3 x mästerpipare!

Två väldigt tydliga saker har hänt på Pigglyfronten: han dregglar massiva mängder, och han piper. Jupp, piper. Han har liksom kommit på att han kan göra höga ljud, och är så sjukt förtjust i att öva upp denna färdighet att det pips å pips å piiiiiips mest hela tiden här hemma. Och inte bara här hemma förresten. I går när jag skulle på lunchmöte så peps det på tunnelbanan, på väg till lunchen, PÅ lunchen och på väg bort från lunchen. Ett rackarns pipande helt enkelt. Folk som inte känner Piggeloni tror kanske att han är missnöjd, men han är bara nöjd över att kunna göra så fräsiga ljud. Men jag undrar ändå vad folk tror. Som i morse, när jag lagade frulle. Hade fönstret vidöppet i köket eftersom det var så varmt (plus att jag stekte bacon, muuums), och Piggly låg i en vagga precis vid fönstret. Och pep. Och pep och pep och pep och peeeeeep. Till slut tänkte jag att "nä, nu blir grannarna VANSINNIGA, alternativt tror att jag misshandlar min bebis", så jag flyttade faktiskt på honom till ett ställe där pipandet inte kunde slinka ut genom fönstret (och eka mellan husväggarna...) riktigt lika lätt.

 

Som förälder tycker man ju att det är sjukt kul, alla dessa utvecklingfaser. Som att han helt plötsligt vill pipa mest hela tiden till exempel. Så hemma sitter jag ju å fånler och lyssnar med glädje till hans trestrukna ess. Tycker att han är en så begåvad pipare. Men jag är ju inte dummare än att jag inser att det bara är ljud som föräldrar tycker är härliga, så när samma trestrukna ess trumpetas ut på tunnelbanan blir fånleendet utbytt mot kallsvett. Än så länge är han ju så liten att det inte tjänar nåt till att försöka få honom att vara tyst(are) på tuben. Han SKA ju göra alla de här grejerna nu, och han förstår inte om man försöker få honom att sluta. Så det tänker jag absolut inte göra. Man kan alltid locka med lite gottig napp för att skona medpassagerarnas öron tillfälligt. Men när han blir äldre och man kan börja uppfostra, så kommer jag göra mitt bästa för att varken medpassagerarna eller jag ska behöva få panik av ett ylande barn. Vi satt bredvid ett sånt på flyget hem från Portugal nu senast, och det var INTE kul. Hon skrek HELA resan. Jag skojar inte. Med undantag för den halvtimme då hon sov. Det var så illa att folk på flyget nästan fick panik, man ville bara bort. Och hon var ändå ett par år gammal, då känns det som att man borde kunna ställa lite krav. Men föräldrarna gjorde ingenting. De verkade knappt besvärade, så kanske var de så vana att de inte längre hörde hur illa det var. Man vet iofs inte hur deras situation ser ut, så det kan ju vara att hon gick igenom någon fas eller nåt annat som gjorde att hon betedde sig så (hon skrek för att hon var glad, och hon skrek för att hon var ledsen och hon skrek för att hon var trött), eller om hon var tvungen att skrika för att päronen skulle höra henne. Vad vet jag? Ska i alla fall försöka se till att vår pipare inte behöver växa upp å bli en skrikare.

 

Vad gäller dregglandet, så var det nån som sa att det kan bero på att det är tänder på g. Låter ju spännande. Får se om det dyker upp några små vita pluppar snart då. Tycker för övrigt att det här snea leendet är så rackarns gölligt. Undrar just om det kommer charma damer om sisådär 18 år?

5 kommentarer

Mer än 6 år sedan
Självklart ska man göra sitt yttersta för tyst och nöjd unge när man flyger. Knala omkring. Leka. Sjunga. Däremot för oss var absolut mest krävande âldern att flyga med barn mellan 12 mânader till 18 mânader ungefär. Rekommenderar inte lânga resor i den âldern. Kanske om natten! Ett par timmar var okej dagtid men typ helst max 1 timme om inte barnet sov och allt är tillâtet för att undvika skrik. Skriket är omöjligt att uppfostra pâ ett flygplan till kanske 30 mânader? I alla fall mit barn lyssnade INTE alls! Bara distrahera och entertaina. Massa, massa aktiviteter. Russinpaket, film, appar, bok, klistermärken, juice i pipmugg, leka med bälte, bord, nya leksaker... Tiden gâr extremt lângsamt. Man är förstörd efter en sâdan resa. Lägg till âksjuka och bajsolyckor. Men förutom det tidsintervallet när vâr unge var helt vansinnig, ilsken, klätterapa... har det varit lätt som en plätt att resa med unge. Sâ nu tänker jag att vi bara skulle lâtit bli just i den âldern... men vi kanske blev mer kaxiga och rutinerade? och underbart skönt att komma hem var det... Och barn är ju sâ olika; antagligen bara var vârt barn som var megagrinigt precis dâ... men att liksom säga till. Nej det funkade inte! NU däremot när han är äldre kan man resonera och förhandla och kommunicera. Underbart!
Mer än 6 år sedan
Lovisa: Ska försöka fånga det på film, ha ha!

Cathrine: Jupp! De är bruna. Som pappas. :-)
Mer än 6 år sedan
Så söt!! Har han bruna ögon?
Mer än 6 år sedan
Haha, känner igen det!! Vår lille Vidar piper visserligen inte, han tjuter mer. Likt en siren. Och det där sneda leendet känner jag också igen. :) Tror att våra små herrar kommer bli farliga om ett gäng år! ;)
Mer än 6 år sedan
Åh snälla filma lite så man får höra hur det där pipandet låter! Har så svårt att föreställa mig det, haha :)
Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen