Visa alla blogginlägg

Visar inlägg från Februari 2014

BVC & Babybjörnspremiär!

I dag testade jag å Iggleton Babybjörnen för allra första gången. Vi hade tid hos BVC för enmånadskontroll i morse, och eftersom vi missat att skaffa barnvagnslås (har precis klickat hem det nu, borde komma på måndag) så kände jag att det var bättre att köra på bärsele den här gången. Vårt BVC har nämligen varnat för att det gjorts räder i deras barnvagnsrum, där olåsta vagnar stulits. (Vem GÖR sånt? Inga stjärnor i himlen för den som stjäl från en barnfamilj, världen är fylld med märkligt folk...) Så vi körde på selen istället.

Och selen är definitivt en ny favvo - både jag å Piggly älskade den. Han somnade som en stock så fort jag puttade ner honom i den, och för min del kändes det sjukt smidigt att bara ha den och inte en hel vagn att röja runt med. Superskönt! Tokenkel att dra på sig var den också, tummen upp för bärsele helt klart! Det kändes dock väldigt märkligt att helt plötsligt bära på Iggy igen, på nästan samma sätt som när han låg i magen. Först och främst kändes det sjukt tungt, och jag mindes helt plötsligt att de sista preggoveckorna ju kändes rätt kämpiga. Man var otymplig, osmidig och var tvungen att gå så satans låååångsamt. Den känslan försvann samma minut som Iggy kom ut, men nu fick jag en slags återblick till hur det var. Fick också (märkligt nog) precis samma bäckenbottenkänningar som de sista preggoveckorna. Det liksom tryckte neråt fiffi eftersom Igster pressade på, och gjorde lite ont när man gick. Core-muskulaturen är ju såklart sämre än någonsin nu, och jag har inte varit en sån där duktig knipartjej, så kanske att det påverkar de där bäckebottenkänningarna..? Hursom, så oavsett att det var lite tungt (vande mig dock snabbt när det gått ett litet tag) och jag fick preggokänningar, så var Babybjörnen helt fantastisk tycker jag. Kände mig så fri! Kommer definitivt använda den på kortare sträckor, eller om man kutar ut å gör nåt ärende.

Piggelini var dessutom utstyrd i en björndräkt idag - så det var liksom en babybjörn i en...Babybjörn. Himla gulligt. På BVC imponerade vi med både finfin viktuppgång och ökning på längden. Sköterskan kollade också att Iggy kunde fästa blicken och stabilisera nacken. Han inledde dock med att spraya ner hela sköterskan + halva undersökningsrummet med kiss. Och sen kräktes han på henne också. Mamma fick skämmas och fara runt med tvättlappar för att svabba rent på alla möjliga och omöjliga ställen. Men sen när vi pratade om leenden (sköterskan ville veta om vi sett något riktat leende ännu), så tittade han på henne och log som en sol huuur länge som helst. Så länge och så stort har han aldrig lett...! Och då blev sköterskan så rörd att hon började gråta. Då dog jag litegrann av all värme som sprängde i bröstet. Hur sött är det inte att denna kvinna (runt 55 år), som jobbat med barn i hela sitt liv och säkert sett tusentals bebisar le, faktiskt började gråta när Igster smajlade? Lyckas man bli rörd sjuttitusende gången man får ett smajl från ett barn på sitt jobb, då blir jag så imponerad av hur fina, omtänksamma och dedikerade människor vi har turen att få bli omhändertagna av. Har sagt det förr, men jag säger det igen - omsorgen vi får i det här landet när man får barn är helt otrolig. Jag kommer betala min skatt med glädje i framtiden.

Min fina mams ♥

När mamma hälsade på oss på BB dagen efter att Iggy fötts, så hade hon med sig en så himla fin present. Ett handgjort silversmycke som gjorts på beställning efter hennes önskemål av en lokal silversmed där hon bor. Smycket föreställer Adam & Eva och anspelar på historien om den förbjudna frukten, som i vårt fall resulterade i Igster.

Det här brevet gav hon mig i samband med smycket, och jag tycker det är så otroligt fint. Dels är det så vackert skrivet, men det är också så typiskt min mamma - hon gör liksom alltid lite mer än vad någon skulle förvänta sig. Hon är den där personen som aldrig tycker att det är jobbigt att köra en till Arlanda (trots att flyget går 06.30), som säger att "vi skippar väl julklapparna i år" bara för att sedan vara den som presenterar alla allra mest för att hon inte kan hålla sig (dessutom oftast med härliga hemgjorda och handgjorda saker) och som alltid, alltid alltid ger oss en massa kravlös kärlek. Så det är såklart hon som går och funderar ut en såhär omsorgsfullt uttänkt present.

Jag tycker att smycket är tokfint, på nåt lite hippieaktigt sätt. (Det kommer gifta sig mycket väl med min yetipäls!) Iggys födelsedatum står graverat på baksidan.

Mamma har alltid varit, och kommer alltid vara, min stora idol och inspirationskälla. Hon är så satans cool och slänger sig jämt och ständigt ut i en massa olika projekt, som hon på nåt vis alltid lyckas ro i land. Vare sig det är att chefa på tidningar, producera tv-program, leva som glaskonstnär eller starta ett musteri. Hon har lärt mig att våga, genom att visa att det värsta som kan hända är...att det inte går precis som man tänkt sig. Och hur farligt är det då, egentligen? För när det värsta tänkbara inträffar, så är det faktiskt aldrig så farligt som man trodde att det skulle vara. Och man kirrar faktiskt det mesta. Att gå genom livet utan att våga däremot, det känns både farligt, sorgligt och...satans tråkigt. Så tack mamma, för världens finaste smycke, och för att du är en så jäkla fräsig våghals. ♥

Sakta men säkert...

...så håller jag på och tar kommandot över min kropp igen. Nu har det gått precis en månad sen förlossningen, och även om jag pytsat på mig smink varje dag (mår mycket bättre om jag slipper skrämmas halvt till döds av ett likblekt stackars ansikte varje gång jag passerar en spegel), så är det en hel del annat som liksom...fallerat. Har ju mest skrotat runt här hemma och inte direkt behövt imponera på någon, men nu känner jag att det är tamejtusan dags att få ordning på skutan igen. Styrde därför upp naglarna häromdagen (orange med vita prickar, heja vardagsglädje!), och i går var det fötternas tur. Och i dag beväpnade jag mig med epilatorn i högsta hugg, och ryckte (bokstavligen) tag i min lurviga...situation. För det är inte bara min fuskpäls som rockar yeti-style, om vi säger så. Hursom, sakta men säkert så känner jag att jag börjar se ut som mig själv igen, och det känns väldigt skönt. Det gäller att skapa lite motpoler till de mer oglammiga newmama-prylarna som läckande boobs, ständigt nerkräkt högeraxel och avslag (konstant mens i en månad gör inte direkt underverk för fräschetskänslan). Så just nu ligger vi lika; 3-3 liksom. Boobläckage/Kräk/Avslag VS Fräsigt prickiga naglar/Tjusiga fötter/Lena ben. Har iofs relativt nytvättat hår också, så eventuellt ligger glamfaktorn till och med liiiite före. Yes!

Hjärtat svämmar över ♥

Idag fyller Iggy precis en månad. Det är en månad som bara har svischat förbi, samtidigt som det känns som att det var superduperlänge sen vi var på BB och fick träffa honom för första gången. För nu när han invaderat vår värld så känns det helt omöjligt att tänka sig den utan honom. Det är så märkligt det här med att bli förälder: det är världens konstigaste grej (vi har GJORT en bebis! En riktig BEBIS!), samtidigt som det är världens mest naturliga grej (känns så sjukt självklart att jag är Iggys mamma). Uppånervända världen på nåt vis. Känslor all over the place, som en viss prins skulle uttryckt det.

Och just i och med att den här månaden som sagt bara sagt svisch! ...så förstår man hur viktigt det är att ta vara på tiden med sina barn. Det händer så mycket hela tiden utvecklingsmässigt. Nu vill Piggles inte sova lika mycket om dagarna, och han är mycket mer "med" med blicken än tidigare. Han har fått någon slags dygnsrytm och han har kommit på att han aaaaavskyyyr att vakna (brås på mamma som älskar att grisa i sängen). Så det gäller att hänga med i svängarna, så att man inte går miste om en massa. Och just detta att inte vilja gå miste om saker, har fått Niklas att vilja förändra sin jobbsituation. Han känner att han vill vara hemma så mycket som möjligt med Iggy, så inom en snar framtid så kommer hans liv förändras ganska drastiskt på jobbfronten. Otroligt fint tycker jag, att han vill lägga om sitt liv för att få så mycket tid som möjligt med sitt barn. Och klokt såklart. För man vet ju vad folk säger; att är det nåt man ångrar när man blir äldre så är det om man missade att hänga med sina kids. Och är det nåt man aldrig ångrar, så är det just att man gjorde det. Så jäklar vad vi ska hänga med Igster!

Premiärdags!

I dag är det premiärdags, nu ligger nämligen den första vloggen uppe på min alldeles egna kanal, jippie för det! I det här klippet kikar vi på hur det går för kejsarsnittsärret att läka (varning för fiffi-chock!), och så berättar jag om vilka fler videos som kommer dyka upp på kanalen nu i veckan. Jag är så otroligt glad att det är så många som hängt med mig till mitt nya YouTube-hem, för er som vill prenumerera på min kanal så hittas den här!

Semp i stora lass

La upp den här bilden på Insta tidigare i dag och skrev nåt putslustigt om att vi förr i tiden brukade köpa hem plattor med öl, numera blir det mest plattor med Semp. Ha ha, men så är det verkligen. Det är otroligt vilka mängder det går åt här hemma. Jag kämpar ju på med amningen, men det kommer fortfarande inte tillräckligt mycket mjölk för att Iggly ska bli mätt, så vi får komplettera med Semp. Jag hoppas fortfarande att det ska rinna till ordentligt, så att jag kan köra på enbart amning. Mest av praktiska skäl, enklare att plocka fram boobsen kl 03.22 än att börja pyssla med tetrapack och flaskor liksom. Hoppet om ökad mjölkproduktion lever dock kvar, vi gör precis som barnmorskorna och BVC säger för att amningen ska dra igång rejält, så förhoppningsvis släpper det. Min mamma hade så mycket mjölk att hon sålde vidare, så vem vet - en dag kanske det säger SMACK! ...och så har jag överfyllda matstationer. Eller så blir det inte så, och då får vi fortsätta att Sempa. Ser egentligen inget problem i det mer än det rent praktiska, och det är rätt skönt att det inte bara är jag som kan mata Iggy. Lite fint också, att Niklas å Iggy får en egen matrutin. Niklas säger att det är hans amningsstund, när han ger Semp. En av de saker som inte alls blev som vi trodde med att få en bebis, är fördelningen mamma/pappa. Vi trodde nog båda att det skulle vara väldigt mycket mamma som gällde i början, just på grund av att det är där som käket finns. Men så har det inte blivit. Jag tycker att vi har Iggy lika mycket faktiskt. Och en anledning till det är nog just detta Sempande. Och det känns väldigt bra, dels för att jag inte blir så låst (ammandet tar ju upp en stor del av dygnets timmar, så iom att en del såna timmar förvandlas till Sempningar som likaväl Niklas kan ta så frigör ju det mig en hel del), dels för att Niklas och Iggy får hänga mera. Iggy sover ju mestadels, men ett av de få tillfällen när han är vaken är just när han är i färd med att käka. Så då är det ju mysigt att Niklas får hänga med honom när han är i det tillståndet, och inte bara gossa med honom när han sover. Så kanske kanske att denna kombo av både amning och Semp är toppenbra faktiskt. Hursomhelst så är det så det är för tillfället, så det e bara att gilla läget.

Mr Iggleton å sittern

Är ingen expert på bebisars utvecklingskurva, men tycker mig ändå se att Piggly liksom...ja, utvecklas. Den allra första tiden var han supernöjd med att ligga i sitt babynest bredvid mig på dagarna, och var inte det spännande nog så var babygymmet perfekt. Har börjat lära mig någotsånär vad han vill när han gör missnöjesljud. Det är ju inte så himla många olika saker det kan vara; jagehungrig, bytminblöja, jagetrött, jagharbubblorimagen, jagvillrapa/prutta, tauppmigågossa. Typ så. Men nu den senaste tiden så har han gruffat lite, och trots att vi betat av listan ovan så är han inte riktigt nöjd. Men så kläckte vi det - när vi satte honom i hans babysitter så slutade gruffandet. Åsså blev han som en liten sol igen.

Jag tolkar det som att han vill "va med". Han vill inte ligga och titta upp i taket, utan han vill hänga med lite mer "på riktigt". Och då e sittern perfekt. Han kommer upp en bit, får en helt annan utsikt, och ett nytt perspektiv. Gungar man den sen litegrann så är lyckan total. Det är så himla kul att tänka att Iggy faktiskt är en liten person med en egen vilja, och man blir så glad när man lyckas lista ut vad det är han e sugen på. För han är ju rätt hjälplös får jag väl lov att säga, utan vår assistans. Och därför känns det ännu viktigare att vi lyckas dechiffrera hans gruffande önskningar. Så tack snälla mormor för den superfräsiga babysittern, just nu Igglypigglys favorit! (Babysittern hittas här, om det är någon som blir nyfiken på vad det är för någon som är Igster-approved. ;-D).

Skvaller & Saltlakrits

Har ju tidigare berättat om besöksracet, alla nära å kära vill så gärna komma förbi en sväng å klappa på Iggy. Vilket är väldigt mysigt såklart. Många har ju dessutom med sig presenter, så man får liksom känna sig himla poppis, även om det mest är Igster som presentas såklart. Men mamma får öppna paketen, alltid nåt. ;-) En del fantastiskt omtänksamma själar har dessutom med sig presenter till mig - hurraa för det! Och mina vänner känner mig - mitt lager av skvallertidningar och saltlakrits har därför exploderat de senaste veckorna...love it! Att få krypa upp i soffan bredvid en sött snusande bebis, stoppa munnen full med så mycket saltlakrits att det liksom bränner i hela gommen, och sen öppna en redigt tjock Veckans NU = mammalyx på hög nivå.

Dagens Momspo!

Yes! I dag har det verkligen varit vår i luften, så nu var det dags att låta vinterjackan stanna hemma och plocka fram skinnpajen.

Preggoleggings / GlamMom.se (slutsålda, men vi letar efter liknande!)
Pjucks / Din Sko
Tröja / Monki
Stickad ullväst / Loppisfynd
Skinnpaj / Jofama
Halsduk / Monki
Handgjort silversmycke / Gåva från min fantastiska mamma, visar närmare bild på det i ett senare inlägg!

Lever som synes i leggings för tillfället. Jeans skaver på kejsarsnittsärret, så leggings är det snällaste jag kan ha på mig.

Det slinker in frågor om hur jag kirrar mitt hår då och då (väldigt smickrande måste jag säga). Jag har ju gjort en liten guide tidigare som ni hittar här! Kolla gärna in den så får ni lite hårfixinfo. Eventuellt dyker det också upp en hårfixvideo på min egen YouTubekanal lite senare. He he.

Älskar för övrigt den här stickade ullvästen. Fyndade den på en loppis för hur många år sen som helst, för inga pengar alls. Också ett av mina mest använda plagg nånsin. Perfekt att slänga på sig under vadsomhelst för att få upp lite värme utan att behöva bylsa på sig alltför mycket. Heja västar!

Vi avslutar med att bjussa på en Dagens Dad också! ♥ Det var någon som frågade hur jag och Niklas träffades. Har berättat om det tidigare i det här inlägget, så läs gärna det ni som e nyfikna. ;-) Söndagskramar!

Post preggo shopping!

I dag slank vi omkring på stan hela familjen, och jag passade på att göra min allra första post preggo shopping! Det var lääääänge sen jag kikade på kläder (som inte var preggoanpassade), så det kändes väldigt härligt att få grotta omkring bland alla fina vårkläder. De här pryttlarna fick följa med in i provrummet!

Klänningen å väskan fick följa med hem. Väskan fick jag tips om av en bloggläsare som tyckte att den passade mig, och jajemän - I love it! Så tack snälla Lotta, den här raringen kommer känna sig väldigt hemma i min garderob. Klänningen blir perfekt med ett par strumpbyxor till, åsså en skinnpaj. Kikar extra efter plagg som inte är jeans för tillfället, då alla braller förutom leggings skaver på kejsarsnittsärret. Så en klänning är ju perfa.

Hittade också en superskön blågrön finstickad tröja. En såndär som man liksom bara slänger på sig, och vips så e man good to go. Lite färg, lite mönster, perfekt passform och sjukt bekväm. Kan för övrigt konstatera att min plan på att bli mer stilren klädmässigt inte riktigt funkar. Har nämligen fått för mig att 2014 ska bli året då jag styr upp den där perfekta basgarderoben med naturliga färger, klassiska snitt på plaggen och där ALLT går att matcha. Men med tanke på att årets första inköp nu blev snakeskinmönstrat, grönrandigt och rosablommigt, så får jag nog erkänna att den där neutrala basgarderoben än så länge är out of reach. Men det är så svårt med kläder och stil tycker jag. Ena dagen vill jag vara stilrent androgyn à la Elin Kling, och nästa vill jag vara Rebecca & Fiona. Phu. Men det är ju samtidigt det som är så kul med mode; att man får klä sig efter humör. Idag var väl mer en Rebecca & Fiona-dag än en Elin Kling då.

Ralf the Giraffe!

I går damp den här sjukt söta handvirkade lilla giraffen ner på vår hallmatta. Det var en present till Mr Iggleton från en tjej på Instagram (som gör en massa fint, hon hittas under @maniacdesign). Så himla snällt! Vi blev väldigt glada, både Iggles å jag. Jag blir dessutom så impad av människor som lyckas styra upp nåt sånt här snyggt av ett garnnystan.

Eftersom vi döper alla Pigglys leksaker, så bad jag om lite namnförslag på Instagram. Och fick maaassor! Som var skitbra, allihop. Men jag fastnade särskilt för...Ralf! Så, Ralf it is! Kommer bli en favvo tror jag. Tack igen snälla @maniacdesign!

Första lunchen med bebis!

I dag var jag, Niklas å Igster ute på lördagslångprommis. Och hittills när vi varit ute å promenerat så har det slutat med att vi köpt med oss mat hem, om vi blivit hungriga. För vi har inte riiiiktigt vågat oss på "äta ute med bebis"-grejen. Men i dag var det dags för en milstolpe kände vi, så voilà: första lunchen ute på lokal - med bebis!

Delimundo Cevicheria på Söder fick äran att stå för vår första lunchmedbebis-upplevelse. Det är ett litet hål i väggen på Ringvägen som gör sjukt god mat. De har några olika ceviche-rätter, och sen ett antal varma. Det var förvisso vår i luften i dag, men inte tillräckligt för att vi skulle välja kall lunch framför varm.

Så Niklas valde en tortilla med pocherat ägg och chorizo.

Och jag tog en fiskgryta med kokos och grillad cassava. Så satans gott! Och dessa smarrigheter kunde slinka ner i våra magar ostört, då Piggly sov sig igenom hela lunchen. Phu. Fast vad är det man är rädd för egentligen, att bebisen vaknar? Då tar man väl upp honom och ser till att han får käk/byter blöja eller vad det nu är som krävs för att humöret ska hållas uppe. Så egentligen ska det väl inte behöva vara så läskigt, det här att Göra Saker Med Sin Bebis. Och kanske är det ingen annan än jag som har de här tankarna heller, men jag måste ändå erkänna att det är en hel del grejer som jag är lite nojig inför. Amma offentligt, trösta ledsen bebis på ICA, äta frulle på mysigt café, käka middag ute, åka tunnelbana, åka buss, åka rulltrappa... Och listan kan göras längre. Om tre månader kommer jag säkert garva åt det här inlägget och tycka att jag var en riktig mamma-mes som tyckte det var läbbigt att ta tuben med Iggy. Men just nu, som tre veckor färsk förälder, så åker man ju på en massa Första Gången-prylar hela tiden. Och som ofta när man gör saker för första gången, så kommer ju någon slags osäkerhet som ett brev på posten. Men - jag har bestämt mig för att jag ska tänka som jag gjorde för en herrans massa år sen när jag höll på att ta körkort. För så fort jag tvivlade på att jag skulle klara det, så tittade jag bara ut över närmsta bilväg och tänkte: "om ALLA de här människorna har lyckats ta det där rackarns körkortet, så kan det ju faktiskt inte vara så himla trixigt". Så från och med nu ska jag (så fort jag blir nojig över att Göra Saker Med Bebis) titta ut över alla mamas och papas som traskar runt med barnvagnar på stadens gator, och tänka "om ALLA de här föräldrarna lyckats bemästra såväl rulltrappor som utemiddagar, så ska jag väl banne mig kirra det också"!

Dagens Momspo!

Dagens Momspo fortsätter! Såhär traskar jag runt i dag, plus ett jättestort paraply (fy saaatan vilket uschligt väder!).

Preggobraller / GlamMom.se (Tyvärr slutsålda, letar efter liknande dock! Världens skönaste braxer, preggo or not.)

Sneakers / Adidas

Kofta / Fyndad på loppis för typ 15 år sen för 20 spänn (ett av mina mest använda plagg nånsin)

Halsduk / Monki

Väska / Marc by Marc Jacobs

Vantar / Garderobsfynd

Hår / Extremt skitigt, även för att vara mig (hatar att tvätta håret). Är inne på dag 12 utan tvätt. Prioriterar sömn framför hårfix just nu. Räddningen? Detta!

Niklas (som knäppte bilderna) tyckte att jag skulle "luta mig fram lite, det e fint"!). Då blev det såhär. Aaaaaningens insmickrande dock.

Så jag gick tillbaka till min mera klassiska fotomin.

Tulpantricket

Här sitter jag å trycker bakom ett fång tulpaner. Tänkte jag skulle svara på lite undringar, och behövde en bild att slänga upp så vi kunde få till ett inlägg. Tulpanerna är därför mitt sätt att försöka dölja att jag har samma tröja på mig för tredje dagen i rad. När man bara har Piggly att impa på på dagarna, är det lätt att kreativiteten på outfitfronten liksom...dalar lite. Så länge jag har en bh som är lätt att ta av så är han nöjd liksom. Klassisk karl med andra ord. Nåväl, här kommer svar på lite saker som kommit in senaste tiden.

Tänkte höra med dig hur ni tänkte angående KUB/nup-test? Och fostervattensprov? Gjorde ni testerna, och hur fungerar de?
När man som jag är 35 eller över så tror jag att man automatiskt erbjuds att göra KUB-testet i Stockholm, eftersom man då statistiskt sett har en förhöjd risk att få ett barn med exempelvis kromosomförändringar. Vet att det skiljer från olika orter dock. Vi gjorde KUB-en, det var ett självklart val för oss. Den går till så att de tar ett blodprov, plus väger in ett gäng andra faktorer för att komma fram till hur stor/liten sannolikheten är för att man ska få ett barn med ex kromosomförändringar. Vi fick den lägsta siffran man kan få, vilket alltså gav lägst möjliga risk för kromosomförändringar. Att få en sån "bra" siffra betyder dock inte att man 100% vet säkert att barnet är helt friskt, utan det är en uppskattning beroende på de olika faktorer som vägs in. Vill man veta 100% så gör man ett fostervattensprov. Men eftersom vi fick så låg risksiffra, så valde vi att inte göra fostervattenprov eftersom det finns risk (en liten, men ändå) för missfall vid ett sånt. Hade vi fått en hög sannolikhetssiffra, så hade vi nog gjort fostervattensprovet tror jag. Inget lätt beslut, men annars hade jag nog gått och oroat mig hela resten av graviditeten. Och om vi vid ett fostervattenprov hade fått veta att barnet hade kromosomförändringar, då har jag faktiskt ingen aning om hur vi hade reagerat. Tror inte det går att sätta sig in i, om man inte är i den situationen. Så på det har jag inget svar.

Jag känner att kejsarsnitt är det sätt jag vill föda på, men är orolig för att bli nekad. Kan man bli nekad? Hur gör man för att få ett snitt?
Man har ingen juridisk rätt att få ett kejsarsnitt beviljat av så kallade humanitära skäl (ex förlossningsskräck), så hur lätt/svårt det är att få det beviljat beror helt på vilken barnmorska och läkare man träffar på på vägen. Men om det är så att du starkt känner att det är det enda alternativet att föda barn på för din del, så är mitt råd att du läser på ordentligt så att du är medveten om vad det är du ger dig in på, och sen att du står på dig. Förstår inte din barnmorska hur du känner, byt barnmorska. Säger läkaren nej, boka ett nytt möte med en ny läkare. Säger läkare nummer två nej, boka ytterligare en läkare. Om man inte ger sig så ska det gå. Som min läkare Ellika Andolf uttryckte det (överläkare och professor på Danderyds Sjukhus, och en av Sveriges främsta experter på kejsarsnitt): förutsättningen för att en vaginal förlossning ska bli bra är att det finns ett gott samarbete mellan den födande kvinnan och barnmorskan. Är kvinnan livrädd och känner sig tvingad till att föda vaginalt, så är alla chanser till detta goda samarbete som bortblåsta, och risken är tyvärr att förlossningen då inte blir särskilt bra. Vill du läsa mer om kejsarsnitt så har jag tidigare skrivit väldigt ingående om det (se taggen Kejsarsnitt i menyn här till vänster). Jag har dels beskrivit min och Niklas resa för att få ett snitt, som finns att läsa i tre inlägg med början här (de två övriga hittar du under kejsarsnittstaggen), och dels gjort en miniintervju med Ellika Andolf angående nackdelar/fördelar med vaginal/kejsarsnittsförlossning som du kan läsa här. Jag får väldigt mycket frågor om kejsarsnitt, och alla ni som undrar - plöj igenom inläggen som hittas under Kejsarsnittstaggen i menyn till vänster så tror jag ni får svar på det mesta.

Du har ju skrivit lite om hotellet som Niklas bror har och jag är lite nyfiken på detta, kan man åka dit även om man inte är surfare utan snarare "äta gott och ligga på en solstol och bara chilla"- personer? Eller är själva grejen att man ska surfa osv? Är det bra strand att bada vid eller är det ganska specifikt en "surfstrand"?
Vad KUL att du frågar om Surfers Lodge Peniche, det är världens mysigaste ställe! Man behöver absolut inte vara surfare för att åka dit. Man kan boka in sig på ett av de tokfina och personliga rummen, njuta av deras fantastiska ekologiska mat och hänga på beachen så mycket man vill. Det finns en jättehärlig sandstrand några minuter från lodgen som är en perfekt chillaåbada-strand. Och skulle det vara väldigt stora vägor, så finns det en annan strand ca tio minuter bort dit vågorna inte når. Sen rekommenderas ett glas skumpa eller en öl på lodgens takterrass vid solnedgången. Och en helkroppsmassage i spat som ligger på bottenvåningen. Det finns också en massa härliga restauranger och roliga grejer att göra och se i närheten. Så om ni blir sugna på att boka en resa, skicka ett mail till mig på [email protected] så lovar jag att styra upp en lista med mina och Niklas bästa tips!

BRA!

Tack för alla kommentarer på frulle/fitt-inlägget! Alla åsikter är vettiga på sitt sätt, och jag tycker det är sjukt bra att det blir en diskussion kring detta. För det här är en fråga som förtjänar att lyftas. Bara för att förtydliga: självklart menar jag inte att alla vaginala förlossningar leder till skador, absolut inte. Givetvis finns det mångamångamångamååååånga födslar som går hur bra som helst och är magiskt fina för alla inblandade. Men det har faktiskt ingenting med det här att göra, det här är ett helt annat ämne. Det handlar om vården av kvinnor, och att vi förtjänar det bästa. Särskilt när vi gjort nåt så oerhört som att ha fött barn. Och enligt mig så får vi just nu inte den vård vi förtjänar. Vare sig vi har en kalasförlossning (för få barnmorskor, vi stressas ut från BB, måste föda på annan ort än vi önskar) eller om nåt går fel (otillräcklig eftervård som gör eventuella skador än värre). Men så fort man lyfter den här frågan (för JO, skador av vaginala förlossningar är ett faktum, och det spelar ingen roll om det drabbar 10 000 eller 10 kvinnor per år, handlar det om 10 kvinnor per år som inte får schysst eftervård så är det 10 för mycket) så tolkas det lätt som att man hetsar till kejsarsnitt, alternativt har uppfattningen om att alla vaginala förlossningar är fruktansvärda. Så är det givetvis inte. Däremot tycker jag att det är oerhört viktigt att vi pratar om detta, för ingenting kan förändras om vi ska fortsätta sopa den här frågan under mattan. Och egentligen är det väl inte så rackarns konstigt att detta ämne tas upp? Trillar man av en cykel och bryter benen så åker man till sjukan å blir man omplåstrad så att benen ska funka så bra de bara kan i framtiden. Men föder man barn och är en av dem (observera, jag menar alltså inte ALLA som föder vaginalt, utan bara de som faktiskt drabbas utav skador) som inte har turen att få en drömförlossning, så är det liksom lite hipp som happ med omplåstringen. Och det är DET jag vänder mig emot. Det är helt satans absurt. Sen tycker jag också att en påläst och välinformerad kvinna ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp och förlossning. Men det är en annan diskussion.

Sista avsnittet!

Nu har det allra sista avsnittet för min del i "Gravid vecka för vecka" kommit ut. Ni får en uppdatering på snittärrs-fronten, gröt-gate bemöts (eller kanske inte) och jag och Niklas pratar lite om hur vi tycker att de första veckorna med bebis har varit. Det vore superkul om ni ville fortsätta följa med vår lilla familj i cyberspace, så gå gärna in och prenumerera på min egen YouTube-kanal som hittas här! Jag kommer fortsätta videoblogga där ungefär en gång i veckan, och jag jobbar också på ett lååååångt blogginlägg som beskriver vår förlossning i detalj, i det kommer det ingå videos som jag och Niklas filmade själva inne på operationssalen, och som vi kommer lägga upp på den egna kanalen. Och jag kommer såklart också lägga upp alla kommande videos även här i bloggen.

Frulle & fitta

Jaha, här sitter jag å käkar frulle å läser om fittor. Jajemän, sorry om jag får dig att sätta kaffet i halsen. Men jag blev så glad när jag läste detta blogginlägg (tack du fina läsare som tipsade om detta!), eftersom det tar upp ett ämne som jag också skrivit om, och som är en av anledningarna till att jag så starkt kände att jag absolut ville föda med planerat kejsarsnitt. Det är på tiden att underlivsskador orsakade av vaginala förlossningar tas på allvar, och inte bara ses som nåt som man som kvinna liksom "får acceptera". Man ska vara tacksam att man fått en gullig bebis, och inte böla över trasigt underliv, förstört sexliv, komplicerad hygien och dålig självkänsla. Skador som kan påverka en resten av livet. Detta gäller såklart absolut inte alla som föder vaginalt, men det händer fler än vad vi vill erkänna. Jag har tidigare skrivit om mina tankar kring detta i det här inlägget, och är därför väldigt glad att det dyker upp på andra ställen också, som i Blixabloggen. Förhoppningsvis bidrar alla dessa små bäckar till att kvinnovården tas på större allvar. Det är fan dags.

Solprommis & Dagens Momspo!

I dag bjussades det äääntliiiiigen på lite sol, så då passade jag å Iggly på att gå ut på en långprommis.

Solglajerna åkte på (halleluuulija, känns som evigheter sen man hade skäl att plocka fram dem!), och yetifuskpälsen som jag fyndade på loppis häromveckan likaså. Alla borde för övrigt ha en yetipäls i garderoben, går liksom inte att vara på dåligt humör i en sån.

Vi kom ju överens om att fortsätta med outfitbilderna, så jag stannade passande nog till bredvid denna fluffiga yetikusin så att Niklas kunde knäppa en fräsig Dagens Momspo! (Tack för era förslag om vad vi ska kalla dessa inlägg, fastnade för Dagens Momspo, fyndigt värre tyckte jag!)

Preggoleggings (jajemän, preggoplaggen kommer hänga med ett tag till, de är ju liksom så...sköna) / GlamMom.se (finns ett par kvar tror jag, hittas här)

Pjucks / Acne

Stickad ullväst / Loppisfynd

Sjal / Nic & Mel

Yetijacka / Loppisfynd

Solglajer / Fyndade på loppis i NY

Vi slank ner till Hammarbyhamnen, där vi mötte våren bland böjda ben och fräsiga båtar.

...å sen avslutade vi vår prommisrunda med att plocka med oss lite välförtjänt käk ifrån Reggev Hummus. Hett tips för alla som bor i Estocolmo! Litet hål i väggen på Ringvägen på Söder som har sjukt goda hummusrätter. Vegovarianten med aubergine rekommenderas varmt. Rackarns mysig dag, känns som att energireserven fyllts på rejält efter tre timmars ljusåsolåfriskluft-terapi!

Fuskis!

Denna lilla ask innehåller en småbarnsmammas bästa vän! Med detta solpuder förvandlas nämligen en glåmig sömnförnekad preggotorr vinterhy till, tja kanske inte en "bronze goddess", men det blir i alla fall rackarns mycket bättre!

6 is a trend

Vi fortsätter med besöksracet här hemma. Folk kommer å klappar på Iggy varje dag, och rådet vi fick om att Inte Köpa Några Gossedjur innan besöksstormen (med tillhörande presenter) bedarrat, var väldigt klokt. Såhär ser gossedjursskörden ut hittills, och det känns som att mjukdjur som går i grått å beigt är...hett. 6 is a trend.

Kors i taket!

En låt som faktiskt är Bra På Riktigt har smugit sig i i mellon! Otroligt roligt att den dessutom gick vidare. Satans fräsig brud också tycker jag, som sällar sig till den magra skara "braigapåriktigt och coolapåriktigt"-låtar/artister som mellon producerat genom året. Typ hon å Loreen. Heja heja!

Aaarrgghhh... Går tydligen inte att lägga upp denna låt på grund av copyright för tillfället (videoklippen plockas bort direkt), men det var Ace Wilder med Busy Doin Nothing som jag menade....

Just nu...

...så ligger Piggly i mitt knä och sover efter ett smarrigt eftermiddagsmål, och jag knattrar på datorn. Tänkte skriva lite om det här med jobbprylen. Jag har ju varit lite nojig över hur sjuttsingen jag ska få ihop det här med att driva eget företag, och samtidigt vara nybliven mamma. När jag nojat som värst (som i det här inlägget) så har ni varit ett stort stöd, har fått så mycket tips både på bloggen och Insta från andra jobbmammor om hur man knyter ihop arbetssäcken med familjelivet. Så tack för det! Nu har ju Mr Iggles (smeknamnen är en neverending story, I told you) funnits med i våra liv i två och en halv vecka. Ingen evighet, men ändå tillräckligt för att jag ska ha fått känna på kombon jobbåbebis. Gjorde min första jobbinsats redan på BB, ingen stor grej, men nåt som var tvunget att tas itu med. Så är det ju när man driver eget, framförallt när man har ett litet/mellanstort företag. Då kan man inte bara koppla bort sig, eftersom kompetensen hos de få personer som finns i företaget är nödvändig för att vi (GlamMom) ska kunna fortsätta finnas. Hade jag drivit ett imperium som bollade miljarder i omsättning så hade vi såklart kirrat en ersättare som fått en fet lön (och iom det en satans eldgaffel i baken att prestera järnet i min frånvaro). Men hur duktig den personen än var, så skulle jag såklart ändå velat vara in the loop. Skulle aldrig kunnat släppa taget helt. Och skulle jag det så skulle jag nog behöva fråga mig själv hur engagerad jag egentligen är, för GlamMom är (faktiskt) lika mycket min bebis som Piggles. På ett annat sätt såklart, men ändå. Same same but different.

Hursom, vi har styrt upp en superduktig tjej som kommer ratta en del prylar åt GlamMom det kommande halvåret. Men rätt mycket ligger ändå kvar på mig att få gjort. Och hittills så får jag nog säga att det gått ganska bra. Piggly sover ju rätt mycket, och då ser jag till att stöka undan så mycket jag bara kan. Har jag inte fått gjort nog på dagen så sitter jag någon timme på kvällen istället, när Niklas kommit hem. Det gäller att vara effektiv och jobba snabbt, en ekvation som dock inte alltid går ihop med hur mosig hjärnan är när man aldrig sover mer än 3,5 timmar i sträck. He he. Känner ändå att jag har tur som i princip kan sköta allt mitt jobb från vilken plats på jorden som helst, bara jag har tillgång till min dator och en uppkoppling. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet jag jobbar heller, så flexibiliteten i mitt jobb känns verkligen som en välsignelse. Optimalt när man har barn, tänker jag. Däremot får vi väl se hur det går om några månader, när Iggy inte är i ett nästan konstant sovande tillstånd. Men jag tror att det kommer gå bra. Antingen får jag jobba lite mer på kvällstid, eller så får jag köra på barnvakt ett par timmar i veckan när Iggleton får hänga med farmor å farfar, mormor å morfar, moster Mini eller någon annan härlig mänska. Och då får jag se till att dricka sjuttiarton koppar kaffe så min något mosiga hjärna får lite raketbränsle, och sen köra järnet under barnvaktstimmarna.

Jag märker att det är lite av en utmaning för mig, det här att vara tvungen att släppa allt jag har för händer (läs: jobb) för att se till Iggys behov. Är ju van att bara behöva bry mig om mina (och Niklas såklart) behov. Men Iggly kommer först såklart, så det är bara att hänga på honom. Och för min del tror jag att det är nyttigt, jag behöver liksom se att världen (och GlamMom) inte går under för att jag skickade det där viktiga mailet tre timmar senare än vad jag hade tänkt. Just nu kämpar jag fortfarande lite med stresskänslor över allt Jag Borde Få Gjort. Men, som sagt, jag har ju faktiskt FÅTT en massa gjort (okej inte allt, men det mesta). Trots nyfödd bebis, för lite sömn å allt annat som kommer med att utöka sin familj. Så jag ska nog försöka chilla lite, och vara lugn i att Man Hinner Med. Men kanske inte riktigt precis just när man hade tänkt sig. Det känns som att jag kommer vara mycket lugnare på den här fronten om ett par veckor, när allt liksom har satt sig. När jag vet att, okej jag hann inte med det där i dag, men det hinner jag i morgon. Återkommer därför med uppdatering på momtrepreneurfronten! Och, så vill jag lägga till, att så fort Piggles e vaken, så hänger jag med honom såklart. Bara så ingen tror att jag negligerar min gossiga lilla bebis till förmån för jobb. Det skulle iofs vara i princip omöjligt, han är alldeles för charmig (och kinderna är alldeles för goda att pussa på) för att jag skulle kunna titta bort mer än två minuter när han väl bjussar på lite vakenhet.

Amningshjärnan har landat!

I morse knatade jag, Niklas å Iggy (okej, Igster åkte väl snarare än knatade) till BVC för en viktkoll. Allt såg bra ut och Piggly går upp som han ska, vilket känns kalas. På bilden ovan är vi på väg hem igen. Men, den uppmärksamme kan säkert se att något saknas på denna bild. En älskad trotjänare, och min konstanta partner in crime.


Jupp, min "once on never off" Sia Bag från Marc by Marc Jacobs. Sen jag köpte den här väskan har det knappt gått en dag utan att den åkt på. Den e så sjukt praktisk och är i en perfekt storlek. Och grymt att man kan ha den tvärsöver kroppen och få fria armar, annu bättre nu när det finns en bebis som gärna ockuperar just dessa armar. Sen livar ju lite grönt ormskinnsmönster liksom upp vilken outfit som helst, inte dumt. Hursom, den saknas i alla fall på bilden ovanför, och jag hade självklart glömt den på BVC. Och kom inte på det förrän vi var hemma igen. Inget annat att göra än att knata heeeela vägen tillbaka (dessutom är det en lång rackarns väg till vårt BVC, blev en väldigt sporty dag det här), fiska upp den (hade till råga på allt glömt den ute i vestibulen mitt på en bänk, känns som ett smärre mirakel att den låg kvar på samma plats helt orörd) och knata heeeeela vägen tillbaka hem igen. Phu. Känns som jag sprungit ett maraton i dag. Nåväl, jag är inte en person som glömmer min handväska (känns lika troligt som att jag skulle glömma mitt högra ben), så min enda förklaring till detta är att amningshjärnan har landat. Den är ju vida omtalad, så jag är mycket spänd på att se vad som glöms härnäst. Kommer jag smeta tandkräm runt ögonen i kväll innan jag går och lägger mig? Hälla skumpa i Iggys Calma-flaska? Spännande tider det här.

På väg tillbaka, med ormskinnsväskan på plats igen. Och en ormande bebis i famnen som bonus, prommisen blev liite för lång för Iggys smak. Så det blev till att plocka upp honom och bära sista vägen. En annan sak: har fått lite frågor om jag inte kan fortsätta med lite outfitbilder, och det kan jag absolut göra. Så får ni hojta om ni tycker det är tråkigt, nu när jag inte har en mage att klä längre. Men i dag var jag i alla utstyrd i detta:

Preggoleggings / GlamMom.se (slutsålda)

Pjucks / Whyred

Väska / Älskade parhästen från Marc by Marc Jacobs

Kofta / Acne

Amningstisha / GlamMom.se som hittas här

Amningsbh / GlamMom.se som hittas här

Jacka / H&M

Halsduk / 15 år gammalt garderobsfynd

Kepa / Hattbaren

Ormande bebis / Iggy iförd stilig overallpåse från Lindex

Vagn / Joolz som hittas här

Skötväska / Bagasi som hittas här

Amningsponcho som också var kalasbra som mörkläggningsfilt på vagnen / GlamMom.se som hittas här

Men, om jag ska fortsätta med lite outfitbilder - vad ska vi kalla dem? "Dagens Preggo" känns ju lite...daterat nu liksom. "Dagens Mama" har ju Anine Bing ockuperat. "Dagens Outfit" är ju bara för lökigt. Så vad ska dessa inlägg heta? Help!

Nytt avsnitt ute!

Denna härliga Alla Hjärtans Dag bjussar jag på ett nytt avsnitt av "Gravid vecka för vecka", passande nog med det oerhört romantiska temat "Vanja visar upp kejsarsnittsärret"!. Jag plockade ju bort bandaget över snittet för ett tag sedan, och i veckans program får ni följa med när jag med nervösa fingrar upptäcker vad som finns bakom kirurgtejpen. Det kommer såklart fler bilder på hur snittet läker, än så länge finns inte så mycket att visa dock. Tejpstripsen sitter kvar (trots idogt duschande), så förutom att svullnaden gått ner rejält så är det inte så stor skillnad sen jag tog av bandaget. Men uppdateringar kommer, lovar!

Det här är det näst sista avsnittet tror jag för min del i serien. Men jag kommer fortsätta videoblogga och lägga upp material på min egen kanal, så prenumerera gärna på den, så att vi kan fortsätta hänga tillsammans här i cyberspace. Så mysigt ju! Min egen YouTube-kanal hittas här!

Familjemys!

Jag och Niklas kände att vi ville vara själva så länge han var ledig från jobbet, och bara götta oss på egen hand i vår bebisbubbla utan någon press på att behöva vara sociala. Vilket var superhärligt. Det är så mycket att ta in ändå de här första veckorna, så det var skönt att inte behöva fokusera på något annat överhuvudtaget än att bara gossagossagossagossa med varandra. Men nu är det fritt fram för besök, så igår körde vi ett första familjerace. Först kom moster Mini på besök. Hon å Igster trivdes himla bra ihop, vilket känns härligt då moster är sjukt peppad på att bli en flitigt anlitad barnvakt. Och då måste man ju komma överens. Byta blöjor är hon inte riktigt lika peppad på dock, konstigt nog. Men det ingår liksom i barnvakteriet, försöker jag förklara.

Sen var det dags för farbror John att hälsa på Piggly. De trivdes himla bra ihop de med.

Har en känsla av att farbror John kommer bli lite av en idol för Igster. Han är nämligen en väldigt härlig typ. Det är för övrigt han som startat och driver Surfers Lodge Peniche, som jag tipsat om tidigare. Där kommer vi hänga så mycket vi kan under Iggys uppväxt.

Fräsiga faster Olivia var också på besök. Hon har nyligen styrt upp en liten bebis hon med, som nu är 7 månader. Iggys kusse. Vi har storslagna planer på att kusinerna ska bli bästisar.

En hiiimla trevlig bonus med besöksprylen är ju att man får presenter, jippie! Eller, Iggy får presenter rättare sagt. En mysig hoodie som tydligen är kussens favvis utrustades vi med. Faster tipsade om att det e toppen med luvtröjor, eftersom det e rackarns praktiskt med en inbyggd mössa, plus att det inte blir kallt i nacken. Himla bra med en svägerska som ligger några månader före i bebisracet, kan fråga henne om allt. Toppen!

Och ingen bebisgarderob är väl komplett utan ett gäng färgglada och djurmönstrade (älska älska djurmönstrat!) sockor?

Världens sötaste lilla barnvagnskort! Det var sjukt mysigt att få besök, alldeles perfekt timing faktiskt. Efter bubbledagarna har man börjat längta efter lite folk, och efter att få visa upp sitt magiska underverk såklart. Och det var roligt att det funkade så bra, denna besöksdag/kväll. La familia hade köpt med sig en massa god plockmat, så vi körde en avslappnad middag (som var ganska duktigt högljudd) med Igglypiggly snusandes en knapp halvmeter från bordet. Vi kör på med ljud omkring honom så att han ska vänja sig vid lite liv å rörelse. Tassar inte, pratar inte med låga röster osv. Vet inte om det påverkar i längden (det är säkert en personlighetspryl också, samt att det garanterat kommer faser då det är tassa or die som gäller), men än så länge känns det skönt att vi inte behöver ändra vår ljudkuliss här hemma för att Iggy ska trivas. En rackarns mysig dag å kväll var det.

Tack!

...fina fina fantastiska ni för all kärlek och förståelse! Jag är helt överväldigad av all respons, men framförallt är jag lättad. För ni har förstått vem jag är och vad jag står för, och det känns så himla himla bra. Visste väl det, det är smarta girlies som läser den här bloggen, det vet jag ju sen tidigare! Jag släpper det här grötiga kriget nu och traskar vidare. Dock med fågelsång i bröstet och extra fjädring i stegen på grund av allt fint ni öst över mig. Tack tack och åter TACK. Love you! ♥ ♥ ♥

Grötfrullen som blev till ett krig

Tidigare i dag la jag upp den här bilden på min grötfrulle på Instagram. I den tillhörande bildtexten skrev jag (med glimten i ögat, trodde jag att folk förstod) att efter 10 dagar i bebisbubblan där jag å Niklas spenderat varje vaken minut med att gossa med Iggy, mysa i soffan och trycka i oss så mycket smarrig mat och marängsviss vi bara orkat, så är en grötfrulle på sin plats. Jag skrev också (även här, ironiskt, vilket jag trodde framgick) att jag hade "gått upp mer under dessa bebisbubbleveckor än under hela preggofieringen", och bad marängsvissen hålla sig på armlängds avstånd, "åtminstone tills på fredag". Sen dess har det rasat något slags krig på min Instagram, där jag blir anklagad för att hetsa unga tjejer till självsvält, och jag anses vara en dålig förebild för alla gravida (inte bara det, alla kvinnor som någonsin fött barn) eftersom jag tydligen "skapar smalhets", "kroppsnojjar" och "skickar ut fel signaler till mina medsystrar". Suck, pust och stön, känner jag. Det enda jag ville säga med denna bild var precis det jag skrev: att efter 10 dagars intensivt marängsvissmumsande så kändes det som att en tallrik gröt var på sin plats. Varken mer eller mindre. Men, nu är debatten igång, så varför inte prata lite om detta med kroppsideal? Jag vill först och främst säga, att om det är någon av er bloggläsare som uppfattar mig som en kroppsfixerad smalhetsare som sprider osunda ideal, så ber jag verkligen innerligt om ursäkt. Det är det sista jag vill. I så fall har jag klumpat till det på nåt sätt, och då är jag verkligen ledsen. Att jag lägger ut bilder på hur min mage ser ut efter mitt kejsarsnitt har ingenting överhuvudtaget att göra med att jag (som Instagramkrigarna kanske tror) ägnar varje vaken minut till att tränabantasvälta för att "komma i form" efter min graviditet, eller att jag på något sätt tycker att man SKA "komma i form" efter att man fött barn. Eftersom jag bjussat på magbilder medan Iggy låg däri, så tänkte jag helt enkelt att jag fortsätter att bjussa på magbilder, även när han flyttat ut. För att jag själv är sjukt nyfiken på vad som händer med kroppen efter en graviditet och förlossning, och tänkte att det kanske finns fler som jag som skulle tycka att det vore roligt att se vad som händer. När jag la ut den första bilden efter förlossningen hade jag ingen aning om att det skulle ta 12 dagar tills dess att jag kände mig relativt back on track kroppsmässigt. Jag inser att det gått snabbt. Säkert snabbare än för vissa, men lika säkert också långsammare än för vissa. För vi kvinnor är OLIKA. Men det hade lika gärna kunnat ta 12 veckor, 12 månader eller så hade jag aldrig känt att jag var tillbaka på banan. Och jag hade bjussat på bilder på det med. Förstår ni? Och det är inte så att jag levt på gymmet (har aldrig tränat i hela mitt liv) eller på något sätt bantat för att jag panikartat känt att Jag Måste Bli Smal Igen Efter Min Förlossning. Inget kunde vara mer fel. Jag har grisat runt i soffan och gossat med min nyfödda bebis och min fina karl, och mumsat sviss och annat göttigt för kung och fosterland. Att Bli Smal är så långt ner på min prioriteringslista så man behöver kikare för att se den punkten. Om den ens finns. Därför blir jag så satans arg när folk lägger ord i min mun och anklagar mig för att hetsa andra nyblivna mammor att banta så fort bebisen pluppat ut. För det finns inget som gör mig så ledsen som när tjejer/kvinnor lägger alldeles för stor del av sin energi på att vara missnöjda med hur de ser ut. Om hälften av den energin las på något positivt istället så skulle vår kvinnliga värld se annorlunda ut, det lovar jag. Vi skjuter oss själva i foten när vi låter oss ockuperas av missnöjda tankar kring kroppsideal, istället för att fokusera på det som är bra å fint å fantastiskt med oss.
Vad gäller det här med "att komma i form" efter en förlossning så tycker jag att det är väl upp till var och en hur man vill göra. Vissa vill upp på trappmaskinen dagen efter BB, för att de mår bra av det. Och vissa vill äta sviss och låta preggokilona dunsta i lagom takt, för att de mår bra av det. Och vissa är fullkomligt nöjda med några extrakilon på höfterna, och skiter högaktningsfullt i det där med att "komma i form", för att de mår bra av det. Och det som är så viktigt här, tycker jag, är att alla dessa alternativ (och några miljontals alternativ till såklart, eftersom alla är OLIKA) givetvis är "rätt". De är rätt för rätt person, och vi måste bli bättre på att tillåta varandra att vara just... OLIKA. Det är ok att vara smal, det är ok att vara rund, det är ok att vara muskulös, det är ok att vara kortlångspinkigtjocklånghårigkorthårigblondellerbrunett. Eller jag tycker i alla fall att det SKA vara ok att vara OLIKA. Det finns plats för alla, utan att det ska bli sura miner. Jag blir uppriktigt ledsen när det uppstår något slags kroppshetskrig över en bild på en tallrik gröt, som inte var något mer än just en tallrik gröt. För det säger så mycket om vad som försiggår i människors hjärnor, och hur den där energin jag pratar om (som så gärna läggs på fel saker) ägnas åt att läsa in kroppsfixering i en Instagramfrukost, istället för att garva åt en smålarvig (och oviktig) bild med en glimten-i-ögat-text, och Gå Vidare Med Sin Dag. "Seek and you shall find", finns det ju ett ordspråk som lyder, och om man själv ockuperas av kroppsfixering så är det klart att man gärna läser in det i det mesta, även på ställen där den inte har att göra. Som min grötfrulle.
Hursomhelst, så vill jag bara en gång för alla säga att jag på intet sätt vill hetsa gravida eller nya mamas till något slags osunt kroppsideal. Tvärtom! Jag är och har alltid varit en ultrafeminist som gått in för att peppa andra tjejer på alla fronter som finns: jobbmässigt, utseendemässigt, karaktärsmässigt - vi brudar behöver ge varandra allt beröm vi kan på alla sätt vi kan. För om vi kan skaka av oss det här giftet som stavas Jag Duger Inte och istället ägna den energin åt att se oss själva i ett positivt ljus, då jävlar kommer vi invadera varenda bolagsstyrelse och maktposition som finns därute i världen. På nolltid. Det sista vi ska göra är att klanka ner på andra tjejer, leta fel och anklaga dem för saker som inte stämmer för att man själv lider av hjärnspöken. För det tråkiga är, att det alltid är vi tjejer själva som skapar såna här krig, upprör oss, anklagar och pekar finger. Medans snubbarna garvar hela vägen till bankdirektörsjobbet och highfivear (den manliga) kollegan för att de slipper konkurrens, eftersom de driftiga brudarna som annars skulle stulit deras jobb lägger energi på att tjafsa - med andra brudar.
Avslutningsvis: Det här är min blogg, där jag berättar om mitt liv och lägger upp bilder som har med mig att göra. Eftersom jag är jag och ser ut som jag gör (och tro mig, det finns inte ett kroppsfixerat ben i min nyförlösta lekamen, om jag nu har studsat tillbaka rätt snabbt viktmässigt så har det inte med något annat att göra än gener, gördel och Igsters ivriga mumsande på sin mamma) så kan jag omöjligt ge en bild av någonting annat än just min verklighet. Och den ser ut såhär. Medans en annans verklighet ser ut på ett annat sätt. Och det är precis lika brafinthärligtfantastisktmysigt. För alla är just - OLIKA, och det måste få vara ok.
Jag kommer inte kommentera detta ämne mer, oavsett vad för kommentarer som kommer in på det här inlägget, då jag tycker denna text säger precis var jag står i den här frågan.

Magen 12 dagar efter snitt!

Okej, nu har det gått 12 dagar sen kejsarsnittet, och magen är i finfin form tycker jag. Känns som att den slinker in ett par cm varje dag, och nu är det baske mig inte långt kvar tills dess att vi är tillbaka på noll. Är rätt förvånad att det kan gå såhär fort. Nu hade ju jag ingen megamage kanske (förmodligen pga min långa överkropp, fanns liksom mycket plats därinne för Igglypiggly), men ändå. Den var ju jäklans mycket större än såhär. Galet vad kroppen kirrar.

Magen är helt klart lite slapp och slö, men det ordnar väl till sig. Har fått för mig att 2014 ska bli ett hälsosamt år på träningsfronten (ett gymkort kanske är att ta i, men lite Tracy Anderson-övningar i vardagsrummet ska man väl kunna få till hoppas jag). Eftersom jag hela tiden glömde bort att ta mina smärtstillande så har jag helt slutat upp med dem sen ett par dagar tillbaka. Det är lite ömt precis runt snittet, och lite buckligt (mycket som ska läka på insidan antar jag), men det behövs inga droger för att ta sig igenom någon smärta direkt. Så bort med dem.

Har fått mycket frågor om gördeln som jag använder, så vi svarar lite tänkte jag. Flera har frågat vart jag har köpt den, och den är förstås från GlamMom.se och hittas här! Är väldigt stolt över att vi letat reda på just den här modellen, då den är kalasbra och dessutom har ett schysst pris.

Vad har du för storlek på din gördel? Känner du att du valde rätt storlek?
Jag har storlek XS. Det är helt klart rätt storlek för mig. Jag fick kämpa mig in i den de första dagarna, men det är meningen. En för stor gördel hjälper inte till alls. Hellre att man tar en något för liten storlek som man inte får på sig de första dagarna (låt den vara då), än att man tar en för stor som inte gör något för en.

Är det någon idé att köpa den nu när man är höggravid eller är det omöjligt att veta vilken storlek man ska ha?
Jag köpte min någon vecka innan Iggy föddes. Jag gjorde precis som det står i produkttexten, dvs att jag mätte magen på det bredaste stället någon vecka innan jag skulle föda, och drog sen av 15 cm. Och det funkade jättebra. Om man ligger mittemellan två storlekar brukar vi rekommendera att man tar den mindre (just för att den inte ska bli för stor). Alternativt att man klickar hem två storlekar, och sen provar när man fått sin bebis, och returnerar den som inte passar. På GlamMom har man alltid 30 dagars öppet köp, så man kan beställa innan bebisen kommer och ändå känna sig trygg med att man får lämna tillbaka. Kan vara bra att veta. :-)

Hur länge ska man använda en gördel efter graviditet?
Helst så länge som möjligt. Men man får ju känna efter lite själv. Jag kommer ha min någon/några veckor till. Men för någon annan kanske det krävs 10 veckors användande.

Är gördeln bekväm?
Den är mjuk och skön i materialet, och dessutom stretchig. Så den är nog så bekväm som den kan bli. En bonus är att den stagar upp ryggen, så att man får lite extra hjälp med hållningen. Skönt, eftersom man lätt kan känna sig lite sladdrig i kroppen efter en förlossning.

Funkar den att använda efter kejsarsnitt?
Jajemän! Är ju snittad själv, och den funkar finfint!

Skönaste snubben just nu!

SÅ bra låt! SÅ grym röst! SÅ skön snubbe! Bäst just nu.

Mitt hemliga vapen!

Min fantastiska medgrundare av GlamMom och bästa bästa partner in crime Malin är förutom att vara Drottningen av Råddning även min personliga hälsocoach. Hon har benkoll på en massa spännande saker som är bra för en, och nu har hon gett mig ett tips på en produkt som ska hjälpa mig att se till att mitt kejsarsnittsärr blir så fint det bara kan: Kolloidalt silver. Det är destillerat vatten med miljarder av mikroskopiska silverpartiklar i. Kallas för "silvervatten". Det är ett mineral som stärker immunförsvaret, och rensar kroppen på bakterier, svampar och virus. Malin gav mig flaskan ovan i present (gölle!), och man kan använda den till allt möjligt för att må bra. Gurgla och sen svälja en liten kopp om man känner att en förkylning är på väg till exempel. Hon menar att det trycker bort sjukdomar på nolltid.

Hur ska detta magiska silvervatten hjälpa mig att få ett finfint osynligt ärr då? Jo, man häller över det på flaska, och sprayar snittet ett par gånger per dag. Vattnet är desinficerande och dödar som sagt bakterier och svampar. Har suttit och läst en del om kolloidalt silver i dag och tycker det är en väldigt intressant produkt. Verkar ha varit känd sen länge i hälsokostbranschen, och många dricker en liten mängd dagligen för att hålla sjukdomar borta. Hursom, så testar jag både sprayande och gurglande, så får vi se om det hjälper.

Denna satans värme

Ni som hängt med den här bloggen ett tag vet ju att jag har varit så sjukt satans varm under min graviditet. Så pass att det liksom blivit skämmigt att gå å fixa naglarna, eftersom jag handsvettats så mycket på de stackars nagelmänskorna. Hua hua. Såg fram emot ett svalare liv när Iggy flyttat ut, men TJI FICK JAG! Kan tala om att jag är typ ÄNNU varmare nu. Suck. Tydligen gör mjölkproduktionen att man stiger någon grad i kroppstemperatur, så trots att jag går runt i linne här hemma så är jag alldeles för varm. Hela tiden. Och det blir inte bättre av att ha en liten goskorv (som dubbeljobbar som element) på bröstet en stor del av dygnet. Värst är det på natten, då tillverkas tydligen mest mjölk, vilket gör att man blir som allra varmast just då. För mig innebär det att jag svettas floder och vaknar upp i blöta lakan. Himla mysigt. Trodde först att det var något fel, men när jag var och styrde naglarna (hos ytterligare en stackars nagelmänska som fick stå ut med min hetta), så fick jag höra av henne (som fått en bebis för tre månader sen) att hon var precis likadan. Hon tipsade om att lägga handdukar i sängen så att man ska slippa byta lakan hela tiden. Så nu kör vi på det. Hon sa även att det minskar med tiden, så jag ser fram emot att kunna bli lite härligt cool sådär lagom till sommaren. Som säkert kommer vara stekhet bara därför. ;-) Och just det, en annan sak. Ni hade alldeles alldeles rätt i det där med att avslaget liksom kommer och går. Jag sa ju att jag kommer sluta med bindor eftersom det var så lite, men kan väl säga nu att avslaget liksom inte var riktigt...avslaget. För att vara lite Stefan & Krister-ig. Så man ska inte riktigt ropa hej på den fronten för tidigt. Ni har alltid så bra tips å input! Tack tack å kram på er!

Från 80 bast tillbaka till 35

Ni som följer mig på Insta (@vanja_vfv) vet att jag häromdagen bad om tips på fuktgivande ansiktskrämer som VERKLIGEN funkar. Och ni e bäst! Jag fick huuuur mycket tips som helst, underbart för en krämnörd som jag. Eftersom det var tre stycken som tipsade om samma kräm, så tänkte jag att jag kör på den. Så jag (eller okej, Niklas) gick snällt till Apoteket och köpte den; Rich Compensating Cream från Avène. Och - jipppiieee! Den FUNKAR! Har nu använt den ett par dagar, och det lövtunna pappersliknande fnashölje som tidigare täckte hela mitt ansikte är nu borta. Så satans skönt.

Nånting hände med min hud de sista veckorna av preggofieringen. Den blev snustorr nästan över en natt, och även om det inte var riktigt lika illa som på bilden ovan, så var det liksom halvkul att se små små torrhetsrynkor över hela ansiktet vareviga dag. Testade lite olika pryttlar här hemma, men huden ville liksom inte ordna upp sig. Och med smink på blev det ännu värre - smink lägger sig ju gääärna i rynkor, så jag såg liksom ännu mer sliten ut med smink än utan. Hua hua. Men! Nu är de där rackarns torrhetslinjerna borta, tack vare denna kräm som ni tipsat om. Jag kör den både dag som natt just nu, för att verkligen bomba huden med fukt.

Styleby slank ner i brevlådan i veckan också, blir så sjukt inspirerad av den tidningen. Så i dag har det modemagasinmysts (är SÅ sugen på att köpa lite nya kläder att möta våren i, vet preciiiis hur jag vill se ut, men hittar inte så mycket hemma som kirrar looken jag e ute efter), ansiktskrämbombats (räknar iskallt med att Avènekrämen inom kort ska ge mig lika mjuk hy som Iggy!) och - shellack-lackats! Yes! En riktig tjejdag med andra ord. Och det var SÅ himla skönt att få lite färg på naglarna, det är vardagslyx i kubik tycker jag. Under kejsarsnittet fick jag inte ha vare sig smink, hud/ansiktskräm, smycken, hårprodukter eller nagellack, så jag har liksom varit lite...strippad på skönhetsfronten. Då känns det extra bra att få tvätta håret, kräma in sig, kika i lyxigt modemagasin, dutta på kanske extra mycket rouge på kinderna och lacka naglarna. Perfekta lördagssysslan. Nu e jag kvinna igen. ;-)

Iggly kontrolleras

I går var BVC på besök hemma hos oss. En himla trevlig kvinna som hette Åsa gav oss en massa bra information och gick igenom allt som vi har framför oss på BVC-fronten; vaccinationer, kontroller, läkarkoller. Och jag måste säga att jag är så jäkla impad av all hjälp man får som färsk förälder. Från MVC, via förlossningen och nu på BVC. Rara och kompetenta människor som engagerar sig i vår nya familj och ser till att vi får en så bra start som möjligt. Helt plötsligt så känns det inte så rackarns segt att så mycket av såväl mina som mitt företags stålars åker rakt in i skattekassan. Heja Sverige! ...måste jag säga. Det är faktiskt helt otroligt vad man blir omhändertagen i det här landet.

BVC-Åsa kollade upp Igster ordentligt, och allt såg finfint ut. Det moment som vi väntat med spänning på var själva vägningen, vi var väldigt måna om att imponera på Åsa med en tjusig viktuppgång. Och halleluja - Piggly har gått upp till sin födelsevikt! Efter en knapp vecka hemma. Så det var MVG på matfronten. Bebisarna har tre veckor på sig att gå upp till sin födelsevikt från det att de kommit hem, så att han hunnit ikapp efter bara en vecka känns superbra. Vi har utvecklat en metod som ska ge Iggy absolut mest näring; 15 minuter på höger boob, sen 15 minuter på vänster (efter 15 minuter sinar mjölken, så då finns det ingen mera mat där), och sen Baby Semp (ersättning) som pappa ger. Igster käkar olika mycket Semp beroende på hur mycket mjölk han fått i sig, ibland alltihop, ibland bara hälften. Förhoppningsvis ökar min mjölkproduktion allteftersom, så att vi kan köra bara på den så småningom. Men än så länge är Sempen en räddande ängel.

Svar på lite undringar

Det har slunkit in en del frågor på sistone, och eftersom det inte finns någon fräsig svarsfunktion på kommentarer i den här bloggen, så tar jag ett gäng nu istället. Nåt som det kommer in mycket frågor om är mitt och Niklas juicande. KUL! Jag sprider mer än gärna juiceevangeliet. Världens lättaste och göttigaste sätt att få i sig en rackarns massa nyttigheter. Regel nummer ett är att köpa en schysst juicemaskin, som man dessutom tycker är lite snygg. Så att den får stå framme hela tiden. För om det blir en sån där grunka som man Måste Plocka Fram innan man kan använda den, så kommer den aaaaaaaldrig att användas. Vi har en råsaftcentrifug från Philips som vi tycker är kalasbra. Förutom att den är rätt snygg så är den enkel att rengöra, går på 1 minut. Också himla viktigt, är det för många delar att röja omkring med och diska efteråt så blir det också för meckigt. Lägg hellre några hundralappar extra på en maskin som är lite lyxigare och genomtänkt, just för att undvika att det bara blir en såndär hyllvärmare i köket.

Vad gäller recept så är ett tips att alltid ha med 1 äpple och 1 apelsin, eller 2 äpplen/2 apelsiner. Har man det som bas så kan man i princip slänga i vadsomhelst, och allt blir gott på grund av sötheten och fräscheten i äpplena/apelsinerna. Vi försöker att alltid få med broccoli eller grönkål eftersom det är såna superdupergrönsaker som är bra för ALLT. Ingefära är också toknyttigt (forskning visade nyligen att det är lika farligt för t ex cancerceller som broccoli), så det åker också alltid med. Efter det sätter bara fantasin gränser. Morötter, selleri, tomat, spenat, sallad (jodå, t ex ruccola är jättegott i lagom dos), alla möjliga frukter såklart, med mera med mera. Personligen älskar jag att ha i väldigt mycket citron (minst en halv!) i mina juicer, det fräschar upp (tycker inte om när det blir för sött). Komplettera med linfrölja (bra vegoalternativ till omega3-olja, de kapslar som är gjorda på fisk utarmar våra stackars hav och är inte så miljösnälla) så har du världens bästa start på dagen. Jag älskar känslan av att det första jag fyller kroppen med på morgonen är en massa goda nyttigheter. Och kom ihåg - köp all frukt ekologisk! Väldigt viktigt när man är en juiceoholic, eftersom man vill slänga ner så mycket man kan med skalet på då mycket nyttigheter sitter just där. Och då vill man inte ha äpplen och morötter som lyser i mörkret för att de är så fulla av pesticider...

Jag använder mig av bloglovin och skulle så gärna vilja följa dig där, men bara er gamla adress hittas?
Flera av er har frågat om Bloglovin, och I´m on it! Denna blogg har inget RSS-flöde som krävs för Bloglovin men jag hoppas det går att lösa. Om/när jag kirrat det hojtar jag till i ett inlägg så att ni har koll.

Hur gjorde ni när ni väl bestämde er för att skaffa barn, hade ni koll på ägglossning på något sätt? Eller körde ni bara på så att säga, ;-) Hur isåfall, varje, varannan eller hur ofta borde man ligga i? Hört så många olika sätt. Klurigt det där!
Eftersom min mens är extremt oregelbunden så körde jag med ägglossningsstickor för att få ett hum om när det liksom var...dags att göka. När stickan sa Kör! ...så körde vi. Och då blev Igster till. Så vi hade tur, det gick på första försöket. Vissa rekommenderar att man struntar i ägglossningsstickor och ligger varannan dag, då finns det liksom killar kvar i systemet om vi säger så, om man inte ligger på själva ägglossningsdagen. Tycker man får välja det som känns bäst för en själv och sitt förhållande, det får ju liksom inte bli ett jobb. Det måste ju vara kul. ;-)

Vad har du för storlek på dina amningsbh-ar? Lite svårt och veta när man ska köpa, men ser att vi har ungefär samma kroppsbyggnad.
I mjuka bhar som har storleksskala S, M, L, XL (som den här och den här t ex) har jag storlek S. I en "vanlig" bh-skala har jag 70C, som t ex i den här. Läs gärna igenom vår BH-info och kika på vår BH-skola, så tror jag du får svar på en hel del du undrar över.

Fick en hel del undringar om amningsbhn jag har på den här bilden. Har sagt det förr, men det tål att sägas igen; den är en riktig favvo. Framförallt att ha på natten. Och på BB var den guld värd. Så mjuk och go, och inget som är obekvämt. Den hittas här.

Jättefin bh! Men hur får man fram boobisarna när man ska amma?
Det är en omlottlösning, så man drar bara kuporna åt sidan. Superenkelt!

Är BHn något ni kommer att få in igen? Jag skulle vilja ha en rosa storlek M, men den verkar vara slut.
Den ingår i vårt basutbud, så vi har den nästan alltid i lager. Är den slut så kommer den in igen inom två veckor. Den finns även i vitt , i blått och i grått. Jag har den både i rosa och blått.

Funderar lite på hur utbudet ser ut i er fysiska butik? Kan ju vara en god idé att gå dit och prova eftersom jag är lite osäker på behåstorlek.
Absolut, gå dit och prova! Eftersom butiken är rackarns liten (men naggande god!) så har vi bara ett urval av vårt webbshopssortiment där. Men vi har också varor som bara finns i den fysiska butiken, och som vi inte har i webbshoppen. Och provar du ut en bh i vår butik, så har du koll på din storlek, så även om modellen som du vill ha inte skulle finnas i den fysiska butiken så vet du vilken storlek du ska klicka hem från webbshoppen. Du kan då välja att hämta ut varan i butik och slippa betala frakt. Så kan du prova den i butiken när du hämtar ut den.

Kommer noppiesjeansen i light wash boyfriend fit komma in igen?
Nej, tyvärr. Det var en sommartvätt som nu är helt slut. Nu finns bara höst/vintertvätten, den jag har på mig på bilden ovan. Hittas här.

Jag fick en liten tjej den 18 Jan och jag måste också ge henne lite ersättning efter amning så hon ska gå upp i vikt. Jag har matat med sked innan men nu köpte jag den flaskan som ni har. Problemet är att hon vägrar att ta den, hon börjar bara skrika. Tog Iggy den direkt eller har ni några tips på hur jag ska göra?
Grattis till lilltjejen! :-) Myspys! Iggy tog flaskan direkt (vi matade först via liten plastkopp, men eftersom vi måste ge så mycket ersättning så var flaska bättre), men vi fick tipset från barnmorskorna att smörja in sugdelen med lite bröstmjölk (eller ersättning), så att han skulle förstå att flaskans innehåll var mumsigt. Testa det tycker jag.

Jag väntar mitt eget lilla knyte om drygt 3 veckor och undrar hur ni har bäddat i vagnen. Åkpåse eller inte? Overall eller inte? Filtar? Osv. Har liksom inte lyckats klura ut vad som behövs för en slutet-på-vintern/vår bebis. Bor i Uppsala under veckorna och Stockholm under helgerna så har ganska liknande väder till er.
Oj, ja du, det där är vi inga experter på. Vi är nog lika förvirrade som du. Men man får väl gå efter sunt förnuft. Nu är det ju inte särskilt kallt, så när vi var ute senast så låg Iggy ovanpå åkpåsen (blir ju mjukt och gossigt + ger värme underifrån) i en liten täckoverall. Kändes som att både åkpåse + overall skulle bli alldeles för varmt. Han hade också en tunn bomullsmössa på sig, och sen var det en fodrad huva på overallen som också låg kring huvudet. Locket på liggdelen adderar ju extra värme, plus att det inte blir blåsigt inne i liggdelen, så den outfiten räckte gott och väl. Hönsiga som vi är så stannade vi då och då och kände på hans bröst, och det kändes som att det var lagom varmt. Så mitt tips är nog att köra med lite lager på lager och sticka ner handen och känna på bröstet på bebisen att det känns bra då och då. Känn inte bara på händerna/fötterna då de alltid är ganska kalla, bebisarnas blodcirkulation är tydligen inte den bästa. Så utgår man från händer/fötter är det lätt att man buntar på dem för mycket kläder så de blir för varma. Lycka till med lilla knyttet, ni har magi som väntar! :-)

Jag funderar lite på vad du använder för eyeliner? Jag letar och letar men hittar ingen som blir så snygg som din! Handlar ju säkerligen även om teknik ;) Har också sett att du har en väldigt fin röd nyans på läpparna på några kort. Vad är det för något?
Men hallå, tackar! Jag använder IsaDoras Colorful Eyeliner, den har liksom en "penna" snarare än en pensel som man målar med, lättare då tycker jag. Nu är jag ganska bra på att få till mina kråksparkar, men övade ganska mycket innan det blev ok. Ett tips är att ta en handspegel, titta ner, och måla. Då är det lite lättare. Sen kan man alltid snygga till eyelinern med en fuktad bomullstops i efterhand. Vad gäller läpparna så har jag två röda läppstift som jag varvar emellan. En mer klassisk röd från Max factor i färgen 812, och en mer tomat/orangeröd (mitt hipsterläppstift). Det är från H&M och färgen heter Fiji Fling. Vissa dagar kräver röda läppar, de blir mycket roligare då.

Vad använder du för smink?
Blir ju väldigt smickrad av att ni frågar om hur jag sminkar mig, får mig att känna mig himla fräsig! Har tidigare gjort en mycket tjusig guide över mitt sminkande, och den hittas här!

Jag såg erat avsnitt nu igen när ni skulle ta reda på könet, då sa du att ni hade ett namn om de var en tjej men inte om det var en kille. Vad var det för tjejnamn och hur kom ni på namnet Iggy sedan?
Tjejnamnet håller vi på, he he. Vi gillar det supermycket så vi håller det för oss själva å spar det tills dess att Iggy kanske får en lillasyster i framtiden. ;-) Eventuellt ändrar vi oss dock, eftersom nästan alla vi berättade namnet för tyckte att det var lite knäppt, ha ha! Men vi gillar det fortfarande. (Och oroa er inte, det är inte ngt galet i stil med "Stjärnöga Snuttegosa" eller nåt, men det är lite...androgynt kan man kanske säga.) Namnet Iggy bara damp ner i mitt huvud en dag. Jag sa det till Niklas och han gillade det också. Så det var ren flax, vi är inga superdedikerade Iggy Ppo-fans eller så. Men kollar man upp namnet så var det faktiskt han som uppfann det. I dag finns 91 st Iggys i Sverige, och tydligen betyder namnet "The Fiery One". Huromhelst så passar det himla bra på...Iggy. :-)

Har fått ett gäng frågor om gördeln också, tänker att jag tar dem snart i ett separat inlägg, så håll ut ni gördelkvinnor därute! Ha nu världens underbaraste fredag! För vår del blir det pizza, marängsviss (vi e juiceoholics men inte aaaalltid så himla nyttiga! ;-D) och en film. Datenight i soffan liksom. Kom på när vi var på BB att vi inte hade tagit i varandra på två dygn (ett rekord för vår del, vi gillar å kramas), så nu gossar vi på rätt rejält här hemma. Alla tre. ♥ ♥ ♥

Gölle!

Företaget som byggt GlamMoms webbshopslösning heter Wikinggruppen. De är kostnadseffektiva, sjukt serviceinriktade (när besvärliga jag skickar jobbmail på lördagkvällar...så svarar de!) och allmänt härliga att ha å göra med. Och idag åkte deras härlighetsnivå nästan genom taket, då det kom ett bud med världens sötaste blomkorg, dessutom bebodd av en megamjuk nalle och en ask supersmarriga praliner...! Åsså ett fint kort som grattade oss till Iggy. Så. Himla. Omtänksamt! Och inte direkt något som en vanlig teknikleverantör gör. Tusen tusen tack alla ni fina människor på Wikinggruppen som jobbat så himla bra med GlamMom de senaste åren. Jag och GM-teamet älskade er förstås redan innan denna löjligt härliga korg damp ner, men nu måste jag säga att ni fått en alldeles egen och väldigt starkt lysande stjärna på såväl min privata himmel som på GlamMoms. Ni e för söta! Och är det någon av er läsare som funderar på att t ex starta en webbshop eller kirra en hemsida, så kan jag varmt rekommendera detta Hudiksvallsföretag. Megasöt blomkorg eller ej, så har vi varit sjukt nöjda med dem sedan dag 1, just för att de gör det där lilla extra. Ni hittar deras hemsida här!

Magen slinker in!

Magbilderna efter graviditeten fortsätter! Idag har det gått 8 dagar sen Iggy kom ut, och när jag vaknade i morse och såg magen i duschen så blev jag faktiskt förvånad. Nu har den slunkit in rätt rejält tycker jag!

Jag har nog gördeln att tacka för ett par centimetrar, men även Iggys ihärdiga käkande. Att amma hjälper ju också livmodern att dra ihop sig.

Tycker att det är så coolt hur kroppen funkar, och att det går såhär pass snabbt att återhämta sig. Är lite impad av hela preggoprylen faktiskt, allt magiskt som kroppen kan göra. Bygga en bebis, kirra mjölk, växa sig jättestor och sen vips bli liten igen. Otroligt coolt. Fick också chansen att inviga min fina Grace-amningsbh i dag. Efter drygt en veckas runtmysande i mjukisunderkläder är det skönt att få sätta på sig nåt lite...raffigare.

Nu åker kejsarsnittsbandaget av!

Okej, det här är för er som är nyfikna på det här med kejsarsnitt. De som är det minsta rädda för bilder på ärr och sår ska definitivt hoppa över detta inlägg, eftersom det handlar om...ärr och sår. I dag var det nämligen dags att ta av bandaget som suttit över snittet i en vecka nu. Och eftersom vi som sagt bjussar på det mesta i den här bloggen, så bjussar vi även på detta. Hade själv tyckt att det vore extremt intressant att få se såna här bilder, och då tänker jag att det finns fler därute som också tycker det. Därför delar jag med mig av den här inte helt supercharmiga biten av min kropp. He he. Men som sagt; tycker man det är obehagligt med sjukhuspryttlar så scrolla snabbt förbi. Såhär såg det i alla fall ut när man tog bort bandaget.

Över snittet sitter en massa strips med kirurgtejp, så man ser inte några stygn egentligen. Var lite rädd för vad jag skulle hitta under bandaget, men tycker inte att det känns så särskilt farligt. Det är rätt rent och prydligt, inte så särskilt blodigt. Snittet sitter mycket längre ner än vad jag trodde, fick akta mig noga för att inte visa Fiffi på de här bilderna, (Vi bjussar på mycket i den här bloggen som sagt, men Fiffi håller vi för oss själva.). Har jag trosor på mig så kommer ärret inte synas alls. Tycker dessutom bäst om låga trosor, men även de täcker ärret utan problem. Känns bra att kunna skutta runt i bikini så småningom utan ett stort streck på magen. För ja, jag bryr mig om sånt. Och det måste vara ok tycker jag. Okej girls, nu kommer det lite närbilder på själva ärret. Så, återigen - scrolla kvickt förbi nu om ni inte är upplagda för lite grisiga bilder.

Här kommer lite gulliga djur. Så att ni som tvekar på om ni verkligen vill kika på ärrbilder såhär på kvällskvisten får en sista chans att dra er ur. För nu smäller det. ;-)

Såhär ser alltså ärret ut i närbild. Man ser väldigt lite av stygnen eftersom det sitter tejp över. Tejpen ska falla bort av sig själv i duschen så småningom, och stygnen upplöses också av sig själva. Man behöver alltså inte böka med att åka in till sjukan för att ta bort dem. Är lite tjusigt röd där bandagetejpen suttit, och såklart svullen, framförallt just ovanför ärret. Det är väl en hel del som ska läka där på insidan, så inte så konstigt att det är lite svullet. Det gör inte ont alls, och jag har återigen glömt bort att ta mina smärtstillande i dag (kom på det just nu faktiskt när jag skriver detta inlägg). Så jag har inte knaprat några piller sen kl 23.30 i går. Och jag känner ingen skillnad mot när jag kommer ihåg att ta dem. Så jag tänker trappa ner på dem nu. Och sluta rätt snart. Har en bild kvar, en rejäl närbild. Bara för er som tål sånt och som tycker det är intressant. Ni andra - you know the drill: scrolla förbi!

Jag sa ju att det var en ordentlig närbild... ;-) Även om det är obehagligt att titta på sånt här, så tycker jag att ärret ser väldigt bra ut redan nu, det lilla man ser mellan stripsen. Det ska bli spännande att se hur detta läker, och hur det utvecklar sig utseendemässigt. Kan också tillägga att det inte stramar alls, jag känner som sagt inte av det så mycket överhuvudtaget. Om ens något. Men det känns helt sjukt att titta på detta sträck, och tänka att det var där som Iggy kom ut. Ok, nu är vi klara med ärr och sår för ett tag. Scrolla upp och kika på de gulliga djuren igen nu, för att rensa näthinnan.

Iggy gymmar!

I dag testade vi att lägga Herr Iggleton i sitt fräsiga babygym. Och jag måste nog säga att det gjorde succé. Det var en himlans storögd bebis som fascinerat låg och tittade på tygugglorna som dinglade omkring ovanför hans huvud.

Jag tycker benämningen "babygym" är så....satans töntig. Höll på att garva ihjäl mig när jag såg vad det var. Hade liksom en heeeelt annan bild i huvudet när jag fick höra ordet "babygym" utan att veta vad det var för nåt. Typ pyttesmå hantlar, kanske någon romersk ring i miniformat. ;-) Men jag hajar principen; titta, utforska, klämma, lyssna. Utveckling så att säga. En fantastisk pryttel såklart. Men "babygym"... Alltså, jag tror jag döper om vårt till...typ, "lekstation". Eller nåt. Iggy älskar i alla fall sitt babygym sin lekstation.

Nytt avsnitt ute!

Nu finns ett nytt avsnitt ute av "Gravid vecka för vecka"! Vi filmade när vi var på BB, så den här gången bjussar vi på en av Igglys första amningar, på hur min mage såg ut två dagar efter snittet och ett klipp från lägenheten när vi varit hemma i ett dygn.

Iggly gästspelar på Glam Mom-kontoret!

Och vart gick första barnvagnsfärden då månntro? Jo - till Glam Mom-kontoret såklart! Vi fick ett himla härligt mottagande, med pompa och ståt och till och med lite tårar. Här ovan ses min fantastiska partner in crime Malin, som grundade Glam Mom tillsammans med mig. Hon är företagets organisatoriska mastermind och Drottningen av råddande, Så vi kallar henne för Dråddningen. Finns inget som inte Malin råddar ihop. Första mötet med Igster var väldigt fint, tittar man noga ser man fortfarande lite tårblänk i Malins ögon. Igster trvdes himla fint i hennes famn, love at first sight.

Det var instant love från Igglypigglys sida även med underbara Viktoria. Såklart. Hon är Glam Mom-kontorets sjukt lojala och kompetenta klippa som råddar med alltifrån ordrar och kundtjänst till att styra mikrovågsugnar och teskedar till kontoret på eget bevåg när jag och Malin inte riktigt levererar på komfortfronten. Bästa Picklan.

Jag och Niklas och Piggly kände oss väldigt uppvaktade. Vi blev bjudna på fika och fick världens finaste blombukett. I rosa såklart (älska älska ääälska rosa!). Och det var en såndär sjukt söt "mamma och barn"-bukett, med en liten bukett som fästs i den stora med ett sidenband. Den tronar just nu på hedersplatsen här hemma. (Jag sa ju att det var en rackarns bra idé att styra kids om man gillar snittblommor.)

En finfin present till Iggy hade de styrt upp också. I boxen låg en sjukt söt body med pingviner på. Lite för stor än så länge, men Iggy kommer rocka den om några månader och vara tjusigast på Söder. Kändes väldigt härligt att få sticka in huvudet på kontoret, mittlivärmittjobbärmittliv vet ju ni som hängt med här i bloggen ett tag. Så jag hade saknat både mina fina glammisar och vårt kontor. Har en känsla av att de kommer att få se mycket, mycket mer av Iggy de kommande månaderna.

Första barnvagnsprommisen!

I dag vågade vi oss ut ur vår bubbla och tog en premiärtur med barnvagnen. Ni som sett "Gravid vecka för vecka" vet ju att de överraskade mig med vår drömvagn; en Joolz Earth Edition i färgen Elephant Grey, i julspecialprogrammet. Jag blev så himla glad, och lite chockad. Det var liksom världens finaste present. Kunde faktiskt inte tro att det var sant.

Att det är världens finaste vagn visste vi redan. Den har supersnygga läderdetaljer som gör att den känns extra lyxig (ett megaplus för pappa Niklas som äääälskar skinndetaljer på såväl plagg som ting), och färgställningen är så himla fin. Men sen vi fick den har den mest stått och snyggat sig i vardagsrummet, så därför var det extra kul att faktiskt pluppa ner Iggy i den i dag och ANVÄNDA den. Väldigt spännande. Har fått flera frågor från er därute också om vad vi tycker om vagnen, så jag passar på at ge en liten recension. Utseendemässigt så tycker jag verkligen den är superfräsig, finaste vagnen jag/vi sett, passar vår smak precis. Så där får Joolzvagnen 10 av 10. Eller kanske tom 11. Igglypiggly får 1000 av 10. Såklart.

Vi behöver en liten smidig vagn eftersom vi bor mitt i stan med liiiiten hiss, och inte direkt har någon jätteplats för den hemma i hallen. Och letar man efter just smidighet så måste jag säga att den verkligen levererade. Superenkel att fälla ihop så att vi fick in den i hissen (för liten för att få in hela vagnen som den är). Däremot var det inte självklart hur man skulle göra för att fälla ihop den, det var nästintill omöjligt att lista ut utan att kika på en instruktionsvideo/läsa handbok. Så där ryker ett litet poäng. Men som sagt, när vi förstått hur vi gjorde (superenkelt såklart, när man väl kan det) så var det nemas problemas. Så vad gäller smidighet och lätthet att fälla ihop så får den 9 av 10. Eftersom jag inte får bära tyngre än Iggly så fick Niklas studsa den nerför de sista trappstegen dit hissen inte når, och han tyckte att fjädringen på bakhjulen var extremt bra. De liksom "matade fram" vagnen i perfekt takt så att det kändes tryggt att ploppa ner sin lilla bebis för trappan.

En annan sak som är himla fiffig är att liggdelen är i så bra höjd. Vi var inställda på att köpa en Bugaboo först, men ändrade oss när vi upptäckte Joolz. Bland annat på grund av att Bugaboon är så himla mycket lägre, så Joolzkonstruktionen känns mer ergonomisk. Varukorgen har magnetknappar, så man slipper hassla med dragskotrådar och liknande. Skönt tycker jag. Och det var väldigt lätt att komma ner till Igster, bågen som man lyfter liggdelen i är bara att knäppa av och fälla åt sidan. Bra med plats i liggdelen också. Skötväskan använder vi inte eftersom vi har en sån fin i läder (som Niklas the leather lover köpte åt oss i julklapp) från Bagasi som passade så rackarns bra ihop med vagnen. Så den kan jag inte riktigt uttala mig om, men den hade allt som en skötväska ska ha; skötbädd, massa fack, nappflaskehållare (värmeisolerad) osv. Så på funktionsfronten får vagnen också 10 av 10 (många tior som generöst delas ut, märks det att vi e nöjda ha ha...?).

Men det allra bästa med vagnen är att den är Så Satans Lättkörd. Den kör typ sig själv, man behöver bara styra. Och den vänder på en femöring (nåt vi fick testa när vi vågade oss in på ICA vid femdraget, FULLT med folk som myllrade omkring och skulle snappa åt sig mjölkäggostbrödåflingor så snabbt de bara kunde). Framhjulen kan man låsa om man vill kunna mosa sig igenom t ex trixigare underlag, och blir det megasnöfall så kan man fixa vinterhjul till som är större och mer terrängiga. Men eftersom vi kommer bränna runt på Söders bakgator snarare än ute i skog å mark, så tror jag vi kommer klara oss finfint med de mindre hjulen som nu sitter på. Vi är helt enkelt supernöjda med Joolzvagnen. Den är skitsnygg, smidig, liten, nätt å lätt och kör som sagt sig själv. Så hela vagnen som sådan får en rungande glad tia av 10!

Magen fortsätter krympa!

Ok, nu fortsätter magbilderna post-preggofiering! De här tog vi i morse, och nu har det alltså gått 6 dagar sen snittet.

Magen har helt klart slunkit in ytterligare ett gäng centimeter, och jag känner mig slank som en liten sulfid. Hade jag sett den här bilden på mig själv för ett år sen skulle nog "å jäklar vad mycket saltlakrits som slunkit ner i den där maggen" varit min tanke, snarare än "slank som en sulfid". Men det är precis så det känns. Ingen bollmage som bökar när jag ska ta på mig jeans eller skor, eller sätta mig ner, eller ställa mig upp, eller vända mig om, eller...ja, ni fattar. Det är riktigt skönt att vara av med basketbollen faktiskt.

Magen är lite lös och mjuk såklart, men man kan inte direkt räkna med tvättbräda efter 9 månaders delade magmuskler som...icke-använts. Typ. Men lite styrka kommer med tiden tänker jag, att bära runt på Iggleton lär ju hjälpa till på den fronten om inte annat. Har fortfarande inte ont överhuvudtaget efter snittet. I morgon ska jag ta av bandaget och för första gången se stygnen. Uuuuu, tycker det ska bli sisådär lagom kul. Är lite rädd för vad jag ska hitta där bakom. Nåväl, det går nog bra. Ni får hänga på såklart, här bjuder vi friskt på magar, förlossningar och operationsärr. ;-)

Jag vet inte hur snabbt folk återhämtar sig efter förlossningar, men jag tycker i alla fall att det känns som att min mage gör ett rätt bra jobb. Tog inte med min gördel till BB (tänkte göra det, men ni avrådde och hade sååå rätt, hade aldrig orkat böka med den där och då). Men har använt den sen vi kom hem, och den hjälper garanterat till. Jag vet sen tidigare att en gördel hjälper livmodern att dra ihop sig (för inte så länge sen så lindade man mammornas magar för att åstadkomma samma effekt), men det ger också ett himla skönt stöd för ryggen. Man är ju liksom lite...sladdrig i överkroppen efter 9 månaders bebisbärande.

Fick kämpa lite för att komma i den första dagen, men sen har det gradvis blivit lättare. Gördeln är från GlamMom, vi har hittat en från USA som är mjuk och skön samtidigt som den verkligen funkar. Tycker INTE om Belly Bandit (en annan populär gördel), har sålt den tidigare och den är alldeles för hård och sjukt obekväm. Men den här är mjuk och skön, och inte jobbig att ha på sig. Blir det obekvämt orkar man ju inte pyssla med sånt här. Gördeln hittar ni här. Amningsbhn på bilden har jag ju lovordat tidigare, men jag gör det igen. Den är helt satans underbar att ha på sig på natten. Och den hittas här. Har precis köpt ytterligare en, så himla skönt att inte behöva tvätta så ofta, och det blir ju ganska kvickt mjölkfläckar på amningsbharna. Ok, det var allt för i dag! Nu ska jag Iggy-mysa!

Surfers Lodge Peniche

Jag är så himla stolt över Niklas bror och pappa, de har byggt världens finaste surfhotell i Portugal som invigdes nyligen. Det är helt otroligt snyggt inrett, varje rum är unikt och allt trä som använts är från gamla fiskebåtar för att få en vackert patinerad look. Det här är "hippie-rummet".

...och det här är "Beatles-rummet". Alla rum har egna teman. Bali-rummet är helt magiskt, hittar ingen bild på det just nu men det är kanske det finaste och mest personliga hotellrum man sett. Hursom, de har blivit omnämnda i all möjlig nationell och internationell press, och sist ut är Up Magazine, som ligger i flygstolsfickorna på alla Tap Airways-plan (som flyger Portugalrutter varje dag). Artikeln finns att läsa här. Så jag måste helt enkelt bara skryta lite.

Men framförallt vill jag tipsa, för om det är någon som är sugen på att semestra på ett ställe som är mer som ett hem än som ett hotell, precis vid havet, med GRYMT god (ekologisk och närproducerad) mat, så är Surfers Lodge Peniche helt enkelt världens bästa ställe. Inte är det dyrt heller, alltid trevligt. Vill man så kan man ta surflektioner, golfa eller utöva yoga. Eller så njuter man bara av deras fantastiska atmosfär, mat och miljö.

På den här takterrassen satt vi i höstas, drack (alkoholfri för min del) öl och lyssnade på skön musik. Och tittade ut över havet och solnedgången. Magiskt mysigt. Jag spelade in den här "Gravid vecka för vecka"-videon där också. Så, nu har jag skrutit klart. Men det är verkligen världens bästa ställe. Och jag, Niklas och Igglypiggly kommer garanterat spendera tid här i vår. Kanske är det här Iggy tar sin första våg?

(Alla bilder lånade från Surfers Lodge Peniche)

♥ Kärlek i kubik ♥

Bonusarna med att skaffa bebis blir bara fler och fler upptäcker jag. Och de begränsas inte bara till Iggly. Jag är vanligtvis rätt duktigt kär i Niklas, men efter det att han blivit pappa så har mina känslor skruvats upp ytterligare en nivå. Inte bara för att han är pappa till vårt barn såklart, utan för hur han är pappa till vårt barn. Han råddar med allt här hemma som är lite jobbigt för mig då jag inte får lyfta tyngre än Iggy, och ser till att vi har världens godaste mat att knapra i oss till frukost, lunch och middag. Men det finaste av allt är såklart hur han är med vår lilla bebis. Känslan i natt när jag knackade Niklas på axeln efter att jag ammat klart och det var dags för ersättning (pappa-matning), var....så jäkla fin. För att uttrycka det lite plumpt. Klockan är mitt i natten, och Iggy gnyr lite eftersom han (trots 50 minuters amning) inte fått i sig tillräckligt med käk. En yrvaken Niklas sätter sig upp i sängen, tufsig i håret och med sömniga ögon. Och så räcker jag över Igster och det där sömniga ansiktsuttrycket byts ut mot ett enda stort leende. Och det är så himla mycket kärlek i sättet han tittar på Iggy att jag måste smygkika på dem ett slag istället för att "ta vara på tiden" och sova. Inser då att jag är nykär i inte bara en, utan två personer. ♥ ♥

Momtrepreneur!

För ett tag sen gjorde jag en intervju med onlinemagasinet Blogozine om hur det är att ha eget företag, hur jag ser på entreprenörskap och hur jag tänkt få ihop det med att bli mamma med mera. Läs artikeln här om du är nyfiken. Slås av hur fräsch jag ser ut på bilden ovan. Ni som följer mig på Instagram (ni hittar mig på @vanja_vfv) vet att det inte är riiiiiiktigt sådär som jag känner mig för tillfället, ha ha ha...

Svar på lite undringar

Såhär ser Iggleton (smeknamnen continues...) ut preciiiis efter att han käkat. En matkoma utan dess like, och det är alltid då som leendena dyker upp. Det syns på hela honom att han är så rackarns NÖJD. Väldigt sött. Vi fortsätter att komplettera med ersättning eftersom min mjölk inte riktigt räcker till än så länge. Ibland kommer det mycket, och då vill han bara ha liiite ersättning efter amningen, men ibland ammar vi i 50 minuter, och han vill ändå ha rejält med ersättning efteråt. Det är ju lite trixigt det där med amning, man kan aldrig veta hur mycket som kommer ut, eftersom man inte ser. Det enda sätt vi kan upfatta hur mycket bröstmjölk han fått i sig, är hur mycket eller lite ersättning han vill ha efteråt. Hursom, vi var på återbesök på BB i dag, och han fortsätter stadigt att gå upp i vikt, vilket känns kalas. Har fått några frågor om lite allt möjligt de senaste dagarna, så tänkte att jag tar och svarar litegrann.

Vad använder ni för nappflaska och ersättning? Har själv tänkt att köpa hem just in case, eftersom mitt första barn aldrig lärde sig det här med amning och jag nu vill vara förberedd ifall det skulle bli likadant igen. Det är en djungel av flaskor och ersättningar där ute!
Vi fick superb hjälp av alla megakompetenta barnmorskor på BB när Iggy inte gick upp i vikt som han skulle, och en väldigt viktig detalj när man ska ge ersättning är just att det ska vara rätt typ av flaska. De gav oss därför en flaska från Medela som heter Calma (hittas här). Den är speciellt utformad så att bebisen måste använda samma sugteknik som om den suger på ett bröst. Det är superviktigt, så att amningen inte störs. Har man en flaska som är "för lätt" att suga i sig mjölk ifrån så kan bebisen bli lite lat och inte vilja ta bröstet sen, eftersom den är van att liksom få maten serverad väldigt enkelt. Nu har vi kört med Calmaflaskan sen i lördags, och den är kanonbra. Tack vare att Iggy får ersättning också efter att vi har ammat, så går han upp i vikt och blir på gott humör. Och just humörbiten är viktig för att amningen ska fortsätta fungera. Vi märkte direkt att när vi bara ammade och inte hade ersättning, så blev han ledsnare och ledsnare och mer och mer frustrerad eftersom han fick i sig för lite mat. Då gick det knappt att amma alls. Han var så vrålhungrig och frustrerad att han inte ens orkade försöka amma (det är ju lite trixigare att få till när man är ovan, och flaskan har ju en napp som är lättare att suga tag i). Men nu när han får ersättning också så är han så himla nöjd, och ammar med glädje. Väldigt mysigt.

I ett av programmen när du visar upp mammakläder så har du en rosa tröja på dig och ett par baggyjeans. Finns den outfiten kvar att köpa?
Tröjan hittade jag på BikBok för typ ett år sen så den finns nog inte kvar. Jeansen är från GlamMom.se, och de köpte jag faktiskt innan jag blev gravid, tyckte de var så himla fina. Klippte bort mudden, och hade dem som "vanliga" jeans. Och sen när jag blev preggo så var de ett av mina absoluta favoritplagg. De är tyvärr slut i just den färgen, men vi har dem i en mörkare tvätt, den som jag har på bilden ovan. De hittas här!

Hur är det med avslaget.. Mycket, lite, lagom? Använder du BB:s stora bindor eller kör du på egna?
Jag använde BB´s bindor blöjor de första två dagarna, i kombination med de sjukt heta nättrosorna. Kände mig inte så satans glammig, men oj vad bekvämt det var! Preciiis det man ville ha på sig då. Vanliga bindor hade inte räckt till de dagarna, och hade jag haft egna trosor hade de fått gå rakt i sopen efteråt. Så blöja + nättrosa = perfekt kombo de första två dagarna, i alla fall för mig. Efter det har det räckt med vanliga bindor (och phu - vanliga trosor). Nu är det knappt någonting, så det känns som att jag kommer sluta med bindor också om några dagar om det fortsätter att bli mindre och mindre avslag.

Var kommer filten från?
(På bilden ovan alltså.) Ååååå vad glad och stolt jag blir att du frågar om den! Det är nämligen vårt allra första egenproducerade GlamMom-plagg! Det är vår smarta amningsponcho, den funkar också kalasbra som bebisfilt eftersom den är så himla mjuk och len, och inte för tjock. Dessutom är den ganska lång, så man kan vika den så många eller så få gånger man vill för att få en varmare eller svalare filt, och lägga den över sin bebis. Vi och Igster älskar den! Min är batikfärgad, den fick bara något enstaka prov på. Men den finns i fem andra superfina färger, både i vår butik på Regeringsgatan 91 i Stockholm, och i webbshoppen där de hittas här!

Grattis till bebisen! Vill bara flika in att det hade varit toppen om ni kunde utöka storlekarna på ammningsbharna. Jag hittar aldrig några fina i min strlk, när jag inte ammar så har jag 80 G så då kan du ju tänka dig vad som händer med mjölk i dunkarna. Vet att det finns fler storbystade än jag som vill ha fina bh:ar som är ordentligt vadderade och med bygel Så hoppas min önskning når fram!
Jag förstår dig så himla väl, och vi letar hela tiden efter SNYGGA amningsbhar för er med större byst. Allra helst med byglar eftersom de ju ger extra stöd. Dessvärre är det väldigt trixigt att hitta, ofta slutar bhskalorna på de sötare bharna någonstans runt F eller G-kupa, vilket är supertrist. De finaste vi hittat hittills går upp till H, och de är från You Lingerie (heter Playful White, Flirty Nude och Sexy Nude och hittas här). Men jag lovar, vi letar hela tiden efter mer och finare alternativ till er bystdrottningar därute, och är det någon som har något tips på nåt märke som går upp i kupa och som är SNYGGT, så hör mer än gärna av er!

Gillar man snittblommor...

...(och vem gör inte det?), så kan jag varmt rekommendera att styra upp en bebis! Just nu badar vi nämligen i blommor här hemma. Nåt som för mig (som tycker att färska blommor är höjden av vardagslyx) är rackarns härligt. Att få bebis = himla mycket bonusar, på alla möjliga fronter.

Matmatmatmatmat...

Det är inte bara Iggy som äter som en tok här hemma. Hans mamma är så rackarns nöjd med att ha fått tillbaka utrymmet i sin mage, så varje dag är liksom en enda stor frossarfest: "Hmmm, vad kan vi gå loss på i dag då?". Indiskt, chark, ostar, massor av mackor, och i dag - en extremt efterlängtad sashimi! Lycka är att få tillbaka sin magsäck, kan jag konstatera.

Magbilderna fortsätter!

Jag tänker att vi fortsätter med magbilderna ett tag till, trots att Iggy flyttat ut. Skulle själv tycka det vore intressant att se hur en mage ser ut efter en förlossning, oavsett om det gäller ett kejsarsnitt eller en vaginal födsel. Så voilà - denna bild togs imorse, alltså fyra dagar efter snittet. Tycker själv att det är helt otroligt hur snabbt kroppen återhämtar sig. Kändes så himla lurigt efter duschen när jag krämade in mig, och när jag kom till magen så var den liksom...så himla decimerad. Jag ser ju helt klart fortfarande gravid ut, lite sådär mellanpreggo. Vecka 28 typ. Det kanske är så det fortsätter nu - nästa vecka ser jag ut att vara i vecka 27, sen vecka 26 osv? Så magbilderna continues on - "Icke-gravid vecka för vecka" liksom. Blir en spännande resa det med!

Och såhär ser magen ut framifrån. Längst ner är bandaget som sitter över snittet. Har verkligen inte ont alls. Tar smärtstillande tre gånger per dygn, men i dag glömde jag helt bort mina piller och tog dem över två timmar för sent. Märkte ingenting, så antingen räcker tabletterna längre än vad man tror (fast det verkar inte logiskt med tanke på att barnmorskorna rådde mig att ta dem något tidigare än vad det står på receptet, just för att "hinna före smärtan" så att den aldrig ska hinna ikapp), eller så gör det helt enkelt inte så ont. Oavsett så mår jag kalasbra, och känner mig inte särskilt begränsad alls. Det enda trista är att jag inte får bada, utan måste duscha istället. Och eftersom jag börjar varje dag med ett bad (väldigt snällt sätt att vakna till på, rekommenderas!), så kommer jag definitivt att sakna mitt dagliga badkarsmys. Men det är nog det enda "jobbiga" jag märkt av hittills. Och det är ju som sagt inte ens jobbigt. Jag vet att det är många som är nyfikna på exakt hur snittet gick till, vad jag tycktekändeupplevde osv, och jag lovar - det kommer. Jag ska skriva en ingående förlossningsberättelse med alla detaljer, har även en del videos som jag tror är spännande för er som är nyfikna på snitt, som vi själva filmade under operationen. Så håll ut - när jag har tid ska jag sätta mig och formulera ihop nåt som beskriver vår förlossning. Och med tanke på att tiden just nu bara far i väg så kanske det tar ett litet slag. Men det kommer - lovar! Kan i alla fall säga att jag är en miljon procent nöjd med mitt kejsarsnitt. För oss var det ett perfekt sätt att föda. Vi har fått en underbar start på vårt familjeliv, alla mår kalasbra och vi har kunnat ägna all tid sen Iggy kom åt att bara njuta av allt härligt och magiskt som kommer med att föda barn. Så kejsarsnittet får (hittills - vi är ju inte helt klara än, allt ska läka osv) 11 av 10 på en skala 1-10. Eller, det får 20 förresten. Så sjukt nöjda.

Det här med amning...

Iggy tog sin första slurk bröstmjölk redan några minuter efter det att han fötts. Det var förstås sjukt mysigt, och så blev jag så impad av att han hade sån koll - han visade vägen och jag fick mest hänga på. Sa kaxigt till Niklas att "det här var ju inte så trixigt, och det gör ju inte alls ont som alla säger". Och det är ju lätt sagt. När man e hög på morfin och ammar för första gången... När man sen gjort det ett par gånger till, så är det ju inte riiiiktigt lika smärtfritt. Man e liksom lite....naggad i kanterna. Om man säger så. Niklas var hygglig nog att smygfota mig när jag ammade på BB. Såhär ser jag ut den första minuten. Naggandet...tär litegrann liksom. Idag har jag börjat använda bröstvårtsskyddet från Medela som jag packade ner i min BB-väska, och attans vad bra det är! Det är verkligen ett hett tips till alla nyblivna mamas - styr upp en sån, superbra att ha hemma. Idag har jag nämligen inte gjort minen ovan en enda gång, tack vare detta smarta skydd. Annat som jag använder hela tiden är min underbara bröstvårtkräm (smörjer in efter varje amning för att vårda mina naggade boobs så bra jag kan) och den här amningsbhn. Guld värd; så skön och mjuk och lätt att amma i. Det är väldigt spännande att få prova GlamMoms sortiment såhär "på riktigt". Måste säga att jag är väldigt stolt över alla braiga produkter som vi letat fram. Har premiärburit den här amningsbhn under dagen idag, och den är också grym. Ger mera stöd än den andra bhn (som av just den anledningen är fantastisk att ha på natten), men fortfarande superduperskön.

Amningstekniken hade Iggy koll på alldeles själv, så vi hade tur med att den satt redan från start. Men däremot gick han ner lite för mycket i vikt första dygnen, så förmodligen kom det inte så mycket mjölk, även om vi ammade var tredje timme. Så Niklas fick bli matare nr 2, och ge ersättning efter varje amning så att Igglypigglys viktkurva skulle börja peka uppåt. Vi fick också stanna kvar ett extra dygn på BB så att vi skulle få koll på att han tjockade på sig. Vilket han gjorde när ersättningen kom in i bilden. Himla skönt. Och väldigt mysigt att Niklas och Igster fick egna matstunder. Känns som att vi kommer pumpa ut mjölk senare, så att Niklas också ska kunna mata Iggy. Nu har Slitzrattarna däremot landat, så mjölken har absolut runnit till nu. Men vi kör på med ersättning också, tills dess att vi är helt säkra på att bröstmjölken räcker till. Ska på återbesök på BB imorgon, då ska det vägas å kollas att viktkurvan fortsätter uppåt. Tror nog att den har det, känns som att vi har producerat ett litet matvrak. Som faktiskt alldeles precis just nu ligger här och...äter. Såklart.

Borta bra men hemma bäst

I går kom vi hem med vårt lilla lilla knytte. Trodde att det skulle kännas mer overkligt och konstigt att komma hem med en livs levande bebis, men underligt nog så känns det väldigt...självklart. Både jag och Niklas är förvånade hur naturligt det känns att ha Igglypiggly (smeknamnen svämmar över kan jag berätta...) här hemma. Det känns inte alls särskilt nojigt. Trodde att man skulle ägna de första dygnen åt att konstant oroa sig för att han överhuvudtaget lever och andas, men så har det inte alls varit. Mycket på grund av den otroligt fina omvårdnad vi fick på Danderyds sjukhus. Tack vare de oerhört kompetenta barnmorskorna och läkarna som tog så vansinnigt väl hand om oss i tre dygn så känns det som att vi har koll på det mesta. Och det vi inte har koll på kan man ju alltid googla upp. Eller fråga kompisar. Det har sina fördelar att vara sist ut i vänkretsen med att styra kids.

Just nu befinner vi oss mitt i den där berömda bebisbubblan som man hört så mycket om. Alla klyschorna stämmer; det går liksom inte att se sig mätt på Iggy, och trots att vi inte gör annat än att bara vara så har vi inte tråkigt en endaste sekund. Det är så otroligt häftigt att vi har GJORT den här lilla lilla varelsen, som är det godaste vi någonsin sett. Och lägenheten känns annorlunda. Vi har alltid trivts så himla bra här där vi bor, men nu känns vårt hem ännu härligare på nåt sätt. Mr Iggleton (jag sa ju att det är mååånga smeknamn...) har flyttat in, och ökat på myset med ungefär sjuttioarton triljoner procent. Och då var vi ända rätt bra på att styra mys innan.

I morse (eller, hmm, klockan var väl närmare 12 - tiden är liksom lite uppånervänd för tillfället) så styrde vi en riktigt smarrig frulle. En megagod å nyttig juice (hann drickas upp innan bilden togs, slurp sa det!), en rejäl kopp gott kaffe, två smörgåsar på nybakt bröd; en med cheddarost och en med avocado/shalottenlök/chiliflingor/örtsalt, åsså tända ljus. Med sussande bebis bredvid i soffan. Himmelriket på jorden, kändes det som. Jag är så sjukt glad att min förmåga att käka ordentligt har återvänt efter det att Igster flyttat ut. Läääänge sen jag kunde festa loss på TVÅ mackor till frulle. Halleluja! Jag älskar verkligen att äta, så det är en ren och skär fröjd att matutrymmet blivit lite större igen. Nu är Niklas ute och hämtar indiskt till middag, och jag ser SÅ himla mycket fram emot att kunna äta heeela portionen, inklusive ett peshwari-nan. Med sussande bebis intill. Mat, kärlek, färsk familj. Himmelriket på jorden.

Just nu...

...snaskas det på allehanda gottigheter som undvikits under preggofieringen. Och FY SATAN! ...vad gott det är med tunnskivad chark och en vällagrad manchego. Eftersom vårt kylskåp lägligt nog pajade dagarna innan vi skulle till BB, så hade vi inte riktigt möjlighet att fylla kyl och frys med massa godsaker som vi fått så mycket tips om. Men det ordnade sig ändå. Vi har fått en ny kyl, och lyckligtvis bor vi 30 sekunder från en kalasbra mataffär. Så Niklas pilade ut och köpte en massa gott omedelbart när vi kom hem. Och överraskade mig med en allehanda smarrigheter saker som jag längtat efter så länge. Så nu är det njutning i kubik här hemma. Av god mat, av att vara hemma och framförallt av vår sjukt härliga lilla bebis som ligger och snusar här bredvid.

Nu drar vi hem!

Jag och Niklas har tagit kanske sjuttiarton triljoner bilder på BB, det här är den allra sista. För nu drar vi från Danderyd, hem mot Söders höjder och nästa stopp på bebisäventyret!

Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen