Dagens Momspo!

Såhär slank jag runt i dag. Tycker det är så svårt att klä sig när vädret beter sig som en hockeyfrilla - det bestämmer sig liksom inte för nåt. Långt eller kort? Varmt eller kallt? Höst eller sommar?

Det blir alltid så schizofrent vid den här tiden på året. Typ: mössa på huvudet, och sen sandaler på fossingarna. Man ser folk på stan i shorts, och man ser folk på stan i dunjacka. Hockeyfrille-tider, som sagt.

Det här blev i alla fall mitt varm/kalla val av outfit.

Stickad tröja / Samsoe & Samsoe

Sandaler / Topshop (gör mitt bästa för att ni ska slippa se en enda bild till med flippisarna)

Boyfriendjeans / GlamMom.se

Jag ÄLSKAR de här jeansen. Det är preggojeans, men jag köpte dem faktiskt redan innan jag blev gravid. Kunde inte motstå dem, de var så snygga OCH så sköna. När jag sen väntade Iggy var de mina favvisar, och jag använder dem som synes fortfarande flitigt. De finns tyvärr inte kvar i den här ljusa tvätten, men det finns några ex kvar vet jag av en mörkare tvätt. De hittas här! Jag hade dem med när jag var preggo, också favvisar. Rekommenderas varmt, oavsett om man håller på att bygga en bebis i magen eller inte.

Hårtoppar / Jeansblå, typ. Rätt bra matchat tycker jag.

Men nu är det där ljusa barret ett minne blott, för i kväll åkte det rosa balsamet fram! Resultatet kommer snart i el bloggo såklart!

Nu slutar jag!

Alltså. Det HÄNDER SÅ MYCKET nu. Med Piggly. Det utvecklas till höger å vänster, i en rasande fart. Bilden är från i morse då jag pluppade ner honom på mage ett ställe. Sen slank jag ut till köket för å kirra lite kaffe, och kommer tillbaka och hittar honom på rygg på ett helt annat ställe. Det är inget krypande vi snackar om, men ett rackarns flitigt ostbågande. Det tar honom runt, liksom. Och han är så sjukt nöjd att han kan förflytta sig för egen maskin. Inte så konstigt, efter att ha varit helt utlämnad åt sina päron i snart 7 månader.

Och det är inte bara med Piggly det händer grejer. Jag känner att det händer saker med mig också, på mammafronten. Jag har slappnat av lite. jag VET ju att nyckeln till olycka (i många fall) är att jämföra sig. Mäta sitt liv/sitt utseende/sin karriär eller vad sjuttsingen det nu må vara med andra. Vilket givetvis är helt lönlöst. Det kommer alltid finnas någon härligare, tätare, snyggare och mer lyckad. Så det är alltid bättre att strunta i andra och bara foka på sig själv och sin egen härlighet, liksom. Nåt jag brukar vara rätt bra på. Men sen kom Piggly.

Ni vet ju hur jag varit med det här med att ligga på mage. Som en äggsjuk höna. Och det är inte det enda. För då å då dyker det upp nån unge i min Instafeed som är precis lika gammal som Iggeloni, men som känns som typ 14 år. En fräsig outfit, medvetet slouchande i nån skön soffa, till synes glatt språkandes med sina lyckade föräldrar. Och så tittar jag på min bebis som tjuter som en gris om jag ens ger sken av att försöka lägga honom på mage. Åsså kommer den där satans osäkerheten krypande. "Utvecklas han verkligen som han ska? Han kan ju inte ens hålla i en mugg! Instabebin jonglerade ju paraplydrinkar för bövelen! Med fötterna!" Ja, ni vet. Tror det finns en hel del som kan känna igen sig i det där lökiga beteendet. Som, precis som när det kommer till att jämföra sig själv med andra, inte leder till något gott överhuvudtaget.

Men det är vår nya världs välsignelse och förbannelse. Denna insyn. Som såklart ofta(st) är polerad - man visar yttersta skalet av löken liksom. Den glansiga sidan. Sen finns det hundra lager till, men de syns sällan. Så det vi tar in är glansen. Det fina är att den inspirerar; vi börjar virka skallror formade som ugglor, och placerar snittblommor i daggvaser. Det mindre fina är att vi trillar i jämförelsefällan; man har inte lika roligt som andra, reser inte till lika spännande destinationer, är inte lika motljussnygg. Och jag får erkänna att jag varit där å dribblat lite när det kommer till Piggly. Men det får vara slut med det nu.

För jag känner att jag landat som mamma. Om jag från början skakade som ett asplöv vid tanken på att åka tunnelbana ensam med min lilla bebis, så kan man nu lätt uppgradera tuben till ett flygplan utan att jag känner oro. För jag kan min unge. Jag känner honom. Jag vet vad som gör honom glad, vad han behöver när han gör en viss min, hur man ska tackla honom när han är trött, vilken sång han tycker mest om att höra, hur man får honom att gurgla av skratt, med mera med mera.

Och att känna sitt barn är också att kunna vara lugn i att någon annan 7-månaders nyss knäckt Rubiks kub. För när man kan sin unge så känner man i hela kroppen att Allt Är Som Det Ska. Han är säkert sen med vissa grejer, men lika säkert tidig med andra. Det spelar ingen roll vad som kommer när. För nu är nu, Allt Är Precis Som Det Ska Vara och ingen mer av min dyrbara tid eller energi ska spillas på dumma jämförelser som inte leder till nåt gott. Amen.

Insnöad

Satt och kollade igenom mina senaste Dagens Momspo-bilder, och upptäckte att jag burit svartvitt i typ en månad. Brukar ju beskriva min klädstil som en korsning mellan basiga Elin Kling och galna Rebecca & Fiona. Och Elin-sidan sopar helt klart banan med dansbrudarna för tillfället. Och det här är så himla typiskt mig. När jag får för mig nåt (typ "svartvitt är ju fräsigt!") så SNÖAR JAG IN. Gör det heeeeela vägen. Liksom kanske tillåme lite för mycket.

Som när jag snöade in på hattar. Jag bar hatt VARENDA dag i fyra (!) år. Jag skojar inte. Hatten var mitt signum. Det gick så långt att jag blev hattberoende, kunde inte gå ut utan huvudbeklädnad. Inte ens till ICA. I KNOW, låter psyko. Men så funkar jag, på gott och ont. När jag till slut kom ut ur hattvärlden var det (på riktigt) folk jag kände som inte hälsade när jag gick förbi på gatan. De såg inte att det var jag, kände inte igen mig utan en hatt på huvudet.

Måste därför bryta denna svartvita trend innan den går för långt och tar över mitt liv och min garderob. Och jag vet det perfekta botemedlet för att få in mig på en färggrannare kurs: ROSA HÅR. Så i morgon kööööör vi! Förutsatt att den där goda bebin inte kommer emellan då.

Dagens Momspo!

Dagens Momspo är...svart, vit å grå. Och blyg som en viol tydligen, av bilden att döma.

Är sjukt sugen på att styra tillbaka mitt rosa hår. Skulle kirrat det i kväll, men det kom liksom en...bebis emellan. Det gör ju ofta det. Rackarns liten tidsätare, den där Iggy. Men ack så god.

Byxor / Filippa K

Skjorta / H&M

Jacka / Vintagefyndad i Tokyo

Namnarmband / Atom47

Pjucks / Ecco

På sandalfronten intet nytt. Etsysnubben som kirrar handgorda lädersandaler för en billig penning är på semester, men så fort han börjar jobba igen så hugger jag honom. Två olika modeller tänker jag mig nu att han ska få göra. Men jag får nog inse att det blir till nästa sommars sandalpromenixer. De här Ecco-pjucksen får duga så länge.

De funkar till byxor tycker jag, men de är inte optimala. Och ni vet ju hur insnöad jag just nu är på de optimala sandalerna. Men just nu är jag så innerligt trött på de där rackarns flippisarna, att jag tar på mig vadsomhelst, förutom just dem.

Vi fyller 9 bast!

I dag fyller jag och Niklas nästan ett decennium som girlfriend å boyfriend. Imponerande, måste jag säga. Är sjukt nöjd att jag fått spendera de senaste åren i hans eminenta sällskap, bättre partner in crime på förhållandefronten kunde jag inte fått.

Får ibland frågor om hur jag och Niklas träffades, hur frieriet (via en tatuering!) gick till med mera. Alla såna svar finns i det här inlägget, så klicka gärna in er där om ni e sugna på lite smetig kärlek. Ibland är man ju det.

Har en himla bra present till honom faktiskt, men den är inte riktigt klar än. Så då styr man ett sånt här kort istället. Funkar bra det med. Måste leverera bara, den här gången. Får fortfarande retfulla kommentarer om den där Yasuragiövernattningen som jag gjorde ett så hiiiimla fint kort med, och gav till Niklas. Men själva övernattningen har liksom inte blivit av. Nu var det här typ 5 år sen. Så det får ju inte upprepas. Men jag har en plan. En bra sån. Så han kommer få sin present den här gången, och han kommer bli rackarns nöjd. Den som väntar på nät gott...får vänta lite till. Helt enkelt.

Men. Jag älskar dig skatten. Och en bebis har vi lyckas producera också, världens godaste tillåmed. Heja oss!

Jahapp

La precis upp den här bilden på Insta (jag hittas på @vanja_wikstrom), men tycker den förtjänar lite dubbelexponering. Så den åker upp här också.

Vi lägger Iggy varannan kväll, jag och Niklas. Turas om liksom. Men vi har olika taktiker (uppenbarligen) för att få grodan att somna. Antar att pappa kör på "Lampskärmsmetoden". För när det är NIklas tur att lägga så går man in i sovrummet och hittar det här.

Instafriends

Det här med sociala medier är ju en lustig grej. Man lever delar av sitt liv där. Skrattar åt vissa saker, förfäras av andra. Och så denna grej: Man Börjar KÄNNA Folk. Dels, så känner man igen dem. Vilket kan bli otroligt obekvämt när man befinner sig i situationer där man blir osäker på om man träffat en person förut, eller bara känner igen honom/henne från Insta/Fejan/Tuben. Händer ganska så ofta tycker jag.

Ibland är det dock fiffigt, det här med igenkännandet. Som i morse när jag kände igen en gammal kompis som gick förbi bageriet där jag, Niklas å Piggly käkade frulle. Hade jag inte sett honom flimra förbi på fejan då och då hade han garanterat slunkit förbi mig, även IRL så att säga. Vi gick i mellanstadiet tillsammans (hade tillåmed ett band ihop!), men det var säkert ett decennium sen vi sågs senast. Men nu haffade jag honom. Och det resulterade i ett väldigt härligt extrasällskap där på bageriets uteservering, med uppdatering om kids å jobb, och framtida planer på att sänka en öl ihop och uppdatera lite mer. Kul!

En annan skojig grej med sociala medier är att man ju faktiskt kan hitta nya vänner. Riktiga liksom. I dag kändes det som att det hände för min del. Gick nämligen ut på barnvagnsprommis med en tjej som jag haft lite kontakt med på Instagram sen nåt halvår tillbaka. Vet inte riktigt hur det började, men vi började följa varandra och jag fick en känsla av att Den Här Tjejen Skulle Jag Gilla, liksom. Fnurlade även på om vi kunde samarbeta på nåt sätt, hon är också en momtrepreneur.

I dag fick vi i alla fall till en dejt - vi tog kidsen (hon har en 10-månaders) och slank ut å gick. Glömde bort att knäppa en bild på denna nya bekantskap medan vi hängde, så prommisen får illustreras av en selfie på mig å en selad Iggly istället. Hursom så var det rackarns trevligt, på riktigt liksom, inte bara "trevligt". Så det blir definitivt mer häng med denna Instakompis. Kul tycker jag, att sånt kan hända.

Efter Instakompishänget blev det en spontalurre med Moster Mini. Tillsammans med min ostbågande bebis. Som (uppenbarligen) inte ville bjussa på en blick in i kameran. Bajsblöja däremot, bjussade han så glatt på. Ungefär 30 sekunder efter det att denna bild togs serverades min lyxiga lunch, som jag fick lämna ungefär omgående för att störta in på toaletten och röja runt i bajs. #mammaliv

Oj vad MAMMABLOGGIGT det blev nu...

...jag är ledsen - ber i förväg om ursäkt till er som läser den här bloggen för att "den inte är som andra mammabloggar" (nåt jag roligt nog ofta får höra - tack för det!). Men nu kommer jag prata bajs.

Det här med att introducera riktig mat till Iggly är ju en riktig rackarns resa. Som bjuder på en hel del. Framförallt kroppsvätskor, har vi märkt. Denna enorma kudde som vi hängde i i dag får därför äran att illustrera detta inlägg. Färgen passar liksom så...bra.

Nåväl, Iggly var ju en ledsenmule heeeela kvällen i går. Sov som en stock i natt däremot (var väl helt utpumpad stackarn) och vaknade som en sol. Soligheten har hållit i sig hela dagen, och vi har låtit bli att ge honom nåt annat än ersättning, tycker att lilla magen ska få en välförtjänt paus. Den har dock jobbat på rätt bra, och vår bebis som poopar en gång om dagen vanligtvis, har bjussat på både en, två och fyra bajsblöjor i dag. Plus ett gäng kräkningar. Det väller över från alla hål(l) och kanter, kan man säga. Och då har vi inte ens introducerat denna katrinplommonpuré som hela världen verkade veta om, förutom vi. (Helt klart nåt för BVC att tipsa om i samma andetag som de säger "det e dags att börja ge din bebis riktig mat".)

Tack snälla för tipsen, och kommentarerna kring hur era bebbar beter/betett sig när det varit dags för fast föda. Verkar som att det är mer regel än undantag att magarna blir hårda/lösa/kaosiga, och att en hel del dessutom börjar kräkas. Vi kommer backa bandet, ta det lite lugnare och köra ett par skedar katrinplommon innan varje måltid. Några av er kör plommonpurén på gröten (låter både gott å smart tycker jag), och några har också tipsat om att köra matolja/rapsolja i mat och/eller gröt, för att underlätta för minimagarna. Superbra tips - som vanligt! Tack! :-)

I morgon ska vi ge oss på att putta i Igglypiggly lite mat igen. Med betoning på lite. Och purén såklart. Så då blir det väl ännu mera fjutt på blöjorna. Håhåjaja.

Dessa saaaatans bloggkrascher!

Jag startar det här inlägget med en avväpnande och förhoppningsvis så gullig bild på Iggly, att ni inte KAN vara arga på mig. Kolla lääänge på den här bilden. Känn hur irritationen sakta men säkert rinner bort. Ersätts av....lycka. Okej, nu får ni scrolla neråt.

Då kör jag vidare med den här bilden. Nu GÅR det ju inte att tycka illa om den här bloggen va? Trots att den...KrascharHelaSatansTiden. Suck.

I dag kraschade bloggen när för många ville in och läsa. Igen. Känns som typ sjuttiotusende gången det händer. Jag är ju himla himla glad att det är så många som vill hänga här med mig och oss, men jag förstår verkligen att man blir sjukt trött på en blogg som kraschar hitan å ditan när man vill in å läsa. SORRYBORRY!

GlamMom.se har för lite kräm för att kunna ta emot all trafik, och när sajten kraschar så är det inte bara jobbigt för alla som vill läsa, det innebär också att ingen kan handla i webbshoppen, och ingen på kontoret kan jobba med vår sajt. Hela GlamMom blir alltså paralyserat. Inte så lyckat. Men! Det här är snaaaart löst. Jag kommer nämligen flytta bloggen från GlamMom inom kort, till en ny sajt. Den kommer ha kapacitet att ta emot alla besökare, och där kommer det även finnas en massa annat smått å gott som jag hoppas att ni kommer gilla.

Bloggen kommer fortfarande speglas till GlamMom. Men för webbshoppens bästa är den optimala lösningen att flytta bloggen. I alla fall tills dess att även GlamMom´s nya sajt (som kommer lanseras i höst, även den med mycket mera besökskapacitet) är sjösatt. Så jag hoppas såklart att ni vill haka på till min nya adress inom kort.

Nu kommer en lite mer full i fan-bild, känns som att ni är redo för det nu. Hursom, den nya bloggsajten kommer inom en månad. Då blir bloggen mobilanpassad och den kommer gå att följa via Bloglovin som ni har önskat. Jag vill ju att den ska bli så bra som möjligt för er som läser. Så har ni nåt annat önskemål, spill it out så försöker jag se till att vi ordnar det.

Avslutar det här FörlåtMigSnällaStannaKvarLiiiiteTillSåLovarJagGuldOchGrönaSkogar-inlägget med en bild på en man och ett barn. Brukar ju alltid få girls på gott humör. För att wrap it up liksom. Är vi okej då? Ni pallar hänga kvar på denna bökiga sajt nåååågra veckor till, så lovar jag snabb, fräsig och mobilanpassad läsning inom kort! Deal?

Smarta produkter vs puckade päron

Har ju sagt det förr men säger det igen. Och igen. HUR klarade jag mig utan er bloggläsare? Det kan man undra. Fick precis ett tips av Jenny som har en likadan vagn som oss, att det finns en extra del på solskyddet som man kan vika ner. Har totalt missat det. Nu blev den ju ännu bättre den här solsuffletten! Tack snälla för tipset!

Voilà - en decimeter solskärm till. Inte dumt!

Dagens barnpryttlar är nästan för smarta för sitt eget bästa ibland. Som den här suffletten. Delen som man kunde vika ut trodde jag bara var till för att stoppa in UV-skyddet i. Men den delen av suffletten dubbeljobbar alltså. Det gillar man ju. Så länge man fattar galoppen.

Maxi-Cosin är ju också en storfavorit här hemma. Där höll vi på att leta ihjäl oss på nätet efter en passande sufflett att klicka hem. Kunde för våra liv inte förstå varför INGEN ENDA SAJT hade en sån att erbjuda. Förrän vi insåg att den var...ehhh, inbyggd. Den fanns liksom redan med i paketet. Men den var så smart placerad (läs: gömd) att vi inte kunde hitta den förrän vi fick prata med en säljare i en barnbutik. Pust.

Kontentan är, att antingen är dagens nymodiga bebispryttlar för smarta för sitt eget bästa, eller så är vi för dumma. Vi kan väl enas om att alternativ 1 låter trevligast, va?

Och hörrni - har haft en så rackarns hektisk helg att jag inte hunnit svara på en endaste bloggkommentar sen i slutet på förra veckan - SORRYBORRY! Jag kör ett svarsrace i morgon, så ni som inte fått svar - kika in på inlägget ni ställde frågan på i morgon kväll så ska jag ha svarat. Nu är det tamejtusan dags att sussa. Om det går vill säga, beroende på Herr Ledsenmule därinne i sovrummet. Pust.

Surmulen!

Hörrni - ett varningens ord på vägen när vi pratar om det här med att introducera riktig mat. Har man otur kan det resultera i att man få en sån här liten surmule på halsen. Eller, inte så snällt att säga surmule, en ledsenmule då.

Vi blev nog lite för entusiastiska med det här med riktigt käk. I dag testade vi lite gröt till frukost, och sen burk till middag. Dagen innan körde vi lite gröt till kvällsmål, och innan dess burk till middag. Och alla barn är ju olika, men för Iggelonis del så blev det nog för mycket lite för fort. För i dag var han ledsen å gnällig hela eftermiddagen och heeeela kvällen. Ville inte ens äta sin äääälskade ersättning. Sova var det inte tal om. Nappen nobbades bestämt. Han ville bara bli buren, men knappt ens det funkade. Han var riktigt ledsen. Hua hua.

Vi har märkt att han blivit hård i magen av den nya maten, så förmodligen är det det som spökar. Han har ont i kistan och kanske att han till och med mår illa (i går kräktes han som aldrig förr, det var rena rama kräkfesten). Nån vajsing i magen är det helt klart. Googlade som besatta och insåg att det verkar väldigt vanligt att bebbarna blir hårda i magen när det är dags att gå över från mjölk/ersättning till riktig mat. Märker man att det blir problemas får man backa lite, så att det inte går för fort fram.

Fick också tipset av en kompis att varva det här nya krubbet med katrinplommonpuré. Köra varannan portion riktig mat, varannan katrinplommonpuré för att hålla igång magen. Det låter ju smart, minns alla katrinplommon jag mumsade i mig under preggofieringen (nån som känner igen sig he he?), och de funkar ju som en dröm.

Så i morgon bitti blir det inhandling av plommonpuré! Så fortsätter vi matövergången, men lite långsammare och varvat med plommon. Så blir det nog bättre.

Det var inte lätt att hålla den här bebben nöjd i kväll kan jag tala om. Vi tog till alla möjliga tricks; pipleksaker (funkar alltid), sjunga Imse Vimse (funkar också alltid), tända/släcka lampor, titta på roliga grejer i lägenheten, läsa bok, leka med leksaker, partaja runt i gåstolen, steppa (såklart), kolla på Baby Einstein, etc etc. PHU.

Det var ett enda maratonlopp av distraherande. Iggy hade dessuotm vägrat sova, så det var en ledsen, hungrig, övertrött bebis med ont i magen att handskas med. Inte det lättaste. Störst succé på distraktionsfronten gjorde vår nyinköpta kaoskorg. Eller, "leksakspåse", som vi kanske ska kalla den lite fint. Bästa köpet på länge. På 30 sekunder sväljer den alla fyratusen små mjukdjur som numera bebor vårt hem, och gör att man ser golvet igen. Himla fiffigt.

Att bli nerpluppad bland alla skatter var en klar hit. Där var han nöjd - i säkert fem minuter. Sen börjades det igen. Jag och Niklas är ju (tack å lov) rätt ovana vid en grinig å ledsen bebis. Man inser rätt snabbt att vi haft tur som (hittills) inte fått uppleva så mycket gnäll. Har vänner som fått kolikbebisar och inlett hela sitt föräldraskap med ETT ÅR av magknipsskrik, typ dygnet runt. ALL CRED till att de fortfarande står på benen. Jag och Niklas var helt slut efter fyra timmar. Då slocknade äntligen Iggly.

Ska bli intressant att se vad det här blir för natt, och om han mår bättre i morgon. Hoppas hoppas. Då kommer vi inleda dagen med katrinplommonpuré, så får vi se om problemet löser (hö hö hö) sig.

Att börja ge sin bebis riktig mat

Har fått en del frågor om hur vi gör med det här att introducera riktig mat till Iggelini. Så här kommer lite info. Min BVC-tjej sa att hon rekommenderade att 1 mål om dagen skulle vara utbytt mot riktig mat vid månad 8. (Vet att alla rekommenderar olika, och skulle tippa att alla sätt e bra förutom de dåliga så att säga.) När jag hörde det tänkte jag "Tipptopp! Vad skönt!". Tyckte nämligen det här med burkar, gröt, välling, mellisar, frukt, gluten och allt annat som de små liven ska ha i sig verkade lite...bökigt. Att amma/mata med flaska är ju liksom så smiiiiidigt. Så jag tänkte, att då skyndar vi långsamt och siktar på att ha bytt ut ett mål om dagen månad 8.

Men, sen ändrade jag mig snabbt som attan. Gjorde en 180 (obs! måste uttalas på amerrrkanska) som jag hade sagt om jag var gangstabitch. Eller nåt. Hade nämligen ett låååångt samtal med BVC i fredags, eftersom jag kände att vi behövde hjälp att bolla med någon kunnig kring det här med att Iggy börjat sova så dåligt. Och då kom vi fram till att en nyckel till sovandet är att han ska äta mer på dagen. Och helst då riktig mat, eftersom man står sig längre på det än en flaska ersättning.

Känner man sig trygg med att bebben får i sig tillräckligt på dagen, så kan man plocka bort nattkäkandet. Vilket i sin tur eliminerar några uppvakningar, som leder till härligare nätter för oss alla. Förhoppningsvis. Annat som kan påverka hans sömn just nu (trodde hon) är framförallt att det händer så rackarns mycket utvecklingsmässigt. Det är en jäklans massa grejer att processa, vilket kan leda till mardrömmar och orolig sömn. Som vi märkt. Iggy är liksom snyftig när han vaknar på nätterna, och några gånger har han till och med vaknat och gråtit, varit jätteledsen. Det kan man väl inte göra jättemycket åt, tänker vi. Men maten däremot, kan man ju styra upp. Så det är planen nu - att byta ut ersättningen mot riktig mat.

Vi är ju (som ni vet vid det här laget) ekonördar och vill minimera giftintaget så mycket vi kan. Därför har jag köpt hem ett berg av de här - Ellas Kitchen! De finns från 4 månader, och det är frukt- och grönsaksmoothies och -puréer, ibland uppblandat med brunt ris för att bli lite matigare. De är 100% ekologiska, och innehåller inget annat än frukt och grönt. Kikar man på innehållsförteckningen så är det typ tre ingredienser: banan, äpple och brunt ris. Inget skräp tillsatt överhuvudtaget. Det gillas!

För lite äldre barn är de perfekta som mellanmål, men vi har kört dem som en introduktion till mat för Piggly. Tagit litegrann på en sked och gett honom då och då för att han ska få smaka. Och det har gått kalas, han har glatt snaskat i sig. Har dock upptäckt att han inte är så nöjd om de är kylskåpskalla, men rumstempererade går bra.

Nåt annat vi gjort är att putta i honom lite vitt bröd i ett par veckors tid för att förbereda tarmarna på gluten. Vi blev rekommenderade att ge Piggly typ en munsbit några dagar i veckan i ett par veckors tid, och sen introducera mindre mängder av gröt/välling som innehåller gluten. För att sen trappa upp glutenmaten.

Han får INTE så mycket som det ser ut som på bilden ovan, utan små smulor som jag lagt på en sked Ellas Kitchen-puré. Eller bara smulorna som de är, och det har han gillat. Liiite nojigt med smulor dock, de får vara teeny weeny så det inte blir sätta i halsen-size på dem.

Vi har också börjat ge lite burkmat senaste veckan. Vi ger så många skedar som han vill mumsa i sig. Även här kör vi på ekomat, Hipp har ekologisk barnmat i massa smarriga smaker.

Det har inte varit något problem med att få i Piggly ny typ av mat. Han verkar tycka det är roligt att smaka på nya grejer. Det är inte så att han slukar en hel burk direkt, det mesta han ätit har väl varit en tredjedels burk. Men han öppnar snällt munnen (för det mesta), så länge käket är rumstempererat.

Så - det är ungefär såhär långt vi har kommit vad gäller matutvecklingen här hemma!

Från 1-årspartaj till 70-årsfirning

I dag var det dags att fira min käre far som fyllde 70 bast i somras. Det gjorde vi med en familjelunch på Långbro Värdshus. Och jag å Niklas hade fastat sen i går kväll för att göra så mycket plats som möjligt i magen för all smarrig mat. Ett smart move helt klart, för fy satan vad gott det var! Egen öl hade de också, rackarns god den med.

Väldigt mysigt ställe. Helt klart värt ett besök eller fem.

Vi åt och åt och åt och åt och åt. Och åt. Typ. Och drack. Och pratade. Och bytte bajsblöjor. (Jajemän, mitt i den magiskt smarriga silltallriken fick jag en bajsblöja som extra krydda. #mammaliv)

Den (bajsande) ostbågsbabyn var såklart med. Och när han inte bajsade, så ostbågade han sig igenom lunchen. Det är det nya heta, som sagt.

Efter lurren blev det prommis. Här posear födelsedagsbarnet självt, med frugan (Iggys bonusmormor) och en sovande Piggly. För självklart somnade vår bajsande ostbåge som en stock i samma sekund som vi lämnade restaurangen. Efter att ha härjat vilt under den två timmar långa lunchen. #mammalivsomsagt

Lägg märke till påsen under vagnen - den är nämligen proppfull med fina kläder som Igster fått ärva av sina kussar på min sida (mina brorsöner). Varje gång vi ses får vi ärvda skatter av dem. Inte dumt alls att producera en unge av samma kön som ligger alldeles lagom i ålder efter brorsans kids. Mycket ekonomiskt, måste jag säga.

Och brorsans kids är inte bara himla bra på att styra upp fräsiga kläder till Iggly, de är också rackarns roliga å söta att hänga med. Arvid (den ena) hade gjort sig extra fin i dag på sin farfars 70-årsfirning. Slips, skjorta - åsså favoritringen. Love it. Bra stil, Sparvid!

En finfin present hade de med sig till Piggly också! I påsen låg en väldans göllig outfit med pandor på. Dyker med största säkerhet upp i bloggen inom kort på en ostbågande baby.

Igglys moster Mini å hennes snubbe Aksel var också med å firade pappsen.

Yours truly å 70-åringen! I present fick han en weekend i Berlin tillsammans med sin avkomma. Så i oktober åker jag, pappa, Mini och brorsan dit och sörplar öl, kultur å pappamys!

Ostbågsbabyn!

Det är så himla roligt, för just nu händer det sjukt mycket i Piggelonis utveckling. Varje dag kommer han på att han kan göra nått nytt, och han blir SÅ GLAD. Världens nöjdaste bebis liksom. I går kom han på att han kan kasta huvudet lååångt låångt bak när han står upp, och på så sätt hamna i brygga, nästan dubbelvikt. Så. Rackarns. KUL.

Och när en sån här nyhet kommits på, så görs den liksom med no end in sight. Vi höll på att garva ihjäl oss åt honom i går, för ett tag ville han inte göra NÅT annat än att göra sitt nya fräsiga ostbåge-move. 50 gånger i rad. Eller hundra. Ostbågebabyn har landat!

Ettårspartaj del III!

När eftermiddagen började glida över i kväll så morphades barnkalaset sakta men säkert över till vuxenfest.

Tjusigt dekorerad, den med såklart!

Jag tog två klunkar starköl, blev snurrig (hej mammaliv! suck...) och switchade till saft. Vi ska på 70-årspartaj i morgon, så det var inte riktigt läge för oss att partaja alltför mycket. Trist att vara bakisseg i morgon, vi ska fira min pappa nämligen. En familjebrunch står på agendan. Bakis å skakis på 70-årsbrullen = nono. Och bakis å skakis med bebis som ska tas hand om = BIG nono. Kan knappt tänka mig nåt vidrigare tror jag. Så ska det festas får det nog göras med barnvakt både på själva festkvällen, och dagen efter.

Den här gosgrisen är världens bästa sällskap. Men när hans päron är bakis så kan jag tänka mig att han faktiskt är världens värsta sällskap. Eller - vi är nog världens värsta sällskap för honom - rättare sagt. Så vi spolade kröken i kväll.

Lagom till att festen drog igång kom underbara Burger Bros och rattade burgare till alla.

De slaktar, styckar och gör sin egna köttblandning. På enbart superpremium kött, som självklart är ekologiskt å närproducerat.

Och de är nästan obehagligt smarriga. Bästa burgaren jag någonsin ätit, den är så sjukt god! Och då ska man veta att jag absolut inte är någon köttperson, fisk vinner alltid i min bok. Ska jag äta kött måste det vara det tjusigaste tjusiga, dyrt utav satan, eko osv osv. Är det inte det bästa köttet som delidisken har att erbjuda så tycker jag alltid att det finns en "köttig" bismak, som är vidrig.

Men - de här burgarna är magiska. Det sjuka är att det finns inte en enda krydda i färsen - det enda de tillsätter är salt medan burgaren steks. Annars är det enbart köttet i sig som smakar. Inget annat skräp är inbakat heller, inget ägg, ströbröd osv som folk kan ha i ibland. Det är BARA kött. Fast überlyxigt kött, från glada kossor. Och det är MAGISKT gott. Fluffigt, saftigt och smakrikt utav satan. En upplevelse helt klart.

Sjukt nöjd hamburgermumsare!

Eftersom vi har 70-årsbalunsen i morgon så stannade inte vi kvar så sent och partajade loss, men Niklas hann i alla fall med en bastu och ett bad. När vi gick var bastun full med såväl folk som öl, brasan var tänd i uterummet, rödtjutet upphällt i glasen och musiken i full gång. Förhoppningsvis partajas det långt in på småtimmarna. Nästa gång får vi vara med å svira lite längre.

Men TACK Oliven, Kimpis, farmor å mormor å alla andra som bjussade på det här episka kalaset. Och GRATTIS världens finaste å godaste Rubydubes som nu är hela ett år gammal. Ett år är en så kort tid, och ändå går det inte att tänka sig att det faktiskt fanns en tid då du inte var med i familjen. We love you!

Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen