Vill ni strypa mig?

Fick en kommentar på det här inlägget som lyder som följer:

 

Hej Vanja..alltså kanske lite konstig kommentar men du verkar ha så himla mycket energi på nåt sätt..allt låter så lätt även när du skriver att du har det tuffare eller "uschligt" som du kallar det. du "rattar" alla dina olika projekt, och "bebolinon" "Piggly" är nästan alltid så "rackarns" glad och du åker till "Portugallien" och "grisar" vid poolen och bor i "Estocolmo" och allt verkar bara så himla toppen. jag har själv en bebis i samma ålder och känner mig ofta slut och inte alls sådär självklar som du. och så läser jag din blogg och känner mig ännu mer slut och misslyckad för att jag inte kan vara sådär käck och glad som du:(

 

Det här vill jag gärna svara på. För det sista jag vill är att skicka ut dåliga vibbar och få någon att känna sig misslyckad. Jag vill ju peppa! Sprida lovelyness och good vibes liksom. Men jag kan absolut förstå om någon tycker att jag är provocerande positiv och käck (brrrr, avskyr det ordet) ibland. Det tycker folk i "verkliga livet" också då och då. De vill liksom knyckla ihop min (sometimes) överpositiva inställning, trycka ner den i halsen på mig och långsamt kväva mig.

 

Och tro mig - jag hajar. Ibland pallar man bara inte med nån som envisas med att "det finns nog en uppsida med detta, vi måste bara leta reda på den". (Jag hör ju själv hur KÄCK-varningsklockorna skramlar öronbedövande.) Men saken är den, att jag funkar så. Det är inte någon bloggfasad. Jag tycker livet blir roligare om man försöker att alltid se det från den ljusa sidan, och har genom åren blivit bra på det. Det går numera per automatik. Glaset är alltid halvfullt, om ni förstår? Och detta innefattar även det här med mitt nyfunna bebisliv.

 

Men. Två saker tror jag skiljer mig från många. Till exempel tjejen som lämnade kommentaren ovan. Två saker som jag tror gör det lite lättare för mig att vara positiv mitt i dålig nattsömn/färsk förälder-världen. 

 

Det första är att mina förväntningar på att bli förälder var att det skulle vara en SATANS MARDRÖM. Jupp. Jag hade verkligen ett skräckscenario uppmålat framför mig, framförallt baserat på vänners upplevelser. Vilka var många, eftersom jag är sist ut i min bekantskapskrets att få barn. Det som de vittnade om (plus att jag själv inte direkt varit ett bebis/barn-fan tidigare i livet) gjorde att jag beredde mig på det absolut värsta.

 

Jag och Niklas skulle sluta vara kära i varandra. Vi skulle aldrig få sova, bli irriterade och vidriga och förmodligen vilja göra slut på vårt förhållande.

 

Jag, eller Niklas - eller båda två - skulle enbart orka vara fokuserade på bebisen och helt glömma bort vår egen relation.

 

Jag skulle ha en liten krabat fastklistrad vid mig 24/7. Jag (som har eremitgener och stort behov av att få vara ensam) skulle inte längre få göra ens de mest basala saker ifred, som att duscha. Att gå på toa utan sällskap kunde jag glömma det närmsta året. 

 

Livet skulle förvandlas totalt, från och med förlossningen och ett år framåt skulle fokus enbart ligga på denna nya krabat och dennes välbefinnande. Vi skulle bli låsta, inte kunna fortsätta leva det liv vi tyckte så mycket om med många middagar ute på restaurang osv.

 

Ovan skräckscenarier plus ungefär sjuttioarton till målade jag upp. Det kanske låter hårt, men jag var verkligen livrädd för hur ett barn kunde komma att påverka vårt liv negativt. Självklart såg jag också fram emot det, men det fanns helt klart en skräck. Det ska jag inte sticka under stolen med. Ifråga om att skaffa barn kan man alltså lugnt konstatera att jag inte var särskilt mycket "glaset är halvfullt"-Vanja.

 

Så - eftersom jag förväntade mig nåt så sjukt jobbigt, så kändes allt som inte var så hemskt som jag trott som en bonus. Vilket har gjort att jag upplevt det här med bebis så positivt. Det tror jag skiljer mig från rätt många, som dels kanske mest tänkt på allt härligt ett barn kommer tillföra, alternativt är tidiga i vänkretsen med att skaffa barn och inte hört så mycket om de jobbiga saker som ett tillskott i familjen kan föra med sig, om man inte ser upp. 

 

Det andra som skiljer mig från många andra färska mamas stavas NIKLAS. Hade jag inte haft honom så tror jag inte jag tyckt bebislivet varit lika härligt. Han är en fantastisk person, det visste jag innan. Men det senaste halvåret har han varit en ren hjälte. Bättre partner in crime på föräldrafronten kunde jag inte haft.

 

Men - förutom att han är en kalasbra mänska så blir det ju lite extra lyxigt med någon som har möjlighet att flexa som han. Iggys första månader jobade han fortfarande kvar i butiken. Men eftersom han inte började förrän 10.30 så hann vi gå upp i lugn och ro, jag hann bada och göra mig iordning ifred medan han rattade bebis, och vi åt en mysig frulle ihop. Det var en BRA start som gjorde mig på gott humör och fick resten av dagen att löpa smidigt tack vare denna fina morgon.

 

Om han däremot (som väldigt många andra) varit tvungen att dra till jobbet 07.30 och därigenom lämnat mig ensam med allt vad det innebär att försöka få ordning på såväl sig själv som en liten bebis på morgonen, så hade det inte varit lika härligt. Morgonen skulle blivit stressad och pressad, vilket garanterat skulle färgat av sig på resten av dagen.

 

Några månader in i vårt föräldraskap slutade Niklas i butiken och blev egen. Detta innebär att han (utöver våra fina morgnar) har kunnat flexa friskt och jobba när och hur han velat. Vi har därför lunchat ihop, spontanmyst i en park om vädret varit härligt. Haft möjlighet att åka tillsammans till Portugal (där vi båda ändå kunnat jobba från våra datorer). Tagit sovmorgon om vi velat. Det har (nästan) känts som att vi varit föräldralediga ihop, nåt som jag tror skulle vara optimalt för övrigt.

 

Att kunna hjälpas åt, ge varandra ensamtid, sovmorgnar, möjlighet att ta jobbmöten eller gå på massage mitt på dagen är ovärderligt. Det gör underverk för humöret och själen, och detta tror jag är nyckeln till varför jag/vi haft en så mysig start på vårt familjeliv. Det är såklart även svaret på frågan som tjejen som lämnade kommentaren ställer: hur jag kan ha så mycket energi. Men att ha en partner som kan styra så över sin egen tid är såklart väldigt ovanligt. 

 

Men, om man inte är en sån som förväntade sig en mardröm vad gäller att få bebis (sorry, förstår att det låter lite knäppt men hoppas ni förstår vad jag menar) eller har en partner som kan styra över sin egen tid, så finns det en grej till som jag definitivt tror har hjälp mig att behålla energi. Och det är nåt som alla kan göra. Det handlar om uppdelningen på natten.

 

Vi gjorde nämligen som så att jag har tagit nätterna (iom att jag ammade först blev det ju lättast för mig att mata + att Niklas skulle upp och jobba), MEN - när klockan slog 07 så var bebisansvaret Niklas. Så har det varit från dag ett, och så är det fortfarande. Kl 07 är en gnällig/superpigg/hungrig bebis inte mitt problem, det är pappas. 

 

Och just att jag vetat att "när klockan är 07 så får jag sova vad som än händer" har varit så himla skönt. Vakningar och matningar efter det klockslaget har Niklas tagit. Vi har då gett ersättning,men man kan ju självklart pumpa ur också och ge bröstmjölk. 

 

Eftersom vi har lite senare tider än många andra så är förmodligen 07 lite för sent för de flesta. Men kör på 05 då. Då tar pappa snällt över, och mamma får sova i två timmar till (eller nåt). För efter 07 fick jag sova till 09, och de timmarna gjorde att jag inte blev ett vrak trots att jag kanske vaknat och matat Piggly fyra gånger innan dess.

 

Så det är verkligen ett tips - kom överens om en tid då dags för din partner att ta över rattandet när det vaknas. För just att man vet om det där magiska klockslaget gör att man står ut när man matar en hungrig bebis för fjärde gången klockan 05.13. "Om knappt två timmar kan jag totalt slappna av och sooooovaa". För mig betydde (och betyder - vi gör såhär fortfarande) det väldigt mycket för mitt välbefinnande.

 

Okej, det här kanske blev världshistoriens längsta blogginlägg. Hoppas ni orkat läsa, hoppas ni tyckte det var intressant, och Sara (som skrev kommentaren) hoppas detta ger en bättre bild av varför jag är en rätt nöjd bebismamma. Många många kramar till dig, och till alla andra fina mamas därute som rattar små bebbar - oavsett om ni är urlakade tröttisar eller käcka energiknippen! ♥

16 kommentarer

Mer än 7 år sedan
Jag gillar din glada inställning. Hade själv en tuff start på mamma-livet (bebis är 5 månader nu) och kunde då känna att det var lite jobbigt att läsa om ditt enkla mammaliv. Men det har ju bara med mig själv att göra. I och med att vi får dela både roliga och mindre roliga saker känns din positivitet bara äkta, (amningen, att skjuta upp jobbstarten).

Nu är mitt eget mammaliv är enklare och jag gladare kan jag lättare ta till mig din positivitet också. Och är givetvis väldigt avundsjuk på din och Niklas situation att ni kan hjälpas åt. Jag och min sambo är hemma 8,5 vecka tillsammans i sommar, efter 4 veckor är jag gladare och piggare i och med att vi tar varannan morgon och hjälps åt med allt.

Så fortsätt du sprida glädje och positivitet, det smittar som av sig :)
Mer än 7 år sedan
Jag försöker vara som du - positiv! Och kallar mig själv lite naiv - eftersom jag vägrar vara realist och se det tuffa i situationer. Men heeeej, jag tror det är just det som får mig orka med allt.
Jag har definitivt inte ett "rackarns lätt liv", men likväl hinner jag "ratta" allt. Med tre barn och allt vad det innebär (fritidsintressen, läxläsning, blöjbyten och nattamning) hinner jag renovera fönster, flytta och inreda ett stort hus, sköta får och trädgård, pyssla, baka etc. etc. Till på köpet går vi igenom en tuff period med en massa jävla sjukdom och olyckor som drabbat min och min brors familj.
Jag kunde ha blivit negativ, bitter, sur och förbannad. Men jag totalvägrar.
Jag vet nämligen att inget blir bättre av att jag oroar mig. Vad som händer händer för en orsak! Det vad jag gör under tiden är upp till mig! Jag väljer att vara glad och lycklig och ta det mesta med en klackspark.
Och ja, så väljer jag att stiga upp lite tidigare och springa ett pass nu och då - för då hinner jag så mycket mer samtidigt som jag mår så jävla mycket bättre!
Mer än 7 år sedan
Jag tror de är en grund i mycke, de du skrev med att ni delar på ansvaret - hur galet de än må låta, så är de nog inte självklart i många relationer. Alltså de här med att sätta en tid såsom ni gör med att kl 07 så tar karln i huset över.
Mer än 7 år sedan
Känner igen mig i så mycket du skriver!
Vi målade också upp en bild av hur jobbigt det skulle bli, eventuellt kolik etc och jag håller med om att det blev lättare än vad jag trodde!
Vi har en bebis som sover väldigt bra men vi delar föräldraskapet mer eller mindre lika mellan oss och jag tror det hjälper mycket -bara att ta en lång dusch kan förändra ens humör drastiskt!

Fortsätt vara käcka Vanja ;)
Du inspirerar ända till London!
Mer än 7 år sedan
Klart vi inte vill!! Inte jag i alla fall. Tack för energi, inspiration och bra Sthlm tips ;-)
Hälsningar Karoline
Mer än 7 år sedan
Jag är en annan Sara förresten! :)
Mer än 7 år sedan
Hej Vanja,

Jag är världens bittraste ibland och är övertygad om att det alltid, alltid går fel i allt jag tar för mig. Oavsett hur duktig jag är så är det alltid nån annan som hinner före. Jag försöker hitta en väg som inte ska raseras medan andra har, vad jag ibland kan känna, allt för bra flyt.

Jag älskar din positivitet. Jag älskar din blogg. Din blogg är mkt den som ger mig energi till att tro att jag åtminstone kommer lyckas ge all kärlek till det barn som jag och min sambo väntar. Alla andra är övertygade om att jag blir en bra mamma men med min tur så är jag nästan säker på att oturen kommer dränka mig i vanlig ordning. När jag läser om din vardag och hur positiv du är så får jag i alla fall energi till att fortsätta hoppas och sträcka ut tungan åt fula oturen. Jag kommer också hitta det positiva i allt det negativa nån dag!

Det är hemskt tråkigt att man ska få lov att redovisa sitt liv och sin, i princip, livsåskådning så som det nu blev.
Fortsätt vara den du är!

Tack Vanja!
Mer än 7 år sedan
Åh, vad härligt med ett inlägg som visar så mycket ödmjukhet inför den egna situationen! Inte bara: "Jag är positiv och ser allt från den ljusa sidan, punkt". Personligen har jag inte reagerat så mycket på käckheten förrän det nu nämns, man får ut olika saker från olika bloggar. Mår jag dåligt i min graviditet så vill jag kanske läsa Kittys blogg - få tröst och igenkänningskänsla. Har jag en rosa graviddag kanske jag går tillbaka i ditt arkiv också läser. Precis som jag kan välja bok efter genre och lust, kan jag göra det med bloggar. Men ibland är det skönt att få kika in genom en liten spricka i den rosa fasaden och se att ingen egentligen har det annorlunda än någon annan. Men att man kommer från olika bakgrunder/erfarenheter. Jag tror att inlägg som dessa lättar pressen lite för mammor, allt är ju inte alltid så onyanserat dom det ibland ser ut!
Mer än 7 år sedan
Hej! Jag gjorde precis likadant medan jag var gravid, målade upp eller föreställde mig att det mesta skulle bli så annorlunda och "till det värre" när bebis skulle komma - just för att förbereda mig ifall det skulle bli så. Både jag o min fästman är rätt chill, så jag trodde inte det skulle bli svårt men tänkte ändå "neggo" för att vara redo. Nu är bebis 3 månader och det mesta är underbart :)

Superbra inlägg!
Mer än 7 år sedan
Vanja, jag ser dig som en stor inspiration just för att du är så härlig och positiv! Jag har kämpat med depression det senaste året som förvärrades under min graviditet med alla hormoner, men din blogg gör mig bara glad och inspirerad, det är härligt att läsa om din vardag utifrån ditt positiva perspektiv och det ger mig ny kraft till att tackla min vardag med en tvåmånaders bebis och hushåll och man som är borta och jobbar m.m. Om jag har en tuff dag då kan jag ibland gå in här på bloggen och så blir jag inspirerad av dig och får energi till att exempelvis gå ut på en promenad eller bara en sån sak som att fixa sig lite. Fortsätt att sprida din glädje och positiva energi, för jag tror att vi är många som snarare blir glada av dig och inte alls känner för att strypa dig dom du skriver i rubriken.

Stora kramar från en som dagligen inspireras av såna som du!
Mer än 7 år sedan
Hej! Jag tycker din blogg är fantastisk! Man blir glad av att läsa den Jag ska börja "öva" på att va mer positiv, för det vill jag verkligen!
/Johanna
Mer än 7 år sedan
Jag läser din blogg för att jag känner igen mig mycket i dig och blir inspirerad!
Hade förmånen att min sambo var hemma de knappt första 3 månaderna av vår bebis 4mån långa liv, vilket självklart bidrar till mer egen tid. Men samtidigt försöker jag alltid se allt från den positiva sidan och de kanske blir lite "käckt" ibland som du skriver, men då får det vara
det. Varför gå runt och deppa när man inte behöver? Varför göra saker mindre bra och svårare än de faktiskt kan vara? Keep it up och fortsätt inspirera, för det är precis vad du alltid gör! Kram!
Mer än 7 år sedan
Åh, det tycker jag verkligen inte! Jag är en av dem med en pappa till barnet som börjar jobba kl 07 vissa dagar, så mina morgnar är inte direkt en dröm. (Hinna fixa sig i fred?!?!?! Vilken lycka. Det sker ALDRIG. Så jag har inte varit fixad sen bebisen föddes.....). Bebislivet i stort är ganska krångligt och stressigt ibland. MEN - jag älskar din blogg för den gör mig glad och positiv! Det är en skön kontrast och inspiration när man själv inte är på topp. Så fortsätt vara positiv, jag hoppas verkligen inte folk känner sig misslyckade på grund av dig.
Mer än 7 år sedan
Vanja! Jag har beräknad förlossning på söndag, väntar en liten pöjk, och bor också på Söder. Har läst din blogg hela min graviditet och hamstrat dina superbra tips från bebis till shopping till mat och jag blir inspirerad av din energi! Jag vet själv ännu inte hur livet som utvakad småbarnsförälder är, men jag kan tänka mig att man lätt jämför sig med andra och att känslan av misslyckande ligger nära till hands när andra verkar ta sig igenom vardagen med ett belåtet leende på läpparna. Men! Hur livet än behandlar en är det viktigt att komma ihåg:

Happiness is not a result, It is a choice!

Käcka fredagshälsningar
Susanna
Mer än 7 år sedan
All tid tillsammans med min älskade son är fanatiskt och underbar! Visst är jag slut på energi ibland, som i dag till exempel. Har sovit i runda slänga tre timmar och ammat sonen stup i kvarten. Ändå v ä l j e r jag att se positivt på dagen som väntar, för allt blir så mycket bättre då. När jag kikar in här på din blogg eller ser en bild på Instagram blir jag bara ännu gladare och ännu mer fylld av energi. Kan du, kan jag! För mig är du en inspirationskälla utöver det vanliga. Härliga härliga du!!! Låt ingen kväva dig, inte ens en lite gnutta. Fortsätt PRECIS som du är och så som du vill vara! Massa rackarns soliga pussar och kramar från mig och min lille Vidar <3
Mer än 7 år sedan
Jag läser din blogg pga att du är så positiv och skriver på ett så härligt sätt. Du tar superfina bilder och skriver toppenbra texter! Tack för att du bloggar och delar med dig av din vardag :) Kram
Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen