Visa alla blogginlägg

Visar inlägg från Juni 2014

Oohh la la!

Ingen lattemamma-dag är komplett utan en rejäl fika, så fantastiska La Petite France fick sig ett besök. (Sara - jag klampade såklaaart in i köket och kramade på Lelle! ;-D) Utsökta bakverk, gött kaffe och FRANSK personal som PRATAR FRANSKA. Som ljuv musik för mina frankofierade öron. Måste boka in en fransk fika med den nyinflyttade fransyskan som bor ovanför mig asap!

Är egentligen ingen bakverkstjej alls (smågodis e mer min gottis-melodi), men när de är såhär snygga så måste man ju äta. Lakritsmacaronen är (såklart) min favvo.

Lattemamma!

I dag har jag fått vara en riktig rackarns lattemamma! Eftersom jag jobbar så pass mycket och även rattar runt en hel del andra projekt, så är det inte så ofta som jag får grotta ner mig totalt i mamma"ledigheten". Men i dag har varit en sån dag. Så jäkla härligt! Åt lunch med två av mina allra bästa kompisar (varav en har en liten 7-månadersbebis) och promenixade sen omkring i timmar, babbladebabbladebabblade och fikade lite till. Magiskt!

Vädret var väl inte det allra bästa, men det gjorde nada. Det var en perfekt dag. Jag kan bli lite ledsen när jag tänker på att jag inte fått så många såna här dagar, och snart ska jag börja jobba igen (första augusti). Men jag vet också att om jag skulle fått en "normal" mammaledighet (där man faktiskt var ledig så att säga...) så skulle jag förmodligen blivit rastlös efter sisådär en vecka och styrt upp ett gäng projekt/börjat pilla med diverse jobbpryttlar. Så jag hade nog haft fullt upp ändå. Men det är skillnad på att vilja styra upp saker och att behöva styra upp dem. Som det är nu så måste jag jobba, om ni förstår. Till nästa bebis känner jag att jag vill kunna ha lite andra förutsättningar så att mina jobbinsatser blir en bonus, inte nåt som är en förutsättning för att saker å ting ska funka. Men så är det när man är egenföretagare, plus å minus.

För att hoppa till ett helt annat ämne: jag undrar om Iggy är vänsterhänt? Tycker att han verkar föredra att greppa prylar med den handen/armen. Ingen aning om man kan se sånt såhär tidigt (förmodligen inte), men det är lite roligt att fundera över i alla fall. Får se om det håller i sig.

Kusindag!

Idag har varit en riktig kusindag, vi har faktiskt hängt med alla Iggys kussar. Vid tvåtiden var det nämligen sexårskalas för min äldsta brorsas yngsta dotter. Där fanns även min yngre brorsas familj, så då mös vi med alla kussar på min sida släkten. Och på kvällen var det söndagsmiddag hos Oliven (Niklas syster), där vi fick hänga med Ruben som är Igsters kusse på Niklas sida. Så himla mysig dag.

Niklas styrde upp sin magiskt goda paradrätt till förrätt: halstrade pilgrimsmusslor med dill- och citronskum. Alltså, det är så jäkla smarrigt att ni MÅSTE testa! Har lagt upp receptet tidigare i bloggen (det hittas här), provade ni det inte då så gör det nu, annars missar ni en rikig rackarns smaksensation. Som dessutom går snabbt att ratta ihop. Hett tips!

Frulletankar

Idag körde vi utefrulle på vårt nya favorithak Le Mond. Det ligger ett stenkast från vår lägenhet, så det passade finfint att smita ner dit en regnig förmiddag som denna. Piggly har fortfarande inte hämtat sig riktigt från vaccinationsprylen, han är lite av en surmule som väldigt snabbt blir missnöjd om det inte konstant leks/tittas på nya roliga grejer/bärs omkring. Vi inser att vi är bortskämda med en bebis som för det mesta är rätt nöjd, för det känns lite ovant att han är såhär gnällig. Men som tur var var denna dag fylld av en massa äventyr, så han höll sig sysselsatt (och därmed nöjd) för det mesta.

God macka, god kaffe, god juice. Svårare än så är det inte att charma till sig oss som stammisar. Men det är inte lika lätt som det låter, för (tydligen) är det nästan omöjligt för caféer att styra upp schyssta frukostmackor. Då menar jag mackor som har smör över hela brödet (inte bara en klick ute i ena kanten), gott om pålägg (inte bara en lövtunn skiva ost och en trött tomat) och stuns i mackan (inte en torris som är så hård att tänderna går i flisor när man ska hugga in).

Nu låter jag väl som en riktig rackarns klagomur, men både jag och Niklas förundras verkligen över hur få ställen det är som har bra frukostmackor. Jag menar, hur svårt är det egentligen att göra en macka som är GOD? Inte sjuttsingen snålar man med smör å pålägg när man gör en smarrig macka åt sig själv hemma? Och inte sjuttsingen bygger man upp den som ett högt torn så att den blir fullkomligt omöjlig att få in i munnen? Nää, skärpning alla caféer i Estocolmo.

Så när vi hittar ett ställe som gör oss glada på frullefronten så blir vi så tacksamma att vi äter där igen å igen å igen å igen. Le Mond har dessutom acai, stort plus i kanten! Hursom - ni Stockholmsmamas som gillar goda frullemackor - ta en sväng förbi detta ställe. Rekommenderas! Bra med barnvagnsspace också, och rackarns trevlig personal.

Dagens Momspo!

Dagens Momspo är helt klart rätt höstig, faktiskt första gången på lääääänge som jag haft skor med strumpor i. Svensk sommar alltså... Pust. Men den obefintliga värmen är ju en finfin anledning att slänga på sig favoritleoparden, så det är ju alltid nåt.

Pjucks / H&M

Jeans / Sproilans nya från Gul & Blå

Tröja / Samsoe & Samsoe

Halsband / Tjallamalla (present från Niklas *aawwwww*)

Hoodie / H&M Herr

Leopardjacka / H&M

Hår / Fortfarande RAKT! #korsidetrackarnstaket

Toppar / Lavendel #sugenpåhelahuvudetsnart

Jeansen är som sagt sproilans, köpte dem i går. HATAR att köpa jeans. Eller, jag hatar att prova jeans. Att köpa jeans är fantastiskt, för det betyder att jag äääntliiigen har hittat ett par som jag tycker sitter snyggt. Men det är en sån satans brottningsmatch varenda gång; man ska klämma in sig i ett ålskinn som är tajtare än tajt, i en trång provhytt med fuljus. Bara för att inse att när man är klar med klämmandet och fått upp blixtlåset, så är modellen helt fel för en och man ser ut som en stoppad körv. Åsså får man börja om från början med ett nytt par. Men inte innan man ålat ur det första. Så jäkla svettigt.

Nån mer än jag som hatar att prova jeans? Det är så rackarns svårt att hitta en modell som sitter bra tycker jag. Tight, men inte för tight. Låg midja, men inte för låg. Slitna, men inte för slitna. Med det andra med det fjärde. Detta gör att jag drar mig som sjutton för att shoppa nya jeans. Det är en svettig kamp varenda gång, och 9 av 10 gånger resulterar det i att jag inte får med mig nåt hem, för inget par jag provat satt bra.

Min filosofi när jag köper kläder är att jag omedelbart efter att ha satt på mig plagget ska känna mig liiite snyggare än vanligt. Då är det ett bra köp. Måste jag hålla på å vända å vrida på mig, vika upp å vika ner, puffa till å släta ut, så ska det lämnas kvar i butiken. Man ska inte behöva jobba för att ett plagg ska sitta snyggt, det ska ju liksom göra jobbet åt en.

Så jag blev så sjukt glad när jag (efter typ trettioarton svettiga brottningsmatcher med frustrerade butiksbiträden som fått hämta lika många modeller) äntligen hittade ett par jag gillade. På rea dessutom, halleluja! Perfekt färg och passform, liiiite för tighta (men jag gymnasisterar så mycket jag kan här hemma för att tänja ut dem) och upplagda i butiken så de passar korta mig. Jippii!

Använder faktiskt fortfarande nästan bara mina preggojeans, förutom de svarta med hål på knäna, de är "vanliga". Preggojeansen är så himla sköna, och snygga dessutom. Ser ingen anledning att sluta använda dem, har ju klippt bort muddarna på dem. Men det känns ändå bra att få begåva garderoben med ett par till "vanliga" jeans. Och framförallt är det skönt att ha jeansshoppandet överstökat. Nu får det gärna ta ett år innan jag försöker mig på det igen. Phu.

Min förlossningsberättelse!

Hörrni, förlåååååt att del 2 av min förlossningsberättelse inte kommit än! Jag är verkligen ledsen att det dragit ut på tiden såhär. Anledningen är att jag vet att det är ett inlägg som kommer ta mycket tid att skriva (mycket känslor som ska beskrivas, mycket bilder som ska in, och även lite videos som ska upp på tuben), så jag drar mig lite för det. Jag har kommit såpass långt att jag sorterat ut vilka bilder och videos som ska med, och jag LOVAR att det inte ska dröja fem månader till innan jag får arslet ur vagnen och plitar ner det rackarns inlägget.

Det är bara det att jag vill att det ska bli så bra, det känns lite som att jag ska skriva en bok, typ. Och det gör man inte på fem minuter. Men jag ska inte betunga er med världshistoriens längsta blogginlägg (don´t worry), jag ska bara se till att få det välskrivet. Känner att det är extra viktigt eftersom det handlar om detta planerade kejsarsnitt som jag så oerhört starkt kände att jag ville ha. Jag vill liksom göra upplevelsen rättvisa.

Hursom, nu vet ni att jag inte har glömt bort det i alla fall - det kommer! Förr, snarare än senare. Promise.

Jag längtar inte!

Idag var första gången som Piggly hade på sig en riktig tröja, och inte bara en body. Det var Niklas som klädde honom i morse, och det var SÅ jäkla sött att se honom i en riktig, tja vad ska man säga - "outfit", typ. Jeans å tröja! Han såg helt plötsligt så mycket mer ut som en liten pojke, än som en liten bebis. Jag fick som en liten pust av framtiden. Himla mysigt.

På tal om framtiden, så vill jag passa på att böla lite över en grej. Men bara lite. ;-) Vet inte om det är någon annan än jag som upplever detta, men jag tycker ibland att folk som har lite äldre bebisar/barn kan vara lite okänsliga. Jag har i alla fall fått höra ganska många gånger att "vänta bara tills om några månader, då är det en HELT annan grej, man får SÅ mycket mer kontakt". Eller "längtar du inte tills Iggy kan fästa blicken/krypa/prata? Det blir ju HIMLA mycket roligare då.". Eller "det är mysigt med bebisar, men det är mycket ROLIGARE när man har mer utbyte". Osv osv osv.

Jag veeeeeet såklart att absolut ingen menar nåt illa med att säga såna där saker, men jag kan i alla fall bli lite trött i mitt stilla sinne av att höra dem. Ibland vill jag bara säga att "NEEEEEJ! Jag längtar inte ETT DYFT efter att bla bla och bla ska hända! Det är alldeles PERFEKT där vi är just nu!". Jag skulle kunna likna det vid att någon frågar "är du inte sugen på att se slutet på filmen?". NÄÄÄÄÄÄ! Jag vill bara få en chans att SE DEN SATANS FILMEN, njuta av vad som händer på vägen liksom!

För jag längtar inte ihjäl mig efter att Piggly ska kunna vara nåt annat än precis just det han är JUST NU. Han var perfekt och sjukt rolig att hänga med i går, han var det i dag och han kommer vara det i morgon. Vägen e målet folks! Nåväl, enough med bölande. Och vem vet, om nåt år kanske jag sitter där själv med nån kompis som nyss fått barn och säger att "det är efter månad tre det verkligen BÖRJAR". I så fall får ni slå mig med en bajsblöja.

I dag har vi spelat in avsnitt två av "7 bästa bebisgrejerna". Ska se till att klippa ihop det så att vi kan putta upp det på tuben nästa vecka.

Vi spelade också in en House Tour. Det är ganska många som bett om bilder eller videos där man ser mer av inredningen i vår lägenhet (vad SÖTT att ni tycker vi har det fräsigt här i vårt bo!), så vi tänkte att då bjussar vi väl på en liten lägenhetstur. Får se när den kommer upp dock, det blev sammanlagt 96 klipp (!) vilket innebär att det blir lite av ett hästjobb att klippa ihop. Men tanken är ju att det ska bli ett inspirerande avsnitt, så då vill man ju visa mycket detaljer, och då blir det en rackarns massa småklipp. Får se när jag har tid att pyssla ihop det avsnittet, men nu vet ni att ett sånt e på g i alla fall. :-)

Mästerpiparen in action!

Jag nämnde ju för ett tag sen att Pigglys nya grej är att piiiiiiipa (läs det inlägget här). Eftersom det var några som undrade hur det lät filmade vi honom in action när han gick loss hos mormor förra veckan. Ljuv musik för föräldraöron, vansinnesoljud för andra misstänker jag. Tryck på playknappen om ni vågar.

Piggly-plåtning!

Idag hade jag och Piggly finbesök. Vi fick nämligen påhälsning av en väldans trevlig trio från det sjukt inspirerande nätmagasinet The Way We Play. De tog en massa bilder på moi, Piggeloni och vårt hem, och inom inte alltför länge dyker resultatet upp i avdelningen Smalltalk på deras sajt. Där intervjuas mammor som de tycker är inspirerande (tack å bock!), varvat med TOKSNYGGA (ni måste in å kolla!) bilder på dem och deras hem. Jag å grodis e i fint sällskap, andra som intervjuats är Frida Fahrman och Elin som grundat Stylein.

Fotograf-Linda charmade Igster på nolltid. Ska bli så himla kul att se bilderna, otroligt lyxigt att få fräsiga pics på sin lilla bebis. Det är Linda som plåtat mycket av det som finns på The Way We Play, och SATAN! ...säger jag. Så jäkla fina bilder på alltifrån coola mammor å bebisar till mode, inredning och mat. TOKinspirerande sajt måste jag säga. Ni måste svänga förbi, det är som ett livsstilsmagasin fullproppat med inspo, fast nischat till föräldrar. Love it. Nya favvon!

Älskar såna här initiativ, mycket som är riktat till föräldrar och/eller mammor kan ofta vara lite snuttigt och rätt töntigt. Kännas lite..."ofräscht", typ. Men, precis som GlamMom vill ta bort fulstämpeln på mammakläder och amningsbh:ar, så tar den här sajten bort allt vad töntigt heter på föräldrafronten. Tummen upp för det!

Men. Jag e lite nojig. Detta var första gången någon tog kort på mig i RAKT hår (löjligt att noja över det kanske, men så löjlig e jag), och jag är fortfarande inte 100% bekväm i frippan. Tycker den är kalasfin men har inte riiiktigt bott in mig än. Kom ihåg att jag har över ett decennium med lockar bakom mig. Så nu har jag lite ångest över att jag var stel å konstig. Tog på mig läppglans också för att vara lite extra fräsig, och det gjorde att jag inte kunde pussa på Piggly när de plåtade. Så nu har jag lite ångest över att det OCKSÅ fick mig att verka stel.

Kikade på de andra som varit med i samma avdelning i magasinet, och de ser ju sååååå avslappnade ut. Pussar på sina bebisar! Bekväma i sina frippor! Gaaaahhh. Nåväl, det blir nog jättebra. Med en sån rackarns duktig fotograf så hittar de nog några shots där jag ser normal ut. Och egentligen spelar det ingen roll. För om Piggly e med på bilden så kommer ingen titta på mig ändå. Ha ha. Ok, nu e det dags för middag, och dags att sluta noja. #lyxproblem

Det här med att vara "business"...

Idag är jag hemma med en ledsen och febrig liten Piggly. Vi hade inte samma tur denna gång vad gäller att slippa biverkningar vid vaccination tyvärr. Så 39 heta grader (nu har vi med Alvedon fått ner det till 38) plågar min lille bebis som aldrig varit sjuk förr i hela sitt lilla liv. Inte skoj. Inte så mycket annat att göra än att rida ut det antar jag.

Hursom, eftersom vi nu är parkerade på soffan (inte min plan för dagen alls, tvärtom skulle jag farit runt och fixat lite grejer till lägenheten eftersom det kommer en fotograf hit i morgon som ska ta bilder på mig å Piggeloni) så slökollar jag lite tv. Och det är jag glad att jag gjorde, för jag såg ett program där mannen på bilden intervjuades. Det är Paul Smith, ni vet - den brittiske designern som är känd för sina snygga kostymer. Och RACKARNS vilken inspirerande karl! Ofta när man ser intervjuer med fashionmänskor så är de (tycker jag) inte helt lätta att relatera till; de är gärna lite svåra, abstrakta, lite "sökta" i sitt sätt och...ja, fashion. Ni vet vad jag snackar om. Det finns nån slags ängslighet som inte är så charmig, bara de coola kidsen får va med liksom, så det gäller att vara stencool själv. Hela tiden. Och ha koll på vilka som är likadana, så att man vet vilka man "ska" hänga med. Typ. Men så var inte denna mänska.

Tvärtom var han bubblande, öppen, väldigt rolig och extremt okomplicerad. Ingen stencool fasad där inte. Jag tyckte att han var så väldigt inspirerande. Programmet visade hur han jobbade i sitt företag och hans filosofi kring såväl sitt arbete som sitt liv. Han sa att han vill få folk att känna sig bekväma och speciella - i både sin vardag som kreativ chef för ett globalt företag, som i de plagg han designar. Och det var så fint sagt tycker jag, för det är precis så vi borde få varandra att känna. Bekväma och speciella. Det är så man som chef ska få sina anställda att känna, det är så man som kollega ska få sina arbetskamrater att känna, det är så man som partner ska få sin älskling att känna och det är så man som förälder ska få sitt barn att känna. Bekväm och speciell. Så sjukt bra sägning!

Är nästan lite avis på tjejen som får stå å kramas med Paul, det verkar som att han är en riktig energibomb att umgås med. Det märktes på hans anställda; alla var väldigt positiva till honom. Oavsett om det var ekonomiassistenten, cykelbudet eller supermodellen som gick på hans runway. Inga ledsna miner i hans bakvatten. Det känns som att hans filosofi är precis så jag vill driva företag, och bete mig för övrigt i livet. Jag vill få folk att känna sig bekväma och speciella (det räcker med så lite - ställ en fråga! Visa att du är intresserad av någon annan än dig själv!) och jag vill inte göra skillnad på folk å folk. Cykelbudet är precis lika viktigt som AD:n på den fräsiga reklambyrån. Och stencool, det varken är jag eller orkar försöka låtsas vara.

Det känns som att alla vi som jobbar på GlamMom faktiskt har den inställningen. Ingen försöker upprätthålla nån jobbig fasad, och alla är genuint trevliga. Vill få folk att känna sig bekväma. Och speciella. Vi snicksnackar precis lika mycket med DHL-killen, brevbäraren och UPS-budet som med någon storfräsare. Vi vet vad de vi jobbar med och kring heter, vad de ska göra på semestern och hur frugan eller mannen mår. För det är faktiskt så sjukt nice när det kan vara så. Att man slipper vara så jäkla "business". Eller i alla fall vad många förknippar med att vara affärsmässig: vassa armbågar, empatilös och beräknande. Usch, usch och usch. Det går att bli framgångsrik utan att vara sån. Paul här ovan är ett exempel, och vi glammisar får jobba på att bli ett annat.

Och det är just precis sånt här som gör att man är så glad att man driver eget - man får bestämma själv! Vill vi ha ett arbetsklimat där man hellre är liiite för snuttegullig än för vass, jamen då styr vi upp det. Då är det såna personer vi anställer. Och vill vi missbruka smileysar i våra email, jamen då får vi göra det. Smileysar i ett mail behöver inte betyda att man är inkompetent, och att VD:n har rosa hår behöver inte betyda att hon är oseriös. Och är det någon som tror det får vi motverka det. Genom att få folk vi jobbar med (oavsett om det är kunder eller leverantörer) att känna sig bekväma med oss. Och speciella.

För övrigt så gjordes mitt livs hittills bästa deal just på grund av att vi bondade över vårt användande av smileysar. cool

Let´s tävla ut lite snorsugar!

Hörrni, dags för tävling igen! De geniala mänskorna bakom Näsfridan (favvoprodukt!) såg min YouTube-video där jag tipsar om mina bästa bebisgrejer (varav Näsfridan är en). De blev så glada att den var med i avsnittet att de skickade hem ett gäng Fridor till mig, och det var ju väldans gölligt. Men jag har ju redan en (vi införskaffade faktiskt vår redan innan Igster hade ploppat ut), så då tänker jag att jag tävlar ut dem istället. För det finns säkert några av er mamas därute som inte hunnit klicka hem en sånhär fräsig (bokstavligt talat, hö hö...) snorsug än. Jag kan varmt rekommendera den, höll på att kräkas första gången vi använde vår, men man vänjer sig och nu suger jag ut Pigglysnor i ett nafs! Väldigt smart pryttel.

Skriv nåt i kommentarsfältet, vad som helst, så drar jag tre vinnare som får varsin fräsig Frida om typ en vecka. Lycka till nu mamas!

Hua hua

Rödgråten, med stukade kaninöron. Så såg Piggly ut i dag efter att vi varit på BVC och tryckt i två vaccinationssprutor i hans goda små lår. Inte kul, han skrek som en gris. Fick trösta med gos, mat och pipande giraff och till slut blev det bra. Han log till och med åt sköterskan som förrått honom så grymt. ;-) Inte kul när ens barn är ledset, hua hua vad det svider i hjärtat. Piggly gråter i princip aldrig, men nu kom det små små tårar. Usch. Gick över någorlunda fort dock, och nu ligger han här bredvid mig i soffan och snusar så gott.

Det här får mig att tänka på framtiden litegrann. Och på sånt som väntar. Han kommer slå sig, visst. Han kommer bli besviken när han inte får precis som han vill, visst. Men tänk om han blir ledsen för sånt som är jobbigt på riktigt? Tänk om någon retar honom, tänk om han blir mobbad? Tänk om han inte får vara med och leka på dagis eller i skolan? Uschuschusch vad sånt måste göra ont i föräldrarnas hjärtan. I Pigglys med såklart, men just nu sitter jag och tänker på det hela ur ett mammaperspektiv. När man funderar kring sånt här så förstår man vad folk menat innan, när de sagt att det värsta som kan hända en är att något händer ens barn.

Man kan såklart inte skydda sina kids från allt jobbigt (det är nog inte nyttigt heller), men fytusan om någon får för sig att reta eller utesluta min unge. Det hoppas jag slippa. Var mobbad själv när jag gick i lågstadiet (så pass att jag var tvungen att byta skola), så det unnar jag ingen. Och jag kommer göra allt jag bara kan för att se till att Iggy under inga omständigheter får för sig att göra så mot någon annan. Men så ska det nog inte bli, jag och Niklas ska trycka in så mycket emapti i vår lilla parvel att vi aldrig ska behöva oroa oss över sånt. Emapti rules! Om jag kunde så skulle jag destillera fram ett empatikoncentrat och sprida i alla världens vattendrag. Skulle få slut på många tråkigheter då.

Guide till lila hårtoppar!

Okidoki! Eftersom det är några som frågat om hur jag gör när jag styr mina rosa hårtoppar så tänkte jag att jag kirrar en fräsig guide, dock med lila denna gång, men det är ju samma princip. Så here we go! Jag köpte Revlons Nutri Color Creme i färgen Lavendel (002). Den hittas här för bara 99 pix (köpte min på salong för 140 kr, så detta var ju billigare - alltid trevligt). Tryck ut en snutt i en kopp.

Ta en klick vanligt balsam, och blanda tills du fått en färg som du gillar. För att få pastell-lila så rekommenderar Revlon att man tar 1 del färgad creme och 5 delar balsam, men jag höftade tills dess att blandningen såg snajdig ut. Jag använder det här balsamet (superbra, fullproppat med oljor så håret blir lent och mjukt), men det går bra med vilket balsam som helst.

Blanda färgcremen och balsamet tills dess att du fått fram en nyans du gillar. Blanda hellre för mycket än för lite eftersom det är trixigt att få till precis samma nyans igen om den skulle ta slut medan du grejar in den i håret. Jag blandade alldeles för mycket upptäckte jag, men det gör inget. Jag sparade det som blev över i en plastburk. Perfekt, då har man en färdigkirrad blandning nästa gång det är dags.

Sen är det dags att tvätta håret! Såhär såg jag ut pre-hårtvätt. Lite lättklätt, I know. Men så blir det ofta i badrum. Plus att det är bäst att plocka av sig tishan när man ska färga håret, om man inte är sugen på batikfärgade kläder förstås.

När håret är tvättat handdukstorkar du det, och kammar ut det litegrann. Sen är det bara att kladda på färgblandningen i topparna. Jag höftade lite även här, det gör inget om det inte blir en superrak linje. Det blir fint ändå. Man färgar ju i alla fall inte håret lila för att se...städad ut. Liksom. Låt det verka i 15 minuter, och skölj sedan ur håret. Om man vill kan man ta vanligt balsam i övriga håret precis innan man sköljer, så får det också sin dos av fukt.

Efter att jag fönat håret torrt (och tuperat det litegrann - bästa grejen EVER för rakhårade rackare som jag!) så blev det såhär!

Superfint tycker jag! Lila toppar livar upp, bra för vardagsglädjen. Och den vet ni ju att jag värnar om. Livet blir roligare med skojigt hår liksom. Tycker nyansen blev perfa, precis sådär pastelligt lila som jag ville. Så Revlons Nutri Color Creme får två tummar upp av mig! En sån där tub kommer räcka till rätt många omgångar också, så den var dessutom prisvärd tycker jag.

Försökte ta en bild så att ni ser hur det ser ut från sidan. Eftersom mitt hår är kortare därbak och längre framtill blir det mer lila framme vid ansiktet eftersom jag körde på en så rak linje som möjligt. Är supernöjd, men är som sagt redan sugen på att köra hela håret. Tur att jag fick lite färgblandning över, puttar i den nästa gång jag tvättar håret, så får vi se hur det blir med en helt lila kalufs. Kommer bli härligt tror jag!

De lila topparna har landat!

Tadaaa! Såhär blev resultatet av mitt lila hår-fix! Jag ville åt en dip dye-effekt, så jag la bara färgen på topparna. Lite mjukstart. Blev perfekt nyans tycker jag, lavendel liksom. Blandade (precis som jag gör med det rosa färgbalsamet) ut färgen med mitt eget balsam för att få till "rätt" lila. Är toppnöjd, men redan sugen på att färga hela håret... Får bli vid nästa hårtvätt!

Let´s go lila!

När det är höstkallt för typ tionde dagen i rad MITT I SOMMAREN så får man hitta andra sätt än sol å bad att roa sig på. Som att färga håret lila till exempel. Så idag händer det! Jag börjar med att färga topparna, tänker mig en slags dip dye-effekt. Nu köööööör vi!

Sök till "Gravid vecka för vecka"!

Preggosar! Jag var ju med i en YouTube-serie som heter "Gravid vecka för vecka" (kolla in den här) där de följer tjejer genom deras graviditeter, och nu söker de nya gravidisar! Mer info i klippet ovan. SÖK tycker jag, det är superskoj att vara med! Skicka in en ansökan bums till [email protected] vettja! Man kan söka från hela Sverige.

Svar på lite undringar

Den här fullkomligt vansinniga bilden (en behind the scenes från vår oerhört löjliga spontana midsommarphotosession med Grodis häromdagen) får illustrera detta inlägg som består av svar på lite frågor. Jag brukar ju svara i kommentarsfältet, men eftersom det är flera som frågat om samma sak så kör jag ett inlägg om de undringarna istället. Mer effektiiiiivt så att säga!

Tycker alltid Iggy har så fina och mysiga outfits på sig, kan du inte göra ett inlägg där du tipsar om vilka märken av babykläder som du gillar och brukar köpa av?
Åh, tack, vad roligt att du tycker Iggy är tjusigt kittad! Jag har faktiskt inga favoritklädmärken när det gäller bebiskläder, jag hittar i princip allt på kedjorna, typ H&M och Lindex. Åhléns är nog min favorit. De har "tag 3 betala för 2"-deal på plagg i ekologisk bomull som brukar vara jättefina. Är rätt priskänslig vad gäller bebiskläder, just för att Piggly växer ur dem i ett nafs. Vissa plagg har vi bara hunnit använda en gång. Och då får de liksom inte ha kostat 400 pix. Finns skojigare saker att göra för de pengarna. Nästan allt på bilden ovan kommer från H&M (sockar, body, hoodie) och Åhléns (brallor). Dregellappen med folkabussar å surfbrädor har min mamma köpt på en marknad, av en lokal tjej som gör egna barnkläder för en billig penning.

Jag hade bara en liten fundering på hur gammal Iggy var första gången ni åkte till Portugal? Har du några bra tips på vad man ska tänka på osv?
Igster var 2 månader och 3 veckor första gången han flög (till Portugal). Det gick kalasbra, inget att vara rädd för. Så res på alla mamas! Har samlat alla inlägg om hur det är att resa med bebis under en ny kategori som heter just "Resa med bebis" (hittas till vänster i bloggen). I de inläggen finns mina tips! :-)

Men rent generellt: om ni flyger är det bra att mata vid start och landning (för tryckutjämningen så att det inte gör ont i öronen), skippa liggdelen till vagnen och res bara med Maxi-Cosin (eller annat babyskydd om det går att klicka fast på vagnen) - ofta hyr man ju bil och då slipper man ta med sig både liggdel och babyskydd - och slappna aaaaaav, noja inte för mycket! Råkar man glömma nåt så kan man köpa det mesta på plats (de har ju barn i andra länder också ;-D). Och så länge man inte ska till Afrikas urskogar med sin bebis så är det faktiskt inte så himla annorlunda från att ratta runt ungen i Svedala. Så kör järnet!

Vad fin du blev i håret! Vad heter frisörsalongen där du klippte dig och vart ligger den?
Men TACK för all kärlek på raka håret-fronten hörrni! Ni är så snälla, och får mig att känna mig så fin. ♥ Jag klippte mig på Moc på Åsögatan, hos en norsk tjej som heter Maggie. Hon är superskön, och så jäkla duktig! Hon jobbade hos Steve Terry (ni vet, kändisfrisören) innan. Och det är en rackarns bedrift att få mig att känna mig snygg i rakt hår kan jag säga, så Maggie är en ny favvo. Och oroa er inte för norskan, hon pratar sån där superenkel norska, så ni behöver inte vara rädda för att inte förstå vad hon bubblar om. ;-)

Dagens Momspo!

Idag ger jag er den första Dagens Momspo i nya raka frippan! Tjohoooo!

Jeans / H&M

Pjucks / Vääärldens skönaste å lyxigaste ballerinor, hittas här!

Tisha / Samsoe & Samsoe

Stickad tröja / Samsoe & Samsoe

Hoodie / H&M Herr

Jacka / Loppisfynd

Väska / Marc by Marc Jacobs

Sjukt snygg tegelvägg / Tidans Loppis

Hår / Rakt! För sjätte dagen i rad! All cred till norska frisör-Maggie som fått mig att gilla mitt hår au naturel, är helt chockad att jag inte dragit fram locktången än!

Tror faktiskt håret ska få vara rakt ett litet slag nu. Däremot har jag en ny plan för färgen. Fortsättning följer...

Loppistips!

Så fort vi kom hem igår så invigde vi tre av loppisfynden: marmorbrickan, ljusstakarna och tennvasen. Tillsammans kostade dessa fantastiska pryttlar inte ens 150 pix! Ni förstår varför jag gillar loppisar va? Ni verkar också tycka att de är skojiga, och eftersom det är några som frågat om jag inte kan tipsa om lite loppisar jag gillar, så kommer en lista på några bra ställen här:

I Stockholm kan man fynda finfina grejer på:
Trädgården som har loppis varje lördag hela sommaren. (Vi kommer nog stå där nån helg och loppa bort lite prylar, det behövs när man hela tiden hittar nya skatter ha ha...)

Bruno Vintage Market (uppehåll över sommaren, men är tillbaka i höst). Där har vi både stått och sålt (gick toppenbra) och hittat nya fynd.

Göta Källare (upphåll över sommaren, öppnar igen 3e augusti). Här fyndade jag min fina yetifuskpäls.

Strax utanför Stockholm finns en av våra absoluta favoriter, loppisladan i Qvartinge, typ vid Mariefred. 2500 ljuvliga kvadratmeter att fynda skatter på! Massor av superfina möbler! Nästan all inredning på 6/5/4 (klädbutiken här på Söder som Niklas startade) kommer därifrån.

I Skaraborg där vi nyss hälsade på min mamma var vi på:

Tidans loppis, megastort ställe med flera våningsplan att titta igenom. Hittade en superfin kristallkrona till GlamMom-kontoret där, för väldigt mycket mindre peng än om vi hittat samma krona här i Estocolmo.

Hovas loppis, där hittade vi de fina mässingsljusstakarna och tennvasen. På detta ställe finns en väldigt märklig samling vansinneskitschiga trädgårdstomtar, om man gillar sånt. Hade vi bara haft trädgård hade vi köpt hela rasket.

Sen var vi på typ 8 loppisar till i de trakterna, men vet inte riktigt var de låg och tror inte att de går att länka till heller, eftersom de var hemma hos privatpersoner. Och de är nästan alltid de bästa loppisarna, där gör man de riktigt bra fynden eftersom de som har loppisen bara vill bli av med allt. Det är liksom inga personer som gått och köpt in nåt som de ska sälja vidare. Så ett hett tips är att så fort man är ute och åker i landet hålla utkik efter små loppis-skyltar vid vägkanten. (Brukar finnas överallt, var man än är i Sverige.) Så fort man ser en sån, så åker man dit. Då brukar man hamna på gårdsloppisar hemma hos privatpersoner som säljer "gammalt krafs", som är skatter för andra.

Lycka till med ert loppande nu! Och fyll på i kommentarsfältet om ni har andra tips ni vill dela med er av. Jag har ju mest tips i Stockholm av naturliga skäl, så hojta gärna från andra delar av landet, nog många som blir glada av lite variation.

Mot Estocolmo!

Nu sitter vi på tåget hem igen, efter en sjukt härlig midsommar i Skaraborg. Har haft det så rackarns bra. Det är lyxigt med en mamma som är så förtjust i Piggly att hon glatt (!) byter bajsblöjor och meeer än gärna sitter barnvakt. De kommer ha mycket skoj ihop, Piggeloni och hans mormor.

Lyckades efter mycket omsorgsfullt packande även få med oss samtliga loppisfynd. Nästa gång ska vi försöka hitta lite mindre tunga skatter. Marmorbrickor, stengodsleoparder och lampor i solitt stål är väl inte det smartaste att plocka upp när man ska ta tåget hem. Med resväskor, barn och barnvagn dessutom. Pust. Men nu sitter vi inpackade här på tåget och njuter av utsikten bloggar. På SJ´s sjukt långsamma wifi. Pust igen. Nåväl, hoppas att ni alla haft en riktig kalasmidsommar, vi ses hemma i Estocolmo!

Amerrka-lurre!

Man springer på så många otippade pärlor när man far runt såhär i Sverige. Som det här stället till exempel - Mandy´s Diner i Töreboda där vi nyss åt en sen lunch. Ett riktigt välgjort 50-talshak, komplett med jukebox, Elvismemorabilia och smarrigt Amerrka-käk.

Cadillacburgaren serverades såklart ståndsmässigt i en fräsig Amerikanare! Supergott käk, minst lika bra (om inte bättre!) som Hard Rock på Sveavägen.

Lopp! Lopp! Looooppiiiis!

Eftersom Skaraborg tydligen är Loppishimlen (hela bygden är strösslad av dem!) så passade vi såklart på att klämma in ett par loppisrundor till innan hemfärd. Både i går och i dag har det loppats. Och vi har förstås hittat en massa nya skatter.

Den här marmorbrickan slank med oss hem till exempel. Så jäklarns snygg, och perfekt som ost å charkbricka! Priset för denna skönhet? 35 pix! Ni förstår ju att man lätt går bananas här...

Den är ju också sjukt snygg att ställa andra fina loppade skatter på, som ljusstakarna vi fick med oss förra vändan.

De här vansinnestjusiga boxhandskarna åker också med oss hem till Estocolmo. HUR fina? Sjukt snygg solblekt färg, och känns kul att de är i tyg och inte i läder. 40 pix.

Den här är inte för alla - I know! Men vi älskar den! En liten, megakitschig bebisleopard. Ett måste i alla moderna hem. 30 pix.

Kronan på loppisverket blev vääärldens finaste lampa. Vi snodde den rakt framför näsan på en lampfetischist från Stockholm. Det syns kanske inte supertydligt på den här bilden precis hur galet snygg den är (eller ens att det e en lampa - det är den avlånga prytteln som står till vänster i bild), men jag kan lova att den är ett riktigt fynd. 400 fick vi betala, i nån fräsig butik i Estocolmo hade vi fått ge två lax. Minst. Den är gjord av en gammal torped, och står på marmorfot. Industridesign möter inredningsdesign när det är som allra finast. ♥

Mustmys å hobbithål

Att cykla längs Göta Kanal är att påminnas om att vägen är målet (supermegaklyscha I know - men SÅ JÄKLA SANN så den får va med ändå). Man vill verkligen inte cykla för fort, för då missar man en massa tjusigt att titta på. Och att få in ett par stopp på väl valda ställen är också viktigt. Vi stannade i gulliga Norrkvarn där vi satte oss på bryggan och korkade upp mammas hemgjorda vinbärsmust.

Niklas har blivit beroende av mammas must. Liksom typ alla mina kompisar som testat den. Så satans smarrig! Hon har blivit någon slags must/sylt/saft/marmelad-expert, på onsdag ska hon sitta hela förmiddagen i lokalradion och ge tips om hur man gör såna saker bäst. Mamsen, hon e rolig hon. Alltid massa nya projekt på gång.

I Norrkvarn har de byggt upp en superfin miniversion av Göta Kanal, där kidsen kan leka och slussa fram båtar. Glömde att placera ut Niklas i bilden så ni ser hur litet allt är, men det röda huset till höger går en väl till knäna ungefär. Så får ni ett hum. Den gröna draken som lurar i vattnet bidrar väl också till att ni inser att detta inte är den verkliga Göta Kanal. Hursom, Igster kommer ju ÄLSKA att röja runt här om ett par år!

Norrkvarn bjussade också på vääärldens sötaste små stubbstugor! Man kan faktiskt hyra dem och bo där. Så jäkla rolig idé! Niklas (som är ett inbitet Sagan om Ringen-fan) trivdes som en hobbit i sin håla.

Cykelturen avslutades i Sjötorp där vi käkade middag med mormor och bonusmorfar. Och hittade en gigantisk båt! Kan verkligen rekommendera att cykla längs Göta Kanal, det var så sjukt mysigt. Lagom jobbigt (läs: typ inte alls, vilket jag tycker e perfekt he he) och TOKvackert.

Göta Kanal!

I går hade vi som sagt barnvakt av mormor, så vi passade på att köra en liten utflykt till Göta Kanal. Vi lånade cyklar, packade lite gott i en korg och drog i väg.

Vi hann inte längre än några meter innan den här magiskt snygga blåklintsängen dök upp. Egentligen är det ett fält där det odlas råg, men tydligen är det så att om man odlar råg utan att bespruta den med massa luriga gifter så dyker blåklinten upp som ett brev på posten. Den trivs nämligen alldeles utmärkt jämte rågen om den inte utplånas av elaka kemikalier. Bra kvitto på att rågen är giftfri alltså, och rackarns vad snyggt det blir!

Vi cyklade från söta lilla Hajstorp, och Göta Kanal-vägen är sjukt fin. Man cyklar längs vattnet, möter massa fina båtar och påminns om hur vackert Sverige är. Vägen kantas av smörblommor, hundkex, prästkragar och klöver. Var tvungen att plocka en liten bukett.

Endags-cykelsemester!

I dag har varit en helt fantastisk dag. Jag och Niklas dumpade Piggly hos en (överförtjust) mormor, och cyklade längs Göta Kanal. Inte heeeela kanalen, men en bit. Så. Rackarns. Mysigt. Rekommenderas! Innan dess hann vi med två loppisar, och gjorde fantastiska fynd. En toppendag helt enkelt! Men - det får ni höra om i morgon, för nu ska vi passa på att mysa rejält här med mormor och bonusmorfar eftersom det är vår sista kväll här. Så det blir ett kortisinlägg i dag, more to come tomorrow!

Den obligatoriska kransbilden

Det är ju i princip lag på att ta en bild på sin bekransade unge i midsommartid, så vi kan ju inte vara sämre. Här är vårt bidrag till årets skörd!

Looooooppiiiiis!

YES! Vi hittade en loppis som var öppen på midsommarafton, wooop wooop! Och NEJ, jag köpte inte denna fräsiga (och gigantiskt stora -typ 150 cm hög!) ängel. Men hade jag varit 9 bast hade jag nog nästan kunnat döda för att få chansen att pryda mitt rum med denna kitschiga skönhet. Men den fick bli kvar.

De här sjukt fina ljusstakarna fick därmed följa med hem. 50 pix!

Likaså den här fina lilla bollvasen som blev vår för 40 pix. I morgon ska vi jaga mer loppisfynd. Det riktigt kliar i fingrarna att köpaköpaköööööpa en massa fina prylar, men vi ska vänta tills dess att vi hittar en ny lägenhet. Då ska vi åka hit och GÅ LOSS på alla fantastiska loppisar som dessa trakter är strösslade med - det finns loppisar ööööverallt. Fantastiskt fina möbler och skatter att fynda, till tokbra priser. Hittade en grön skinnsoffa i går i Chesterfieldstil som jag nästan grät över att inte kunna plocka med mig hem. Hoppas vi hittar en bra lägenhet så att vi kan flytta snaaaart. Så att vi kan åka och kirra inredningen här. Om loppisgudarna tycker om mig finns den gröna soffan kvar när det väl är dags. Håll tummarna.

Skogspromenix

Tog en långprommis i skogen efter midsomreriet. Hittade en jätterolig (och SNYGG!) lekplats där det fanns en slags "inte nudda marken"-bana uppbyggd av fina gamla trästockar. Där kommer Iggeloni ääälska att ränna runt om ett par år. Han tyckte det var rätt skoj redan nu, bådar gott.

Jag och Niklas kunde inte låta bli att köra en runda själva. Såklart. Kan meddela att vi båda klarade den. Men jag gjorde det i trixigare pjucks än Niklas (som hade sneakers) så jag vann.

Mormor å Piggly! Dreamteam.

Mammas man Pär old school-dokumenterar Pigglys första midsommar.

Midsommarmys

Åsså var det midsommar! Hoppas ni har haft (och har) en supermysig sådan! Det har vi. Hela dagen har varit väldigt härlig faktiskt, vi blir bortskämda här hos mamma/mormor. En egenkirrad juice stod på frukostbordet i morse (som mamsen hade gjort), så dagen började så bra som den kunde. Hon är som sagt rackarns förtjust i sitt barnbarn, så hon gör allt hon kan för att vi ska trivas så bra att vi kommer tillbaka och hälsar på igen snabbt som ögat... ;-)

Tog en bild på en midsommarstång till detta inlägg, men känner att jag skippar den. Ni har sett nog med bilder på stänger i dag tänker jag. Min blogg får vara en stångfri zon. Slänger upp en bild på vår härliga midsommarfikabricka istället. Kalasade på kondisbitarna vi köpte i går och mammas hemkokta flädersaft.

Vi lunchtid svängde vi förbi midsommarfirandet och tittade på stången, åt en varmkorv och köpte lotter.

Och se på fan! Vi vann en maraboukaka när vi spelade på chokladhjulet. Plötsligt händer det.

Downtown Hova

Niklas har inte varit i Hova tidigare, så vi tog en liten sightseeingtur.

Vi slank förbi kondiset och köpte sex sorters hembakta kakor som vi ska kalasa på i morgon. Superfint ställe, ser ut precis som det måste gjort någon gång på 50-talet när det (antar jag) startades.

Vi slank också förbi stans galleri som mamma och hennes man varit med om att dra igång. Just nu har de en utställning där barn i förskoleålder upp till mellanstadiet gjort konst av återvinningsmaterial. Den här elefanten till exempel. Bredvid den stod en liten text om skapelsen: "Elefanten är ljusgrå. Har stora öron. En lång snabel. En liten svans. Inte så långa ben som en giraff." Jag döööööör vad roligt skrivet! Barn är så satans skojiga.

Det här alstret ingick också i utställningen. Det hette rätt och slätt "Hjälm". HUR underbar? Niklas favorit.

På tal om Niklas - visste ni förresten att jag är tillsammans med Prinsessan på ärten? Jag lever nämligen med en man som måste ha det väääldigt precist när han ska sova, annars blir det inget sovande alls. Det får inte vara för hårt, inte för mjukt, inte för ljust, inte för kallt, inte för varmt och det måste vara TYST. Phu. En rackarns massa space ska han ha också, så hemma hos oss har vi typ världens bredaste säng, två meter är den. På bredden alltså!

Hursom, på bilden ovan ser ni prinsessan in action. För när man ska sova borta tas det med allehanda attiraljer för att underlättande sovandet. En luftmadrass till exempel. Så just nu ligger jag i sängen och bloggar (ska snaaaart stänga ner locket på datorn), och bredvid mig - fast inte direkt bredvid mig, mycket högre upp faktiskt, ligger min älskling. På FYRA madrasser, inklusive en luftmadrass. Prinsessan på ärten som sagt. Hoppas han sover gott. Det låter så. Nu är det dags för mig att snusa också. Hoppas jag får sova gott jag med. Trots min ynka enda madrass.

Hos mormor!

Nu är vi framme hos Iggys mormor! Min mamma och hennes man tog sitt pick å pack och flyttade från Stockholm för tre år sen. De var trötta på att bo där av alla möjliga skäl, och sugna på nåt annat. De köpte hus i lilla Hova, och trivs som fisken i vattnet.

Jag tyckte såklart det var superkul att de gjorde slag i saken och stack från stan, men jag får nog erkänna att en del av mig blev lite ledsen att de valde att göra det när det vankades barnbarn. Mina föräldrar är såna stora förebilder för mig på så många sätt, så jag vill gärna att Piggeloni ska få hänga mycket med dem. Och då var det ju trist att en av dem valde att rymma iväg. Såna tankar hade jag.

Men nu tycker jag inte att det är något problem alls. Mamsen har kommit upp till Estocolmo ett flertal gånger redan och varit barnvakt (hon är MINST lika förälskad i Piggly som jag är, himla bra!) och det är roligt att det blir lite av en grej att åka och besöka mormor. Det blir ett äventyr. Ett projekt liksom, en Riktig Resa. Man stannar några dagar och blir löjligt bortskämd. Tror mormors trädgård kommer vara magisk för Iggy när han blir lite äldre. Den är fylld med konst och goa klätterträd, som gjord för barn att skapa minnen i.

Mitt och Niklas hem är väldigt fyllt av prylar, minimalister är det sista vi är om man säger så. För min del så kommer mycket av det hemifrån min mamma. Det här med att vilja fynda vackra eller underliga saker på loppis, så många skatter att man inte vet vart man ska ha dem liksom. Så deras hus påminner litegrann om hur vi har det hemma hos oss. Vilket är lustigt, för när jag var yngre kunde jag skämmas lite för att ta hem kompisar ibland, vi hade det så konstigt inrett tyckte jag. Gamla rostiga skyltar på väggarna, skyltdockor som prydnadsföremål, och grejergrejergrejer överallt. Gamla grejer dessutom.

Hade därför (såklart) en period när jag flyttade hemifrån när jag köpte ALLT på Ikea, ville bara ha nyttnyttnytt. Inget gammalt skrot. Men sen tog det inte så lång tid innan jag fick upp min första gamla rostiga skylt på väggen. En skyltdocka har vi numera i sovrummet (han heter Hasse), och vi har grejergrejergrejer överallt. Gamla grejer. Jag är nog min mors dotter ändå.

Piggly på tåg

Sådärja, då kan Piggly (och vi) bocka av ännu en förstagångsupplevelse - åka tåg! Måste säga att det var sjukt smidigt att resa på det här sättet med bebis. Bara att knata in, trycka ihop vagnen nånstans och sätta sig åka. Tokenkelt! Inga barnstolar som ska upp på bagagehyllor, inga vagnar som ska packas in i påsar och checkas in, inget meckande med att hitta extraplats till Piggly. Supersmidigt helt enkelt!

Man kan ju välja när man bokar vad för slags platser man vill ha, så jag valde plats med bord. Det var kalas, då fick vi en perfekt liten hörna alldeles för oss själva. Pigglys biljett kostade ingenting, men han fick ändå en plats tilldelad. Lyxigt! Inte som på flyg alltså där man måste trixa till sig en extra plats på planet. Heja SJ! Vi hade supermysigt i vår lilla hörna, och Iggelini var glad som en lärka. Vilket innebar att han pep och pep och PEP. Som tur var låg vår hörna avskärmat från de andra resenärerna, så vår pipande bebis störde ingen, och vi behövde inte kallsvettas utan kunde njuta av hans otroligt vackra (i föräldraöron) läten.

Det blir lätt fler tågresor, hade nästan glömt hur mysigt det faktiskt är att åka tåg. Men eftersom Iggys mormor sedan tre år tillbaka bor i metropolen Hova i Skaraborg, så lär det ju bli en hel del tågåkande de kommande åren. Men det ser jag fram emot. Iggy kommer tycka att det är så kul; "åka till mormor" liksom. Det tyckte jag var så mysigt när jag var liten, det var som att få komma till en annan värld.

Nya frippan!

Vi blandar ju högt å lågt i den här bloggen, så nu hoppar vi från prestationsångest och amningskaos till ren å skär yta! Klippte mig ju i förrgår och vurmade så över denna frisörska som fick mig att känna mig het i RAKT hår (händer typ aldrig). Så jag tänker att jag ju måste visa upp resultatet - tadaaaa! En rak page med kalla blonda slingor fick det bli. Allt rosa e urtvättat, men det kommer tillbaka! Är dock sjukt sugen på lila just nu, så tror att det får bli det nästa gång jag puttar i färg. Tänk att ha lavendelhår...mmmm....

Åsså från sidan! Nu har det gått två dagar sen jag var hos frissan, och jag har FORTFARANDE rakt hår. Korsidetrackarnstaket kan jag säga! Minns inte när jag hade olockade testar så många timmar i rad. Bra betyg till norska frisör-Maggie alltså.

Är ju nu på väg till min mamma för ett par dagars midsommarfirande, och har faktiskt inte ens packat med mig min plattång (som jag lockar håret med). Det är helt klart living on the edge för mig. Ligger inte plattången med i resväskan när jag ska nånstans, så bryter kallsvetten ut på två röda. Får se hur jag klarar detta. Går det bra så är det starten på ett mer avslappnat liv där jag inte behöver få panik för lite regndroppar (lockarna raknar), och där jag kan växla frippa beroende på humör. Inte dumt! Håll tummarna för att jag inte får lock-abstinens nu!

Darlings!

Hörrnini - jag vill bara säga ett stort rackarns TACK till er för alla fina, utlämnande och intressanta kommentarer på inlägget om amning/ersättning! Jag blir otroligt glad för all förståelse och allt stöd, men framförallt är det så fantastiskt spännande att få läsa om era upplevelser kring detta. Oavsett om ni kämpat för att få det att funka, eller om det gått som en dans redan från början. Så tack för att ni delar med er och bjussar på era erfarenheter, tips och åsikter! Så vansinnesvärdefullt för såväl mig som för alla som plöjer igenom kommentarerna (vilket jag tror rätt många gör om man är intresserad av detta)!

Eftersom det är flera som efterfrågat lite praktiska tips kring det här med att ge ersättning, så tänker jag att jag gör en liten guide baserad på hur vi gör. Alltid bra att kunna läsa om hur andra löser sånt här. Guiden kommer inom kort. Och tack till er som redan delat med er i kommentarerna till de som undrar.

En megasuperduperstor kram till er från mig, Piggly och Niklas som just nu sitter på ett tåg till mormor där midsommar ska firas! ♥ ♥ ♥

Nu slutar jag amma!

Jupp, nu är det finito med amning för min del. Den har fasats ut under en period, och för ett slag sen slutade jag helt, med väldigt blandade känslor. Halva jag hade sjukt dåligt samvete. "DÅLIG MOR SOM INTE GER SITT BARN DET AAAALLRA BÄSTA!!!" blinkade i skrikig neon i hjärtat. Och halva jag tyckte det var SÅ SATANS SKÖNT att sluta. Inte för att jag inte tyckte om att amma, men för att det aldrig riktigt funkade.

Mina amningsproblem började redan på BB. Men från allra första början såg det hur bra ut som helst. När Piggly bara var någon timme gammal och låg och gossade på mitt bröst efter förlossningen så hittade han själv rätt, och började amma. Plupp sa det, så var han igång. Jag var så sjukt impad av denna lilla krabat som var så duktig, jag behövde inte göra ett dyft - han styrde upp amningen alldeles själv! Barnmorskorna som kom förbi och tittade till oss var hur glada och nöjda som helst, det såg så fint ut så. Och det fortsatte att se kalasbra ut. Vi ammade på, Piggly och jag, och varje gång någon barnmorska var och kikade på vår teknik så fick vi tummen upp och glada leenden. Allt såg perfekt ut.
Men sen rasade Piggelini i vikt. När han vägdes första gången på BB tyckte de att han gått ner lite för mycket, och de ville undersöka amningen lite närmare. Så de kikade igen på vår teknik, men allt såg kalasbra ut. Kunde inte vara bättre. Nästa vägning kom, och nu hade min lilla lilla bebis gått ner så mycket i vikt att de beslöt att sätta in ersättning så att han skulle hämta sig lite. Barnmorskorna förstod att även om amningen såg perfekt ut, så kom det alldeles för lite mjölk. Det är ju det svåra med amning, man ser ju inte hur mycket bebisen får i sig. Man tror att allt är jättebra, men i själva verket kommer det ingen mat. Så var det i mitt fall. I takt med viktnedgången blev också vår lilla krabat ledsnare och ledsnare. Han, som varit så nöjd hittills, började skrika oftare och oftare, och inget vi gjorde kunde trösta. Till slut hade han skrikit så mycket att han blev alldeles hes. (Märker att jag blir lite snyftig av att skriva det här, det var så sjukt smärtsamt att se sin färska bebis så ledsen att hans fina lilla röst blev hesare och hesare av all gråt. Usch.)
Det beslöts att vi skulle stanna en dag till på BB för att få upp Iggys viktkurva igen. Jag fick ett amningsschema (ett amningsförsök varannan timme, sen ersättning efter det) och förde anteckningar över alla mål. Vi matade först på kopp, men sen med flaska när det blev tydligt att han behövde mycket ersättning. Mjölken räckte inte på långa vägar. Jag satt med sugkoppar på brösten när jag inte ammade, och pumpade för glatta livet med en elektrisk apparat vid sidan av sängen för att stimulera mjölkproduktionen. Tack vare ersättningen vände Pigglys kurva uppåt, han blev glad igen och vi fick åka hem. Vi hyrde med oss den elektriska amningspumpen för säkerhets skull.
Några dagar efter att vi kommit hem växte boobsen för varje minut (kändes det som) och mjölken rann till. Halleluja, tänkte jag. Nu kommer det börja funka! Men det gjorde det fortfarande inte. Inte 100%. Planen var att när Piggly blev hungrig så skulle jag amma först, och när han släppte bröstet så skulle jag komplettera med ersättning för att "fylla på", tills dess att endast amning räckte. Så det körde vi med, och det funkade rätt bra rätt länge. Men "endast amning" räckte aldrig, och det tog en saaatans tid. För jag satt och ammade i en timme, och sen körde jag flaskan, och det tog kanske 40 minuter. Så nästan två timmar per matning, och när man var klar med det så var det dags igen. Typ. Gjorde inte mycket mer än att mata. Kändes mer som att jag spenderade tiden med att växla mellan matstationerna.
Sakta men säkert så blev dock amningen mer och mer impopulär från Pigglys sida. Vilket jag förstår. Åt han från bröstet så fick han kämpa en timme för några ynka droppar, åt han från flaskan (trots att vi har specialflaskor som är tröga att dricka ur för att påverka amningen minimalt) så fick han i sig mycket mer, på kortare tid dessutom. Så matematiken blev ju enkel. Amning = jobbigt å lite käk. Flaska = lättare å mycket käk. Inte konstigt att mina boobs rasade i värde.
Efter ungefär två månader så var Iggy inte så pigg på att amma överhuvudtaget, så jag började hitta på olika tricks. Jag stoppade till exempel in ett finger i munnen på honom, och sen slank jag in bröstet när han kommit igång med att suga. Då fortsatte han på mig av bara farten, och vi fick till en amning. När han listade ut att jag lurade honom hittade jag på nya tricks. För att "bara amma" gick inte. Han vände bort huvudet, grät och skrek. Ville inte alls. Mitt sista trick var att han fick suga på ersättningsflaskan, och när han minst anade det så poff! ...hade han en boob i munnen istället. Men till slut såg han igenom det också, och märkte direkt när jag försökte luras. Grät, skrek och blev ledsen. Ville INTE. Och där satt jag och kände mig som en idiot. Ska man verkligen behöva LURA sitt barn att amma? Kan det inte bara FUNKA?!
Så. För några veckor sen bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Nu slutar vi upp med det här. Jag orkar inte med att hitta på tusen tricks till för att TVINGA mitt barn att amma, fast han inte vill. Och att göra sin bebis ledsen och ilsken varenda gång man ska mata honom (vilket ju är rätt ofta om man säger så) är sjukt ohärligt. Så då slutade jag. Droppen kom när jag skulle pumpa ut mjölk med en handpump, jag ville se hur mycket som fanns därinne. Efter 40 minuters hårt kämpande hade jag åstadkommit knappt tio milliliter mjölk, och två blåmärken till bröst. Om detta var vad jag kunde erbjuda Piggelini, så var det inte så konstigt att han inte var så peppad.
Från och med den dagen så har vi bara kört med ersättning. Det är några veckor sen. Jag kan sakna amningen, för jag tyckte det var så sjukt mysigt. Framförallt de första månaderna, när det ändå funkade helt ok (om man jämför med hur det varit nu den sista tiden). Sen blev det mer och mer förknippat med jobbigheter, och då blev det mindre härligt. Så när beslutet väl var taget att lägga ner, så var det ändå en lättnad.
Känner någonstans att jag haft lite prestationsångest också. Tror det hänger ihop med att jag fött med planerat kejsarsnitt; att jag liksom "tappade" lite Riktig Kvinna/Riktig Mamma-poäng där. Ville så gärna plocka tillbaks några genom att vara en Superammare. Typ, bevisa att jag minsann också är en sån där Urmoder, "trots" att jag fött med kejsarsnitt. Löjligt tycker jag nu, men det ligger nog nåt i att jag faktiskt kände mig så. Lite underlägsen liksom.
Får jag ett till barn så vill jag gärna att amningen ska funka. Men jag är oerhört tacksam att det finns bra ersättning. Däremot känns det lite som ett tveeggat svärd, det här med ersättning. För om man väl börjar med det är det nog svårt att få igång mjölkproduktionen helt, det produceras ju liksom så mycket som bebisen äter. Och äter han då annat än bara bröstmjölk så producerar man ju mindre. Det blir en ond cirkel.
Men vad är alternativet? Låta bebisen rasa i vikt, skrika, gråta, vara ledsen och hysterisk för att den inte får tillräckligt med mat? Tvinga igång mjölkproduktionen genom att inte erbjuda ersättning, utan låta barnet göra jobbet tills dess att amningen (förhoppningsvis) kommer igång? Har ju skrivit tidigare om vänner som mer eller mindre tvingats till detta då deras BVC i princip förbjudit ersättning. (Inte sagt det rakt ut, men genom att ge dåligt samvete att man ens tar ordet "ersättning" i sin mun.) Vilket resulterat i panikslagna utsvultna bebisar, som skrikit dygnet runt. Inte det härligaste sättet att starta sitt familjeliv. En kompis stod ut, var "duktig" och kämpade på i 6 månader innan hon bröt ihop och började med ersättning. Som genom ett trollslag upplevde hon det som att hon fick en ny bebis. En glad, nöjd bebis, som inte skrek längre. Tacka fasen för det, bebisen slapp äntligen svälta.
Det är inte lätt det här med amning. Jag tog för givet att det skulle funka för mig, hade inte en tanke på att det kunde krångla såhär. Nu ser jag lite mer ödmjukt på det, och är sjukt glad för att jag fått uppleva det alls. För visst är det nåt speciellt. Men jag tycker också att det finns mycket som är väldigt bra med ersättning. Som att Niklas har kunnat mata Iggy redan från dag 3 i hans lilla liv. Vi var inställda på att det skulle vara 90% mamma som gällde den första tiden, för att käket fanns hos mig. Många pappor kan ju känna att de knappt behövs i början, vilket kan skapa komplikationer. Men så har det aldrig varit för oss, mycket tack vare ersättningen.
Sen är det ju det här med friheten. Den är faktiskt inte dum. Jag har aldrig känt mig låst, och att ha barnvakt blir med ens mycket lättare när mormor/morfar/moster/farmor/farbror/morbror också kan mata. Självklart kan man pumpa ur, men det är ändå ett extra meck som nog får en att inte göra det så ofta som man skulle kunna. "Det är enklare om jag bara..." Ja, ni fattar.
Hursom, amningen är nu over and out, men jag är glad att jag ändå fick uppleva den. Och jag tänker inte ha dåligt samvete. Iggy är en rasande hälsosam bebis som är nöjd, glad och blir fluffigare för varje dag som går. Så det går ingen nöd på honom. Men som sagt, till nästa barn kommer jag ha en lite mer ödmjuk inställning till amningen och inte ta den för given. Jag tänker också slänga prestationsångesten och känslan av att vilja plocka Urmoders-poäng långt åt fanders. Det blir vad det blir helt enkelt. Och hur det än blir, så kommer det bli jättebra.

Äääääntliiiigen!

I dag var jag hos frisören, för första gången sen Piggly föddes. Ett sant HALLELUJA-moment! Det är snart 6 månader sen nån rörde min risbuske till hår, och utväxten ska vi inte ens prata om (men man kan väl säga att den var i svårt behov av uppstyrning). Det var lite läskigt, för min ordinarie frisör har fått bebis (nästan samtidigt som jag), så jag gick till tjejen som hoppat in för henne. Eftersom jag är lite av en krävande kund (hehe) så tycker jag INTE om att gå till nya frisörer, för jag blir så sällan helt nöjd. Men! Denna norska darling Maggie var heeeelt fantastisk! Så rackarns bra! Färgen blev toppsnygg (kalla blonda slingor) och klippningen superfin (typ samma page, fast ganska mycket kortare).

Hon var sjukt noggrann med såväl klipp å färg, och gav mig huvudmassage TVÅ (!) gånger (kommer ju älska henne livet ut nu, hon vet hur man vinner över mitt hjärta...). Men det bästa av allt, vet ni vad det var? Jo - hon lyckades få mig att känna mig snygg i RAKT hår...! Händer ju inte ofta. Typ aldrig, som jag ju luftat för er tidigare. Senast det skedde var när ni var så snälla mot mg här i bloggen då jag postade en rakhårad Vanja. Innan dess kan jag knappt komma ihåg när jag kände mig fin i mitt naturliga hår.

Vad var tricket då? Jo - hon lärde mig att det som ofta gör att man inte är bekväm i sitt raka hår (om man är en sån som gillar att locka det), är att det lägger sig så platt - man får ingen volym på frippan. Så hon hade en liten tuperingsskola med mig, och SEPÅFAN! ...när hon var klar (såg ju ut som en dammtuss först, innan det liksom var...tillslätat) så kände jag verkligen skillnaden. Det var det som gjorde det. Jag tyckte jag såg rätt het ut faktiskt, det raka håret till trots. När jag fått gå hem och pilla vidare lite (vill alltid styra om litegrann, så att jag får håret "på mitt sätt") så kände jag mig ännu hetare. Så pass att jag tillåmed blev lite sugen på att köra straight ibland. En stor eloge till denna norska pärla alltså, heja Maggie!

Är ledsen att jag inte har nån bild på hur jag ser ut, försökte ta ett kort för att visa min nya fräsiga look, men det blev bara pannkaka. Jag sov i princip inte alls i natt, och när en mänska pillar mig i huvudet i tre timmar i sträck (bästa som finns!) så frisätts så mycket lyckohormoner att jag blir typ hög resten av dygnet. Detta kombinerat med extrem trötthet gjorde att jag såg ut mer som en horsepundare än en nyklippt småbarnsmamma, så jag satsar på att ta en bild i morgon istället.

Hoppas hoppas att jag tycker att jag är lika fin i morgon, så att jag inte vill slita fram plattången å locka järnet så fort jag ser mig själv i spegeln. Det har ju hänt förr. Den som lever får se.

Man får alltid göttigt lyxkaffe hos min frisör, men nu hade de börjat med en himla härlig extra treat: fruktsallad! Satans god var den också. Vilken bonus. Och vilka perfekt spenderade timmar: sitta ner i lugn å ro, surplandes lyxkaffe, smaskandes fruktsallad, läsandes glossiga magasin. Med någon som konstant pillar en i håret. Och i princip ingen mobiltäckning, så det är omöjligt att jobba samtidigt. En PERFEKT eftermiddag med andra ord.

Barnvagnspoddsfrågorna!

Jag skrek ju på hjälp ang vad för frågor jag borde ställa i podden Barnvagnspromenader. Ni vet, där superduperexperten Louise Hallin svarar på frågor om kids. Fick undringar både här och på Insta, och eftersom det verkar vara fler än jag som är nyfikna på det här med hur viktigt det är för bebisarna att ligga på mage, fick det bli en fråga: hur viktigt är det egentligen med denna "magträning"? (Iggy avskyr fortfarande att ligga på mage.) Måste man hålla på å trixa med det? Det är ju rätt sällan man hör talas om kids som....inte lär sig att gå, liksom.

Fråga nummer två (därav bilderna på Iggelini i bärsele) handlar lite mer generellt om föräldraskap. Jag är ju rätt färsk på det här med att vara mamma, och jag går väldigt mycket på känsla vad gäller att vara en bra förälder. Jag tror att sunt förnuft och att försöka känna av sitt barns sinnesstämningar tar en väldigt långt. Men! Just nu är jag faktiskt lite förvirrad. Iggy är nämligen väldigt förtjust i att "vara med", han vill gärna se vad som händer omkring honom och kunna se sin omvärld. Han tycker om att bli buren framåt så att han kan kolla in prylar, och gillar inte alls (blir ålig å stissig) av att bli buren inåt. Och det känns som att han blir sjukt uttråkad av att ligga i vagnens liggdel, där utsikten mest består av sufflett, himmel eller tak. Får han bara komma upp lite (sittdel/maxi-cosi) och får "vara med" så blir han väldigt nöjd upplever vi.

Det här har gjort att vi varvat både bärsele och sittdel så att Iggy suttit vänd mot oss och från oss. Men... Eftersom det tydligen inte är toppengrejt för små kids att sitta vända från sina päron, så blir jag lite förvirrad, eftersom vi upplever att han tycker att det är så roligt och blir glad av det. En sån här sak kan göra att man tvivlar lite på hela sin föräldrapryl känner jag, för om man inte kan utgå från att nåt är bra om ens bebis verkar bli glad av det och är nöjd - vad sjuttsingen ska man då gå på? Får se om Miss Hallin har nåt fiffigt svar.

Länkar till poddavsnittet när det finns uppe. Podden spelas in i dag, så programmet borde komma ut rätt snart.

Dagens Momspo!

I morse kändes det som att det blev höst, så hejdå långkjol och halloj skinnpaj!

Jeans / H&M

Skor / Lanvin

Tröja / Twist & Tango

Hoodie / H&M Herr

Skinnpaj / Köpt för snart 20 (!!) år sen.

Hår / Snart uppstyrt, för i morgon parkerar denna mamsen sig hos frissan för lite (eller mycket) uppfräschning!

Eftersom jag fortfarande använder den här skinnjackan som jag ju köpte när jag var omkring sisådär en 17 bast, så kan man ju konstatera att klassiska skinnjackor ALLTID funkar, och därför är det ALDRIG köpstopp på såna. He he. He.

Varför känner man sig alltid liiiite coolare i uppfälld huva? Eller - är det bara jag? Hmm. Hursom - heja huva!

En helt ny värld...

Det är inte bara livet självt som förändras när man får barn, hur man tar sig runt i det förändras också. Tidigare var man ju van vid att kliva på bussen/hoppa på tuben/vinka in en bulle lite varsom å hursom när man skulle nånstans. Those days are OVER. Med stort O. Och lika stora V och E och R. I alla fall om man rattar runt en barnvagn.

Ska man ta bussen får man räkna med att ta buss nr 3, eftersom chansen att man får plats på buss nr 1 eller ens buss nr 2 inte alltid är 100%. Då får man snällt vänta.

En spontanbulle är inte att tänka på. Då måste det finnas barnstol/det ska finnas plats i bakluckan för vagnen å yada yada yada.

Tuben då? Jorå, den funkar fint. Förutsatt att man hittar hur sjuttsingen man tar sig ner till plattformen. Tidigare slank man ju bara ner för trapporna, och vips så var man där. Nu ska man leta reda på var hissarna finns, hoppas att det finns hiss åt det hållet som man vill gå när man kommer fram till rätt station så man inte behöver knata en kilometer extra. Och framförallt hoppas att hissarna funkar. För är det nåt jag upptäckt (förutom att man får kämpa för att inte spontankräkas av den genomvidriga kisslukten som dominerar 99% av alla Stockholms hissar) så är det att de vääääldigt ofta är ur funktion (kanske rostar sönder av allt rackarns kissande, vad vet jag?). Då blir det rulltrappsåkning istället.

Jag ska inte böla för mycket dock, egentligen handlar det bara om att vänja sig vid att (ALLTID) räkna med att det kommer ta längre tid än vad man tror att ta sig nånstans. Och Estocolmo är ändå himla bra rustat för behjulade. Att ratta runt en barnvagn i Paris lokaltrafik är knappt att tänka på. Inte NY heller. Tror vi har det rätt bra här. Det slog mig bara i dag när jag skulle luncha med en kompis i Västermalmsgallerian att min väg dit helt plötsligt var strösslad med en massa hinder. Så brukar det ju inte vara. Men! Jag kom fram till slut och vi hade en sjukt härligt lunch. (Västermalmsgallerian vid lunchtid kan för övrigt vara världens mest barnvagnstäta jordplätt. Har aldrig sett så mycket mamas å babies på ett å samma ställe...!)

Mors Dag!

...är det ju inte i dag. Men min första Mors Dag slarvades liksom bort på en flygplats, så den har inte riktigt blivit firad. Och ingen present har jag fått. Uuhuuu. Men i går damp den helt plötsligt ner, för då fiskade Niklas fram detta vansinnesfina datorfodral. Underbart, ännu roligare att presentas när man inte förväntar sig det ju. Så vi kanske ska glömma Mors Dag varje år, för att liksom pop up-fira den när man minst anar det?

Det var love at first sight. Rosa (bara det!) elefanter å fin träknapp. Tycker det är kalassnyggt. Min Mac trivdes som Tom Cruise i en Oprah-soffa.

Liten ficka på framsidan också, smart detalj tycker jag. Kommer bli en trogen följeslagare denna datorklädsel. Tack min skatt. ♥

Update: Sofie med elefanttokiga sambon, datorfodralet hittas här! :-)

No more felköp!

...det har jag lovat mig själv. Ska jag plocka med mig nåt hem från nån butik ska det tamejsjuttsingen kännas 100% TOKbra. Minsta tvekan = köpstopp. Vill vara en sån där fräsig person som har 30 perfekta plagg i garderoben, istället för 300 halvbra. Är väl inte riktigt där än får jag erkänna, men det är ju aldrig för sent att börja försöka tänker jag. Hursom, ett bra tecken på att nåt är ett riktigt perfekt köp är när man börjar använda det direkt; samma dag eller dagen efter. Och - tadaaa! Loppisväskan åkte på axeln i dag. Så den är definitivt inget felköp. Jag klappar härmed mig själv (och Instaföljarna som gav så finfina råd) på axeln.

Man kan inte ha den tvärsöver kroppen (och få armarna fria), vilket såklart är ett litet minus för en mams som ska ratta bebis, barnvagn och gudvetvadmer samtidigt. Men, let´s face it girls, det som är snyggt är inte alltid praktiskt. Det får gå ändå. Vi är ju vana att lida för vår fräsighet. Typ: klackar, snygga men obekväma snitt på kläder, hår som ska rakasplockasvaxas, smink som kladdar, lockat hår som raknar... Hmm. Shit vad meckigt det lät nu då. Man kanske ska ta å bli karl? Nä, fy vad tråkigt! "Vad ska jag ha på mig i dag månntro? Byxor, byxor eller byxor? Eller ska jag spice:a upp dagen med.....kortbyxor?!". Typ så är det ju för de stackars männen. Det kanske är mer obekvämt att vara kvinna, men fan så mycket roligare.

Blommorna var till en vän, jag å Piggly var nämligen på fyraårskalas i dag (oroa er inte, själva födelsedagsbarnet fick nåt skojigare än rosa blomster ;D). Så jag är hög på socker och HELT utmattad just nu. Barnkalas är...intensiva. Phu. Men det var jäkligt trevligt, det var hos en kompis jag inte sett på flera år, så det var sjukt kul att hänga med henne och hennes kids. Hon bjöd på magiskt goda persiska läckerheter, och som vanligt när man ätit hos henne så skickade hon med en ordentlig matlåda av ens favoriträtt hem. Väldigt lyxigt. Funderar faktiskt på om jag ska ta och snacksa lite på den där toksmarriga kycklinggrytan som ligger å göttar sig i kylen. Lite nattamat liksom. Jupp, så får det bli. Over and out!

Den dagliga juicen...

...intogs på lokal i dag, en får ju lyxa till det lite extra på helgen liksom. Juiceverket ligger ju farligt nära oss, så vi slank dit för att hälla i oss dagens dos av göttigt nyttigt.

Stor & Liten! Gissa vilken som e min och vilken som e Niklas? Det är lite kul, för den här bilden säger ganska mycket om oss som par faktiskt. Vi tycker ganska ofta om helt olika saker. Och just på denna bild blev det extra talande; en stooor söt juice med massa olika frukter, och en liiiiiten sur å stark shot-rackare med vetegräs, ingefära å citron. Diametrala motsatser. Precis som jag och Niklas i mångt och mycket. Men det funkar ju bra ändå; vi kompletteeeeeerar varandra som det så fint heter. Kunde ni gissa vilken som var min då? Svaret kommer här.......*trrrrumvirrrrvellll*......DEN GRÖNE LILLE RACKAREN! Min favvo. "Maria Wetterstrand" heter den. Bara det. ♥

Help please!

Jag har blivit ombedd att ställa två "barnrelaterade frågor" i nästa avsnitt av podcasten Barnvagnspromenader med Louise Hallin. Världens guldtillfälle att få experthjälp ju! Funderar på att fråga om det här med sitta utåtvänd/inåtvänd som jag nämnde i förra inlägget, men vet inte riktigt vad jag ska ha för fråga nr 2. Tänkte att jag ju kunde kolla med er - har ni några funderingar som ni vill dela med er av, så kan jag ju välja en fråga som ni vill ha svar på och ställa den i podden? Den spelas in nu på tisdag så jag måste skicka in frågan på måndag. Bara i dag (söndag) att komma på frågor alltså. Dela gärna med er i kommentarsfältet om ni har någon undring ni vill lufta, hon verkar sjukt kompetent denna Hallin, och podden är ju tokpoppis. Så det är ett finfint tillfälle att få vettig input på sånt man klurat på tänker jag.

Late lunch

Efter loppisen i dag slank vi ner till ett favvoställe för en sen lunch, med Piggly växlandes mellan bärsele och sittdel. Vi kör både sele och sittdel utåt (sitta och titta framåt) och inåt (mot den som rattar vagnen/bär selen) beroende på Iggys humör. Vet sen innan att bebisar inte ska sitta för länge vänd från föräldern (har även fått tips från er här i bloggen om det), men jag undrar vad som räknas som "för länge"? Så länge bebisen är nöjd å glad, så borde det väl vara ok, eller? Eller kan de ändå "ta skada" på nåt sätt av att sitta utåtvända?

Känns ju sjukt trixigt att vara en bra förälder om man inte ens kan gå efter hur barnet reagerar. Jag menar - nöjd å glad bebis som VILL sitta och titta utåt borde väl få göra det, och inte må dåligt av det? Eller mår de dåligt av det fast man inte märker? Phu. Inte lätt tycker jag. Särskilt inte för mig/oss som nog framförallt går på känsla vad gäller det här med föräldraskap.

Lunchen intogs (efter en kvick å spontan flygtur) i Thailand med fötterna i sanden. Himla trevligt.

Eller okej, vi spontandrog inte till Thailand. Men det kändes nästan så. Vi körde lunch på Thaibåten, det närmaste man kommer Thailand på Södermalm. Sjukt mysigt ställe om det är fint väder; komplett med palmer, sandstrand, och till och med en krokodil som lurar i vattnet nedanför båten. (Lägg märke till den nya äta asiatiskt-trenden som Niklas nu startar: äta med tre pinnar istället för två. Helt klart det nya svarta.)

God mat, palmer, ett pinfärskt loppisfynd i näven och mittpådagen-öl! Vad mer kan man begära? En bebis som sover sig igenom lunchen kanske? Check på den med! #scoooore

Som grädde på moset som en fjärde ätpinne i maten hittade Niklas glass på vägen hem. Och ett reafynd på Grandpa. Lyckan var total.

MENSedär!

Ni får förlåta min Stefan & Kristriga rubrik, men denna dag bjussade på inte bara en utan TVÅ premiärer, och det gjorde mig lite upprymd. Den ena premiären är - tadaaaa - jeansOUTFIT på bebis! Iggy har tidigare fått stå ut med att endast rocka bodys och mjukbyxor, men i dag slog päronen på stort å klädde på honom en riktig OUTFIT. Jeans å hoodie! Tycker det känns mest bökigt att krångla på honom annat än bodysar och mjukisar, men det var värt det. Bebis i pojkkläder (och uppfälld huva) = megasuperdupergölligt! Jag å Niklas kunde liksom inte se oss mätta. Okej, det var premiär nr 1. Premiär nr 2 är inte lika gullig. Nu kör vi styckeindelning. Dels för era ögons skull, dels för spänningens...

Premiär nr 2 (därav den skojfriska rubben) är nämligen att jag fick MENS i dag! Mens! Hade typ glömt bort att man har sånt. Har ju inte sett till den på över ett år. Om man inte räknar de där fantastiskt charmiga 6 (!) veckorna med avslag efter förlossningen. Då man inte ens fick använda tampong utan var tvungen att gå med blöja binda. Inte min bag. Nu åkte en propp upp fortare än kvickt, men inte förrän jag hade hunnit förundras lite.

Det kändes nästan lite pirrigt att den kommit tillbaks. Som att jag var tillbaka på banan efter graviditet, förlossning, amning. Back to normal på nåt sätt. Får erkänna att jag inte har någon jättekoll på närvarhur mensen ska komma tillbaka efter att man fått barn, så dagens uppenbarelse var en total överraskning. Har inte direkt saknat den, skulle gärna hoppa den biten av womanhood. (Har inga jätteproblem med tokont i magen eller så, men det är mest...kladdigt å bökigt liksom.) Hursom, så märktes det att jag inte direkt är en van mensare (är det ett verb? If not, let´s make it one!) längre. Glömde nämligen att stoppa upp en ny propp efter dagens första...byte. Det upptäckte jag mitt i inhandlandet av en present, på ett varuhus, fullt med folk. Inte kul. Inte härligt. Inte lägligt (är det nånsin det?). Men som tur var hann det lösas innan någon större skada skedde. (TMI, någon?) Men men, rookie mistake. Ska vänja mig vid att vara en mensare igen, och inte glömma att...fylla på. Sorry sorry om ni läser detta inlägg till frukost. He he.

Loppislördag!

Som ni vet så e jag ju en sucker för loppisar (Niklas också), och i dag var det en på underbara Orionteatern. Var ju tvungna att kolla in den! Älskar det stället, har varit på så mycket kul grejer där. Bara det faktum att man i entrén välkomnas av ett jättelikt katthuvud gör ju att man faller pladask. ♥

Loppisen var liten men naggande god. Jag och Niklas hade faktiskt en av våra första dejter här, på Salong Giraff. Om ni inte har upplevt Salong Giraff så är det ett MÅSTE. Det är en varietéshow som samlar det vackraste, det knäppaste, det mest magiska, det märkligaste...ja, det är en salig blandning av uppträdanden. Mycket underhållande presenterat av en rymdtransa i tre meter höga klackar, ackompanjerat av liveband. Man blir aldrig besviken.

I ♥ loppis!

Det är så himla fint på Orionteatern. Undrar just om någon gift sig där? Sjukt bra ställe annars.

Hittade den här fina läderväskan med metalldetaljer som jag stod å fingrade på läääänge. Behöver inte direkt en till väska, men den var ju så fin... Slank in på toan, tog en bild och rådfrågade instaföljarna - ska jag köpa den eller inte? De tyckte ett rungande JAAAA! ...och eftersom jag hade prutat ner den till en ynka hundring...

...så fick den slinka med hem. Loppisar alltså. What´s not to love?

Mwaah!

Girls! I hear you. Tack för all input på förra inlägget, mer styckeindelning it is! När vår nya sajt lanseras kommer bloggen även mobilanpassas så att den ska bli mer lättläst i telefonen. Men gör såklart allt jag kan redan nu för att ni inte ska hoppa över de långa inläggen. Vill ju inte att ni ska missa när jag anstränger mig för att vara lite smart ju. ;-)

Måste säga (notera styckeindelningen!!!) att sen jag själv började blogga har jag fått en så sjukt stor respekt för just...bloggare. Man fattar inte riktigt hur mycket tid det tar förrän man själv försöker sig på det. Man vill ju gärna slänga upp ett par inlägg varje dag. Till dem ska det finnas en eller flera bilder, som ju helst ska vara lite fräsiga. Och sen ska man ha nåt å säga också. Inte det lättaste.

Försöker häva ur mig nåt vettigt (?) sisådär varannan dag, så att det inte bara ska bli en sån där "idag åt jag en göttig frulle å sen gick vi en promenad"-blogg. Där man bara berättar vad man gör, inte vad man tänker. Gillar själv en blandning av högt å lågt, så jag försöker åstadkomma det här.

Eftersom det är så rackarns mycket annat som ska hinnas med i detta liv, så har jag dock (för att inte slå knut på mig själv) kommit överens med, tja - mig själv - om att ett inlägg om dagen räcker. Vet att det är absolut minimum, och att det är många av er som bett om att jag ska uppdatera oftare, vilket jag ÄLSKAR såklart! (Finns ju inget härligare än att höra att ni gillar att hänga här, och vill ha mer. *megasuperduperglad*) Men eftersom det är trettiosjutton andra prylar som också ska hinnas med så får ett inlägg om dagen vara ok, mer än det är en bonus. Så måste jag se på det (i alla fall just nu) för att inte bli stressad. För jag vill att bloggen ska fortsätta kännas skitkul att skriva, inte bli ett stressmoment.

Vill ni få fler bilder/uppdateringar osv så får ni gärna börja följa mig på Instagram, där hittas jag under @vanja_wikstrom. Och prenumerera på YouTube-kanalen som hittas här.

Hoppas detta styckeindelade inlägg var skönare för era ögon. Love you! ♥

Undring

En undring - ni som tycker att bloggen är jobbig att läsa när jag skriver långa inlägg med mycket text (som det om tid nedan t ex) - läser ni bloggen på mobilen eller datorn? Vore bra för mig att veta. Ska självklart styra upp mer styckeindelningar så att ni pallar med mina utläggningar, men vill gärna ha feedback på om det gäller våde blogg och mobil, eller endast de som läser i mobilen. Kommentera gärna! Vi kommer nämligen uppdatera hela GlamMom-sajten i augusti/september och då blir även bloggfunktionen tokuppgraderad (rss-feed så att man ska kunna följa via blogglovin etc). Och då är det bra om vi kan göra bloggen så bra det bara går utifrån era önskemål. Så tyck gärna till om hur den funkar att läsa/titta på! ♥

Tick tack tick tack...

Fick en fråga häromdagen om det här med tid - hur får jag ihop mitt liv? Och just att få ihop sitt liv som nybakad mamma är nog något många av er kan relatera till. Jag har inte knäckt koden, men nu rattar jag runt livet åtminstone ganska bra. Tidigare fäktade jag för min överlevnad, kändes det som. För det är mycket som ska hinnas med. Jag driver ju som ni vet ett eget företag, och tanken var att jag skulle kunna vara lite mammaledig. Men det funkade inte riktigt, så jag jobbar 100% och har gjort det sen i princip två veckor efter att Piggly kom. Skillnaden är att nu trycker jag in 100% jobb på 50% av tiden. När man inte snicksnackar med sina (sjukt härliga - saknar er) kolleger på kontoret osv, så får man extremt mycket gjort när man väl sätter sig å jobbar. Effektiv, är väl ordet. Ett ord som jag tror ekar över de flestas mammadagar, oavsett om det gäller att duscha kvickt, få i sig mat, eller jobba. Utöver mitt GlamMom-jobb så har jag ju bloggen, YouTube-kanalen och Instagram att ratta, så det lägger till en del. Sen vill man ju såklart vara flickvän, kompis och dotter också. Och just det - mamma! Phu. Mycket att få ihop. Tror alla kan relatera till detta, oavsett om man behöver jobba under sin mammaledighet eller inte. Tidigare rände jag runt som en skållad råtta och var ständigt stressad över...ja, det mesta om jag ska vara ärlig. Alla MÅSTEN. Hade svårt att slappna av och fokusera på det jag gjorde just DÅ, tankarna slank lätt iväg till nästa grej som måste göras, å nästa grej, å nästa grej. Efter ett tag insåg jag att det blir typ omänskligt att ha det så, så jag började verkligen anstränga mig för att fokusera på det jag gjorde för stunden. Det går inte att göra mer än en sak åt gången (screw simultanförmåga), så lika bra att försöka bara vara på ett ställe i taget i huvudet. Annars blir det bara köttfärssås av alltihop.

Så nu går det bättre, men jag känner mig helt klart som en livsjonglör av rang. Som det ser ut nu så jobbar/bloggar/instagrammar jag när Piggly sover (som han gör ett par gånger per dag). Och när jag leker/är med Iggy så fokuserar jag helt på det. Efter middagen (som Niklas lagar tack å lov) får vi till nåt slags parmys i soffan framför nån serie. Och sen när Niklas å Iggy går och lägger sig vad halv elva, elva kör jag ett jobbpass till halv två, två. Piggly brukar vakna vid fyra, fem-draget och äta. Och sen tar Niklas morgonmatningen. Som tur är gillar Piggelini att sova (brås på mamsen som ju ääälskar att grisa), så efter morgonmatningen runt 07.30 brukar han sova några timmar till, så då gör jag också det. Så ser mitt dygn ut ungefär. Hade jag varit ensamstående eller haft en snubbe som inte var så engagerad hade detta ALDRIG gått. Men som tur är så är Niklas världens mest omtänksamma kille och finaste pappa, så han gör (minst) lika mycket som jag. Han har även lagt om sin jobbsituation så att han kan spendera mer tid med Iggy, vilket gör att han är flexibel på dagarna. Det innebär att vi kan flexa rätt mycket: om jag måste köra en dag på kontoret, eller göra nåt annat viktigt, så kan han ratta Iggy. Jag vill absolut inte böla, för allt jag gör tycker jag är sjukt kul. Men det är ju just det; hade jag tyckt bloggandet var tråkigt till exempel hade jag ju bara struntat i det, lagt ner. Men jag tycker det är SKITKUL. Precis som Instan, YouTube och självklart mitt jobb med GlamMom. Så jag varken kan eller vill ta bort nåt. Det som jag måste välja bort är att vara den där lediga filuren som skulle ränna runt på lååånga barnvagnsprommisar och ha så mycket tid över att hon inte visste vad hon skulle göra med den. Riktigt så har det ju inte blivit. Men jag försöker få in det mesta ändå, vill verkligen suga musten ur min "bli mamma"-upplevelse om ni förstår vad jag menar. Inte slarva bort den här tiden med världens godaste lilla bebis. Som inte kommer vara såhär liten särskilt länge. Har bara hunnit träffa min mammagrupp en gång, men det är i alla fall bättre än ingen gång. Och visst, det har inte blivit så många lattemammafikor direkt, men några har jag faktiskt fått till. Och Piggly får så mycket kärlek, gos å uppmärksamhet så honom går det ingen nöd på. Det är nog mera jag som skulle behöva lite mera andningspauser här och där. Blir det ett barn till i framtiden så vill jag inte behöva jobba såhär mycket under den mamma"ledigheten". Jag kommer aldrig släppa taget helt om GlamMom, men som det blivit den här gången är inte optimalt, om jag ska vara helt ärlig. Men det funkar rätt bra ändå, tillräckligt bra för att det ska kännas som att ingenting för viktigt blir lidande. Och ni då, hur får ni ihop ert jonglerande? Vet såklart att vardagen kan vara nog så trixig att ratta ihop, även om man är 100% mammaledig. Det finns alltid en triljon grejer som måste fixas å donas med. Dela gärna med er av era jonglörskonster!

Snack season!

Har precis varit å kollat mina leverfläckar (är ju en rackarns prickig typ så jag försöker göra det i alla fall vartannat år), och på vägen hem styrde jag upp lite lunch å lite snacks. Vääärldens enklaste, godaste å snabbaste lunch - perfekt för stressade mamas! Tog ingen bild (den slukades ungefär 30 sek efter det att den landat på tallriken), men den består av: ett paket rimmad lax (paket från ICA) och en klick hovmästarsås. Tadaaa! Tokenkel, supersmarrig å dessutom nyttig lunch! Behöver inte lagas heller, så det går på ett kick. Går självklart att byta ut laxen mot gravad eller kallrökt om man hellre vill det, jag är dock ett megafan av rimmad. Tycker den är så len i smaken (och där lät jag som ett sämre kockprogram, sorry för det). Inte världens mest avancerade eller sofistikerade lunch, men den är snabb, god å nyttig. Räcker för mig. Till efterrätt får det bli ovan tallrik med göttiga körsbär. Tror för övrigt att körsbär länge innehaft titeln GODASTE-JÄKLA-BÄRET-EVER, i alla fall i min bok. Känns så himlans bra att stoppa i sig nyttiga saker när man är hungrig/sugen. Har ju fått för mig att jag ska bli en sån där häftig yogatjej som ni vet, vars kropp är ett tempel och yada yada yada. Skulle den häftiga yogatjejen på väg hem från leverfläckskollen stoppat i sig en påse geléfiskar fulla med e-ämnen? Nä, tror inte det. Hon hade kört på bären. Scooore! Känner att jag är på väg mot häftigayogatjejs-världen nu. Sportbh är inköpt, och jag valde bär framför godis. Snart är jag Rachel Brathen.

#tbt

Det finns ju ett begrepp som heter #tbt på Insta, och det är ett skojigt koncept tycker jag. Så från å med nu inlemmar vi det i bloggen också. Et voilà - här kommer första #tbt-inägget! Det består av en video från nu senast vi var i Portugal. Då fyllde Piggelini 4 månader, och då är det ju dags att börja med smakportioner. Så vi styrde upp Pigglys allra första test av nåt annat än mjölk å semp. Vad tyckte han om det tro - bra eller anus (hjälp, får man skriva så i en mammablogg?!)? Kolla in videon så får ni se! Och tipsa gärna om annat som han kan prova att smaka på, vad ger ni era kids?

Sittdelspremiär!

Som ni vet så är ju Piggly väldigt sugen på att "vara med" hela tiden, och det innebär att liggdelen till vagnen numera är passé. Hur mysig den än är, så är den inte poppis, av den enkla anledningen att han vill se mer av världen än sufflett å himmel. Vi har ju kört på Maxi-Cosin rätt mycket, men eftersom vi ju faktiskt har en sittdel till vagnen så tänkte vi att det var dags att testa den. Det står att den rekommenderas först vid 6 månader (Piggly är ju drygt 4), men vi kör ändå. Lite info om den, ni som undrat hur sittdelen på en Joolzvagn är: den går att klicka fast åt båda hållen vilket är kalas, så Piggly har testat både att åka framåt och vänd mot oss. Framåt är favorit om han e pigg, och vänd mot oss känns bäst när han sover (för min del i alla fall, känns bra att ha koll på honom när han tar sig en lur). Den har flera inställningar för den inbyggda selen (som man kan spänna fast bebisen med), så att den kan anpassas för en mini som Piggeloni. Och sittdelen går att använda i flera lägen, från helt upprätt till helt liggande. Ovan är det någon slags mellanvariant. Jag tycker den verkar rätt smart uttänkt, så att man ska kunna ha den så länge som möjligt, aluminiumramen går t ex att förkorta och förlänga vid fotänden så att man kan anpassa den till ett större barn senare.

En egen sufflett följer med sittdelen, och den har ett inbyggt nät vid huvudänden. Där kan man vika upp en del av suffletten för att få in mer luft. Kanske är något otydligt på den här bilden eftersom jag har en sjal hängande över vagnen, men tror ni förstår vad jag menar. Vill såklaaaart ha ett anpassat UV/solskydd, men de är slut i alla butiker jag kollat. Restade, säger personalen. Så jag får snällt vänta på att de får in en ny laddning, och min trogna leopard får duga tills dess. Mitt betyg på sittdelen blir nog 5 Pigglys av 5, vet faktiskt inte mer vad för finesser den skulle kunna innehålla? Tycker den har allt som man vill ha; den känns smidig att klicka på, superviktigt att den är vändbar tycker jag, den känns bekväm för Piggly och lättanpassad till vilket läge man vill ha den i. Och så känns det som att vi kommer kunna ha den lääänge. I den kommer han få plats i flera år. Piggly älskade att åka i den, sitta framåt var huuur kul som helst. Stora pojken, liksom. ;-) Hojta om ni har några andra frågor kring sittdelen så svarar jag såklart!

Grattis! Å missa inte tröstpriset!

Nu är Tikei-tävlingen avgjord, och vi säger ett stooort rungande grattis till Idun, Hedda-Martina och Linda W! Wooop wooop! Ni vinner varsitt kit med en 9-gramsburk foundation + kabukiborste från detta tokbraiga märke. Maila er adress + mobilnummer till mig på [email protected] så ser jag till att vinsterna landar hos er. Men ni som inte vann får ett finfint tröstpris i form av 10% rabatt på HELA Tikeis sortiment - wooohooooo! Ange kod glammom i kassan så dras rabatten. Gäller tom tisdag 17/6. Så klicka in er hos Tikei här och spana runt bland allt härligt, prisvärt och icke djurtestat smink!

3 x mästerpipare!

Två väldigt tydliga saker har hänt på Pigglyfronten: han dregglar massiva mängder, och han piper. Jupp, piper. Han har liksom kommit på att han kan göra höga ljud, och är så sjukt förtjust i att öva upp denna färdighet att det pips å pips å piiiiiips mest hela tiden här hemma. Och inte bara här hemma förresten. I går när jag skulle på lunchmöte så peps det på tunnelbanan, på väg till lunchen, PÅ lunchen och på väg bort från lunchen. Ett rackarns pipande helt enkelt. Folk som inte känner Piggeloni tror kanske att han är missnöjd, men han är bara nöjd över att kunna göra så fräsiga ljud. Men jag undrar ändå vad folk tror. Som i morse, när jag lagade frulle. Hade fönstret vidöppet i köket eftersom det var så varmt (plus att jag stekte bacon, muuums), och Piggly låg i en vagga precis vid fönstret. Och pep. Och pep och pep och pep och peeeeeep. Till slut tänkte jag att "nä, nu blir grannarna VANSINNIGA, alternativt tror att jag misshandlar min bebis", så jag flyttade faktiskt på honom till ett ställe där pipandet inte kunde slinka ut genom fönstret (och eka mellan husväggarna...) riktigt lika lätt.

Som förälder tycker man ju att det är sjukt kul, alla dessa utvecklingfaser. Som att han helt plötsligt vill pipa mest hela tiden till exempel. Så hemma sitter jag ju å fånler och lyssnar med glädje till hans trestrukna ess. Tycker att han är en så begåvad pipare. Men jag är ju inte dummare än att jag inser att det bara är ljud som föräldrar tycker är härliga, så när samma trestrukna ess trumpetas ut på tunnelbanan blir fånleendet utbytt mot kallsvett. Än så länge är han ju så liten att det inte tjänar nåt till att försöka få honom att vara tyst(are) på tuben. Han SKA ju göra alla de här grejerna nu, och han förstår inte om man försöker få honom att sluta. Så det tänker jag absolut inte göra. Man kan alltid locka med lite gottig napp för att skona medpassagerarnas öron tillfälligt. Men när han blir äldre och man kan börja uppfostra, så kommer jag göra mitt bästa för att varken medpassagerarna eller jag ska behöva få panik av ett ylande barn. Vi satt bredvid ett sånt på flyget hem från Portugal nu senast, och det var INTE kul. Hon skrek HELA resan. Jag skojar inte. Med undantag för den halvtimme då hon sov. Det var så illa att folk på flyget nästan fick panik, man ville bara bort. Och hon var ändå ett par år gammal, då känns det som att man borde kunna ställa lite krav. Men föräldrarna gjorde ingenting. De verkade knappt besvärade, så kanske var de så vana att de inte längre hörde hur illa det var. Man vet iofs inte hur deras situation ser ut, så det kan ju vara att hon gick igenom någon fas eller nåt annat som gjorde att hon betedde sig så (hon skrek för att hon var glad, och hon skrek för att hon var ledsen och hon skrek för att hon var trött), eller om hon var tvungen att skrika för att päronen skulle höra henne. Vad vet jag? Ska i alla fall försöka se till att vår pipare inte behöver växa upp å bli en skrikare.

Vad gäller dregglandet, så var det nån som sa att det kan bero på att det är tänder på g. Låter ju spännande. Får se om det dyker upp några små vita pluppar snart då. Tycker för övrigt att det här snea leendet är så rackarns gölligt. Undrar just om det kommer charma damer om sisådär 18 år?

Datenight!

I kväll hade vi datenight jag å Niklas. Körde en klassisk dinner and a movie-kväll. Har inte varit på bio sen pre-Piggly, så det satt fint med lite godissnaskande och handhållande i biomörkret. Vi såg den nya Tom Cruise-filmen, tror den heter Edge of tomorrow. Lite sci-fi, lite framtid, åsså 3D på det. Ingen djuplodande rulle, men precis vad vi kände för. Tom Cruise i sitt action-esse liksom. Inte så värst romaaantic kanske, men jäkligt underhållande. Den var helt klart sevärd om man gillar den typen av filmer. Slank vidare till storfavoriten Il Tempo efteråt, och slukade en vansinnesgod pilgrimsmusslepasta, till det ett glas himmelskt (jupp HIMMELSKT faktiskt) gött rödtjut. Delade på en tiramisu till efterrätt och var som vanligt sjukt nöjda. Ni som bor i Estocolmo och gillar italienare - ta en sväng till Il Tempo, alltid värt ett besök. Så jäkla härligt ställe.

Som grädde på moset förärades jag en present! Jippie! Det var en försenad kombinerad fölsis/mors dag-present. När jag fyllde år satt vi på ett plan hem från Portugal, och när det var Mors Dag satt vi på ett plan TILL Portugal. Så mina bemärkelsedagar hamnade liksom lite i skymundan. Tog igen det i kväll istället. Eftersom jag är skilsmässobarn och uppvuxen med två familjer så är jag van att skjuta på och flytta om dagar så att det ska funka att få till det med alla inblandade. Så att flytta en födelsedag några veckor hit eller dit är no big deal. Som tur är för Niklas. ;-)

I paketet låg ett jättefint silverhalsband. Lite kul att det var just en trekant, har nämligen kikat länge på de här smyckena som just baseras mycket på trianglar. Jättefint tycker jag. Det hade Niklas ingen aning om, så det var bra jobbat att lyckas välja en form som jag känner mig sugen på. Plus i kanten! Barnvakteriet hade gått kalasbra, Piggly var en glad å nöjd bebis när vi kom hem och morfar, moster å bonusmormor var också glada å nöjda. Vi hade styrt en god middag och snacks till dem, så mätta var de också. Gäller ju att göra det så lyxigt som möjligt för de snälla barnvakterna, så att de är villiga att göra det igen... All in all en härlig kväll!

Inspirerande möte och långpromenix

I dag har jag å Piggly varit på ett lunchmöte med en väldigt härlig tjej. Mellan tuggorna spånade vi kring en idé som jag faktiskt tror har sjukt stor potential. Vi ska fila lite mer på den, så får vi se om vi kan sjösätta den senare. Berättar mer då. Om det är så att vi skulle realisera projektet så skulle jag väldigt gärna vilja involvera er mamas därute, er input kring detta skulle vara guld värd. Men som sagt, än så länge är det bara på idéstadiet. Återkommer i detta ämne! Tog en juice på vägen hem, som var så JÄKLA smarrig! På Juiceverket, det var en variant med äpple, gurka, ingefära och persilja. Sjukt läskande och sjukt god! Otippat smarrigt med persiljan faktiskt. Måste införliva det här hemma. Är en juicemamma tror jag. Finns det lattemammor borde det väl finnas juicemammor? Vi skapar ett sånt begrepp här å nu annars tycker jag. #juicemamma

Eftersom det var så fint väder passade jag på att ta en rejäl promenix hem. Fick chansen att inviga dessa sandaler som jag köpte förra året utan att använda en enda gång. Ångrade mig när jag köpt dem, tyckte de kändes lite väl mycket "Troppan" liksom. Men var lat å lämnade inte tillbaks dem. Vilket jag är glad för denna sommar, för nu känns de bra tycker jag. Kanske har blivit stilmässigt lite mer av en blingad Troppantant i år kanske? Gillar ju leopard...

Slank förbi GlamMom-butiken och stack åt duktiga Irica som jobbar där en latte. Det var så fint skyltat, och skötväskorna var ett fräsigt inslag tycker jag. De är så satans fina. Kul att så många av er har gått å köpt dem!

Invigde vagnens sittdel i dag också, kul att se hur den funkade. Just här ligger Piggly ner i den å sover dock, skriver mer om den i morgon! (Oroa er inte för sjalen, det är ett luftnät vid huvudänden, och jag håller såklart koll på Piggly därinne så att det inte blir för varmt.) Nu måste jag sluta, för jag ska förbereda lite här hemma. I kväll är det nämligen datenight för mig å Niklas, och min syster, pappa och hans fru ska ratta Iggy. Kommer bli mysigt för alla inblandade.

Dagens Momspo!

Dagens Momspo är gårdagens outfit. Kan tala om att den inte var på särskilt länge (bara under Plaza-intervjun), för jag höll på att DÖ AV VÄRMESLAG i den. Men den var fräsig tycker jag! Värd att svettas lite (eller okejrå, mycket) för.

Älskar mönstrade byxor har jag kommit på. Men de funkar ju bäst på sommaren. I alla fall färgglada varianter. Känns inte lika hett att rocka blommiga braxer när man pulsar runt i snö. Eller så är det preciiis DÅ som man ska rocka just blommiga braxer; påminna sig om att solen å värmen gömmer sig nånstans däruppe i himlen ändå. Får se om jag gör slag i saken och lyser upp Stockholmsslasket med färgglada ben i vinter. Hmm.

Tisha / Maison Scotch

Braxer / H&M Conscious Collection

Väska / Alla nu i kör: MARC BY MARC JACOOOBS!!! (Ska sluta skriva ut den. Eller börja använda en annan väska.)

Pjucks / Nåt Japanskt märke, fyndade i Harajuku i Tokyo för 50 spänn förra sommaren.

Hud / Klibbig som satan

Här har jag fastnat i Carolas fläkt. Inte så dumt, en het dag som denna.

Pssst!

Tips till er som spanat in den fräsiga skötväskan: i dag är sista dagen man kan klicka hem den för kampanjpriset 2800 pix! I morgon återgår den till originalpriset 3500 kr, så det e värt att passa på i dag, ni som är sugna! (Ovan ses en glad, nybytt Piggly trona på den mjuka skötbädden som ingår.) Väskan finns i cognac och svart och hittas här!

Momtrepreneur!

Idag fick jag den stora äran att göra en intervju för tidningen Plaza Kvinna, tillsammans med United Screens megasuperdupercoola VD Stina Honkamaa Bergfors. Rackarns kul vill jag lova! Tyckte jag skötte mig rätt bra, så jag är inte så orolig för mina citat. Däremot är jag liiiite skeptisk till hur bilderna blev, höll på att (på riktigt) rinna bort under intervjun, det var ju så SATANS varmt! Phu! Svettades som ett vattenfall, och "blank och blöt"-looken har väl aldrig riktigt tagit fart. Kan säga att braxer inte riktigt var det smartaste outfitvalet idag. Bikini hade varit bättre. Men en sån hade förmodligen medfört trovärdighets-issues. Svårt att vara business i bikini liksom. Om man inte e Pamela Anderson kanske. Vars business ju VAR att vara business i bikini. Nåväl, tillbaks till ämnet! Intervjun fokuserade dels på YouTubes frammarsch, men också på karriär - hur gör man sån på bästa sätt? ...undrade de om vi visste. Hade vi några tips på lut kanske?

Stina (SJUKT inspirerande å kompetent mänska!) sa "bara KÖR!". Hennes bästa tips var att våga slänga sig ut och GÖRA grejer. Och jobba med nåt man tycker är kul såklart, då kommer mycket av sig själv (ambition/dedikering/vilja/inspiration). Hon (som har en extremt imponerande karriär bakom sig) har inte tänkt mycket alls på det där med att just Göra Karriär, sa hon. Hon har gjort sånt hon tyckt varit spännande och intressant, och då har det ena gett det andra som lett till det tredje. Och jag kan inte annat än att hålla med. Det jag ville lägga till var att en annan viktig del i att komma någonstans jobbmässigt (eller kärleksmässigt, eller utvecklingsmässigt - det passar in på allt som är "-mässigt ;-D) är att man måste vara ok med att misslyckas. För det är faktiskt inte så jäkla farligt om saker och ting inte blir som man tänkt sig. Då blir det annorlunda, men annorlunda behöver inte betyda att det blir sämre. Nåt som jag alltid brukar tänka på om jag är rädd för att göra något är: Om det värsta inträffar, så blir det aldrig så hemskt som man tror. För så är det faktiskt. När man målar upp ett scenario i huvudet kring nåt som inte går som man vill, så tänker man sig det absolut hemskaste/pinsammaste/sorgligaste som man kan komma på. Och eftersom det värsta alltid är att inte veta, så blir det faktiskt aldrig så hemskt/pinsamt/sorgligt när man vet hur det blev. För verkligheten kan aldrig tävla med våra hjärnor när det kommer till att bygga upp skräckscenarier. Och om man har det i bakhuvudet ("det värsta som kan hända blir aldrig så hemskt som man tror"), blir saker och ting lite mindre läskiga. Och då vågar man mera. Och då får man mer gjort, på alla plan. Till exempel karriärsplanet. För ALLA som åstadkommit nåt som man tycker är intressant (oavsett om det har med karriär/relationer/utveckling eller nåt annat att göra) har garanterat misslyckats någongång. Men inte låtit sig nedslås av det. Jag har det absolut. Var ju helt övertygad om att jag skulle jobba som musiker och låtskrivare, och kämpade som ett djur med det i över ett decennium. Men det gick åt pipan. Och visst, inte var det härligt (eller lätt) att erkänna att Det Här Funkar Inte. Men det var inte så jobbigt som jag hade trott. Hade sett framför mig ett liv i tristess och misär, fyllt av olycka och depression över icke-realiserade drömmar. Hellre dö än att inte få jobba med musik, liksom. Men nu kränger jag amningsbhar och jobbar med gravida, och är TOKLYCKLIG. Det blev inte alls som jag hade trott; jag misslyckades och det värsta möjliga inträffade. Men det enda som hände var att livet blev annorlunda, till och med bättre (!) och det värsta var inte så fruktansvärt som jag hade inbillat mig. Så girlies, om jag ska ge ett råd som faktiskt går att applicera på alla fronter i ens liv så är det: Bara KÖR och var inte rädda för att misslyckas. Det blir bra ändå. Lovar. ♥

Lika som bär

Det är alltid kul att se vad för typ av fysiska likheter man kan hitta mellan sitt barn och sin familj. Och när jag såg det här kortet på Lasse (Iggys farfar, till höger på bilden) så var jag bara tvungen att göra ett litet kollage. För jag tycker själv att likheten är rätt ordentlig. I alla fall på näsan och (framförallt) munnen. Får ju höra jämt å ständigt hur lik Iggy är Niklas (stackars mamsen får ingen kredd alls för Pigglys cuteness *grrrr*), och det håller jag absolut med om. Och eftersom Niklas är väldigt lik sin pappa, så är det inte så konstigt att Iggelini inte är helt olik Lasse. Hoppas han även blir lik sin farfar i personlighet, sätt och livssyn. Det ska vi i alla fall göra vårt bästa för att föra vidare. ♥

Tips!

Till er mamas därute - här kommer två av mina bästa bebistips på den digitala fronten! Först mitt bästa app-tips. Det är säkert många av er som redan känner till denna, men för er som inte vet om den så är den verkligen nåt att rekommendera: Wonder Weeks (läs mer om den här). Under preggofieringen är det ju många (jag själv inkluderad) som gillar att följa bebisens (och sin egen kropps) utveckling. Via t ex Gravidappen (Babygruppens sjukt populära app). Jag tyckte det var superkul, och jag och Niklas hade som en liten ceremoni att läsa innehållet i den högt för varandra varje ny vecka när de stora förändringarna skedde. Man läste vad som hände, kikade på magen och förundrades. Så himla mysigt. Men sen när bebisen kommer ut, så vill man ju gärna fortsätta få lättillgänglig (och BRA) info om sitt lilla gryn. Och då e Wonder Weeks kalasbra! Den delar in barnets utveckling i "leaps", och beskriver väldigt utförligt vilka framsteg som bebisen gör och hur det påverkar deras humör och sinnesstämning. Den är väldigt omfattande och sjukt intressant. Nåt för den som gillar mer djupgående info än bara "ungefär nu kommer din bebis att börja jollra". Typ. Så ladda hem den, ni som känner app-peppen!

Tips nummer två hittar man på YouTube, och det är nåt som verkar vara lika spännande för bebisar, som tatueringar är för Rihanna; de kan inte få nog! Och detta är *trumvirrrrvel*: Baby Einstein (se ovan)! Det är enkla program med färgglada dockor och roliga ljud. Iggys kusin Ruben (som är 10 månader) är totalhooked, och i Portugal märkte vi att när Ruben kollade på Baby Einstein (bra trick för att få honom fokuserad när det e dags att käka) så blev Piggly också helt insugen. Det är nåt med de där ljuden och figurerna som är preciiis det som små bebisar tycker är roligt. Och det är inte bara blaj å tidsfördriv; det ska dessutom vara "utbildande", eller vad man nu ska säga. Musiken som är med består av klassiska verk (de klassiska "hitsen" passar perfekt som barnmusik, de är ju sjukt trallvänliga), figurerna pratar såväl franska som spanska som engelska, och allt som är med finns där för att stimulera olika delar av bebisens utveckling. Tycker att namnet Baby Einstein inte är det hetaste (löööökigt värre tillåmed), det anspelar lite på att man ska hetsa sitt barn till att bli någon slags übermensch. (Typ såna där fanatiska New York-päron som hyr in privatlärare i franska, matematik och klassiskt piano innan ungen ens hinner börja gå.) Men kidsen verkar älska det. Och vill man av någon anledning sätta sitt barn framför en skärm för att titta på nåt (få ungen fokuserad/man som förälder behöver göra något annat en stund) så tycker jag att detta känns som ett bra alternativ. Tipsa gärna i kommentarsfältet om ni har några favoritappar eller liknande, vore kul att höra vad för slags tips ni sitter på därute!

Ett mobil(t) hem

Kan ju inte använda mitt ääälskade Hello Kittyskal längre iom att jag har en ny telefon, så jag är ju som ni vet på jakt efter ett nytt hem värdigt min kära mobil. Fick massa bra tips från er på sajter där man kan hitta skal i min smak (tack!), och håller på att tugga mig igenom dem för tillfället. Har några contenders som känns som att de kan komma att klickas hem, men har inte bestämt mig ännu. Men eftersom jag inte vill att telefonen ska ligga oskyddad i väskan och skrapas upp mot nycklar å kladdas ner av läppglans, så åkte den här gamla rosa godingen fram ur en låda därhemma. Den får bli ett temporärt hem tills dess att jag hittar den mest rosaglittriga mobilpryl som världen någonsin skådat.

Den är i rosa läder, en finfin kombo tycker jag.

På baksidan finns det plats för kort, brukade ha den förut när jag gick ut å svirade. Perfekt när man inte vill ha med sig så mycket grejs. Och jag har en förmåga att alltid ha väldigt tjocka plåböcker (tyvärr mest fulla med kvitton istället för stålars dock), och en sån är skön att slippa när man ska dricka cocktails å dansa en hel kväll. Då vill man go light liksom. Hursom, är himla nöjd med att min mobil nu har ett temporärt (rosa!) hem. Känns tryggt.

Update: Mobilväskan finns att klicka hem här (för er som frågar).

Dagens Momspo!

Dagens Momspo bjussar på en enkel outfit, men som är en riktig Niklas-favorit. Ju mindre krångel, desto finare tycker han. Slappa jeans + tisha = tummen upp från el boyfriendo.

Och jag kan hålla med, det ÄR fint med simpla plagg. Det här är min "Anine Bing"-sida, eller vad jag nu ska kalla den. Den där tjejen som vill ha en garderob som bara består av basplagg och basfärger, där ALLT går att kombinera på det där "effortless chic"-sättet. (I know, lökigt uttryck, men ni fattar vad jag menar.) Man liksom bara fiskar fram ett par jeans, en tisha och en skinnpaj ur garderoben, och VIPS! ...så är man coolast i stan liksom. Och det är fantastiskt. Men jag har ju också den där "Rebecca & Fiona"-sidan som helst av allt vill klä sig i leopard/blommigt/snake/prickigt. Allra helst samtidigt. Med spegelsolglajer och en yetipäls på det. Tur att man inte behöver välja. Vilken sida som dominerar beror lite på dagsform. I morgon kanske någon liten leopard får komma ut å luftas. Får se.

Jeans / Boyfriendjeans PÅ RIKTIGT: Niklas gamla braller nämligen! Från Scotch & Soda.

Pjucks / Flippisar (har tagit med mig mina Portugalliska vacationvibbar till Estocolmo)

Tisha / Samsoe & Samsoe

Väska / Marc by Marc Jacobs

Hår / Satans tufsigt ser jag. Hårtvätt i kväll!

Lördagsnöje!

Klädbutiken som Niklas startade (654.se) har utvecklat en liten sidogren. I ett garage under butiken så meckas det nämligen med motorcyklar under namnet 654 Motors. Väldigt hett känns det som. Typ som det nya whiskey; nåt för snubbar över 30 att riktigt nörda ner sig i. Niklas är inte med å meckar, men i dag var vi å kikade på alla fina hojar som vuxit fram därnere i garaget, för 654 Motors anordnade nämligen en hojträff.

Det var många riktigt tjusiga motorcyklar att kika på, men roligast var att titta på människorna. Det var liksom gräddan av de något äldre Söderhipstersarna som var där. Massor med kids, häftiga päron i snygga outfits, hipsterskägg å balla solglajer, typ. Vår kompis Jimmy är en av dem som lyckades pricka in alla Söderhipster-epitet på samma gång.

Det var fullt med food trucks på eventet. Den här är min favvo. Alltid gott med tacos! Åsså e trucken rosa...

På vägen hem slank vi förbi en pop up-loppis. Att folk ställer sig i ett gatuhörn och spontankränger sina gamla grejer än nåt jag ÄLSKAR med Söder. Har gjort några av mina allra bästa loppisfynd på såna här spontanloppisar. Den här gången blev det dock inget. Såg ett par sjukt snygga skor i en påse, men när jag rafsade fram dem sprang loppisinnehaverskan fram och sa att de hade hon packat ner igen, hon ville inte sälja dem längre. "En bra grej med att ha såna här loppisar är att man återupptäcker sin garderob", sa hon. Kan inte annat än att hålla med. Får knipa de där pjucksen nästa gång hon står i det här hörnet, kanske har hon tröttnat på riktigt på dem då...?

Nya favoriten!

...är helt klart den här! Selen alltså. Piggly verkar ha en fas just nu när han vill "vara med". Han är inte så peppad på att ligga i sitt babygym, men får han på nåt sätt vara med i det vi gör så är han glad som en sol. Det kan vara att sitta i knät om vi kikar på teve, eller att man bär honom "utåt", alltså så att han ser omvärlden. Då blir han sjukt nöjd. Babybjörnen är ju då en himla bra partner in crime. I går var han lite stissig, och det kändes som att ingenting riktigt hjälpte. Inte leka, inte äta, inte sova. Inte byta blöja. Så då krängde jag på mig selen och gick ut och (suuuperspännande!) handlade på ICA. Och det var tydligen huuur kul som helst. Megaglad bebis i alla fall.

Men hörrni. Det e dags att börja träna. Var ett tag sen vi var på BVC, men sist vägde Iggeloni dryga 6 pannor, så det är säkert 7 nu. Rätt mycket att känka runt på känner jag. Har ju en plan på att bli en sån där fräsig yogatjej, ska följa med en kompis till ett ställe som hon tycker är så bra att hon låter som en pingstkyrkopastor när hon berättar om det. Det riktigt lyser ur ögonen på henne. Så jag MÅSTE testa. Hon är i alla fall sjukt hookad. Så kanske kanske kaaaanske att det kan vara den träningsform som får en latmask som jag att börja röra på sig. Känner faktiskt att jag smygbörjade litegrann i Portugal med den där "bli-en-häftig-yogatjej"-prylen. Eller, hmm, ehh. Jag köpte en sportbh, det var det jag gjorde. Men det gjorde i alla fall att jag liksom känner att jag är På Väg. Måste ju börja nånstans.

Morgonmöte med pappsen!

Bilden e från några dagar sen, från Portugal. ÄLSKAR Pigglys blick när han kollar på Niklas. Finns det nåt härligare än att se sin stora darling med sin lilla darling? Nää. Inte ens den saltaste av saltlakrits kommer i närheten faktiskt. ♥

Oh la la!

Men alltså, livet är ju så KUL! Har länge känt att jag skulle vilja göra nåt för att bibehålla (och uppdatera...) min franska. Pratar helt ok och klarar mig rätt bra om man släpper ner mig på nåt frankofilt ställe. Men det blir väl inga superljuplodande diskussioner, riktigt så omfattande är inte mitt ordförråd. Men varje gång jag är i Frankrike så blommar det upp igen, och jag känner att snaaaaaart är jag DÄR, snart kan jag prata typ obehindrat. Men så åker jag hem igen, glömmer 70% av alla nya ord och uttryck som jag plockat upp och åker tre steg tillbaks vad gäller det där obehindrade snicksnackandet. På grund av det så har jag varit sugen på att styra upp någon att öva på och med. Vill inte gå på vuxenkurs, det är för trökigt. Min plan har istället varit att hitta nån fransos som jag kan ta en kaffe med någon timme en gång i veckan, mot ersättning. Ingen skola, inga krav på att vara pedagogisk, utan jag vill bara snacka med nån. Precis så som man ju gör när man hänger i Frankrike. Det är så jag lär mig bäst. Men det där med att hitta en fransk fikakompanjon har kommit lite i skymundan den senaste tiden. Därför var det som hände nyss så jäkla skoj! Det ringde nämligen på dörren, och utanför står världens sötaste tjej. Hon berättar att hon precis flyttat in i huset, och vill gärna presentera sig. Hon är fransyska och ska stanna i Sverige i 6 månader. Jag hugger direkt, och frågar om hon kan tänka sig att tjäna extrapengar på att ta en fransk fika med mig någon gång i veckan. Varpå hon glatt säger "oui!", men att hon absolut inte vill ha några pengar. Hon vill lära känna folk i Stockholm, så hon gör det mer än gärna ändå. Vi småpratar lite (tills dess att Piggly ylar och vill ha mat MAINTENANT), och hon är superskön. Vad e oddsen liksom? Att en toktrevlg fransyska ringer på dörren och vill träffa nya kompisar, samtidigt som jag med ljus och lykta letar efter en toktrevlig fransyska att hänga med, främst för franska fikor var ju planen, men som mer än gärna även får bli en kompis. Det är ju bara ännu bättre. Så jäkla skoj! Ska styra upp en kaffe med denna franska överraskning så snart som möjligt!

Inte längre knarksmugglare

Har precis vaknat (jupp, behövde soooovmorgon) och tycker att det är rätt skönt att få slå upp ögonen hemma i sitt eget sovrum. Hur härligt det än är att hänga utomlands, så blir det ändå liiite bekvämare hemma, för här har man ju lite bebisanpassat en del prylar. Och man har alla grejer, behöver inte välja bort nåt (har TOKsaknat vår babysitter som vi inte pallade packa med till exempel). Men, det var inte det jag tänkte skriva om. Nä, jag tänkte skriva om nåt som slog mig i går när vi passerade tullkontrollen på Arlanda: jag blev inte plockad! Ni tycker kanske inte det är superkonstigt, ni känner ju mig och vet att jag inte är nån lurig person direkt. Men polisen på Arlanda håller inte med. Höll i alla fall inte med. För jag har tappat räkningen på hur många gånger jag blivit insugen av en polis, antingen i den där gången innan man kommer ut i ankomsthallen, eller direkt efter att jag gått av planet (hände mer än en gång när jag flygit hem från Amsterdam). Vaffödådå? Undrar säkert ni. Och då kan jag avslöja, att alla ni som är sugna på mitt rosa hår; att rocka det har en liiiiten baksida. Och det är att man på flygplatser (i alla fall i Sverige) blir utpekad som skummis. "Vem ska vi suga in och kolla väskan på i dag då?" frågar passpolis nr 1. "Där har vi en lurig en! Rosa hår å allt! Henne tar vi!" svarar passpolis nr 2. Alltså: varje gång jag stiger av ett plan (om håret är tillräckligt rosa, ibland har jag ju bara blont hår) är jag beredd på att bli plockad, få frågor om var jag varit, hur länge jag varit där, vad syftet med resan var, och eventuellt få väskan kollad. Ingen fara med det tycker jag, är inget fan av drogindustrin (eller andra smuggelprylar) så de får gärna kolla att jag inte har nåt med sånt att göra. Men! Nu har det hänt nåt. Sen jag fick Piggly har jag inte blivit stoppad en enda gång! Har inte flugit superdupermycket de senaste månaderna, men ett par flighter har det ändå blivit. Så pass många at jag nog ändå skönjer ett mönster; tullpolisen är inte längre intresserad. Och den enda anledning till detta som jag kommer på är att jag har gått å blivit mams. Numera drar den där rosahåriga skummisen en barnvagn genom tullen, och då verkar hon helt plötsligt inte lika benägen att smuggla heroin. Eller utrotningshotade ödlor. Eller vad det nu är som smugglare smugglar. Tycker det är lite intressant, att när man fått barn så får man en annan stämpel. Automatiskt ses man som lite vuxnare, lite klokare, lite mer ansvarsfull. Lite mindre benägen att smuggla droger. Och att vara terrorist (vi föräldrar får ju ta med oss mängder av vätskor genom säkerhetskontrollen till exempel). För ingen som fått barn vill väl riskera deras välbefinnande genom att göra så dumma saker? Och kanske stämmer det? Jag har kaaanske blivit lite försiktigare, även om jag inte direkt var någon råbuse innan jag fick Iggy. Och kanske är just det den springande punkten - jag skulle aldrig fått för mig att försöka kränga speed innan jag blev mamma, det har mer att göra med min inställning till livet än med mitt föräldraskap. Och möjligtvis är det samma sak för den som ÄR intresserad av att göra lite röjigare prylar; det ligger i den personens inställning till livet. Ett föräldraskap kaaanske puttar dem lite längre åt "gör inga dumma grejer, för det är...dumt"-hållet, men jag vette sjutton om det är det som avgör. I så fall skulle vi inte ha några mammor och pappor i våra fängelser, och så är det ju inte. Tyvärr. Så jag undrar hur effektiva tullpolisens val av personer att plocka in är. Slår vad om att den där välkammade kostymklädda 50-plussaren med dyra skor som satt bredvid mig i Business Class häromdagen hade ett gäng utrotningshotade ödlor i portföljen.

Du, jag & YouTube

Här e dokumentären för er som (liksom jag...) missade den på tv i går!

Date Day III

Väl tillbaka i huset passade vi på att grisa i solen lite till. Man kan aaaaaldrig grisa för mycket i solen. Iförd hatt å extremt mycket SPF förstås. ;-)

Ingen Date Day utan sexchock! Eller nåt. Min kära fästman är i alla fall inte särskilt blyg (har nog aldrig mött en naknare man. Raka motsatsen till mig, som helst vill ha bikini i badkaret, typ) så han bjussar glatt på lite hud. Undrar om Piggly kommer brås på mig eller på sin far vad gäller hudbjussande? Har en känsla av att han kommer bli en naken liten filur. Får nog fortsätta värnandet om vitsen av badkläder på egen hand.

En sak som är väldigt rolig med att ha barnvakt (när man själv är hemma, tillsammans med barnvakten) är att man blir nästan ÄNNU mer sugen på att hänga med sin bebis. För när jag ser någon annan med Iggeloni så växer hjärtat lite extra i bröstet, jag tycker nästan att han är ÄNNU härligare å sötare. Så när det var dags för Beatrice att gå hem, så var man helt klart extra sugen på att bebismysa. Så kvällen slutade med hämtpizza, mörk choklad, film och soffmys med bebis i famnen. En värdig avslutning på denna Portugallienvistelse! ♥

Date Day continues!

Väl nere vid stranden slank vi in på vårt favorithak och slukade en sån där enkel men smarrig tonfisksallad igen. Och släckte törsten lite. Niklas med cola, och jag med rosé. Såklart.

Vems törstsläckarval blir ni mest sugna på? #nocontest (Börjar jag riskera att hamna i Eric Saade-zonen om jag forstätter att hashtagga såhär? Stoppa mig i så fall.)

Efter lunchen trampade vi ut i sanden. Bland det skönaste jag vet är att sticka ner mina bara fossingar i sand, och sen stå på samma fläck och liksom "borra" mig neråt, så att alla miljontals små sandkorn gnids mot varenda kubikmillimeter hud på fötterna. Gör man det, så pirrar det i hela kroppen av välbehag. Som massage för själen.

Vi strandkanten hittade jag en ny kompis.

En bild som denna vill man gärna ha på näthinnan när det regnar katter å hundar hemma. Gör inget att den e lite suddig, gör den bara drömskare.

Date Day!

Så! Nu har vi landat i Estocolmo igen, men dagens bildskörd får bli från i går. Vi hyrde som sagt in barnvakts-Beatrice, så hon kom vid ett och stannade till klockan sex. Då passade vi på att slappna av rejält, och eftersom vädret var kalas i kubik inledde vi vår date day med att grisa runt poolen. Att bara få ligga ner, HELT avslappnad med hatt på huvudet och skvallertidning i handen = sånjäklalyckla.

När vi grisat loss rejält slank vi ner till stranden. Jag fick chansen att premiärbära Oysho-klänningen jag köpte förra gången vi var i Portugallien. Känslan att kunna ränna runt i såna här plagg UTAN att frysa = sånjäklalycka.

Eftersom jag tvingar Niklas att ta ungefär hundrasjuttiotretton bilder på mig till bloggen, så tyckte han att det var dags för mig att återgälda fotograferandet. Et voilà - Dagens Dadspo! Brunbränd barfotakarl i sommarskjorta = sånjäklalycka.

1 + 1 = sånjäkla lycka. #ivoryandebony

Sista timmarna...

Just nu njuter vi av våra allra sista timmar här i Portugallien, för i morgon bär det av hemåt igen. Piggly har lekt med sin barnvakt Beatrice hela dagen, så jag å Niklas har haft lite av en date day faktiskt. Puttar upp de bilderna i morgon så får ni se vad vi gjorde med vår..."egentid". (Denna barnvokabulär alltså!). Vi har haft en riktig rackarns kalasdag i alla fall, och vädret har varit på sitt allra bjussigaste humör. PANGsol hela dagen! Om inte alltför länge så sänds dokumentären på SVT1 (kl 21.30), men iom att vi e här så missar vi den. Typiskt va, när man för en gång skull e på tv så missar man det. Ha ha ha! Kommer kika på den på YouTube istället. Där laddas den upp samma tid som den går på tv. Om ni också missar den i kväll, så är det bara att slinka in här och kika på den om ni känner peppen. Nu ska vi packa ihop, sen blire hämtpizza, filmkoll och chokladgodis i soffan. En episk avslutning på denna Portugallienvistelse måste jag säga!

Men äsch då!

...vilket makalöst storartat mottagande mitt raka hår fick här å på Insta då! Jag rodnar ju värre än en kristdemokrat på bastuklubb! Gölle er! ♥ Nu blir jag ju sjukt peppad på att gå au naturel lite oftare. Ska försöka vänja mig lite mer vid det, så att jag slipper få panik när det vankas regn. Får tacka min svägerskas snubbe Kimpis lite extra, för tagandet av den tjusiga rakahår-bilden (och även den ovan). Han är för övrigt (förutom å va sjukt skön och pappa till Iggys kusse Ruben förstås) grundare av megafräsiga Whispr som har rackarns tunga (men hemliga, så jag får knipa näbb om dem här i bloggen) kunder. Ytterligare en enterprenör i la familia alltså. Älskar det, folk att inspireras av överallt!

Rak-chocken!

Det är ganska många av er som frågat om inte jag kan lägga upp en bild på hur jag ser ut i rakt hår. Alltså så som mitt hår ser ut egentligen. Så nu är det dags att visa det tänkte jag. Voilà! Såhär ser alltså min kalufs ut, utan att min kära plattång varit på den och lockat loss! Har precis tvättat det och låtit det lufttorka, och då blir det såhär: rakare än rakt. Ganska fint tycker jag iofs, och ibland när jag precis tvättat håret tänker jag att "jamen, det här är ju inte så dumt, jag kanske ska testa att köra på en rak frippa i dag?". Och så gör jag det; går utanför dörren i RAKT hår. Och varenda gång, så ångrar jag mig djupt efter ungefär två minuter. Jag känner mig platt, flygig, tråkig, men framförallt...ful. Åsså drar jag fram plattången och lockar jääärnet omedelbums när jag kommer hem igen. Kanske är det bara en vanesak, att jag sett mig själv i lockigt hår så länge nu att jag blivit för van vid det. Allt annat känns fulare, fast det kanske inte är det. Hursom, så fort jag lockat loss, så blir jag nöjd igen. Men. Denna lockfixering kommer inte utan problemas. Man blir extremt vattenskygg (det raaaknar ju! Ve och fasa!), så regn är ett stort ångestmoment. Om inte paraply finns tillhands. Badning med huvuddopp är ett annat. Och så orkar man ju liksom inte ha det. Så en rakare Vanja vore helt klart att föredra, eller åtminstone en lockig Vanja som inte får panik av att bli rak. Pust, det är mycket med det jordiska. Men nu när jag ser den här bilden, så blir jag faktiskt lite sugen på att låta det raka rule:a. Chances are dock, att jag är lockig igen till middan.

Vändningen!

Hallelulija! I dag HÄNDE det! Den berömda Vändningen. Som ni vet så e Piggelini inte överförtjust i att ligga på mage, det går max några minuter åt gången, och under dessa minuter knorras det vilt. Hursomhelst, så körde vi i alla fall lite mage i dag. Och VIPS! ...så händer det. Snabbt som blixten så snurrar han över på rygg! Jag var tokförvånad, blev löjligt glad och kvittrade lika lyckligt som en kolibri på speed. Och så la jag ner honom på mage igen - och då rullade han över en gång till! Woop woop! Så jäkla skoj att se. Tänk om jag hade vänt ryggen till eller donat med nåt annat och inte kollat på Piggly. Är så himla glad att jag verkligen fick vara med och se när han druttade över. Helt sjukt vad man blir exalterad över såna här saker som mams. Har inte direkt grottat ner mig i fenomenet ryggvändande bebisar tidigare. Men precis som med allt annat (jupp, ALLT - tom bajskonsistenser...) så blir det faktiskt spännande när det är man själv som styrt upp den där lilla bebisen. Precis som det ska va, antar jag. Kommer i alla fall lägga mig lite extra glad i kväll, och vänta med spänning på om han upprepar detta mästerliga konstycke (såja mamman, lugna ner dig nu) i morgon.

Behind the soff-scenes så att säga

Jag passade ju såklart på att filma lite i går, så kolla in klippet ovan om ni e sugna på att se hur en nervös Vanja ser ut.

Morronsoffe-klippet!

Här är klippet från gårdagens morronsoffa! Jag å Niclas dyker upp efter tre minuter, så scrolla lite om ni vill hoppa direkt till oss!

Märklig med stort M

Den här dagen har varit Märklig med stort M. Och Rolig med stort P. (Hö hö...) Den inleddes ju med morronsoffe-sittning. Bara det liksom! Precis som att flyga Business, är det inget man gör direkt daglidags. Det var väldigt skojigtånojigt, men som alltid när man gjort nåt man är skiträdd för, så mår man rätt härligt efteråt. Det påminner en om att man mår himlans bra av att kasta sig ut å våga sig på saker. Säga JA istället för NEJ om man ska vara lite sådär kvasiflummigt klyschig. Dagens interna pep talk: göra fler saker som får mig att darra av skräck.

Efter morronsoffan var det snabbt som en pil hem till lägenheten, för lite lunch. Som (tyvärr) bestod av en kycklingburgare från Donken. Den var vidrig. Som nästan alltid, när man stoppar i sig Donkenkäk utan att vara bakis (då är det LJUVLIGT). Men vidrig Donkenlunch är som en vanlig vidrig lunch upphöjd till hundra. Man känner sig liksom...så hemsk. Man vet att den där "maten" är så satans full av skit, så när man inte får den där sköna bakiskäkstillfredsställelsen så känns det nästan som man glufsat i sig världens sötaste kattunge. Man känner sig som en dålig mänska helt enkelt. Men, nu hamnade jag off track igen. Det jag ville säga var att nästa anhalt på denna Märkliga Dag var biografen Zita där det vankades pressvisning för "Du, jag & YouTube", dokumentärfilmen som var anledningen till morronsoffehänget i morse. Var ju såklart tvungen att ta en bild på affischen. Inte ofta man får tillfälle att gå på bio där det visas en film som man själv är med i.

Filmen handlar ju om fyra YouTube-kanaler, så det var en massa så kallade YouTubers där. En av dem är denna fantastiska tjej, Victoria. Kolla gärna in hennes kanal, hon gör sjukt roliga videos tycker jag. Bakom oss skymtar ni det HAV (på riktigt!) av fans som kom för att få en autograf av en annan svensk YouTuber som är med i filmen: Sp4zie. Hans kanal är enorm. Även Niclas som var med i morronsoffan tillsammans med mig fick värja sig från en storm av fans utanför bion. Jag...behövde väl inte direkt nån livvakt, om vi säger så.

Förutom jag, Niclas och Sp4zie är det en kille som heter Gustav som är med i filmen. Hans bilkanal är också gigantisk. Var ju tvungen att gå fram å säga hej, och hänga lite med hans sjukt söta dotter Ella.

Sen var det dags att gå in i biografen - som var full av massa mediafolk tror jag. OERHÖRT märklig känsla att sitta där i stolen och se sig själv på duken. Också nåt jag nu kan bocka av den där bucket listen. Hann tyvärr inte se klart filmen, för jag var tvungen att smita ut å dra iväg till Arlanda, tillbaks till Portugallien.

I taxin blev det skobyte - från klackar till mer resvänliga ballerinas.

Och på flyget blev det lite jobb. Jag passade såklart på att filma lite under denna Märkliga Dag, så under flygningen klippte jag ihop ett YouTube-avsnitt. Laddar upp det i morgon. Ni får gärna kommentera hur ni tycker avsnitten är, om jag är på rätt spår eller om det är trökigt. Jag vill ju att ni ska få ut nåt av dem, så säg gärna vad ni tycker. Jag tål kritik, som det alltid brukade stå som sista mening i läsarinsändarna i OKEJ en gång i tiden. (Nån mer än jag som minns OKEJ? Eller är jag äldst här i vår bloggsfär månntro? #dinosaurie) Hursom, denna dag var lika rolig som märklig, och förhoppningsvis bjussar livet på fler äventyr som dessa. Men de närmsta dagarna är det horisontalläge vid poolen i Portugallien som gäller. För nu jäklar ska jag kräma ut de sista dropparna av de semesterdagar som återstår. Och så ska jag pussa så mycket på Pigglys goda små kinder att han kommer få pussfobi. Om han inte redan drabbats av det.

Morronsoffan avklarad!

Sådärja! Nu kan jag bocka av "sitta i morronsoffan" på min bucket list. Inte dumt. Har inte hittat nåt klipp att lägga upp än (gör det så snart jag letat reda på nåt), men gå in här och scrolla fram till 02:24:30 så dyker jag upp! Tycker faktiskt att det var mindre skräckinjagande än vad jag trodde. Det var faktiskt till och med trevligt. Alla var så proffsiga, och programledarna var så snälla, så man kände sig nog så trygg som man kunde. Med det sagt, så får jag nog ändå lov å erkänna att det där darrande asplövet skakade på rätt bra därinne i bröstkorgen ändå. Men fake it til you make it-tricket funkade nog den här gången också, så jag såg helt klart mer bekväm ut än vad jag egentligen var. Undrar dock om man nånsin blir helt bekväm i såna där snicksnack-soffor...? Hursom, så var det en sjukt rolig upplevelse. Tryggt att ha Niclas bredvid också, hans YouTube-kanal har snart en miljon (!) prenumeranter. Crazy bananas! Jag ligger ju lite i lä där, men vi blir fler och fler hela tiden även på min kanal vilket är superkul. Ser ju kanalen (och bloggen och Insta) som en slags förlängning av mitt eget tjejgäng. Får ju så mycket finfina tips från er, och så mycket löööve. Vi e ett bra team, ni å jag. Och på tal om YouTube, så filmade jag såklart i dag. Så nästa program som kommer upp på kanalen kommer vara bakom kulisserna på denna dag. Och den är inte över än! För i eftermiddag är det pressvisning för dokumentärfilmen på Zita, rackarns skoj! Å sen blir det till att susa tillbaks till la familia i Portugallien. Jag känner mig väldigt globetrotter-aktig för tillfället måste jag säga. En riktig kosmopoliiiit liksom. Fräsi fräsi!

Att flyga Business Class...

...är inget jag direkt gör sådär daglidags. Har faktiskt bara gjort det en gång förut, då insåg jag det först när maten presenterades och det dök upp en massa sött förpackade chokladpraliner som en extra treat. Vände mig till grannen och frågade (!) om "detta möjligen var Business Class?". Hennes torra "yes dear" konfirmerade mina aningar, och jag njöt lite extra av att få känna mig sådär lyxpyxig som man faktiskt gör när man sitter därframme. Men i dag hände det igen - jag fick åka Business Class tack vare morgonsoffegrejen i morgon - och den här gången hade jag koll på det från början. Operation Suga Musten Ur Business inleddes omedelbart. Eftersom jag (uppenbarligen) inte är någon frequent Business Flyer så hade jag ingen aning om vad man kunde förvänta sig av en sån här dyringbiljett. Men jag utgick ifrån att man borde kunna förvänta sig Det Mesta. Så jag traskade resolut förbi den lååååånga kön till säkerhetskontrollen, och slank in i en väldigt mycket kortare gräddfil. Det ingick, ingen kastade ut mig i alla fall. Sen knackade jag på hos första bästa lounge och kollade om Business Class-Vanja platsade. Och jajemän, glada leenden guidade mig in i loungernas förlovade land. Där fanns det massor av göttig mat, smarriga bakverk och mer olika drickor än jag kunde räkna. Hade inte så mycket tid att glassa loss, men puttade i mig en tomatjuice, lite sparkling water och en riktigt god kaffe de 20 minuter jag spenderade där. Instagrammade med geotagg också såklart. Gäller ju att profitera liksom.
Tänkte att jag skulle ge en liten inblick i Business Class-ens fräsiga värld, till dem av er som är som jag och alltså inte är megabevandrade på den planeten. Man har ju liksom alltid undrat vad som försiggår bakom de där draperierna. Nåväl, så fort planet lyfter får man den obligatoriska varma fuktiga handduken. Härligt härligt, men inget som gör det värt att köpa en biljett som är tio gånger så dyr som den vanliga. Men! Sen händer det. Drickavagnen rullar förbi, och jag beställer blixtsnabbt in mousserande vin. Vet knappt om jag var sugen, men det där med att profitera ni vet...
Sugen eller inte, så var en flaska mousserande en grymt bra idé inser jag efter första slurken. Extremt nöjd försöker jag smygfota mig själv, klunkades på de smarriga bubblorna. Går sisådär, det är nämligen SJUKT pinsamt att vara den uppenbara katten bland hermelinerna. Den som inte är så blasé, den som blir så upprymd över gratisbubblor att hon måste föreviga det på bild. Men tre klunkar skumpa gör mig modigare, och jag får ett foto där jag ser, mja kanske inte direkt avslappnad ut, men heller inte sådär uppenbart "kusinen-från landet"-aktig ut. Inser snabbt att bubblorna har en bra inverkan på min flygrädsla, och blir ännu mer nöjd.
Nästa Business-grej är att man får en liten matsedel. En trerättersmeny ska jag bli serverad minsann! Innehållandes både ostbricka och dessert. Inte dumt.
Maten kommer in, och den är...helt ok. Tycker flygmat överlag är riktigt bra nuförtiden. På alla flygbolag förutom TAP, Portugals största flygbolag, vars vansinnesrätter aldrig upphör att förvåna. Har ju sagt förut att Portugal inte är något matland, och detta reflekteras även i flygkäket. Det är fullkomligt oätligt. TAP´s matlådor brukar innehålla nåt grått som en gång klassades som någon typ av protein, ofta badandes i en seg men ändå tunn (hur lyckas de?!) brun sås. I princip alltid strösslad med russin. VANSINNE. Inte ens desserterna går att äta. Jag menar, HUR svårt kan det vara att göra nåt sött som är gott liksom? Hursom, nu kom jag off track. Detta flyg var dock KLM, så inga russin eller grå köttstycken i sikte. Blev inte kalasimpad kanske (det var ju ändå BUSINESS), men det var fullt ätligt. Extra plus för den faktiskt riktigt goda förrätten och den lilla men väldigt smarriga ostbrickan. Extra extra plus för att det var såpass mycket mat att den höll mig sysselsatt väääldans länge, nåt som uppskattas av flygrädda mesar som inte direkt vill ha tid att sitta och reflektera över att de är 10 000 meter upp i luften i en satans plåtburk.
Men, det som impade mest var nog denna lilla rackare - har ni sett nåt sötare luftburet salt å peppar-kar? Kanske inte heller det värt en tokdyr biljett, men ändå nåt som piggar upp inne i draperi-land.
Efter maten kom (de sjukt trevliga) flygvärdinnorna och erbjöd praliner. Stärkt av mina bubblor tyckte jag inte längre att det var megasuperduperpinsamt (bara lätt pinsamt) att FOTOGRAFERA chokladen. Nu sket jag i min hermelinstatus i draperilandet. Eftersom ungefär samtliga andra draperimänskor var 50-plussiga män, så smälte jag ändå inte direkt in.
Katt vs hermelin: leopardbraller å sneakers vs kostymbyxor å finskor.
Jag haffade ett hjärta. Som var så jäklans gött. När jag sträckte mig efter chokladlådan frågade flygvärdinnan om "the adorable baby" på min telefons skärmsläckare var min. Stolt som en tupp svarade jag ett rungande YEEES! ...och när hon la huvudet på sned och sa "aawwwwww" så smälte jag fullkomligt. "HUR trevliga är de inte här inne i draperiland?", tänkte jag för mig själv nästan med tårar i ögonen. SÅ gölliga liksom. FINA mänskor! (Kanhända att bubblet ökade på känslostormen något.) Hursomhelst så puttade det mig över kanten; SJÄLVKLART var denna Business-biljett värd varenda krona! Berömmer man min bebis är man ju home free. Från och med nu vill jag barabarabara åka Business Class. I alla fall om någon annan betalar.

GAAAAAHHH!

Denna tokmysiga bild på mig å skatten från i går får illustrera ett något nervöst inlägg, så har jag nåt härligt att titta på medan jag skriver detta. Jag har nämligen precis fått reda på att jag ska vara med i SVT´s morgonsoffa i morgon kl 08.45. GAAAAAAHHHHH! Jag ska prata om dokumentären som jag är med i, iom med YouTube-kanal (som hittas här). Dokumentären går på SVT1 4:e juni kl 21.30, och jag och Niclas från Swedish Meal Time (en jättestor YouTube-kanal) ska snicksnacka i soffan om vad egentligen vi pysslar med på våra kanler. Så om en och en halv timme drar jag till flygplatsen och pilar hem till Estocolmo. Flyger tillbaka hit på måndag kväll, så att jag kan fortsätta semestra. Så Niklas får ratta Piggly, och jag får försöka vara så lugn å fin som möjligt i morgon och helst inte skämma ut mig. Det är ju live å allt. Ni får lova att hålla tummarna för att jag gör ett någorlunda vettigt intryck. Jag har ju gjort ett gäng såna här saker tidigare när jag pysslade med musik. Då slängdes man med superkort varsel helt plötsligt in i väldigt märkliga situationer som var sjukt nojiga, men det var bara att plöja sig igenom. Det nojigaste jag gjort var när jag skulle göra en minikonsert på 5 låtar live inför levande publik i Paris radiohus. Konserten var direktsänd, och när jag spelat klart skulle jag dessutom bli intervjuad (på franska!), även det live. Gahhhh... Ni förstår ju nivån på pirret. Lyckades ta mig igenom det rätt bra dock, så jag tänker att om jag har kirrat såna prylar så borde jag kirra morgonsoffan. Mitt trick i såna här situationer har varit att fake it til you make it - jag låtsas som att jag är världens tryggaste mänska som inte aaaaaalls darrar som ett litet asplöv inombords. Då brukar det gå bra. Så vi hoppas att det tricket håller i morgon också. Men ni som känner mig kommer veta, att hur trygg jag än ser ut i den där soffan, så darrar det där lilla lövet garanterat i bröstet. For sure.

Lodgemiddag

I går körde vi middag på lodgen. Så rackarns härligt. Vår nya favvo Beatrice the Babysitter rattade båda kidsen hemma i huset så att vi kunde köra en barnfri kväll. På tal om ordet "barnfri"; jag och Oliven filosoferade lite över detta med att man faktiskt får ett helt nytt ordförråd när man får barn. "Barnfri" är ju ett av uttrycken som plussar på vokabulären post bebis. "Komma till ro" (när man pratar om att bebisen ska sova) är ett annat, "klappa fint" (när storkusin Ruben ska pilla på lillkusin Iggy) är ett annat. "Egentid" är ett tredje. Päronvokabulären helt enkelt. Den utvecklas säkert med tiden till att innehålla uttryck som "sabla rackarunge!" och "tonårspesten" lite längre fram. Eller vad tror ni? ;-)

Olivens tjejgäng som joinat oss här i Portugallien. Så jäkla sköna brudar! Himla härligt att jag liksom fått slinka med på deras tjejresa. Egentligen skulle de varit här i Portugallien själva, men eftersom Niklas behövde jobba med lodgen så var vi mer eller mindre tvungna att crasha deras tjejweekend. Det har dock bara blivit tokmysigt. The more the merrier.

Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen