Gästbloggar Louise

Jag har alltid älskat barn och drömt om att själv få barn i ung ålder. Dom flesta av er känner säkert igen den där familjedrömmen många har, träffa Mr Right, skaffa hus, gifta sig och sen få barn tillsammans och leva lyckligt i alla sina dagar? I mitt fall blev det inte riktigt så, utan jag stod där med gravidstickan i handen med ett plus på, själv. 

När jag såg det där plusset blev jag så glad, men samtidigt panikslagen! Nu då? Det här ingick ju inte i mina planer! Tankarna snurrade för fullt och jag berättade direkt för mamma. Jag visste direkt att jag ville behålla detta lilla underverk och försökte ställa in mig på att jag inom 9 månader skulle bli mamma! 

Jag började blogga och tänkte att det skulle vara som min dagbok, skriva varje dag och det skulle vara enkelt att söka reda på just det där inlägget man ville se tillbaka på. 

Jag plussade tidigt. Vecka 2+0 för att vara exakt. I vecka 5 började jag må dåligt, jag fick extrem hyperemesis och åkte in för kontroll av fostret, jag ville veta att allt såg bra ut. Jag har alltid hatat den där gynstolen så när läkaren bara stod och stirrade på skärmen och såg läskigt allvarlig ut snurrade alla möjliga tankar genom huvudet och jag var tvungen att fråga om allt såg bra ut, vilket hon svarade att det gjorde. Hon avslutade och vi satte oss för att prata. Hon börjar med att titta allvarligt på mig och säger "Jag ser två!"! Återigen snurrade tankarna för fullt och allt jag fick ur mig var "Va?!"! Orden hon sagt spelades upp om och om igen i huvudet och jag var helt kallsvettig. Det fanns inga tvivel, jag skulle bli mamma, och inte bara till ett underverk, utan två! 

Att få tvillingar har alltid vart min dröm. Redan när jag lekte med dockor sa jag att jag en dag ville ha tvillingar, men eftersom vi inte har tvillingar i släkten trodde jag alltid att det bara skulle förbli en dröm! Men nu stod jag där och var gravid med enäggstvillingar! Vilken lycka!

Graviditeten var jobbig och började med inläggning i tre månader på grund av hyperemesis. Vissa dagar mådde jag så dåligt i början att jag för en halv sekund kände att jag inte orkade mer, men tanken försvann snabbare än den dök upp, för jag tänkte istället att jag gjorde det för mina barn! Det absolut bästa som skulle hända mig, skulle komma ur det elände jag gick igenom då och det var just det som var min drivkraft. Gravidsymptomen löste av varandra och vid slutet hade jag nog haft varenda gravidkrämpa man kan ha. 

Trots mitt mående gick månaderna fort och i vecka 34+3 började vattnet gå på tvilling 1 och jag blev inlagd tills jag blev igångsatt 35+2. Förlossningen gick över förväntan och ut kom två friska, vackra små tjejer med 15 minuters mellanrum, efter 8 månaders väntan! Jag var äntligen mamma! 

Efter att ha haft en relativt jobbig tonårstid var detta precis vad jag behövde. Tjejerna har fått mig självsäker och motiverad att bli klar med mina studier. Tänk vad ett litet plus på en sticka kan göra!

Just nu är jag mammaledig och kämpar på med studierna, tar hand om mina fantastiska tjejer och fixar med mina djur och uppfödningar på sidan. Livet som heltidsstuderande, ensamstående tvillingmamma är stundvis hektisk, men den kärlek och glädje man får tillbaka väger upp allt det jobbiga! Förutom att bloggen för mig är som min dagbok, har tanken och förhoppningen hela tiden vart att någon annan ska ha nytta av den. Någon som kanske sitter i en liknande sits kan få känslar att dom inte alls är ensamna, jag vill finnas där som stöd till dom som behöver. J

 Kram från Louise,

Vill ni fortsätta följa Louise så finns hennes blogg här!

 

 

 

0 kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägg ännu. Bli den första att kommentera!

Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen