Visa alla blogginlägg

Visar inlägg från Januari 2014

Bloggkortis från sjukhuset

En liten uppdatering: vi blir kvar en extra natt på sjukhuset eftersom Iggy inte riktigt tjockar på sig som han ska. Min mjölk räcker inte riktigt, och förmodligen har den inte riktigt runnit till än. Vid kejsarsnitt är det vanligare att det tar några extra dagar innan Slitz-bysten anländer, så nu har vi precis fått lära oss hur man efter amningen matar lite extra med ersättning.

Vi kämpade på riktigt hårt i dag med amningen så att vi skulle kunna imponera på barnmorskorna med en finfin vikt i eftermiddags, men vi behöver lite hjälp på traven. Igster mår i alla fall som en liten prins, just nu ligger han och gossar på pappas bröst. Mer om förlossningen osv kommer senare, nu ska vi mysa vidare här på BB. Kram på er, och TACK för all kärlek vi får! Igster hälsar och tackar! ♥

Programmet om Iggys födsel!

Hej all fina, bloggar en kortis för att lägga upp programmet om Igsters födsel som nu kommit upp. Jag och Niklas grät som små grisar när vi såg det, trots att det bara gått två dygn så känns det redan så långt borta. Och Igster känns på samma sätt redan så självklar.

Iggy har landat!

I dag kl 11.52 damp Iggy ner i våra liv och gjorde mig och Niklas till föräldrar, och oss tre till en familj. Han är 48 cm lång och väger 3465 gram och är givetvis det vackraste lilla barn vi någonsin har sett. Alla mår tiptop! ♥ ♥ ♥

Vecka 40

Ok girlies - sista magbilden! Var ju tvungen att knäppa lite fräsiga kort på magen, iförd en av de fina amningsbhar som vi har på GlamMom.se (Playful White heter den och hittas här). Tar inte med såna här snyggingbhar till BB, tror att man mest kör på mysigt och mjukt där. Men efteråt så kommer jag frossa i fina amningsundisar. Att slippa dra på sig tokfula tantbhar bara för att man ammar var en av huvudanledningarna till att vi startade GlamMom.se. Vilken nyförlöst kvinnas självförtroende blir boostat av att behöva dra på sig nåt som ens gammelfarmor skulle ratat liksom? Nej, det är väldigt mycket härligare att få känna sig...lite härlig. Helt enkelt.

Det känns så oerhört underligt att denna mage kommer vara betydligt mindre i morgon, och att han som ligger och trynar därinne just nu kommer att ha flyttat ut. För att hälsa på oss, göra så vi två blir tre. I morgon vid den här tiden kommer vi ligga och gossa med Iggy, och vi kommer vara FÖRÄLDRAR. En liten familj. Så. Oerhört. Ofattbart. Nu ska jag packa det sista, och skrubba mig med desinfektionslösning inför operationen i morgon. Tack snälla fina underbara ni för all pepp och all kärlek vi får av er. Vi hörs på andra sidan. ♥ ♥ ♥

Breakfast for champions...

...känns som en bra idé när det är mindre än ett dygn kvar tills man ska föda barn.

2014 är solgult!

För mig är inhandlandet av en ny almanacka varje år lite av en ritual. Jag känner liksom efter vad jag är sugen på på almanacksfronten, å sen ger jag mig ut å letar upp det. 2013 var ett rosa år från Ordning & Reda, men det var helt självklart att 2014 skulle bli....solgult. Det kändes i hela kroppen. Tyvärr var detta solgula nåt som visade sig vara helt omöjligt att hitta vad almanackor beträffar. Letade som en tok i alla bokhandlar/prylbutiker/på nätet. Men nej, det erbjöds ingetingetinget som var just...solgult. Eller ens dassgult. Gult tycks inte vara modefärgen på almanackor i år, om vi säger så. Men! I mitt fanatiska googlande hittade jag till slut den här sjukt smarta sidan: personligalmanacka.se, och vips! ...så var mitt problem löst. Blev glad som ett barn när jag hittade sajten, den tillåter en att customize:a sin kalender hur sjutton man vill, och - jiiipppiiiieeee - äntliiiigen kunde jag kirra en SOLGUL almanacka! Ett stort rackarns VANJA - med utropstecken som grädde på det solgula moset - kände jag att jag skulle ha på framsidan. Känns liksom som att någon hejar lite härligt på mig varje gång jag ser den, som när man möter nån otippad mänska på stan.

Inuti kan man också välja precis hur man vill ha den vad gäller färger/planering/utseende. Man kan dessutom lägga in viktiga datum. Som till exempel...den 29/1. Såklart. 2014 kommer vara solgult, och satans rackarns jäkla episkt.

Dagen då Igster började bakas

Niklas gick igenom sin telefon i går, för att radera onödigheter så att vi har så mycket utrymme som möjligt för Iggyrelaterade bilder och videor. Då hittade han denna brusiga filmsnutt. Det är en usel film såklart, togs egentligen bara för att testa Vine. Helt värdelös på alla sätt och vis. Om det inte vore för att vi lyckades ta den PRECIS samma dag som Igster hade börjat bakas. Utan att bli för intim (eller what the hell, alla som läser den här bloggen vet väl iofs att man måste ligga för att styra upp en bebis) kan jag säga att vi hade haft en himla mysig morgon, och sen cyklat ner till Årstaviken för ett spontanbad. Det var en supervarm dag, så till och med en badkruka som jag (som tycker det är KALLTSOMSATAN att doppa sig om vattnet inte befinner sig i typ Costa Rica eller på Bali) var tvungen att hoppa i spat. Det är så sjukt att sitta här och titta på de där brusiga bilderna så många månader senare, och ha två dagar kvar tills bebisen som skapades just den dagen ska komma ut och hälsa på oss.

På tal om att det är två dagar kvar tills dess att Iggy kommer - vi fick preciiiis reda på att filmteamet från "Gravid vecka för vecka" fått tillstånd att filma kejsarsnittet. Så ni får följa med heeeeela vägen in i mål. :-)

Det här åker med i BB-väskan!

I dag har jag roat mig med att packa min BB-väska! Jag utgick ifrån alla FANTASTISKA tips som ni lämnat här i bloggen, på Instagram och på YouTube (tack så himla mycket ♥), och sen la jag till det som jag själv kände att jag ville ha med. Och voilà - det här blev resultatet! Nu kör vi!

1) Mina älskade leopardpreggobrallor från GlamMom, de är dessvärre slutsålda sen länge men OJ vad jag älskat detta plagg! Har burit dem nästan olagligt mycket, och de har fått besöka både Japan och Portugal med mig å Iggy. De kommer vara perfekta BB-brallor: mjuka och sköna, men ändå så att man känner sig fin. Både vi själva och våra familjer kommer ju ta en rackarns massa bilder på BB, så då är det ju roligare om man tycker att man var lite fräsigt klädd tänker jag. Ni tipsade ju om tofflor/sköna inneskor, så mina favvosneakers åker med. De kan man bara stoppa ner fossingarna i och glida runt.

2) Kommer ta med mig mina allra gossigaste och fluffigaste strumpor från mitt älskade Oysho (bästa bästa stället att hitta fina myskläder, på till kalaspriser dessutom).

3) Ännu ett plagg som jag nästan älskat sönder redan: min preggotisha från GlamMom som man ju dessutom kan amma i utan att det syns (tack vare en osynlig amningslösning). Jag plockar även med mig ett preggo/amningslinne i ljusare grått. Både tishan och linnet är supermjuka i kvaliteten och har en lös och avslappnad passform, så man slipper toppar som sitter för tight runt magen.

4) Jag kommer ta med mig två stycken av de här otroligt mysiga amningsbharna från GlamMom; en vit och en rosa. De är megamjuka och i omlottmodell. Perfekta att bära på natten och när man ska ligga ner mycket i en säng (som jag antar att man gör i början) eftersom de inte har några amningsclips som kan skava.

5) Fick tips dels från min svägerska och dels från er om att ta med ett sånt här bröstvårtsskydd från Medela. Det skyddar bröstvårtan och underlättar amningen om det är så att man skulle få ont/sår osv. Har förstått att jag ska lägga så mycket krut jag bara kan på att få igång amningen så bra det går innan vi lämnar BB, så allt som kan underlätta känns bra att få med sig.

6) På tal om amning så ska denna magiskt bra bröstvårtkräm från Dr Lipp självklart med i BB-väskan. Den är organisk, består av 100% medicinklassat lanolin (som utvinns från fårull och är världens mest naturligt fuktgivande ämne) och innehåller inga tillsatser. Jag har länge använt den som läppglans/lypsyl, runt näsan när jag varit förkyld och fått irriterad hud, på torra händer, torra delar på fötterna med mera med mera. Ska bli spännande att testa den på det den en gång utvecklades för - bröstvårtor.

7) Necessär med hudvårdsprodukter och smink. Jupp, jag tänker försöka vara så fräsig jag kan på BB. Alla de där bilderna ni vet, från punkt nr 1...

8) Tar också med mig den här amningsbhn från GlamMom. Även den är mjuk och superskön, men den har mera stöd än omlottbharna, och jag tror den kommer kännas perfekt på dagen, och när man är uppe och knatar omkring på avdelningen.

9) Amningsinlägg åker med såklart. De här är i ekologisk bomull, också från GlamMom. Snälla mot både bröst och miljö. (HUR bra jobb har inte jag när det kommer till att packa BB-väska? *haha*)

10) Min älskade dator får självklart följa med till BB! Ska såklart försöka blogga lite när vi är där.

11) Bröstvärmare i en ull/silkeskombination (ull behåller kroppstemperaturen istället för att addera extra värme, och silke är naturligt läkande) från GlamMom som jag kommer bära när vi åker hem. Allt för att förhindra mjölkstockning. *brrr*

12) Häxvrål. Kommentar överflödig. He he.

13) Många av er tipsade om att ta med sig en vattenflaska för att man blir så törstig efter förlossning och när man ammar. Och för att det är skönt att ha en flaska nära till hands som man alltid kan klunka ur. Så det plockas med.

14) Min älskade kroppskräm ska absolut med. Bästa krämen! Eftersom jag inte får smörja in mig med någon lotion efter att jag duschat med Descutan (bakteriedödande tvål) inför snittet, så kommer en krämtokig mänska som jag tycka att det är höjden av lyx att få smörja in mig igen när operationen är över.

15) Bindor. Har förstått att man får det på BB, men känns ändå skönt att ta med sig såna som man tycker om själv. Vad gäller trosor så säger ni som gjort BB-resan att nättrosorna man får där är absolut bäst till en början, så jag kör på dem och plockar inte med mig nåt fancy. Fick också ett smart tips att klippa bort framkanten på några trosor, eftersom den kan skava just när man är snittad. Lät himla smart tycker jag, så det blir till att plocka fram saxen och offra några undisar.

Ok, det var det jag tänkte ta med mig. Men det är ju två till som ska med på resan. Igster:

1) Till Iggy plockar vi med oss vår Maxi-Cosi. Supersäkert och smart babyskydd, som också går att klicka fast på vår Joolzvagn. Jag bävar redan nu för hemresan (som blir i taxi). Kommer nog vara den nojigaste bilresa man någonsin gjort...

2) Vi har ju sovit med den här krabaten i ett par veckor nu så att den ska lukta mamma och pappa (två stycken till och med, efter smarta tips från er så att man kan tvätta en utan att det blir panik). Vet inte om det funkar för att göra bebisen lugnare, men värt å testa. NIklas har döpt dem till Spaghetti. Så Spaghetti numero uno får följa med till BB. Vi hoppas att han ska bli Igsters bästis.

3) TOKgullig overall från H&M som är lite varmare. Blir perfekt att åka hem i tänker vi. Satans söt!

4) Att ta med sig ett babynest har både ni och familjen tipsat oss om. Känns bra att ha något som man kan lägga i sängen, med små "väggar" så att vi inte riskerar att mosa Igster. Bebisar vill ju ha det lite trångt också, så i den här kommer han att känna sig hemma. Också bra att han har hängt i den ett tag på BB, kanske ökar på tryggheten eftersom tanken är att han ska sova i babynestet när vi kommer hem sen.

5) Det verkar vara lite olika bud om man får tvättservetter eller inte på BB, så vi tar med en förpackning.

6) Himla smidigt att köpa färdiga set med kläder tycker jag, det här vansinnessöta kitet med elefanter från Lindex åker med till BB.

7) Planerar att ta med omkring 3 ombyten till Iggy. De här söta bodysarna i ekologisk bomull från Åhléns packar vi med oss. Ingår i deras Ta 3 betala för 2-serie, bra pris alltså. Skadar ju aldrig.

8) En bebisnapp packas ned. Och jupp, jag vet att man inte ska störa sugreflexerna osv. Men jag packar hellre med den än ångrar att jag inte gjorde det. Flera av er har också tipsat om att napp redan på BB varit guld värt.

9) Inotyl. Ska tydligen vara en magiskt bra blöjsalva, enligt både tips från er och mina kompisar.

10) Ytterligare ett set jag inte kunde motstå, från H&M. Innehåller bland annat en pyjamas som jag tror Iggy kommer vara himla fräsig i. Det är igelkottar på den, och heter man Iggy så får man stå ut med att bli klädd i igelkottar. Så det så. Just detta set finns inte kvar, men H&M har andra supersöta startkit i samma stil för en billig penning.

11) Små söta gröna byxor, och ett par med äpplen och ankor på (gull gull gull). Också de från Åhléns ekologiska Ta 3 betala för 2-serie.

12) Gossig filt (julklapp från sötaste moster som är väldigt peppad på Iggy) från Färg & Form.

Åsså Niklas då:

1) Myskläder (som ändå är lite fräsiga) gäller såklart för Niklas också. Den här gossiga hoodien packas ned. Från Scotch & Sodas Home Alone-kollektion, som har galet mycket fina myskläder, framförallt för killar.

2) Kuddar! Tack vare er så har vi förstått att egna kuddar är guld värda på BB, så TACK! Världens bästa tips tror jag, så egna kuddar ska definitivt plockas med.

3) Sköna skor att lufsa runt i, och som man bara kan ploppa i och ur. Jag fick ju dessa av Niklas i julklapp och äääälskar dem. Bästa barnvagnsprommispjucksen! De är från Tretorn och finns för både dam och herr. Hittas här.

4) Godis! Plopp å kokosprickar är Niklas favoriter.

5) Foam Symmetry, surftidning till min surfnörd. Även BB kan behöva lite vågor.

6) Har fått tips om att ta med tv-serier och filmer, och eftersom vi inte plöjt Orange Is The New Black än, så tar vi med oss den. Har dock en undring kring detta. Känns lite konstigt att man skulle vilja kolla på tv-serier när man har en liten nyfödd bebis att titta på. Är man verkligen sugen på att kika på tv då? Om man kan slita blicken från sitt färska barn några minuter kanske man hellre vill sova tänker jag? Men eftersom så många av er tipsat om att just ladda datorn med serier/filmer så kör vi på det. Jag förstår säkert när jag är där. Och då kommer jag tycka att det är så himla bra att jag har er som kan tipsa om sånt här, som jag aldrig skulle tänkt på själv.

7) Niklas reser såklart till BB med stil, och packar i en rackarns fräsig Bagasi-väska (som också gjort vår sjukt snygga skötväska).

8) Många av er har också tipsat om att ta med mat till Niklas, eftersom bara frukost och fika ingår för honom på BB. Han är ju som ni vet min alldeles egna Mästerkock, och de generna har han fått i rakt nedstigande led från sin mamma, som är en riktig hejare på att styra härligt käk. Så jag har en känsla av att mamma Barbro kommer komma med en massa godsaker och se till att såväl jag som Niklas får nåt gott att mumsa på.

9) Niklas dator åker (också) med. Jajemän, vi är en väldigt uppkopplad familj som älskarälskarälskar våra Macar.

Okej, det var alles! Vi har säkert glömt tusen prylar, trots att det här kan vara det längsta blogginlägget i bloggandets historia. Men det får vi leva med. TACK för alla era tips, de är ovärderliga! Nu känner vi oss tokpreppade inför BB-vistelsen. ♥

Vecka 39!

Näst sista magbilden! I alla fall med bebis i. Tänkte att vi fortsätter att bjussa på magbilder ett tag till efter Iggys ankomst, tycker själv att det ska bli väldigt spännande att se hur det kommer gå det där med att kommatillbakatillsigsjälvigen. Undrar just om det är skillnad på hur snabbt magen "går tillbaka" vid vaginal förlossning vs kejsarsnitt? Kanke tar längre tid om man snittats, eftersom det är en massa som måste läka ihop inuti magen? Ingen aning, vi får se helt enkelt.

Även om magen känns vääääldigt stor just nu, så tycker jag inte att den ser så himla stor ut. Jag trodde absolut att den skulle vara större, såhär i vecka 39 måste jag säga. Pratade med min barnmorska om det förra gången jag var där, och det är inte så att Iggy är en särskilt liten bebis. Av vad de kan se och mäta så ligger han strax under medelkurvan, men bara pyttelite. Ska bli sjukt spännande att se hur lång han är och hur mycket han väger när han kommer ut. Tydligen har jag "mycket plats" i min mage, och därför har den inte blivit större. Det var vad barnmorskan sa. Det kan också vara så att min mage faktiskt är stor, men att jag inte ser det. Har helt klart utvecklat en slags "magblindhet", och en ny kroppssyn. La ju upp den här bilden på Instagram i veckan:

Den är från förra sommaren, och när jag ser den tycker jag bara att jag ser så himla konstig ut. Vilken räka! Var e magen? Alla bilder jag ser på mig själv nu utan mage känns superunderliga. Jag tycker jag ser så lurig ut, nåt som saknas liksom. På jobbet tyckte de att jag såg nästan obehaglig ut på den här bilden, ha ha. Men jag tror det beror på att de är precis lika vana som jag numera att jag är Fröken Köttbulle, så de tycker också att det känns knäppt att se mig utan magen. Hursomhelst så ska det bli spännande att börja se sig själv maglös snart. Jag inser såklart att den inte direkt kommer försvinna som genom ett trollslag, men mindre kommer den garanterat att bli. Och som sagt, jag fortsätter med magbilderna även efter att Iggy flyttat ut, så ser vi vad som händer. Med både mage och kroppssyn.

Glömde ju!

...att berätta om i torsdags, då var ju jag och Niklas på inskrivning på Danderyds Sjukhus inför vårt snitt. Vi fick träffa den barnmorska som kommer vara med oss på onsdag när det är dags att plocka ut Iggy (till alla som undrar - jupp, han ska heta Iggy, det är inget arbetsnamn ;-D). Hon kollade hjärtljud på bebisen och blodtryck på mig, och kändes allmänt härlig. Väldigt bra att ha träffat henne innan, hon kommer ju vara den som är min partner in crime (förutom Niklas såklart) på min sida skynket så att säga. Så det är skönt att ha fått känna lite på varandra innan. Verkade supermysig, varm och lugn. Vi fick också träffa läkaren som ska göra själva snittet. Det var en barsk dam som först skrämde livet ur oss, men som man efter ett par minuter märkte hade en glimt i ögat. Då blev hon mindre läskig. Huvudsaken är att det känns som att hon har koll på läget, och så kändes det verkligen. Fick uppfattningen att hon kan sin grej utan å innan. Vi träffade också en narkosläkare, och fick lite allmän info om hur allt går till. Självklart får man inte ha nagellack, så delar av min fräsiga Mommy Makeover får jag helt enkelt...skrapa bort, ha ha... De rekommenderade oss att kika på den här filmen som Danderyds Sjukhus producerat, och som visar hur ett kejsarsnitt går till. Vi visste om den men hade inte vågat kika på den (vill inte se några uppskurna magar tack), men de försäkrade oss om att man bara fick se sånt som man...vill se, så att säga. Och om det är någon som blir irriterad på att jag inte vill se hur ett snitt går till rent kirurgiskt (när jag ändå kämpat så hårt för att få just ett snitt), så vill jag bara säga att för mig är detta med att föda barn som att välja mellan pest eller kolera. Och jag vill inte grotta ner mig i de obehagliga aspekterna av något av födslosätten. Jag vill fokusera på det som är bra och härligt. Och framförallt vill jag fokusera på att vi ska få träffa vår bebis. Jag vet precis hur ett snitt går till, men föredrar att inte se det "live", just för att jag bara vill ha bra bilder i huvudet när det är dags. Det kommer bli nojigt nog ändå att lägga sig på ett operationsbord. Hursom, filmen vågade vi oss på i kväll (vilket lördagsmys va!), och den var jättebra. Informativ. Så om det är någon som undrar vad som händer före, under och efter att man snittas så kan jag rekommendera att kika på den. Hursom, det var ungefär det som hände på inskrivningen, för min del kändes det bra att man har satt sin fot på avdelningen där man kommer hänga, och blivit lite bekant med både omgivningar och personal. Bra förberedelse. Och hörrni - jag måste säga ett stort TACK till er som delat med er av era snittupplevelser till mig här på bloggen och på Instagram. Ni är så fina som berättar! Tack vare er känner jag mig ännu mer förberedd, och bekväm. Har sagt det förr men jag säger det igen, det känns som att jag genom något slags magiskt trollslag fått en massa nya bästisar via bloggen och Insta. ♥

The Mommy Makeover - sista delen!

Såhär (o)härlig kände jag mig i dag; trött, förkyld, otymplig. Å lite grinig. Vad kunde då passa bättre än att besöka sista anhalten på min Mommy Makeover? Nämligen det här stället:

Jajemän - jag och Niklas drog på preggomassage! Och fy saaaatan vad underbart det var! Bara grejen att kunna ligga på mage - på MAGE! Minns inte när min mage fick möta madrassen senast. Och jag som typ alltid sover på mage annars. Så det var renutsagt LJUVLIGT att få klättra upp på den där bänken, stoppa ner magen i ett hål och sen bara ligga och maxnjuta bland tända ljus, plinkeplonk-musik och varma mjuka händer. Jag var i himmelriket. Sjukt bra massage var det också.

Tog en bild precis efteråt; lite tufsig i håret, lite simmiga ögon och ett välbefinnande som var...makalöst. Rackarns vilken mood-booster massage är! Nu e jag redo för kejsarsnitt, för bebis, för ett maraton - släng vadsomhelst på mig just nu så kommer jag säga att JAJEMÄN DET KIRRAR JAG! Älska älska massage. Måste bli löjligt rik så jag kan unna mig det varje dag.

Dagens preggo!

Såhär såg jag ut idag! Plus jackahalsdukvantar förstås, men vad gör man inte för att få till en lite tjusigare Dagens Preggo-bild! ;-) *darr* *skak* *förfrusen*

Preggojeans med boyfriendfit / GlamMom och hittas här!

Pjucks / Din Sko

Preggotisha som också går att amma i utan att det syns / Glam Mom och hittas här!

Kofta / Weekday

Kepa / Hattbaren

Mage / Vecka 39 (mindre än en vecka kvar, gaaahhh!)

Älskar boyfriendfit på jeans, preggo or not! De här kommer jag fortsätta använda även efter Igster, vansinnessköna.

Ser fram emot att amma i tshirten, det är så sjukt kul att få testa alla våra plagg och produkter "på riktigt".

En annan sak som känns helt sjuk är att det faktiskt ligger en liten bebis i den där bollmagen. Som ska komma ut å hälsa alldeles, alldeles strax. Går liksom (FORTFARANDE) inte att förstå.

Closeup! Låg mudd, som jag nog kommer klippa bort när Igster flyttat ut. Så blir de precis som vanliga jeans. Och hörrni - tusen tack för alla blogg- och Instagramsvar ang hur lång tid det tagit för er att bli preggo. Det är, precis som jag trodde, extremt varierat. Så himla fint att ni delar med er. Dels för att jag får läsa om er (älskar att få höra mer om er!), och dels för att jag tror att det betyder mycket för tjejen som ställde frågan att få höra att det är olika för alla. Ni är så fina. Ha en underbar fredagkväll nu! ♥

Hur länge försökte ni?

...tills dess att stickan plussade och ni blev gravida? Fick denna fråga från en tjej därute, och tänkte att vi med gemensamma krafter kanske kan ge henne någon slags uppfattning:

Jag har en liten fråga som jag hoppas att du har lite insyn i. Hur lång tid tar det egentligen att bli gravid? 7 månader sägs ju vara medel, men jag vill höra från en riktig människa med lite koll (som själv och som har bekanta som är/varit gravida) hur lång tid det tar innan man får till det. Kan inte höra mig för själv, eftersom det inte är officiellt att jag och min sambo försöker. Vi är inne på fjärde försöket nu, och jag börjar bli orolig. Nästan varenda person man läser om på nätet har ju blivit gravid på första försöket!

Jag är ju en av de där (lyckliga, har jag insett i efterhand) som blev på smällen på första försöket. Så det är därför som jag tänker att jag ställer frågan vidare till de fina mamas som läser den här bloggen, så att du kanske kan få en lite mer varierad bild. Jag hoppas att några av er tar er tid att svara. Det jag kan tänka mig är att det finns lika många "normala" tider det tar att bli gravid, som det finns par. Om jag ska titta på min egen bekantskapskrets så har det varit väldigt spridda skurar. Vissa har lyckats direkt, andra har fått försöka i flera år. Och flera av mina vänner har även fått missfall en eller ett par gånger innan både första och andra barnet. Men barn har det så småningom blivit för alla, även om det tagit tid och funnits hinder på vägen. Men jag tror att det viktigaste av allt är att inte stirra sig blind på de där stickorna, för jag tror inte att det är en myt att kroppen "låser sig" om man snöar in för hårt på just att man måstemåstemåååste bli gravid. Har ett exempel på det i min närhet, en kompis som önskat sedan tonåren att få bli mamma, och inte gjort annat än försökt i över tio år. Det slutade med adoption efter åratal av både statsfinansierade och egenfinansierade IVF-försök, och så mycket frustration och ångest. Så nu har de världens sötaste lilla adopterade tjej. Men - vad händer, knappt ett år efter att de fått sitt adopterade barn? Jo, hon blir gravid såklart. Just för att det där måstemåstemåååååste släpptes. Tror jag. Så nu har de en fantastisk familj med såväl adopterade som biologiska barn, och de är inte det enda exemplet på liknande historier. Mina egna föräldrar försökte i nästan två år för att få barn. Och det var först när de tagit steget och inlett en adoptionsprocess som min mamma blev gravid med mig. Också för att hon slappnade av, är jag övertygad om. Så försök att ta det lugnt är mitt råd, och stirra dig inte blind på den där stickan. Men köp ägglossningsstickor och ha koll på dina fertila dagar, så ökar ju såklart chanserna att ni ska bli preggo snabbt dramatiskt. Och viktigast av allt - glöm inte att ha KUL på vägen, det är ju faktiskt himla härligt att jobba på att styra upp kids. ;-)

PS - Till dig som ställde frågan: jag ställer den på min Instagram också (du hittar mig på @vanja_vfv) så får vi säkert ännu fler svar där. :-)

Lite musikmagi...

...såhär på kvällskvisten är ju aldrig fel tycker jag. Snubblade över denna tjej på Spotify och alla låtar jag hört hittills är....himla fina.

Kolla upp hennes EP på Spotify, den heter Parades. Rackarns fina låtar!

Min mästerkock!

Jag har en himla rackarns tur att jag har haffat en karl som gillar att laga mat, eftersom jag ÄLSKAR att äta men tyvärr AVSKYR att laga. Det är inte det att jag är dålig på att styra käk, tvärtom, men jag tycker bara att det är så satans tråkigt. Plus att jag blir "mätt" av att stå i matdoften när man lagar, vilket liksom förtar glädjen när man väl ska äta. Men! Som tur är så e Niklas en hejare i köket, och jag MÅSTE bara bjussa på receptet på den här helt fantastiska rätten som han lagade i kväll, och som är en av mina absoluta favoriträtter: Salmalaxsashimi med sojadressing och wasabikräm. Går på ca 20 minuter att få ihop, och är megasuperdupergott!

1 bit Salmalax
1 avocado

Sojadressing
1 schalottenlök
1 dl japansk soja
2 msk risvinäger
2 msk vatten
1 msk flytande honung
2 msk dijonsenap
3 msk olivolja
2 msk sesamolja

Wasabikräm
3 msk inlagd ingefära (gari)
1 litet knippe gräslök
1 dl crème fraiche
2–3 msk wasabi

Hacka schalottenlöken så fint du kan och vispa ihop det med de övriga ingredienserna till en jämn dressing. Häll av och strimla ingefäran fint och hacka gräslöken. Rör ihop örterna med wasabi och crème fraiche till en jämn kräm. Skär laxen och avocadon i fina skivor och lägg på ett fat. Ringla resten av dressingen över och strö över sesamfrön. Servera med wasabikrämen. Gör den här rätten, lovar att ni inte kommer ångra er. :-)

Eftersom Niklas rattar så mycket god och nyttig mat till mig hela tiden, så tyckte jag att han förtjänade ett eget Mästerkocksförkläde. Så förra året fick han det här av mig i julklapp. Har använts myyyycket flitigt. Lova nu att ni testar Salmasashimin - den är magiskt god! Och nyttig! Och snygg!

The Mommy Makeover continues!

I dag var det dags för anhalt nummer 3 på min Mommy Makeover - fina fossingar! Fick ett presentkort av Niklas i julas med det bästa av två världar: medicinsk fotvård som avslutas med shellac. Kan ju liksom inte bli bättre; nyttig uppfräschning där minsta skavank styrs upp OCH fint målade tånaglar som håller i en evighet. Det ena utesluter ofta det andra tycker jag, när det gäller pedikyr. Antingen får man medicinsk fotvård (men då är de inte så bra på att lacka), eller så får man tjusig lackning (men då är själva fot"vården" mest fluff). Eftersom jag inte kommit åt mina fötter på ett par veckor nu (eller okej, om jag verkligen kämpar så gör jag det, men det är fasen inte worth the effort för tillfället) så var de i trängande behov av lite kärlek, så det var perfekt att casha in den här presentchecken nu.

Så det var en himla nöjd mama som stoppade fossingarna i papperstofflor, sjönk ner i den fluffiga fåtöljen och varvade mellan att dricka iskallt apelsinvatten och hett (fantastiskt gott!) grönt te. I sällskap av sessan. Rackarns härligt sätt att slå ihjäl några timmar på.

BB-väskan - help me please!

Nu finns det senaste avsnittet av "Gravid vecka för vecka" ute, och den här gången funderar jag över vad sjuttsingen man ska ta med sig till BB? I dag är det PRECIS en vecka kvar innan Iggy dimper ner i våra liv, så det känns som hög tid att få detta väskpackande kirrat. Och snälla snälla ni - ge mig gärna era bästa tips! Vad ska vi absolut inte glömma att ta med till Iggy, till mig och till Niklas? Vad tycker ni är toksmart att få med sig, och vad är superonödigt? Help please! ♥

The Mommy Makeover!

Den här veckan har jag inlett min stora Mommy Makeover! En del kör ju det efter förlossningen, men jag tänker att det är väl lika bra att få allt på plats innan Iggy kommer. Så kan jag strunta i allt sånt sen, och bara gossa loss med min lille bebis. Anhalt nummer 1 var att styra upp frippan, så det gjorde jag för några dagar sen. Hejdå utväxt å gulnat hår - hej fräscha toppar och kalla blonda slingor. Himla härligt. Gick som vanligt till min absoluta favoritfrisör Freja på MOC, och det kommer nog dröja ett tag tills dess att hon sätter saxen i mitt hår igen, eftersom hon är nästan lika preggofierad som jag. Vecka 34 är hon i, och ska få en liten tjej. Sjukt kul förstås, även om jag redan har ångest inför vem som ska "ta över" mitt hår. Jag har avverkat fler frisörer än vad Tiger Woods har avverkat älskarinnor, och det var först när jag började gå till Freja som jag hittade hem. Men nu är det alltså dags att ge sig ut å jaga älskarinnor frisörer igen. Tips?

Anhalt nummer 2 på min Mommy Makeover var att kirra en ögonfransförlängning, och det skedde i dag. Eftersom jag är en sån där tjej som kommer vilja ha mascara på mig fast jag precis fått en liten bebbe (jupp!), så är det ju himla praktiskt om man slipper pyssla med det, fast att det ser ut som att man ändå gjort det. Har testat ögonfransförlängning en gång tidigare, men då gick det inte så värst bra. Jag såg ut som en transa när jag gick därifrån. Mänskorna som jobbar på såna där ställen blir liksom hemmablinda, så om det inte är FÖR mycket, så tycker de inte att det syns alls. Ni vet typen; någon som jobbar på en fillersklinik eller liknande och som sakta men säkert börjar joina kattfolket med ögonbryn vid hårfästet och bratwurstar till läppar. Hursom, tog en före och efterbild så ni ser skillnaden. Ledsen för det korniga resultatet. *måstemåstestyraiPhone5snart*

Closeup så ni ser bättre! Den här gången höll jag HÅRT i ögonfranstyglarna, och sa att jag absoluuut inte ville ha några fransar som var mer än MAX 1 mm längre än mina egna. Och halleluja - då blev det jättebra! Som att ha mascara. Inte som att bli förvandlad till Robert Fux. (Äääälskar iofs Robert Fux, men tycker att han passar bättre i sin look än vad jag gör.) Anhalt nummer 3 av the Mommy Makeover sker i morgon!

Iggy röjer runt!

Känns nästan som att man borde ha en "VARNING FÖR STARKA BILDER"-flagga på detta filmklipp. Jag som haft nästan ett helt år på mig att vänja mig vid att magen rör på sig tycker själv att det ser så jäkla lurigt ut när Iggy röjer omkring, så jag kan tänka mig att ganska många tycker det här klippet är mer läbbigt än härligt, ha ha ha... Hursomhelst, så filmade Niklas detta när vi hade gått och lagt oss i går kväll. Iggy var (som vanligt) kvällspigg, och det brukar vara som mest action på honom preciiiis när jag ska gå och lägga mig. I går var det lite extra action, så vi kunde bara inte låta bli att filma. Och det ser ju faktiskt helt satans bisarrt ut. Ett litet barn bor inne i min mage. ETT LITET BARN BOR INNE I MIN MAGE! Jag är ledsen, men det KAN inte bli verklighet för mig förrän han har flyttat ut, och jag kan ta på honom. Det är bara för konstigt alltihop.

Stygg mot "Christer"?

Jaha, här sitter jag och gör min bästa Dr Evil-imitation såhär på söndagskvällen. Varför det då? Jo, jag har tydligen varit för hård mot "Christer". Han undrade om min sexlust ökat sen jag blev preggo och vad min kille tycker om att min mage växer, och jag svarade...tja, lite syrligt på den frågan. Så nu var det någon som tycker att jag överreagerar, och Christer själv skriver såhär till mig:

"Inget menat något illa. Vissa mår strålande under graviditeten och andra inte. Jag menar att jag inte vill veta i detalj. Utan som frågan lyder. Jag vill inget illa och jag följer dels dig för att du är helt underbar. Jag kommer inte att störa dig om du tar illa vid då jag ställde frågan. Lycka till med barn med mera, så kommer jag inte att ställa känsliga frågor mera. Hur hade du reagerat om en tjej frågat exakt samma fråga?"
Kära Christer, eller Totte som du också kallar dig när du kommenterar, jag är jätteglad att du tycker att jag är en härlig person, tack för det. Och det kanske ligger något fullkomligt oskyldigt bakom din undring. Du kanske själv är tillsammans med någon som är gravid vars sexlust påverkats, och nu ser du chansen att fråga andra preggosar hur de ser på saken, för att förstå din tjej bättre. Vad vet jag? I så fall ber jag om ursäkt. Men, eftersom du ställt samma fråga både här och på YouTube, på flera olika gravidisars avsnitt, så känns det mest lite märkligt. Och ganska sunkigt. Jag har märkt att det finns rätt många gravidfixerade därute, som gärna vill grotta runt i sexlust och gravidmagar hit och dit. Så min toleransnivå på den fronten är rätt låg. Och JA, jag hade reagerat annorlunda om det var en tjej som ställt frågan. Men om du har alldeles rent mjöl i påsen får du gärna utveckla din undring, och berätta lite mer ingående varför just du funderar på just detta. Om du övertygar mig så lovar jag att ta både frågan och dig på allvar. Men om det dyker upp en liknande frågeställning från en "Lena" inom kort, så kan jag meddela att risken att jag svarar lika syrligt då är ungefär...tusen procent.

Yeti is the new black

Jag har ju sagt förut att jag ÄLSKAR loppisar, både att gå på dem och att stå på dem. Och i dag tipsade min mamma mig om en loppis bara 100 meter från vår port. Lyckan var total! Finns det någon härligare söndagssyssla än att glida runt och leta spännande fynd?

När jag dessutom hittade världens gossigaste fuskpäls efter endast fem minuter, för typ inga pengar alls (en hunka!), som min mamma till på köpet generöst nog fick för sig att bjussa mig på (att bli bortskämd av blivande mormor är helt klart en av preggofieringens fördelar), så var ju lyckan...ja, ÄNNU mer total! Ser fram emot att glida runt här på Söder, yeti-style, inom kort!

Vecka 38!

Ligger några dagar efter med magbilderna (är ju egentligen i vecka 39), men eftersom jag inte har postat vecka 38 än så kommer den här! Det syns inte så tydligt på den här bilden, men jag tycker att magen ser fyrkantigare och fyrkantigare ut... Någon sa att det beror på att bebisens rygg ligger "utåt", och formar om magen. Det kanske stämmer?

Nätmagasinet The High Issue...

...har en skribent som heter Camilla och som följt min och Niklas kejsarsnittsresa i "Gravid vecka för vecka". Hon ska föda 6:e februari, också via planerat kejsarsnitt, och har skrivit en intressant krönika om det som ni kan läsa här. Måste säga att jag är så himla himla glad om denna YouTube-serie kan hjälpa till att sprida info om just hur det är att vilja föda med planerat snitt, och blir stolt när jag ser att det ger ringar på vattnet, som denna krönika till exempel.

Sista frågestundssvaren - blandad kompott!

Är sugen på att se mer av eran lya! Om du vill visa såklart.
Nemas problemas! Jag kan absolut posta mer bilder från vår lägenhet. Inleder med denna då, på mitt klädskåp. (Kan tyvärr inte visa hela skåpet just i dag, det var liiiite för stökigt för att platsa på bild, men överdelen funkar he he.) Det hittade vi på ett av mina absoluta favoritställen när det kommer till möbel- och prylinköp: Qvartingeladan i Mariefred. Det är en gigantisk lada ca en timme utanför Stockholm, med mängder, mängder och åter mängder av tokfina och unika saker att fynda. Både jag och Niklas älskar loppisar, den största delen av inredningen i hans butik kommer därifrån också. Ett hett tips om man gillar att loppisfynda! Och ska man ändå åka dit, så rekommenderar jag varmt ett besök på Taxinge slotts kakbuffé. Det ligger inte långt från loppisladan, och är det perfekta stället att fylla på energiförråden före eller efter man shoppat loss!

Ovanpå klädskåpet bor Hasse. Jag fick honom på skämt av några kompisar när jag fyllde år för ett gäng år sen, men det var kärlek vid första anblicken och han har hängt med mig sen dess. Han får lite olika outfits beroende på humör, just nu tycker jag att han känns väldigt tjusig i min gamla Noa Noa-sjal och en hatt som jag hittade på H&M nyligen och som jag tror kommer bli en vårfavorit. Fotografiet bredvid Hasse har min lillasyster tagit, och jag älskar den tavlan. Vem blir inte på gott humör av två händer fulla med godis liksom?

Skulle du vilja få barn ungt?
Nej, det skulle inte ha passat mig alls att få barn ungt. Jag var inte redo för att få barn förrän för ungefär ett år sen. Nu känns det dock helt perfekt. Och jag tror absolut inte att ålder har något som helst att göra med hur bra förälder man är, en 18-åring och en 40-åring kan vara precis lika bra som mamma/pappa.

Jag har fattat det som att du mått ganska bra under graviditeten så det kan ju vara svårt för dig att spekulera i det här egentligen. MEN hur ser du på attityden kring dåligt mående under graviditeten? Jag vet inte hur många gånger jag hört "att vara gravid är ingen sjukdom, ryck upp dig". Visserligen är det inte någon sjukdom men vissa har det jobbigare än andra och de kommentarerna kan vara så extremt kränkande tycker jag. Som att man inte har rätt att må dåligt och känna sig sjuk.
Om jag ska vara riktigt ärlig så tycker jag att det borde vara skottpengar på folk som håller på och lägger sig i hur en annan mänska upplever SIN graviditet. Alla är olika, det är bara att tugga i sig. Och SJÄLVKLART har man rätt att må dåligt och tycka att det är pissjobbigt att vara preggo, även fast man har haft turen nog att bli det. Det handlar ju såklart inte om att man är otacksam för att man får bära på en bebis, men om något gör ont/är bökigt så måste man ju få uttrycka det. Du har helt rätt i att jag haft en okomplicerad graviditet, jag har verkligen mått jättebra, men nu såhär i vecka 39 så tycker jag att saker både gör ont och är bökiga. Och om någon skulle få för sig att klaga på mig om jag pustar lite extra för tillfället, så tror jag att den personen skulle fått en rak höger. Kan inte ens sätta mig in i hur jobbigt det skulle varit om min kropp hade börjat böka med mig redan för flera månader sen. Och hade jag då inte fått böla över det, utan fått höra att jag borde rycka upp mig, så skulle jag blivit fly förbannad. Det gör ju inte mindre ont för att det onda kommer utav att man är gravid istället för att man är sjuk? Ont som ont liksom. Så SJÄLVKLART har du rätt att må dåligt.

Är sugen på att göra en gravidplåtning och undrar vart ni var i "Gravid vecka för vecka"? Kändes ju väldigt proffsigt!
Vi var i en studio på Söder i Stockholm med en superduktig fotograf som nog inte gör gravidplåtningar annars utan mest reklam. Så jag tror tyvärr inte man kan boka in sig precis där vi var. Det var lite av en specialare. Men googla runt så hittar du säkert något bra, och var noggrann med att kolla fotografens portfolio innan, så att du vet att hon eller han gjort bra grejer innan. Rekommenderar verkligen att göra en sån plåtning, kommer vara så sjukt kul att ha kvar! Och tror inte att det är något man gör med andra barnet (pga tidsbrist osv), så gör det nu!

Har sexualiteten ökat sedan du blev gravid, eller är det som förut? Många kvinnor säger ju att känslorna ökar. Vissa mer än andra. Och hur reagerar din man när din mage växer?
Eftersom du som skrivit den här frågan gjort det i namnet "Christer", så tror jag att du är en sån som snöat in på gravida brudar och sitter och r*nkar till magbilder. Så vi kan väl säga att det blir ett stort rackarns NEJ till att svara vidare på denna fråga.

Vilken söt och smidig spjälsäng ni har? Varifrån är den om man får fråga?
Tack! Den är arvegods, läs mer om den i det här inlägget!

Vad är det för tavla i bakgrunden? Skitsnygg!
(Lägger upp bilden igen så ni förstår vilken det handlar om...) Vad kul att du gillar den. :-) Det är en tavla som en kompis till min lillasyster har gjort. Ett tryck från hennes första utställning. Hon har tyvärr ingen hemsida jag kan referera till, men jag hojtar när hon har utställning igen! Det var någon som frågade om påsarna också, tror de var från Leilas General Store.

Ok girls, då var alla svar från frågestunden avbockade! :-) Jag märker att det fortsätter att dyka upp frågor här i bloggen, så jag svarar vidare allteftersom. Och har jag glömt nåt, så påminn mig bara! Hoppas ni får en riktigt härlig lördagskväll nu. ♥

Mera frågestundssvar - jobb å sånt!

Hur kom det sig att du blev VD för Glam Mom? Verkar riktigt kul!
Jag är VD för GlamMom eftersom jag har grundat företaget tillsammans med Malin som ni ser här ovan. Vi drog igång hösten 2011 med ambitionen att fräscha upp och glamma till det (i vårt tycke) alldeles för undermåliga utbudet på gravidklädes- och amningsbhfronten. Vi tycker att man ska kunna få behålla sin egen stil och fortsätta vara sig själv när man är preggo och ammar. Att man ska slippa tvingas in i den där Mammastilen, där allt lätt blir väldigt tantigt eller väldigt gulligt. Och vem vill bära amningsbhar som ser ut som nåt man möjligtvis hittar i sin gammelmormors garderob? Inte så himla många, tänkte vi, och letade reda på så mycket snyggt vi kunde. Och det verkar som att det var fler som kände likadant, för två och ett halvt år senare har Glam Mom vuxit så det knakat, och vi hoppas på att kunna bli större och bättre för varje år som går, så att vi kan bidra så mycket vi bara kan till ett vettigt utbud på mammaklädesfronten. Och JA! Det är svinkul! Jag älskar mitt jobb. :-)


Vad har du för förväntningar/rädslor/känslor inför att klara livet som mamma och framgångsrik entreprenör?
Förväntansfull/livrädd/peppad/nojig/trygg/superosäker... Ungefär så har det sett ut. I alla fall tidigare. Ett sammelsurium av tankar och känslor; en rackarns röra. Men! Det börjar kännas som att jag sakta men säkert reder upp den. Jag tror att det kommer gå alldeles utmärkt med kombon bebis/företag, och den första utmaningen att få till nu blir min mammaledighet. Eller - "ledighet" är väl att ta i. Jag kallar det för "mammanedtrappning". Jag kommer fortsätta jobba på, i mån av tid, men vi kommer lägga över huvudansvaret för Glam Moms PR (som är det som jag framförallt jobbar med) på en superduktig tjej som jag faktiskt hade möte med i dag. Hon kommer göra ett grymt jobb, och hur svårt det än är att släppa ifrån sig delar av ansvaret för företaget (som ju också är min bebis, lika mycket som Iggy, fast på ett annat sätt) så är det ett måste. Jag är inte så naiv att jag tror att jag kan ha en nyfödd bebis och jobba 150% (som jag gör nu) samtidigt. Men en nyfödd bebis och jobba så pass mycket så att jag känner att jag har koll tror jag absolut att jag kan få till. Jag och Malin har också en jättebra plan för våren vilket känns kalas, och jag bor fem minuter från vårt kontor vilket innebär att jag kan poppa förbi där så ofta jag (och Igster) kan och vill. Har också turen att kunna sköta i princip alla mina arbetsuppgifter från min dator, så jag behöver varken bry mig om tid på dygnet eller ens behöva vara i Sverige för att kunna ratta sånt som behöver göras. Jag älskar mitt jobb, och har en känsla av att jag hellre kommer pyssla med något GlamMom-relaterat än att ta en fika när jag har tid över. Men några mammalatte ska såklart slinka ner. ;-) På längre sikt tror jag enbart att det är positivt att vara egenföretagare och mamma. För att kunna vara flexibel med tider och platser känns som något som kommer vara guld värt när man har barn. Är Iggy sjuk? Jaha, då jobbar jag hemifrån med honom. Är det dags att hänga lite extra? Jaha, då skippar vi dagis, spenderar hela dagen tillsammans och så jobbar jag på söndag istället. Eller inte alls om det inte är nödvändigt. Jag tror att en miljon situationer som är trixiga för föräldrar blir enklare av att man bestämmer själv över sitt jobb och sina arbetstider, och att man kan vara flexibel.


Ska du tillbaka till Glam Mom när du är klar med din mammaledighet?
Se ovan. Frågan är om det ens kommer kännas som att jag "lämnar". Tror att de på kontoret kommer behöva sakna mig mindre än vad de tror de kommande månaderna. Igster kommer nog bli en del av GM-teamet rätt omgående. He he.


Kommer pappan stanna hemma med Iggy någon fast dag i veckan eller tänker ni båda jobba 100%?
Planen nu är att jag är mammaledig på mammanedtrappning i 6 månader, sen tar Niklas över i 6 månader. Efter det vet vi inte riktigt. Då kanske vi delar på tiden, tar hjälp av mormor & morfar eller farmor & farfar någon dag i veckan, eller hittar världens bästa barnflicka som kan ta några timmar när det behövs. Ingen aning faktiskt, men det hinner vi säkert lösa tills dess.


Vad har du för utbildning? Vad har du jobbat med tidigare?
Jag har ingen fräsig universitetsutbildning eller så, utan det mesta jag kan har jag lärt mig på vägen. Treårig gymnasieutbildning är det jag har i bakfickan, gick yrkesmusikerlinjen på Södra Latin i Stockholm. Började sen frilansa som journalist när jag var 16 och skrev alltifrån artistintervjuer för tidningen OKEJ till artiklar om forskning och vetenskap för olika uppdragsgivare. Jag spenderade också många år i musikbranschen, släppte en skiva och skrev låtar åt andra. Jag har lärt mig otroligt mycket av min mamma som jag även arbetade en hel del med i början. Hon är en orädd person som ger sig på allt; hon har varit chefredaktör för en rackarns massa tidningar, hon har producerat tv-program och hon är glaskonstnär. Hennes senaste entreprenöriella äventyr är att starta ett gårdsmusteri. Otroligt inspirerande, och hon har lärt mig det viktigaste av allt när det kommer till att vara egenföretagare: man måste våga! Så man kan väl säga att jag, via fantastiska människor jag mött på vägen, har skapat mina egna kunskaper. Tror att det är så de flesta entreprenörer utvecklas, det är svårt att läsa sig till hur man skapar, driver och sköter ett företag. Man måste liksom…göra det.


Jag undrar vad du tycker om att göra på din fritid?
Jag är en riktig hemmagris och har dessutom eremit-tendenser. Så det bästa jag vet är att vara ensam hemma. Jag ÄLSKAR det. Har alltid, och kommer alltid, välja en kväll hemma själv framför en kväll ute med andra. Låter kanske tråkigt, men ge mig bara min soffa och min dator så roar jag mig kungligt i timmar, dagar, veckor. Det finns så mycket bra att läsa, lyssna på, titta på...


Jag såg en musikvideo med dig som var några år gammal, håller du fortfarande på med musik?
Njaaaeeejaaaeeej. Är väl svaret på den frågan. Musik har alltid varit min stora passion, så jag kommer aldrig "inte" hålla på med musik. Eller sluta vara intresserad. Men det är inget jag pysslar särskilt aktivt med för tillfället. Min studiohörna här hemma har nu omvandlats till Iggys hörna, t ex, det säger ju en del. Jag var länge övertygad om att det var i musikbranschen som jag hörde hemma, först som artist och sen som låtskrivare, men vips! ...så ser livet helt annorlunda ut än vad man tänkte sig, och man är toklycklig ändå. Så det är verkligen en lärdom: saker och ting kanske inte blir alls som du hade tänkt dig, men de kan bli MINST lika bra för det.

Eftersom det dök upp lite frågor om musik avslutar jag denna svarssesion med att bjussa på en låt som jag skrev som alla hjärtans dag-present till Niklas för ett gäng år sen. Den heter - logiskt nog - "Song for N". ♥

Nytt avsnitt ute!

Nu finns det senaste avsnittet av "Gravid vecka för vecka" ute! Ni får se vad det var för överraskning som jag fick, och Niklas delar med sig av "nej-träningen" som han är uppväxt med, och som förhoppningsvis ska hjälpa oss att göra Iggy till en välartad liten rackare! Får se om det funkar...hahaha... ;-)

Dagens Preggo!

Dagens Preggo!

Preggojeans / GlamMom
(Superfin modell utan magmudd som kommer upp i shoppen i vår, det är samma jeans jag hade på den här bilden som det var några som undrade över)
Preggotisha / GlamMom
Som också går att amma i utan att det syns, kommer bli min bästis när Igster landat! Obs, den är liten i strl, jag är en S i vanliga fall men väljer M i den här modellen.
Kavaj / Köpt i Japan
Ingen aning om vad märket heter eftersom allt (tvättråd etc) står på...japanska. He he.
Pjucks / Whyred
(Reafynden, minns ni?) Kan varmt rekommendera dem, gravid eller ej! Har lästat ut dem (preggofossingarna vill INTE behöva "jobba in" skor kan jag tala om, så det blir gräddfil med lästning omedelbart). Så nu är de lika sköna som de är snygga!
Mage / Vecka38
Humör / Satans kaffesugen
Om 5 min knatar jag till 6/5/4 och styr en latte! Är så sjukt nöjd med att jag har en kaffenörd till kille som lärt mig allt om hur en riktigt bra kaffe ska göras. Så jag smiter in i butiken varje eftermiddag, leker barista och gör min egen latte eller cappuccino, så att den blir PRECIS som jag vill ha den. Lyxpyx!

I dag...

...var vi invaderade av "Gravid vecka för vecka"-teamet! Niklas satt och sa en massa kloka saker om hur han ser på sitt kommande pappaliv, vi packade upp lite efterlängtade bebispryttlar som vi hittat på lekmer.se (ÄLSKAR att ALLT går att klicka hem på nätet! Passar en tidspressad dam som mig alldeles perfekt!) och jag fick mig en rejäl överraskning - igen! På onsdag sänds programmet, så får ni se vad som hände.

Fotograf-Thomas och producent-Malin var väldigt fascinerade av vår vattensäng. Hade de inte behövt ränna iväg för att filma Dessie på eftermiddagen tror jag att de skulle legat kvar än.


Har förresten fått lite frågor angående att vi är med i detta program, så jag passar på att svara på dem nu:

Jag undrar, var det självklart för dig att vara med i "Gravid vecka för vecka", hur gick tankarna? Tack för att du sa ja, superkul att kika på dig på Instagram och YouTube!
Först och främst - så himla KUL att ni tittar på programmet! Vi är så himla glada att ni är med på vår bebisresa, det är otroligt roligt att få era smarta tips och söta kommentarer. Så - tack fina ni! Det var inget svårt beslut att tacka ja till att vara med, eftersom vi kände oss trygga med att det ju inte direkt var snaskteve som skulle skapas. (Svårt att göra Paradise Hotel av ett gäng preggosar liksom.) Både jag och Niklas tyckte det kändes superroligt (och väldigt lyxigt!) att få vår bebisresa dokumenterad. Tänk vad kul att kunna se tillbaka på de här programmen om ett par år, och vad sjukt roligt det hade varit om man själv hade kunnat se ett avsnitt där ens egna föräldrar till exempel fick reda på att de skulle få en liten flicka, diskutera namnförslag osv. Jag tror att Iggy kommer tycka det är skitkul att se serien när han blir lite äldre. Jag såg dessutom en chans att få sprida vettig information om kejsarsnitt, och hade förhoppningar om att kanske till och med kunna ge stöd åt någon som tänkt samma tankar som jag. Och med tanke på de mail/kommentarer jag fått hittills så har jag faktiskt fått göra precis det. Och det känns helt fantastiskt. Så himla fint.

Kommer ni filma i operationsrummet vid förlossningen?
Jag hoppas att vi får tillstånd till det. För eftersom kejsarsnittsfrågan är så viktig för mig vill jag gärna visa hur HELA processen går till, och då ingår även själva födseln. Så, förutsatt att vi får för sjukhuset, så kommer kamerateamet vara med när Igster plockas ut.

Kommer man kunna följa dig efter förlossningen, fortsätter programmet?
Jag tror att det blir ett program till efter förlossningen, men inte mer än så. Vet inte riktigt hur det är tänkt faktiskt.

Kommer du fortsätta det flitiga Instagrammandet och bloggandet efter att Iggy anlänt?
Det kommer jag absolut! Jag tycker det är superkul att blogga och Instagramma, framförallt för att det känns som att jag fått ett nytt stort virtuellt kompisgäng i er läsare och följare. Ni kommer med så braiga tips och har så vettiga funderingar, lämnar så fina kommentarer... Jag tror inte att jag kommer kunna klara mig utan er i fortsättningen! Särskilt inte nu när Iggy faktiskt dimper ner alldeles strax, tänk vad lyxigt att ha värsta expertpanelen med härliga mamas som man kan fråga om allt möjligt. I ♥ you!

Kan du inte göra några videoinlägg i bloggen (utöver de från "Gravid vecka för vecka")?
Om det är något som ni skulle vilja så kan jag absolut göra det, kanske framförallt efter att programserien tagit slut i så fall. Så fortsätter den liksom ändå... Vad säger ni, är ni peppade på att jag fortsätter videoblogga, eller räcker det med Insta och den vanliga bloggen? Tyck gärna till!

Har fortfarande några frågestundsundringar kvar, och alla svar kommer - jag lovar! I morgon kanske jag lyckas få till den sista batchen. :-)

Vecka 37!

Egentligen är jag i vecka 38, men eftersom jag ligger efter några dagar med magbilderna så bjussar jag å Igster idag på hur vi såg ut i vecka 37! (Preggojeansen jag har på bilden är superhärliga, så vi kommer att börja sälja dem på GlamMom i vår!) Måste säga att det nu börjar bli ganska ordentligt kämpigt med att trixa på sig skorna/ta på sig byxor/komma upp ur badkaret/vända sig om i sängen med mera med mera. Om det inte var så att jag hade så mycket trådar att knyta ihop på jobbet (och även hemma för att hinna kirra allt innan vi är helt bebis-redo), så skulle jag nog gärna skippat den här preggomånaden och tryckt på Fast Forward-knappen. Fram tills nu har jag faktiskt inte tyckt att något varit särskilt jobbigt, och jag har inte haft några egentliga krämpor. Så att saker och ting börjar kännas krångliga är ovant för mig. Inser att jag haft tur, och kan tänka mig hur sjukt jäkla jobbigt det måste vara för dem som stöter på knöligheter tidigt i graviditeten. Så jag är såklart glad att det är först i vecka 37/38 som jag tycker att preggofieringen faktiskt kan vara lite bökig. Hursom, så kanske det finns en mening med det; att även om man haft en kalasgraviditet så SKA man liksom bli trött på den de sista veckorna. Så att man kan fokusera helt på att längta efter sin bebis. Så när jag tänker efter vill jag nog inte snabbspola de här sista veckorna i alla fall. Jag vill tröttna på att vara preggo, och jag vill hinna börja längta riktigt rejält efter Iggy.

Kalasdag!

I dag har vi varit på min brorsons 4-årskalas. Så himla mysigt! God mat och härligt sällskap. Och alltid lika roligt att hänga med mina brorsbarn, de är så gosiga. Men härligast av allt var nog att se Niklas in action med födelsedagsbarnet. Så kommer han sitta med Iggy om några år, det är så sjukt verkligt och så sjukt overkligt på samma gång liksom. Hursomhelst så dog jag gulldöden en smula. ♥

Och titta vad som fick följa med hem från kalaset: fiskdammspåsar! Min var fylld med saltlakrits. De har bra koll på mig minsann...

Nu går snakeskinleggingsen att klicka hem!

Eftersom det var så många som frågade var man kunde köpa snakeskinleggingsen som jag hade på mig i det här Dagens Preggo-inlägget, så har vi nu lagt upp dem i webbshoppen. Ni hittar dem HÄR! De är superdupermegasköna, jag bor typ i dem kan jag avslöja... De är hur fina som helst även efter graviditeten, bara att vika ner magmudden så är de precis som vanliga leggings. Så jag kommer garanterat fortsätta använda dem även när magen är borta.

Svar på frågorna continues - vem e den där Niklas egentligen?

Hur länge har du och Niklas varit tillsammans?
Den 20:e augusti har vi varit tillsammans i 9 fantastiska år. Han är världens finaste kille och en sjukt bra partner in crime på alla plan. Är nästan löjligt kär i honom faktiskt.

Är ni förlovade/gifta?
Jupp, vi är förlovade sen februari 2011.

Hur friade Niklas till dig?
Han överraskade chockade mig med jordens finaste tatuering på armen. Se ovan. En surfare (min skatt är en surfnörd av rang), åsså ett frieri i vågen. Ring hade han också kirrat; en tokfin vintagering från min favoritsmyckesaffär. Behöver jag säg att JAG TYP DOG? Nä, tänkte väl det.


Jag frågar alltid hur folk mötte sin partner, om du vill får du gärna dela med dig av det!
Jag och Niklas träffades faktiskt på ett superdupermegacheesy sätt: i en bar. Jag var inte ALLS sugen på att gå ut, men min kompis hade kärat ner sig i en DJ som skulle spela ett ställe vi gillade samma kväll, så jag kände att jag var ju liksom tvungen att gå med. För tänk om det här var tillfället då hon äntliiiigen skulle få ihop det med denna DJ-snubbe som hon hade haft en flirt med hur länge som helst. Så jag gaskade upp mig, drog några extra tag med rougeborsten över kinderna och pallrade mig ut. Och tur var väl det. Min kompis fick tyvärr inte ihop det med DJ-mannen (ingen förlust dock, idag har hon världens finaste kille som också e pappa till hennes barn), men jag och Niklas lyckades desto bättre. Minns så himla väl hur vi stod och drack öl och snackade, och att jag hela tiden tänkte att "han är ju sjukt härlig och SJUKT söt den här killen, men han kan ju inte vara äldre än typ 20, vore ju rena rama cradlerobbingen att gå vidare med det här". Han skulle precis fylla 25. Och, det roliga är, att Niklas tänkte precis samma sak om mig: "jaha, det här var ju en rackarns härlig tjej, men hon kan ju knappt vara lovlig". Jag var nyss fyllda 27. Så vi blev båda hemskans nöjda när vi redde ut åldersprylen och insåg att ingen av oss behövde oroa sig för någon cradlerobbing. Några dagar senare gick vi på en officiell dejt (breakdance-SM i Vita Bergsparken, rekommenderas varmt som datenight!), och ytterligare lite senare låg vi och gosade nervöst under ett gäng filtar i Tantolunden, tittandes på utomhusbio (Amelie från Montmartre - var ju liksom upplagt för megaromantik). Och sen var det klippt. Och det har det varit sen dess.

Vad jobbar din sambo med?
Han är också egenföretagare, och driver klädbutiken 6/5/4 på Söder i Stockholm (bilden). De har superfina plagg både för kille och tjej (jag fyndade precis den här tishan på deras rea, världens bästa preggotopp, supermjuk och perfekt längd!) och alla typer av surfpryttlar man kan tänka sig. Det finns också ett mysigt fik i butiken, som har sjukt bra kaffe.

6/5/4 gör också lite egna grejer, som den här tokfina klockan till exempel. Kolla in den lite närmare här.

Vilka bra egenskaper vill du att Iggy ska få från dig respektive Niklas? Om du får önska?
Min bästa egenskap är nog att jag är bra på att se saker positivt, jag har oftast de glada glasögonen på mig om man säger så. Glaset är liksom alltid halvfullt i min värld. Vissa kan nog tycka att det är provocerande ibland, och man vill ju inte gå över gränsen och bli sådär........käck. (*brrrrr* "käck" är ett vidrigt ord.) Men min inställning är att livet blir härligare om man alltid försöker hitta uppsidan med saker och ting, och tänka möjlighetsinriktat. Och jag tycker att jag är en rätt lycklig filur. Mycket på grund av min förmåga att fokusera på och se det braiga i det mesta. Så det är nog det viktigaste som jag vill att Iggy ska ärva från mig. I och med att musik är så viktigt för mig så håller jag också tummarna för att det inte ska komma ut en tondöv liten rackare, det skulle faktiskt bränna lite i hjärtat, ha ha... Så en musikalisk ådra skulle inte heller sitta fel. He he.

Vad gäller Niklas så vill jag gärna att Igster ärver hans humör. Jag har aldrig någonsin stött på en mänska med bättre humör. Det GÅR typ inte att irritera Niklas. Han har också en väldigt härlig inställning till livet: "Det ordnar sig!" ingen idé att jaga upp sig för nåt som redan har skett. Bättre att göra det bästa man kan av situationen istället. Varför vara irriterad om man verkligen inte måste? Man väljer själv till allra största del hur man mår, och det beror framförallt på hur man hanterar saker som kommer i ens väg. Vill man jaga upp sig, bli arg, svära och pysa över att man glömde köpa mjölk/favoritglaset gick i kras/man missade tuben så får man såklart bli det. Men om man inte direkt njuter av känslan att må dåligt över nåt, så är det skönare att hoppa över allt det där och använda grädde utspädd med vatten/fynda ett annat snyggingglas/ingen dör av att man blir sen till ett möte. Och ja, jag VET att det här kan låta så saaaatans.....käckt. *brrrr igen* Men en av sakerna som gör att jag tycker det är så sjukt mysigt att dela livet med just Niklas, är att det blir...härligare. Vi hoppar över så mycket av mådåligt-grejerna vi kan. Självklart blir vi också ledsna/arga/irriterade då och då. Men oftast inte över skitsaker, vilket 95% av allt som folk surnar till över just är. Är det värt att få en dålig känsla i magen och sprida en förgiftad stämning för att ens favoritglas gick sönder? Nej. Det tycker inte jag.

Niklas är också den mest omhändertagande person jag stött på, något som varit en förutsättning för att den här hösten skulle funka då jag har haft det väldigt pressat på jobbfronten. Men tack vare att han gjort...typ ALLT på hemmafronten (handlat/lagat mat/städat/tvättat/råddat allt som behöver råddas) så har jag dels kunnat göra det jag behövt göra arbetsmässigt, dels haft tid och möjlighet att njuta av att vara preggo och baka en bebis. Så Niklas omhändertagande sätt får Igster gärna ärva också. Och eftersom Niklas är till hälften fisk och trivs allra bäst i havet, så skulle ju en välvillig inställning till vatten hos lille Iggy inte heller sitta fel. Får Niklas som han vill kommer Igster kunna surfa innan han kan gå. Typ.

Har du och Niklas några bröllopstankar? Berätta!
Det har vi! Vi har en ganska klar uppfattning om var vi vill styra upp det, men inte riktigt när. Vi vill gärna gifta oss på Surfers Lodge Peniche, TOKmysigt ställe i Portugal, som drivs av Niklas bror och pappa. Kolla in filmen så får ni se, magiskt mysigt och vansinnesgod mat. Det invigdes för några månader sen, och jag kan verkligen rekommendera en vistelse där. Man bor hur härligt som helst, kan surfa/yoga/golfa/göramassaannatommanvill. Man äter ekologisk och närproducerad mat i den grymma restaurangen, tar ett glas cava (eller en kaffe) på takterrassen på kvällen, vandrar på stranden, shoppar, myyyyyyser helt enkelt. Så satans härligt ställe! Så där vill vi nog bli herr och fru. Det är planen i alla fall.

I morgon kör vi sista svarsracet! Natt natt alla fina, kram på er! ♥

Amningskurs

Amningskursen var faktiskt jättebra, är glad att jag pallrade mig dit. Vi var ett gäng basketbellies som satt i en ring och lyssnade på en barnmorska som var amningsexpert. Och hon lyckades med konststycket att ge bra och handfasta tips, utan att vara pekpinneaktig eller på nåt sätt säga saker som kan ge prestationsångest. Hon var himla noga med att hela tiden påpeka att det inte finns några rätt och fel, och att det är upp till varje föräldrapar hur/om/på vilket sätt man vill amma/mata sin bebis. Hon vann mitt hjärta lite extra mycket också, för att hon uttryckte sig i stil med "när man ligger i förlossningsrummet eller på operationsbordet" och "den man bor med/sin partner". Det var självklart att det finns olika sätt att föda barn på, och olika typer av familjekonstellationer. Två frågor som är så satans viktiga för mig. Så där fick hon pluspoäng! Hon fick ytterligare guldstjärna i kanten när hon pratade om hur viktigt det är att leva i nuet och att uppskatta vardagen, för hur mycket man än längtar till en semester så är det ju vardagen som är...vår vardag. Så det är allra, allra viktigast att den blir bra, inte att man har det extra härligt en vecka bland sol och palmer någon gång om året. Hon sa ju detta i kontexten att man ska njuta av tiden med sin bebis/sina barn överlag. Men för mig har detta varit en livsfilosofi länge, och mitt mål har alltid varit att styra upp en så rackarns bra vardag jag bara kan. Vardagen är livet. Ser fram emot en sån, där Igster är inkluderad. Ett sista plus med amningskursen var att barnmorskan hade en liiiiten bebisdocka som hon demonstrerade amningsteknik på. Och OJOJOJ vad den såg go ut. Så. Himla. Go. *längt*

Morning mamas!

God morgon! I dag är jag å Iggy uppe i ottan, och när man är för trött för att styra upp en härlig juice att inleda morgonen med, så får pressad citron i ett stort glas vatten duga. (Jajemän, är man sin egen chef vilket i mitt fall gör att jag bestämmer att jag börjar jobba kl 10, så är detta att vara uppe i ottan för mig... *hehehe* Och yes, jag hör hur ni skrattar alla bebismamas därute, snart kommer jag förmodligen tycka att en tidig morgon börjar strax efter kl 03... Eller? *gaaaaahhh*) Citronvatten är supergott, och bra för typ allt. Stärker immunförsvaret, hjälper kroppen att rensa bort slagg, hjälper en att ta upp järn, gör en mer basisk med mera med mera. Himla bra helt enkelt, och en enkel fuskis om man inte hinner eller orkar juica.

Varför är vi uppe så här tidigt i dag då? Jo, vi ska gå på...amningskurs! Har bokat in detta typ sjuttioelva gånger, men alltid lyckats missa. Men i dag är det tamejtusan dags! Min svägerska som fick en bebis för fem månader sen sa att om hon skulle ge mig nåt tips vad gäller bebisar, så var det att lägga krut på att få igång en fungerande amning innan man lämnar BB. Och att man ska ta hjälp av barnmorskorna som hänger runt där så man får tips på rätt teknik osv. Fungerande amning = ej uppstressad mamma = glad bebis. Lite förenklat såklart. Hursom, jag tycker det låter himla vettigt, så nu är det dags att svepa sista kaffet och ge sig av på kurs! Osäker dock på hur mycket såna här saker kan ge, så har ni mamas därute braiga tips som gäller amning så får ni er än gärna kommentera, så får jag både Mama Mia-kurs och blogg-kurs på amningsfronten!

Svar på frågorna continues - blandad kompott!

Superytlig fråga, men skulle du vilja berätta om din skönhetsrutin? Vilka krämer/ögonkräm etc du använder?
Ytliga frågor är precis lika välkomna som "djupare" funderingar. Yta e kul! :-) Jag är en riktig krämnörd och har testat mig fram till vad som passar min hy allra bäst. Jag har genomskinlig hy som har en tendens att bli lite röd, och tycker att Synchrorose-linjen från märket Synchroline hjälper till att jämna ut och lugna ner den. Denna hudvårdsserie är egentligen utvecklad för de som har rosacea (vilket jag inte har), men så fort jag började använda den så tyckte jag att jag för första gången någonsin verkligen såg skillnad på före och efter. Jag har provat mig igenom många dyra krämer, men den här serien funkar verkligen på mig.

Jag börjar varje morgon med att torka av ansiktet med en bomullsrondell med Synchrorose Tonic Lotion (ansiktsvatten). Hoppar över rengöringsmjölk på morgonen, det räcker med ansiktsvatten. Sen åker Synchrorose Intensive (dagkräm) på. Den har solskyddsfaktor 30 inbakat i formulan vilket är toppen. Superskön kräm som går snabbt in i huden, och den kladdar inte trots den höga solskyddsfaktorn. Är ett fan av Dermalogicas ögonkräm Total Eye Care sedan många år, så den åker på efter det. Då är morgonkrämrutinen avklarad. På kvällen tvättar jag bort sminket med Synchrorose Cleansing Milk, sen smörjer jag in hela ansiktet (även ögonområdet) med Clinical Super 3 Booster från Beauté Pacifique. Det är en stark A-vitaminkräm som motverkar just genomskinlig hud. Den ska även vara bra när man (som jag) börjar bli lite äldre, eftersom den stimulerar kollagenproduktionen. För mig så är denna kombo av krämer jättebra, men jag vågar inte rekommendera dem till höger och vänster eftersom samtliga produkter är såna som ska provas ut på hudvårdssalong. Så det är inget man bara klickar hem utan att få guidning innan. Däremot kan jag verkligen rekommendera båda märkena (Synchroline och Beauté Pacifique), och de har ju massor av olika produkter som riktar sig till olika hudtyper, så slink gärna in på någon hudvårdssalong och prata med någon duktig mänska om vad som kan passa just dig i deras serier.

Måste fråga vad du använder för epilator?
Jag har Braun Silk-Èpil 7. Den är faktiskt grymt bra måste jag säga. Har länge varit ett större fan av vaxremsor eftersom jag tycker att epilatorer oftast inte får med alla småhår. Men när jag testade denna så blev jag sjukt nöjd. Den får tag i typ ALLT, har en smart lampa som gör att man ser vad sjuttsingen man håller på med, och har dessutom något slags inbyggt massagehjul som gör att det helt klart är den "snällaste" jag testat. Tycker inte att den gör ont alls. Har blivit en ny bästis i badrummet, även om det just nu är rätt kämpigt med att...ehhh..komma åt. Om man säger så. Bloggade ju om det tidigare, och det har väl inte direkt blivit lättare sen dess. Pust.

Jag och min pojkvän ska åka till Japan i vår, och jag har förstått att du varit där nyligen. Kan du ge oss tips på vad man inte ska missa?
Mer än gärna, en Japan-guide är på g. Håll utkik i bloggen! Och KUL att ni ska dit. Det är världens vackraste, roligaste och MÄRKLIGASTE land. Fantastiskt resmål.

Är du och Niklas nöjda med Joolzvagnen? Recensera gärna!
Vi är superdupermeganöjda! Än så länge står den mest och snyggar sig här i vårt vardagsrum, det ska bli så jäkla kul att rulla runt den med en liten bebis i...! Det kommer ett längre inlägg snart som bara handlar om vagnen, sen kommer jag såklart blogga om vad vi tycker om den efter det att Iggy kommit och vi fått prova den lite mer på riktigt.

Jag har precis fått ett planerat snitt efter många turer! Vill tacka dig för att du delat med dig så mycket om dina tankar och känslor kring detta! Utan dina ord hade jag nog inte vågat stå på mig då alla jag mött inom sjukvården motarbetat detta även fast jag har en bebis som "ligger fel"... Så tusen tack, det är så bra och viktigt att detta tas upp, vi blir inga sämre mammor för att vi inte går igenom en vaginal förlossning!! Så till min fråga, kommer du använda gördel efter ditt ks?
Tack snälla för din kommentar, jag blev lite tårögd... Gulle dig. Jag kommer ta med mig den här gördeln till sjukhuset och börja använda den så snart jag kan. Den är mjuk och snäll i materialet samtidigt som den verkligen ger stöd. Och förutom att den hjälper livmodern att dra ihop sig så stagar den också upp ryggen, har hört från många tjejer att man kan känna sig lite "sladdrig" i kroppen efter sin förlossning, magmusklerna är ju inte riktigt i form osv. Så då är det skönt att bära en gördel även av den anledningen, man får lite extra magmuskler och ryggrad. ;-)

Är blond din naturliga hårfärg?
Nope, är en klassisk svensk råtta. Men min frisör Freja ser till att vi ordnar upp det.

Älskar håret och frisyren, så fint! Hur klipper du dig, har du längre fram än bak?
Jupp! Sned page liksom, längre fram än bak. Blir roligare så tycker jag.

Tycker du håret har förändrats sen du blev gravid?
Nej, jag tycker inte det. Vissa säger att de "får sån lyyyyyster" och att det "blir sååå tjoooockt och glaaansigt". Men det gäller inte mig. Mitt hår är precis som det brukar vara. Har dock hört man man tydligen tappar mindre hår än vanligt när man är preggo (vilket gör att vissa uppfattar det som att man får tjockare hår). Men att det jämnar ut sig sen när man börjar amma, eftersom det man inte tappade under graviditeten då liksom tycker att det är dags att frigöra sig. Så då kan det kännas som att man tappar en rackarns massa hår. Sen är det säkert olika, vissa tappar kanske en massa hår under amningen. Jag får hoppas att mina hårstrån håller kvar den här "vijobbarpåsomvanligt"-attityden som de haft hittills helt enkelt.

Har du någon favoritbodylotion?
Jajemän! På den här fronten har jag världens bästa tips. Det är inte den glammigaste av krämer, men saaatan vad bra den är! Apotekets Canoderm slår ALLT i kroppskrämsväg skulle jag vilja påstå. Den innehåller 5% karbamid (som är fuktighetsbevarande) och gör huden silkesmjuk. Detta är också en produkt jag varit trogen i snart ett decennium. Är krämtokig och har provat det mesta, köper gääärna dyra krämer i fina burkar. Men det här är den absolut bästa jag någonsin har testat. Lite trist att förpackningen är så sjukt ful, men om man vill kan man alltid ösa över den i någon härligare pumpflaska.

Tack för en trevlig blogg och ett trevligt program! Jag är på jakt efter en amningsbehå som man kan sova i, vilket jag har förstått att man bör ha. Har letat, köpt hem och provat men tycker alla är obekväma och skaver någonstans. Jag undrar om du har du någon att rekommendera?
Den här bhn kommer följa med i min BB-väska. Kommer nog ta med två, så att man kan byta om (eller kanske snarare när) man som novis-mams råkar söla ner den första... ;-) Den är megamjuk och snäll, har inga clips, hyskor eller hårda sömmar som skaver. Perfekt att sova i!

Favoritsaltlakrits?
Det här var en busenkel fråga! Vill man vinna mitt saltlakritsvurmande hjärta ska man bjuda mig på häxvrål... Saltlakrits som innehåller salmiak är mina absoluta favvisar i lakritsfamiljen, och häxvrål är Drottningen av dem alla! Älskar att kombinera lakrits med andra godisar, och har nu senast snöat in på att slänga in två gräddkolor (ni vet, såna där gammeldagsa) samtidigt som en häxvrålsbit. Lovely kombo!

Hörrni, det tar längre tid än jag trodde det här med att svara på frågor. Och det var fler frågor än vad jag trodde också, så jag får helt enkelt återkomma med med svar i morgon!

(Går)dagens Preggo!

Här kommer en Dagens preggo, fast från i går! Då vaggades det runt på stan, letandes fynd. Hittade dessvärre inga, men hade rackars trevligt ändå. Jag och Niklas snaskade mest i oss en massa mat hela dagen. En riktigt god megafrulle slank ner på Muggen (smörgås, smoothie, gröt, ägg och latte, nu jäklar ska väl Igster hålla sig kvar på sin finfina uppåtkurva!), juice på Juiceverket och sen en riktig kalasmiddag hemma. Åsså lite saltlakrits på det såklart. Hann dessutom med en film, som var riktigt bra. Kan absolut rekommendera den: About Time. Feelgoodfilm, utan att vara för lättviktig.


Gravidjeans / GlamMom.se (sjukt sköna, lever typ i dem nu...)
Tisha / Lindex
Hoodie / H&M herr
Jacka / H&M (extremt mkt o-herr)
Halsduk / minns inte märket
Mössa / Stadsmissionen
Väska / Marc by Marc Jacobs
Pjucks / H&M (var tydligen en vandrande H&M-reklam i går)
Trappa / Sturegallerian
Mage / Vecka 37

Niklas tyckte dock att jag ska posta "mindre pose-iga" Dagens Preggo-bilder. Så han tog en till. Mer "spontan". Då blir det såhär! #mittiettsteg #mittiettfniss

Svar på frågorna continues - hårfix!

Har också fått en rackarns massa frågor om hur jag får till mina lockar. Jag tackar och bockar återigen och är himla glad att de uppskattas. Särskilt eftersom jag faktiskt lägger ner lite jobb på dem. Jag är begåvad med typ världens rakaste hår (till och med min frisör kommenterar ibland mina hårstråns extrema rakhet), så (precis som de flesta tjejer, suck...) vill jag såklart ha mitt hår precis tvärtom - lockigt! Min lillasyster har världens finaste lockiga hår, och hon plattar naturligtvis sitt hår och drömmer om en rakare tillvaro. Tror det är någon slags universell kvinnlig lag: är du född med rakt hår? Då kommer du börja locka det så fort du kan hålla i en locktång. Är du född med lockigt hår? Plattång it is! Eventuellt kommer Iggys ankomst göra det fullkomligt omöjligt för mig att fortsätta pyssla med mitt hår på det här viset (man har ju hört om den där Tiden Som Bara Försvinner), så kanske dyker det upp en rakhårad Vanja här i bloggen de kommande månaderna. Vi får se. Tills dess tänker jag i alla fall fortsätta med mitt flitiga krullande.

Hursomhelst, ovan ser ni mina bästa kompisar i jakten på de där lagom slarviga lockarna. Två hårklämmor, ett torrschampo och en hårspray. En plattång finns också med i bilden (fast inte i bilden då, oj vad rörigt det blev här nu känner jag), men den får stryka på foten från kollaget för att den jag har nu är faktiskt inte så bra, utan mer av en tillfällig nödlösning då min trotjänartång nyligen gått i graven efter många års flitigt användande. Har lärt mig den hårda vägen att en dyr plattång (gärna köpt hos en frisör) faktiskt är värd pengarna.

Om jag ska förklara hur jag gör lockarna, så tvättar jag håret och låter det självtorka. Sen tar jag klämmorna, sätter upp överhåret och gör lockarna slinga för slinga med plattången. Varje slinga får sig en dusch hårspray. Sen dags för klämmorna igen, dela av ytterligare en sektion hår, locka slinga för slinga, och spraya. Så fortsätter jag tills hela håret är lockat och sprayat. Hårsprayen från L´Oréal ovan är enligt mig perfekt; den ger stadga utan att klistra ihop håret.

Tricket för att få "rätt" typ av lock är att locka med tången vänd utåt istället för inåt, om ni förstår? Alltså ut från ansiktet istället för in mot det. Annars ser man lätt ut som en svamp. Försöker demonstrera på bilderna ovan, bjuder på att jag ser ut som en liten lök. Vad gör man inte för att sprida lock-evangeliet? När hela håret klart, så sprayar jag rätt friskt med REF´s megabraiga torrschampo i hårbotten, och även lite i övriga håret. Avskyr känslan av flygigt, nytvättat hår, så jag vill gärna skita ner det lite på en gång. Luggen böjer jag till med plattången, och sen är jag good to go. Oftast gör jag detta på kvällen, så att jag kan sova en natt på håret, då skräpas det till lite mer, så att man inte ser ut som att man ska gå på gymnasiebal. Dra plattången hela vägen ut i topparna för en mjukare lock, eller låt topparna vara raka för ett lite rockigare hår.

Det kan ju låta som ett tidskrävande projekt detta, men det går på runt en kvart alltihop. Eftersom jag inte tvättar håret mer än (max) en gång i veckan så blir det inte att jag lägger så himla mycket mer tid på hårfix än den där kvarten per vecka. Böjer till några nya lockar runt ansiktet efter några dagar om håret ser tråkigt ut (och öser på lite mer hårspray), men annars funkar det rätt bra att bara låta det vara. Det blir mindre och mindre lockigt för varje dag som går, men man har fortfarande kvar det där vågiga. Hoppas denna lilla guide hjälper er att hitta er inre guldlock!

Svar på frågorna continues - preggo!

Smörjer du magen eller så för att slippa bristningar och märken?
Jag tror att det är i princip 100% genetiskt om man får bristningar eller inte (min mamma fick inga, så jag brås nog på henne). Så egentligen tror jag inte att man kan påverka sånt med oljor och krämer. Men, bara för att vara på den säkra sidan så har såväl mage som boobs fått sig en insmörjning med Apotekets mandelolja varje kväll. Om inte annat för att det är mysigt att klappa lite på sin bebis varje dag.

Vill du ha flera barn?
Ett till vill jag nog gärna ha, kanske till och med två om vi hinner med och orkar. Om det var upp till Niklas skulle vi styra upp ett helt surflandslag, men så många hinner vi inte med innan det börjar bli knivigt för mig på den biologiska fronten (iom att jag är 35). Tack och lov.

Tänkte bara fråga om "Iggy" bara är ett arbetsnamn eller om ni redan nu bestämt att pojken ska heta det?
Han ska heta Iggy! Det spelar ingen roll hur han ser ut när han väl kommer, han ÄR liksom redan Iggy för oss.

Hur kom ni fram till namnet Iggy?
Vi trodde först att vi skulle få en tjej, och hade vääärldens bästa (enligt oss) tjejnamn på g. Och eftersom jag tycker det är så sjukt mycket svårare att hitta bra kill- än tjejnamn, så var bland det första jag tänkte när vi fick veta att det var en liten kille: "hjääälp! Vad satan ska han heta?". Minns faktiskt inte riktigt hur jag hittade namnet Iggy, en dag bara var det där. Hade väl förmodligen sett det någonstans och registrerat det på något plan. Föreslog det för Niklas, som tyckte det var kalasbra, och i samma stund var det bestämt. Så vi är inga die hard Iggy Pop-fans som man kanske kan tro. Men ska man heta samma sak som en rockstjärna så känns herr Pop rätt bra i sammanhanget tycker jag. (Inget ont om Kurt Cobain, men det är nog bara just Kurt Cobain som kan få namnet Kurt att kännas härligt...)

Jag undrar hur länge det dröjde från det att ni bestämt er för att skaffa barn tills att du blev gravid?
Det gick på första försöket faktiskt. Min kropp var tydligen lika sugen på kids som Niklas.

Hur kände du att du var gravid?
Min kropp reagerade väldigt lurigt på att jag blev preggo. Jag vaknade en morgon och kunde inte ta mig upp ur sängen. Lederna var stela som pinnar, och så fort jag rörde mig så gjorde det ont. Kunde knappt gå i trappor och gick från 35 år till 95 år på ett dygn. Inte så himla kul. Hade ingen aning om att jag var gravid, så jag bodde i princip på vårdcentralen i en veckas tid, och de tog testpåtestpåtestpåtest utan att hitta någon förklaring på varför min kropp blivit som en gammal tants. Det pratades om reumatismutredning och andra autoimmuna sjukdomar, vilket var duktigt ångestframkallande. Trodde på riktigt att jag hade fått någon obotlig sjukdom, och att jag sakta men säkert skulle förtvina och dö. Var också inne på att det var stressymptom då jag hade jobbat som en galning under våren. Tänkte tanken efter ett tag att det kaaanske kunde bero på en graviditet, men efter ett test som visade negativt resultat la jag ner den tesen. (Hade naivt nog ingen aning om att det dröjer ett tag innan testen registrerar en graviditet.) Men efter ca 10 dagar började jag känna mig bättre, och när mensen uteblev tog jag ett test till. Och då syntes ett svagt streck. Pratade med en kompis till mig som är läkare, som sa att de symptom jag visade upp faktiskt förekommer hos nygravida som tecken på graviditet, även om det är väldigt ovanligt. Så tydligen fick mitt system sig en knäpp när Igster kom till, efter 14 dagar var jag dock helt återställd och har inte känt av ledprylen överhuvudtaget sen dess. Har ju också haft en väldigt härlig och okomplicerad graviditet, kanske fick jag den som kompensation för att jag i två veckors tid troode att jag skulle dö där i början. ;-)

Hur lång är du och hur mycket har du gått upp under din graviditet?
Jag är en liten rackare, mäter 166 cm över havet. Vi äger ingen våg, så jag vet inte exakt hur mycket jag gått upp eftersom jag inte vet vad jag började på. Men, jag vet att jag brukar väga mellan 51-53 kg (beroende på hur mycket saltlakrits som slinker ner). Så om jag låg på 52 kg från början så har jag hittills gått upp 11 kg (är nu i vecka 37). Jag har ätit precis som jag velat under hela min preggofiering, och har helt klart unnat mig mer godis än vanligt. Men det känns som att det mesta jag lagt på mig är Iggys prylar, som borde försvinna rätt snabbt. Det ska bli spännande faktiskt, att se hur mycket vikt som består av bebis, fostervatten, moderkaka osv.

Har du haft sammandragningar tidigt?
Nej, de började först för några veckor sen. De kommer t ex om jag älgar på lite för snabbt när jag är ute och går (måste av ngn outgrundlig anledning alltid gå så snabbt jag bara kan, något som min livmoder numera protesterar emot).

Jag undrar hur du tänker kring kost och motion både nu under graviditeten och senare under amningen. Bara lite generellt så där. :)
Jag tycker om att vara noggrann med vad jag stoppar i mig och älskar att äta, men jag avskyr att laga mat. Himla dålig kombo. Som tur är har jag världens bästa kille som lagar fantastiskt god (och nyttig!) mat till mig varje dag. När inte han är hemma lever jag på saltlakrits och cheeseburgare. Vi var ganska ekomedvetna även innan Iggy flyttade in i min mage (framförallt för att vi juicar så mycket, det blir det rena rama giftcocktailsen om frukten inte är eko-odlad), men snäppade upp det ett steg till efter att vi fick reda på att vi skulle få en bebis. Man är ju liksom så rädd om det där sköra lilla livet därinne, som inte alls har samma förmåga att hantera gifter som man själv har. Så nu köper vi i princip allt ekologiskt. Vi börjar alltid dagen med en juice, tror att vår råsaftcentrifug till och med jobbar hårdare än jag. ;-) En klassiker är: apelsin, äpple, broccoli (eller grönkålsblad), ingefära, citron, morot, spenat och selleri. I med en matsked ekologisk linfrölja, så har man världens bästa start på dagen. Har haft fantastiska värden genom hela min graviditet, och är helt säker på att det beror på allt juicande. Det är ett så himla lätt sätt att få i sig så mycket bra prylar. Jag håller tummarna för att Niklas ska orka fortsätta vara min personliga mästerkock även efter Iggys ankomst, så att inte sömnlösa nätter förvandlar även honom till en cheesburgarmumsare. Vad gäller motion så har jag aldrig varit en gymråtta, och får nog inse att jag (tyvärr) aldrig kommer bli det heller. Då och då dyker det upp ett jättesug, och jag vill bli Frisk Och Stark. Men det slutar alltid med att gymkortet bara kostar pengar och aldrig används. Är en sån som måste ha en personlig tränare för att det ska bli nåt av det hela tror jag. Är däremot en hejare på vardagsmotion; tar aldrig rulltrappan, går i stället för att ta tunnelbanan osv. Så när man ska ut å rulla vagn i vår kommer motionen automatiskt tänker jag.

Vågar du äta sushi nu? (Jag vill, men är så skeptisk.)
Absolut! Jag har typ levt på sushi hela under min graviditet, framförallt till lunch. Vi var ju i Japan också när jag precis var nypreggofierad, och att befinna sig i Japan utan att äta sushi GÅR liksom inte. (Kan tillägga att det var utomjordiskt gott också. En ny nivå på sushi som man typ inte visste fanns.) Man ska inte äta tonfisken eller insjöfiskar, men t ex laxen går ju finfint - så länge den varit fryst. Så gå till ett fräscht och bra ställe, fråga om deras lax varit fryst, och är svaret "ja" så är det fritt fram att njuta!

Vad har varit det bästa med graviditeten? Det mest överraskande?
Det bästa: Att man hela tiden bär med sig någon slags extralycka som liksom gör att livets härlighetsnivå höjs ytterligare ett snäpp. Att Iggy legat och trynat i min mage har gjort att varje dag på något sätt känts som en del i ett stort äventyr. Inte för att jag direkt spenderat 100% av min vakna tid med att fundera kring att jag är preggo (tvärtom, har haft den stressigaste hösten någonsin jobbmässigt vilket gjort att jag ganska sällan stannat upp och reflekterat över att jag håller på och bakar en bebis). Men varje gång tanken slunkit dit så har jag blivit så himla glad.

Det mest överraskande: Att jag inte en enda gång har känt mig rädd för vad som komma skall. Nu är det tre veckor kvar, så lite tid finns ju fortfarande för ett rejält psykbryt. Men eftersom jag varit så osugen på att skaffa barn under så många år (Niklas som velat ha barn länge har haft en ängels tålamod med mig på bebisfronten...), så känns det nästan märkligt att det känns så himla naturligt nu. Vände från nejjagvillfortfarandeintehabarnännu till yesnukööörvi i våras, och sen den dagen så har hela barnprylen känts toppenbra. Tror det beror mycket på att jag har världens bästa partner in crime när det gäller föräldraskapet, är så himla trygg med att Niklas är en sån klippa på alla områden i livet.

Vad skulle du ge dig själv för råd/tips om graviditeten om du kunde åka tillbaka till den stunden du fick veta att du var gravid?
Eftersom jag trodde att jag skulle förtvina och dö där i början så är "DU SKA INTE DÖ DU SKA BARA PYSSLA IHOP EN BEBIS!" det första jag skulle säga till mig själv. Sen skulle jag nog be mig själv slappna av lite, det var väldigt nojigt där i början tycker jag, innan det magiska 12-veckorstrecket. Fast jag tror nog ändå inte att jag skulle kunnat slappna av då, tanken på missfall var liksom ständigt närvarande. Jag tyckte att det kändes som att vi hade en bebis från den stunden vi såg det där svaga strecket på stickan, så jag förstår verkligen att ett missfall i vecka 7 kan sätta lika djupa spår som ett i vecka 15. Och jag har sån stor respekt för alla som varit tvungna att gå igenom denna hemskhet, men ändå pallat ladda om och försökt igen. Tror knappt att det går att förstå vilken styrka som krävs för det, innan man själv haft en bebis i magen.

Är du nervös inför förlossningen?
Eftersom jag fått mitt kejsarsnitt beviljat och därför får föda på det sätt som jag känner mig tryggast med, så är jag inte så nervös. Men när jag väl ligger där på operationsbordet kommer jag nog absolut inte vara så kaxig. Egentligen är det ju helt sjukt det som ska hända; att de ska skära upp min mage och plocka ut vår bebis - medan jag är vaken. Gaaahhhh... Jo, okej, nu är jag nog nervös inför förlossningen. ;-)

Hur kommer det sig att du väntade tills du var 35 med att skaffa barn?
Det kändes inte rätt innan dess helt enkelt. Tvärtom, så funderade jag under ett par år om jag ville ha barn överhuvudtaget. Men jag tror den största anledningen var att jag inte hade hittat rätt karriärsmässigt. Det kanske låter konstigt, men för mig har alltid jobbet och livet flätats ihop väldigt tätt: mittjobbärmittlivärmittjobb liksom. Känner jag mig inte trygg och tillfredsställd jobbmässigt, så är jag inte trygg eller tillfredsställd som mänska heller. Har i princip aldrig varit anställd utan alltid skapat mina egna arbetstillfällen utifrån vad jag velat göra. Och i över ett decennium så höll jag på med musik och var hundra procent säker på att det var där jag hörde hemma. När det visade sig att det inte var så, tog det ett tag innan jag hittade en annan planet att bebo och känna mig trygg på: GlamMom.se som jag grundade tillsammans med min kompis Malin. Jag älskar att jobba, gör det oftamycketochgärna, och kommer aldrig kunna vara en person som går till sin arbetsplats, gör sina timmar, tar emot sin lön och sen Lever Livet när arbetsdagen/veckan är slut. Jag måste göra något jag brinner för, som jag kan se växa. Annars mår jag inte bra. Men med GlamMom föll allt på plats, jag hittade vad jag ville göra och mådde bra. Och då kom också viljan att skaffa barn. Jag känner mig själv, och vet att jag har en förmåga att snöa in på saker. Och hade jag skaffat barn utan att ha hittat rätt på jobbfronten så skulle jag ha grottat ner mig helt i min bebis, blivit världens bästa mamma, och sen haft jordens största ångest när mammaledigheten var över eftersom jag inte skulle ha någon aning om vart JAG var på väg. Det hade kanske ordnat sig, men för mig var det en förutsättning att först bli trygg i min egen livs/jobbsitiuation innan jag pusslade in ett till liv i den.

Svar på frågorna continues - smink!

Nu fortsätter vi med svarandet! Å varför inte börja med lite skönhet, en grådassig dag som denna? Piggar alltid upp. Har fått en rackarns massa frågor om vad jag använder för smink, eftersom jag "ser sååå himla fräsch ut"! MENTACKSOMATTAN! ...säger jag då och rodnar klädsamt. Det är preciiis vad en höggravidis vill höra kan jag tala om. Jag tackar och bockar ödmjukast och tänker att ohh så trevligt att ni gått på den illusionen. Hursomhelst, här har ni en bild på vad som bor i min necessär. Jag är en riktig sminktjej och går helst inte utanför dörren utan dessa dagliga partners in crime. Slänger man på sig ovan mix så förvandlas vilken glåmig stackare som helst till en pigg rosenknopp. Det lovar jag! Har satt samman ett extremt pedagogiskt kollage nedan, med länkar till mina favvisar.

1) Mineralfoundation från svenska Tikei.se. Superbra produkt; 100% mineraler, de tillverkar allt själva, testar inte på djur och använder inte ämnen som kan reta känslig hy (som ofta finns med i andra mineralfoundations). För att hitta exakt rätt nyans kan man klicka hem prover för 10 spänn styck innan man beställer en större burk. Supersmart tycker jag! Jag har färgen N2. Använder den i hela ansiktet, och har den även som concealer runt ögonen. De har alltid fri frakt, och dessutom är priset kalasbra, bara 169 pix för en 9-gramsburk (jämfört med ex BareMinerals som kostar 469 kr).

2) Kabuki-borste för att svischa på sig foundation. Köper alla borstar från Tikei också, de innehåller inga djurhår, och jag tycker att deras kabuki-borste är mycket bättre än BareMInerals. Mjukare, men minst lika effektiv. Bra pris också, så att man kan klicka hem en ny när det behövs utan att behöva leva på nudlar resten av månaden.

3) Rouge från Face Stockholm i färgen Hot Pink. Är på konstant jakt efter den perfekta "komprecishemfrånensportigpromenad"-färgen, och just nu är den här min favorit. Ta en dutt på ögonlocken också.

4) Läppglans från Make Up Store i färgen Fuchsia. Perfekta vardagsglosset som jag tycker ger preciiiis rätt rosa nyans. Man ser inte sminkad ut - man ser bara lite bättre ut. Sånt gillar vi.

5) Lancôme Définicils Mascara. Bästa mascaran EVER! Har varit denna produkt trogen sen jag var 17 och kommer aldrig aldrig ALDRIG byta ut den. Perfekt borste som får tag i alla fransar (avskyr runda bulliga borstar) och grym konsistens som bygger på fransarna så att de blir lååånga och fina. Håller hela dagen men är ändå lätt att tvätta bort. En av få produkter jag med glädje skulle kunna bli en såndär tokpinsam tv-shopförsäljare för, eftersom jag älskar den så innerligt. Den och Yes diskmedel. Finns liksom inga värdiga konkurrenter.

6) Ögonskugga från MAC i färgen Omega som jag använder som brynskugga.

7) Favoritläppglans nr 2, Lipglass från MAC i färgen Heroine. Superfint lila glans som man kan dutta på lätt med fingret för att bara få lite färg (när man är sugen på nåt mer dramatiskt än det rosa från Make Up Store), eller smacka på rejält om man vill vara mer vavavoomig.

8) Solpudret Bronze Goddess från Estée Lauder (de verkar ha ändrat designen sen jag köpte mitt, så bli inte förvirrade av att 2014-versionen har en annan förpackning än i kollaget). Jag har färgen Medium. Eftersom jag i princip aldrig solar ansiktet så behöver jag en hel del hjälp på traven på den så kallade solkyssta fronten... Har försökt med den bleka Nicole Kidman-looken, men istället för en sån där ljuv porslinsdocke-feeling så blir det liksom mera spökansikte för min del. Så ett bra solpuder är min bästa vän.

9) Slutligen, utan min signature scent (ÄLSKAR att ha en sån, är lika beroende av att ha just en sån som utav själva doften tror jag) känner jag mig naken. Så två puffar i nacken av denna long time favourite (också en produkt jag varit trogen sen jag var tonåring) får avsluta piffandet.

Voilà!

Svar på frågorna del 1 av 3!

Vad KUL att ni hade så mycket frågor! Och ännu roligare att det var så varierat, det ni undrade över. Sitter nu i soffan med macen på magen (himla smidigt att man liksom har ett inbyggt datorbord numera), och ska göra mitt allra bästa för att svara så bra jag kan. Eftersom det kom in en hel del frågor om kejsarsnitt så tar jag dem i ett separat inlägg (detta), och de övriga undringarna delar jag upp på två omgångar så att det inte blir för mastigt. Nu kör vi!

När man har planerat kejsarsnitt, hur gör man då om förlossningen skulle sätta igång av sig själv tidigare?
Om värkarna sätter igång innan den 29/1 som mitt snitt är planerat till, så ringer man till förlossningavdelningen som då ger en ett akut snitt istället.


Kan du tänka dig att föda vaginalt om förlossningen sätter igång innan ditt snittdatum? Jag tänker att om du är en sån som har snabba förlossningar och det sätter igång tidigt...KAN man verkligen ställa in sig till 110 % på att det kommer bli snitt eller finns det alltid en "risk" att det inte blir så? Du kanske har världens bästa föda barn kropp som bara ploppar ut ongen? :) Är du rädd att det ska bli så?
Nej, jag kan inte tänka mig att föda vaginalt om förlossningen sätter igång innan 29/1. Inte om jag har ett val. Föder jag i taxin på väg till sjukhuset är det ju inte så mycket att göra åt saken, men har man planerat kejsarsnitt så gör sjukvården sitt yttersta för att man ska få det även om allt inte går enligt planerna, och man får då som sagt ett akut snitt istället för ett planerat. Visst är jag nervös för att Igster ska bestämma sig för att komma ut tidigare än vad det är tänkt. Dels för att det alltid kommer finnas en oro att jag ska behöva föda vaginalt fast jag nu inte vill det, och dels för att jag vill hinna knyta ihop alla lösa trådar på jobbet, så att jag verkligen kan slappna av till 100% och bara njuta av vår lille bebis när han väl dimpt ner. Men eftersom jag bor mitt i stan i Stockholm och hinner till sjukhuset på 20 minuter så borde det inte vara några problem att få till ett akutsnitt, och vad gäller jobbet så får det helt enkelt ordna sig. Så egentligen behöver jag nog inte vara så nervös.


Du skriver att du inte vill riskera att få förlossningsskador. Är det främsta anledningen till att du vill ha snitt, eller är det själva förlossningssmärtan (värkarna) som du vill undvika?
Det finns tusen anledningar till varför jag vill föda med kejsarsnitt, både fysiska som psykiska. Vad gäller förlossningsskador så är jag mer bekväm med den skadebild som finns vad gäller kejsarsnitt än en vaginal förlossning. För självklart finns det skaderisker även med ett snitt, men det är andra typer av risker. För att uttrycka det enkelt (och inte så nyanserat): vissa tycker att det obehagligaste som finns skulle vara att någon skar upp deras mage, och andra tycker att det obehagligaste som finns är att någon skulle klippa upp deras fiffi. Jag är inte särskilt vek, och har nog snarare hög smärttröskel än låg. Men det handlar inte om att jag vill undvika smärta, utan om att det för mig inte känns naturligt alls att föda vaginalt. Sen är min bild av eftervården av de kvinnor som råkat illa ut när de fött sina barn vaginalt inte så ljus. I många fall har denna varit i princip obefintlig, något som jag också fått mail om från tjejer som läser den här bloggen. Hade jag vetat att jag skulle få världens bästa omhändertagande efter en förlossning som gått snett så skulle jag eventuellt känna mig tryggare med att föda vaginalt. Mer om hur jag ser på förlossningsskador går att läsa i det HÄR inlägget, och mer om varför jag (och Niklas, vi är två om detta beslut såklart) vill föda med planerat kejsarsnitt går att läsa i det HÄR inlägget.

Får man avslag när man snittas?
Ja, vad jag förstått så får man avslag även efter kejsarsnitt. Men oftast är det mindre mängd, läste ngt om att läkaren skrapar rent livmodern vilket gör att det inte är så mycket som ska komma ut efteråt. Men är inte helt säker på att det stämmer. När man googlar verkar det variera väldigt mycket, vissa har det i 5 dagar, andra i 12 veckor. Lovar att avlägga rapport. ;-)

Du pratar om förlossningsskador, och jag får känslan av att du vet något som inte jag vet. Är det väldigt vanligt att kvinnor får skador som de måste leva med? HUR vanligt är det? Finns det någon statistik? Visst har jag hört om fall där det har gått snett på ett eller annat vis, men om förlossningen går som den ska så tänker jag att det inte blir några bestående men. Vad vet du som inte jag vet? Är det läge för mig att omvärdera min inställning, så här i elfte timmen?
Det SISTA jag vill är att skrämma upp någon. Men jag vill heller inte bidra till någon rosafluffig bild som inte stämmer, alternativt vara en av dem som sopar förlossningsskador under mattan. Jag tycker bara att man ska ge en ärlig bild av förlossningar, såväl vaginala som såna som skett via kejsarsnitt. Jag har ingen tillförlitlig statistik på hur många som får permanenta skador av en vaginal förlossning, men om jag skulle gissa (baserat på min egen bekantskapskrets) så är de självklart långt färre än de som blir återställda. Men att risken ens finns, samt att (som jag skrev i svaret på frågan ovanför) tycker det är rent ut sagt skrämmande hur dåligt vänner till mig har behandlats i den så kallade eftervården, gör att jag inte vill chansa. Sen tycker jag också att man kanske ska omvärdera vad "permanenta skador" innebär. För mycket av det som vi tjejer förutsätts tycka är "ok biverkningar" efter en vaginal förlossning tycker jag är oacceptabelt. Oavsett om det handlar om rent kosmetiska saker som att man inte längre känner igen sitt underliv, eller "allvarligare" efterverkningar som inkontinens eller att man får svårt att njuta av sex. Jag har svårt att se en värld där män födde barn, och var helt ok med att få en vanställd snorre, inte kunna jogga utan att läcka urin och inte tycka att sex var så värst skönt längre. Men för många tjejer ser det ut precis så, och har de mage att klaga så får de snabbt höra att det väl är ett lågt pris att betala för att ha fått barn. Lite krigsskador får man ju ta. Jag tycker att det borde vara självklart att man som nybliven mamma får den bästa eftervård man kan tänka sig, och hjälp med att rätta till såväl kosmetiska som andra saker. Om man känner att man behöver det, vill säga. Och jag tycker att vi omedelbums ska sluta lägga in värderingar i hur man får och inte får känna efter att man fött barn. Är man ledsen och mår dåligt över en sån "ytlig" sak som att man blivit ihopsydd snett och inte längre känner sig fin, ja men då ska ingen få den tjejen att känna sig dum, och staten ska komma till undsättning och erbjuda kirurgi (så ser det såklart inte ut idag). Det tycker jag verkligen. Har man råkat värre ut och fått nedsatt funktion på något område på grund av sin förlossning, så ska det vara SJÄLVKLART att man får den bästa hjälp som finns att tillgå (har tyvärr många exempel på fall där detta varit långt ifrån självklart). Och vill man behålla sina eventuella krigsskador för att man tycker de är sekundära, då man ju faktiskt fått dem för att man tillverkat och pluppat fram en ny liten mänska, så ska det vara precis lika ok. Men inget är "finare" eller "fulare" att tyckakännavara än något annat. Vi är alla olika, och måste få tyckakännavara olika också. Men - sen ska vi förstås inte glömma att det finns massor av tjejer som har fantastiska förlossningar och vars kroppar återhämtar sig kalasbra, så jag tycker absolut inte att du ska omvärdera din inställning. Hade jag vetat att en vaginal förlossning för min del skulle gå väldigt bra, och att jag skulle repa mig fint efteråt (alternativt känna mig trygg att jag skulle få en fantastisk eftervård som rättade till det som eventuellt gick snett), så skulle jag helt klart överväga det. Jag tror att det är en galet cool upplevelse. Men eftersom jag är som jag är så känns det som för mycket av ett lotteri för att jag ska våga chansa. Jag vill verkligen inte avskräcka någon, utan jag tror på att man ska lyssna på sig själv och välja det alternativ som känns bäst för just en själv. Och har du hittills känt att en vaginal förlossning känns bra, då kommer du säkert fixa det galant, kanske mycket för att du har en annan inställning än jag.

Tänkte bara fråga, vilken är den största anledningen till att du vill göra snitt? Jag är själv livrädd för smärta och vet inte riktigt hur jag ska klara av en förlossning, samtidigt som jag väldigt gärna vill skaffa barn. Typ nu :) Jag tänker också, ett snitt lär väl vara bra smärtsamt det med?
Se svar på ovan frågor om varför jag vill ha snitt. Vad gäller smärträdsla: dessvärre finns ju inget sätt att få fram bebisar på som är helt smärtfritt, så jag tror helt enkelt att man får känna efter vad för typ av smärta man är mest ok med. Kejsarsnitt är ingen genväg, det är ett satans bök det med, och kommer säkerligen göra ont. Ska jag vara ärlig så ser jag dessa två alternativ som pest eller kolera. Inget känns särskilt trevligt, men jag väljer det som jag känner minst obehag inför. Fanns det ett sätt att smälta bebisen, hälla ut den lite kvickt ur mamman och sen få ihop den igen på utsidan, så skulle jag välja det. ;-) Men oavsett om man föder vaginalt eller med snitt så finns det ju gott om smärtlindring att få. Så är du rädd för smärta så tycker jag att du ska prata med din barnmorska på en gång när du blivit gravid, och gå igenom alla alternativ som finns. Och sen vara noga med att skriva ner precis hur du vill ha det i ditt förlossningsbrev. Om smärtan är det du är mest bekymrad över så ska du se till att de omkring din födsel gör dig trygg med att du får all hjälp du kan på den fronten. För som sagt, det finns en massa saker att göra åt smärta. Och jag lovar att rapportera i detalj efter mitt snitt, så får du höra hur jag upplevde det, på såväl ha ont-fronten som på alla andra fronter.

I morgon kommer svarsomgång 2 av 3, stay tuned mamas! ♥

Man måste ju unna sig lite...

Var hos barnmorskan i går och fick glädjande besked; Igster har tjockat på sig och befinner sig återigen på en hälsosam tillväxtkurva, jippiiiee! (Kurvan hade ju planat ut för en vecka sen, då var jag inte lika glad...) Detta måste ju firas, så idag vaggade jag runt på Söder och...unnade mig. Hittade den här sjukt fina quiltade jackan. Passar perfekt nu när man är megapreggofierad, och kommer vara härligt oversize när Iggy flyttat ut.

Så himla fin att den förtjänar en bild till tycker jag. Samma passform som på min ÄLSKADE Carin Wester-jacka, men ljus! Vilket är himla härligt eftersom jag är helt inställd på vår nu. Hoppar gärna över vintern och har inte saknat snön alls. Och det bästa av allt med denna jacka? Den finns på Lindex med ett pris som slipper bränna hål i den magra januariplånkan.

Den här tishan fick också slinka med hem. Har haft en rackarns massa skoj i Le Marais i mina unga dar, så det gick liksom inte att undvika att motstå denna raring. Dessutom är den ljus - vår, here I come!

Eftersom det här var DenStoraUnnaSig-dagen, så slank det ner lite guld också. Tunna tunna ringar som just nu gör mina öron väldigt mycket tjusigare. På bilden ser de gigantiska ut, men de är pyttiga. Bara någon centimeter i diameter. Guld är ju svindyrt, men dessa fyndades med 50% rabatt, så den magra plånkan slapp begå harakiri även över dessa glädjespridare.

Men fick inte Iggy någonting då? Undrar ni säkert nu. Det var ju ändå han som varit så himla duktig och återupptagit sitt växande. Och jodå, en sånhär snuttefiltselefant blev hans belöning! Den ska nu tvättas, och sen tänker jag och Niklas sova med den de kommande veckorna, så att den luktar mammaåpappa och förhoppningsvis skänker lite extra trygghet till bebis-Igster när han flyttat ut. Nu ska jag fortsätta den här lördagen i samma UnnaMig-stil. Pizza å godis å säsong 3 av Downton Abbey står på menyn!

Vecka 26 vs vecka 36

För 10 veckor sen jämförde jag hur jag magen såg ut i vecka 16 respektive vecka 26, och garvade ihjäl mig åt att jag faktiskt tyckte att jag såg sååå gravid ut i vecka 16. Jag undrade också om det skulle kännas likadant om ytterligare 10 veckor. Och jag kan nu konstatera att JAJEMÄN! Det gör det! Vecka 36-magen knäcker helt klart vecka 26-magen...med hästlängder.

FRÅGESTUND!

Har märkt att det dyker upp frågor titt som tätt såväl här som på min Instagram, så jag tänkte att vi kör en riktig rackarns bloggklassiker - frågestund! Har fått in undringar som rör alltifrån kejsarsnitt till om jag är nöjd med mitt val av epilator, så jag tänker att det är väl lika bra att samla ihop ett gäng frågetecken och...tja, räta ut dem. Så - om ni fnurlar på något (vadsomhelst! T ex vad sjutton jag gjorde utklädd till wonderwoman på en parkeringsplats i Lissabon, åkandes kundvagn) så är det bara att ställa frågan här i bloggen eller på min Instagram (ni hittar mig på @vanja_vfv), så gör jag en finfin sammanställning som publiceras här på söndag! Så fråga på nu, annars blir det här tidernas pinsammaste frågestundsinlägg.

2014 rules! Redan!

4 x extremt nöjd och nästan sjukligt avslappnad höggravidis efter fyra timmars megamys. Det här är helt klart den bästa nyårsdagen EVER, och definitivt en ny tradition. Från och med nu vill jag alltid inleda årets första dag på det ljuvligaste sätt man kan tänka sig, det sätter liksom ribban. 2014 kommer bli EPISKT.

Lyxpyx

Men alltså, det är ju ändå nåt särskilt med Grand Hotel. Känns lite som att man hamnat i en film. För inbitna Söderbor som mig å Niklas känns det extra spännande att befinna oss på den här sidan stan, vi tar oss ju sällan norr om Slussen... Och säga vad man vill om Östermalm, men när det kommer till gammaldags lyx så slår de Söder med hästpololängder. De kan sin grej helt enkelt.

Antika bord, marmor, monogrammerade speglar och höga vaser med pampiga blommor är finfina ingredienser för att få till gammeldagslyxen. Inte en stilren björkmöbel i sikte. Inga hipsterskägg heller för den delen. Pälsar å tuperat hår däremot - jupp!

Ingången till Grands spaavdelning. Kan också vara porten till himmelriket.

Nöjd Niklas efter en hel eftermiddag och kväll fylld av bastande, badande, massage, ångbastande, thedrickande, fruktätande, mera badande, ännu mera bastande, osv osv. Fyra timmar spenderade vi på denna ljuvliga plats, men hade lätt kunnat stanna (minst) lika länge till.

Nyårsdagen...

...aka "Det Stora Megamyset" (som jag å Niklas nu känner helt enkelt måste bli tradition) kräver endast denna blygsamma outfit, och fortsätter HÄR!

Och shitoberto vilket ställe det här e! Har bara hunnit till omklädningsrummet, men känner att jag typ skulle kunna...bosätta mig här. Oj oj, har hamnat i himmelriket.

Nu inleder vi 2014!

Åsså har 2014 landat! Och det här är nog första gången jag sett fram MER emot nyårsdagen än själva nyårsafton. För en höggravidis som jag så var det inte riktigt aktuellt med megasuperduperfest i går, så Niklas lagade en riktig kalasmåltid, jag styrde en satans god dessert och sen skålade vi i lyxig systemetjulmust. Och gick och la oss. Typ så var vårt nyårsfirande. En film hann vi klämma in också. Inte det vildaste sättet att fira in det nya året kanske (förra året slirade vi hem vid 5-bläcket efter en riktig rackarbajsarfest), men i år var en lugn kväll hemma med massa god mat helt perfekt. Hursom, eftersom vi inte gjorde något superspännande i går, så tänkte vi istället göra nyårsdagen desto härligare. Så - dagen inleddes (bakisfri! HUR skönt?!) med tokmumsig brunch på underbara T Bar på Hotell Diplomat. Himla mysigt ställe, och helt perfekt brunchmeny i NY-anda. Frukt och bär, american pancakes, steak salad, ekologiska äggrätter, goda drinkar, yoghurt...

Jag slog till på en klassisk country style brunch. Ägg och bacon vinner liksom alltid mitt hjärta om det finns på menyn. Den hemgjorda chorizon var helt fantastisk, bönröran likaså. Måste. Äta. Här. OFTARE. Helt perfekt start på dagen.

Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen