Visa alla blogginlägg

Visar inlägg från Augusti 2014

Bloggen flyttar!

Darling darlings! Nu tar jag och el bloggo vårt pick å pack och flyttar till vårt nya virtuella hem som hittas på vanjaw.com. Här är en direktlänk till bloggen!

GlamMom-bloggen kommer självklart finnas kvar, men återgår till det som den var innan jag kidnappade den - nämligen en blogg om GlamMom´s äventyr. Inte bara om mina. Jag kommer garanterat dyka upp i den då och då, men är det mitt & Pigglys & Niklas liv ni vill fortsätta följa så är det dags även för er att packa väskan och flytta till vanjaw.com. Vi ses där!

Pussmunskor & Östermalm vs Södermalm

Ni vet ju att jag ofta tjatar om att det är viktigt att Värna Vardagsglädjen (tänk skojig färg på håret/glittrigt mobilskal med gigantisk 3D-kanin/lurig färg på naglarna). Och i dag stod de här pussmunnepjucksen för precis det där som gör en extra glad, hela dagen! Det var första gången de åkte på mina fossingar, men inte sista. Redan favvisar!

Det var väldigt många som frågade vad de kom ifrån på Insta, så jag tänkte att jag förekommer de som eventuellt undrar även här i bloggen: de är från Cocorose London, ett märke som vi säljer på GlamMom. Vi tog inte in just denna modell eftersom den kändes lite extrem (hur många vill ha pussmunnar på fötterna egentligen?), men det finns en massa andra fina modeller att spana in, gör det här!

Var på ett (sjukt trevligt!) möte i dag på Östermalm, och det är alltid så rackarns roligt att göra utflykter dit. För er som inte bor i Stockholm så kan man säga att Östermalm är den "rika/fina" stadsdelen. Överklasstadsdelen om man ska hårddra det. Jag själv bor på Södermalm, vilket är en gammal fattig arbetarstadsdel, och ungefär en diametral motsats till Östermalm.

Nu är det ju inte direkt nåt ghetto som vi Söderbor huserar i. Men man kan väl säga att skitnödigheterna skiljer sig åt rätt rejält, stadsdelarna emellan. Där borta slinker det runt kaninpälsar och diamanter, medan man här på Söder ägnar timmar åt att prova ut den perfekta hipstermössan och forma sin mustasch med vax. Typ.

Men just i och med att idealen är så olika, så är det så skoj att hänga därborta ibland, och se ett helt annat typ av folk. För det är nästan som om vi skulle vara olika raser. Sjukt fascinerande! På Östermalm ser man tjejer i decimeterhöga stilettklackar (kl 10.30 en torsdagförmidag), PERFEKT hår (nu snackar vi tv-serieperfekt) och makeuper med sju olika ögonskuggor - samtidgt. Lösögonfransar, (lite för) stora läppar och dyra väskor. 70-åringar som ser ut som 50 tack vare "lite hjälp", snubbar i slickade frisyrer, dyra kostymer med bröstnäsduk och väldigt mycket solbränna. Typ så. Och I LOVE IT!

Östermalm är glammigt på ett sätt som Söder aldrig blir. Där skäms man inte för att klä upp sig REJÄLT när det vankas partaj (eller bara en torsdagsförmiddag), och det är rent ut sagt fascinerande att se de här extremt välgroomade varelserna slinka omkring och bara...vara. Jag kan liksom inte se mig mätt.

Det är inte en stil jag själv trivs i (har tillåmed svårt att bära klänning då jag ofta känner mig för "tjejig"), och inget jag dras till, men det är ju verkligen fint på sitt sätt. Och när det dras sådär långt är det himla roligt för ögat att insupa. Så städat liksom. Polerat. De glänser, därborta. Ovant, för mig som mestadels hänger i de tufsiga hårens och rufsiga skäggens högborg. Här på Söder är det såklart (minst) lika medvetet, bara en annan stil som regerar. Men den är jag så van vid att jag liksom knappt ser den.

För en inbiten Östermalmsbo är det säkert samma ögongodis att komma hit till mina hoods å tjyvkika på folk. "Hur kan de se skillnad på varandra, dessa möss- och skäggkloner?" "Och kan de inte bara TVÄTTA håret?" "ROSA hår dessutom, har de seriefigurer som förebilder eller?".

Ja, nu raljerar jag såklart lite. Men det är ett faktum att skillnaden mellan just dessa två stadsdelar existerar. Och det e skitkul! Jag vill dock bara vara turist på Östermalm, trivs bättre bland de tufsiga skäggen och för små mössorna här på Söders höjder. Men jag älskar att olikheterna är så stora, och att man kan åka dit över dan å tjuvkika på de där glänsande varelserna på andra sidan stan.

(De något ovana) butiksbiträdena!

I går vabbade ju all vår personal, så jag och Malin kavlade upp ärmarna och hoppade in och rattade GlamMom-butiken.

Piggly var också med. Han har blivit väldigt intresserad av glittriga prylar den senaste tiden (kranar är maaaagiskt spännande), så han roade sig ganska länge med ett par nyinkomna ballerinas med silvriga detaljer.

Amningsbharna funkade rätt bra att leka med de också.

Det var så fint i butiken. Vi har världens bästa team som gör det mesta av den lilla yta vi har att jobba med. De är så kreativa och påhittiga. Och engagerade och entusiastiska. Vi har verkligen världens bästa team.

Huuuur fina? Leoparderna har jag ju redan, men nu blev jag stört sugen på de där i svart läder med silvrig tå... De är supersmarta och går att vika ihop och slänga ner i väskan utan att ta plats. Fiffigt när man vill byta snabbt till en bekväm sko som fortfarande är fräsig.

Världens bästa överraskning var att fina Friday kom förbi. Malin och jag lärde känna henne när hon jobbade i Niklas butik för några år sen. Hon är så satans skön. Det här var första gången hon träffade Iggeloni, love at first sight som ni ser. Friday själv är tokpreggo och väntar sitt första barn om en månad. Så fint.

Det här är den svarta versionen av skötväskan i läder som jag har. Måste ju bara puffa lite för den. Hittas här!

Väldigt kul att vara i butiken och träffa kunder, det gör man ju aldrig när man sitter på kontoret. Jag å Malin passade också på att snacka ihop oss lite om butiken. Nu har det snart gått ett år sen vi öppnade och det har varit ett test-år. Så nu är det dags att utvärdera. Vad funkar/vad funkar inte/vad kan vi göra bättre osv. Så peppen på att sätta tänderna även i butiken nu i höst är även den massiv. Nu ska vi bli ännu bättre!

Jag blir försökskanin

Yours truly med Mr GHD Sverige himself - en rackarns härlig prick som heter Stefan.

Alla stylisterna hade riktiga Hollywoodsvall, för en locktokig mänska som jag så var det lite som att befinna sig i himmelriket, faktiskt.

En stylingprodukt för att få lockarna att hålla fick man i present. Ska testa och utvärdera.

Vips så knep en av Hollywoodtjejerna tag i mig och röjde på med en Curve-locktång. Eftersom jag på riktigt är intresserad av det här med hur man får till den perfekta locken, så passade jag på att fråga ut dessa experter. Har till exempel alltid undrat varför man alltid ser hårstylister ta tag i hårtoppen och linda den runt tången, istället för att knipa fast toppen, och sen rulla upp hårslingan. Och nu fick jag svar!

Anledningen till varför man gör så är:

1) Håret är alltid mest slitet i topparna, så om man kniper fast toppen utsätts den för mer värme än det övriga håret, vilket sliter onödigt.

2) Topparna är också tunnare än håret längre in mot huvudet. Och för att få bästa resultat på locken vill man ha en så jämn fördelning av värmen som möjligt. Därför börjar man med den tjockar delen av hårslingan, så att den utsätts för värme några sekunder längre än toppen som ju är tunnare och inte behöver liak mycket värme för att forma sig.

Så nu vet ni det. Älskar att det fanns en logisk förklaring, att det inte bara var någon slags fuffenspryl som frisörer har för sig för att det är trendigt, typ.

Eventet var sjukt trevligt, trots att jag kom ensam och inte kände någon där. Minglade lite och träffade en tjej från tidningen Res (som jag tipsade om Surfers Lodge såklart, måste ju passa på), en annan tjej som var preggo som GlamMom kan hitta på nåt kul med, och sprang in i Diana som jobbat med GlamMom med alltifrån Boob till våra fina ballerinas. Fick med mig en sån där fräsig Curve-styler också, galet lyxigt.

Efteråt stod världens bästa partner in crime Malin utanför och väntade med Piggly som hon rattat dit från Söder. Och hur blev håret då, efter att jag stylats av GHD´s experter?

Jättefint! ...måste jag faktiskt få lov å säga. Så peppen att testa hemma själv e massiv! Kanske borde sno Malin som försökskanin, har faktiskt ALDRIG sett henne i lockigt hår...

Lockande lockar

Jag får extremt mycket frågor om mitt hår. Det tackar jag för, eftersom jag tolkar det som att ni tycker att det e tjusigt! Frågorna är alltid desamma: hur lockar jag mitt hår och med vad? På tredje plats kommer frågan om hur jag gör för att färga mitt hår rosa (eller lila). Och det där med det rosa/lila håret har ni ju koll på nu, eftersom jag svarat så många gånger och tillåmed kirrat guider som visar hur jag gör.

Men det här med lockarna återstår att reda ut. Jag har inte velat säga vad jag använder för plattång (kirrar lockarna med en sån), för den jag har nu är värdelös, inget att göra reklam för. Den köptes i panik när min älskade GHD-styler la av efter nästan tio års trogen och intensiv tjänst. Och trots att jag aaavskyyyr den jag haft den senaste tiden, så har jag inte pallat kirra en ny. Förrän nu. En GHD. Min trogna darling 2.0 som kommer vara min frippas parhäst det kommande decenniet. Och eftersom det är en sån där pryl som jag verkligen ÄLSKAR och kan rekommendera med hela hjärtat, så tyckte jag det lät superkul att gå på ett event hos just GHD. För deras produkter är vansinnesbra.

Jag köpte min förra parhäst hos min dåvarande frisör, och om man är en sån som gillar att fixa å trixa med håret så tycker jag alla gånger att det är värt att lägga några extra kronor på ett riktigt bra verktyg. Det har man igen på såväl kvalitet på lockarna, som kvalitet på sitt hår. Att man får behålla det alltså. En grej med billiga verktyg är nämligen att de blir för varma, vilket gör att hårstråna skadas och går till och med av. Inte så kul.

Hursomhelst, GHD is the shit på stylingverktygsfronten, och eventet hölls med anledning av att de lanserar GHD Curve, en serie stylers som är locktänger istället för plattänger (som man ju också kan locka med). De hade tjusiga modeller som fräsiga frisörer demonstrerade verktygen på. Jag drogs (såklart) direkt till modellen med rosa hår. Surprise surprise.

Alla modeller blev verkligen sjukt snygga i håret, och kvickt gick det också. Verktyget värms upp på max 20 sekunder (bra för en stressad mama som mig), till 185 grader som är optimalt för att lockarna ska hålla utan att skada håret. Sen finns ett inbyggt sleep mode, så locktången stänger av sig automatiskt efter 30 minuter.

Dåliga verktyg (som det jag haft senaste tiden) går ofta upp över 200 grader lärde jag mig i dag, och då skadas håret permanent. Nåt jag tyvärr märkt men varit för lat för att styra upp. Bitar av mitt hår har nämligen fastnat på plattångens yta (typ smält fast), men eftersom jag har ett ganska rufsig look så har jag tänkt att det inte är någon katastrof. Men det är ju helt klart härligare att fixa håret utan att bränna av bitar av det. Funkar ju inte i längden liksom.

Alltså, det är ju för roligt det här med bloggevent. Såhär ser det ut, vart man vänder sig. Bilder bilder bilder bilder som knäpps knäpps knäpps knäpps.

Bubbel & snittar - check!

Eventet hölls på Musikaliska vid Nybrokajen, och det var sjukt smarriga snittar. Snittar är ofta rätt trökiga kan jag tycka, nånting hoprullat med nånting i liksom. Som inte smakar så mycket. Men de här var så jäkla goda!

Tända ljus bjussades det också på. Har börjat tända ljus hemma nu också, heja hösten! Bästa årstiden tycker jag.

Mera smarriga snittar. Himla fiffigt för mig som inte hunnit få i mig lunch.

Inget event utan bubbel såklart! Ett och ett halvt glas hann jag sänka, och RACKARNS vad gott det var. Bubblar lika ofta som jag bär läppglans numera, så det satt FINT kan jag lova.

I NK-påsen ligger nåt som jag var och köpte precis innan eventet, som jag fått tips om av er. Avslöjar vad det är i ett inlägg snart. Och så får ni veta om jag är nöjd med er insats... ;-)

Kan man inte få bli serverad sånt här varje onsdagseftermiddag?

Lyxpyxonsdag

Sorry för sen bloggning - den här dagen har gått i ett om man säger så. Pust. Hursom, i dag var jag fräsigt nog inbjuden till ett event. Så jag smetade på mig allt solpuder och rouge jag kunde hitta i min necessär, och fick till nåt som ser ut som en mänska. En pigg mänska till och med.

Lite av en bedrift, då jag satt å jobbade till 03 i går natt, fick en vaknande bebis varje timme fram till kl 07, då en rörmokare som ska byta vår badrumskran ringde och skulle boka tid. KLOCKAN 07! Jag blev så arg att jag kokade (inte så bra när man försöker somna om). Han ringde dessutom flera gånger när jag inte svarade, och tog sig på så sätt igenom mitt nattfilter (som ska se till att sånt här inte händer).

Att ringa kl 07 är att ha noll inlevelseförmåga för att inte ALLA ANDRA I HELA VÄRLDEN går på rörmokartid. Det är inte ofta jag blir arg, men nu blev jag satans förbannad. Ni vet ju - sömnen för en bebisförälder är HELIG. Så han fick veta att han levde när vi hördes senare på dagen. Var så jäkla arg. Men han fattade grejen och bad faktiskt rätt innerligt om ursäkt, så nu e vi kompisar. Skönt det, eftersom han ska härja runt i vårt badrum i morgon.

Det blev alltså i princip noll sömn för mig i natt, därför är jag lite impad att jag fick till en någorlunda fräsch look i dag.

Kolla! Mamman har tillåme läppglans! Händer inte ofta numera, lite trixigt att prioritera bort en miljard pussar på sin bebis per dag (Iggys kinder är godare utan läppklet).

Det var GHD (ni vet de som gör hårstylingverktyg å produkter) som hade eventet. Så då tyckte jag lite lockar var på sin plats.

Kom å säg hej till mig!

När man är ett företag bestående av småbarnsmamas så blir det en del vabbande. Just nu är det stackars Iricas familj som åkt på kräksjukan. Irica rattar vår fysiska butik, och just nu är alla våra extratjejer bortresta/sjuka etc etc. Så då får fröken VD kavla upp ärmarna å hoppa in. Så i morgon (eller i dag, klockan är ju 01:54 hmmm.. jag menar alltså onsdag 27 augusti) kommer jag att ratta GlamMoms butik mellan kl 17-18. Piggly är med som en extra hjälpande (ehhhhh) hand, och Glammis-Malin kommer också vara där för att hjälpa till. Spontant butiksjobb alltså! När man är egenföretagare kan allt hända ha ha...

Så kom å säg hej om ni vill, vore ju skoj om man fick se nån av er! Vi kan bjucka på 20% rabatt på ett helt köp också, rabatter är ju alltid härligt. Butiken ligger på Regeringsgatan 91 i Stockholm, och är fylld med massa fint till preggosar & ammande. Till exempel klänningen ovan. Nu är det godnatt känner jag. Zzzz...

Bästa barnlåten

Och nej, det här inlägget handlar inte om Babblarna. Jag veeeeeet - maaassor av barn (och föräldrar, tacksamma för ett brejk) ääälskar Babblarna. Iggy har hört den där blibblubblobb-sången en gång, och den verkade ju vara typ som bebisknark. Har inte orkat med den nån mer gång dock, men ska testa MIN favoritbarnlåt på honom i morgon. "Dat Dere" Med Rickie Lee Jones. För de som avskyr jazzdribblande saxar kan jag varmt rekommendera att hoppa till 01:05 in i klippet. Men stanna där, å ge låten en chans. Den är för jävla söt.

Låten släpptes första gången 1960, och texten beskriver en uppspelt liten pojke som första gången går på zoo med sin mamma. Så himla gölligt. Och hon sjunger den så fint. På barnspråk, liksom. Återstår att se om även denna är som bebisknark. Har väl mina tvivel. Kanske att denna pärla får vänta några år, och att mamma får acceptera Babblarna. Pust.

Att ta en fräsig selfie

...är inte det lättaste ska jag tala om. Försökte i dag, när jag å grodis var ute å sprang lite ärenden. Tyckte först att "den här blev ju bra", såg sen att mitt barn såg ut som en deprimerad Laika som precis insett att den där jäkla rymdfarkosten nog inte var ett hundtivoli, som hade utlovats.

Känns ju trist att sprida deppbilder på sin unge (speciellt i sociala medier: "Vad ÄR hon för typ av mamma egentligen - barnet ser SÅ olyckligt ut!". Så jag försökte igen.

Inte mycket bättre. Fick med båda två (ett konststycke i sig, bebisar är liksom....rackarns rörliga). Men dessvärre ur fokus. Kanske lika bra det, då mitt barn på denna bild ser ut som Laika som inte bara just insett att farkosten inte är ett tivoli, hon har också förstått att hon e pretty much alone. Out in space. And never coming back. Å inte ens lite Frolic finns det att snaska på i det trånga jäkla utrymmet. Kanske lika bra att den blev ur fokus, bilden.

Yes! I fokus! Nej...bebishuvudet åt fel håll. På´t igen.

Okej. Fokus: check! Bebishuvudet framåt: check! Ingen Laika-look: check! PERFE...aj, fan. Inga ögon på mamsen. Aja, ska man vara ärlig är det väl såhär de flesta ser en ändå, när man är ute å rastar sin bebis. För att gå på stan med grodis i selen är ungefär som att kliva i Dolly Partons kropp. Ingen bryr sig om dina ögon längre, om vi säger så. Så den här selfien får helt enkelt duga. Och var ärliga nu - ni såg inte ens att mina ögon var klippta förrän jag påpekade det, eller hur?

Back to work-möte

Hade frukostmöte med min partner in crime och tvillinghjärna Malin i morse. Vi sågs på vårt favvoställe Nytorget 6 som har sjukt bra frukostmeny på vardagar - nu har de dessutom lagt till äggröra och bacon på matsedeln, så lyckan var TOTAL. Kände dock mer för avocadomacka just i dag. Men nästa gång ska det banne mig vankas rökt gris å äggasmet!

Vi uppdaterade varandra på alla fronter, och peppen inför hösten är MASSIV! Det ska bli så satans kul att sätta i gång. Vi snackade också en del om det här med att utnyttja det faktum att vi ju KAN vara flexibla med arbetstider, arbetsplatser...ja, allt egentligen. Sa att vi förmodligen kommer göra sånt mer nu, eftersom Piggly finns. För iom att han existerar så har jag en så bra anledning att flexa både hit å dit, så jag kommer inte INTE göra det, om ni förstår?

Tidigare har man flexat lite då och då, men inte haft det där som sliiiiitit loss en från kontoret. Kanske speciellt inte jag, som är en sån där som kan jobbajobbajobbajoooobbaaaaa hur mycket som helst egentligen. Har ju en förmåga att snöa in på saker som jag berättat. Bara ha svartvita plagg (fortfarande där he he...), jaga en musikdröm i 20 år, bära hatt varje dag 4 år i sträck med mera. Men nu med Iggy så finns det nåt som lockar (minst) lika mycket som kontoret. Tror faktiskt han behövdes i mitt liv, för att balansera upp det. Annars hade jag i princip levt för mitt jobb.

Hursom så kommer jag flexa rätt vilt från och med nu. Och det kommer innebära att Malin börjar göra det mer också, vilket blir hälsosamt för alla. Att skaffa barn är alltså BRA för karriären. I alla fall en sund sådan.

Kom å tänka på en grej när jag Instagrammade det första jag gjorde när frullen kom in. Det ser ju så HIMLA myyysigt ut på bild (och det var det såklart också), men i själva ögonblicket så är det ju inte så jäkla mysigt om man ska vara ärlig. Då ser man mest ut såhär. Fast ni får inserta mig istället för Malin då. Undrar just hur ofta Niklas tycker jag e SKITjobbig för att han inte får röra mat innan jag fotat den...haha....! Moderna problem i en modern värld, helt klart.

Nedräkningen har börjat

...för detta är min allra sista mammaledighetsvecka. På måndag börjar jag jobba igen. Då är Iggy precis 7 månader. Planen var ju som ni vet att gå tillbaka till kontoret efter 6 månader, men det kändes i hela kroppen att det inte var rätt. Jag hade ju kämpat så hårt med att få allt att gå ihop med företagsbebis och mänskobebis, att månaderna fullkomligt flugit förbi, utan att jag känt att jag varit särskilt mammaledig alls. Inte en enda latteprommis med en annan mamma å bebis. Ständigt tänkandes på jobb med ena delen av hjärnan, samtidigt som den andra lekte med Piggly.

Så. Jag och Glammis-Malin bestämde att jag skulle komma tillbaka i september i stället. Och det var världens bästa beslut. Augusti har ju mestadels spenderats (som ni sett på bloggen he he) på en filt i en park med min fina, gosiga, roliga och fantastiska bebis (med Niklas som hedersgäst). Och fy saaaatan vad underbart det har varit! Jag har verkligen krämat ut essensen av MAMMALEDIGHETEN denna månad. Känt att jag fått vara den där lattemamman som bekymmerslöst ligger å gullar med sin bebis på en gräsplätt. De senaste veckorna har varit magiskt mysiga.

Och tack vare att jag fått dem, så känns det väldigt bra att komma tillbaka till kontoret igen. Jag börjar bli sjukt taggad på att få riktiga arbetsdagar. Såna då man kan göra saker sammanhängande - utan tretusen avbrott ni vet. He he. GlamMom har så himla mycket roligt på gång, och det kliar i hela kroppen att få sätta tänderna i dem. Vi ska bygga nya kontor, vi ska lansera en ny sajt, pilla med vårt eget varumärke med mera med mera. Så mycket skoj helt enkelt!

Visst kommer det kännas lurigt att knata till kontoret på måndag och inte se Piggly på flera timmar. Han e ju min bästa kompis numera. Men det är ju det här som är det fina med att vara egenföretagare - för känner jag att jag saknar Iggly för mycket. Jamen då går jag hem. Och sen jobbar jag igen på kvällen vad jag missade på dagen. Inte konstigare än så.

Eftersom Niklas ju också är egen, så kommer även han behöva ratta lite grejer under sin pappaledighet. Och precis som han ställt upp för mig till tusen procent, och tagit Iggy om jag haft möten eller behövt klämma in några jobbtimmar, så kommer jag självklart göra samma sak för honom. Vilket innebär att även om jag går tillbaks till kontoret, så är det inte så att jag slaviskt kommer sitta där 8 timmar per dag 5 dagar i veckan.

"Loose & Nice" brukar vi skoja om på kontoret att vi har som företagskultur. Det är viktigt att alla mår bra, och att vi ska utnyttja att vi faktiskt KAN vara flexibla. Är det möjligt för Malin att sitta i skärgården (där de har lantställe) och jobba någon dag i veckan, finns det ingen anledning att hon MÅSTE vara på kontoret. Bara för att det ...brukar se ut så. Bättre då att hon sitter på sitt skär, njuter av lugnet, MÅR BRA (då gör man ett bättre jobb) och kirrar det som ska göras, när hon känner att det ska göras. Är det på fredag dag så fine - är det söndag kväll så är det lika fine. Hon har bäst koll på vad hon behöver göra och när. Så då gör hon det.

Och behöver Victoria eller Irica komma senare för att det var krångel på dagis/nåt kids vägrade ta på sig annat än kjol i minusgrader/man VERKLIGEN behövde sova, så gör de det. Det jobbas igen (med råge är vår erfarenhet) vid tillfälle. Kort sagt - när man är egen har man ju möjlighet att skapa sin egen företagskultur. Vill vi dricka skumpa varje fredagslunch, JAMEN DÅ GÖR VI TAMEJTUSAN DET. Osv osv.

Nu babblar jag, känner jag. Men det jag ville säga var i alla fall, att jag tror att det är mycket mindre ångestfyllt (usch vad det låter neggo, så känns det inte alls, men tror ni förstår vad jag menar) för mig att gå tillbaka till mitt kontor, eftersom jag vet att jag bestämmer själv hur länge jag vill stanna, hur mycket jag vill jobba, med mera med mera.

När man är egen blir det mera gråzon är svartvitt, man flyter ut lite mer och gör det som känns bra. Självklart ska det funka för företaget, nåt annat är det inte tal om. Men i grund och botten tror jag inte att jag kommer känna den där sorgen som jag tror (kanske är helt ute å cyklar, vad vet jag?) att en del känner när det är dags att börja jobba igen.

Men det beror ju till stor del på att det blir så definitivt för många; mammaledigheten är över, dags att gå tillbaka till verkligheten liksom. Så kommer det inte att vara för mig, för så vill jag inte ha det. Och då blir det inte så. Så det jag möjligtvis tappade vad gäller att vara 100% mammaledig, kommer jag ro hem med råge de kommande 20 åren tror jag. För så länge jag är min egen chef så har jag makten att skapa min egen vardag, så som den passar mig allra bäst. (Insert Hallelulija-choir here.)

(De fina bilderna är tagna av Linda Alfvegren, lånade av onlinemagasinet The Way We Play som jag gjorde en intervju med i somras. Läs den, och kolla in alla toksnygga bilder här!)

Tvättmeck

I dag var en riktig fix and trix-dag. Så jäkla skönt att ha såna. Ni vet, när man tvättar såväl kläder som hår, rensar ut sånt som är för litet ur grodis garderob, sorterar in det som är nytt, organiserar om lite så man hittar bland alla bebiskläder (de e så rackarns små, blir rörigt på en gång ju!), bleker en solkig tisha så den blir som ny, svarar på såna där mail man inte orkat svara på på lite för länge. Med mera med mera. Fix and trix.

Hade min duktiga tvättassistent med mig i tvättstugan. Å hörrni - gör era kids såhär också? Så fort det finns en sjal/filt/handduk/täcke i närheten ska Iggy dra det över huvudet, och liksom gno in ansiktet i det. Han blir sjukt exalterad, nästan vild! Det är (tydligen) så jädra skoj.

Har ju tipsat tidigare i bloggen om grejen som Iggly ligger i på bildern - Sleepcarrier. Så sjukt bra grej, vi har använt vår så himla mycket. Den buntar ihop en massa funktioner (älskar saker som multitaskar - då slipper man köpa sjuttiarton pryttlar), och funkar som alltifrån en bärbar vagga till ett babynest till en lekmatta till en mjuklift till en resesäng till en..."bära bebbe till tvättstugan"-grej. Toppen!

Och om jag i går raljerade lite över det här med att man blir en sjukt skillad meckare som nybliven förälder, så är ett av ställena då det märks nåt infernaliskt - just i tvättstugan. Man ska bära ner (eller upp) x antal ikeakassar med tvätt, tvättmedel plus bebis. Samtidigt. Skramla fram diverse nycklar, låsa upp dörrar hit å dit, slinka ner (eller upp) för trappor, lastad med mera grejer än en packåsna. Varav ett paket är det finaste man har, så det vill man inte direkt råka tappa i trappen eller dänga in i någon härlig källarvägg.

Och ovan beskrivning gäller såklart bara första turen, sen ska man börja om proceduren femtiotolv gånger till allteftersom tvätten är klar och det ska in nya plagg i nästa omgång. Pust. Nåja, man får upprepa "gratisgymgratisgymgratisgym" som ett mantra i huvudet tills dess att man tycker situationen är ok, om man blir lite mulig över allt meckande.

Hursom, då är man glad att man har en sån här smartinggrej att dumpa Piggly i, så att meckandet ner till tvättstugan går lite lättare.

Högst upp på önskelistan dit vi flyttar (vi vill gärna ha en större lägenhet och letar ständigt - dock utan särskild framgång) är en balkong. Höjden av lyx i stan tycker vi. Men snar tvåa på samma lista är TVÄTTMASKIN I BADRUMMET. No comment needed, va?

Bästa accessoaren!

...till alla outfits är såklart den här lille rackaren! Satt å raderade lite bilder i mobilen, och upptäckte de här två picsen från i går, när vi tog en Momspo. Eftersom de innehåller världens sötaste accessoar, så måste de ju såklart få bli små eftersläntrare här på el bloggo.

Å hörrni - jag måste bekänna en sak. Jag ääääälskar att gå runt med Piggly på höften eller i selen bland folk, jag är liksom så löjligt stolt över denna lilla krabat. När jag har med mig honom känns det lite som om jag är sprinklad med magiskt stoff, det lyser lite om oss (i mitt huvud i alla fall). Så känns det verkligen.

På ett sätt är det ju megatöntigt att känna såhär, jag är ju inte direkt den första brutta att bli mamma liksom. Världen har sett det förut. Men. Det är också det som är så satans fint, att barn kan få en att känna sig såhär. Speciell. När jag var preggo var det likadant - jag tyckte nog allt att jag var liiiite mer magisk än förut, tack vare Iggly som byggdes därinne. Och samma sak där ju - gravidmagar är inte direkt en ovanlig syn på stadens gator. Världen har sett det förut.

Men det är ju det som är så rackarns fint, har jag upptäckt. Tack vare denna lilla mänska känns både jag och världen annorlunda, det magiska stoffet yr omkring oss vart vi än går. Världen glittrar lite extra. Och det kokar nog ner till att vi faktiskt ÄR lite extra magiska, både han och jag. För varandra. Och det gör hela skillnaden.

Vintageshopping som det så fint heter

Efter babysimmet shoppade vi en hel hög med kläder till Iggeloni! Eller okej, inte riktigt. Men nästan. Vi har ju tajmat honom så himla fiffigt att han har hela tre äldre killkussar, som alla ser till att vi får ärva kläder - i mängder! Extremt ekonomiskt kan man ju säga. I dag var vi därför hos kusin Ruben och gick loss bland de kläder som var för små för honom. Vilket var en hel låda. #scooore

Ruben är ett halvår äldre och är väldigt duktig på att peka och säga "Däh!". Som synes. Det han pekar på, är Iggly. Som mest torrsimmar runt på golvet, inget fräsigt bilåkande där inte.

Nu börjar de kunna interagera lite med varandra, så det är så kul att se vad de gör om man tussar ihop dem.

Ruben är, förutom att peka, också väldigt bra på att stjäla nappar. Fem sekunder tog det, sen var Pigglys napp i kussens mun. Vi hoppas ju på att de ska bli kompisar, och jag kan inte låta bli att tänka på att visa dem en sån här bild när de är typ 15. Oj! Fick just en guldidé! Den här bilden MÅSTE ju bara rekreeras om 15 år! Ska photoshoppa ihop en likadan, fast med fjuniga tonåringar istället. Och så får de en inramad version när de fyller byxmyndiga. Istället för moppe. Bästa presenten ever.

Babysim!

I dag var det dags för babysim! Niklas är ju till hälften fisk (hans andra hem är havet, tror nästan han har gälar nånstans), så han har varit peppad sen läääänge att gå på babysim med Iggly. Och i dag small det! Eller, plaskades rättare sagt.

För oss som inte hängt med mammagrupper eller varit på öppna förskolan var det en sån skön syn att se alla dessa bebisar - de var överallt! Från det att man kom in på stället så var det liksom strösslat med minisar, och det ser ju för satans skoj ut. Har aldrig sett så mycket bebbar på samma gång; vart man än tittade så var det nåt litet, mjukt å jollrande som ögat landade på. Sjukt sött faktiskt. Kändes lite som ett eget universum på nåt sätt.

Stället vi var på var dedikerat till baby- och barnsim, så allt var liksom anpassat för kids. Himla mysig överraskning tyckte jag. Jag trodde att man skulle hålla till i ett hörn på nåt badhus, med en massa andra. Men här fanns bara en bassäng, och i taket var det dekorerat med söta leksaker som bebbarna kunde spana på. Väldigt sött.

Det var bebisar från 4 månader till 9 månader i vår grupp, och i dag var det verkligen superbasic prylar som gicks igenom. Några grepp hur man ska hålla sin bebis i vattnet, och så fick de plaska runt lite för å bekanta sig med hur det är att vara i en stor pool.

Piggly badar nästan varje dag med någon av oss här hemma, så han är rätt vattenvan. Men att få plaska loss i en sånhär stooor bassäng är han inte bortskämd med. Han hade sjukt kul!

Nåt som vi dock inte har hemma är badleksaker, och det fanns i mängder här. Favoriten var en haj som kunde spruta vatten. Som ni ser är grodis mäkta exalterad över denna haj. Som inte syns dock, var lite svårt att fånga den på bild eftersom den for fram och tillbaka och ner och upp i hundra kilometer i timmen, glatt viftandes av en fluffig bebishand.

Det var kul att se att alla som var med i gruppen kom i par. Trodde (fördomsfullt nog) att det mest skulle vara mamas där. Nu gick vi iofs på en söndag, men ändå. KUL att det var så mycket papas i vattnet också!

Pigglys katrinplommonpuré-diet gjorde att jag var lite nojig över att...ehh..orsaka nån slags olycka. Men det gick finfint. Phu. Pappa tar en snabbkoll, för säkerhets skull.

Som inledning och avslutning sjöng vi en väldans fräsig sång, och så gjorde man lite olika rörelser med bebbarna. Mördargulligt faktiskt. Vi filmade, så nästa program på YouTube-kanalen blir ett babysim-avsnitt!

Nybadad groda och nöjd mams. Det här var verkligen så jäkla skoj! Tyckte vi alla tre. Så himla kul att göra nåt sånt här ihop, rekommenderas verkligen. Och själva babysim-stället var kalas; jättebra instruktör, gullig personal och fint inrett med mycket att spana på för kidsen. Det fanns pentry om man behövde värma mat, och barnvagnsparkering.

Stället vi gick på heter Stockholms Simskola & Stockholms Babysim (hittas på babysim.se), ligger på Kungsholmen och har även kurser för äldre barn. Vi vill gärna att Iggly ska lära sig simma så snart det bara går, har förstått att många föräldrar är paniskt rädda för vatten tills dess att ungarna lär sig simma på egen hand. Och det ligger ju väldigt mycket vettigt i att ha enorm respekt för vatten. Så en simmande Piggly ser vi fram emot, ett par år från nu. Men man måste ju börja nånstans, så de kommande 9 söndagarna så hänger vi i den här varma gossiga bassängen med alla gölliga bebbar!

Vill passa på att säga TACK till lilla toksöta Emblas mamma som kom fram å hälsade på oss i dag och sa att hon läser bloggen. Gulle dig, jag blev så himla glad! Det är så overkligt att träffa läsare på stan - I VERKLIGA LIIIIVET liksom. Men Så. Jäkla. SKOJ! Man blir så rackarns peppad på att bloggabloggablogga!

Och precis som med Felicia som också kom fram och sa att hon läser bloggen för några veckor sen, så blev jag så stolt! En cool jäkla mamma som var på samma babysim som vi och plaskade loss med sin söta lilla familj. Hjärtat växte liksom lite extra. Så tack snälla snälla Emblas (hoppas jag stavade namnet rätt nu?) mamma för att du sa hej!

Lilla Piggly efter babysimmet. Det fanns skötbäddar lite överallt så att man kunde lägga bebisen där medan man duschade/klädde på sig. Och det ÄR ju en del meck med det här med babysim - man ska liksom klä av sitt barn, samtidigt som man ska byta om själv, duscha, byta blöja, ratta på teeny weeny badbyxor, kolla om man kanske behöver mata, nähä inte det, men ooops där kom en kräk, yada yada yada... Men som tur är så har man ju blivit sjukt skillad på det här med att mecka sen man blev mama.

Tror jag börjar närma mig svart bälte i MECK faktiskt. Kan göra det mesta samtidigt numera - med EN hand - medan man jonglerar en åttakilos klump OCH dansar riverdance med vänsterfoten. Okej, jag tog kanske i lite med det där riverdansandet, men tror ni hajar. Och känner igen er. Så egentligen var det väl inga större problem att ratta babysim. Men en fördel med att gå som par är att Niklas får styra rattandet nästa gång, så hädanefter blir det varannan herrarnas på rattfronten. Låter smått lurigt, men återigen - ni hajar.

Hursom - tummen upp för babysim!

Vill ni ha mina bästa skönhetstips?

I så fall tycker jag att ni bums ska kolla in podden Snygg Helt Enkelt! Jag fick äran att vara gäst i deras senaste avsnitt, och det var så sjukt kul! Emma och Hanna som håller i podden är två superrutinerade skönhetsexperter (Emma var skönhetsredaktör på Cosmopolitan tidigare, och Hanna är en grym hudterapeut som ofta uttalar sig i media när det kommer till just hudvård) som dessutom är småbarnsmamas. De vet att man inte har tid med tretimmarsprocedurer med ett gäng vildbattingar kring benen, så podden koncentrerar sig på att ge handfasta tips på sånt som verkligen funkar, som inte tar för lång tid, och som alla kan kirra. Uppblandat med en intervju med avsnittets gäst.

Att vara med i podden var sjukt kul, det var mer som att vi satt tre bruttor (åsså Piggly då) och hade ett tjejsnack. Jag tipsar om hur jag får till mitt pastellhår, hur jag och Niklas håller elden (eller okej, lågan då ehhhh) vid liv efter kids, åsså berättar jag vilken som är VÄRLDENS BÄSTA MASCARA. Å en massa mer såklart.

Kolla in podden här!

Matchy matchy

HUR matchy matchy var inte det här då? På ett fint sätt. Inte på ett "JagMatcharAlltGröntPåEnGång"-sätt.

Hade inte sett det själv faktiskt, det var en kompis som påpekade att det ju var väääldigt likt skimmer i både väska å kimono - å sen den rosa frippan på det. Hmmm. Vid närmare eftertanke kanske jag just gjort det där "JagMatcharAlltGröntPåEnGång". Fast med rosa.

Dagens Momspo!

Dagens Momspo gjorde det klassiska misstaget i dessa schizade vädertider: klä sig för kallt. Det ser rätt comfy ut såhär på bild. Men det var det inte. Brrrr.

Strax innan vi tog den här bilden hade vi varit hemma en sväng efter att vi varit ute å käkat brulle. Niklas bylsade på sig mössa, höstjacka å långkallingar (!) men jag envisades med att ha det här på mig. Rätt fint tycker jag nog, men satans kallt.

Jeans / Acne

Pjucks / Swedish Hasbeens (still no flippisar - duktigt va?)

Tröja / Samsoe & Samsoe

Väska / Zadig & Voltaire

Kimono / Fyndad i världens bästa loppisbutik i Marseille (där man köper vintagekläder per kilo sjuuukt billigt!)

Stämning / Pinsam, eftersom två kompisar lyckades gå förbi preciiis när vi höll på att ta dessa bilder. Det är liksom min mardröm, man känner sig inte så häftig när man tar såna här pics kan jag meddela.

Den här kimonon köpte jag för säkert 15 år sen. Har använt den STÖRT mycket, för att låta som en ungdom. När jag och Niklas träffades var den som min uniform, jag hade den i princip jämt. Men har pausat den nu ett par år, inte varit sugen liksom.

Den har dock aldrig åkt med när jag sålt av kläder på loppis (som jag gör då och då), den är liksom FÖR älskad. Och så är den så fin. Har tänkt att om jag aldrig använder den igen så är den ändå vacker att se på när den hänger i garderoben, så den kommer alltid fylla en funktion. Kanske dags för kimono-revival nu då, såhär ett decennium senare?

Rainbow hair

Tadaaaaa! Det rosa håret är tillbaka! Med lila toppar som extra krydda, så jag jobbar mig sakta men säkert fram till ett regnbågshår.

Det känns tipptopp att vara tillbaka i Pink Lady-land. Niklas är också nöjd, han hade börjat sakna det rosa. Han har jobbat på min egna sajt dit bloggen kommer flytta inom kort (tror vi kanske kan få upp den på måndag, håll tummarna!), och där finns det en bild på mig i rosa hår. Och eftersom jag inte haft det nu på ett par månader, så SÅG han plötsligt det rosa, där på bilden. Det man ser varje dag blir man ju hemmablind inför, han blev liksom van vid min luriga hårfärg och tänkte aldrig på den. Men nu när den varit borta en längre period så la han märke till den på ett helt annat sätt när han såg den där bilden. Åsså tyckte han det var jättefint, eldade på att jag skulle bli rosa igen. Så vi var lika peppade båda två ha ha. Och nu är vi lika nöjda!

Eftersom det tillkommer läsare hela tiden så kan jag tipsa om att det är det här balsamet från Davines som jag använder (brukar alltid trilla in någon fråga). Så vet ni. Såg dessutom att de just nu har extra bra pris på det, hoppas verkligen att det inte betyder att det är utgående. The horror! Då får jag köpa hem ett berg i så fall så att jag klarar mig nåt decennium eller två.

Och glöm inte att tagga era Instabilder med #hejarosahår om ni styr upp egna Pink Ladies och vill dela med er av resultatet (SÅ roligt att se)! Kan ju tyvärr inte se om ni har privata profiler dock. Men ändå! Sprid det rosa nu girls!

#hipster

Vi bor ju mitt i hipsterträsket, så en hipstermössa måste ju såklart hitta hem på Igglys huvud. Nu är det bara skägget som saknas. Det dröjer dock lite längre.

Kräk å bajsmaskinen

Som jag skev på Insta: nej, Niklas har inte bytt lag å varit ute på rajtantajtan. Däremot kan vi avslöja att det här med att börja ge sitt barn riktig mat för med sig vissa konsekvenser. Vår goda lilla bebis har förvandlats till en kräk- å bajsbomb, som närsomhelst och varsomhelst kan explodera. Som i morse, då Niklas fick en härlig sprutkräk rakt i ögat. Ber om ursäkt för att bilden inte riktigt är i fokus, men jag fick bara ett försök på mig att fånga denna händelse, om vi säger så.

Inte så konstigt att tarmsystemet reagerar såklart. Iggy har bara ätit bröstmjök å ersättning fram tills för lite sen, och nu är det allt möjligt som slinker ner i magen helt plötsligt. Vi har ju backat lite, och tar det försiktigt dock. De senaste dagarna har vi kört nåt mål per dag där han fått "riktig" mat (inte ett helt mål, vi fyller på med ersättning när han fått nog av maten). Och katrinplommonpurétipset kör vi stenhårt på. Varje gång han får mat, så får han lika mycket puré.

I dag körde vi gröt till frulle (med puré), och sen en barnmatsburk till middag (typ en tredjedel mumsar han i sig) - plus puré såklart. Glad bebis, och inget ont i magen. Så två mindre mål verkar funka nu. Vi kör det ett par dagar, och sen ökar vi till tre mindre mål, eller lägger till ett mellanmål.

Magen som tidigare var hård (och gjorde grodis ledsen) är nu tack vare denna magiska puré i fin form som det verkar. Lite lagom, sådär. Är glad att vi inte åkt på ...eeehh, en rinnande variant som någon av er nämnde att purén kan orsaka. Som slinker ut ur blöjan å så. Eftersom vi ska på babysim i morgon (woop woop, peppen är MASSIV!) så håller jag tummarna att rinnvarianten håller sig borta även då. Vore jobbigt att bli de där föräldrarna med det där barnet som poopade ner hela poolen liksom. Rapport följer såklart!

Matintagen går i alla fall framåt, och bebis e glad. Det var det jag ville säga.

Bitterljuvt!

Var ju lite för pömsig för att blogga duktigt i går, men i dag är energin tillbaka - så nu kör vi!

Älskar ju företag som gör det där lilla extra för sina kunder (som vi glammisar alltid försöker göra), och min favoritblomsterbutik gör precis det. Christoffers blommor heter den, fanns tidigare bara i Gamla Stan men har sen nåt år tillbaka en till butik ett stenkast från där vi bor. #win Man blir alltid lika glad av att bara gå förbi affären. Älska älska ÄLSKA blomster!

Att göra det där lilla extra: en liten rosenknopp på utsidan av blompaketet - det gillar man ju! Så, jag var alltså där i går och köpte blommor.

Sen bar det av till en annan favorit, bageri Petrus vid Mariatorget. SÅ rackarns smarriga grejer!

Där inhandlades småkakor och kanelbullar. Och varför dessa mysiga inköp då? Jo...

I går var nämligen sista dagen som vår fantastiska Sara jobbade på GlamMom. Hon har varit hos oss ett år, och några av er kanske känner igen henne från vår fysiska butik. Hon har varit en riktig rackarns klippa, så det blir inte lätt att ersätta henne. Piggly saknar henne redan!

Vi hade avskedsfika (låter ju så sorgligt, vi kallar det "lycka till med plugget"-fika istället eftersom hon ska plugga) på kontoret, snaskade bakverk och drack kaffe. När ett företag är så litet som vårt så blir varje anställd som en familjemedlem, så det känns konstigt när någon ska...försvinna. Men vi ses igen såklart! Sara är hederglammis och såklart alltid välkommen att hälsa på i butiken eller på kontoret.

Tack för att vi fick ha dig fina Sara, massa lycka till i Uppsala nu! Och VI SES SNART!

Stockholmstips!

Måste bara tipsa om denna absoluta PÄRLA som jag dessvärre tror att många missar, då den ligger liiiite avsides och har en skylt som inte riktigt fastnar (tycker jag). Stället heter En Halv Trappa Ner och ligger på Wollmar Yxkullsgatan 3, ett stenkast från Mariatorget. Jag å Niklas slank in där av en slump för nåt år sen när vi hade varit och kollat på en lägenhet precis bredvid, och vi blev blåsta av stolarna. Det är SÅ JÄKLA SMARRIGT.

Allt de gör gör de med kärlek, vilket märks så in i bängen. Och det är alltid det som gör skillnaden, när saker och ting görs med kärlek. Kaffet är grymt, ALL mat vi provat har varit fantastisk och servicen är underbar ("är du sääääker på att jag inte ska hjälpa dig att bära ner barnvagnen, det är ju lite kyligt ute!").

Var där och åt en lunchtoast (magiskt god, med halloumi och avocado) i går, och kände bara att jag måste tipsa om stället. I och med att det ligger lite avsides (och att skylten inte syns så himla bra) så har En Halv Trappa Ner inte blivit upptäckta av så många som de förtjänar. Frågade om deras Insta så att jag skulle kunna tagga dem, men de visste inte vad Instagram var. Gaaahhh. Så då kände jag ÄNNU mer, att nu måste nåt göras. ;-)

Skräcken är ju att ett sånt här ställe som är FANTASTISKT en dag måste stänga igen, just för att folk inte hittat dit. Trots en så hög nivå på det de serverar. Och då kommer vi gråta blod. De har också en av de bästa pulled pork-sandwicharna som vi testat. Så Stockholmsmamas - ta en tur till detta ställe nästa gång ni befinner er i Mariatorgettrakter. Ni blir inte besvikna!

Bebis, gris å tröttast i stan

Darlings! Det blir inte mycket till bloggande som jag bjussar på i dag tyvärr, jag är helt enkelt för satans trött. Brukar ju vanligtvis sitta uppe till åtminstone 02 (i natt blev det tillåmed 03) och fixa å trixa med grejer (till exempel el bloggo). Men kombinera det med en bebis som fortfarande vaknar en gång i timmen tills dess att vi går upp runt 09 = massiv trötthet.

I dag har jag gäspat konstant sen kl 17. Så jag fick strikta order från Niklas att bara lägga upp ETT blogginlägg, å sen bums i säng. Antar att han är sugen på en piggare donna i morgon ha ha…

Hursom - jag lyder snällt och publicerar därför bara en grej i dag. En video! Den är i samma stil som den förra som det var många som gillade, så förhoppningsvis faller även denna i god jord. Säg gärna vad ni tycker, vi formar ju innehållet i de här klippen tillsammans. Tryck på Gilla-knappen om ni känner att vi är på rätt väg, och prenumerera mer än gärna på kanalen (som hittas här). Då får ni ett mail när det kommit upp nåt nytt (allt som läggs upp på kanalen kommer inte läggas upp i bloggen).

Men prenumerera framför allt för att ge mig, Niklas och Iggeloni lite videopepp, det betyder mycket! :-)

Nu ska den här trötta mamman gå å knyta sig. Zzzzzzz........

Nya bloggen snart uppe!

I dag har vi pillat med min nya bloggsida, så att Glammis-sajten kan få en välförtjänt paus från mina krascher så fort det bara går. Vi jagar på dem som bygger min sajt med blåslampa, och troligtvis kommer den gå att publicera i början av nästa vecka - halleluja! Den kommer inte vara perfeeeekt då, men så pass klar att bloggen kommer funka - utan krascher! *woop woop*

Puffar lite för min Instagram (@vanja_wikstrom) så länge. Tror dock att de flesta av er som läser bloggen redan finns där. I ärlighetens namn behövde jag mest en bild att illustrera det här inlägget om nya sajten med. Det är inte lätt det här med att styra upp passande bilder till alla rackarns inlägg. Mycket man inser när man börjar blogga själv, vilket jobb det är. Men ASKUL förstås! Ser dock med extra vördnad i blicken på bloggare som jobbat på i flera år, och som hållit en bra nivå på såväl inlägg som bilder. För det kräver verkligen engagemang. Men jag har ju turen att ha världens bästa läsare som ger så sjukt mycket tillbaks att det är en no brainer för mig att fortsätta blogga järnet!

Känns ofta lurigt att kalla er för "läsare" tycker jag, ni bidrar ju med så himla mycket till mitt liv. Faktiskt. Ser ju er mer som min virtuella vänkrets. Kanske ska börja kalla er mina VGF´s (Virtual Girl Friends) eller nåt? Snärtigt förkortat till "Viffarna"? "Voffarna"? Hm, vet inte om det blev så himla mycket bättre än "läsarna". Nån som har nåt snajdigt förslag? Vad ska vi heta, här i vår virtuella vänkrets månntro?

Dagens Momspo!

Såhär slank jag runt i dag. Tycker det är så svårt att klä sig när vädret beter sig som en hockeyfrilla - det bestämmer sig liksom inte för nåt. Långt eller kort? Varmt eller kallt? Höst eller sommar?

Det blir alltid så schizofrent vid den här tiden på året. Typ: mössa på huvudet, och sen sandaler på fossingarna. Man ser folk på stan i shorts, och man ser folk på stan i dunjacka. Hockeyfrille-tider, som sagt.

Det här blev i alla fall mitt varm/kalla val av outfit.

Stickad tröja / Samsoe & Samsoe

Sandaler / Topshop (gör mitt bästa för att ni ska slippa se en enda bild till med flippisarna)

Boyfriendjeans / GlamMom.se

Jag ÄLSKAR de här jeansen. Det är preggojeans, men jag köpte dem faktiskt redan innan jag blev gravid. Kunde inte motstå dem, de var så snygga OCH så sköna. När jag sen väntade Iggy var de mina favvisar, och jag använder dem som synes fortfarande flitigt. De finns tyvärr inte kvar i den här ljusa tvätten, men det finns några ex kvar vet jag av en mörkare tvätt. De hittas här! Jag hade dem med när jag var preggo, också favvisar. Rekommenderas varmt, oavsett om man håller på att bygga en bebis i magen eller inte.

Hårtoppar / Jeansblå, typ. Rätt bra matchat tycker jag.

Men nu är det där ljusa barret ett minne blott, för i kväll åkte det rosa balsamet fram! Resultatet kommer snart i el bloggo såklart!

Nu slutar jag!

Alltså. Det HÄNDER SÅ MYCKET nu. Med Piggly. Det utvecklas till höger å vänster, i en rasande fart. Bilden är från i morse då jag pluppade ner honom på mage ett ställe. Sen slank jag ut till köket för å kirra lite kaffe, och kommer tillbaka och hittar honom på rygg på ett helt annat ställe. Det är inget krypande vi snackar om, men ett rackarns flitigt ostbågande. Det tar honom runt, liksom. Och han är så sjukt nöjd att han kan förflytta sig för egen maskin. Inte så konstigt, efter att ha varit helt utlämnad åt sina päron i snart 7 månader.

Och det är inte bara med Piggly det händer grejer. Jag känner att det händer saker med mig också, på mammafronten. Jag har slappnat av lite. jag VET ju att nyckeln till olycka (i många fall) är att jämföra sig. Mäta sitt liv/sitt utseende/sin karriär eller vad sjuttsingen det nu må vara med andra. Vilket givetvis är helt lönlöst. Det kommer alltid finnas någon härligare, tätare, snyggare och mer lyckad. Så det är alltid bättre att strunta i andra och bara foka på sig själv och sin egen härlighet, liksom. Nåt jag brukar vara rätt bra på. Men sen kom Piggly.

Ni vet ju hur jag varit med det här med att ligga på mage. Som en äggsjuk höna. Och det är inte det enda. För då å då dyker det upp nån unge i min Instafeed som är precis lika gammal som Iggeloni, men som känns som typ 14 år. En fräsig outfit, medvetet slouchande i nån skön soffa, till synes glatt språkandes med sina lyckade föräldrar. Och så tittar jag på min bebis som tjuter som en gris om jag ens ger sken av att försöka lägga honom på mage. Åsså kommer den där satans osäkerheten krypande. "Utvecklas han verkligen som han ska? Han kan ju inte ens hålla i en mugg! Instabebin jonglerade ju paraplydrinkar för bövelen! Med fötterna!" Ja, ni vet. Tror det finns en hel del som kan känna igen sig i det där lökiga beteendet. Som, precis som när det kommer till att jämföra sig själv med andra, inte leder till något gott överhuvudtaget.

Men det är vår nya världs välsignelse och förbannelse. Denna insyn. Som såklart ofta(st) är polerad - man visar yttersta skalet av löken liksom. Den glansiga sidan. Sen finns det hundra lager till, men de syns sällan. Så det vi tar in är glansen. Det fina är att den inspirerar; vi börjar virka skallror formade som ugglor, och placerar snittblommor i daggvaser. Det mindre fina är att vi trillar i jämförelsefällan; man har inte lika roligt som andra, reser inte till lika spännande destinationer, är inte lika motljussnygg. Och jag får erkänna att jag varit där å dribblat lite när det kommer till Piggly. Men det får vara slut med det nu.

För jag känner att jag landat som mamma. Om jag från början skakade som ett asplöv vid tanken på att åka tunnelbana ensam med min lilla bebis, så kan man nu lätt uppgradera tuben till ett flygplan utan att jag känner oro. För jag kan min unge. Jag känner honom. Jag vet vad som gör honom glad, vad han behöver när han gör en viss min, hur man ska tackla honom när han är trött, vilken sång han tycker mest om att höra, hur man får honom att gurgla av skratt, med mera med mera.

Och att känna sitt barn är också att kunna vara lugn i att någon annan 7-månaders nyss knäckt Rubiks kub. För när man kan sin unge så känner man i hela kroppen att Allt Är Som Det Ska. Han är säkert sen med vissa grejer, men lika säkert tidig med andra. Det spelar ingen roll vad som kommer när. För nu är nu, Allt Är Precis Som Det Ska Vara och ingen mer av min dyrbara tid eller energi ska spillas på dumma jämförelser som inte leder till nåt gott. Amen.

Insnöad

Satt och kollade igenom mina senaste Dagens Momspo-bilder, och upptäckte att jag burit svartvitt i typ en månad. Brukar ju beskriva min klädstil som en korsning mellan basiga Elin Kling och galna Rebecca & Fiona. Och Elin-sidan sopar helt klart banan med dansbrudarna för tillfället. Och det här är så himla typiskt mig. När jag får för mig nåt (typ "svartvitt är ju fräsigt!") så SNÖAR JAG IN. Gör det heeeeela vägen. Liksom kanske tillåme lite för mycket.

Som när jag snöade in på hattar. Jag bar hatt VARENDA dag i fyra (!) år. Jag skojar inte. Hatten var mitt signum. Det gick så långt att jag blev hattberoende, kunde inte gå ut utan huvudbeklädnad. Inte ens till ICA. I KNOW, låter psyko. Men så funkar jag, på gott och ont. När jag till slut kom ut ur hattvärlden var det (på riktigt) folk jag kände som inte hälsade när jag gick förbi på gatan. De såg inte att det var jag, kände inte igen mig utan en hatt på huvudet.

Måste därför bryta denna svartvita trend innan den går för långt och tar över mitt liv och min garderob. Och jag vet det perfekta botemedlet för att få in mig på en färggrannare kurs: ROSA HÅR. Så i morgon kööööör vi! Förutsatt att den där goda bebin inte kommer emellan då.

Dagens Momspo!

Dagens Momspo är...svart, vit å grå. Och blyg som en viol tydligen, av bilden att döma.

Är sjukt sugen på att styra tillbaka mitt rosa hår. Skulle kirrat det i kväll, men det kom liksom en...bebis emellan. Det gör ju ofta det. Rackarns liten tidsätare, den där Iggy. Men ack så god.

Byxor / Filippa K

Skjorta / H&M

Jacka / Vintagefyndad i Tokyo

Namnarmband / Atom47

Pjucks / Ecco

På sandalfronten intet nytt. Etsysnubben som kirrar handgorda lädersandaler för en billig penning är på semester, men så fort han börjar jobba igen så hugger jag honom. Två olika modeller tänker jag mig nu att han ska få göra. Men jag får nog inse att det blir till nästa sommars sandalpromenixer. De här Ecco-pjucksen får duga så länge.

De funkar till byxor tycker jag, men de är inte optimala. Och ni vet ju hur insnöad jag just nu är på de optimala sandalerna. Men just nu är jag så innerligt trött på de där rackarns flippisarna, att jag tar på mig vadsomhelst, förutom just dem.

Vi fyller 9 bast!

I dag fyller jag och Niklas nästan ett decennium som girlfriend å boyfriend. Imponerande, måste jag säga. Är sjukt nöjd att jag fått spendera de senaste åren i hans eminenta sällskap, bättre partner in crime på förhållandefronten kunde jag inte fått.

Får ibland frågor om hur jag och Niklas träffades, hur frieriet (via en tatuering!) gick till med mera. Alla såna svar finns i det här inlägget, så klicka gärna in er där om ni e sugna på lite smetig kärlek. Ibland är man ju det.

Har en himla bra present till honom faktiskt, men den är inte riktigt klar än. Så då styr man ett sånt här kort istället. Funkar bra det med. Måste leverera bara, den här gången. Får fortfarande retfulla kommentarer om den där Yasuragiövernattningen som jag gjorde ett så hiiiimla fint kort med, och gav till Niklas. Men själva övernattningen har liksom inte blivit av. Nu var det här typ 5 år sen. Så det får ju inte upprepas. Men jag har en plan. En bra sån. Så han kommer få sin present den här gången, och han kommer bli rackarns nöjd. Den som väntar på nät gott...får vänta lite till. Helt enkelt.

Men. Jag älskar dig skatten. Och en bebis har vi lyckas producera också, världens godaste tillåmed. Heja oss!

Jahapp

La precis upp den här bilden på Insta (jag hittas på @vanja_wikstrom), men tycker den förtjänar lite dubbelexponering. Så den åker upp här också.

Vi lägger Iggy varannan kväll, jag och Niklas. Turas om liksom. Men vi har olika taktiker (uppenbarligen) för att få grodan att somna. Antar att pappa kör på "Lampskärmsmetoden". För när det är NIklas tur att lägga så går man in i sovrummet och hittar det här.

Instafriends

Det här med sociala medier är ju en lustig grej. Man lever delar av sitt liv där. Skrattar åt vissa saker, förfäras av andra. Och så denna grej: Man Börjar KÄNNA Folk. Dels, så känner man igen dem. Vilket kan bli otroligt obekvämt när man befinner sig i situationer där man blir osäker på om man träffat en person förut, eller bara känner igen honom/henne från Insta/Fejan/Tuben. Händer ganska så ofta tycker jag.

Ibland är det dock fiffigt, det här med igenkännandet. Som i morse när jag kände igen en gammal kompis som gick förbi bageriet där jag, Niklas å Piggly käkade frulle. Hade jag inte sett honom flimra förbi på fejan då och då hade han garanterat slunkit förbi mig, även IRL så att säga. Vi gick i mellanstadiet tillsammans (hade tillåmed ett band ihop!), men det var säkert ett decennium sen vi sågs senast. Men nu haffade jag honom. Och det resulterade i ett väldigt härligt extrasällskap där på bageriets uteservering, med uppdatering om kids å jobb, och framtida planer på att sänka en öl ihop och uppdatera lite mer. Kul!

En annan skojig grej med sociala medier är att man ju faktiskt kan hitta nya vänner. Riktiga liksom. I dag kändes det som att det hände för min del. Gick nämligen ut på barnvagnsprommis med en tjej som jag haft lite kontakt med på Instagram sen nåt halvår tillbaka. Vet inte riktigt hur det började, men vi började följa varandra och jag fick en känsla av att Den Här Tjejen Skulle Jag Gilla, liksom. Fnurlade även på om vi kunde samarbeta på nåt sätt, hon är också en momtrepreneur.

I dag fick vi i alla fall till en dejt - vi tog kidsen (hon har en 10-månaders) och slank ut å gick. Glömde bort att knäppa en bild på denna nya bekantskap medan vi hängde, så prommisen får illustreras av en selfie på mig å en selad Iggly istället. Hursom så var det rackarns trevligt, på riktigt liksom, inte bara "trevligt". Så det blir definitivt mer häng med denna Instakompis. Kul tycker jag, att sånt kan hända.

Efter Instakompishänget blev det en spontalurre med Moster Mini. Tillsammans med min ostbågande bebis. Som (uppenbarligen) inte ville bjussa på en blick in i kameran. Bajsblöja däremot, bjussade han så glatt på. Ungefär 30 sekunder efter det att denna bild togs serverades min lyxiga lunch, som jag fick lämna ungefär omgående för att störta in på toaletten och röja runt i bajs. #mammaliv

Oj vad MAMMABLOGGIGT det blev nu...

...jag är ledsen - ber i förväg om ursäkt till er som läser den här bloggen för att "den inte är som andra mammabloggar" (nåt jag roligt nog ofta får höra - tack för det!). Men nu kommer jag prata bajs.

Det här med att introducera riktig mat till Iggly är ju en riktig rackarns resa. Som bjuder på en hel del. Framförallt kroppsvätskor, har vi märkt. Denna enorma kudde som vi hängde i i dag får därför äran att illustrera detta inlägg. Färgen passar liksom så...bra.

Nåväl, Iggly var ju en ledsenmule heeeela kvällen i går. Sov som en stock i natt däremot (var väl helt utpumpad stackarn) och vaknade som en sol. Soligheten har hållit i sig hela dagen, och vi har låtit bli att ge honom nåt annat än ersättning, tycker att lilla magen ska få en välförtjänt paus. Den har dock jobbat på rätt bra, och vår bebis som poopar en gång om dagen vanligtvis, har bjussat på både en, två och fyra bajsblöjor i dag. Plus ett gäng kräkningar. Det väller över från alla hål(l) och kanter, kan man säga. Och då har vi inte ens introducerat denna katrinplommonpuré som hela världen verkade veta om, förutom vi. (Helt klart nåt för BVC att tipsa om i samma andetag som de säger "det e dags att börja ge din bebis riktig mat".)

Tack snälla för tipsen, och kommentarerna kring hur era bebbar beter/betett sig när det varit dags för fast föda. Verkar som att det är mer regel än undantag att magarna blir hårda/lösa/kaosiga, och att en hel del dessutom börjar kräkas. Vi kommer backa bandet, ta det lite lugnare och köra ett par skedar katrinplommon innan varje måltid. Några av er kör plommonpurén på gröten (låter både gott å smart tycker jag), och några har också tipsat om att köra matolja/rapsolja i mat och/eller gröt, för att underlätta för minimagarna. Superbra tips - som vanligt! Tack! :-)

I morgon ska vi ge oss på att putta i Igglypiggly lite mat igen. Med betoning på lite. Och purén såklart. Så då blir det väl ännu mera fjutt på blöjorna. Håhåjaja.

Dessa saaaatans bloggkrascher!

Jag startar det här inlägget med en avväpnande och förhoppningsvis så gullig bild på Iggly, att ni inte KAN vara arga på mig. Kolla lääänge på den här bilden. Känn hur irritationen sakta men säkert rinner bort. Ersätts av....lycka. Okej, nu får ni scrolla neråt.

Då kör jag vidare med den här bilden. Nu GÅR det ju inte att tycka illa om den här bloggen va? Trots att den...KrascharHelaSatansTiden. Suck.

I dag kraschade bloggen när för många ville in och läsa. Igen. Känns som typ sjuttiotusende gången det händer. Jag är ju himla himla glad att det är så många som vill hänga här med mig och oss, men jag förstår verkligen att man blir sjukt trött på en blogg som kraschar hitan å ditan när man vill in å läsa. SORRYBORRY!

GlamMom.se har för lite kräm för att kunna ta emot all trafik, och när sajten kraschar så är det inte bara jobbigt för alla som vill läsa, det innebär också att ingen kan handla i webbshoppen, och ingen på kontoret kan jobba med vår sajt. Hela GlamMom blir alltså paralyserat. Inte så lyckat. Men! Det här är snaaaart löst. Jag kommer nämligen flytta bloggen från GlamMom inom kort, till en ny sajt. Den kommer ha kapacitet att ta emot alla besökare, och där kommer det även finnas en massa annat smått å gott som jag hoppas att ni kommer gilla.

Bloggen kommer fortfarande speglas till GlamMom. Men för webbshoppens bästa är den optimala lösningen att flytta bloggen. I alla fall tills dess att även GlamMom´s nya sajt (som kommer lanseras i höst, även den med mycket mera besökskapacitet) är sjösatt. Så jag hoppas såklart att ni vill haka på till min nya adress inom kort.

Nu kommer en lite mer full i fan-bild, känns som att ni är redo för det nu. Hursom, den nya bloggsajten kommer inom en månad. Då blir bloggen mobilanpassad och den kommer gå att följa via Bloglovin som ni har önskat. Jag vill ju att den ska bli så bra som möjligt för er som läser. Så har ni nåt annat önskemål, spill it out så försöker jag se till att vi ordnar det.

Avslutar det här FörlåtMigSnällaStannaKvarLiiiiteTillSåLovarJagGuldOchGrönaSkogar-inlägget med en bild på en man och ett barn. Brukar ju alltid få girls på gott humör. För att wrap it up liksom. Är vi okej då? Ni pallar hänga kvar på denna bökiga sajt nåååågra veckor till, så lovar jag snabb, fräsig och mobilanpassad läsning inom kort! Deal?

Smarta produkter vs puckade päron

Har ju sagt det förr men säger det igen. Och igen. HUR klarade jag mig utan er bloggläsare? Det kan man undra. Fick precis ett tips av Jenny som har en likadan vagn som oss, att det finns en extra del på solskyddet som man kan vika ner. Har totalt missat det. Nu blev den ju ännu bättre den här solsuffletten! Tack snälla för tipset!

Voilà - en decimeter solskärm till. Inte dumt!

Dagens barnpryttlar är nästan för smarta för sitt eget bästa ibland. Som den här suffletten. Delen som man kunde vika ut trodde jag bara var till för att stoppa in UV-skyddet i. Men den delen av suffletten dubbeljobbar alltså. Det gillar man ju. Så länge man fattar galoppen.

Maxi-Cosin är ju också en storfavorit här hemma. Där höll vi på att leta ihjäl oss på nätet efter en passande sufflett att klicka hem. Kunde för våra liv inte förstå varför INGEN ENDA SAJT hade en sån att erbjuda. Förrän vi insåg att den var...ehhh, inbyggd. Den fanns liksom redan med i paketet. Men den var så smart placerad (läs: gömd) att vi inte kunde hitta den förrän vi fick prata med en säljare i en barnbutik. Pust.

Kontentan är, att antingen är dagens nymodiga bebispryttlar för smarta för sitt eget bästa, eller så är vi för dumma. Vi kan väl enas om att alternativ 1 låter trevligast, va?

Och hörrni - har haft en så rackarns hektisk helg att jag inte hunnit svara på en endaste bloggkommentar sen i slutet på förra veckan - SORRYBORRY! Jag kör ett svarsrace i morgon, så ni som inte fått svar - kika in på inlägget ni ställde frågan på i morgon kväll så ska jag ha svarat. Nu är det tamejtusan dags att sussa. Om det går vill säga, beroende på Herr Ledsenmule därinne i sovrummet. Pust.

Surmulen!

Hörrni - ett varningens ord på vägen när vi pratar om det här med att introducera riktig mat. Har man otur kan det resultera i att man få en sån här liten surmule på halsen. Eller, inte så snällt att säga surmule, en ledsenmule då.

Vi blev nog lite för entusiastiska med det här med riktigt käk. I dag testade vi lite gröt till frukost, och sen burk till middag. Dagen innan körde vi lite gröt till kvällsmål, och innan dess burk till middag. Och alla barn är ju olika, men för Iggelonis del så blev det nog för mycket lite för fort. För i dag var han ledsen å gnällig hela eftermiddagen och heeeela kvällen. Ville inte ens äta sin äääälskade ersättning. Sova var det inte tal om. Nappen nobbades bestämt. Han ville bara bli buren, men knappt ens det funkade. Han var riktigt ledsen. Hua hua.

Vi har märkt att han blivit hård i magen av den nya maten, så förmodligen är det det som spökar. Han har ont i kistan och kanske att han till och med mår illa (i går kräktes han som aldrig förr, det var rena rama kräkfesten). Nån vajsing i magen är det helt klart. Googlade som besatta och insåg att det verkar väldigt vanligt att bebbarna blir hårda i magen när det är dags att gå över från mjölk/ersättning till riktig mat. Märker man att det blir problemas får man backa lite, så att det inte går för fort fram.

Fick också tipset av en kompis att varva det här nya krubbet med katrinplommonpuré. Köra varannan portion riktig mat, varannan katrinplommonpuré för att hålla igång magen. Det låter ju smart, minns alla katrinplommon jag mumsade i mig under preggofieringen (nån som känner igen sig he he?), och de funkar ju som en dröm.

Så i morgon bitti blir det inhandling av plommonpuré! Så fortsätter vi matövergången, men lite långsammare och varvat med plommon. Så blir det nog bättre.

Det var inte lätt att hålla den här bebben nöjd i kväll kan jag tala om. Vi tog till alla möjliga tricks; pipleksaker (funkar alltid), sjunga Imse Vimse (funkar också alltid), tända/släcka lampor, titta på roliga grejer i lägenheten, läsa bok, leka med leksaker, partaja runt i gåstolen, steppa (såklart), kolla på Baby Einstein, etc etc. PHU.

Det var ett enda maratonlopp av distraherande. Iggy hade dessuotm vägrat sova, så det var en ledsen, hungrig, övertrött bebis med ont i magen att handskas med. Inte det lättaste. Störst succé på distraktionsfronten gjorde vår nyinköpta kaoskorg. Eller, "leksakspåse", som vi kanske ska kalla den lite fint. Bästa köpet på länge. På 30 sekunder sväljer den alla fyratusen små mjukdjur som numera bebor vårt hem, och gör att man ser golvet igen. Himla fiffigt.

Att bli nerpluppad bland alla skatter var en klar hit. Där var han nöjd - i säkert fem minuter. Sen börjades det igen. Jag och Niklas är ju (tack å lov) rätt ovana vid en grinig å ledsen bebis. Man inser rätt snabbt att vi haft tur som (hittills) inte fått uppleva så mycket gnäll. Har vänner som fått kolikbebisar och inlett hela sitt föräldraskap med ETT ÅR av magknipsskrik, typ dygnet runt. ALL CRED till att de fortfarande står på benen. Jag och Niklas var helt slut efter fyra timmar. Då slocknade äntligen Iggly.

Ska bli intressant att se vad det här blir för natt, och om han mår bättre i morgon. Hoppas hoppas. Då kommer vi inleda dagen med katrinplommonpuré, så får vi se om problemet löser (hö hö hö) sig.

Att börja ge sin bebis riktig mat

Har fått en del frågor om hur vi gör med det här att introducera riktig mat till Iggelini. Så här kommer lite info. Min BVC-tjej sa att hon rekommenderade att 1 mål om dagen skulle vara utbytt mot riktig mat vid månad 8. (Vet att alla rekommenderar olika, och skulle tippa att alla sätt e bra förutom de dåliga så att säga.) När jag hörde det tänkte jag "Tipptopp! Vad skönt!". Tyckte nämligen det här med burkar, gröt, välling, mellisar, frukt, gluten och allt annat som de små liven ska ha i sig verkade lite...bökigt. Att amma/mata med flaska är ju liksom så smiiiiidigt. Så jag tänkte, att då skyndar vi långsamt och siktar på att ha bytt ut ett mål om dagen månad 8.

Men, sen ändrade jag mig snabbt som attan. Gjorde en 180 (obs! måste uttalas på amerrrkanska) som jag hade sagt om jag var gangstabitch. Eller nåt. Hade nämligen ett låååångt samtal med BVC i fredags, eftersom jag kände att vi behövde hjälp att bolla med någon kunnig kring det här med att Iggy börjat sova så dåligt. Och då kom vi fram till att en nyckel till sovandet är att han ska äta mer på dagen. Och helst då riktig mat, eftersom man står sig längre på det än en flaska ersättning.

Känner man sig trygg med att bebben får i sig tillräckligt på dagen, så kan man plocka bort nattkäkandet. Vilket i sin tur eliminerar några uppvakningar, som leder till härligare nätter för oss alla. Förhoppningsvis. Annat som kan påverka hans sömn just nu (trodde hon) är framförallt att det händer så rackarns mycket utvecklingsmässigt. Det är en jäklans massa grejer att processa, vilket kan leda till mardrömmar och orolig sömn. Som vi märkt. Iggy är liksom snyftig när han vaknar på nätterna, och några gånger har han till och med vaknat och gråtit, varit jätteledsen. Det kan man väl inte göra jättemycket åt, tänker vi. Men maten däremot, kan man ju styra upp. Så det är planen nu - att byta ut ersättningen mot riktig mat.

Vi är ju (som ni vet vid det här laget) ekonördar och vill minimera giftintaget så mycket vi kan. Därför har jag köpt hem ett berg av de här - Ellas Kitchen! De finns från 4 månader, och det är frukt- och grönsaksmoothies och -puréer, ibland uppblandat med brunt ris för att bli lite matigare. De är 100% ekologiska, och innehåller inget annat än frukt och grönt. Kikar man på innehållsförteckningen så är det typ tre ingredienser: banan, äpple och brunt ris. Inget skräp tillsatt överhuvudtaget. Det gillas!

För lite äldre barn är de perfekta som mellanmål, men vi har kört dem som en introduktion till mat för Piggly. Tagit litegrann på en sked och gett honom då och då för att han ska få smaka. Och det har gått kalas, han har glatt snaskat i sig. Har dock upptäckt att han inte är så nöjd om de är kylskåpskalla, men rumstempererade går bra.

Nåt annat vi gjort är att putta i honom lite vitt bröd i ett par veckors tid för att förbereda tarmarna på gluten. Vi blev rekommenderade att ge Piggly typ en munsbit några dagar i veckan i ett par veckors tid, och sen introducera mindre mängder av gröt/välling som innehåller gluten. För att sen trappa upp glutenmaten.

Han får INTE så mycket som det ser ut som på bilden ovan, utan små smulor som jag lagt på en sked Ellas Kitchen-puré. Eller bara smulorna som de är, och det har han gillat. Liiite nojigt med smulor dock, de får vara teeny weeny så det inte blir sätta i halsen-size på dem.

Vi har också börjat ge lite burkmat senaste veckan. Vi ger så många skedar som han vill mumsa i sig. Även här kör vi på ekomat, Hipp har ekologisk barnmat i massa smarriga smaker.

Det har inte varit något problem med att få i Piggly ny typ av mat. Han verkar tycka det är roligt att smaka på nya grejer. Det är inte så att han slukar en hel burk direkt, det mesta han ätit har väl varit en tredjedels burk. Men han öppnar snällt munnen (för det mesta), så länge käket är rumstempererat.

Så - det är ungefär såhär långt vi har kommit vad gäller matutvecklingen här hemma!

Från 1-årspartaj till 70-årsfirning

I dag var det dags att fira min käre far som fyllde 70 bast i somras. Det gjorde vi med en familjelunch på Långbro Värdshus. Och jag å Niklas hade fastat sen i går kväll för att göra så mycket plats som möjligt i magen för all smarrig mat. Ett smart move helt klart, för fy satan vad gott det var! Egen öl hade de också, rackarns god den med.

Väldigt mysigt ställe. Helt klart värt ett besök eller fem.

Vi åt och åt och åt och åt och åt. Och åt. Typ. Och drack. Och pratade. Och bytte bajsblöjor. (Jajemän, mitt i den magiskt smarriga silltallriken fick jag en bajsblöja som extra krydda. #mammaliv)

Den (bajsande) ostbågsbabyn var såklart med. Och när han inte bajsade, så ostbågade han sig igenom lunchen. Det är det nya heta, som sagt.

Efter lurren blev det prommis. Här posear födelsedagsbarnet självt, med frugan (Iggys bonusmormor) och en sovande Piggly. För självklart somnade vår bajsande ostbåge som en stock i samma sekund som vi lämnade restaurangen. Efter att ha härjat vilt under den två timmar långa lunchen. #mammalivsomsagt

Lägg märke till påsen under vagnen - den är nämligen proppfull med fina kläder som Igster fått ärva av sina kussar på min sida (mina brorsöner). Varje gång vi ses får vi ärvda skatter av dem. Inte dumt alls att producera en unge av samma kön som ligger alldeles lagom i ålder efter brorsans kids. Mycket ekonomiskt, måste jag säga.

Och brorsans kids är inte bara himla bra på att styra upp fräsiga kläder till Iggly, de är också rackarns roliga å söta att hänga med. Arvid (den ena) hade gjort sig extra fin i dag på sin farfars 70-årsfirning. Slips, skjorta - åsså favoritringen. Love it. Bra stil, Sparvid!

En finfin present hade de med sig till Piggly också! I påsen låg en väldans göllig outfit med pandor på. Dyker med största säkerhet upp i bloggen inom kort på en ostbågande baby.

Igglys moster Mini å hennes snubbe Aksel var också med å firade pappsen.

Yours truly å 70-åringen! I present fick han en weekend i Berlin tillsammans med sin avkomma. Så i oktober åker jag, pappa, Mini och brorsan dit och sörplar öl, kultur å pappamys!

Ostbågsbabyn!

Det är så himla roligt, för just nu händer det sjukt mycket i Piggelonis utveckling. Varje dag kommer han på att han kan göra nått nytt, och han blir SÅ GLAD. Världens nöjdaste bebis liksom. I går kom han på att han kan kasta huvudet lååångt låångt bak när han står upp, och på så sätt hamna i brygga, nästan dubbelvikt. Så. Rackarns. KUL.

Och när en sån här nyhet kommits på, så görs den liksom med no end in sight. Vi höll på att garva ihjäl oss åt honom i går, för ett tag ville han inte göra NÅT annat än att göra sitt nya fräsiga ostbåge-move. 50 gånger i rad. Eller hundra. Ostbågebabyn har landat!

Ettårspartaj del III!

När eftermiddagen började glida över i kväll så morphades barnkalaset sakta men säkert över till vuxenfest.

Tjusigt dekorerad, den med såklart!

Jag tog två klunkar starköl, blev snurrig (hej mammaliv! suck...) och switchade till saft. Vi ska på 70-årspartaj i morgon, så det var inte riktigt läge för oss att partaja alltför mycket. Trist att vara bakisseg i morgon, vi ska fira min pappa nämligen. En familjebrunch står på agendan. Bakis å skakis på 70-årsbrullen = nono. Och bakis å skakis med bebis som ska tas hand om = BIG nono. Kan knappt tänka mig nåt vidrigare tror jag. Så ska det festas får det nog göras med barnvakt både på själva festkvällen, och dagen efter.

Den här gosgrisen är världens bästa sällskap. Men när hans päron är bakis så kan jag tänka mig att han faktiskt är världens värsta sällskap. Eller - vi är nog världens värsta sällskap för honom - rättare sagt. Så vi spolade kröken i kväll.

Lagom till att festen drog igång kom underbara Burger Bros och rattade burgare till alla.

De slaktar, styckar och gör sin egna köttblandning. På enbart superpremium kött, som självklart är ekologiskt å närproducerat.

Och de är nästan obehagligt smarriga. Bästa burgaren jag någonsin ätit, den är så sjukt god! Och då ska man veta att jag absolut inte är någon köttperson, fisk vinner alltid i min bok. Ska jag äta kött måste det vara det tjusigaste tjusiga, dyrt utav satan, eko osv osv. Är det inte det bästa köttet som delidisken har att erbjuda så tycker jag alltid att det finns en "köttig" bismak, som är vidrig.

Men - de här burgarna är magiska. Det sjuka är att det finns inte en enda krydda i färsen - det enda de tillsätter är salt medan burgaren steks. Annars är det enbart köttet i sig som smakar. Inget annat skräp är inbakat heller, inget ägg, ströbröd osv som folk kan ha i ibland. Det är BARA kött. Fast überlyxigt kött, från glada kossor. Och det är MAGISKT gott. Fluffigt, saftigt och smakrikt utav satan. En upplevelse helt klart.

Sjukt nöjd hamburgermumsare!

Eftersom vi har 70-årsbalunsen i morgon så stannade inte vi kvar så sent och partajade loss, men Niklas hann i alla fall med en bastu och ett bad. När vi gick var bastun full med såväl folk som öl, brasan var tänd i uterummet, rödtjutet upphällt i glasen och musiken i full gång. Förhoppningsvis partajas det långt in på småtimmarna. Nästa gång får vi vara med å svira lite längre.

Men TACK Oliven, Kimpis, farmor å mormor å alla andra som bjussade på det här episka kalaset. Och GRATTIS världens finaste å godaste Rubydubes som nu är hela ett år gammal. Ett år är en så kort tid, och ändå går det inte att tänka sig att det faktiskt fanns en tid då du inte var med i familjen. We love you!

Ettårspartaj del II!

Presentbordet dignade av skojiga paket. Den här hemmasydda och egendesignade (!) kudden kommer nog bli en megasuperduperfavvo. Grymt impad av tjejen som pysslat ihop den, HUR fräsig liksom? Och hur glad blir man inte av en så sjukt personlig present? Megasuperduperglad, skulle jag tippa.

Själva namngivningen gick som en dans, och det fullkomligen kryllade av kids på partajet. De härjade runt och hade så rackarns skoj. Höga på sötsaker plaskades det såklart också omkring rätt vilt i poolen. Bra spridning på kidsen var det - den yngsta festdeltagaren var två och en halv vecka och den äldsta 7 bast. Och alla hade så jäkla roligt. Så kul å se. Tänk när Piggeloni kommer ränna runt sådär och härja.

Än så länge är det dock mest hänga i mammas eller pappas famn som gäller på fest.

Det är dock inte så dumt!

Har man tur bjussar nämligen mamsen på det bästa som finns just nu - en flygtur! Hetare än hetast i bebisland för tillfället.

Niklas syster Oliven (som ni som hängt med ett tag har koll på nu tror jag, efter alla Portugallienresor) med en trött Piggly. Födelsedagsbarnet själv var så upptaget att det var svårt att hinna knäppa en bild på honom, men hans fina mamma hann jag hugga i alla fall.

Partajet fick en kortare påhälsning av regn. Det innebar grönt kort att bara sitta ner å mysa med sin bebis. Eller sin kudde, som farmor där i bakgrunden.

Och nej - jag har (tyvärr) inte hittat De Perfekta Sandalerna, men jag kände att flippisarna faktiskt fick stryka på foten när det vankades ettårskalas. Så jag grävde fram de här Ecco-pjucksen ur garderoben. De funkar helt okej tycker jag, framförallt till brallor. Men man vaknar ju inte upp på morgonen och vill klä sig i Helt Okej plagg, så jakten på sandalerna går vidare!

Ettårspartaj del I!

I dag har Piggly fått gå på sitt lilla livs allra första partaj - en EPISKT härlig ettårsfest för kusin Ruben!

Det var inte bara ettårspartaj utan även namngivning. Så den här fräsiga dopklänningen från mitten av 40-talet fick äran att beklä Rubes under namngivningen.

Ettåringen! Och (som ni vet) Iggys blivande bästis, i alla fall så hoppas vi det. Vi gillar ju att hänga med Rubys päron väääldigt mycket, så det vore ju himla smiiiidigt liksom, om boysen kunde hooka up å gilla varann.

Piggly, innan partajet hade börjat. Festpeppen var massiv!

Det var så sjukt fint ordnat allting.

Toksnygga blomster från Ulriksdal, plockade av Iggys farmor/Rubens mormor. Bra jobbat! Måste nog säga att det där var de perfekta blommorna. "Sköna Hem"-blommor, liksom.

Partajet hölls i Niklas mammas hus, och det är världens bästa festhus. Mången salongsberusad person har lyckligt snajdat runt där på diverse tillställningar. Dansat, bastat, badat, ölat, festat. Men det funkar såklart preciiis lika bra för stillsammare events där ölet byts ut mot kaffe. Badandet och bastandet brukar dock vara konstant. Vem kan motstå den kombon liksom?

Det var så mycket kakor å tårtor att till och med Jabba the hutt hade haft svårt att pula i sig allt. Så rackarns smarrigt! Kan tala om att den där kladdkakan som syns på bilden var EPISK. Bästa kladdkakan jag smakat. Någonsin. Och det säger en del, med tanke på att en stor del av mina tidiga tonår bestod av att äta mig igenom Stockholms innerstadscaféers diverse kladdkakor. Den här var helt enkelt magisk. Bakad av Rubens farmor.

Hon hade även svängt ihop den här göttiga kakan. Det var som dagt ingen brist på sötsaker. Precis som det ska va på ett kalas!

Era ord är vår lag!

Eftersom ungefär sjuttiarton stycken av er fräsiga läsare tipsade oss om Brios Vyssan Lull-tassar till spjälisen, så klickade vi såklart hem dem omedelbums. Har också känt på natten att man så gääääärna skulle vilja kunna ruska lite på Iggys säng för att få honom att lättare komma till ro. Så de här vaggpryttlarna verkar ju helt genialiska. Vilken idé!

Alldeles nyss hoppade därför Niklas i sina handyman-pants och skrivade fast dem. Igster hjälpte (nåja) till.

Voilà! Ska bli sjukt spännande att ruska runt på Igster säng i natt och se hur detta funkar. Har på känn at det kommer bli succé.

Vad gäller uppdatering på sängfronten så vaknar han ungefär varannan timme (vilket är en STOR förbättring mot förut), och äter innan han lägger sig runt 21, sen typ runt 02 och 05. Pratade dock länge med vår BVC-tjej i går och fick massor med bra info om både sömn och mat (svåååra områden för nybakade föräldrar tycker jag). Skriver mer om det förhoppningsvis i kväll eller i morgon. Vet att det är fler än jag som tycker det är svårt det här med mat/gluten/välling osv, och efter BVC-pratet känns det som att vi har lite bättre koll. Så ett inlägg om hur vi gör och vad vi fick lära oss i går coming up!

TACK för tipset om Brio-tassarna hörrni. Finns att klicka hem här för andra som känner peppet, vi har dem i vitt men de finns i svart också.

Nu måste jag sluta. Ettårskalas för Iggys kusse Ruben står på dagens agenda, så nu är det dags å dra!

Zucchinipasta

Hörrni! Ett litet mattips. Min mästerkock till man (jippie, HUR bra för en matlagarvägrare som jag?) styrde upp detta till fredagsmiddag: grymt smarrig musselpasta! Fast pastan är zucchini istället. Ett fiffigt sätt att steka kolhydraterna och äta mera grönt istället. Att ersätta pasta med zucchini funkar till alla pastarätter, och det är busenkelt:

- Köp en ekologisk zucchini.

- Ta en osthyvel och hyvla skivor tills du kommer in till kärnan. Den hoppar man över.

- Koka zucchiniremsorna i en och en halv minut i saltat vatten.

- Låt dem koka med i pastasåsen ytterligare någon minut.

Klart. Lätt som en plätt, och sjukt smarrigt!

Formex!

I dag snodde jag glammis-Viktoria från kontoret och slank iväg till Formexmässan. Piggly hängde (bokstavligen, hö hö!) med. Var där för att ha möte med de som producerar de amningsponchosar som GlamMom tog fram och sålde i våras. Första batchen blev huuur bra som helst, ni som läst bloggen länge känner igen min batikfärgade kompis som jag använt till ALLT det senaste halvåret...

...den funkar till exempel alldeles utmärkt när man vill klä ut Iggy till beduin. Bland mycket, mycket annat. Hursom, första batchen blev kalasbra och den sålde slut på ett litet kick. Men när vi beställde mer och fick hem dem så var kvaliteten annorlunda; tyget var tunnare, sömnaden undermålig. Och eftersom vi inte vill sälja något som vi inte tycker är 100% toppen, så fick de åka tillbaka till producenten.

Men i dag träffades vi, kikade på prover och pratade igenom hur vi ska gå vidare. Så nu känns det kalasbra, och ett stort gäng toksnygga amningponchos i tre olika färger är på väg till oss inom ett par veckor. KUL! Vet att det är många som undrar när de kommer in igen, jag hojtar såklart i bloggen när de dimpt ner.

Slank såklart runt lite bland barnkläderna också (kunde inte låta bli, även om det inte är GlamMoms område...). Och där tog vi en selfie jag å Piggly. Och hörrni! Är vi inte liiiite lika på den här bilden? Lite i alla fall? Tyckte vi hade något slags uttryck som var...ja, lite samma.

Det är i princip BARA Niklas som får höra hur lik Iggy är honom. Om det någon ynka gång slinker in en kommentar om att han minsann har ärvt NÅT från sin mor, så tror jag folk säger det mest för att de vill vara snälla mot mig. För att göra mig glad liksom. Har ju hört det där om att mammans gener kickar igång lite senare, när pappan blivit tillräckligt övertygad om att bebben e producerad av honom. Så jag håller tummarna och hoppas få se en liten glimt av mig själv i Iggeloni så småningom.

Det är ju inte det att jag inte tycker det är härligt att Iggy är så lik sin far, men VAFAN! Jag har ju ändå burit och fött den lille rackaren, så NÅT JÄKLA DRAG KAN HAN VÄL BJUSSA PÅ?! Jag nöjer mig med vadsomhelst. Ge mig knäna, det funkar. Allt funkar. Bara jag får se en liiiten bit mamma. Hade jag inte haft den här bebisen i min mage i nio månader skulle jag nästan trott att Niklas varit ute å vänstrat. Näväl, den som väntar på nåt gott...väntar tills ungen är två år och en spitting image av sin mor. Vi säger så, va?

Park Life

Har ju sagt det förr, men jag säger det igen: vi bor verkligen på den här gräsplätten just nu. Vi hänger här så mycket vi kan, varenda dag. Snart är ni lika trötta på att se bilder härifrån, som ni är på min gröna Marc Jacobs-väska va? ;-) Och ska det bli såhär många bilder från den här rackarns plätten måste jag styra en snyggare picknickfilt känner jag. Den här är sjukt praktisk (plastundersida + går att fälla ihop till en väska), men fräsighetspoäng får den inte så många.

På just de här bilderna ligger Piggelini å sussar i vagnen, men annars håller vi till under skuggan så att han kan härja runt på filten. Och shitoberto vad han härjar! Han har börjat "spjärna", liksom ta i med hälarna i golvet och spjärna med ryggen för att på så sätt förflytta sig. Det är en vansinnesspännande upptäckt för honom, och därför gör han det HELA TIDEN. Det spjärnas nåt så in i bängen. På mage, på rygg, på alla sätt han kan. Och jag fattar, måste ju vara så sjukt roligt att helt plötsligt kunna röra sig av egen maskin. Så han får spjärna loss såklart.

Måste säga att jag är så sjukt nöjd att jag bestämde mig för en månad till av mammaledighet. Jag har spenderat så mycket jag bara kunnat av augusti på den här gräsplätten, gossandes med min lilla bebis. Sugit märgen ur mammamyset liksom. Och det har varit helt magiskt. Det är också en annan grej att hänga när man är ute på en filt tycker jag, liksom inte lika härligt att leka loss på golvet hemma.

Och jag märker att Piggly inte alls trivs lika bra att hänga på golvet som han gör ute på filten. Han älskar plätten lika mycket som jag, och där har vi aldrig tråkigt. Hemma kan han bli uttråkad (tolkar jag det som), men det händer aldrig när vi är ute. Finns alltid nåt nytt att titta på; fåglar, mänskor, bilar. Eller nya favoritsysslan - rycka gräs. Äta gräs är också populärt har jag märkt, dock inte lika poppis hos mamma.

Ibland har jag med mig datorn, så styr jag lite prylar när Iggly sover. Men mest leker vi bara. Hade aldrig aldrig ALDRIG trott att jag skulle tycka det var så kul att hänga med en liten bebis. Men han e så jäkla rolig, som en liten minikompis - som dessutom råkar vara det sötaste jag någonsin sett. Som en mänsklig kattunge, typ. Bra kombo är det i alla fall.

Niklas brukar sitta och jobba på nåt fik i närheten, och rätt som det är så slinker han till plätten och hänger en stund. Kommer med kaffe, eller lunch, eller låter mamsen springa iväg på kisspaus (det enda som inte är perfekt med plätten är att den inte har en inbyggd toa). Älskade, älskade plätt. Jag kommer sakna dig i höst.

Fredagspresent!

Här kommer en härlig fredasgpresent till alla mamas som vill unna sig å sina bebbar lite extra lyx! Jag skrev ju om Smile in a box förra veckan (läs det inlägget här), ni vet det som var som Glossybox fast med produkter för mamma och bebis PLUS att allt är ekologiskt å miljömedvetet? Hursom, ange kod glammom i kassan på deras sajt, så får ni 50 pix rabatt vid beställning av en box! Så surfa in där å klicka hem nåt härligt vettja - eller ge bort till en annan mamma! Iggy kan intyga att blöjkrämen från Burts Bees är lika god att snaska på som den är bra att smörja in sig med!

Bebis / Pojke

Det är så roligt, Iggy kan se så himla olika ut beroende på vilket humör han är på. Ovan är han en liten nyvaken tröttis, och då ser han ut som en liten liten god bebis.

En stund senare har han piggat på sig, så på den här bilden ser han så mycket mer ut som en liten pojke. Det är så roligt tycker jag, att ens lilla bebis då och då ger små flashar in i framtiden, och liksom bjussar på en smygkik av hur han kommer se ut då. Det är så sött att se tycker jag, den här lille pojken som sakta men säkert växer fram.

Det här med förispaniken

I kväll tog vi tag i det här med att sätta Iggeloni i föris-kö. Hade ju lite panik kring det häromdagen, om ni minns... Då var det omkring 50 förisar som dök upp när jag sökte på såna som fanns i närheten av vår lägenhet, och det kändes som ett övermäktigt uppdrag att välja 5 av dem. I kväll dök det upp 68 stycken när jag sökte. Finns ju inte en suck att man kan kolla upp alla dem. Men, nu är Igster anmäld till fyra stycken kommunala förisar i alla fall.

Vi frågade runt bland kompisar och här i el bloggo/på Insta och fick tips om några stycken i närheten av där vi bor. Kollade upp dem på Stockholms stads hemsida och alla hade jättefina rekommendationer i det där betygsformuläret som ligger till höger när man går in på förisarna. Min tanke var först att vi sen skulle besöka alla, och efter det ställa Piggly i kö. Men. Vi resonerar som såhär: Har vi fått dem rekommenderade är de säkert toppen allihop, och i grunden skulle jag tippa att de allra flesta förisar i Sverige håller en rätt hög nivå. Så då känns det faktiskt onödigt att göra en större grej av det här än vad det behöver vara. Känns inte förskolan rätt när Iggly väl går där, jamen då får vi väl byta då. Så länge han är så liten (och inte hunnit bli ett par år) så säger i alla fall mina vänner att man inte behöver stressa upp sig för en till inskolning.

Så nu har vi valt fyra stycken (får väl hitta en numro 5 också) kommunala förisar. Har också ställt Iggy i kö på ett par privata förskolor. Vi har en favorit som vi vet är toppentoppenbra (hans kusiner har gått där), så den är vårt absoluta förstaval. Har förstått på kompisar att hos privata förisar lönar det sig att lobba, så vi kör på den taktiken och försöker charma oss till en plats. Vet inte hur många bebbar som står i kö för att få börja där, men säkert ett duktigt gäng. På de fyra kommunala är det minst 136 barn i kö före oss, och som mest över 500. Pust.

Önskedatum som han ska börja är april 2015. Då är han 14 månader, det känns toppen. Niklas pappaledighet slutar sista januari, efter det får vi ratta ihop två månader till så att Piggly kan vara hemma lite till. Det löser sig. Vi har ju flexibla jobb, och sen kanske man kan putta in någon släkting ett par dagar per månad eller så. Det går nog bra.

Undrar dock hur sjuttsingen det ska gå, om han ska börja om 8 månader och det är 500 kids före i kön? Går ju inte riktigt ihop. Antar att det är megasuperduperlobbning på den privata förskolan som gäller, eller att Igster börjar på ett ställe (valt av kommunen?) och sen byter när det finns plats på vår favvo. Om inte förisen han redan går på då känns toppen såklart, då stannar vi ju där.

Men när det är 500 andra ungar i kön före, då antar jag att man inte får något av sina val? Sätter kommunen en på nåt annat ställe då? Vet att vi har rätt till föris inom tullarna, men att pendla till Östermalm för att hämta å lämna är ju inte riktigt ett alternativ. Vad sjuttsingen gör man då...? Mycket meck, det här med förisar. Paniken återvänder litegrann nu faktiskt. Pust.

Nude nails

Var å kirrade naglarna i går, och hör å häpna - jag valde att gör dem nudefärgade! Korsitaket och alltvaddetheter, jag är ju tjejen som allra helst vill ha Hello Kitty på naglarna. Eller i alla fall NÅT lurigt eller annorlunda. Åsså blev de...nude. Men det kändes liksom rätt.

Precis som min klädsmak är schizofren (en blandning mellan Elin Kling å Rebecca & Fiona som jag brukar säga) så kanske det har spridit sig även till naglarna? I så fall är det här Elin Kling-versionen. Rebecca & Fiona-versionen hittas här!

Fler frågor om gördel efter förlossning

Det slank in lite mera frågor efter gördelinlägget, så här kommer svar. Har ni fler undringar, så bomba på bara så styr jag upp answers. Det första inlägget om gördel efter förlossning hittas här!

Bilden ovan får illustrera inlägget. Den är tagen dagen innan Piggly plockades ut. Han var beräknad till 31/1 och snittet ägde rum 29/1. Det tog ungefär 12 dagar (!) innan jag tyckte att kroppen var någorlunda på banan igen. Kunde faktiskt aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att magen kunde gå tillbaka så snabbt. Var chockad, imponerad och fascinerad.

Självklart beror det till stor del på gener hur snabbt kroppen återhämtar sig, men gördeln gjorde helt klart sitt till. Nåt annat "hjälpmedel" än den använde jag inte. Spenderade tvärtom de första veckorna efter Iggys ankomst med att gossa på sofflocket och trycka i mig marängsviss tillsammans med Niklas, tittandes på Piggly.

Jag undrar vad som menas med att man ska mäta på bredaste stället. Ska man mäta vid midjan eller nere vid höften på bredaste stället? Mina "muffinshandag" gör att jag blir bredare vid höften, men gördeln ska väl sitta mer vid midjan?
Mät där du är bredast, inkludera muffinasarna! Gördeln är rätt bred och täcker en stor del av magen. Och jag upplevde i alla fall att jag behövde mest stöd neråt, mot höfterna. Det var där magen var liksom. Upptill plattades den till rätt kvickt, när barnet är ute så går övre delen av magen ner ganska omgående.

Gördeln hjälper ju livmodern att dra ihop sig, och livmodern ligger ju längre ner, det är den som är större än vanligt och gör att magen känns "gravidig" även efter förlossningen. Självklart kan det ligga ett par extrakilon på magen också, men gördeln är som sagt till för att hjälpa just livmodern, så den ska hellre sitta något längre ner, än för långt upp.

Jag ska förlösas med kejsarsnitt och tycker gördel verkar vara en bra grej att använda efteråt. Vad skiljer er gördel mot Carriwells som många rekommenderar? Tacksam för hjälp i gördel-djungeln.
Gördel är en kalasgrej, oavsett om man föder vaginalt eller med kejsarsnitt. Eftersom jag stått i butik själv och sålt gravidprodukter (det var så jag träffade Malin som jag senare startade GlamMom med) så har jag erfarenhet av de flesta gördlar på marknaden. Carriwells är billig (som de flesta av deras produkter), men för lös enligt mig. Den gör liksom inget. Och då hjälper den inte.

Sen finns det ju Hollywoodfavoriten BellyBandit, men den är tvärtom för hård tycker jag (och Malin, det är därför vi inte vill sälja vare sig den eller Carriwells gördel på GlamMom). BellyBandit är (enligt mig ska tilläggas) alldeles för obekväm, jag skulle själv inte palla ha på mig den i en endaste minut. Så när vi letade efter en gördel att sälja på GlamMom ville vi hitta den allra allra bästa (enligt oss), och det är den vi säljer nu. Den har ett bra pris (349 pix) och är inte för mjuk, inte för hård utan alldeles lagom.

Hjälper det att börja använda gördel, även om man inte gjort det från allra första början?
Absolut, man kan börja använda den upp till ett par veckor efter förlossningen. Men har det gått två månader tycker jag nog inte det är någon idé. Men man behöver inte känna att man måste kränga på sig den minuten efter att bebben är ute. Jag började som sagt använda min dag 4, och det funkade finfint.

Det var det, har ni fler frågor kring gördelanvändandet så är det bara att hojta. Gördeln hittas här!

Syskon till Piggly

Får ibland frågan om vi vill ha fler barn, när i så fall, och hur många? Och svaret på de frågorna är JAJEMÄN/INTE NU/OKLART. Som jag skrivit om så många gånger förut så har jag ju aldrig varit någon "barnperson", och Niklas fick kämpa ett par år för att Iggelini skulle få produceras (märklig företeelse det här, att man faktiskt GÖR ett barn...). Men nu när Iggy har landat så är jag over the moon lycklig att få vara mamma till honom, och jag vill absoluuuuut ha fler kids! Att få barn är tamejtusan HELT SATANS MAGISKT. Bästa bästa. Ever. Helt omöjligt att förstå hur härligt det är (tycker i alla fall jag) förrän man är där själv.

Så om vi kan (man vet aldrig), så ska vi absolut försöka styra lite syskon till Igster. Fick Niklas bestämma skulle vi skaffa ett helt surflandslag, men det hinner inte den här gammelgäddan med. Om jag inte ska producera en bebis per år, och satsa på en ny karriär som tevemamma i Familjen Annorlunda.

Skämt åsido så skulle jag gärna skaffa minst ett barn till. Gärna två. Mer än så hinner jag nog inte med, är ju ändå 36 bast. Särskilt eftersom det känns som att vi vill vänta ett tag innan vi försöker oss på det här med bebisproducerande igen. Det känns fel att skifta fokus just nu. Just nu vill vi bara gå upp helt i Iggy, njuta av varenda sekund med honom.

Fick för mig en kort stund i dag att jag kanske var preggo, tyckte allt luktade så himla illa på stan och ville nästan kräkas när jag gick förbi en thaikiosk. #preggoflashback Men jag är inte gravid. Det skulle i så fall nästan snudda vid jungfrufödsel, ha ha! (Ett inlägg om att Få Till Det Efter Bebis är på g också kan jag berätta... ;-D) Men känner väldigt starkt att jag inte vill bli på smällen nu, jag är mer sugen på att få gå upp helt i Iggeloni, samt att få tillbaka jobbandet på banan.

Planen är att vänta omkring två år. Men skulle det hända att vi blev gravida tidigare så blir det såklart också kalasbra. Allt blir ju bra, oavsett hurnärvar det blir. Men får jag välja så väntar vi. Precis som många förstagångsmammor tycker jag det är det svårt att förstå att man kommer kunna älska en till knodd lika mycket, och tycka att den är lika fantastisk som Iggly. När jag tänker på ett syskon till honom så är det mer så jag tänker på det - som ett syskon till Iggy. Inte riktigt som en egen individ.

Tanken på Iggy som storebror, och att få se honom leka (och bråka!) med en lillebror eller lillasyster är ju vansinnesgullig. Och då blir jag (nästan) sugen på en till bebis. Men jag tänker bara på det med fokus på Iggly, förstår ni? Inte att jag längtar efter en till, utan snarare att jag i så fall längtar efter att se de sidorna av Igglypiggly.

Och det säger väl en del, att allt fokus är just nu på Iggeloni och det är där vi är sugna på att ha det för tillfället.

Jag e gäst i Barnvagspodden!

Jag fick äran att vara gäst i det senaste avsnittet av fantastiska podden Barnvagnspromenader, fräsi fräsi! Jag ställer två frågor till barnexperten Louise Hallin (som ju typ har svar på ALLT), och man kan väl säga att hon ger mig svar - med besked! Otroligt lyxigt att få chans att slänga iväg lite undringar till henne.

Lyssna på avsnittet direkt på webben här eller i iTunes här!

Brulle!

Jaaaa, brunchfrulle alltså. Det borde väl det här kunna kallas? Hursom, detta åt vi i morse runt lunchtid i dag när vi åt vår frulle, som blev en brunch, som alltså är en brulle.

Vi har så sjukt sena vanor. Frullen har nu blivit en brulle, och intas sällan före klockan 11. Det är sköna, avslappnade mornar måste jag säga. Och vi har en rackarns tur som kan unna oss så flytande tider. Hur sjuttsingen ska det gå när Iggelini ska börja dagis? Herreminje, att behöva vara någonstans klockan 09. Eller ännu tidigare. Nåväl, det är ett tag kvar, så tills dess njuter vi av våra sena vanor.

För er som bor i Estocolmo måste jag tipsa om vår nya favorit som öppnat i kvarteret bredvid oss: Greasy Spoon! Där intogs dagens brulle, och deras koncept är frukost, brunch å afternoon tea. Massa massa gott (bacon! halleluja!), och så får man känna sig sådär fräsigt internationell då alla som jobbar där snackar engelska. Nice touch.

Dagens Momspo!

Dagens mamma är en orgie i zebramönstrat!

Haffade den här godingen på rea, man kan ju aaaaldrig ha för många maxiklänningar... Och eftersom den är lite tjockare i materialet så tänker jag att den kanske till och med hänger med in en bit på hösten, med en skinnpaj över axlarna och stövletter på fossingarna.

Klänning / Second Female (bra märke förresten - mycket fina å prisvärda plagg!)

Pjucks / Ja, det här börjar ju bli sorgligt hörrni. Eller skrattretande kanske. Jag HAR ju andra skor, tro mig. Men har snöat in på att jag ska ha svart på fossingarna, och då är flippisarna mitt enda alternativ. Vagabonderna som jag klickade hem blev ju tyvärr en besvikelse, så de åkte tillbaka. Nu står mitt hopp till handgjorda specialsandaler från Etsy. Nåväl, till nästa sommar så lovar jag i alla fall att jag barabarabaaara ska ha flippisarna på stranden.

Zebra - en ny favorit!

Men håret hörrni - nu har jag tvättat det ett par gånger, och den här rackarns färgen går inte ur. Den gick ju från lavendellila till blå, till detta som är typ...blågrått? Är glad att jag inte hällde i lila i hela håret, för den här blågrå nyansen vette sjuttsingen om jag hade varit så nöjd med som en totallook. Tror det är dags för rosa igen - kanske rosa hår med lila/blå toppar? Undrar vad som händer med det blåa när jag drar i rosa i håret? Den som lever (och läser bloggen!) får se!

Gördel efter förlossning

Det är flera som frågat om hur man ska tänka när det kommer till storlek på gördeln som jag hade precis efter min förlossning. Bjussar därför på en bild som togs 6 dagar efter snittet, och tänkte skriva ett lite utförligare svar.

Jag köpte min gördel ungefär två veckor innan förlossningen, och gjorde precis som det stod i produkttexten för att hitta rätt storlek. Jag mätte magen på det bredaste stället och drog av 15 cm. Då hamnade jag enligt mätschemat på storlek XS som jag alltså köpte. Jag skulle rekommendera att köpa gördeln innan förlossningen, efter har man så mycket att dona med i alla fall så det sista man vill tänka på är att kirra en gördel. Plus att man vill gärna kunna hoppa i den så snart som möjligt.

För er som är sugna: gå antingen till vår butik på Regeringsgatan 91 i Stockholm. Där får ni tiptop hjälp av våra duktiga glammistjejer. Bor ni inte i Estocolmo (eller pallar inte gå till en butik, jag förstår era trötta preggofossingar!), så klicka hem den på nätet. Gördeln hittas här. Är det så att ni mäter magen och ändå tycker det är svårt att veta vilken storlek ni ska ha, klicka hem två stycken, prova i lugn och ro när bebben kommit och returnera sedan den som är för stor. Vi har alltid 30 dagars öppet köp på GlamMom, så ni har tid på er. :-) Köp den inte tidigare än omkring två veckor innan födseln, så att mätningen av magen inte blir för missvisande.

Jag hade tänkt att ta med min till BB för att börja kunna använda den så snart som möjligt efter förlossningen, men lämnade kvar den hemma. Vilket var rätt beslut för min del, jag hade aldrig orkat böka med den på BB. Då ville jag bara ligga i sängen och dyrka Piggly. När jag kom hem sen efter tre dagar åkte den dock på direkt. Eller, direkt och direkt. Så direkt som det gick, efter tumskruvar, Niklas hjälp och grannarnas inblandning.

Skämt åsido, jag behövde inte grannarnas hjälp, men jag fick verkligen kämpa mig in i den där rackarns gördeln de första dagarna. Det var på håret att jag fick igen den. Men när den väl var på satt den som berget och gav ett skönt stöd till ryggen och överkroppen (man kan ju känna sig lite ehhhhh...sladdrig i kroppen efter 9 månaders preggofiering och delade magmuskler). Den var dessutom mjuk mot huden, så den var inte obekväm på. En obekväm gördel går bort, då pallar man inte bära den tycker jag. Men! Ta hellre en storlek som du får kämpa dig in i än en som sitter för löst, är gördeln för stor kan den inte göra sitt jobb.

Angående hur länge man ska använda den varierar helt från person till person. Jag var själv typ chockad över hur snabbt min kropp återhämtade sig, så jag slutade ha den efter ett par veckor. Då tyckte jag inte att jag behövde den längre. Andra vet jag har burit den i tre månader, så det beror helt på hur kroppen beter sig. Och vad man tycker är skönt såklart. Kan tänka mig att vissa tycker om att bära den lite längre för att den som sagt stagar upp en litegrann.

Jag tyckte gördeln var toppen att använda, och den har garanterat påverkat min magåterhämtning. Kommer absolut köra på den när det är dags för bebis numero due också.

Hoppas det gav svar på era gördelundringar!

Dokusåpa nästa?

Vad ROLIGT att det senaste YouTube-klippet togs emot så bra. Kul att det är så många som tycker det är roligt att följa med i vår färska lilla familjs vardag, och att ni vill se mer av den. Då är det spikat då, vi gör fler såna avsnitt såklart!

Älskar spontaniteten med tuben, och att det går att fråga er som tittar direkt - tumme upp eller tumme ner? Åsså utgår man från det och formar nåt som blir bra. YouTube-dokusåpa nästa, ha ha? Familjevänlig sådan dock. Så stryk livesexet och fyllekaoset. En å annan tuttchock kan vi däremot bjussa på.

BVC, Armvevande & tuttchock

Sådär. Nu ligger programmet från förra veckans besök på BVC uppe! Häng med på 6-månaderskontroll, och hör läkarens utlåtande om Piggelonis armvevande som fick mig att gå in i nån slags "mitt barn är sjukt"-psykos i Portugal. Hua.

Tror också jag lyckas bjuda på lite tuttchock, inte alltid lätt att hålla rattarna i styr när det ska bollas med bebis.

Första natten i egen säng

Okej, hur gick det nu då, att sova hela natten i egen säng? Över förväntan måste jag säga! Halleluja. Det kändes absolut som att Igster blev mindre störd av oss, för det var inte tal om att vakna en/två gånger i timmen som det varit den senaste tiden. Visst vaknade han, men det var inte alls lika frekvent.

Det visade sig lite trixigt att få honom att somna i sängen, han hade så mycket plats att han röjde runt som en yster lax istället för att bli sömnig. Att hänga i sängen var tydligen hur kul som helst, men det var ju inte riktigt lektajm. Eftersom jag förstått att man inte ska ha så mycket kuddar, täcken å grejer (kvävningsrisk) så la vi honom i hans SleepCarrier. Den har vi ju använt som resesäng tidigare och den har funkat kalasbra. Man kan dra åt ändarna med dragskosnoddar så att den blir lite mer ombonad, så det körde vi på. Men Iggly var ändå för exalterad över sin nya lekplats för att sova, så det slutade med att han fick somna i vår säng. Sen lyfte vi över honom till hans egen.

Vi la honom runt 21, sen vaknade han när vi la oss vid 23.30 och åt. Sen var det nappistoppning runt 01, och två vakningar med mat (tror jag, det är lite dimmigt he he) mellan 02 och 07. Kanske låter mycket, men för oss var det en skonsam natt. Tidigare har det ju liksom vaknats var 20:e minut mellan 23 och 02, och sen minst en gång i timmen fram till 07. Så att sova i egen säng får ett riktigt rackarns JIPPIE!

Upptäckte dock där runt 02 att Iggy hade svårt att somna igen efter matningen, för att han for runt så mycket i sängen. Så jag hämtade babynestet (trodde nästets tid var förbi eftersom han...växt ur det) och la även det i sängen, det hindrade honom från att rulla runt så mycket. Då blev han lugn och somnade.

Har stått på mig tre nätter i rad vad gäller nappinstoppningarna, så att det inte ska bli det där ständiga snaskandet. Att han måste ha en mun ersättning innan man får stoppa i nappen, det blir ingen bra vana tänker jag. Tidigare har jag bara kört på och dragit fram flaskan för att kunna få ro så snabbt som möjligt, men de senaste tre nätterna har jag låtit det gå i alla fall någon minut, och då har han accepterat nappen - utan flaska. Helt klart en liten seger i kampen om bättre sömn.

Målet nu är att han helst inte ska äta så många gånger per natt. Optimalt vore om han kunde äta när vi lägger honom, sen när Niklas går och lägger sig runt 23 (då brukar bebeloni vakna till), och sen inte förrän kl 05. Skippa 02 och 05-målen alltså. Så hade vi det ju för två månader sen (ljuva minnen), och att få komma tillbaka till att kunna sova fem, sex timmar i sträck vore GULD.

Men vi tar det pö om pö. Nu koncentrerar vi oss på att Piggly ska trivas i sin egen säng (man vet aldrig om denna första succé-natt berodde på tur), sen tar vi ätandet. Fortsättning följer...

Förisdjungeln!

La upp den här bilden på Insta tidigare i kväll. Skrev att när vi köpte den här solhatten till Piggly så kändes den gigantisk, vi trodde liksom aldrig att han skulle kunna växa i den. Och nu är den för liten. Tiden går så himla fort. Igster har gått från att vara en liten bebis till att bli mer och mer en liten pojke, och att bläddra bland gamla bilder är hisnande. Han har förändrats SÅ mycket! Och kvickt går det också, ofta kan man tycka att han ser helt annorlunda ut om man bara går två veckor tillbaks i tiden.

Hursom, vår lille bebis har nu hunnit bli sex månader gammal, och det innebär att det är dags att ställa honom i förskolekö. Jag (i min naiva enfald) tänkte i går kväll att det "skulle jag fixa". Snacka om att jag behövde en realitycheck. Gick in på Stockholms stads hemsida där man kan kika på de förisar som finns i närheten av oss. Tänkte läsa på lite och sen välja fem stycken. Men! Det kom upp ÖVER 40 STYCKEN RACKARNS FÖRISAR...! Bara att läsa igenom infon på ALLA dom känns övermäktigt. Ska man sen lyckas hålla isär dem, minnas vilka man tyckte kändes extra bra, och ringa å boka tid för besök så känns det som en månads heltidsjobb typ.

Så nu - återigen, det var värst vad jag är hjälplös den här veckan då - ber jag om er hjälp. Är det någon av er som läser bloggen som möjligtvis har koll på förisar på Söder? Vi bor på östra Söder (Medis/Mosebacke/SoFo), och jag har ingen rackarns susning om vart jag ens ska börja för att reda ut det här föristräsket. Har koll på två privata som jag har förstått är bra, men i övrigt är jag clueless. Har någon något tips? #desperat

Om inte, vad sjuttsingen börjar man? Hur gjorde ni? Fine om det var 10 förisar att kolla in, men nästan 50 känns absurt att lyckas få koll på.

Poddinspelning!

I dag var de här fräsiga brudarna hemma hos oss - Hanna och Emma från skönhetspodden Snygg Helt Enkelt (hittas här)! De poddar om skönhet på ett avslappnat nere på jorden-sätt, dessutom nischat mot oss småbarnsmamas. Programmen handlar om alltifrån handfasta tips på hur man blir lite extra tjusig snabbt (inte alltid lätt det här att vara flådig med bebisar i hemmet), till knipövningar och plastikkirurgi efter graviditet. De har också poddat med exempelvis Ebba von Sydow och hårproffsen Sacha Juan.

I nästa program är jag gäst, så min förmiddag spenderades tjattrandes framför den här micken. Sjukt trevligt var det, som ett tjejsnack typ. Vi hann täcka skönhetstips, pastellhår, lite sex (jajemän, sa ju att det var tjejsnack!), magträning och min bästa bästa bästa makeup-trio för att se ut som en lite härligare version av mig själv på några kvicka minuter.

Hade tajmat inspelningen till Pigglys förmiddagslur, smart va! Bara det att bebisar ju inte alltid typ aldrig gör precis som man tänkt sig, så det var en vaken Iggeloni som fick ligga bredvid mamma i soffan istället medan podden spelades in. Han var alldeles för exalterad över alla snygga brudar som invaderade lägenheten för att sova. Så man kan väl säga att inte bara jag uttalade mig, även Igster hördes rätt bra. Oklart dock om han höll med om det där med Världens Bästa Mascara.

Emmas tvåa Vincent (9 veckor) var också med. Han däremot sov sig igenom hela inspelningen. Lagom till när vi var klara vaknade han till för en liten måltid. Himla gossigt.

Podden kommer ut om en dryg vecka, tipsar såklart i bloggen då. Tror jag svamlade en del (som vanligt, mitt munläder är...välsmort kan man väl säga) men tycker att vi fick till ett härligt tjejsnackigt program. Himla härligt sätt att börja dagen på var det i alla fall!

I hear you!

TACK för att ni tyckte till angående hur jag ska lägga upp tävlingarna. Då kör vi vidare utan att man måste tagga sig hit å dit för att få delta. Tycker själv sånt är jobbigt, och när GlamMom jobbar med bloggare (framförallt stora bloggare) så brukar de faktiskt rekommendera att vi inte ska tvinga deltagarna att göra en massa grejer. Just för att så många väljer att inte delta då.

Men jag tänkte att jag frågar ändå, man vet ju aldrig. Supervärdefullt att ni tycker till, det är ju för er läsare som den här bloggen existerar, så jag vill ju att det ska bli så bra som möjligt för er att hänga här med mig.

Ni får en vas fräsiga pioner (mina favvoblomster) som tack, och massa virtuell löööv såklart! Nästa tävling kommer asap!

Undring angående tävlingar!

Denna lata-sig-i-parken-bild får illustrera detta inlägg som handlar om tävlingar. Jag undrar en sak nämligen. När jag kör tävlingar - skulle ni avstå från att delta om man var tvungen att till exempel följa någon på Instagram/posta en bild med en särskild hashtag/tagga ett visst Instakonto etc etc? Vissa som jag samarbetar med kring tävlingarna med vill gärna att jag ska be er göra det, men jag har hittills avstått.

Vad säger ni? Tyck gärna till så att jag får en uppfattning om hur vi ska fortsätta köra tävlingarna på bästa sätt för alla inblandade!

Nästa tävling är på g förresten, ville bara reda ut det här först.

It´s ON!

I dag har spjälsängen skruvats ihop, och i natt blir första gången som Iggeloni ska sova i egen säng!

De här djuriskt fräsiga bilderna har kanske inte supermycket med ämnet att göra (förutom att Piggly har sin pyjamas på sig då), men att ta kort på spjälsängen just nu känns för lurigt. Vi måste vänja oss vid denna GIGANT som nu bebor vårt sovrum först. Om jag uttrycker mig såhär: peppen att byta till större lägenhet har nog aldrig varit större.

Det ska bli spännande att se hur det går det här. Niklas håller just nu på att lägga Piggly, sen är det no going back! Planen är alltså: inte ge flaskan varje gång det gnys, utan nappen, och stå på mig om han ratar den föärst. Måste försöka lista ut när det är riktig hunger dock, för någon gång under natten ska han såklart få käka. Men det märker man nog beroende på hur väl nappen tas emot.

Ska bli sjukt intressant att se om Piggly vaknar färre gånger redan denna natt, i och med att han blir mindre störd av mig och Niklas i sängen. Ska också bli sjukt intressant att se om jag lyckas fortsätta med mina matningsmoves i sömnen, när jag nu ska kräla bort till sängens kortsida där Piggelini ligger å trynar från och med i natt. Nåväl, rapport avläggs i morgon om hur det går det här. Håll tummarna för oss nu!

Foxy!

Har länge varit på jakt efter det där perfekt korallfärgade glanset, ett som drar åt orange utan att bli för extremt liksom. Är inte så djärv i mina sminkval, men då blir nyanserna desto viktigare. Det måste vara den perfekta färgen, annars byter jag inte ut mitt klassiska rosa everyday-glans.

Men nu har jag hittat ett som jag gillar att växla till, halleluja! Det är precis sådär härligt koralligt som passar så sjukt bra när man blivit lite brun (all "brunhet" i mitt ansikte är dock fejk, men på kroppen har jag lite äkta färg). Töntigt kanske, men för mig räcker det med att byta ut mitt vanliga läppglans mot en annan nyans för att känna mig SÅ annorlunda. Är ju inte någon som lägger komplicerade makeuper med skuggor hit å dit, så då blir läpparna desto viktigare. Det är där det händer.

Och kanske att ingen ser någon skillnad alls (mycket möjligt) men jag ser den och framförallt så känner jag den. Ni vet, typ som när man har snygga underkläder på sig. Man struttar runt lite extra, sträcker på ryggen och känner sig allmänt lite hetare.

Ni vet ju hur mycket jag vurmar för eko/naturprylen, så jag är extra glad att det här märket (hade inte koll på det tidigare) innehåller naturliga ingredienser. Inga parabener, mineraloljor eller kemiska färgämnen. Ska man pussa på sin bebis (och det gör man ju. Typ obehagligt mycket) så är skräpprodukter förbjudna känner jag.

Hursom, Pürminerals heter märket, och färgen på glosset heter Foxy, passande nog. Det är inte kletigt heller (inte som de där glansen som fastnar i håret som sen fastnar på kinden...), så det är rätt å slätt en ny favvo! Hittas här för den som är sugen på att foxa till sig lite!

Pilla pilla pilla...

Sådärja! Bakfull (men väldigt nöjd) pojkvän i säng = bloggdags!

Enligt appen Wonder Weeks har Igster precis kommit ur leap nr 5. Nu ska han bland annat ha lärt sig om avstånd, och andra relationer till saker och ting. Vad som är nära, långt bort, uppepå, under osv. Han ska också ha börjat få koll på detaljer och öva finmotoriken med att gilla att pilla på småpryttlar. Som etiketter till exempel. Och det stämmer så in i bängen. Han ÄLSKAR att pilla på smågrejer.

Därför var det som hand i handske att vi fick en suuuperfin pillkudde från en tjej på Instagram (@mikaelapn_syr heter hon) som syr en massa eget fint.

Snygg är den också, den lilla kudden. Passar nästan obehagligt bra in med sitt fräsiga marina tema, ha ha! Och perfekt för mamsen att sno å vila huvudet på, när grodis sover i vagnen och vi hänger på filt i parken.

Tycker för övrigt att det är väldigt roligt det här med alla minientreprenörer som skapas av att ploppa ut en bebis. Instagram fullkomligt vimlar av (tokduktiga!) mamas som pysslar ihop de allra finaste saker till bebbar. Inredningsprylar, gosedjur, leksaker, mobiler, kläder... Väldigt mycket roligt att spana runt på, och oftast kan man köpa dessa handgjorda saker för en väldigt billig penning.

För mig som är pysselinvalid är detta fascinerande. SÅ mycket fina grejer! Heja heja alla pyssliga mamas därute!

PF-fritt perk!

Här kommer ett snabbinlägg! En bonus med att ha PF-fritt är att man kan käka vaaaaad man vill till frulle! Och då blir det givetvis denna storfavorit: bacon, äggröra med tryffelolja och avocado. Så rackarns smarrigt! Älskar varma frukostar.

Men. Niklas aaaaavskyr bacon. VEM kan avsky bacon? Undrar ni nu förstås. Ja, det är väldigt underligt, men han tillhör den bråkdel av en nanopromille som inte gillar denna fantastiska delikatess. Doften, smaken, allt som har med den att göra tycker han är vidrigt. Så det är inte ofta det blir baconfrullar för min del. Så jag passar alltid på när han är borta. Till frukost, till lunch, och/eller (man kan ju inte få för mycket bacon liksom) till middag. Lovely.

Jag intervjuar mig själv

Morrn morrn! Eller, okej det är lite ljug. För nu när jag skriver detta så är klockan 01.11 och jag har inte gått å lagt mig än. Men snart så! Har haft en fantastisk eremitkväll här i soffan med rödtjut, god mat och så mycket sviss att jag känner mig kanderad inombords. En perfekt PF-kväll alltså.

Hursom, tänkte författa ett inlägg i förväg som jag kan publicera i morgon när vi gått upp (min dumma blogg kan inte göra tidsinställda inlägg). Eftersom jag är mol allena med Piggly så kommer det nog inte finnas möjlighet att blogga i morgon förmiddag, så därför förbereder jag mig så ambitiöst nu så att det ska finnas nåt läsa. Gör alltså ett litet quiz till mig själv, som jag snabbt kan fylla i i morgon innan jag trycker på publiceraknappen:

Natten ensam med Piggly var lättare än vad jag hade trott.

Han vaknade kanske 3 gånger. Tror jag. Det är lite dimmigt. Hittade min mobil på ett rätt oväntat ställe, så jag gör nog en hel del matningsmoves i sömnen tror jag. Kan alltså vara fler gånger än jag tror som Iggeloni vaknat, och kanske färre. Men oavsett så var det helt klart inte så många gånger som det brukar vara. Tror det kan bero på att Niklas (som har väldigt dålig sömn och vänder och vrider sig mycket under natten) inte var där, och att Piggly då kanske stördes mindre.

Måste tillägga en intressant observation kring Iggys sömn denna experimentnatt. För den var ju oväntat bra. Bättre än normalt. Vanligtvis så går Niklas och lägger sig runt kl 23. Jag brukar slinka in runt 01.30. Däremellan vaknar Piggly oftast en eller två gånger i timmen, vilket innebär att trots att Niklas går och lägger sig så pass mycket tidigare än mig, får han inte mycket mer sömn. Men! I går så la jag Piggly vid kl 20. Han vaknade till några gånger, åt ett ordentligt mål, de andra gångerna gick det bra att bara stoppa in nappen (brukar ju inte funka nattetid, men nu stod jag på mig med mina nappförsök, och då gick det).

Sista gången jag slank till sovrummet och stoppade in nappen var runt 23-tiden. Men sen vaknade han inte en endaste gång mellan det och när jag gick och la mig runt halv två. Detta kan ju faktiskt bero på att han fick tryna ensam i sängen, utan pappa där. Och då blev mindre störd, och vaknade mer sällan? Det plus att han faktiskt sov bättre i natt än på länge inger i alla fall hopp om vårt krig som kommer inledas på söndag, när vi ska försöka få fason på den här lille nattmarodören. Egen säng är ju på tapeten, och då är det lovande att han knoppade lite extra bra i natt tycker jag, när han fick sova lite mer ensam i sängen.

Nåväl, tillbaka till mitt (något märkliga) självquiz:

Jag sov många fler timmar/minuter än vad jag hade trott.

Känner mig därför rätt utvilad i dag.

Mina två glas rödtjut gav mig faktiskt ingen baksmälla. Alltid nåt. Däremot är tungan sträv som en tråkig dörrmatta, men det beror nog mer på min intensiva sockerfest än vinet.

Dealen med Niklas att byta en ensamnatt mot 90 minuters massage är jag sjukt nöjd med.

Jag skulle absolut göra samma deal igen. Men alltså, jag är ju en massageslampa av rang, så lockar man med kroppsknådning ska det mycket till för att jag inte ska gå med på grejer. Good to know, ni som har utpressningsgener.

Exakt hur mycket bättre mår du än Niklas i dag tror du? Efter 7 månaders partajtorka tror jag att han (och Magician) gick all in i går, så jag kan nog sätta mitt liv på att jag tar hem "fräschast i förhållandet"-statyetten i dag.

Okej, nu avslutar vi det här schizofrena kapitlet i bloggens historia. Nästa inlägg i dag kommer när min förmodat svårt baksjuke man krälat tillbaka till lägenheten.

PF!

I kväll är Niklas på sin första fest på 7 månader (han är lite av en partyprisse, så det har varit ett extremt långt uppehåll med hans mått mätt) och är därför glad som en lax. Om än en trött lax (nooo sleep i natt, pust.) Det är gudfar Charlie som håller i spektaklet, och det har pysslats med dekorationer hela veckan lång, så det är upplagt för en episk afton.

Niklas har även ett alter ego som heter Magician som dyker upp och gör väldigt luriga grejer på fester om man har tur. Det är Niklas inneboende diva som alltid har kaftan, handskar, glitterskor och hatt. Han spelar musik och bjussar på märkliga uppträdanden. #minpojkväneliteknäpp Och i kväll är en sån kväll, så de som kommer på nattens baluns kommer få vara med om nåt extra.

Jag däremot är inte mycket partyprisse alls, så lika glad som Niklas är att han är på fest är jag att jag är ensam hemma i min älskade soffa. PF! Pappafritt! Pojkvänfritt! Iggly sover, och jag sitter parkerad i soffan med en löjligt lyxig charkbricka, melon, tryffelbrie, krispiga rädisor och ett perfekt rumsvarmt glas rödtjut i handen. I frysen står en oförskämt stor marängsviss och göttar till sig. Lyckan är total.

Jag spenderar denna fantastiska kväll tillsammans med några riktiga favoriter. Nämligen...

...de här rackarna! Så. Sjukt. Jäkla. NÖJD.

Niklas sover över på festen, så det kommer dock bli en tuff natt. Att ratta Iggelini ensam nattetid just nu är rätt...krävande om jag säger så. Därför har jag förhandlat till mig en 90 minuters helkroppsmassage som kommer från Niklas plånka. Den tänker jag utnyttja så snabbt det bara går nästa vecka. Och det är den jag ska se framför mig när Iggy vaknar för hundrasjuttiofjärde gången i natt.

Nu - in i mat/vin/sviss/girls-dimman!

Dagens Momspo!

YES! I dag blev det äääntliiigen svalare! Man kunde ha byxor! Långärmat! Utan att svettas ihjäl. Heja heja.

Byxor / Filippa K

Skjorta / H&M

Solglajer / Åhléns

Pjucks / Snart inte flippisar hoppas jag innerligt

De här byxorna var ett så sjukt bra köp. Jag fyndade dem ju på rea för ett par veckor sen, och rackarns vad jag använt dem. De är SÅ sköna. Perfekta den här heta sommaren dessutom eftersom de är svala och luftiga. Och snygga såklart. Kan bli uppklädda och nerklädda beroende på vad man har till. Älskar älskar älskar dem! Ska bli spännande att se om jag kommer fortsätta använda dem lika mycket i höst, är lite osäker på vad sjuttsingen man ska ha för pjucks till?

Den här skjortan snappade jag åt mig i veckan på H&M. Älskar "kraglösa" skjortor, tycker det är så smickrande. Känns som att även denna kommer bli en storfavorit.

Lyckades dock fläcka ner den på direkten när jag käkade. Bara små minifläckar, men ändå. Eftersom jag inte är särskilt slafsig av mig (blev förvånad att jag lyckades stänka ner mig själv så kvickt), så började jag fundera på om man kanske alltid stänker lite smått, fast att det bara syns mycket bättre när man bär kritvitt...? Vad tror ni?

Favoritväskan från Zadig & Voltaire var med såklart! Men den hänger faktiskt oftare på vagnen än på mig.

Det är himla bra för smajlet när det ligger en god bebis i en vagn precis bredvid och skrattar när man ska knäppa Dagens Momspo.

Mina ständiga accessoarer - vagn å bebis!

Piercat mig!

Eller, okejrå, "tagit hål i örat" då. Men det låter liksom inte lika häftigt som att man piercat sig. Hursom så åkte mitt vänsteröra på sitt fjärde hål i dag. Eller, tekniskt sett sitt femte eftersom jag inte tyckte det blev bra placerat första gången, så hon som gjorde hålet fick göra om och göra rätt. Det överblivna stackars öronhålet växer igen illa kvickt hoppas jag.

Skickade sen iväg båda dessa bilder till min fina kompis som är en tokbegåvad smyckessmed, och sa att nu har jag gjort min del, nu är det upp till henne. (Därav den något lökiga Just Do It-gesten ovan.) Jag har nämligen en plan för mitt vänsteröra, och hon är den som ska genomföra planen och se till att resultatet blir fräsigt. Någon som kan gissa vad jag tänker mig...?

#tbt

...till Lissabon för två veckor sen. Urtrevlig middag på Champanheria do Largo med svägerskan Oliven å hennes snubbe Kimpis. Bebbarna Iggy å kusin Ruben var såklart med, men syns tyvärr inte på bilden. Vagnarna stod parkerade preciiis framför bordet. Väldigt mysig kväll, väldigt god mat och väldigt härligt sällskap i en väldigt fräsig stad.

Det nya livet

Jag har ju skrivit tidigare om hur märkligt det är att livet blir väldigt mycket annorlunda rent logistiskt när man skaffar barn. I dag upptäckte jag en ny grej: barnvagnskön. För inte nog med att man måste hitta nya vägar överallt (leta efter hiss/rulltrappor/platser som är breda nog att gå igenom), när man väl hittat fram så är det ungefär 50/50 att hissen är felanmäld å trasig (hände i dag - också), men också att man är barnvagn nummer 4 som vill åka hiss. Voilà - fenomenet barnvagnskön. Ibland slinker en rullator med också, men det är framförallt barnvagnar.

Och alla som någonsin åkt de där satans kisshissarna som tuben erbjuder vet att de går låååååååångsamt. Så 4 barnvagnar före en i barnvagnskön till hissen = 10 minuters extratid att stå å vänta. Inget för stressade alltså. Som jag såklart var idag, på väg till en kompislunch. Tyckte jag var ute i god tid, men som vanligt så lyckas de här omvägarna/luriga problemen som uppstår när man har en barnvagn som travel comapnion att försena en. Så Piggly fick stå ut med att skumpas nerför trappan (börjar bli rätt proffsig på att skumpa ner för trappor mjuuukt) för att min timmes lunchdejt inte skulle decimeras.

Barnvagnskön - ett fenomen att undvika.

Välkommen in hos oss!

Eftersom det är många som undrat om inte vi kan visa lite mer från vår lägenhet, så har vi gjort en House Tour! I det här avsnittet får ni kika in i vårt sovrum, vardagsrum och hall, i del två kommer resten av lägenheten. Hoppas ni tycker det är kul!

Vet att många tittar på YouTube-avsnitten härifrån bloggen, och det går såklart superbra. Men gå gääääärna in här och prenumerera på kanalen! Ju fler prenumeranter, desto mer peppad blir man på att göra avsnitt!

Glad groda och lättad hönsmamma

I dag var vi på BVC för en sexmånaderskontroll. Allt var tiptopp, och vi har tydligen producerat en bebis som utvecklas alldeles prima. Väldigt härligt såklart.

Pratade med läkaren om Pigglys vevande högeram som gjorde att jag blev så sjukt orolig när vi var i Portugal senast. Jag lugnade ju ner mig efter att ha pratat med läkarkompisar och svenska BVC, och sen vi kom hem har han faktiskt knappt vevat alls. Eftersom vi hade en läkartid inbokad så pass snabbt på vårt BVC har vi inte åkt till akuten, utan känt att det varit ok att vänta tills i dag. Vi hade filmat när Iggeloni röjde på rätt ordentligt med armen i Portugal, så vi visade filmen för barnläkaren i dag och pratade med henne om det.

Lyckligtvis sa hon att det inte såg ut att vara något farligt alls. Barn har en massa luriga röreslemönster, särskilt när de äter, och så länge man enkelt kan stoppa vevningarna och få kontakt med barnet, så är det ingen fara. Det är kramp man är orolig över när barn rycker å vevar, men någon sån är det inte som Igster har. Eftersom allt annat såg så himla bra ut dessutom, så tyckte läkaren att det inte var något att oroa sig över. PHUUUU! Så jäkla skönt att höra.

Känner mig som jordens löjligaste hönsmamma, men jag mådde så otroligt dåligt där i Portugal. Får fortfarande små flashbacks av känslan av skräck som kryper genom kroppen ibland, men jag hoppas att de ska ta slut nu när vi varit och pratat med en läkare.

Vi filmade faktiskt lite i dag. Så jag ska bara klippa ihop det, sen puttar jag upp avsnittet på kanalen så får ni se mig hönsa runt lite mer. Blev skakis innan läkarbesöket, och så lättad efteråt att det kändes som jag klunkat helium. See for yourselves när klippet kommer upp.

Och tack igen alla ni som kommenterade med pepp, tröst och liknande vevnings-stories om era bebbar, det hjälpte så himla mycket. ♥

Vårt nya hem

Det här är vårt nya hem. Värmen gör att vår lägenhet blir fullkomligt vidrig att vistas i på dagarna (nätterna också för den delen), så vi flyr ut till den här gräsplätten så fort vi kan på morgonen. Förlåt om jag bölar, men den här värmen är inte härlig. I alla fall inte i stan. Fine om man får ligga på en playa, men i en asfaltsdjungel blir hettan bara ocharmig. Om man inte befinner sig på denna gräsplätt, typ.

Vi har flytt ut till Niklas mammas hus ibland, där finns det lyxigt nog pool. Och så länge man kan bada så blir värmen någorlunda njutbar. Men ändå, fy katten. Har alltid tyckt att över 25 grader så blir det bara jobbigt. Man är konstant klibbig, svullen, svettig, trött å slö. I vår lägenhet (bor i gammalt hus med obefintlig ventilation) har det den senaste veckan varit nästan 30 grader i sovrummet nattetid, trots att vi har alla fönster i hela lägenheten öppna. Uschlibuschli!

Inte så mysigt för stackars Piggeloni heller, denna hetta. I och med att han sovit så dåligt så länge så är den inte orsaken till hans nattliga härjningar, men det gör situationen såklart inte bättre.

Men jag ska inte böla alltför mycket. Att picknicka sig igenom livet är inte så dumt. Här är dagens lunch!

Hittade den här härliga ekoläsken som var supersmarrig att svalka sig med. Sötad med agavesirap, och bara organiskt å naturligt grejs i.

Och en grej som är bra med att hänga ute är att Iggy faktiskt gillar att ligga på mage utomhus, halleluja! Nu gör han inte det på just den här bilden, men som genom ett trollslag så blir det inget böl å stök när han befinner sig på mage på gräsplätten. Finns väl mycket att spana på där antar jag. Och jippie jippie jiiippiiieeeee, nu har äääntliiiigen vändningarna från mage till rygg börjat komma lite mer frekvent också. Den som väntar på nåt gott bla bla bla...

Ps - Ni ser att flippisarna är med på bilden högst upp. Fick hem Vagabondpjucksen i går, provade och tyväääärr så var de inte hundra. Så de får åka tillbaka, flippisarna hänger med ett tag till, och mitt hopp står nu till Etsy och Sandalianas. Fortsättning följer.

T-A-C-K!

Inledde dagen med en utefrulle på favorithakhet, läsandes era kommentarer på det förra inlägget. Återigen - TACK! Ni förstår inte hur mycket jag/vi uppskattar er hjälp. Har sagt det förr men säger det igen - det är ovärderligt att ha en expertpanel fylld med föräldraerfarenhet att rådfråga, så himla lyxigt.

Både jag och Niklas har med spänning läst igenom alla kommentarer som kommit in både här på bloggen och på Insta under dagen, och under kvällens middag (vi hade datenight med dinner and a movie) så pratade vi igenom hur vi känner att vi vill göra med det här rackarns sömngrejset. Det var väldigt intressant att få höra att det var många därute som har jämngamla barn som beter sig likadant. Iggy är ju inne i ett stort utvecklingsleap där han helt plötsligt förstår avstånd och relationer på ett helt annat sätt än förut, och det har vi förstått kan skapa otrygghet. Det är inget vi märker särskilt mycket av på dagen, men på natten kan det nog visa sig i form av det här gnyendet som han börjat med när han vaknar. Drömmar/känslor som är obehagliga på nåt sätt?

Men vad vi också förstår efter att ha fått höra era erfarenheter, plus att vi pratade med barnläkaren om det då vi var på sexmånaderskontroll på BVC i dag, var att barns sömn ser annorlunda ut än vuxnas. Att vi upplever att Piggly vaknar betyder förmodligen mer för oss än för honom. Han är (nog) knappt medveten om att han "vaknar" (om man ens kan kalla det att vakna då han med stängda ögon mumsar några munnar mjölk och sen får napp och somnar igen efter någon/några minuter). Barn kommer tydligen mycket snabbare ner i djupsömn än vi vuxna, så det här "vakna/sova/vakna/sova"-scenariot som pågår under våra nätter är ingenting han mår dåligt av, eller blir tröttare av. För han märker förmodligen inte så mycket av det.

Det var många som (precis som vi) var inne på det här med att sova i egen säng/eget rum, just för att man är så rackarns snabb på att mata/stoppa i napp/vyssja/vagga när man (som vi) ligger i samma säng. Får bebisen någon eller några minuter på sig kan de hinna somna om själva, utan att behöva assistans. Att inte mata lika många gånger per natt går hand i hand med att inte stoppa i nappen 3 sekunder efter att man hört det första gnället. För att han då förhoppningsvis hinner somna om/komma till ro innan jag blixtsnabbt ploppar fram flaskan.

Så - vi tänker att vi gör såhär: Piggly ska få börja sova i egen säng, det kommer störa alla tre mindre. På morgonen kommer han däremot fiskas upp fortare än kvickt till oss, får jag inte starta dagen med en god bebis bland kuddarna vill jag inte starta dagen alls.

På natten ska vi ge det några minuter när han vaknar och gnyr, inte ge flaskan. Vi ska stoppa in nappen, vill han inte ha den så gossar vi med honom, lägger handen på magen, stryker pannan osv, och försöker få in nappen igen om det verkar finnas behov. Förhoppningsvis blir det lite stök å bök, och sen kan vi få honom att somna om. Nästa gång han vaknar är det samma visa, och vi ska inte ta upp honom eller prata så mycket, bara sovgossa mjukt med honom så han blir lugn å trygg.

Går det som vi hoppas somnar han om utan att äta, och med mindre och mindre behov av assistans. En eller två gånger per natt är dock såklart ok att äta om han verkligen är hungrig, så det trixiga kommer bli att lista ut när det är falskt alarm och bara ska snuttas, och när det är verklig hunger. Går det inte att få honom att somna om utan mat så testar vi att ge honom flaskan. Men då ska det helst ätas ett ordentligt mål, inte bara sväljas några munnar.

Målet är en bebis som kan sova i egen säng, somna om själv och sova ett par timmar i sträck utan att vakna. Har inte den blekaste aning om vi kommer lyckas, men vi får försöka. Ni som gjort detta (det var rätt många av er) sa att man får ge det lite tid. Det kan ta två nätter innan det funkar, och det kan ta två veckor. Så det gäller att vara konsekvent och palla härda ut.

Så, nu vet ni hur vi tänker och vad vi kommer försöka med. Håll tummarna för att det funkar, så att vi stackars slitna päron kan få bli lite piggare. Måste dock vänta med att köra det här nya tills på lördag, Niklas ska på en fest på fredag, så vi tänker att vi tar kriget efter den. Men på lördag, då smäller det! Då ska det skruvas ihop spjälsäng!

Är sjukt peppad, och det känns som att ovan plan är rätt för oss. Funkar inte den, så får vi testa nåt annat. Men vi börjar här, och bloggen hänger på med tåget såklart!

HELP PLEASE!

I dag gick vi och unnade oss en riktigt härlig lunch. Vi kände att vi behövde lite lyx, lite mys och lite pepp. Vi är nämligen lite rejält slitna. För Piggeloni har de senaste sex veckorna fått för sig att vakna (minst) en gång i timmen heeeela natten lång. Ibland vaknar han två gånger per timme. Först trodde vi att det var en fas och att det skulle gå över (han sov ju sååå bra innan! Från 23-05, och somnade sen om så vi kunde grisa till 9.30), men det är en rackarns lång fas i så fall.

Han vaknar dessutom på ett nytt sätt. Förut när han vaknade så hörde man honom böka runt litegrann. Då pluppade man in en flaska i munnen på honom, han snaskade i sig den och somnade om. Och sov ett gäng timmar i sträck.

Nu vaknar han med ett gnällande gnyl, tar några munnar ersättning, och ska sen ha napp. (Han vägrar ta nappen om han inte får snaska lite mjölk först, vilket också är lite underligt.) Sen somnar han om. I typ 50 minuter. Då vaknar han igen med några små gnäll, snaskar några munnar mat och får napp och somnar. Och så håller det på. HELA natten. Somna, gnäll, vakna, snaska, napp, somna, gnäll, vakna...

Det känns mer som att han behöver tröst/närhet/omstoppning än mat, eftersom han inte äter så mycket varje gång. Men eftersom han vaknar (och äter) så otroligt många gånger hinner han ändå få i sig runt två flaskor (med 150 ml i varje) under natten. Han har även vaknat en natt och gråtit och varit superledsen, förmodligen av en mardröm. Det har aldrig hänt förut. Så detta kanske är en otrygg fas, och att det återspeglar sig i sömnen?

Hursom, vi måste göra nåt åt det här, för det börjar bli rejält påfrestande.

Det är tur att han är så rackarns god, den där lille bebisgrisen. Så vi kan inte annat göra än att förlåta vår lille nattmarodör. ;-)

Men - vad ska vi göra åt detta, har ni några idéer? Har era kids betett sig likadant? När slutade det i så fall? Kan man göra nåt för att förbättra sömnen?

Vi funderar lite kring om vi ska sluta helt med nattmål, om det kan påverka i rätt riktning. Styra upp rejäla rutiner, där natten är till för att enbart sova. Från 4 månaders ålder (vad jag fått höra) behöver inte bebbarna äta på natten av näringsskäl längre. Piggly är ju 6 månader, och vad jag förstått så är det ganska många som slutar med att äta på natten då. Vi tänker att vi måste styra upp några ordentliga nattrutiner, där sluta med nattätning ingår, och att det kanske kan förbättra sömnen? Att småsnaska sig igenom natten såhär känns inte så bra.

I morgon ska vi till BVC för sexmånaderskontroll. Då ska vi passa på att fråga om det här med hur Iggly beter sig på natten, och om/vad vi kan göra åt det. Om det är en fas av otrygghet så kanske man bara får vänta ut den. Men finns det nåt som de rekommenderar att vi gör, så provar vi gärna typ ALLT.

Vad tror ni - fas som går över eller beteende man kan göra nåt åt? Och hur gör ni med det här med att äta på natten? Heeeeeeeeeelp! #tröttmössor

Smile in a box!

I morse hade jag ett möte med Pia, tjejen som startat Smileinabox.se. Sjukt bra idé tycker jag; de erbjuder lyxiga boxar fyllda med utvalda produkter till mamma och bebis. Och allt är ekologiskt och miljömedvetet. Så, typ som ett ekologiskt Glossybox, fast anpassat speciellt för oss mamas (å våra bebbar). Det älskar man ju!

Boxarna är indelade efter åldersgrupp på bebisen, jag fick den för mamma med bebis 6-9 månader. Det finns boxar från 0 månaders bebis till 18 månader, och även en mamma/barnbox för de med kids i åldrarna 2-10 år. En gravidbox finns också. Så alla kan unna sig lite lyx. Antingen beställer man till sig själv, eller så ger man bort en i present. 20 pix per box går dessutom till ett hem för gravida tonårsflickor i Uganda. Heja heja företag som ger tillbaka!

Allt det här härliga innehöll min box; lyxig hudvård för både mig å Iggy, smarrigt ekote i smaken choklad & chili, ekologisk saltlakrits (jippie!) och en Molly Mus-bok som man kan fästa på vagnen. Vilket är en riktig fullträff, då den Molly Mus-bok vi har (tack snälla bonusmoster Viktoria för att vi fick den i present, Iggy avgudar den!) är en storfavorit här hemma.

Jag älskar ju företagsamma brudar som ni vet, så det var kul att träffa Pia. Smileinabox är alldeles nystartat, och absolut en idé som är värd att få uppmärksamhet tycker jag. Vi ska självklart styra ett samarbete mellan Smileinabox och GlamMom. Att erbjuda alla fina mamas välförtjänt lyx är ju nåt vi glammisar tycker är toppenhärligt! Spana in Smileinabox här!

Iggy rockar nya frippan!

I dag invigde Piggly sin alldeles färska surftisha. Men inte nog med det - han fick också chans att rocka sin nya Art Garfunkel-frippa!

Eller, okejrå. Det var väl inte riktigt hela sanningen. Gudfar Charlie gömde sig därbak, och vi får nog ge den mesta hårkredden till honom.

Charlie, även känd som Baraöverkroppsmannen här i el bloggo. Och han levererar - återigen.

Sandal-mania!

Är ju som ni vet på jakt efter ett par enkla svarta sandaler, så att ni ska slippa se mig knata runt i flippisar jämt å ständigt. Och som vanligt när jag bölar över nåt så kommer ni till undsättning - halleluja för det! (Jag vet inte ens hur jag klarade av livet innan den här bloggen och alla tips jag får från er. Det måste varit mörkt, kallt, ensamt och väldigt väldigt förvirrat.)

Hursom, Angelica tipsade om Footway, så jag slank in och hittade faktiskt nästan omgående ett par pjucks som jag gillade. Se ovan! Vagabond. Modellen är preciiiiis som jag vill ha den (vill inte ha någon "ring" runt ankeln, min korta små taxben behöver inte bli kortare liksom), så det var ju himlans bra. Är inte 100% förtjust i att sulan är lite räfflad, tycker det ger en aningens för fotriktig känsla. Men tror inte det kommer märkas när de väl sitter på fötterna.

Såg dessutom dessa live i dag på en väldigt fräsig brutta, och de såg superfina ut irl. Då kändes det bra att jag klickade hem dem i förrgår natt kl 02.30. Såna köp kan annars vara lite nojiga. He he. Tror de ska levereras i morgon, så då får vi se om de lever upp till förväntningarna.

Kajsa tipsade om de här snyggingarna från svenska ATP, och de är ju tokfina! Lite smäckrare än de från Vagabond, vilket ju egentligen betyder att jag borde införskaffa båda. Så man kan varva lite liksom. Men nu är ju jag tyvärr inte gjord av pengar, och med tanke på alla finfina reafynd jag gjort den senaste tiden, så är det dags att låta det stackars kreditkortet vila litegrann.

Men! Så tipsade Ulrika om en Etsyshop som heter Sandalianas (hittas här). De skapar handgjorda lädersandaler, måttade efter ens fötter så att de sitter perfekt. Och det bästa av allt - de gör detta för en spottstyver! Modellen ovan är Ulrikas favoritmodell, och även min. Apsnygga! De kostar strax under 300 pix, då handsys de i Grekland och skeppas till Svedala. En finfin affär med andra ord.

Så - jag har gjort en kombo. För nu har jag mailat Sandalianas-mannen och frågat om han kan göra ett par svarta sandaler åt mig, fast i samma design som ATP-modellen. Då får jag det bästa av båda världar, design- å prismässigt tänker jag. Och då har jag råd att unna mig både en mer robust sandal, och en nättare. #scoooore

Tack snälla snälla för era tips, ni är ju bara så bra! Får ju hjälp med alltifrån ärrläkningsknep till Iggy-issues till skor. Oförskämt lyxigt måste jag säga. ♥

Dagens Momspo!

Dagens Momspo rockar faktiskt ett plagg som hon aldrig haft på sig någonsin förut. Nämligen en...

...jumpsuit! Första, men inte sista gången kan jag meddela. FY SATAN vad skönt det är att ha på sig en sån här. Måste vara det mest bekväma plagget ever, crocs inräknat.

Kan officiellt meddela att jag blivit jumpsuit crazy. Efter att ha förstått storheten med denna klädespryttel, så känner jag att jag måste ha minst fem till. Plagg som är snygga OCH bekväma växer ju inte på trän. Så hädanefter kan ni kalla mig för byxdressladyn.

Det blir en extremt kort beskrivning av dagens dagens (ytterligare ett skäl att älska jumpsuiten - ett plagg å sen e outfiten klar liksom, perfekta "stressademamma"-plagget med andra ord!).

Jumpsuit / Lindex

Okej, det är ju ett plagg till på dagens dagens. Flippisarna... Sorryborry hörrni. Nu får det vara nog, I know. De är tydligen min nya "gröna Marc by Marc Jacobs"-väska som åker med på varenda rackarns bild nuförtiden. Men jag har en plan. Tack vare er fantastiska läsare (som som vanligt kommer till the rescue) så har jag fått galet bra sandaltips. Inlägg om detta kommer senare i kväll, så får ni se mina "get rid of flippisarna"-planer.

Vill som sagt väääldigt gärna ha fler byxdresser, snyggt å skönt e en härlig (och ovanlig) kombo. Tycker dock det kan vara lite trixigt att få dem att sitta snyggt. Placeringen av midjan måste vara preciiiis rätt. Annars får man megalång rumpa, eller korta små taxben. Så detta är faktiskt den första byxdress jag provat där jag känt på en gång att "jajemän - där satt den!".

Heja Lindex! De har snäppt upp sig så himla mycket den senaste tiden, märks att de har bytt nyckelpersoner. För några år sen fanns det i princip ingenting på Lindex som jag skulle köpt (gick aldrig ens in där). Men nu har de hur mycket fint som helst. Till kalasbra priser. Me like!

Loppisfynd!

Ramlade på en gårdsloppis i dag, och var såklart tvungna att slinka in!

Och vilken tur att vi gjorde det, för kolla kolla vad fina bestick vi fyndade! 40 pix för hela rasket.

Varenda gång vi bjuder över folk på middag slutar det med att gästerna får ta med egna bestick, alternativt att vi lånar av grannen. För vi glömmer aaaaalltid bort att vi har alldeles för få bestick. Vi har typ 4 knivar och tre gafflar. I knooooow - inte mycket vuxenpoäng där! Men nu så, nu är det kirrat. Nu kan vi bjuda hem hela världen på middag. Eller åtminstone 12 av dem.

Iggy knockar mamsen!

Piggly var så rackarns söt häromkvällen när han var på väg att somna, så vi var bara tvungna att filma honom. Men snuttegullefilmer går inte alltid som man tänkt sig, och det här filmäventyret slutade (nästan) med en bruten näsa för mamsens del...

Lockarna gör comeback!

Hörrni! Blev sugen på att locka håret litegrann igen, så i går kväll åkte plattången fram! Ville inte att det skulle bli för lockigt, utan bara lite fall. Tycker jag lyckades ganska bra.

Den här hårfärgen som jag har i topparna är lite lurig tycker jag. Den känns nu mer blå än lila, framförallt framtill. Av någon underlig anledning är den lila färgen kvar mer därbak. Vad sjuttsingen kan det bero på?

Trodde först att det var poolbadandet som fick den lavendellila nyansen att gå mer mot blått, men i så fall skulle ju även håret baktill blivit blått. Märkligt. Hursom, så får det mig att tveka lite på om jag ska trycka i lila i hela håret som jag ju var sugen på. För det är lila hår jag vill ha. Inte blått. Hmm...

Ser ni att färgen skiftar lite mellan blått och lila? Weird. Nåväl, kändes i alla fall lite kul att plocka fram min gamle vän plattången igen och skruva till lite lockar. Lyckades dock kliva på den, så min högerfot är tyvärr lätt brännskadad. Nåt som däremot lindrades av att jag satt med foten i en kastrull med kallt vatten i 6 timmar i går. Pust. Det är nästan som att Hårguden ville tala om för mig att jag ska strunta i den där rackarns plattången för tid och evighet. Men det kändes fint med lite fall tycker jag!

Solskydd för bebis

Det är några av er som frågat hur vi gör vad gäller solskydd för Piggly, eftersom vi varit mycket i Portugal där det är solsolsol. Kan tänka mig att det är fler som fnurlat på detta, i och med denna pangsommar som vi begåvats med i år. Så nu kör vi ett solskyddsinlägg!

Jag har lärt mig mycket om bebisar och sol från min kloka svägerska Oliven som har bra koll på sånt. Så vi har dels följt hennes råd, och sen googlat på vad exempelvis Vårdguiden rekommenderar.

Vi har (försökt) undvika solen helt och hållet för Piggly. Han har för det mesta haft byxor och långärmat (men inte alltid solhatt) samt varit i skuggan när han varit i till exempel Portugal. Framförallt mellan kl 11-15 när solen är som starkast. Att barnet bränner sig är förstås ett BIG nono. Rekommendationen är att barn upp till 6 månader ska ha tunna kläder som täcker och en solhatt även om de är i skuggan, eftersom deras hud är så väldigt känslig den första tiden. Efter 6 månader kan de dock hamna i solen kortare stunder (med täckande kläder och/eller solkräm) utan att det är någon fara. Att hamna litegrann i solen på kvällen när den inte är så stark ska inte heller vara någon fara.

När vi är ute med vagnen ser vi till att han inte får sol på sig genom att använda solskärmen till vår Joolzvagn, som också har ett UV-skydd som man kan veckla ut och täcka hela sittdelen med. Har tyvärr inget solskydd som passar till Maxi-Cosin så där skyddar vi med en tunn sjal. Gör man så måste man dock ha benkoll på att det inte blir för varmt för bebisen inne i vagnen/cosin eftersom det kan vara direkt livsfarligt. Har dock fått tips från en av er läsare att det finns något som heter Dookey solgardin som tydligen ska passa Maxi-Cosin och skydda mot UV-strålning. Så det är ju nåt som borde införskaffas, så slipper man sjalgrejandet.

Vi har inte haft Iggy så mycket i sele när det varit soligt, just för att det är lite svårare att skydda honom då. Men bär man sin bebis i sele så bör en solhatt sitta på huvudet, och så får man tänka på att traska runt mest i skuggan.

För att kunna vara utomhus alla tre (med mamma och pappa i solen - täckta av solskydd såklart! ;-D) så har vi ofta byggt upp små skuggplatser till Iggelini bredvid oss där han kan härja runt. Typ ställt stolar som vi hängt ett gäng handdukar över för att skapa en skuggig plats osv. Men, man ska vara medveten om att det måste vara ganska tjocka prylar man hänger upp. Tunna sjalar till exempel ger inte mycket solskydd, trots att de ger skugga. Så det kan vara bra att tänka på.


Jag är ju extremt solskyddsfanatisk själv, men tror att som med så mycket annat så är det sunt förnuft som gäller på solskydd å bebis-fronten. Håll bebisen i skuggan tills han/hon är 6 månader (framförallt mellan kl 11-15), och kör sen med tunna täckande kläder och eventuellt solkräm. Men då skulle jag se till att hitta någon ekologisk solkräm, så mycket skräp i såna produkter. SPF 30-50 rekommenderas för små barn.

Komplettera gärna om ni sitter på mer bebis/spf-kunskap!

Dagens Momspo!

Dagens - svartvita - momspo! Inte mycket regnbåge över mig i dag inte, men har man lila hårtoppar så kommer man undan med att vara en tråkmåns färgmässigt på klädfronten.

Det här linnet slank med hem i förrgår. Hade faktiskt inte ett enda svart baslinne i garderoben, så det var på tiden att jag fick ett sånt tyckte jag. #unnasiglite

Linne / Weekday

Kjol / American Apparel

Pjucks / GAAAAAAHHHHHH FORTFARANDE FLIPPISAR! Men! Tack vare er har jag inte bara ett, utan TVÅ par snygga sandaler på g! Så snart ska ni slippa se de här förbenade flipparna på varenda jäkla outfitbild.

Ni har ju koll på min förkärlek för ryggdetaljer vid det här laget, och det här linnet hade en extra djup ringning baktill som jag tyckte gjorde ett baslinne till ett...fräsigt baslinne. För 100 pix. Åsså heter det "Riri tank". Då måste man ju köpa det liksom.

Fina Felicia!

Måste skryta lite om en grej. I dag när jag, Niklas å Iggleton satt å mumsade i oss frulle på ett fik på här Söder så kom det fram en tjej och hälsade. Hon sa att hon hette Felicia och att hon läste min blogg. Det är första gången det händer, att någon som hänger här i min virtuella värld kommer fram och hälsar. Så jag blev lite ställd, det är liksom lite svårt att förstå att ni fina som bebor min bloggosfär faktiskt finns på riktigt.

Men jag blev så sjuuukt glad! Jag försökte låtsas som att det var en helt normal situation, men jag blev helt klart både berörd och rörd. Dels för att det helt plötsligt blev så verkligt att ni som läser bloggen, följer på Insta och kikar in på kanalen faktiskt är verkliga mänskor. Och dels för att denna Felicia var så jäkla härlig. Hon såg helt fantastisk ut, supersnajdigt klädd med rosa fjäderboa runt halsen. På väg till Prideparaden som hon skulle gå i. Och under den korta tid som vi hann prata så kändes det i hela kroppen att det här var en riktigt skön tjej. Och då blev jag så stolt liksom, att en sån som hon läser min blogg.

Ångrar ju så in i bängen att jag inte tog en bild på henne. Nu får den här flaggbilden illustrera inlägget istället. Men tro mig, det var en fräsig rackarns brutta! Inside and out.

Tack snälla söta Felicia för att du kom fram och hälsade i dag, du fick mig att känna mig som en rockstar. Hoppas du haft en riktig kalasdag! KRAM! ♥

PRIDE!

I dag gick ju Prideveckans höjdpunkt Prideparaden av stapeln, så vi slank förstås ner till Hornsgatan och applåderade och tjoade alla fina som gick i årets upplaga.

Prideparaden blir alltid en sån rackarns folkfest, och tvärtemot vad (en del) folk tycker, så är den minst lika viktig nu som för tio år sen. Nästan varje år är det en ny grupp som börjar gå i paraden, jag minns hur stort det var för några år sen när gaypoliserna gick med för första gången - i uniform. Vansinne egentligen, att det inte skedde förrän någorlunda nyligen. Så den som eventuellt fnyser och tycker att såna här manifestationer är "onödiga nuförtiden" är antingen ignorant eller tre år gammal och för ung för att minnas hur det faktiskt varit. Och fortfarande är.

Jag har hejat på paraden nästan varje år, men faktiskt aldrig gått själv. Har många gay/bikompisar som gått, och som gick även i år. Och min syster har varit med ett par vändor. Blev sjukt sugen på att gå nästa år - med Piggly bredvid i regnbågsdräkt!

Mera regnbågar åt folket!

Vi hade tur och fick en finfin plats längst fram, trots att vi kom precis när det skulle börja. Att få en bra plats på Prideparaden har nästan blivit som att få biljetter till en Rihannakonsert, svisch säger det, och så är det smockfullt. Många hade säkert paxat sina platser flera timmar innan. Försökte snäppa några fräsigt färgglada pics till el bloggo såklart.

HUR underbar?

Piggly var också med såklart. Pridetraditionen måste ju börjas i tid!

Han trivdes som fisken i vattnet. Musiken var dock lite hög ibland, så vi fick göra ett hempysslat hörselskydd av pappas skjorta. Vi mååååste styra upp såna där bebishörselkåpor, har ju känt behov av såna flera gånger tidigare när vi varit i lite höggljudda miljöer med bebolino.

En trio som ansträngt sig.

Nöjd duo efter paraden. Piggelini var dagen till ära ekiperad i ett par fräsiga shorts som han fått av en av sina gay bonusmorbröder. Tack Magnus! ♥

Bakom kulisserna på Dagens Momspo

Sånt här syns ju inte riktigt, men istoppning av napp/vaggning av bebis/mata med flaska är klassiska inslag i Dagens Momspo. Fast de får oftast inte vara med. Men i dag så!

Får förresten frågor då och då om vad sjuttsingen "momspo" betyder egentligen. Och det förstår jag, det är helt klart lite luddigt. Jag tyckte jag var superfiffig som slog ihop mom med inspiration = momspo! Som typ fitspo (fitness + inspiration) osv. Tror jag har uppfunnit uttrycket, men det kan vara fler som gjort det också. Samtidigt liksom. Vore kul med mer momspos därute. Men nu vet ni i allafall!

Dagens Momspo!

Invigde min reafyndsklänning från Whyred i dag. Alltid ett gott tecken när plagget man köpt åker på direkt, då vet man att det kommer bli en favvo.

Klänning / Whyred

Väska / Zadig & Voltaire

Pjucks / Flippisar - fortfarande...

Den är så sjukt fin den här klänningen, kommer inte riktigt fram på bilden hur fin den är. Alltid svårt att fota svarta kläder. Men den är tunt tunt stickad, och framtill och baktill går det ner som i ett V där den är extra tunt stickad, och där det blir lite lagom see through-action. Precis en sån detalj som gör en svart enkel klänning sådär extra fin och extra lyxig.

Den är dessutom sval å luftig (kommer bli en sommarfavvo for sure) och slänger man på sig ett par klackar blir den dessutom festig. Perfa!

Slank runt en sväng på stan och försökte hitta de där perfekta svarta sandalerna i dag också, men tyvärr utan lycka. Sprang däremot in i en vit skjorta och en svart byxdress som var tvungna att följa med hem (jo jag lovar, de propsade!).

Ska scanna nätet och se om jag kan hitta nåt. Om det är någon som har tips på en enkel svart sandal i läder så shoooot!

Picknickdag!

Jajemän! Grisa på filt i parken-dag i dag igen! Dessutom med picknick som Niklas kom med vid lunchtid. Lovely.

Han är rackarns bra på att styra upp lyxiga måltider med kort varsel, min karl. I går var klockan 21.15 och vi hade fortfarande inte ätit. Tänkte hämta hem sushi, men vår favoritrestaurang hade sommarstängt. Då pep han över till Ica och kom hem med salmalax, Philadelphiaost med pepparrotssmak, rödlök och avocado. Hackade upp det lite kvickt i köket, och vips hade vi en egen variant på sashimi hemma. Sjukt gott, och sjukt snabbfixat. Rekommenderas!

Färsk baguette, brie å salami. Nomnom. Två franska familjer picknickade i samma park som oss, fast en bit bort. Så för att öka på idyllkänslan ytterligare sprang det runt söta små ungar och tjattrade på franska omkring oss. Extra bra parkvibbar i dag alltså.

Parmaskinka och melon. Finfin kombo. Piggly ser sugen ut, och han fick smaka lite melon. Ger honom små smakisar av sånt vi äter, och sen pillar vi i honom små smulor av vitt bröd. Att långsamt introducera gluten från och med (typ) nu ska tydligen innebära mindre risk för glutenintolerans. Så vi hoppas på det.

Har även köpt några Ella´s Kitchen som han fått testa, och de gillar han. Grymt med 100% ekologiska prylar, plus att det bara är ren frukt och inget annat skräp i dem. Självklart kan man lätt mosa ekologisk frukt själv, men det är sjukt praktiskt med de där påsarna. Man kan spara dem öppnade 48 timmar i kylen också, vilket är bra då Piggly inte äter så mycket per gång. Finns såna som funkar från 4 månader, de har vi startat med (trots att Igster är 6 månader) eftersom vi ganska nyligen börjat lite mer seriöst med det här med smakportioner.

Grattis Elin!

Sorryborry att det tog så lång tid att utse vinnaren i tävlingen om ett namnsmycke från Atom47, men nu så! KUL att så himla många ville vara med och tävla! Jag förstår er, namnarmbandet är toppenfint. Gråter blod för att inte alla kan få ett smycke, men hoppar glädjeskutt för Elins skull vars lilla dotter Ilses namn förmodligen kommer pryda armbandet! Hurra hurra hurra och grattis! Maila mig din adress på [email protected] så kirrar jag att du får din finfina present.

Och ni andra - har sagt det förr, men jag säger det igen: jag ger mig inte förrän ALLA har vunnit nåt fint, så fler lyxiga tävlingar är på g! Så prova lyckan igen, plötsligt händer det! Kram!

Reanerven stillad

Efter vårt parkhäng i dag slank jag å Piggly runt lite och spanade in rean. Kom hem med två finfina fynd, båda på 50% rea. En tunnstickad klänning från Whyred (den till vänster, fast jag köpte den i svart - hittade dock ingen bild på den). Och en zebraklänning från Second Female. Himla fiffigt att reafynda, ytterligare ett sätt att leva i lyx fast på modesta pengar. ;-)

Delad föräldraledighet - varför inte?

Niklas var med på filten i dag också. Jag å Piggly lekte, och Niklas jobbade. Så sjukt härligt att han kan sitta bredvid på en filt i en park...och jobba. Att han sålde butiken känns så himla bra. Hade han haft kvar den hade en dag som i dag aldrig varit möjlig. Jag älskar att han vågar släppa taget och våga sig på nya grejer. Han har så mycket kreativa idéer kring saker han vill göra. Ska bli så himla spännande att se hur hans jobbsituation utvecklar sig under 2014.

Tack vare att han slutade med butiken, så har ju vi kunnat vara tillsammans väldigt mycket under Iggys första halvår. Har ju skrivit om det tidigare, och att det garanterat bidragit enormt mycket till att den här första tiden som förälder varit så härlig. Vi har ju varit två som hjälpts åt. Och det har fått mig att fundera på varför i hela världen man inte får vara föräldralediga samtidigt?

Man har ju 30 dubbeldagar att ta ut, men sen är det stopp. Varför då, kan man undra? Det borde väl vara upp till föräldrarna hur de vill lägga upp det? Jag förstår att det (kanske?) till viss del handlar om att tiden hemma med barnet inte ska bli för kort (om båda tar ut föräldraledigheten samtidigt krymper ju antalet dagar de kan vara hemma), men så kan det ju bli ändå. Ingen kan ju tvinga en mamma eller pappa att ta ut mer än en kortare tids föräldraledighet.

Jag menar såklart inte att man bara ska vara hemma ett halvår med sin bebis, men att om båda föräldrarna vill vara hemma samtidigt, och sen lösa saker och ting på egen hand tills dess att barnet börjar på dagis (hjälp av familj/jobba hemifrån/annan kreativ lösning) så borde ju det vara tillåtet. Men som jag förstår det så går det inte nu. Dumt, tycker jag. Jag tror att många skulle uppleva föräldraskapet ännu härligare (eller härligt, om man tycker att det är väldigt jobbigt) om man fick hjälp av sin partner. Särskilt den första tiden.

Ju mer jag tänker på det, desto lurigare känns det att pappan ska tillbaks till jobbet efter 10 dagar. Hur konstigt är inte det? Man har en nyfödd bebis hemma, och så ska man bara lämna den, och se den igen först på kvällen. Och lika konstigt är det för mamman, som efter bara 10 dagar ska ratta en liten bebis alldeles ensam.

Jag tror vi skulle vinna mycket på om fler kunde vara föräldralediga samtidigt. Man hjälps åt med allt, får en bra start på familjelivet och slipper en massa gnöl och bök som uppstår av att den ena jobbar och den andra är hemma. Okej, det uppkommer säkert en hel del nytt gnöl och bök av att båda är hemma, men för min/vår del har det i alla fall varit en välsignelse.

Menar inte att detta är det bästa sättet för alla, eller att båda måste vara hemma för att det ska bli bra. Olika saker funkar olika bra för olika familjer. Men jag tycker det är konstigt att det inte är möjligt. Tycker inte ni?

Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen