Nedräkningen har börjat

...för detta är min allra sista mammaledighetsvecka. På måndag börjar jag jobba igen. Då är Iggy precis 7 månader. Planen var ju som ni vet att gå tillbaka till kontoret efter 6 månader, men det kändes i hela kroppen att det inte var rätt. Jag hade ju kämpat så hårt med att få allt att gå ihop med företagsbebis och mänskobebis, att månaderna fullkomligt flugit förbi, utan att jag känt att jag varit särskilt mammaledig alls. Inte en enda latteprommis med en annan mamma å bebis. Ständigt tänkandes på jobb med ena delen av hjärnan, samtidigt som den andra lekte med Piggly.

Så. Jag och Glammis-Malin bestämde att jag skulle komma tillbaka i september i stället. Och det var världens bästa beslut. Augusti har ju mestadels spenderats (som ni sett på bloggen he he) på en filt i en park med min fina, gosiga, roliga och fantastiska bebis (med Niklas som hedersgäst). Och fy saaaatan vad underbart det har varit! Jag har verkligen krämat ut essensen av MAMMALEDIGHETEN denna månad. Känt att jag fått vara den där lattemamman som bekymmerslöst ligger å gullar med sin bebis på en gräsplätt. De senaste veckorna har varit magiskt mysiga.

Och tack vare att jag fått dem, så känns det väldigt bra att komma tillbaka till kontoret igen. Jag börjar bli sjukt taggad på att få riktiga arbetsdagar. Såna då man kan göra saker sammanhängande - utan tretusen avbrott ni vet. He he. GlamMom har så himla mycket roligt på gång, och det kliar i hela kroppen att få sätta tänderna i dem. Vi ska bygga nya kontor, vi ska lansera en ny sajt, pilla med vårt eget varumärke med mera med mera. Så mycket skoj helt enkelt!

Visst kommer det kännas lurigt att knata till kontoret på måndag och inte se Piggly på flera timmar. Han e ju min bästa kompis numera. Men det är ju det här som är det fina med att vara egenföretagare - för känner jag att jag saknar Iggly för mycket. Jamen då går jag hem. Och sen jobbar jag igen på kvällen vad jag missade på dagen. Inte konstigare än så.

Eftersom Niklas ju också är egen, så kommer även han behöva ratta lite grejer under sin pappaledighet. Och precis som han ställt upp för mig till tusen procent, och tagit Iggy om jag haft möten eller behövt klämma in några jobbtimmar, så kommer jag självklart göra samma sak för honom. Vilket innebär att även om jag går tillbaks till kontoret, så är det inte så att jag slaviskt kommer sitta där 8 timmar per dag 5 dagar i veckan.

"Loose & Nice" brukar vi skoja om på kontoret att vi har som företagskultur. Det är viktigt att alla mår bra, och att vi ska utnyttja att vi faktiskt KAN vara flexibla. Är det möjligt för Malin att sitta i skärgården (där de har lantställe) och jobba någon dag i veckan, finns det ingen anledning att hon MÅSTE vara på kontoret. Bara för att det ...brukar se ut så. Bättre då att hon sitter på sitt skär, njuter av lugnet, MÅR BRA (då gör man ett bättre jobb) och kirrar det som ska göras, när hon känner att det ska göras. Är det på fredag dag så fine - är det söndag kväll så är det lika fine. Hon har bäst koll på vad hon behöver göra och när. Så då gör hon det.

Och behöver Victoria eller Irica komma senare för att det var krångel på dagis/nåt kids vägrade ta på sig annat än kjol i minusgrader/man VERKLIGEN behövde sova, så gör de det. Det jobbas igen (med råge är vår erfarenhet) vid tillfälle. Kort sagt - när man är egen har man ju möjlighet att skapa sin egen företagskultur. Vill vi dricka skumpa varje fredagslunch, JAMEN DÅ GÖR VI TAMEJTUSAN DET. Osv osv.

Nu babblar jag, känner jag. Men det jag ville säga var i alla fall, att jag tror att det är mycket mindre ångestfyllt (usch vad det låter neggo, så känns det inte alls, men tror ni förstår vad jag menar) för mig att gå tillbaka till mitt kontor, eftersom jag vet att jag bestämmer själv hur länge jag vill stanna, hur mycket jag vill jobba, med mera med mera.

När man är egen blir det mera gråzon är svartvitt, man flyter ut lite mer och gör det som känns bra. Självklart ska det funka för företaget, nåt annat är det inte tal om. Men i grund och botten tror jag inte att jag kommer känna den där sorgen som jag tror (kanske är helt ute å cyklar, vad vet jag?) att en del känner när det är dags att börja jobba igen.

Men det beror ju till stor del på att det blir så definitivt för många; mammaledigheten är över, dags att gå tillbaka till verkligheten liksom. Så kommer det inte att vara för mig, för så vill jag inte ha det. Och då blir det inte så. Så det jag möjligtvis tappade vad gäller att vara 100% mammaledig, kommer jag ro hem med råge de kommande 20 åren tror jag. För så länge jag är min egen chef så har jag makten att skapa min egen vardag, så som den passar mig allra bäst. (Insert Hallelulija-choir here.)

(De fina bilderna är tagna av Linda Alfvegren, lånade av onlinemagasinet The Way We Play som jag gjorde en intervju med i somras. Läs den, och kolla in alla toksnygga bilder här!)

Tvättmeck

I dag var en riktig fix and trix-dag. Så jäkla skönt att ha såna. Ni vet, när man tvättar såväl kläder som hår, rensar ut sånt som är för litet ur grodis garderob, sorterar in det som är nytt, organiserar om lite så man hittar bland alla bebiskläder (de e så rackarns små, blir rörigt på en gång ju!), bleker en solkig tisha så den blir som ny, svarar på såna där mail man inte orkat svara på på lite för länge. Med mera med mera. Fix and trix.

Hade min duktiga tvättassistent med mig i tvättstugan. Å hörrni - gör era kids såhär också? Så fort det finns en sjal/filt/handduk/täcke i närheten ska Iggy dra det över huvudet, och liksom gno in ansiktet i det. Han blir sjukt exalterad, nästan vild! Det är (tydligen) så jädra skoj.

Har ju tipsat tidigare i bloggen om grejen som Iggly ligger i på bildern - Sleepcarrier. Så sjukt bra grej, vi har använt vår så himla mycket. Den buntar ihop en massa funktioner (älskar saker som multitaskar - då slipper man köpa sjuttiarton pryttlar), och funkar som alltifrån en bärbar vagga till ett babynest till en lekmatta till en mjuklift till en resesäng till en..."bära bebbe till tvättstugan"-grej. Toppen!

Och om jag i går raljerade lite över det här med att man blir en sjukt skillad meckare som nybliven förälder, så är ett av ställena då det märks nåt infernaliskt - just i tvättstugan. Man ska bära ner (eller upp) x antal ikeakassar med tvätt, tvättmedel plus bebis. Samtidigt. Skramla fram diverse nycklar, låsa upp dörrar hit å dit, slinka ner (eller upp) för trappor, lastad med mera grejer än en packåsna. Varav ett paket är det finaste man har, så det vill man inte direkt råka tappa i trappen eller dänga in i någon härlig källarvägg.

Och ovan beskrivning gäller såklart bara första turen, sen ska man börja om proceduren femtiotolv gånger till allteftersom tvätten är klar och det ska in nya plagg i nästa omgång. Pust. Nåja, man får upprepa "gratisgymgratisgymgratisgym" som ett mantra i huvudet tills dess att man tycker situationen är ok, om man blir lite mulig över allt meckande.

Hursom, då är man glad att man har en sån här smartinggrej att dumpa Piggly i, så att meckandet ner till tvättstugan går lite lättare.

Högst upp på önskelistan dit vi flyttar (vi vill gärna ha en större lägenhet och letar ständigt - dock utan särskild framgång) är en balkong. Höjden av lyx i stan tycker vi. Men snar tvåa på samma lista är TVÄTTMASKIN I BADRUMMET. No comment needed, va?

Bästa accessoaren!

...till alla outfits är såklart den här lille rackaren! Satt å raderade lite bilder i mobilen, och upptäckte de här två picsen från i går, när vi tog en Momspo. Eftersom de innehåller världens sötaste accessoar, så måste de ju såklart få bli små eftersläntrare här på el bloggo.

Å hörrni - jag måste bekänna en sak. Jag ääääälskar att gå runt med Piggly på höften eller i selen bland folk, jag är liksom så löjligt stolt över denna lilla krabat. När jag har med mig honom känns det lite som om jag är sprinklad med magiskt stoff, det lyser lite om oss (i mitt huvud i alla fall). Så känns det verkligen.

På ett sätt är det ju megatöntigt att känna såhär, jag är ju inte direkt den första brutta att bli mamma liksom. Världen har sett det förut. Men. Det är också det som är så satans fint, att barn kan få en att känna sig såhär. Speciell. När jag var preggo var det likadant - jag tyckte nog allt att jag var liiiite mer magisk än förut, tack vare Iggly som byggdes därinne. Och samma sak där ju - gravidmagar är inte direkt en ovanlig syn på stadens gator. Världen har sett det förut.

Men det är ju det som är så rackarns fint, har jag upptäckt. Tack vare denna lilla mänska känns både jag och världen annorlunda, det magiska stoffet yr omkring oss vart vi än går. Världen glittrar lite extra. Och det kokar nog ner till att vi faktiskt ÄR lite extra magiska, både han och jag. För varandra. Och det gör hela skillnaden.

Vintageshopping som det så fint heter

Efter babysimmet shoppade vi en hel hög med kläder till Iggeloni! Eller okej, inte riktigt. Men nästan. Vi har ju tajmat honom så himla fiffigt att han har hela tre äldre killkussar, som alla ser till att vi får ärva kläder - i mängder! Extremt ekonomiskt kan man ju säga. I dag var vi därför hos kusin Ruben och gick loss bland de kläder som var för små för honom. Vilket var en hel låda. #scooore

Ruben är ett halvår äldre och är väldigt duktig på att peka och säga "Däh!". Som synes. Det han pekar på, är Iggly. Som mest torrsimmar runt på golvet, inget fräsigt bilåkande där inte.

Nu börjar de kunna interagera lite med varandra, så det är så kul att se vad de gör om man tussar ihop dem.

Ruben är, förutom att peka, också väldigt bra på att stjäla nappar. Fem sekunder tog det, sen var Pigglys napp i kussens mun. Vi hoppas ju på att de ska bli kompisar, och jag kan inte låta bli att tänka på att visa dem en sån här bild när de är typ 15. Oj! Fick just en guldidé! Den här bilden MÅSTE ju bara rekreeras om 15 år! Ska photoshoppa ihop en likadan, fast med fjuniga tonåringar istället. Och så får de en inramad version när de fyller byxmyndiga. Istället för moppe. Bästa presenten ever.

Babysim!

I dag var det dags för babysim! Niklas är ju till hälften fisk (hans andra hem är havet, tror nästan han har gälar nånstans), så han har varit peppad sen läääänge att gå på babysim med Iggly. Och i dag small det! Eller, plaskades rättare sagt.

För oss som inte hängt med mammagrupper eller varit på öppna förskolan var det en sån skön syn att se alla dessa bebisar - de var överallt! Från det att man kom in på stället så var det liksom strösslat med minisar, och det ser ju för satans skoj ut. Har aldrig sett så mycket bebbar på samma gång; vart man än tittade så var det nåt litet, mjukt å jollrande som ögat landade på. Sjukt sött faktiskt. Kändes lite som ett eget universum på nåt sätt.

Stället vi var på var dedikerat till baby- och barnsim, så allt var liksom anpassat för kids. Himla mysig överraskning tyckte jag. Jag trodde att man skulle hålla till i ett hörn på nåt badhus, med en massa andra. Men här fanns bara en bassäng, och i taket var det dekorerat med söta leksaker som bebbarna kunde spana på. Väldigt sött.

Det var bebisar från 4 månader till 9 månader i vår grupp, och i dag var det verkligen superbasic prylar som gicks igenom. Några grepp hur man ska hålla sin bebis i vattnet, och så fick de plaska runt lite för å bekanta sig med hur det är att vara i en stor pool.

Piggly badar nästan varje dag med någon av oss här hemma, så han är rätt vattenvan. Men att få plaska loss i en sånhär stooor bassäng är han inte bortskämd med. Han hade sjukt kul!

Nåt som vi dock inte har hemma är badleksaker, och det fanns i mängder här. Favoriten var en haj som kunde spruta vatten. Som ni ser är grodis mäkta exalterad över denna haj. Som inte syns dock, var lite svårt att fånga den på bild eftersom den for fram och tillbaka och ner och upp i hundra kilometer i timmen, glatt viftandes av en fluffig bebishand.

Det var kul att se att alla som var med i gruppen kom i par. Trodde (fördomsfullt nog) att det mest skulle vara mamas där. Nu gick vi iofs på en söndag, men ändå. KUL att det var så mycket papas i vattnet också!

Pigglys katrinplommonpuré-diet gjorde att jag var lite nojig över att...ehh..orsaka nån slags olycka. Men det gick finfint. Phu. Pappa tar en snabbkoll, för säkerhets skull.

Som inledning och avslutning sjöng vi en väldans fräsig sång, och så gjorde man lite olika rörelser med bebbarna. Mördargulligt faktiskt. Vi filmade, så nästa program på YouTube-kanalen blir ett babysim-avsnitt!

Nybadad groda och nöjd mams. Det här var verkligen så jäkla skoj! Tyckte vi alla tre. Så himla kul att göra nåt sånt här ihop, rekommenderas verkligen. Och själva babysim-stället var kalas; jättebra instruktör, gullig personal och fint inrett med mycket att spana på för kidsen. Det fanns pentry om man behövde värma mat, och barnvagnsparkering.

Stället vi gick på heter Stockholms Simskola & Stockholms Babysim (hittas på babysim.se), ligger på Kungsholmen och har även kurser för äldre barn. Vi vill gärna att Iggly ska lära sig simma så snart det bara går, har förstått att många föräldrar är paniskt rädda för vatten tills dess att ungarna lär sig simma på egen hand. Och det ligger ju väldigt mycket vettigt i att ha enorm respekt för vatten. Så en simmande Piggly ser vi fram emot, ett par år från nu. Men man måste ju börja nånstans, så de kommande 9 söndagarna så hänger vi i den här varma gossiga bassängen med alla gölliga bebbar!

Vill passa på att säga TACK till lilla toksöta Emblas mamma som kom fram å hälsade på oss i dag och sa att hon läser bloggen. Gulle dig, jag blev så himla glad! Det är så overkligt att träffa läsare på stan - I VERKLIGA LIIIIVET liksom. Men Så. Jäkla. SKOJ! Man blir så rackarns peppad på att bloggabloggablogga!

Och precis som med Felicia som också kom fram och sa att hon läser bloggen för några veckor sen, så blev jag så stolt! En cool jäkla mamma som var på samma babysim som vi och plaskade loss med sin söta lilla familj. Hjärtat växte liksom lite extra. Så tack snälla snälla Emblas (hoppas jag stavade namnet rätt nu?) mamma för att du sa hej!

Lilla Piggly efter babysimmet. Det fanns skötbäddar lite överallt så att man kunde lägga bebisen där medan man duschade/klädde på sig. Och det ÄR ju en del meck med det här med babysim - man ska liksom klä av sitt barn, samtidigt som man ska byta om själv, duscha, byta blöja, ratta på teeny weeny badbyxor, kolla om man kanske behöver mata, nähä inte det, men ooops där kom en kräk, yada yada yada... Men som tur är så har man ju blivit sjukt skillad på det här med att mecka sen man blev mama.

Tror jag börjar närma mig svart bälte i MECK faktiskt. Kan göra det mesta samtidigt numera - med EN hand - medan man jonglerar en åttakilos klump OCH dansar riverdance med vänsterfoten. Okej, jag tog kanske i lite med det där riverdansandet, men tror ni hajar. Och känner igen er. Så egentligen var det väl inga större problem att ratta babysim. Men en fördel med att gå som par är att Niklas får styra rattandet nästa gång, så hädanefter blir det varannan herrarnas på rattfronten. Låter smått lurigt, men återigen - ni hajar.

Hursom - tummen upp för babysim!

Vill ni ha mina bästa skönhetstips?

I så fall tycker jag att ni bums ska kolla in podden Snygg Helt Enkelt! Jag fick äran att vara gäst i deras senaste avsnitt, och det var så sjukt kul! Emma och Hanna som håller i podden är två superrutinerade skönhetsexperter (Emma var skönhetsredaktör på Cosmopolitan tidigare, och Hanna är en grym hudterapeut som ofta uttalar sig i media när det kommer till just hudvård) som dessutom är småbarnsmamas. De vet att man inte har tid med tretimmarsprocedurer med ett gäng vildbattingar kring benen, så podden koncentrerar sig på att ge handfasta tips på sånt som verkligen funkar, som inte tar för lång tid, och som alla kan kirra. Uppblandat med en intervju med avsnittets gäst.

Att vara med i podden var sjukt kul, det var mer som att vi satt tre bruttor (åsså Piggly då) och hade ett tjejsnack. Jag tipsar om hur jag får till mitt pastellhår, hur jag och Niklas håller elden (eller okej, lågan då ehhhh) vid liv efter kids, åsså berättar jag vilken som är VÄRLDENS BÄSTA MASCARA. Å en massa mer såklart.

Kolla in podden här!

Matchy matchy

HUR matchy matchy var inte det här då? På ett fint sätt. Inte på ett "JagMatcharAlltGröntPåEnGång"-sätt.

Hade inte sett det själv faktiskt, det var en kompis som påpekade att det ju var väääldigt likt skimmer i både väska å kimono - å sen den rosa frippan på det. Hmmm. Vid närmare eftertanke kanske jag just gjort det där "JagMatcharAlltGröntPåEnGång". Fast med rosa.

Dagens Momspo!

Dagens Momspo gjorde det klassiska misstaget i dessa schizade vädertider: klä sig för kallt. Det ser rätt comfy ut såhär på bild. Men det var det inte. Brrrr.

Strax innan vi tog den här bilden hade vi varit hemma en sväng efter att vi varit ute å käkat brulle. Niklas bylsade på sig mössa, höstjacka å långkallingar (!) men jag envisades med att ha det här på mig. Rätt fint tycker jag nog, men satans kallt.

Jeans / Acne

Pjucks / Swedish Hasbeens (still no flippisar - duktigt va?)

Tröja / Samsoe & Samsoe

Väska / Zadig & Voltaire

Kimono / Fyndad i världens bästa loppisbutik i Marseille (där man köper vintagekläder per kilo sjuuukt billigt!)

Stämning / Pinsam, eftersom två kompisar lyckades gå förbi preciiis när vi höll på att ta dessa bilder. Det är liksom min mardröm, man känner sig inte så häftig när man tar såna här pics kan jag meddela.

Den här kimonon köpte jag för säkert 15 år sen. Har använt den STÖRT mycket, för att låta som en ungdom. När jag och Niklas träffades var den som min uniform, jag hade den i princip jämt. Men har pausat den nu ett par år, inte varit sugen liksom.

Den har dock aldrig åkt med när jag sålt av kläder på loppis (som jag gör då och då), den är liksom FÖR älskad. Och så är den så fin. Har tänkt att om jag aldrig använder den igen så är den ändå vacker att se på när den hänger i garderoben, så den kommer alltid fylla en funktion. Kanske dags för kimono-revival nu då, såhär ett decennium senare?

Rainbow hair

Tadaaaaa! Det rosa håret är tillbaka! Med lila toppar som extra krydda, så jag jobbar mig sakta men säkert fram till ett regnbågshår.

Det känns tipptopp att vara tillbaka i Pink Lady-land. Niklas är också nöjd, han hade börjat sakna det rosa. Han har jobbat på min egna sajt dit bloggen kommer flytta inom kort (tror vi kanske kan få upp den på måndag, håll tummarna!), och där finns det en bild på mig i rosa hår. Och eftersom jag inte haft det nu på ett par månader, så SÅG han plötsligt det rosa, där på bilden. Det man ser varje dag blir man ju hemmablind inför, han blev liksom van vid min luriga hårfärg och tänkte aldrig på den. Men nu när den varit borta en längre period så la han märke till den på ett helt annat sätt när han såg den där bilden. Åsså tyckte han det var jättefint, eldade på att jag skulle bli rosa igen. Så vi var lika peppade båda två ha ha. Och nu är vi lika nöjda!

Eftersom det tillkommer läsare hela tiden så kan jag tipsa om att det är det här balsamet från Davines som jag använder (brukar alltid trilla in någon fråga). Så vet ni. Såg dessutom att de just nu har extra bra pris på det, hoppas verkligen att det inte betyder att det är utgående. The horror! Då får jag köpa hem ett berg i så fall så att jag klarar mig nåt decennium eller två.

Och glöm inte att tagga era Instabilder med #hejarosahår om ni styr upp egna Pink Ladies och vill dela med er av resultatet (SÅ roligt att se)! Kan ju tyvärr inte se om ni har privata profiler dock. Men ändå! Sprid det rosa nu girls!

#hipster

Vi bor ju mitt i hipsterträsket, så en hipstermössa måste ju såklart hitta hem på Igglys huvud. Nu är det bara skägget som saknas. Det dröjer dock lite längre.

Kräk å bajsmaskinen

Som jag skev på Insta: nej, Niklas har inte bytt lag å varit ute på rajtantajtan. Däremot kan vi avslöja att det här med att börja ge sitt barn riktig mat för med sig vissa konsekvenser. Vår goda lilla bebis har förvandlats till en kräk- å bajsbomb, som närsomhelst och varsomhelst kan explodera. Som i morse, då Niklas fick en härlig sprutkräk rakt i ögat. Ber om ursäkt för att bilden inte riktigt är i fokus, men jag fick bara ett försök på mig att fånga denna händelse, om vi säger så.

Inte så konstigt att tarmsystemet reagerar såklart. Iggy har bara ätit bröstmjök å ersättning fram tills för lite sen, och nu är det allt möjligt som slinker ner i magen helt plötsligt. Vi har ju backat lite, och tar det försiktigt dock. De senaste dagarna har vi kört nåt mål per dag där han fått "riktig" mat (inte ett helt mål, vi fyller på med ersättning när han fått nog av maten). Och katrinplommonpurétipset kör vi stenhårt på. Varje gång han får mat, så får han lika mycket puré.

I dag körde vi gröt till frulle (med puré), och sen en barnmatsburk till middag (typ en tredjedel mumsar han i sig) - plus puré såklart. Glad bebis, och inget ont i magen. Så två mindre mål verkar funka nu. Vi kör det ett par dagar, och sen ökar vi till tre mindre mål, eller lägger till ett mellanmål.

Magen som tidigare var hård (och gjorde grodis ledsen) är nu tack vare denna magiska puré i fin form som det verkar. Lite lagom, sådär. Är glad att vi inte åkt på ...eeehh, en rinnande variant som någon av er nämnde att purén kan orsaka. Som slinker ut ur blöjan å så. Eftersom vi ska på babysim i morgon (woop woop, peppen är MASSIV!) så håller jag tummarna att rinnvarianten håller sig borta även då. Vore jobbigt att bli de där föräldrarna med det där barnet som poopade ner hela poolen liksom. Rapport följer såklart!

Matintagen går i alla fall framåt, och bebis e glad. Det var det jag ville säga.

Bitterljuvt!

Var ju lite för pömsig för att blogga duktigt i går, men i dag är energin tillbaka - så nu kör vi!

Älskar ju företag som gör det där lilla extra för sina kunder (som vi glammisar alltid försöker göra), och min favoritblomsterbutik gör precis det. Christoffers blommor heter den, fanns tidigare bara i Gamla Stan men har sen nåt år tillbaka en till butik ett stenkast från där vi bor. #win Man blir alltid lika glad av att bara gå förbi affären. Älska älska ÄLSKA blomster!

Att göra det där lilla extra: en liten rosenknopp på utsidan av blompaketet - det gillar man ju! Så, jag var alltså där i går och köpte blommor.

Sen bar det av till en annan favorit, bageri Petrus vid Mariatorget. SÅ rackarns smarriga grejer!

Där inhandlades småkakor och kanelbullar. Och varför dessa mysiga inköp då? Jo...

I går var nämligen sista dagen som vår fantastiska Sara jobbade på GlamMom. Hon har varit hos oss ett år, och några av er kanske känner igen henne från vår fysiska butik. Hon har varit en riktig rackarns klippa, så det blir inte lätt att ersätta henne. Piggly saknar henne redan!

Vi hade avskedsfika (låter ju så sorgligt, vi kallar det "lycka till med plugget"-fika istället eftersom hon ska plugga) på kontoret, snaskade bakverk och drack kaffe. När ett företag är så litet som vårt så blir varje anställd som en familjemedlem, så det känns konstigt när någon ska...försvinna. Men vi ses igen såklart! Sara är hederglammis och såklart alltid välkommen att hälsa på i butiken eller på kontoret.

Tack för att vi fick ha dig fina Sara, massa lycka till i Uppsala nu! Och VI SES SNART!

Stockholmstips!

Måste bara tipsa om denna absoluta PÄRLA som jag dessvärre tror att många missar, då den ligger liiiite avsides och har en skylt som inte riktigt fastnar (tycker jag). Stället heter En Halv Trappa Ner och ligger på Wollmar Yxkullsgatan 3, ett stenkast från Mariatorget. Jag å Niklas slank in där av en slump för nåt år sen när vi hade varit och kollat på en lägenhet precis bredvid, och vi blev blåsta av stolarna. Det är SÅ JÄKLA SMARRIGT.

Allt de gör gör de med kärlek, vilket märks så in i bängen. Och det är alltid det som gör skillnaden, när saker och ting görs med kärlek. Kaffet är grymt, ALL mat vi provat har varit fantastisk och servicen är underbar ("är du sääääker på att jag inte ska hjälpa dig att bära ner barnvagnen, det är ju lite kyligt ute!").

Var där och åt en lunchtoast (magiskt god, med halloumi och avocado) i går, och kände bara att jag måste tipsa om stället. I och med att det ligger lite avsides (och att skylten inte syns så himla bra) så har En Halv Trappa Ner inte blivit upptäckta av så många som de förtjänar. Frågade om deras Insta så att jag skulle kunna tagga dem, men de visste inte vad Instagram var. Gaaahhh. Så då kände jag ÄNNU mer, att nu måste nåt göras. ;-)

Skräcken är ju att ett sånt här ställe som är FANTASTISKT en dag måste stänga igen, just för att folk inte hittat dit. Trots en så hög nivå på det de serverar. Och då kommer vi gråta blod. De har också en av de bästa pulled pork-sandwicharna som vi testat. Så Stockholmsmamas - ta en tur till detta ställe nästa gång ni befinner er i Mariatorgettrakter. Ni blir inte besvikna!

Bebis, gris å tröttast i stan

Darlings! Det blir inte mycket till bloggande som jag bjussar på i dag tyvärr, jag är helt enkelt för satans trött. Brukar ju vanligtvis sitta uppe till åtminstone 02 (i natt blev det tillåmed 03) och fixa å trixa med grejer (till exempel el bloggo). Men kombinera det med en bebis som fortfarande vaknar en gång i timmen tills dess att vi går upp runt 09 = massiv trötthet.

I dag har jag gäspat konstant sen kl 17. Så jag fick strikta order från Niklas att bara lägga upp ETT blogginlägg, å sen bums i säng. Antar att han är sugen på en piggare donna i morgon ha ha…

Hursom - jag lyder snällt och publicerar därför bara en grej i dag. En video! Den är i samma stil som den förra som det var många som gillade, så förhoppningsvis faller även denna i god jord. Säg gärna vad ni tycker, vi formar ju innehållet i de här klippen tillsammans. Tryck på Gilla-knappen om ni känner att vi är på rätt väg, och prenumerera mer än gärna på kanalen (som hittas här). Då får ni ett mail när det kommit upp nåt nytt (allt som läggs upp på kanalen kommer inte läggas upp i bloggen).

Men prenumerera framför allt för att ge mig, Niklas och Iggeloni lite videopepp, det betyder mycket! :-)

Nu ska den här trötta mamman gå å knyta sig. Zzzzzzz........

Nya bloggen snart uppe!

I dag har vi pillat med min nya bloggsida, så att Glammis-sajten kan få en välförtjänt paus från mina krascher så fort det bara går. Vi jagar på dem som bygger min sajt med blåslampa, och troligtvis kommer den gå att publicera i början av nästa vecka - halleluja! Den kommer inte vara perfeeeekt då, men så pass klar att bloggen kommer funka - utan krascher! *woop woop*

Puffar lite för min Instagram (@vanja_wikstrom) så länge. Tror dock att de flesta av er som läser bloggen redan finns där. I ärlighetens namn behövde jag mest en bild att illustrera det här inlägget om nya sajten med. Det är inte lätt det här med att styra upp passande bilder till alla rackarns inlägg. Mycket man inser när man börjar blogga själv, vilket jobb det är. Men ASKUL förstås! Ser dock med extra vördnad i blicken på bloggare som jobbat på i flera år, och som hållit en bra nivå på såväl inlägg som bilder. För det kräver verkligen engagemang. Men jag har ju turen att ha världens bästa läsare som ger så sjukt mycket tillbaks att det är en no brainer för mig att fortsätta blogga järnet!

Känns ofta lurigt att kalla er för "läsare" tycker jag, ni bidrar ju med så himla mycket till mitt liv. Faktiskt. Ser ju er mer som min virtuella vänkrets. Kanske ska börja kalla er mina VGF´s (Virtual Girl Friends) eller nåt? Snärtigt förkortat till "Viffarna"? "Voffarna"? Hm, vet inte om det blev så himla mycket bättre än "läsarna". Nån som har nåt snajdigt förslag? Vad ska vi heta, här i vår virtuella vänkrets månntro?

Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen