Syskon till Piggly

Får ibland frågan om vi vill ha fler barn, när i så fall, och hur många? Och svaret på de frågorna är JAJEMÄN/INTE NU/OKLART. Som jag skrivit om så många gånger förut så har jag ju aldrig varit någon "barnperson", och Niklas fick kämpa ett par år för att Iggelini skulle få produceras (märklig företeelse det här, att man faktiskt GÖR ett barn...). Men nu när Iggy har landat så är jag over the moon lycklig att få vara mamma till honom, och jag vill absoluuuuut ha fler kids! Att få barn är tamejtusan HELT SATANS MAGISKT. Bästa bästa. Ever. Helt omöjligt att förstå hur härligt det är (tycker i alla fall jag) förrän man är där själv.

 

Så om vi kan (man vet aldrig), så ska vi absolut försöka styra lite syskon till Igster. Fick Niklas bestämma skulle vi skaffa ett helt surflandslag, men det hinner inte den här gammelgäddan med. Om jag inte ska producera en bebis per år, och satsa på en ny karriär som tevemamma i Familjen Annorlunda. 

 

Skämt åsido så skulle jag gärna skaffa minst ett barn till. Gärna två. Mer än så hinner jag nog inte med, är ju ändå 36 bast. Särskilt eftersom det känns som att vi vill vänta ett tag innan vi försöker oss på det här med bebisproducerande igen. Det känns fel att skifta fokus just nu. Just nu vill vi bara gå upp helt i Iggy, njuta av varenda sekund med honom. 

 

Fick för mig en kort stund i dag att jag kanske var preggo, tyckte allt luktade så himla illa på stan och ville nästan kräkas när jag gick förbi en thaikiosk. #preggoflashback Men jag är inte gravid. Det skulle i så fall nästan snudda vid jungfrufödsel, ha ha! (Ett inlägg om att Få Till Det Efter Bebis är på g också kan jag berätta... ;-D) Men känner väldigt starkt att jag inte vill bli på smällen nu, jag är mer sugen på att få gå upp helt i Iggeloni, samt att få tillbaka jobbandet på banan.

 

Planen är att vänta omkring två år. Men skulle det hända att vi blev gravida tidigare så blir det såklart också kalasbra. Allt blir ju bra, oavsett hurnärvar det blir. Men får jag välja så väntar vi. Precis som många förstagångsmammor tycker jag det är det svårt att förstå att man kommer kunna älska en till knodd lika mycket, och tycka att den är lika fantastisk som Iggly. När jag tänker på ett syskon till honom så är det mer så jag tänker på det - som ett syskon till Iggy. Inte riktigt som en egen individ.

 

Tanken på Iggy som storebror, och att få se honom leka (och bråka!) med en lillebror eller lillasyster är ju vansinnesgullig. Och då blir jag (nästan) sugen på en till bebis. Men jag tänker bara på det med fokus på Iggly, förstår ni? Inte att jag längtar efter en till, utan snarare att jag i så fall längtar efter att se de sidorna av Igglypiggly.

 

Och det säger väl en del, att allt fokus är just nu på Iggeloni och det är där vi är sugna på att ha det för tillfället.

6 kommentarer

Mer än 6 år sedan
J: Väldigt fint att du delade med dig, TACK för det! Tanken har slagit mig att det inte är säkert att det kommer kunna gå vägen för oss på den fronten, men jag har nog faktiskt aldrig pratat med någon som faktiskt går igenom den resan själv. Förstår att det måste vara fruktansvärt. Och denna omvärlds frågor... Alltså, ibland kunde man bara önska att folk skulle inse att det faktiskt i princip ALDRIG är en lyckad idé att fråga folk om barn. Om de vill ha barn, när, om de ska ha syskon till befintliga barn etc etc. Det är så laddat, och man vet aldrig vad folk har för stories som de går igenom. Kan inte bara alla lära sig att man märker om folk får barn, då kan man gratta! Man märker om det kommer syskon, då kan man gratta! Osv. Alla vill ju bara väl, men det är minerad mark.

Jag håller tummarna för dig och er, om du orkar blogga (behöver ju inte vara varje dag alls) så skulle nog många tycka det vore både intressant att få följa er. Sjukt många kramar, och TACK igen för din berättelse, kanske nåt jag kan prata om i bloggen. <3
Mer än 6 år sedan
Hej!
Jag ska berätta en sak!
Sekundär barnlöshet…
Bara för man fött barn en gång så är det inte säkert att man kan skaffa fler barn, trodde aldrig att det skulle bli något problem när man redan fått barn en gång… och har samma partner...
Jag blev gravid på tredje försöket och fick min dotter när jag var 23 år. Allt gick snabbt och smidigt. När min dotter var 2,5 år bestämde vi oss att försöka igen, nu är min dotter 5 år och än har jag inte blivit gravid och jag är inte ens 30 år! Nu står vi i kö på IVF, men eftersom vi har ett gemensamt barn redan så får vi ingen ekonomisk hjälp, utan vi får betala ett försök själva, som kostar 30.000:- och det är ingen garanti för att det fungerar…
Självklart är jag överlycklig att jag har ett friskt barn, men när det aldrig fungerar blir man inte heller så glad när alla människor utifrån undrar när vi ska skaffa syskon.
Jag måste säga att detta har varit det mest smärtsamma som jag upplevt i hela mitt liv och jag har gråtit floder och kommer att gråta ännu mer.
Ville bara meddela att skaffa barn är inte så himla lätt, även fast man redan har barn.
Mer än 6 år sedan
Martina: Äsch, du är ju bara 35! Skulle du vilja ha ett barn till så hinner du ju, det är ingen stress. Har man fått barn en gång så vet man ju att ens system funkar, och är det med samma partner så vet man ju att den kombon också funkar, så det är ju en stor fördel. :-) Så var inte stressad tycker jag. Min lillasysters mamma (halvsyster) var 42 när hon fick min syster, så 35 bast är ju rena ungdomen. ;-)

Isabelle: Hmm, ja det sista man är sugen på är att någon ANNAN talar om för en hur man ska lägga upp sitt barnafödande. Pust, förstår att svärmor kan upplevas lite...jobbig på den fronten. ;-) Men tror precis som du att man känner när det är dags. Och då kör man. Oroa dig inte för sjukdomsprylen så mycket tycker jag, det finns ju tester, och man kan ju kika lite på sin släkt också för att lugna sig. Men jag förstår dig, jag var nojig inför Piggly också. Lökig läkare dock som hävde ur sig det där. 33 är ju ingen ålder. På Östermalm i Stockholm är det snittåldern för FÖRSTA barnet. Så no stress tycker jag. Kram!
Mer än 6 år sedan
Nyfikenhet kan jag acceptera men att svärmor önskar sig ett barnbarn till tycker jag blir lite tufft att hantera eftersom hon tar upp det om och om igen med mig. Hade varit smidigare om hon pratade med min sambo om det egentligen men jag vill inte vara otrevlig mot henne. Större problem kan man ha? Jag är ganska nöjd att vi bestämde att vänta för min unge var supertrotsig runt 2 ârsdagen och jag hade inte orkat njuta av att ha en spädis hemma pâ det sättet jag önskar att jag ska kunna göra (men det kanske kommer värre trotsâldrar?). Dâ undrade jag nog om vi nâgonsin skulle ha flera barn eller snarare hade bestämt att det skulle vi inte.... Nu däremot är han mycket lugnare och man kan be honom vänta eller hjälpa till och kommunicera med varandra och han är sâ rolig, söt och glad hela dagarna att jag är helt förälskad. Nu skulle jag kunna ha en spädis hemma men just nu vill jag inte vara gravid... Känner mig fortfarande lite sliten och otränad. Gärna en bebis utan graviditeten och förlossningen tack? Jag tror att man vet när man är redo. Skulle vi bli gravida oplanerat skulle vi tycka det var jätteroligt det med sâklart och anpassa oss efter det... Och visst är biologiska klockan stressande. Man inbillar ju sig att barnet kommer ha jättestoooor chans att fâ nâgon sjukdom eller sâ för varje dag som gâr... och det blir lite tvângstankar kring den ângesten... hade en läkare som tyckte att jag "inte skulle vänta för länge"... Helt klart är jag lite känslig för sâdana kommentarer. Jag är 33...
Mer än 6 år sedan
Jag är 35 och fick mitt första barn för 12veckor sedan:)
Jag är ingen barnmänniska och har hela livet varit super rädd för att föda barn.
Jag sitter här nu och är sååå tacksam för min lilla kille och älskar honom så oehört, känner som du, att jag vill bara njuta av min lilla kille nu men de betyder ju egentligen att jag ger upp chansen att ge honom ett syskon...jag är ju 35, tankarna gå till att jag får skylla mig själv för att jag väntade så länge. Gör detta mig till en hemsk och självisk person som inte kommer ge min lilla kille ett syskon?? Ja detta är tankar i mitt huvud. Kram M
Mer än 6 år sedan
Ja vilken hets efter syskon det kan vara. Min son är snart 8 månader och frågor som "nu är det väl snart dags för en till?" "syskon kommer väl inom kort?" haglar in. Förstår inte stressen. Jag och min sambo tänker precis som er, vi vill bara njuta av vår lilla gosgris så mycket vi bara kan och lägga all fokus på honom. Syskon kommer när vi känner oss redo men det är inte än :)
Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen