Visa alla blogginlägg

Visar inlägg från December 2013

Recap!

Här kommer en 2013-recap, mitt bidrag till Flipagram-strömmen! Ett rackarns bra år måste jag säga, fyllt med skojiga resor, massa kärlek å en växande mage. Men jag har en smygande känsla av att 2014 kommer bli ÄNNU bättre, så nu jäklar blir det åka av! Och TACK alla ni fina därute för att ni e med på resan, gott nytt på er! ♥

My precioussss...

Well helloooo there new besties! Vad bättre att reafynda på nyårsafton än GLITTRIGA skor - som dessutom e sjukt sköna å preggovänliga! Har spanat på dessa godingar läääänge, så det är en ren fröjd att nu kunna erbjuda dem härbärge hemma hos mig. Om man inleder 2014 med att traska runt i glitterpjucks, så KAN det ju inte bli annat än ett helt fantastiskt år!

Kärlek vid första ögonkastet! What´s not to love? Satans snygga, tokbekväma OCH glitterströsslade! Släng på lite rea på det, så förstår ni ju vilken bra deal det här är. Mina fötter blir glada, mina ögon blir glada och ...tja, Whyred borde ju också bli rätt så glada tänker jag. Gladhet all around - perfekt sätt att avsluta 2013 på! Gott nytt år!

Dagens (nyårs)preggo!

Dagens (nyårs)preggo!

Leopardbyxor/GlamMom.se (dessvärre slutsålda)
Linne/V Ave Shoe Repair
Tröja/654.se
Jacka/Carin Wester
Pjucks/Acne
Halsduk/H&M
Mössa/Stadsmissionen
Väska/Marc by Marc Jacobs
Mage/Vecka36
Humör/Himla bra! Hittade precis ett par toksnygga Whyred-pjucks jag spanat på tidigare i höst, på REA! Jiihoooo!

Vi slipper svälta!

YES! Halleluja! Kors i taket! Kom precis hem, och på hallmattan låg detta grönmönstrade kuvert och väntade. Öppnade det med darrande fingrar, och förberedde mig på det värsta. (Ni som läst bloggen ett tag kanske minns det här inlägget, jag har inte direkt tagit för givet att jag ska få någon föräldrapenning överhuvudtaget...) Med oro i magen sprättade jag upp pappret och stålsatte mig för att läsa nåt i stil med: "Eftersom du är en sån där jobbig egenföretagare behöver vi se x antal bokslut och xx antal lönespecifikationer från xxx antal år som styrker dina uppgifter att du tar ut lön från ditt företag. Vi vill också gärna att du löser gåtan om cancer samt kommer på formeln för hur man skapar guld. Skicka in samtliga dessa uppgifter till oss snarast, så ska vi kika på ditt ärende igen. Gott nytt år!". Men - jag kunde lägga ner vapnen på en gång, för det enda som stod på lappen var att mina inskickade inkomstuppgifter var godkända. GODKÄNDA! Utan knussel! Det hade jag verkigen inte väntat mig. Efter mitt senaste samtal med Försäkringskassan var jag rätt uppgiven och inställd på att behöva kämpakämpakämpa med en satans massa papper hit och dit för att kunna visa att jag tar ut lön som ger mig rätt till föräldrapenning. (I såna här lägen är det ALLTID bättre att ha "ett riktigt jobb" - kanske allra helst statligt - än att vara en sån där krånglig person som driver eget. Då är det liksom alltid upp till bevis på nåt sätt, man känner sig ofta misstänkliggjord.) Skickade ju in papper som anställd i stället för som egenföretagare (jag är ju anställd, i mitt eget aktiebolag), så kanske att det förenklade saken något. Hursomhelst så känns det i alla fall så rackarns skönt att inte behöva ta upp striden om rätt till föräldrapenning, ännu en sak att slippa oroa sig för, och ännu en sak att kunna checka av "krångelprylarnärmanskablipäron"-listan! Phu!

Nakenchocken continues!

Här är del 2 från nakenpreggoplåtningen som jag gjorde tillsammans med Agnes och Dessie!

Dagens soundtrack

Perfekta boaåfixaådona-musiken! Kolla in plattan, tokbra!

Boaåfixaådona-dag!

I dag är det Stora Boaåfixaådona-dagen här hemma! Vi hade hoppats på att hitta en annan (lite större) lägenhet att flytta till innan Igster dimper ner, men nu är det dags att inse att det inte kommer bli så. Inga problem egentligen, vi bor i en 2,5:a på 60 kvadrat och trivs superbra, men det hade varit skönt att styra en lägenhet med ett rum till, som kan bli Iggys rum så småningom. Men eftersom de flesta kids verkar bo inne hos päronen i ett halvår/ett år, så funkar det såklart jättebra även att bo kvar. Tänker mest att det blir lite meckigare att flytta senare, när det är en bebis inblandad. Men det går såklart det med. Hursom, nu blir vi i alla fall kvar här ett tag till, så det är dags att ta tag i alla de där grejerna som man velat fixa till men inte brytt sig om, eftersom man liksom redan "flyttat" i huvudet. Jag börjar med att rensa ut min garderob, och säger därför hejdå till det färggranna bh-gänget här ovanför. De har inte passat sen i juli, då preggofieringen såg till att jag fick en rejäl boob-boost. Himla trevligt tycker jag som inte direkt haft någon hylla att skryta med innan, och eftersom jag inte tycker det är särskilt tråkigt att shoppa undisar (läs: jag är besatt av söta underkläder...), så kommer det bli ett nöje att förnya bh-lådan.

...passar också på att tvätta bebiskläder. Vi har fått en väldig massa plagg och pryttlar av familj och vänner vilket är fantastiskt, men jag slank iväg för några dagar sen och köpte några saker själv. Känns som att NÅT vill man gärna ha, som man valt alldeles på egen hand. Kändes väldigt märkligt att sondera terrängen på barnavdelningen, har liksom bara varit på studiebesök där tidigare när det köpts presenter. Men nu skulle man handla till sig själv. Megakonstig känsla tycker jag. Och det känns inte direkt mindre konstigt att nu se ett gäng små fötter hänga på tork i badrummet. Tur att de är så fasansfullt söta, sötheten tar över från konstigheten på nåt vis.

Myror i bena!

Nyupptäckt preggolurighet: myror i bena på kvällen! Har den senaste veckan ålat runt värre än Miley Cyrus på sin wrecking ball när det är dags att sova. Det kryper nåt förfärligt i benen och det vrids, vänds och vrids igen innan jag slumrar in. Inte riktigt vad man är sugen på med en vecka 35-mage. Phu. Någon som har tips om vad man kan göra åt dessa rackarns benmyror...?

Satans oro

Har precis varit hos min barnmorska, och allt såg kalasers ut, förutom Igsters tillväxtkurva som hade planat ut. Inget att oroa sig över tydligen (än), ska dit igen om en vecka och kolla att kurvan vänt uppåt så att Iggy tjockar på sig som han ska, men man blir ju ändå så satans nojig. Vill liksom BARA höra att alltärnormaltalltärnormaltalltärnormalt. Så humöret är lite sisådär just nu. Mörkt, kallt å regnigt är det också, bättrar inte på mitt mood direkt. Får dåligt samvete för att jag kanske ätit för lite, tycker det är svårt att få i mig så himla mycket när det bor någon i min mage. Platsen är liksom...begränsad, om vi säger så. Får i mig ungefär halva portioner av vad jag brukar äta, sen tar det stopp. Det innebär ju att jag borde käka dubbelt så många gånger (minst) om dagen, men det har jag inte riktigt gjort. Är tyvärr en sån som lätt glömmer bort att käka om jag inte har någon som påminner mig, och det är väl fine så länge som det bara påverkar mig själv. Men om min bebis inte växer som han ska för att jag äter för lite så känns det inte så himla lyckat. Så nu ska jag köra Skalman-style, och ställa klockan så att den påminner mig om mellanmål med jämna mellanrum. Någon som har tips på smarta, enkla prylar som man kan pilla i sig under dagen? Frukt tycker jag att jag klämmer i mig rätt bra varje dag, men gärna nåt mer matigt. Tipsa gärna!

Mera klappar!

Hoppas ni har haft en riktig kalasjul! Vår(a) jul(ar) har varit superhärlig(a); god mat, mysigt sällskap och finfina klappar. På tal om klappar, så följer här en liten uppdatering om vad tomten kom med i år. Jag är ett riktigt vanedjur, som dessutom äääälskar tanken på att ha en Signature Scent. Därför har jag haft samma parfym i snart 20 år; den här rackaren. Blev huvudlöst förälskad i doften första gången jag kände den, och är fortfarande så besinningslöst förtjust i den att den bara inte går att byta. Varje gång jag flyger så står jag där på taxfreen och plockar bland de fina flaskorna, sniffar vällustigt och tänker att kaaaaaanske ska jag testa nåt nytt...? Men det slutar alltid med att jag plockar på mig en flaska Angel, den är liksom lika mycket JAG som...tja, som min preggomage. Jag känner mig naken utan den, och får för mig att folk knappt skulle känna igen mig om jag inte bar "min" doft. Hursom, på tal om preggomagar så känns det inte helt härligt att spruta ner sig med en massa parfym när man ska ha en liten beis som säkert kommer snutta och snaska på en, och på så sätt få den i sig. Dofter är underbara, men inte som mat. Så när jag sprang in i doftoljan på bilden så var det kärlek vid första sniffet; den luktar nämligen vääääldigt likt min älskade Angel, samtidigt som den är helt naturlig OCH ekologisk. Score! Jag kan alltså fortsätta min snart 20-åriga doftkarriär, samtidigt som Igster inte behöver få i sig nåt ohälsosamt. Den åkte upp på önskelistan direkt, och eftersom Niklas tomten är så himla snäll så hittade den hem till oss på julafton.

Nåt annat som hittade hem till oss på julafton var dessa vinglas! Perfekt storlek (avskyr för stora vinglas, helt meningslöst när det skvalpar 2 cm vin på botten av en avgrundsstor kupa tycker jag) och perfekt form. Perfekt pris också (kan verkligen rekommendera att gå med i Iittalas medlemsklubb om man gillar deras grejer, de har erbjudanden som är Bra På Riktigt), vilket gjorde att de slank med när det egentligen skulle julshoppas till lillasyster. Men någon julklapp från sig själv till sig själv per år tycker jag är en finfin tradition. Bakom glasen skymtar en av mina klappar till Niklas: en sjukt snygg potatissäck som jag sprang på, ramade in och vips! ...så har vi den perfekta kökstavlan!

Självklart slank det med något bebisrelaterat i tomtesäcken också. Sjukt otippad present tycker jag, men Niklas hade styrt upp en rackarns snygg....skötväska! Han är ju svag för fina skinnpryttlar, så den här fräsiga saken som numera hänger på vår fina vagn är en skönhet i läder från svenska märket Bagasi. Och jag måste erkänna att den är toksnygg, matchar de fina läderdetaljerna på vagnen perfekt. Känns iofs helt vansinnigt att hålla på och prata snygghet på vagnar, skötväskor osv hit och dit. Så länge vagnen rullar och skötväskan har ett gäng fack så är väl allt som det ska liksom. Men samtidigt, finns det möjlighet att det man ska kika på/leva med/använda/rulla omkring varenda rackarns dag de kommande åren faktiskt också kan vara snyggt, så är ju det roligare. Än om det är...fult. Och jag måste säga att såväl Joolzvagnen som skötväskan lyckats med kombon praktiskmenändåfräsig himla himla bra. Och för er som undrat om vad vi tycker om vagnen (har fått lite frågor) - det kommer ett inlägg som bara fokuserar på den, så att ni får veta precis vad vi tycker. Håll ut!

Avslutningsvis, en annan klapp som jag blev väldigt glad för var ett presentkort på massage. Jag och Niklas fick varsitt, och så fort de röda dagarna är över så kommer jag slänga mig på telefon med blixtens hastighet för att boka en tid. Så satans mysigt, och PRECIS vad jag behöver just nu kan jag säga. Att ligga och bli massagemyst (med Niklas i samma rum förhoppningsvis) på ett härligt ställe känns lika lockande för mig just nu, som jag tänker mig att en tidsresa (automatiskt inställd på Gör Om Gör Rätt) känns för Lindsay Lohan. Himla bra alltså. All in all - denna jul får fem tjocka tomtemagar av fem!

Mysigaste klappen!

Årets mysigaste julklapp är helt klart dessa tokhärliga pjucks som jag fick av Niklas. Det är låga gummistövlar från Tretorn, med gossigt ludd i! HUR härligt? Torrt, varmt och TOKbekvämt! Ni förstår ju att jag kommer leva i de här skorna de kommande månaderna, måste ju vara världens bästa barnvagnsprommis-pjucks! Finns att klicka hem HÄR! De åker på redan i dag, för nu ska vi ut i slasket och ha dubbeldejt med Iggys färska kusins föräldrar (Niklas syrra med kille). Biomys med The Hobbit står på agendan, känns som en perfekt juldagspryl. Men först, ett besök i godisbutiken. En nästan tre timmar lång film kräver en duktig mängd saltlakrits...

Just nu...

...firas julafton 2.0. Himla mysigt!

God Jul!

Jag å Iggy passar på att visa upp hur vi ser ut i vecka 35, samtidigt som vi önskar er en sjukt härlig jul, hoppas ni får en helt underbar dag! Vår har kickat igång alldeles förträffligt, å strax e det dags att åka och fira julafton nummer två. Megasuperdupermånga kramar från oss! ♥

Epic Split - The Mom Edition!

Kolla in Epic Split - The Mom Edition! *asgarv* Featuring yours truly, min supersköna svägerska Olivia och världens mest flexibla lilla Smilla! För mer skojsiga videos, kolla in Supervideopros (blygsamt namn) YouTubekanal, hittas HÄR!

Rapport från julafton 1.0

I går hade vi ju vår första julafton, och det var verkligen tokmysigt! Glögg och jullunch med hemrullade köttbullar, egengjord sill (inget slår min pappas inlagda!), skinka, prinskorv, ostar, hemgjord snaps, gott bröd, en magiskt smarrig Jansson med mera med mera med mera. Har inte ätit någon julmat alls innan i går, så det var verkligen en treat. Så satans gott! *raap* Efter lunchen var det julmys på hög nivå med kaffe, hemkokta kolor och presentöppning. Låter som en klassisk Blogg-Jul där Allt Är Perfekt, men jag måste säga att det var faktiskt precis så. Helt perfekt. Så rackarns mysigt att få hänga med la familia, gossa med min ena brorsas kids och pumpa hans fru på bebisråd. Typ: "Ska Iggy ha overall i åkpåsen, eller räcker det med bara vanliga kläder?", "Ska man köra både tvål och handdesinfektion?" och "Hur många bodys behöver man - egentligen?". Alltså sånt som är sjuuukt ointressant för de flesta, men högvilt för en blivande mams.

Snälla som de är så hade de styrt upp nåt roligt att dricka till gravidisen, så jag fick eklagrad lyxjulmust. Sjukt smarrig, rekommenderas! Härligt härligt också att någon tänker på det alkoholfria preggot, så jäkla festligt att sörpla Loka är det faktiskt inte.

Julklappsutdelningen var den roligaste på många år måste jag säga. Jag är INTE en av de där som vill sluta med klappar bara för att Man Blivit Vuxen. Nähä då! Jag tycker att det är svinkul att både pyssla med presenter till andra, och att få själv. (Min mamma fick styra skattjakt åt mig på min födelsedag aaaalldeles för länge. När jag fyllde 25 sa hon ifrån att "nu får det räcka!". Men jag kan inte hjälpa det, jag ÄLSKAR presenter! Själva öppnandet mer än innehållet till och med, vilket iofs var tacksamt för mina föräldrar som kunde dela upp leksaker i olika delar för att det skulle bli fler presenter. Och jag var lika glad för det. Behövde inte vara tjusiga gåvor heller, fick jag en tanborste var jag lycklig som attan. Bara den var inslagen.) Hursom, i år var det ju liksom mer fokus på Iggy på klappfronten än på mig, och det var så roligt! Fick hur mycket sött som helst. En liten moln-outfit med flugsvampskräkis satt ju fint till exempel.

Svampbrallor och dregellapp med folkabubblor med surfbrädor på taket gjorde förstås stor succé hos Niklas.

Söta bebistofflor går ju liksom inte att få för många av. Och självklart kommer Igster älska sin Iggy Igelkottfilt...

Iggy goes Sporty Spice! Och när han flyttat ut ur min mage kan han ligga och tryna på världens gossigaste molnfilt. Det märks att folk gillar att köpa klappar till en bebis, så ur ett ekonomiskt perspektiv är det himlans kostnadseffektivt att styra upp kids strax efter julafton. Rekommenderas varmt. He he. Tror jag och Niklas kommer undan med Sveriges billigaste bebis.

Lite vuxenklappar fick vi också förstås; en ohälsosamt stor mängd lyxigt julgodis, och min (och kanske framförallt Niklas) absoluta favoritdryck: min mammas sjukt goda hemgjorda must. Vi har alltid en dunk av hennes äppelmust i kylen, nu hade hon dessutom styrt upp päronmust och svartvinbärsmust. Kommer slinka ner finfint.

Fick också lite fina bilder på brorsbarnen. Här håller jag i lilla Olle för allra första gången, då var han omkring två veckor gammal. Bilden är tagen för snart ett och ett halvt år sen. Nästan lite läskigt att titta på den nu, och tänka att om bara några veckor (gaaaaahhhh!!!) så kommer jag stå och hålla i mitt eget barn. Lurigt värre.

Utöver den massiva presentskörden igår, så fick vi också med oss Iggys lilla säng hem. Det är en sjukhussäng från förra sekelskiftet, som ursprungligen kommer från förlossningingsavdelningen på Umeå sjukhus. Den går i arv till alla bebisar i vår familj, så vi har allihop spenderat våra första månader i den. Och snart är det Iggys tur. Sängen är så otroligt söt, vi ställde in den i vårt sovrum i dag för att se hur det såg ut, och på nåt sätt så blev det med ens så mycket tydligare att Vi Ska Få En Bebis. SNART. Och kanske var den känslan den finaste julklappen av alla.

Julspecial & Nakepreggoplåtning!

Har helt glömt bort att lägga upp senaste avsnittet av "Gravid vecka för vecka"! Den här gången är det ett riktigt smaskigt program, ni får nämligen följa med när vi gravidisar som är med i serien gör den numera klassiska nakenplåtningen. Och jag måste varna er - det bjuds på en riktig nakenchock! Framförallt bjussar JAG rätt ordentligt på såväl mig själv som på Iggy i våra bday suits... Men men, av någon anledning känns det inte alls lika farligt att ränna omkring och plåtas näck när man har en gravidmage. Dels för att man kan skylla det mesta på preggofieringen ("tycker du mina ben är tjockare än vanligt? De är fulla med vatten ju, jag är ju för satan HÖGGRAVID pucko!"), och dels för att det liksom inte finns någon press att man ska sitta med Slitz-sug i blicken och agera sex kitten. Hade jag inte haft magen hade jag nog varit sjukt obekväm i den här situationen, men nu gick det liksom som på räls. Svårt att inte känna sig fin tycker jag, när man bär på en bebis som man faktiskt producerat alldeles själv. Eller okej, tillsammans med Niklas då.

Julafton 1.0

Jag har en stor och brokig familj med föräldrar som är skilda och omgifta, vilket gör att jag har såväl helsyskon som halvsyskon som bonussyskon. Åsså ett gäng plastmostrar, träfastrar och...ja, de flesta varianter som finns på familjemedlemmar återfinner man hos oss. Och eftersom alla kommer överens är det enbart härligt, the more the merrier liksom! Hursomhelst, denna stora och brokiga familj har - förutom en massa extra människor att tycka om vilket är en superbonus - dock orsakat en del meck just i juletid. För att kunna fira med alla så blir det sisådär sjuttiarton julaftnar och ett idogt turnerande mellan olika julgranar. Men, någonting magiskt händer när folk börjar skaffa kids, och det är att INGEN ORKAR MED sjuttiarton julaftnar och det idoga turnerandet längre. Så, sen mina bröder fick barn har vi lyckats banta ner firandet till två julaftnar. Himla härligt! Så - idag har vi julafton nummer ett. Så alldeles strax ska jag ta med mig paketen ovan och bege mig till min lillebror för att dricka glögg, tuta i mig sill, mumsa hemrullade köttbullar, snaska skinksmörgås och proppa i mig så mycket choklad som det är mänskligt möjligt. Det enda som grämer mig är att jag numera inte får i mig mer än halva portioner (ser fram emot att kunna äta massiva mål god mat igen när Iggy flyttat ut). Undrar också om jag åker på tomterollen i år (igen...)? Nu har jag ju iofs magen för jobbet, så kanske lika bra att jag drar på mig mask å mössa ytterligare en gång. Nästa jul e ju Iggy med, då kan inte mamsen helt plötsligt försvinna när julens huvudperson dyker upp, så jag kanske ska passa på att tomta runt medan tid är.

Och förresten - har ni spottat liljekonvaljstrenden? Känns som att en jul-liljekonvalj är det nya svarta liksom. Ser dem överallt. Eller är det bara jag som är seg och sist att upptäcka detta? Näväl, God Jul 1.0 på er! ♥

Vecka 34!

Jag å Igster avslutar denna regniga torsdagskväll med att stolt presentera vecka 34! Det sägs ju att kameran lägger på 5 kg, men jag tycker det funkar precis tvärtom på preggomagar. Tycker inte den ser alls lika stor ut på bilden som den känns i verkligheten. Börjar nu känna mig tokgravid och känner av magen mest hela tiden; när jag står, när jag går, när jag sitter, när jag ligger, när jag sätter på mig skorna, när jag tar av mig skorna, när jag lutar mig framåt, när jag lutar mig bakåt, när jag äter, när jag dricker...ja, ni fattar. Tycker att den liksom tar över mer och mer, och bli därför förvånad över att den inte ser större ut än vad den gör på bilden. Lurigt värre. Men men, oavsett hur den ser ut på kort, så har den i alla fall nu blivit en mycket framstående och en ständigt närvarande del av mig själv, och det känns underligt att det är hela 6 veckor kvar som den ska jäsa vidare. Om jag tycker att den känns stor NU, hur känns det då om 6 veckor? Gaaahhh...

Dagens Preggo!

Dagens Preggo! I dag såg jag å Igster ut såhär. Bekvämt, skönt å fräsigt (tycker vi själva)!

Favoritpreggoleggings / Glam Mom (finns i vår butik på Regeringsgatan 91, och i en färgad version HÄR)

Pjucks / Din Sko

Skinnpaj / Jofama

Väska / Marc by Marc Jacobs

Mössa / Stadsmissionen

Mage / Vecka 34

...åsså min nya favorit: poloponcho i ull från Paul & Friends - världens bästa preggovinterplagg! Håller magen varm och vindfri, och är fullkomligt omöjlig att växa ur. Kan vara vintergravid i 40 veckor till i den här rackaren om det skulle behövas. Det gillas.

Följ med oss på läkarsamtal ang ks!

Nu finns senaste avsnittet av "Gravid vecka för vecka" ute. Den här gången får ni följa med mig och Niklas till Danderyds sjukhus där vi var i förra veckan och träffade en läkare angående att vi vill föda med planerat kejsarsnitt. Eftersom läkaren vi träffade (Ellika Andolf, överläkare och professor) är en av landets främsta experter på just planerat kejsarsnitt passade jag på att ställa lite frågor till henne, och då de inte kom med i programmet så skriver jag hennes svar här i bloggen. Observera att nedan svar är mina ord utifrån min upplevelse av samtalet, och ingen regelrätt intervju som hon fått möjlighet att faktagranska.

Många tycker ju sig "veta" att ett kejsarsnitt är så mycket sämre för både bebis och mamma än en vaginal förlossning - stämmer det verkligen?

Här menade Ellika Andolf att det inte går att säga vad som är bäst, kejsarsnitt eller vaginal födsel, när man väger in alla faktorer (även humana). Det finns fördelar och nackdelar med båda. Framförallt menade hon att den forskning som finns på bebisar/mammor som förlösts med planerat kejsarsnitt är alldeles för skral för att man ska kunna dra några säkra slutsatser. En orsak är att planerade snitt inte gjorts i så stor utsträckning och så pass länge att vi kan se de långvariga effekterna än. Men framförallt: för att man ska kunna få fram säker forskning måste man i princip lotta fram ett stort antal kvinnor som får genomgå planerat kejsarsnitt, så att man får ett "normalt" tvärsnitt över befolkningen, precis som man gör med all annan typ av forskning. Den lilla forskning som finns tillgänglig nu baseras på de kvinnor som aktivt själva söker snittalternativet, och har olika "specialorsaker" till att vilja välja kejsarsnitt. Därmed faller principen om forskning som inte är färgad av diverse utomliggande faktorer, vilket gör att den inte blir tillförlitlig. Och eftersom alternativet att lotta fram x antal kvinnor som ska genomgå kejsarsnitt inte är möjligt (svårt att tvinga folk till det som inte vill…som tur är), så kommer vi inte att få tillförlitliga svar på hur "bra" eller "dåligt" planerat kejsarsnitt egentligen är, förrän om många många år när det finns tillräckligt mycket forskning gjord på tillräckligt många olika kvinnor.

Men, Ellika Andolf sa att den uppfattning man har i dag är att vad gäller blödningar (blodförlust) så är den lika stor oavsett om man föder vaginalt eller med snitt. Hon berättade att det fanns en förhöjd risk för mamman med planerat snitt vad gäller medicinska konsekvenser (ex blodpropp, skärskada på urinledaren och/eller tarm), men att det ändå handlar om oerhört låga nivåer. T ex är risken för skada på urinledaren 0,05% vid snittförlossningar, vid vaginala förlossningar är den något lägre. Så det handlar inte om att varannan snittad tjej får skärskador inuti buken. Men risken för det är förhöjd, även om den fortfarande är extremt liten. Och självklart är det oerhört viktigt att berätta om dessa förhöjda risker, för någon råkar ju tyvärr ut för dem, och då måste man ha blivit informerad. Vet man med sig att man vill ha väldigt många barn så är snitt inte heller att rekommendera då det kan uppstå ärrvävnad i buken/livmodern som försvårar ett stort antal graviditeter (risken är återigen liten, men den existerar). Risken för urin- och analinkontinens på längre sikt är lägre vid planerat snitt än vaginala förlossningar.

Konsekvenser för barnet vid planerat kejsarsnitt: Eftersom snittade barn oftast föds innan den vaginala förlossningen kommit igång kan det finnas fostervatten kvar i lungorna som inte hunnit pressas ut. Det är därför vanligare att snittbarn får någon form av andningsbesvär efter förlossningen och måste flyttas över till en barnklinik. Ju senare snittet görs, desto bättre för barnet. Mitt snitt är planerat till två dagar innan min beräknade förlossning, vilket är väldigt bra då Iggy får tryna så länge han kan i magen. Det finns studier som tyder på att snittbarn löper en ökad risk för allergier/astma. Risken är 2,6%, jämfört med barn som fötts vaginalt då risken är 2%. Det finns även studier som tyder på att snittbarn i större utsträckning utvecklar diabetes, men enligt Ellika Andolf så är inte denna forskning tillförlitlig, av samma orsaker jag nämnt ovan. Vi vet helt enkelt för lite än så länge för att kunna dra några säkra slutsatser.

Ellika Andolfs uppfattning var dock, att även om de medicinska riskerna är något högre vid planerat kejsarsnitt än vaginal förlossning, så är ett snitt ändå att rekommendera om kvinnan ifråga har svår förlossningsskräck. Skrev ju detta i ett tidigare inlägg, men det tål att sägas igen. Hon menade att en förutsättning för att en vaginal förlossning ska bli lyckad, är ett bra samarbete mellan barnmorskan och den födande kvinnan. Och är den födande kvinnan livrädd och inte VILL föda vaginalt, så försämras förutsättningarna för ett gott samarbete och en lyckad förlossning avsevärt. Och då är det bättre att kvinnan får föda med kejsarsnitt.

Varför är kejsarsnitt så skamfyllt och stigmatiserat i Sverige, men inte i många andra länder?

Här menade hon att det finns kulturella skillnader som påverkar. Till exempel att i vissa länder är det ”fint” att snittas, eftersom det är ett dyrare alternativ (som då bekostas av kvinnan/familjen själv). Och alltså visar på att man har pengar. I andra länder är det ett säkrare alternativ för både mamma och bebis, då den övriga förlossningsvården är undermålig och vaginala förlossningar (som då inte sköts professionellt) kan sluta med allvarliga komplikationer. På frågan om varför det just i Sverige är så ”fult” att vilja föda med kejsarsnitt sa hon att vissa kvinnor uppfattar att de som snittas ”slipper undan”. Och att det bidrar till att man gärna vill skambelägga de som genomgår kejsarsnitt. Men hon var också noga med att tillägga att ett kejsarsnitt INTE är någon genväg. Man har fortfarande ont och man löper fortfarande risker såväl i nutid som framtid. Men man har ont på annat sätt, och löper andra risker än de som föder vaginalt. Same same but different, om man ska hårdra det.

Hur stor roll spelar den ekonomiska faktorn (kejsarsnitt är dubbelt så dyrt som en vaginal förlossning) i att vården hellre ser att kvinnor föder vaginalt?

Ellika Andolf menade att den ekonomiska biten inte spelar någon som helst roll, och att det aldrig är ett skäl till varför en kvinna nekas ett kejsarsnitt. Här har jag dock hört mig för med läkarvänner som bestämt menar att det visst spelar in. Även min barnmorska har sagt att det självklart är en faktor som man inte kan bortse ifrån. Så jag tror nog att den ekonomiska biten absolut har en plats i varför vården helst vill att kvinnor ska föda vaginalt, men det kanske inte är något man säger inför en tv-kamera.

Självklart är inte den här texten någon heltäckande kunskapsbas som beskriver samtliga för- eller nackdelar med de båda förlossningssätten, men det är i alla fall något. Vill man veta mer får man googla och kika vidare. Läs gärna rapporten "Kejsarsnitt på moderns önskan" som Ellika Andolf varit med och tagit fram åt Socialstyrelsen, den hittas HÄR. Och jag ber om ursäkt för den låååååånga läsningen. Inte direkt ett bloggvänligt inlägg he he. Men för de av er som är intresserade av den här frågan så hoppas jag att det var bra information som ni tycker är intressant. Vissa av er därute tycker säkert att jag tjatar en jäkla massa om det här med kejsarsnitt, men det är lite av en hjärtefråga för mig, och jag vill att man ska kunna hitta information om det. Därav allt tjat. Ni som inte är intresserade får hoppa över dessa inlägg helt enkelt. Over & out. ♥

Dagens Glam Mom - Sandra!

Dagens Glam Mom är Sandra, som vi fångade utanför vår butik på Regeringsgatan 91 i Stockholm när hon var där och fyndade på vår utförsäljning för några veckor sen.

Skor / COS
Gravidstrumpbyxor / H&M
Klänning / In Wear
Scarf / Marlene Birger
Väska / Marc Jacobs
Jacka / Twist and tango
Mage / vecka 39 (i den ligger en liten Greta som med största säkerhet ploppat ut vid det här laget)

Skicka in en gravid- eller amningsoutfit-bild till oss på [email protected] och vinn 500 kr att shoppa loss för! Varje månad väljs en vinnare ut bland de inskickade bilderna, LÄS MER HÄR!

Nakenfisar!

I går var en av de märkligaste, roligaste och - framförallt - naknaste dagarna i mitt liv. Denna luriga dag fick jag äran att dela med mina två "Gravid vecka för vecka"-kolleger Dessie och Agnes.

Tillsammans skulle vi göra en plåtning och spela in ett julavslutningsprogram, och för att vi skulle vara extra tjusiga så blev vi finfint fiffade av tokduktiga makeupartisten Ann Sköld. Jag tycker alltid det är så jäkla nojigt att bli sminkad. Det kan bli supersnyggt, men det kan också sluta med att man ser ut som någon helt annan och inte känner igen sig eget ansikte. Men fröken Sköld var sjukt bra, jag kände mig riktigt fräsig när hon strösslat sin makeupmagi över mig. Hon chefar över sminket på TV4 fick jag höra sen, så hon har benkoll. Våra ansikten var alltså i mycket trygga händer.

...precis som våra magar! Plåtningen vi skulle göra omfattade helt klart mer hud än vad man (i alla fall jag) vanligtvis brukar visa upp på bild. Vi gjorde nämligen den numera klassiska nakenpreggoplåtningen! Och då var det inte bara ansiktet som fick sig en sminkomgång; magen, benen å boobsen fick sig också en pyts färg för att vi skulle bli så tjusiga som möjligt. Och förutom att det var himla trevligt att få en alldeles jämn (och brun!) hudfärg mitt i december, så var det ju inte direkt otrevligt att bli penslad med glow över hela kroppen. *funderar allvarligt på att anmäla mig som kroppsmålningsmodell*

När allt var färdigsminkat var det dags att plåta. Så här sitter jag i min favoritkaftan (fynd från Japan i somras) och är lite halvnäck. Bara sådär. Kaftanen kastades dock snart av, och voilà! ...så förvandlades halvnäck till helnäck. Bjussar dock inte på några såna bilder, eftersom de är...helnäck. Får de färdiga bilderna om någon vecka, får se då om jag bjuder till. Hursom, jag är ingen direkt "naken" person (är uppvuxen med en mamma som ääääälskar naturlighet och nakenhet, vilket såklart gjort att jag blivit tvärtom och typ badar i våtdräkt), så jag var rätt förvånad över att det gick såpass lätt att kasta kläderna. Inför fotograf, tv-fotograf, ljudkille, två producenter, sminkös, stylist, två andra preggosar å lite annat löst folk som hängde i kulisserna. Phu. Förutom kroppsmålningsmodell kanske jag ska börja söka kroki-uppdrag också? Uj uj.

Såhär gled vi runt mest hela dagen, nakenfisar i morgonrockar.

När nakenheten var över klädde vi på oss och gjorde en partyplåtning med nyårstema. Ballonger, konfetti och smällare. Bara skumpan som saknades. Agnes var tokfin i Glam Moms fina nyårspreggoblåsa (som också har en dold amningslösning, fiffigt va?). Sjukt kul att träffa Desirée också, första gången vi sågs. Hon är en väldigt gullig tjej. Är sjukt impad av att hon pallar bli mamma vid 19 års ålder, jag var inte ens i närheten av såna tankar då, och tror inte jag hade gjort ett särskilt stabilt jobb som förälder. Jag blev ju sugen på kids först i våras, då var jag 34. Men jag tror hon kommer bli en riktig kalasmams, hon känns som en tjej med hjärtat på rätta stället. Och har man det har man alla möjligheter att vara världens bästa mamma. ♥

Kunde inte låta bli att dokumentera Anns tjusiga sminkning (och Iggy i vecka 34!) innan det var dags att vaska av sig glowet och krypa till kojs. Missa inte programmet om denna galna dag! Då får ni också se vilken OTROLIGT FIN överraskning som jag fick i går. Helt galet. Crazy bananas. Helt i linje med dagen alltså.

Vecka 33!

Jag ligger lite efter med magbilderna. Egentligen gick jag å Igster in i vecka 34 i går, men vi håller lite på den bilden och bjussar istället på vecka 33! Ser väääldigt vän ut på den här bilden tycker jag. Beror nog iofs mer på den annalkande förkylning från helvetet som börjar lägra sig över mig (som gör en lite sådär allmänt blankögd och roskindad), än på att jag håller på att Bli En Mor.

Balans

Den här bilden kommer från ett frukostmöte som vi var på nyligen, gällande att hitta någon som ska ta över för mig när jag får bebis. Vi hade världens bästa möte, med världens bästa mänskor och det kändes verkligen superbra. Vi har hittat lösningen på vemsatantarövervanjasjobbnärvanjablirmamma. Och det känns KALASBRA förstås. Men det var ändå så himla blandade känslor, bitterljuvt på nåt sätt. En stor lättnad över att ha hittat någon som känns riktigt riktigt bra, och som jag är trygg med kan ta vid när jag lämnar, nej - jag kan inte skriva LÄMNAR för det kommer jag inte att göra. Jag kommer ha en fot i mammaledigheten och en fot kvar på kontoret (jag hör hur ni skrattar därute), men LÄMNA det kommer jag inte att göra. Glam Mom är lika mycket min bebis som Iggy, så jag tänker styra upp världens bästa barnvakt åt företaget, men jag kommer inte släppa taget helt. Men det fina var, att hon som vi träffade på frukostmötet uttryckte det så himla bra, hon sa: "Det du behöver är någon som äger frågan så att du kan slappna av". Och det är PRECIS så det är: jag behöver någon som har huvudansvaret för det jag bidrar med till företaget, så att jag kan släppa sargen. Och om/när jag vill sticka in huvudet på kontoret och göra en insats, så är det en bonus, inte en förutsättning för att Glam Mom ska överleva. Ni förstår ju själva hur bra den här tjejen är, eftersom hon lyckades pricka in exakt vad det är vi behöver. Ett geni denna mänska. Som dessutom kommer bidra med saker som jag aldrig skulle kunnat komma på. Så bättre kan det inte kännas. Men ändå är det som sagt bitterljuvt. Nästan lite sorgligt. Jag älskar mitt jobb så mycket, och det kommer kännas himla lurigt att inte vara med på samma intensiva sätt som nu. Fast jag tror också det kommer att vara sjukt nyttigt för mig. Jag är en sån person som snöar in på saker, och när jag gör det så upptar det hela min tillvaro. När jag pysslade med musik var det allt jag brydde mig om i helahelahelavärlden, och efter det att vi startade Glam Mom har jag ätit, sovit och andats företaget. Så tanken har faktiskt slagit mig att "om inte jag skaffar barn så kommer jag jobbajobbajobba och helt plötsligt vakna upp när jag är 60 och inse att jag aldrig lyft näsan från skrivbordet och därmed missat familj/vänner/alltannatsominteharmedjobbattgöra". Jag behöver nåt som har ett helt annat fokus, och som blir en passion på ett annat plan än det yrkesmässiga, då tror jag att jag får till balansen med jobb/familj. Och Igster kommer jag garanterat att snöa in på. Undrar bara om jag blir lika jobbig vad gäller honom som jag är med att låta någon ta över för mig på Glam Mom...? "Kanbästsjälv" liksom. Tänk om jag blir en såndär som aldrig vill ha barnvakt, som inte litar på att dagis gör ett bra jobb och som styr upp hemskolning för att jagkanbästsjälv. Hua. Det scenariot känns i och för sig ganska otroligt, för kanbästsjälv-inställningen tillåter liksom bara ett "snöainsigpå"-fokus (mer har man varken tid eller plats för), och inom kort kommer jag ha två. Och det är inte särskilt sannolikt att jag väljer bort något av dem. Så jag tror det blir bra ändå. I den bästa av världar bidrar Igster med att jag vågar släppa taget om Glam Mom på ett hälsosamt sätt, samtidigt som jag får nåt nytt att intressera mig för i livet. Balans helt enkelt.

Back to bush

Hade precis en dejt med fröken Epilator. Gick sådär kan jag meddela. Det är liksom nåt/någon i vägen. Att styra upp fiffi idag var ungefär lika bökigt som att få Lindsay Lohan att bli renlevnadsmänska. Pust. Nåväl, har upptäckt att preggofieringen inneburit att all typ av hårväxt (förutom på huvudet tack å lov) minskat avsevärt. Så det är i alla fall en tacksam kombo med ovanstående problem. Känns dock som att det blir sista dejten med fröken E innan Igster dimper ner. Så vad tusan gör jag sen? För nej, jag kommer inte gå till en klinik och låta en vilt främmande mänska styra upp mig. Helt otänkbart. #backtobush #gravid #preggo #hurfanfårfolktilldet

Det blev ett JA!

Förlååååt att jag hållit er på halster angående mötet med läkaren i förrgår (gällande att jag/vi vill ha kejsarsnitt). Inte meningen! Har haft så satans mycket på jobbet (typ som vanligt alltså ;-D) att jag inte hunnit blogga. Men nu så! I tisdags var alltså jag och Niklas på Danderyds sjukhus för att träffa en läkare för att (återigen) gå igenom varför vi vill föda med planerat kejsarsnitt. Hela "Gravid vecka för vecka"-teamet var dessutom med, så nu på tisdag kommer programmet där ni får se själva hur allt gick. Men, det viktigaste först - vi fick vårt snitt, jiippiieee! Är så sjukt lättad. Det känns hur bra som helst att ÄNTLIGEN få detta bekräftat. Dels för att få slut på oron att inte själv få bestämma över min egen förlossning, men också för att jag nu kan lägga bort rustningen och packa ner vapnen. Jag behöver inte strida längre, och framförallt behöver jag inte oroa mig för att behöva kriga med barnmorskor och läkare, samtidigt som klockan tickar och förlossningen närmar sig. Nu andas jag ut. Känns satans skönt, och befriande.

Hursom, jag vill gärna berätta lite om det här mötet, eftersom den jag fick träffa är en av Sveriges ledande experter på just kejsarsnitt, och "kejsarsnitt på moderns önskan" som det heter. Alltså när en kvinna vill förlösas med kejsarsnitt av humanitära, och inte medicinska, skäl. Precis som jag då. Ellika Andolf heter hon, och är överläkare och professor på Danderyds sjukhus. Hon har varit med och skrivit en väldigt intressant rapport (läs den HÄR!) om just kejsarsnitt på moderns önskan, och är ofta den som uttalar sig i frågan när tidningar och tv ska göra reportage kring detta kontroversiella ämne. Hon var extremt saklig under vårt samtal och jag blev väldigt bra bemött. Det fanns inga som helst personliga värderingar inlagda i det hon sa, hon var bara väldigt mån om att jag skulle få bästa möjliga vård: dvs all tillgänglig medicinsk information om de fördelar och nackdelar som finns med båda förlossningssätten. Så att jag och Niklas tillsammans kunde fatta ett informerat beslut.

Mötet gick till så att vi gick igenom orsakerna till varför jag vill ha ett snitt, sen gav hon mig all medicinsk information kring de båda sätten att föda. Hon berättade också att det finns möjlighet att (om man vill) börja med en vaginal födsel, som sedan kan övergå i ett snitt om man börjar känna sig otrygg i situationen och hellre vill förlösas med kejsarsnitt. Då är man alltså "snitt-lovad" och behöver bara säga till så får man sitt snitt, men kan på så sätt prova att inleda födseln vaginalt om man känner att man vill det. Och det är säkert en jättebra lösning för många, för då känner man sig trygg med att man FÅR ändra sig under förlossningens gång. För min del så är det dock enbart snitt som gäller, och när jag sa det så ringde hon helt enkelt och bokade tid. En helt overklig känsla på så många sätt. Dels för att jag i samma ögonblick som hon lyfte den där telefonluren kunde känna hur jag slappnade av i alla celler i min kropp, men också för att datumet hon bokade ju blir Iggys födelsedag. En märklig känsla att VETA den, redan nu. Märklig, men fantastisk.

Eftersom det här är något av en hjärtefråga för mig, så passade jag på att intervjua henne (sitter man med en expert på ämnet så går det ju liksom inte att låta bli...) om sånt jag själv undrat vad gäller kejsarsnitt. Till exempel :
- Många tycker ju sig "veta" att ett kejsarsnitt är så mycket sämre för både bebis och mamma än en vaginal förlossning - stämmer det verkligen?
- Varför är kejsarsnitt så skamfyllt och stigmatiserat i Sverige, men inte i många andra länder?
- Hur stor roll spelar den ekonomiska faktorn (kejsarsnitt är dubbelt så dyrt som en vaginal förlossning) i att vården hellre ser att kvinnor föder vaginalt?
Detta filmades, så förhoppningsvis kommer ovanstående frågor med i programmet som kommer på tisdag, för er som är intresserade. Och kommer de inte med i programmet skriver jag hennes svar här i bloggen istället. Men, den viktigaste frågan av alla: "Är det rätt att neka en kvinna ett kejsarsnitt som begärs av humanitära skäl?", skriver jag hennes svar på redan nu, eftersom jag vet att det finns tjejer därute som läser min blogg och som fått avslag på sina önskemål om snitt, hos både en och två läkare. Och Ellika Andolfs uppfattning var (obs, allt som följer är mina ord utifrån min upplevelse av samtalet med henne), att om kvinnan ifråga har fått all medicinsk information, och blivit erbjuden (och ev gått igenom) samtal hos experter på förlossningsrädda kvinnor, men fortfarande inte kan tänka sig något annat än ett kejsarsnitt, så ska ett kejsarsnitt beviljas. Hon menade att en förutsättning för att en vaginal förlossning ska bli lyckad, är ett bra samarbete mellan barnmorskan och den födande kvinnan. Och är den födande kvinnan livrädd och inte VILL föda vaginalt, så försämras förutsättningarna för ett gott samarbete och en lyckad förlossning avsevärt. Och då är det bättre att kvinnan får föda med kejsarsnitt. Hon sa också att detta är hennes uppfattning och rekommendation (t ex i rapporten från Socialstyrelsen), men att det finns läkare som inte alls håller med. Och att för bara 15 år sen var det i princip praxis att alltid avslå begäran om kejsarsnitt på moderns önskan (av humanitära skäl), så uppfattningen om att man ska bevilja fler är relativt ny. De humanitära snitten ökar, och även inställningen att hellre säga ja än nej, men kan kan alltså råka ut för läkare som är väldigt fasta i sin syn på att kejsarsnitt endast ska utföras om det finns medicinska skäl.
Eftersom jag vet att flera av er därute har gjort just det, så ville jag bara skriva detta sista stycke, så att ni förhoppningsvis får lite mer kraft i att veta att en av Sveriges främsta experter på området faktiskt är på er sida. Vet att en av er har haft en fruktansvärt svår första (vaginal) förlossning, och nu fått avslag för snitt med andra barnet hos inte bara en, utan två läkare. Denna tjej är i ungefär samma vecka som jag, och fy satan vad jag hade mått dåligt om jag fått avslag nu. Det sista man vill såhär sent i sin graviditet är att känna skräck och maktlöshet över sin situation. Jag berättade om denna tjej för Ellika, och hennes uppfattning var att behandlingen hon fått var "direkt inhuman". Så du därute, stå på dig! Palla boka tid hos en läkare till. Tredje gången gillt. Jag tänker på dig. Jag hade tur att få avsluta min graviditet i Sverige istället för Ryssland, och hoppas innerligt att du får det också. ♥

Iggy kommer dimpa ner i vår värld onsdagen den 29:e januari, och blir därmed en Vattuman till Niklas stora förtjusning. (Niklas är nämligen till hälften fisk; badar två gånger varje dag (!) och trivs allra bäst när han befinner sig ute på havet, helst i sällskap av en av sina älskade surfbrädor.)

Help please!

Gaaaaaahhh! Vi insåg preciiiis att det är hög tid PANIKDAGS att beställa vagn! Det kan ju ta upp till tre månader innan de levereras, och eftersom Igster ska dimpa ner om mindre än TVÅ månader, så börjar det liksom brinna lite i knutarna, om vi säger så. Phu. Har kikat runt lite, och just nu står striden mellan Bugaboo och Joolz. Har faktiskt sålt vagnar tidigare, och minns hur skönt det var att dema exempelvis Bugaboo för kunder, eftersom den var så sjukt enkel att ha att göra med. Några knapptryck här och där, och vips! ...så fälldes den ihop/byttes sida på sittdelen osv. Är dock minst lika sugen på Joolz-vagnen, dels eftersom den också verkar vara tokenkel att ratta/fälla ihop, och dels för att den är rackarns snygg. Niklas har dessutom en öm plats i hjärtat för alla typer av läderpryttlar, så skinndetaljerna på Joolzvagnen gör att den får guldstjärna (HUR fräsig är inte den här rackaren t ex?). Eftersom vi bor i lägenhet mitt i stan (med liiiiten hiss), så måste vagnen vara liten, smidig, lätt att ratta å fälla ihop samt kompatibel med en maxi-cosi (som vi faktiskt redan kirrat). Snälla fina mamas! Tips? Råd? Åsikter? Erfarenheter? Dela gärna med er till oss bebisåvagn-noviser! ♥

Vägen till kejsarsnitt I

Hallå alla finisar! Har ju lovat att berätta om min (och Niklas, han är ju liksom med på tåget om vi säger så) väg till att få föda med planerat kejsarsnitt. Så nu kör vi! Anledningarna till varför jag/vi vill ha kejsarsnitt har jag ju berättat om tidigare, slink in här och här om ni vill läsa om det. För det här inlägget handlar om vägen till att få ett snitt, efter det att man bestämt sig.

Jag har ju alltid känt att jag velat föda med kejsarsnitt, och min skräck att inte få göra det har gjort att jag avvaktat med livets kanske viktigaste beslut: att skaffa barn. Har via kommentarer och mail som jag fått förstått att jag inte är ensam om att känna såhär, och för mig tycks det helt absurt att skräcken för att inte få bestämma hur man vill föda fram sitt eget barn ska riskera att vissa kvinnor kanske inte skaffar barn. Vansinne. Det finns trots allt den där satans biologiska klockan som ticktocktickar. Så vem vet hur många tjejer det finns därute som aldrig fick chansen att bli gravida, för att de sköt upp beslutet att skaffa barn på grund av rädsla för att inte få ett kejsarsnitt? Det kanske inte är tusentals vi pratar om, men finns det tio stycken så är det garanterat tio stycken för många.

För ett och ett halvt år sen kände jag att "Shit, jag e 34 bast, har det mesta kirrat vad gäller bostad/jobb och har världens finaste kille som velat skaffa barn med mig i flera år. Nu MÅSTE jag ta tag i det här med kids/förlossningsrädsla/kejsarsnitt. Som Gwen så fint uttrycker det: "Whatyouwaitingwhatyouwaitingwhatyouwaitingfooooor?!".

Anledningen till att jag skjutit upp att skaffa barn är inte endast på grund av min rädsla för att inte få föda med snitt, det har också haft mycket att göra med att jag har ett eget företag som jag vårdat som en bebis och som jag ville skulle kunna stå stadigt på egna ben innan jag skiftade fokus till något annat. Men snittprylen har helt klart spelat en stor roll. Så, för ett och ett halvt år sen kände jag alltså att jag verkligen borde ta tag i det här, och bokade tid hos en barnmorska för att få prata av mig. Målet med det samtalet var (för mig) att jag skulle mötas av förståelse och gå glad och lugnad därifrån, redo att berätta för Niklas att NU KÖR VI, nu gör vi barn! Så blev det inte. Istället blev det en vidrig upplevelse. Jag möttes av ett bombardemang av personliga åsikter från denna kvinna, som inom loppet av en nanosekund efter det att jag uttryckt min vilja att föda med snitt mycket tydligt klargjorde för mig att det var FEL, och att hon skulle leda mig RÄTT. I en timme satt jag och grätgrätgrät och kände mig inmålad i ett hörn. Och utmålad som bov. Befann jag mig i Sverige eller i gamla Ryssland? Hon erbjöd mig terapi, specialsamtal och gav mig en lunta med papper om Hur Dåligt Det Är Att Föda Med Kejsarsnitt. För både mig och barnet. Inte en enda gång sa hon något nyanserat, något som inte var färgat av hennes personliga åsikter. Jag gick därifrån med en enorm känsla av maktlöshet och uppgivenhet - skulle det verkligen vara så att man inte får bestämma över sin egen kropp? Är det verkligen möjligt? Tanken på barn kändes återigen långt borta.

Vägen till kejsarsnitt II

En tid senare skulle jag till min gynekolog för en rutinkoll. Tänkte att jag skulle passa på att fråga även henne om det här med snitt; hur hon såg på det, och vad man har för rättigheter. Denna gång kom jag förberedd, med stooora pappersnäsduksförrådet i handväskan, redo för en ny dos däng. Men, den här gången slapp jag gråta alls. Nu möttes jag av en helt annan attityd. Sakligt presenterade hon fakta kring de olika förlossningssätten, informerade om fördelar och nackdelar samt avslutade med att säga att hon aldrig varit med om någon kvinna som verkligen velat föda med kejsarsnitt, som inte fått det. Men det viktigaste av allt var att hon gjorde detta utan att lägga in några personliga värderingar i hur hon pratade med mig. Hon var varken för eller emot mitt beslut, hon informerade bara om de olika fakta som fanns kring det jag undrade över. Och vips! ...så transporterades jag tillbaks från gamla Ryssland till Sverige igen. Skammen över att redan vara en Dålig Mamma innan jag ens blivit gravid skingrades. Jag andades ut, det kändes som att jag faktiskt kanske hade ett val ändå. Och den där känslan av glädje och lättnad som jag längtat så intensivt efter infann sig plötsligt. Den la sig som varm bomull inuti, och jag fick äntligen gå hem till Niklas och säga de där magiska orden som jag vet att han längtat efter så länge: "NU KÖR VI! Nu gör vi en bebis!".
Tydligen var min kropp lika sugen som min kille på att styra upp kids, för jag blev gravid på första försöket. Och när vi hade tagit oss igenom de där första veckorna där man ständigt oroar sig för missfall, så var det dags att skriva in sig på en mödravårdcentral. Då började oron mala igen. Hur skulle denna barnmorska reagera på mina kejsarsnittsönskningar? Skulle jag hamna i Ryssland eller Sverige? Jag frågade runt bland mina vänner och fick tips om en barnmorska som en av mina närmsta vänner upplevt som väldigt bra. Min vän som rekommenderade henne har själv tre barn, två är födda vaginalt och en med akut snitt. Så det var inte så att jag letade efter en "snittvänlig" barnmorska, jag ville bara ha någon som var vettig och opartisk. När jag skrev in mig på mvc och träffade henne för första gången berättade jag direkt att jag ville föda med kejsarsnitt. Min tanke var, att om jag skulle få Rysslandsreaktionen så skulle jag byta barnmorska omedelbums, så att jag så fort som möjligt kunde hitta någon jag kände mig trygg med. Men tack och lov slapp jag det. Jag förklarade varför jag kände som jag gjorde, och att min stora skräck var att jag skulle behöva gå och oroa mig för att inte få föda som jag vill, när jag redan har en bebis i magen. Och jag måste säga att jag kunde inte fått en bättre barnmorska, eller en bättre reaktion. Hennes inställning var, precis som min gynekologs, nykter och opartisk och hon gav mig information om bra vs mindre bra med olika sätt att föda barn. Det enda personliga som las in i samtalet var att hon sa: "Att vara gravid är fantastiskt, och det sista du ska göra är att spendera det kommande halvåret med att oroa dig. Det är varken bra för dig eller barnet. Du ska njuta av den här resan! Det finns ingen som kan tvinga dig till hur du ska föda ditt barn, så släpp omedelbart de här tankarna och slappna av. Vill du verkligen ha ett kejsarsnitt så kommer du att få det, så från och med i dag vill jag att du släpper den här oron och börjar njuta till hundra procent av att vara gravid!".
Sen informerade hon om vägen man vandrar i processen att få ett snitt (samtal på Auroramottagningen med barnmorska som är specialutbildad på förlossningsrädsla, samt samtal med läkare). Och så rekommenderade hon att vi ändå deltog i en förlossningsförberedande kurs (FUB) om vi skulle ändra uppfattning på vägen, alternativt att bebisen skulle komma för tidigt. Det var alles. Sen pratade vi om annat. Återigen la sig lättnaden som en len filt inuti, och jag slappnade av. Rejält den här gången.

Vägen till kejsarsnitt III

Omkring vecka 28 var det dags för samtalet på Auroramottagningen. Där fick vi träffa en barnmorska som var specialutbildad på förlossningsrädda, och de flesta som önskar att få planerat kejsarsnitt går på ett Aurorasamtal. Oron slank in i mitt system igen, och jag kom till samtalet klädd i en tjock rustning av beslutsamhet, beväpnad till tänderna med argument. Redo för kamp, om vi säger så. Men även här blev jag positivt överraskad. Visst märktes det att barnmorskan vi träffade allra helst hade sett att vi ändrade uppfattning och valde att föda vaginalt, men det var inte den intensiva övertalningskampanj som jag varit rädd för. Jag fick (återigen, tror jag kan rabbla mina kejsarsnittsanledningar i sömnen vid det här laget) berätta om Varför, och jag fick (återigen) höra om fördelar- och nackdelar. Men, som barnmorskan uttryckte det, så var hennes jobb inte att övertyga någon åt det ena eller det andra hållet, utan att genom samtal hitta det sätt som var mest lämpligt att föda på för varje par, det sätt som gjorde dem allra tryggast. Och i vårt fall upplevde hon att det var via kejsarsnitt. Såhär står det i min journal:
"35-årig frisk förstföderska med Bp 31/1. I dag v 27+6. Kommer till mottagningen pga stark förlossningsrädsla. Har alltid varit förlossningsrädd. Väntat med att bilda familj pga detta. Har sökt på nätet och läst mycket om vagnalförl/sectio. Kan inte tänka sig föda vaginalt. Känner skuldkänslor över sitt beslut. Mycket påläst och bestämd i sitt beslut att föda med el sectio."
Efter det står att hon "bokar patienten på en läkartid". Och det är där vi befinner oss nu. På tisdag ska vi träffa en läkare, och vi trodde att vi vid detta möte mest skulle gå igenom själva kejsarsnittsproceduren och boka datum. Men min ordinarie barnmorska berättade, att vi även vid detta tillfälle ska gå igenom Varför samt för- och nackdelar. Så det är inte riktigt över än. Hon sa också att det kan vara bra att förbereda sig på att inte alla läkare är lika välvilligt inställda till kvinnors önskan om snitt. Så det är alltså rustning på och polera argument som gäller. Igen. Och självklart dyker då oron upp som ett brev på posten. Näsdukar eller torra ögon? Sverige eller Ryssland?
Jag har läst på så mycket om det här ämnet att jag tror mig veta att jag inte kan KRÄVA ett kejsarsnitt. Det finns inget i lagen som ger mig rätten till det. (Jag är dock ingen jurist, så om någon av er därute vet bättre än jag och har annan information, så dela den gärna. Ingen blir gladare än jag om jag har fel.) Däremot vet jag att vården hellre säger ja än nej, förutsatt att kvinnan har starka nog förutsättningar (antingen "patientrelaterade" såsom stark förlossningsskräck, eller "vårdprocessrelaterade" vilket innebär medicinska skäl) för att hennes önskan ska beviljas. Så det allra viktigaste är att vara tydlig med hur man känner (gärna så snabbt som möjligt - vänta inte med att prata om det här med din barnmorska!), och varför man känner som man gör. Patientens autonomi (självbestämmanderätt) vad gäller vilken vårdinsats som ska genomföras ska också vara stark i Sverige, och i Socialstyrelsens dokument "Indikation för kejsarsnitt på moderns önskan" står det:
"I de fall där patienten hamnar i en viss situation där hon måste genomgå något, i detta fall en vaginal förlossning, om inget görs, ser beslutssituationen annorlunda ut än vid andra medicinska beslut. Detta skulle kunna motivera att man gör ett avsteg från normalregeln och tillåter kvinnan att önska en alternativ åtgärd om hon har goda skäl för detta. Men sjukvården bör kräva att kvin­nan uppger relevanta skäl för sin önskan – eftersom det faktiskt finns möjlighet att avstå från att tillmötesgå kvinnans önskan."
I samma rapports slutats står också:
"Om en patient som bedöms ha tillräckligt tungt vägande skäl har fått och förstått all information hon behöver samt har erbjudits och eventuellt genomgått stödsamtal och ändå står fast vid sin önskan om kejsarsnitt så är det motiverat att bifalla denna önskan."
Läkaren som jag och Niklas ska träffa nu på tisdag är en av de som ingick i arbetsgruppen som tog fram denna rapport, har jag precis upptäckt. Det ska bli oerhört intressant att se om hon låter oss stanna kvar i Sverige, eller om det blir en enkel biljett till gamla Ryssland.

Nytt avsnitt!

I veckans avsnitt säger jag ett stort rackarns TACK för all fin feedback och förståelse angående mitt beslut att föda med planerat kejsarsnitt. Jag berättar också om när jag nyligen helt glömde bort min preggomage, dök in i ett trångt utrymme mellan två tvättmaskiner i tvättstgan, och...fastnade. Jupp. Ni som följer mig på Instagram (@vanja_vfv) har redan koll på den incidenten. He he. Just det! Kan också tipsa om att senaste tillskottet i vår "Gravid vecka för vecka"-klubb är åsiktmaskinen Katrin Zytomierska. Spana in hennes program här!

Vecka 32!

Men hallå där VECKA 32!!! Den här veckan säger vi hej till en drygt 40 cm lång bebis i magen (hur satan får han plats?!) och ett mjölkchokladsug som inte är av denna värld. Och som inte direkt blir bättre av att butiken preciiiis bredvid kontoret har megasuperextrapris på Marabou mjölkchokladkakor; 5 pix/styck. Oj oj oj oj oj, var ska detta sluta? Hoppas att vecka 33 bjussar på ett intensivt sellerisug istället. Phu.

Adventsmys!

Dagens uppdrag var ju att styra upp julstämning här hemma eftersom det är första advent, och jag måste nog klappa mig själv på axeln och säga att jag lyckades ganska bra. Julstjärnan e uppe, och jag hittade en massa mysiga julblommor som numera bebor våra fönsternischer. Amaryllis? Check! Hyacint? Check! Julros? Check! Åsså lite mossa, granris och tända ljus på det. Alltså: julmys? CHECK! Känns rackarns härligt. En annan sak som känns härlig, är tanken på att nästa gång det blir första advent så kommer vi ha en liten Iggy att julpynta för. Som barn ääääälskar man ju traditioner, så det här är sista gången vi kommer kunna slippa undan eventuellt pyntande, sjungande, skinkätande och firande (om vi nu skulle vilja det). För från och med nästa jul så kommer det finnas en liten kille som kommer se till att vi gör vårt allra bästa för att han ska få uppleva den mysigaste julen någonsin. Och det är ju då det blir riktigt roligt igen; när man har små kids som får ta del av allt det härliga som såna här tillfällen faktiskt har att erbjuda. För visst var julen magisk när man var liten? Ska bli så fint att få stå på andra sidan, och vara den som skapar magin.

Dagens Preggo!

Här kommer en Dagens Preggo! Idag slinker jag runt i våra grymma preggoleggings (finns i butiken på Regeringsgatan 91, och i en färgad version i webbshoppen som hittas HÄR) och är lycklig över att jag fortfarande kan stänga min dunväst över magen. För usch å fy så kallt det börjar bli. Dagens uppdrag - hitta härliga julblommor att adventspynta med, och att få upp julstjärnan!

Snakeskinleggings / Glam Mom
Tröja / H&M
Pjucks / Johnny Bulls
Dunväst / Uniqlo
Jacka / Carin Wester
Halsduk / H&M
Väska / Marc by Marc Jacobs
Mage / Vecka 31
Väder / Satans blåsigt
Stadsdel / Söder såklart
Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen