Nu slutar jag!

Alltså. Det HÄNDER SÅ MYCKET nu. Med Piggly. Det utvecklas till höger å vänster, i en rasande fart. Bilden är från i morse då jag pluppade ner honom på mage ett ställe. Sen slank jag ut till köket för å kirra lite kaffe, och kommer tillbaka och hittar honom på rygg på ett helt annat ställe. Det är inget krypande vi snackar om, men ett rackarns flitigt ostbågande. Det tar honom runt, liksom. Och han är så sjukt nöjd att han kan förflytta sig för egen maskin. Inte så konstigt, efter att ha varit helt utlämnad åt sina päron i snart 7 månader.

 

Och det är inte bara med Piggly det händer grejer. Jag känner att det händer saker med mig också, på mammafronten. Jag har slappnat av lite. jag VET ju att nyckeln till olycka (i många fall) är att jämföra sig. Mäta sitt liv/sitt utseende/sin karriär eller vad sjuttsingen det nu må vara med andra. Vilket givetvis är helt lönlöst. Det kommer alltid finnas någon härligare, tätare, snyggare och mer lyckad. Så det är alltid bättre att strunta i andra och bara foka på sig själv och sin egen härlighet, liksom. Nåt jag brukar vara rätt bra på. Men sen kom Piggly.

 

Ni vet ju hur jag varit med det här med att ligga på mage. Som en äggsjuk höna. Och det är inte det enda. För då å då dyker det upp nån unge i min Instafeed som är precis lika gammal som Iggeloni, men som känns som typ 14 år. En fräsig outfit, medvetet slouchande i nån skön soffa, till synes glatt språkandes med sina lyckade föräldrar. Och så tittar jag på min bebis som tjuter som en gris om jag ens ger sken av att försöka lägga honom på mage. Åsså kommer den där satans osäkerheten krypande. "Utvecklas han verkligen som han ska? Han kan ju inte ens hålla i en mugg! Instabebin jonglerade ju paraplydrinkar för bövelen! Med fötterna!" Ja, ni vet. Tror det finns en hel del som kan känna igen sig i det där lökiga beteendet. Som, precis som när det kommer till att jämföra sig själv med andra, inte leder till något gott överhuvudtaget. 

 

Men det är vår nya världs välsignelse och förbannelse. Denna insyn. Som såklart ofta(st) är polerad - man visar yttersta skalet av löken liksom. Den glansiga sidan. Sen finns det hundra lager till, men de syns sällan. Så det vi tar in är glansen. Det fina är att den inspirerar; vi börjar virka skallror formade som ugglor, och placerar snittblommor i daggvaser. Det mindre fina är att vi trillar i jämförelsefällan; man har inte lika roligt som andra, reser inte till lika spännande destinationer, är inte lika motljussnygg. Och jag får erkänna att jag varit där å dribblat lite när det kommer till Piggly. Men det får vara slut med det nu.

 

För jag känner att jag landat som mamma. Om jag från början skakade som ett asplöv vid tanken på att åka tunnelbana ensam med min lilla bebis, så kan man nu lätt uppgradera tuben till ett flygplan utan att jag känner oro. För jag kan min unge. Jag känner honom. Jag vet vad som gör honom glad, vad han behöver när han gör en viss min, hur man ska tackla honom när han är trött, vilken sång han tycker mest om att höra, hur man får honom att gurgla av skratt, med mera med mera.

 

Och att känna sitt barn är också att kunna vara lugn i att någon annan 7-månaders nyss knäckt Rubiks kub. För när man kan sin unge så känner man i hela kroppen att Allt Är Som Det Ska. Han är säkert sen med vissa grejer, men lika säkert tidig med andra. Det spelar ingen roll vad som kommer när. För nu är nu, Allt Är Precis Som Det Ska Vara och ingen mer av min dyrbara tid eller energi ska spillas på dumma jämförelser som inte leder till nåt gott. Amen.

13 kommentarer

Mer än 5 år sedan
Iggy är så söt
Mer än 6 år sedan
Jannica: Lindex! :-)

Lena: Härligt att du är tillbaka! Inte ens jag e glad å positiv hela tiden. ;-) Kram!

Mer än 6 år sedan
Åhh..vart kommer den goa bodyn ifrån? :D
Mer än 6 år sedan
Sen känner jag noll stress att Bäbis måste bara tidig. Får gärna skynda långsamt och vara bäbis länge för den tiden är ju så himla kort! Och bara jobbigt att ha en 9 månaders som går omkring som man får jaga och som är farlig för sig själv.
Mer än 6 år sedan
Åh hoppas du fortsätter visa de inre skalen av löken . Det är så fint att du börjat göra det, dvs bjuda på det som inte är så perfekt. Slutade läsa din blogg för några månader sedan då jag jämförde mig och min bäbis och blev sämre kopior av dig och din fabulösa problemfria tillvaro. Men jag har hittat tillbaka och jag ser en förändring den senaste tiden, du har också vissa bekymmer och igenkänningsfaktorn ökar och nu tycker jag ju för tusan om dig istf tycka illa om dig pga att allt är perfekt. Tror man har igen av att visa fel och brister, blir så mkt lättare att tycka om en sån människa än hon som till synes är perfekt. Finare att diskutera hur man tusan ska göra för att få ungen att ligga på mage än att flasha med hur mkt ens unge minsann kan. Perfekt likamed ointressant!
Mer än 6 år sedan
Gapskratt! Fantastiskt målande beskrivning av instabebis som kan jonglera med muggar!
Känner igen mig och kan le åt de du skriver. Jag har också slutat jämföra, för vist mår man bättre då! Din blogg är i alla lägen bra, tack gör de!!
Mer än 6 år sedan
Alltså, sånna där tankar kommer man nog aldrig riktigt ifrån, oavsett åt vilket håll man oroar sig... Min dotter har varit väldigt tidig, ålat å rulla runt runt runt vid 2-3 månader, stod upp vid 3 veckor osv och istället för att tycka att det vart grymt så oroade jag mig för att hon skulle SLUTA UTVECKLAS(?!) om ett tag, för att hon tiog allt nu... Hur sjukt liksom? Hon utvecklas i sin takt heeeeeeela livet och jag kanske bara inte ska lägga mig i det utan bara njuta av att ha världens goaste lilla dotter som är helt perfekt oavsett hur snabbt/långsamt hon utvecklas, vad hon "kan" och inte "kan" göra. Bra skrivet förresten Vanja =)
Mer än 6 år sedan
Alltså Vanja! Du skriver så jäkla roligt.. Jonglerar med fötterna.. Min bebbe är fyra månader och jag har slutat jag med. Hon är som hon är, och allt kommer inom sinom tid. Hon har (likt Iggy, har jag för mig) stått sedan hon var två veckor, men andra saker har hon inte hajat riktigt än.

Diggar din blogg! Keep it up :)
Mer än 6 år sedan
Men va roligt. Jag reflekterade över precis samma sak igår efter att jag varit och träffat några andra mammor och bebisar. En av de kröp (på riktigt) och hade börjat gå, om än vingligt med gåstol. Och min bebis som vägrar att vända på sig! Ja, tankarna börjar ju onekligen snurra...gah! Så tittar jag på min lille Hugo och ser en nöjd och glad liten kille och måste bromsa mig själv. Det är inte lätt alla gånger!
Mer än 6 år sedan
Kan tipsa om appen Wonder Weeks, där läste jag nåt himla smart för ett tag sen som fick mig att slappna av mer, det var nåt i stil med att under varje stor utvecklingsfas så är det massor med grejer som bebisen kommer börja lära sig och öva på - men oftast så tar dom ju en sak i taget och så pågår detta under en rätt lång tid! Så det är visst så - att din pojk kanske övar sig på vissa grejer nu och en annan bebis i samma ålder grejar med en annan sak att lära sig - till slut så kommer dom alla att ha lärt sig det dom behöver för att kunna komma vidare!

Jag tycker att ju mer man snackar med föräldrar så visar det sig att alla bebisar är duktiga på nåt och skitkassa på nåt annat, man får bara gilla läget och ta det som det kommer! Haha!
Mer än 6 år sedan
Ja suck för att jämför alltså. Gjorde det hela tiden med första barnet. Hur knäpp får man bli som tror att alla bebisar skall utvecklas på samma sätt i samma takt. Helt logiskt förstår man ju att alla barn är olika, men likväl blir man ju orolig när "alla andra bebisar" ler redan på BB eller jollrar och följer en med blicken redan första dagen hemma. Typ.

Skönt att du kommit till insikt och släppt oron! Livet med bebis blir ju så mycket roligare då :)
Mer än 6 år sedan
Väldigt kloka ord! Känner igen mig i detta beteende, men det är som du säger, vid en viss gräns så börjar man slappna av. Alla barn utvecklas olika, det är bara att inse detta och sluta stressa. Finns det barn som aldrig lärt sig sitta, gå, prata osv osv? Nej, de flesta får ju kläm på det till slut :)
Mer än 6 år sedan
Åh, jämför hela tiden! (fast jag coolt under graviditeten sa att jag minsann aldrig tänker jämföra. så jag jämför i det tysta) Ungens kusin är tre veckor äldre och sitter redan så fint så fint och kan vara i sin gåstol men här faller han framåt bara jag sätter han i hans stol när det är dags för lite smakisar. Och så tänker jag att när vi ska på 6 månaders-kollen kommer läkaren säga att "ja, här gick ju utvecklingen inte så bra, det här är inte som det ska". Fast han är trots allt bara 5 månader. Han ska leva i typ 100 år till så det finns tid till att sitta, tid till att ligga på mage. Tid till allt. :)

(jag hoppas ju dock att han sitter långt innan han fyller 100, så att jag kan vara med och se)
Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen