Alla som känner mig (Vanja) vet att jag äälskar saltlakrits. ÄLSKAR saltlakrits! Jag äter hellre saltlakrits än mat och jag slutar inte trycka i mig det där underbart svarta och salta fastän mitt blodtryck rusar genom taket och alla celler i min kropp har svällt till dubbel storlek (det finns en anledning till att saltlakrits i många länder endast säljs på apotek). Så ni förstår hur lycklig jag blev i dag när Malin utan någon som helst anledning presentade mig med ett paket megahäxvrål. Som dessutom kom i en så fräsig förpackning att vi var tvungna att ta en bild. Så fort det HÄR är över så ska jag snaska i mig dem fortare än kvickt. Fram tills dess är det avhållsamhet som gäller; högt blodtryck och svullna celler rimmar illa med löpning...