Som ett utsketet äppelskrutt!

...precis så känner jag mig just nu. Det är som att någon har tuggat i sig allt jag har att erbjuda, svalt ner resterna också, processat mig igenom en labyrint av ytterligare utsugning, för att till sist spotta ut mig - i en toalett. Inte den härligaste känslan kan jag meddela. Jag är helt slut. Inte för att jag är preggo, utan för att jag känner mig helt satans sönderjobbad. Jag är van att jobba hårt och gör det gärna, eftersom jag älskar mitt arbete. Har alltid hållit på med egenföretagande av olika slag vilket gör att jag i princip bara jobbat med sånt som intresserat mig och som jag känt en passion för. Mitt liv är mitt jobb är mitt liv om ni förstår vad jag menar? Jobbet och livet har för mig alltid varit samma flöde och ständigt slingrat sig in i varandra, nåt som jag älskat. Det gör dock att man i princip aldrig "stänger av", man är hela tiden uppkopplad/påkopplad/inkopplad, och slappnar sällan av helt och hållet. Det har iofs aldrig varit ett problem, är (kanske för) bra på att Bara Köra På Utan Att Känna Efter, och jag brukar fixa det mesta - oavsett hur mycket jag tuffar på. Men jag har nog aldrig rattat så många olika saker och jobbat så hårt som jag gjort under de senaste veckorna, och för första gången i mitt liv så Känner Jag Det. Och det beror nog på preggofieringen. Iggy säger Stopp! Han tvingar mig att känna efter. Hade min första helt lediga dag på jagvetintehurlänge idag, och den har spenderats raklång i soffan. Framför dumteve, orkar inte ta in nåt annat. Har inte rört mig en millimeter sen jag la mig här, däremot har tankarna löpt maraton. Det enda som snurrar i mitt huvud är hur sjutton jag ska få ihop mitt liv är mitt jobb är mitt liv med en bebis...? Visst, de senaste veckorna har varit extrema på jobbfronten, men även "lugnare" perioder så är det såklart ganska mycket att göra. Just för att jag pysslar med sånt jag älskar, det är kul att jobba! Så hur får man ihop det? Det går ju bevisligen, jag är inte den första egenföretagartjejen som får en bebis. Snälla mamas, ge mig tips på hur ni fått till en bra kombo! Jag behöver alla uppmuntrande ord jag kan få. Sinnet är för tillfället nattsvart. Nu ska jag, min Britneytofs och mitt osminkade trötta ansikte inta den där raklånga soffpositionen igen. Så får vi hoppas att det känns bättre imorgon. 

3 kommentarer

Mer än 6 år sedan
Charlotte & Silje - tusen tusen tack, ni är så kloka! Jag ser så himla mycket fram emot den där käftsmällen med kärlek, tror att den gör att man ser saker klarare, och också att man verkligen pallar styra upp saker (ex jobb/familj-kombon) så att det blir så bra som det bara går. Ska absolut se till att jag har möjlighet att vara helt inne i min, Iggys och Niklas bubbla i början, och sen får det bli som det blir. Ska jaga rätt på någon duktig tjej (eller kille) som kan ersätta mig på jobbet så att jag kan slappna av helt den första tiden, och sen får vi ta det bit för bit och hitta nåt som funkar för både mig, Iggypiggy, NIklas och Glam Mom. Och nu är nu, precis som du säger, man får ta en pusselbit i taget och inte freaka ur för att man tjyvkikar på hela bilden... ;-)

Och Silje - du har så rätt! Känner redan i dag (nu är ju butiken faktiskt up and running, inget mer spacklande av väggar eller planerande/uppskruvande av butiksinredning...) att jag slappnat av mer. En heldag på kontoret (utan att behöva flänga runt till Ikea, K-Rauta, Jula, CityGross, låssmeder, butiksinredningsföretag osv) kändes helt otroligt skönt. Nu är det största jobbet gjort! Tack för dina fina ord, du anar inte hur glad jag blir. :-)

STOR kram till er båda! //tacksam Vanja
Mer än 6 år sedan
Jeg tror det er den mest naturlige ting i verden å bli sliten som aldri før når man bærer på et annet lite liv, spesielt når man jobber hardere enn noen sinne. Alt kommer til å kjennes bedre når butikken har kommet i gang og du faller inn i vanlig rutine, for ikke å snakke om når lille Iggy kommer til verden! Vær glad for at kroppen sier ifra, for da er alt som det skal være. :) Masse lykke til med din flotte jobb og bebis. :) Du er herlig og en inspirasjon. :)
Mer än 6 år sedan
Åå, som jag kommer ihåg den där känslan! Men vet du? Det blir som det blir. Du kommer att få en käftsmäll av kärlek när ditt barn kommer ut. Saker och ting skiftar liksom, det går inte att förklara. Saker som var viktiga i går är liksom inte ens i närheten dagen efter Eller så är de det! Och då fixar du det. Tillåt dig själv att vara i en bubbla när barnet kommer (bubbland är inte bra rosa med guldglitter, utan också hormonellt gråtiga och läskiga). Bubblan kan vara kort eller lång tid, men den är där och den blir som den blir. Sen kan du i långsam takt utöka din comfort zone, jobba lite här och lite där och känna dig för. När barnet börjar krypa kommer du inte ha tid att jobba med barnet så där. Kanske. Ja, du fattar: come what may! Du klarar det! Och nu är nu.
Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen