Visa alla blogginlägg

Visar taggade inlägg med ♥ Mammaliv

Gästbloggare Anna Wii

Som gravid går man igenom många förändringar rent fysiskt och
tyvärr verkar det vara okej att kommentera en gravid kvinnas kropp
på ett sätt vi inte kommenterar mäns och ickegravida kvinnors
kroppar. Själv har jag i stort sett förskonats från denna typ av
kommentarer men har på sistone fått läsa ett par kommentarer om MIN
gravida kropp på andras sociala medier. Min mage är tydligen för
liten, det syns inte att jag är gravid och det gör mig både ledsen
och illa berörd. Dels för att jag tycker att vi ska få ha våra
kroppar i fred, dels för att jag inte tycker att vi ska jämföra oss
och döma varandra. Vi går alla in med helt olika fysiska
förutsättningar i en graviditet beroende på kroppstyp, gener,
startvikt, mående och så vidare. Vissa blir stora, andra inte, och
det finns inga fel så länge vi gör det bästa för de små skatter
vi bär på och det tror jag att 99,9% av alla blivande mammor gör.



Det är jobbigt nog med den förändring man går igenom som blivande
mamma, både psykiskt och fysiskt, så omgivningen behöver inte
lägga några ytterligare krav ovanpå det. Är man inte för liten
är man för stor och jag vet inte hur många märkliga kommentarer
jag läst/hört om som vänner och andra fått under sin graviditet.
Kommentarer som sårar och lägger extra krav på en blivande mamma
som egentligen bara borde få fokusera på uppgiften – att bära på
sitt barn och förbereda sig för ett nytt liv med sin lilla bebis.

Jag hoppas det blir en attitydförändring kring den gravida kroppen i
framtiden där vi hyllar den, oavsett storlek, i stället för att
kommentera, pika och öka kraven på alla blivande mammor. Lyft fram
och fokusera på det vackra i en graviditet och tänk på vilket
fantastiskt jobb vi gör i stället för att fokusera på den ytliga
förändring vi genomgår. Vi bär framtiden i våra kroppar och då
borde inte något så trivialt som vikt och storlek vara det som
omgivningen lägger fokus på!


Tänk lite längre än näsan räcker och behandla andra som du själv
vill bli behandlad...

/Anna

Att ta en fräsig selfie

...är inte det lättaste ska jag tala om. Försökte i dag, när jag å grodis var ute å sprang lite ärenden. Tyckte först att "den här blev ju bra", såg sen att mitt barn såg ut som en deprimerad Laika som precis insett att den där jäkla rymdfarkosten nog inte var ett hundtivoli, som hade utlovats.

Känns ju trist att sprida deppbilder på sin unge (speciellt i sociala medier: "Vad ÄR hon för typ av mamma egentligen - barnet ser SÅ olyckligt ut!". Så jag försökte igen.

Inte mycket bättre. Fick med båda två (ett konststycke i sig, bebisar är liksom....rackarns rörliga). Men dessvärre ur fokus. Kanske lika bra det, då mitt barn på denna bild ser ut som Laika som inte bara just insett att farkosten inte är ett tivoli, hon har också förstått att hon e pretty much alone. Out in space. And never coming back. Å inte ens lite Frolic finns det att snaska på i det trånga jäkla utrymmet. Kanske lika bra att den blev ur fokus, bilden.

Yes! I fokus! Nej...bebishuvudet åt fel håll. På´t igen.

Okej. Fokus: check! Bebishuvudet framåt: check! Ingen Laika-look: check! PERFE...aj, fan. Inga ögon på mamsen. Aja, ska man vara ärlig är det väl såhär de flesta ser en ändå, när man är ute å rastar sin bebis. För att gå på stan med grodis i selen är ungefär som att kliva i Dolly Partons kropp. Ingen bryr sig om dina ögon längre, om vi säger så. Så den här selfien får helt enkelt duga. Och var ärliga nu - ni såg inte ens att mina ögon var klippta förrän jag påpekade det, eller hur?

Tvättmeck

I dag var en riktig fix and trix-dag. Så jäkla skönt att ha såna. Ni vet, när man tvättar såväl kläder som hår, rensar ut sånt som är för litet ur grodis garderob, sorterar in det som är nytt, organiserar om lite så man hittar bland alla bebiskläder (de e så rackarns små, blir rörigt på en gång ju!), bleker en solkig tisha så den blir som ny, svarar på såna där mail man inte orkat svara på på lite för länge. Med mera med mera. Fix and trix.

Hade min duktiga tvättassistent med mig i tvättstugan. Å hörrni - gör era kids såhär också? Så fort det finns en sjal/filt/handduk/täcke i närheten ska Iggy dra det över huvudet, och liksom gno in ansiktet i det. Han blir sjukt exalterad, nästan vild! Det är (tydligen) så jädra skoj.

Har ju tipsat tidigare i bloggen om grejen som Iggly ligger i på bildern - Sleepcarrier. Så sjukt bra grej, vi har använt vår så himla mycket. Den buntar ihop en massa funktioner (älskar saker som multitaskar - då slipper man köpa sjuttiarton pryttlar), och funkar som alltifrån en bärbar vagga till ett babynest till en lekmatta till en mjuklift till en resesäng till en..."bära bebbe till tvättstugan"-grej. Toppen!

Och om jag i går raljerade lite över det här med att man blir en sjukt skillad meckare som nybliven förälder, så är ett av ställena då det märks nåt infernaliskt - just i tvättstugan. Man ska bära ner (eller upp) x antal ikeakassar med tvätt, tvättmedel plus bebis. Samtidigt. Skramla fram diverse nycklar, låsa upp dörrar hit å dit, slinka ner (eller upp) för trappor, lastad med mera grejer än en packåsna. Varav ett paket är det finaste man har, så det vill man inte direkt råka tappa i trappen eller dänga in i någon härlig källarvägg.

Och ovan beskrivning gäller såklart bara första turen, sen ska man börja om proceduren femtiotolv gånger till allteftersom tvätten är klar och det ska in nya plagg i nästa omgång. Pust. Nåja, man får upprepa "gratisgymgratisgymgratisgym" som ett mantra i huvudet tills dess att man tycker situationen är ok, om man blir lite mulig över allt meckande.

Hursom, då är man glad att man har en sån här smartinggrej att dumpa Piggly i, så att meckandet ner till tvättstugan går lite lättare.

Högst upp på önskelistan dit vi flyttar (vi vill gärna ha en större lägenhet och letar ständigt - dock utan särskild framgång) är en balkong. Höjden av lyx i stan tycker vi. Men snar tvåa på samma lista är TVÄTTMASKIN I BADRUMMET. No comment needed, va?

Bästa accessoaren!

...till alla outfits är såklart den här lille rackaren! Satt å raderade lite bilder i mobilen, och upptäckte de här två picsen från i går, när vi tog en Momspo. Eftersom de innehåller världens sötaste accessoar, så måste de ju såklart få bli små eftersläntrare här på el bloggo.

Å hörrni - jag måste bekänna en sak. Jag ääääälskar att gå runt med Piggly på höften eller i selen bland folk, jag är liksom så löjligt stolt över denna lilla krabat. När jag har med mig honom känns det lite som om jag är sprinklad med magiskt stoff, det lyser lite om oss (i mitt huvud i alla fall). Så känns det verkligen.

På ett sätt är det ju megatöntigt att känna såhär, jag är ju inte direkt den första brutta att bli mamma liksom. Världen har sett det förut. Men. Det är också det som är så satans fint, att barn kan få en att känna sig såhär. Speciell. När jag var preggo var det likadant - jag tyckte nog allt att jag var liiiite mer magisk än förut, tack vare Iggly som byggdes därinne. Och samma sak där ju - gravidmagar är inte direkt en ovanlig syn på stadens gator. Världen har sett det förut.

Men det är ju det som är så rackarns fint, har jag upptäckt. Tack vare denna lilla mänska känns både jag och världen annorlunda, det magiska stoffet yr omkring oss vart vi än går. Världen glittrar lite extra. Och det kokar nog ner till att vi faktiskt ÄR lite extra magiska, både han och jag. För varandra. Och det gör hela skillnaden.

Vintageshopping som det så fint heter

Efter babysimmet shoppade vi en hel hög med kläder till Iggeloni! Eller okej, inte riktigt. Men nästan. Vi har ju tajmat honom så himla fiffigt att han har hela tre äldre killkussar, som alla ser till att vi får ärva kläder - i mängder! Extremt ekonomiskt kan man ju säga. I dag var vi därför hos kusin Ruben och gick loss bland de kläder som var för små för honom. Vilket var en hel låda. #scooore

Ruben är ett halvår äldre och är väldigt duktig på att peka och säga "Däh!". Som synes. Det han pekar på, är Iggly. Som mest torrsimmar runt på golvet, inget fräsigt bilåkande där inte.

Nu börjar de kunna interagera lite med varandra, så det är så kul att se vad de gör om man tussar ihop dem.

Ruben är, förutom att peka, också väldigt bra på att stjäla nappar. Fem sekunder tog det, sen var Pigglys napp i kussens mun. Vi hoppas ju på att de ska bli kompisar, och jag kan inte låta bli att tänka på att visa dem en sån här bild när de är typ 15. Oj! Fick just en guldidé! Den här bilden MÅSTE ju bara rekreeras om 15 år! Ska photoshoppa ihop en likadan, fast med fjuniga tonåringar istället. Och så får de en inramad version när de fyller byxmyndiga. Istället för moppe. Bästa presenten ever.

Babysim!

I dag var det dags för babysim! Niklas är ju till hälften fisk (hans andra hem är havet, tror nästan han har gälar nånstans), så han har varit peppad sen läääänge att gå på babysim med Iggly. Och i dag small det! Eller, plaskades rättare sagt.

För oss som inte hängt med mammagrupper eller varit på öppna förskolan var det en sån skön syn att se alla dessa bebisar - de var överallt! Från det att man kom in på stället så var det liksom strösslat med minisar, och det ser ju för satans skoj ut. Har aldrig sett så mycket bebbar på samma gång; vart man än tittade så var det nåt litet, mjukt å jollrande som ögat landade på. Sjukt sött faktiskt. Kändes lite som ett eget universum på nåt sätt.

Stället vi var på var dedikerat till baby- och barnsim, så allt var liksom anpassat för kids. Himla mysig överraskning tyckte jag. Jag trodde att man skulle hålla till i ett hörn på nåt badhus, med en massa andra. Men här fanns bara en bassäng, och i taket var det dekorerat med söta leksaker som bebbarna kunde spana på. Väldigt sött.

Det var bebisar från 4 månader till 9 månader i vår grupp, och i dag var det verkligen superbasic prylar som gicks igenom. Några grepp hur man ska hålla sin bebis i vattnet, och så fick de plaska runt lite för å bekanta sig med hur det är att vara i en stor pool.

Piggly badar nästan varje dag med någon av oss här hemma, så han är rätt vattenvan. Men att få plaska loss i en sånhär stooor bassäng är han inte bortskämd med. Han hade sjukt kul!

Nåt som vi dock inte har hemma är badleksaker, och det fanns i mängder här. Favoriten var en haj som kunde spruta vatten. Som ni ser är grodis mäkta exalterad över denna haj. Som inte syns dock, var lite svårt att fånga den på bild eftersom den for fram och tillbaka och ner och upp i hundra kilometer i timmen, glatt viftandes av en fluffig bebishand.

Det var kul att se att alla som var med i gruppen kom i par. Trodde (fördomsfullt nog) att det mest skulle vara mamas där. Nu gick vi iofs på en söndag, men ändå. KUL att det var så mycket papas i vattnet också!

Pigglys katrinplommonpuré-diet gjorde att jag var lite nojig över att...ehh..orsaka nån slags olycka. Men det gick finfint. Phu. Pappa tar en snabbkoll, för säkerhets skull.

Som inledning och avslutning sjöng vi en väldans fräsig sång, och så gjorde man lite olika rörelser med bebbarna. Mördargulligt faktiskt. Vi filmade, så nästa program på YouTube-kanalen blir ett babysim-avsnitt!

Nybadad groda och nöjd mams. Det här var verkligen så jäkla skoj! Tyckte vi alla tre. Så himla kul att göra nåt sånt här ihop, rekommenderas verkligen. Och själva babysim-stället var kalas; jättebra instruktör, gullig personal och fint inrett med mycket att spana på för kidsen. Det fanns pentry om man behövde värma mat, och barnvagnsparkering.

Stället vi gick på heter Stockholms Simskola & Stockholms Babysim (hittas på babysim.se), ligger på Kungsholmen och har även kurser för äldre barn. Vi vill gärna att Iggly ska lära sig simma så snart det bara går, har förstått att många föräldrar är paniskt rädda för vatten tills dess att ungarna lär sig simma på egen hand. Och det ligger ju väldigt mycket vettigt i att ha enorm respekt för vatten. Så en simmande Piggly ser vi fram emot, ett par år från nu. Men man måste ju börja nånstans, så de kommande 9 söndagarna så hänger vi i den här varma gossiga bassängen med alla gölliga bebbar!

Vill passa på att säga TACK till lilla toksöta Emblas mamma som kom fram å hälsade på oss i dag och sa att hon läser bloggen. Gulle dig, jag blev så himla glad! Det är så overkligt att träffa läsare på stan - I VERKLIGA LIIIIVET liksom. Men Så. Jäkla. SKOJ! Man blir så rackarns peppad på att bloggabloggablogga!

Och precis som med Felicia som också kom fram och sa att hon läser bloggen för några veckor sen, så blev jag så stolt! En cool jäkla mamma som var på samma babysim som vi och plaskade loss med sin söta lilla familj. Hjärtat växte liksom lite extra. Så tack snälla snälla Emblas (hoppas jag stavade namnet rätt nu?) mamma för att du sa hej!

Lilla Piggly efter babysimmet. Det fanns skötbäddar lite överallt så att man kunde lägga bebisen där medan man duschade/klädde på sig. Och det ÄR ju en del meck med det här med babysim - man ska liksom klä av sitt barn, samtidigt som man ska byta om själv, duscha, byta blöja, ratta på teeny weeny badbyxor, kolla om man kanske behöver mata, nähä inte det, men ooops där kom en kräk, yada yada yada... Men som tur är så har man ju blivit sjukt skillad på det här med att mecka sen man blev mama.

Tror jag börjar närma mig svart bälte i MECK faktiskt. Kan göra det mesta samtidigt numera - med EN hand - medan man jonglerar en åttakilos klump OCH dansar riverdance med vänsterfoten. Okej, jag tog kanske i lite med det där riverdansandet, men tror ni hajar. Och känner igen er. Så egentligen var det väl inga större problem att ratta babysim. Men en fördel med att gå som par är att Niklas får styra rattandet nästa gång, så hädanefter blir det varannan herrarnas på rattfronten. Låter smått lurigt, men återigen - ni hajar.

Hursom - tummen upp för babysim!

#hipster

Vi bor ju mitt i hipsterträsket, så en hipstermössa måste ju såklart hitta hem på Igglys huvud. Nu är det bara skägget som saknas. Det dröjer dock lite längre.

Kräk å bajsmaskinen

Som jag skev på Insta: nej, Niklas har inte bytt lag å varit ute på rajtantajtan. Däremot kan vi avslöja att det här med att börja ge sitt barn riktig mat för med sig vissa konsekvenser. Vår goda lilla bebis har förvandlats till en kräk- å bajsbomb, som närsomhelst och varsomhelst kan explodera. Som i morse, då Niklas fick en härlig sprutkräk rakt i ögat. Ber om ursäkt för att bilden inte riktigt är i fokus, men jag fick bara ett försök på mig att fånga denna händelse, om vi säger så.

Inte så konstigt att tarmsystemet reagerar såklart. Iggy har bara ätit bröstmjök å ersättning fram tills för lite sen, och nu är det allt möjligt som slinker ner i magen helt plötsligt. Vi har ju backat lite, och tar det försiktigt dock. De senaste dagarna har vi kört nåt mål per dag där han fått "riktig" mat (inte ett helt mål, vi fyller på med ersättning när han fått nog av maten). Och katrinplommonpurétipset kör vi stenhårt på. Varje gång han får mat, så får han lika mycket puré.

I dag körde vi gröt till frulle (med puré), och sen en barnmatsburk till middag (typ en tredjedel mumsar han i sig) - plus puré såklart. Glad bebis, och inget ont i magen. Så två mindre mål verkar funka nu. Vi kör det ett par dagar, och sen ökar vi till tre mindre mål, eller lägger till ett mellanmål.

Magen som tidigare var hård (och gjorde grodis ledsen) är nu tack vare denna magiska puré i fin form som det verkar. Lite lagom, sådär. Är glad att vi inte åkt på ...eeehh, en rinnande variant som någon av er nämnde att purén kan orsaka. Som slinker ut ur blöjan å så. Eftersom vi ska på babysim i morgon (woop woop, peppen är MASSIV!) så håller jag tummarna att rinnvarianten håller sig borta även då. Vore jobbigt att bli de där föräldrarna med det där barnet som poopade ner hela poolen liksom. Rapport följer såklart!

Matintagen går i alla fall framåt, och bebis e glad. Det var det jag ville säga.

Nu slutar jag!

Alltså. Det HÄNDER SÅ MYCKET nu. Med Piggly. Det utvecklas till höger å vänster, i en rasande fart. Bilden är från i morse då jag pluppade ner honom på mage ett ställe. Sen slank jag ut till köket för å kirra lite kaffe, och kommer tillbaka och hittar honom på rygg på ett helt annat ställe. Det är inget krypande vi snackar om, men ett rackarns flitigt ostbågande. Det tar honom runt, liksom. Och han är så sjukt nöjd att han kan förflytta sig för egen maskin. Inte så konstigt, efter att ha varit helt utlämnad åt sina päron i snart 7 månader.

Och det är inte bara med Piggly det händer grejer. Jag känner att det händer saker med mig också, på mammafronten. Jag har slappnat av lite. jag VET ju att nyckeln till olycka (i många fall) är att jämföra sig. Mäta sitt liv/sitt utseende/sin karriär eller vad sjuttsingen det nu må vara med andra. Vilket givetvis är helt lönlöst. Det kommer alltid finnas någon härligare, tätare, snyggare och mer lyckad. Så det är alltid bättre att strunta i andra och bara foka på sig själv och sin egen härlighet, liksom. Nåt jag brukar vara rätt bra på. Men sen kom Piggly.

Ni vet ju hur jag varit med det här med att ligga på mage. Som en äggsjuk höna. Och det är inte det enda. För då å då dyker det upp nån unge i min Instafeed som är precis lika gammal som Iggeloni, men som känns som typ 14 år. En fräsig outfit, medvetet slouchande i nån skön soffa, till synes glatt språkandes med sina lyckade föräldrar. Och så tittar jag på min bebis som tjuter som en gris om jag ens ger sken av att försöka lägga honom på mage. Åsså kommer den där satans osäkerheten krypande. "Utvecklas han verkligen som han ska? Han kan ju inte ens hålla i en mugg! Instabebin jonglerade ju paraplydrinkar för bövelen! Med fötterna!" Ja, ni vet. Tror det finns en hel del som kan känna igen sig i det där lökiga beteendet. Som, precis som när det kommer till att jämföra sig själv med andra, inte leder till något gott överhuvudtaget.

Men det är vår nya världs välsignelse och förbannelse. Denna insyn. Som såklart ofta(st) är polerad - man visar yttersta skalet av löken liksom. Den glansiga sidan. Sen finns det hundra lager till, men de syns sällan. Så det vi tar in är glansen. Det fina är att den inspirerar; vi börjar virka skallror formade som ugglor, och placerar snittblommor i daggvaser. Det mindre fina är att vi trillar i jämförelsefällan; man har inte lika roligt som andra, reser inte till lika spännande destinationer, är inte lika motljussnygg. Och jag får erkänna att jag varit där å dribblat lite när det kommer till Piggly. Men det får vara slut med det nu.

För jag känner att jag landat som mamma. Om jag från början skakade som ett asplöv vid tanken på att åka tunnelbana ensam med min lilla bebis, så kan man nu lätt uppgradera tuben till ett flygplan utan att jag känner oro. För jag kan min unge. Jag känner honom. Jag vet vad som gör honom glad, vad han behöver när han gör en viss min, hur man ska tackla honom när han är trött, vilken sång han tycker mest om att höra, hur man får honom att gurgla av skratt, med mera med mera.

Och att känna sitt barn är också att kunna vara lugn i att någon annan 7-månaders nyss knäckt Rubiks kub. För när man kan sin unge så känner man i hela kroppen att Allt Är Som Det Ska. Han är säkert sen med vissa grejer, men lika säkert tidig med andra. Det spelar ingen roll vad som kommer när. För nu är nu, Allt Är Precis Som Det Ska Vara och ingen mer av min dyrbara tid eller energi ska spillas på dumma jämförelser som inte leder till nåt gott. Amen.

Vi fyller 9 bast!

I dag fyller jag och Niklas nästan ett decennium som girlfriend å boyfriend. Imponerande, måste jag säga. Är sjukt nöjd att jag fått spendera de senaste åren i hans eminenta sällskap, bättre partner in crime på förhållandefronten kunde jag inte fått.

Får ibland frågor om hur jag och Niklas träffades, hur frieriet (via en tatuering!) gick till med mera. Alla såna svar finns i det här inlägget, så klicka gärna in er där om ni e sugna på lite smetig kärlek. Ibland är man ju det.

Har en himla bra present till honom faktiskt, men den är inte riktigt klar än. Så då styr man ett sånt här kort istället. Funkar bra det med. Måste leverera bara, den här gången. Får fortfarande retfulla kommentarer om den där Yasuragiövernattningen som jag gjorde ett så hiiiimla fint kort med, och gav till Niklas. Men själva övernattningen har liksom inte blivit av. Nu var det här typ 5 år sen. Så det får ju inte upprepas. Men jag har en plan. En bra sån. Så han kommer få sin present den här gången, och han kommer bli rackarns nöjd. Den som väntar på nät gott...får vänta lite till. Helt enkelt.

Men. Jag älskar dig skatten. Och en bebis har vi lyckas producera också, världens godaste tillåmed. Heja oss!

Jahapp

La precis upp den här bilden på Insta (jag hittas på @vanja_wikstrom), men tycker den förtjänar lite dubbelexponering. Så den åker upp här också.

Vi lägger Iggy varannan kväll, jag och Niklas. Turas om liksom. Men vi har olika taktiker (uppenbarligen) för att få grodan att somna. Antar att pappa kör på "Lampskärmsmetoden". För när det är NIklas tur att lägga så går man in i sovrummet och hittar det här.

Instafriends

Det här med sociala medier är ju en lustig grej. Man lever delar av sitt liv där. Skrattar åt vissa saker, förfäras av andra. Och så denna grej: Man Börjar KÄNNA Folk. Dels, så känner man igen dem. Vilket kan bli otroligt obekvämt när man befinner sig i situationer där man blir osäker på om man träffat en person förut, eller bara känner igen honom/henne från Insta/Fejan/Tuben. Händer ganska så ofta tycker jag.

Ibland är det dock fiffigt, det här med igenkännandet. Som i morse när jag kände igen en gammal kompis som gick förbi bageriet där jag, Niklas å Piggly käkade frulle. Hade jag inte sett honom flimra förbi på fejan då och då hade han garanterat slunkit förbi mig, även IRL så att säga. Vi gick i mellanstadiet tillsammans (hade tillåmed ett band ihop!), men det var säkert ett decennium sen vi sågs senast. Men nu haffade jag honom. Och det resulterade i ett väldigt härligt extrasällskap där på bageriets uteservering, med uppdatering om kids å jobb, och framtida planer på att sänka en öl ihop och uppdatera lite mer. Kul!

En annan skojig grej med sociala medier är att man ju faktiskt kan hitta nya vänner. Riktiga liksom. I dag kändes det som att det hände för min del. Gick nämligen ut på barnvagnsprommis med en tjej som jag haft lite kontakt med på Instagram sen nåt halvår tillbaka. Vet inte riktigt hur det började, men vi började följa varandra och jag fick en känsla av att Den Här Tjejen Skulle Jag Gilla, liksom. Fnurlade även på om vi kunde samarbeta på nåt sätt, hon är också en momtrepreneur.

I dag fick vi i alla fall till en dejt - vi tog kidsen (hon har en 10-månaders) och slank ut å gick. Glömde bort att knäppa en bild på denna nya bekantskap medan vi hängde, så prommisen får illustreras av en selfie på mig å en selad Iggly istället. Hursom så var det rackarns trevligt, på riktigt liksom, inte bara "trevligt". Så det blir definitivt mer häng med denna Instakompis. Kul tycker jag, att sånt kan hända.

Efter Instakompishänget blev det en spontalurre med Moster Mini. Tillsammans med min ostbågande bebis. Som (uppenbarligen) inte ville bjussa på en blick in i kameran. Bajsblöja däremot, bjussade han så glatt på. Ungefär 30 sekunder efter det att denna bild togs serverades min lyxiga lunch, som jag fick lämna ungefär omgående för att störta in på toaletten och röja runt i bajs. #mammaliv

Oj vad MAMMABLOGGIGT det blev nu...

...jag är ledsen - ber i förväg om ursäkt till er som läser den här bloggen för att "den inte är som andra mammabloggar" (nåt jag roligt nog ofta får höra - tack för det!). Men nu kommer jag prata bajs.

Det här med att introducera riktig mat till Iggly är ju en riktig rackarns resa. Som bjuder på en hel del. Framförallt kroppsvätskor, har vi märkt. Denna enorma kudde som vi hängde i i dag får därför äran att illustrera detta inlägg. Färgen passar liksom så...bra.

Nåväl, Iggly var ju en ledsenmule heeeela kvällen i går. Sov som en stock i natt däremot (var väl helt utpumpad stackarn) och vaknade som en sol. Soligheten har hållit i sig hela dagen, och vi har låtit bli att ge honom nåt annat än ersättning, tycker att lilla magen ska få en välförtjänt paus. Den har dock jobbat på rätt bra, och vår bebis som poopar en gång om dagen vanligtvis, har bjussat på både en, två och fyra bajsblöjor i dag. Plus ett gäng kräkningar. Det väller över från alla hål(l) och kanter, kan man säga. Och då har vi inte ens introducerat denna katrinplommonpuré som hela världen verkade veta om, förutom vi. (Helt klart nåt för BVC att tipsa om i samma andetag som de säger "det e dags att börja ge din bebis riktig mat".)

Tack snälla för tipsen, och kommentarerna kring hur era bebbar beter/betett sig när det varit dags för fast föda. Verkar som att det är mer regel än undantag att magarna blir hårda/lösa/kaosiga, och att en hel del dessutom börjar kräkas. Vi kommer backa bandet, ta det lite lugnare och köra ett par skedar katrinplommon innan varje måltid. Några av er kör plommonpurén på gröten (låter både gott å smart tycker jag), och några har också tipsat om att köra matolja/rapsolja i mat och/eller gröt, för att underlätta för minimagarna. Superbra tips - som vanligt! Tack! :-)

I morgon ska vi ge oss på att putta i Igglypiggly lite mat igen. Med betoning på lite. Och purén såklart. Så då blir det väl ännu mera fjutt på blöjorna. Håhåjaja.

Dessa saaaatans bloggkrascher!

Jag startar det här inlägget med en avväpnande och förhoppningsvis så gullig bild på Iggly, att ni inte KAN vara arga på mig. Kolla lääänge på den här bilden. Känn hur irritationen sakta men säkert rinner bort. Ersätts av....lycka. Okej, nu får ni scrolla neråt.

Då kör jag vidare med den här bilden. Nu GÅR det ju inte att tycka illa om den här bloggen va? Trots att den...KrascharHelaSatansTiden. Suck.

I dag kraschade bloggen när för många ville in och läsa. Igen. Känns som typ sjuttiotusende gången det händer. Jag är ju himla himla glad att det är så många som vill hänga här med mig och oss, men jag förstår verkligen att man blir sjukt trött på en blogg som kraschar hitan å ditan när man vill in å läsa. SORRYBORRY!

GlamMom.se har för lite kräm för att kunna ta emot all trafik, och när sajten kraschar så är det inte bara jobbigt för alla som vill läsa, det innebär också att ingen kan handla i webbshoppen, och ingen på kontoret kan jobba med vår sajt. Hela GlamMom blir alltså paralyserat. Inte så lyckat. Men! Det här är snaaaart löst. Jag kommer nämligen flytta bloggen från GlamMom inom kort, till en ny sajt. Den kommer ha kapacitet att ta emot alla besökare, och där kommer det även finnas en massa annat smått å gott som jag hoppas att ni kommer gilla.

Bloggen kommer fortfarande speglas till GlamMom. Men för webbshoppens bästa är den optimala lösningen att flytta bloggen. I alla fall tills dess att även GlamMom´s nya sajt (som kommer lanseras i höst, även den med mycket mera besökskapacitet) är sjösatt. Så jag hoppas såklart att ni vill haka på till min nya adress inom kort.

Nu kommer en lite mer full i fan-bild, känns som att ni är redo för det nu. Hursom, den nya bloggsajten kommer inom en månad. Då blir bloggen mobilanpassad och den kommer gå att följa via Bloglovin som ni har önskat. Jag vill ju att den ska bli så bra som möjligt för er som läser. Så har ni nåt annat önskemål, spill it out så försöker jag se till att vi ordnar det.

Avslutar det här FörlåtMigSnällaStannaKvarLiiiiteTillSåLovarJagGuldOchGrönaSkogar-inlägget med en bild på en man och ett barn. Brukar ju alltid få girls på gott humör. För att wrap it up liksom. Är vi okej då? Ni pallar hänga kvar på denna bökiga sajt nåååågra veckor till, så lovar jag snabb, fräsig och mobilanpassad läsning inom kort! Deal?

Smarta produkter vs puckade päron

Har ju sagt det förr men säger det igen. Och igen. HUR klarade jag mig utan er bloggläsare? Det kan man undra. Fick precis ett tips av Jenny som har en likadan vagn som oss, att det finns en extra del på solskyddet som man kan vika ner. Har totalt missat det. Nu blev den ju ännu bättre den här solsuffletten! Tack snälla för tipset!

Voilà - en decimeter solskärm till. Inte dumt!

Dagens barnpryttlar är nästan för smarta för sitt eget bästa ibland. Som den här suffletten. Delen som man kunde vika ut trodde jag bara var till för att stoppa in UV-skyddet i. Men den delen av suffletten dubbeljobbar alltså. Det gillar man ju. Så länge man fattar galoppen.

Maxi-Cosin är ju också en storfavorit här hemma. Där höll vi på att leta ihjäl oss på nätet efter en passande sufflett att klicka hem. Kunde för våra liv inte förstå varför INGEN ENDA SAJT hade en sån att erbjuda. Förrän vi insåg att den var...ehhh, inbyggd. Den fanns liksom redan med i paketet. Men den var så smart placerad (läs: gömd) att vi inte kunde hitta den förrän vi fick prata med en säljare i en barnbutik. Pust.

Kontentan är, att antingen är dagens nymodiga bebispryttlar för smarta för sitt eget bästa, eller så är vi för dumma. Vi kan väl enas om att alternativ 1 låter trevligast, va?

Och hörrni - har haft en så rackarns hektisk helg att jag inte hunnit svara på en endaste bloggkommentar sen i slutet på förra veckan - SORRYBORRY! Jag kör ett svarsrace i morgon, så ni som inte fått svar - kika in på inlägget ni ställde frågan på i morgon kväll så ska jag ha svarat. Nu är det tamejtusan dags att sussa. Om det går vill säga, beroende på Herr Ledsenmule därinne i sovrummet. Pust.

Surmulen!

Hörrni - ett varningens ord på vägen när vi pratar om det här med att introducera riktig mat. Har man otur kan det resultera i att man få en sån här liten surmule på halsen. Eller, inte så snällt att säga surmule, en ledsenmule då.

Vi blev nog lite för entusiastiska med det här med riktigt käk. I dag testade vi lite gröt till frukost, och sen burk till middag. Dagen innan körde vi lite gröt till kvällsmål, och innan dess burk till middag. Och alla barn är ju olika, men för Iggelonis del så blev det nog för mycket lite för fort. För i dag var han ledsen å gnällig hela eftermiddagen och heeeela kvällen. Ville inte ens äta sin äääälskade ersättning. Sova var det inte tal om. Nappen nobbades bestämt. Han ville bara bli buren, men knappt ens det funkade. Han var riktigt ledsen. Hua hua.

Vi har märkt att han blivit hård i magen av den nya maten, så förmodligen är det det som spökar. Han har ont i kistan och kanske att han till och med mår illa (i går kräktes han som aldrig förr, det var rena rama kräkfesten). Nån vajsing i magen är det helt klart. Googlade som besatta och insåg att det verkar väldigt vanligt att bebbarna blir hårda i magen när det är dags att gå över från mjölk/ersättning till riktig mat. Märker man att det blir problemas får man backa lite, så att det inte går för fort fram.

Fick också tipset av en kompis att varva det här nya krubbet med katrinplommonpuré. Köra varannan portion riktig mat, varannan katrinplommonpuré för att hålla igång magen. Det låter ju smart, minns alla katrinplommon jag mumsade i mig under preggofieringen (nån som känner igen sig he he?), och de funkar ju som en dröm.

Så i morgon bitti blir det inhandling av plommonpuré! Så fortsätter vi matövergången, men lite långsammare och varvat med plommon. Så blir det nog bättre.

Det var inte lätt att hålla den här bebben nöjd i kväll kan jag tala om. Vi tog till alla möjliga tricks; pipleksaker (funkar alltid), sjunga Imse Vimse (funkar också alltid), tända/släcka lampor, titta på roliga grejer i lägenheten, läsa bok, leka med leksaker, partaja runt i gåstolen, steppa (såklart), kolla på Baby Einstein, etc etc. PHU.

Det var ett enda maratonlopp av distraherande. Iggy hade dessuotm vägrat sova, så det var en ledsen, hungrig, övertrött bebis med ont i magen att handskas med. Inte det lättaste. Störst succé på distraktionsfronten gjorde vår nyinköpta kaoskorg. Eller, "leksakspåse", som vi kanske ska kalla den lite fint. Bästa köpet på länge. På 30 sekunder sväljer den alla fyratusen små mjukdjur som numera bebor vårt hem, och gör att man ser golvet igen. Himla fiffigt.

Att bli nerpluppad bland alla skatter var en klar hit. Där var han nöjd - i säkert fem minuter. Sen börjades det igen. Jag och Niklas är ju (tack å lov) rätt ovana vid en grinig å ledsen bebis. Man inser rätt snabbt att vi haft tur som (hittills) inte fått uppleva så mycket gnäll. Har vänner som fått kolikbebisar och inlett hela sitt föräldraskap med ETT ÅR av magknipsskrik, typ dygnet runt. ALL CRED till att de fortfarande står på benen. Jag och Niklas var helt slut efter fyra timmar. Då slocknade äntligen Iggly.

Ska bli intressant att se vad det här blir för natt, och om han mår bättre i morgon. Hoppas hoppas. Då kommer vi inleda dagen med katrinplommonpuré, så får vi se om problemet löser (hö hö hö) sig.

Att börja ge sin bebis riktig mat

Har fått en del frågor om hur vi gör med det här att introducera riktig mat till Iggelini. Så här kommer lite info. Min BVC-tjej sa att hon rekommenderade att 1 mål om dagen skulle vara utbytt mot riktig mat vid månad 8. (Vet att alla rekommenderar olika, och skulle tippa att alla sätt e bra förutom de dåliga så att säga.) När jag hörde det tänkte jag "Tipptopp! Vad skönt!". Tyckte nämligen det här med burkar, gröt, välling, mellisar, frukt, gluten och allt annat som de små liven ska ha i sig verkade lite...bökigt. Att amma/mata med flaska är ju liksom så smiiiiidigt. Så jag tänkte, att då skyndar vi långsamt och siktar på att ha bytt ut ett mål om dagen månad 8.

Men, sen ändrade jag mig snabbt som attan. Gjorde en 180 (obs! måste uttalas på amerrrkanska) som jag hade sagt om jag var gangstabitch. Eller nåt. Hade nämligen ett låååångt samtal med BVC i fredags, eftersom jag kände att vi behövde hjälp att bolla med någon kunnig kring det här med att Iggy börjat sova så dåligt. Och då kom vi fram till att en nyckel till sovandet är att han ska äta mer på dagen. Och helst då riktig mat, eftersom man står sig längre på det än en flaska ersättning.

Känner man sig trygg med att bebben får i sig tillräckligt på dagen, så kan man plocka bort nattkäkandet. Vilket i sin tur eliminerar några uppvakningar, som leder till härligare nätter för oss alla. Förhoppningsvis. Annat som kan påverka hans sömn just nu (trodde hon) är framförallt att det händer så rackarns mycket utvecklingsmässigt. Det är en jäklans massa grejer att processa, vilket kan leda till mardrömmar och orolig sömn. Som vi märkt. Iggy är liksom snyftig när han vaknar på nätterna, och några gånger har han till och med vaknat och gråtit, varit jätteledsen. Det kan man väl inte göra jättemycket åt, tänker vi. Men maten däremot, kan man ju styra upp. Så det är planen nu - att byta ut ersättningen mot riktig mat.

Vi är ju (som ni vet vid det här laget) ekonördar och vill minimera giftintaget så mycket vi kan. Därför har jag köpt hem ett berg av de här - Ellas Kitchen! De finns från 4 månader, och det är frukt- och grönsaksmoothies och -puréer, ibland uppblandat med brunt ris för att bli lite matigare. De är 100% ekologiska, och innehåller inget annat än frukt och grönt. Kikar man på innehållsförteckningen så är det typ tre ingredienser: banan, äpple och brunt ris. Inget skräp tillsatt överhuvudtaget. Det gillas!

För lite äldre barn är de perfekta som mellanmål, men vi har kört dem som en introduktion till mat för Piggly. Tagit litegrann på en sked och gett honom då och då för att han ska få smaka. Och det har gått kalas, han har glatt snaskat i sig. Har dock upptäckt att han inte är så nöjd om de är kylskåpskalla, men rumstempererade går bra.

Nåt annat vi gjort är att putta i honom lite vitt bröd i ett par veckors tid för att förbereda tarmarna på gluten. Vi blev rekommenderade att ge Piggly typ en munsbit några dagar i veckan i ett par veckors tid, och sen introducera mindre mängder av gröt/välling som innehåller gluten. För att sen trappa upp glutenmaten.

Han får INTE så mycket som det ser ut som på bilden ovan, utan små smulor som jag lagt på en sked Ellas Kitchen-puré. Eller bara smulorna som de är, och det har han gillat. Liiite nojigt med smulor dock, de får vara teeny weeny så det inte blir sätta i halsen-size på dem.

Vi har också börjat ge lite burkmat senaste veckan. Vi ger så många skedar som han vill mumsa i sig. Även här kör vi på ekomat, Hipp har ekologisk barnmat i massa smarriga smaker.

Det har inte varit något problem med att få i Piggly ny typ av mat. Han verkar tycka det är roligt att smaka på nya grejer. Det är inte så att han slukar en hel burk direkt, det mesta han ätit har väl varit en tredjedels burk. Men han öppnar snällt munnen (för det mesta), så länge käket är rumstempererat.

Så - det är ungefär såhär långt vi har kommit vad gäller matutvecklingen här hemma!

Från 1-årspartaj till 70-årsfirning

I dag var det dags att fira min käre far som fyllde 70 bast i somras. Det gjorde vi med en familjelunch på Långbro Värdshus. Och jag å Niklas hade fastat sen i går kväll för att göra så mycket plats som möjligt i magen för all smarrig mat. Ett smart move helt klart, för fy satan vad gott det var! Egen öl hade de också, rackarns god den med.

Väldigt mysigt ställe. Helt klart värt ett besök eller fem.

Vi åt och åt och åt och åt och åt. Och åt. Typ. Och drack. Och pratade. Och bytte bajsblöjor. (Jajemän, mitt i den magiskt smarriga silltallriken fick jag en bajsblöja som extra krydda. #mammaliv)

Den (bajsande) ostbågsbabyn var såklart med. Och när han inte bajsade, så ostbågade han sig igenom lunchen. Det är det nya heta, som sagt.

Efter lurren blev det prommis. Här posear födelsedagsbarnet självt, med frugan (Iggys bonusmormor) och en sovande Piggly. För självklart somnade vår bajsande ostbåge som en stock i samma sekund som vi lämnade restaurangen. Efter att ha härjat vilt under den två timmar långa lunchen. #mammalivsomsagt

Lägg märke till påsen under vagnen - den är nämligen proppfull med fina kläder som Igster fått ärva av sina kussar på min sida (mina brorsöner). Varje gång vi ses får vi ärvda skatter av dem. Inte dumt alls att producera en unge av samma kön som ligger alldeles lagom i ålder efter brorsans kids. Mycket ekonomiskt, måste jag säga.

Och brorsans kids är inte bara himla bra på att styra upp fräsiga kläder till Iggly, de är också rackarns roliga å söta att hänga med. Arvid (den ena) hade gjort sig extra fin i dag på sin farfars 70-årsfirning. Slips, skjorta - åsså favoritringen. Love it. Bra stil, Sparvid!

En finfin present hade de med sig till Piggly också! I påsen låg en väldans göllig outfit med pandor på. Dyker med största säkerhet upp i bloggen inom kort på en ostbågande baby.

Igglys moster Mini å hennes snubbe Aksel var också med å firade pappsen.

Yours truly å 70-åringen! I present fick han en weekend i Berlin tillsammans med sin avkomma. Så i oktober åker jag, pappa, Mini och brorsan dit och sörplar öl, kultur å pappamys!

Ostbågsbabyn!

Det är så himla roligt, för just nu händer det sjukt mycket i Piggelonis utveckling. Varje dag kommer han på att han kan göra nått nytt, och han blir SÅ GLAD. Världens nöjdaste bebis liksom. I går kom han på att han kan kasta huvudet lååångt låångt bak när han står upp, och på så sätt hamna i brygga, nästan dubbelvikt. Så. Rackarns. KUL.

Och när en sån här nyhet kommits på, så görs den liksom med no end in sight. Vi höll på att garva ihjäl oss åt honom i går, för ett tag ville han inte göra NÅT annat än att göra sitt nya fräsiga ostbåge-move. 50 gånger i rad. Eller hundra. Ostbågebabyn har landat!

Ettårspartaj del III!

När eftermiddagen började glida över i kväll så morphades barnkalaset sakta men säkert över till vuxenfest.

Tjusigt dekorerad, den med såklart!

Jag tog två klunkar starköl, blev snurrig (hej mammaliv! suck...) och switchade till saft. Vi ska på 70-årspartaj i morgon, så det var inte riktigt läge för oss att partaja alltför mycket. Trist att vara bakisseg i morgon, vi ska fira min pappa nämligen. En familjebrunch står på agendan. Bakis å skakis på 70-årsbrullen = nono. Och bakis å skakis med bebis som ska tas hand om = BIG nono. Kan knappt tänka mig nåt vidrigare tror jag. Så ska det festas får det nog göras med barnvakt både på själva festkvällen, och dagen efter.

Den här gosgrisen är världens bästa sällskap. Men när hans päron är bakis så kan jag tänka mig att han faktiskt är världens värsta sällskap. Eller - vi är nog världens värsta sällskap för honom - rättare sagt. Så vi spolade kröken i kväll.

Lagom till att festen drog igång kom underbara Burger Bros och rattade burgare till alla.

De slaktar, styckar och gör sin egna köttblandning. På enbart superpremium kött, som självklart är ekologiskt å närproducerat.

Och de är nästan obehagligt smarriga. Bästa burgaren jag någonsin ätit, den är så sjukt god! Och då ska man veta att jag absolut inte är någon köttperson, fisk vinner alltid i min bok. Ska jag äta kött måste det vara det tjusigaste tjusiga, dyrt utav satan, eko osv osv. Är det inte det bästa köttet som delidisken har att erbjuda så tycker jag alltid att det finns en "köttig" bismak, som är vidrig.

Men - de här burgarna är magiska. Det sjuka är att det finns inte en enda krydda i färsen - det enda de tillsätter är salt medan burgaren steks. Annars är det enbart köttet i sig som smakar. Inget annat skräp är inbakat heller, inget ägg, ströbröd osv som folk kan ha i ibland. Det är BARA kött. Fast überlyxigt kött, från glada kossor. Och det är MAGISKT gott. Fluffigt, saftigt och smakrikt utav satan. En upplevelse helt klart.

Sjukt nöjd hamburgermumsare!

Eftersom vi har 70-årsbalunsen i morgon så stannade inte vi kvar så sent och partajade loss, men Niklas hann i alla fall med en bastu och ett bad. När vi gick var bastun full med såväl folk som öl, brasan var tänd i uterummet, rödtjutet upphällt i glasen och musiken i full gång. Förhoppningsvis partajas det långt in på småtimmarna. Nästa gång får vi vara med å svira lite längre.

Men TACK Oliven, Kimpis, farmor å mormor å alla andra som bjussade på det här episka kalaset. Och GRATTIS världens finaste å godaste Rubydubes som nu är hela ett år gammal. Ett år är en så kort tid, och ändå går det inte att tänka sig att det faktiskt fanns en tid då du inte var med i familjen. We love you!

Ettårspartaj del II!

Presentbordet dignade av skojiga paket. Den här hemmasydda och egendesignade (!) kudden kommer nog bli en megasuperduperfavvo. Grymt impad av tjejen som pysslat ihop den, HUR fräsig liksom? Och hur glad blir man inte av en så sjukt personlig present? Megasuperduperglad, skulle jag tippa.

Själva namngivningen gick som en dans, och det fullkomligen kryllade av kids på partajet. De härjade runt och hade så rackarns skoj. Höga på sötsaker plaskades det såklart också omkring rätt vilt i poolen. Bra spridning på kidsen var det - den yngsta festdeltagaren var två och en halv vecka och den äldsta 7 bast. Och alla hade så jäkla roligt. Så kul å se. Tänk när Piggeloni kommer ränna runt sådär och härja.

Än så länge är det dock mest hänga i mammas eller pappas famn som gäller på fest.

Det är dock inte så dumt!

Har man tur bjussar nämligen mamsen på det bästa som finns just nu - en flygtur! Hetare än hetast i bebisland för tillfället.

Niklas syster Oliven (som ni som hängt med ett tag har koll på nu tror jag, efter alla Portugallienresor) med en trött Piggly. Födelsedagsbarnet själv var så upptaget att det var svårt att hinna knäppa en bild på honom, men hans fina mamma hann jag hugga i alla fall.

Partajet fick en kortare påhälsning av regn. Det innebar grönt kort att bara sitta ner å mysa med sin bebis. Eller sin kudde, som farmor där i bakgrunden.

Och nej - jag har (tyvärr) inte hittat De Perfekta Sandalerna, men jag kände att flippisarna faktiskt fick stryka på foten när det vankades ettårskalas. Så jag grävde fram de här Ecco-pjucksen ur garderoben. De funkar helt okej tycker jag, framförallt till brallor. Men man vaknar ju inte upp på morgonen och vill klä sig i Helt Okej plagg, så jakten på sandalerna går vidare!

Ettårspartaj del I!

I dag har Piggly fått gå på sitt lilla livs allra första partaj - en EPISKT härlig ettårsfest för kusin Ruben!

Det var inte bara ettårspartaj utan även namngivning. Så den här fräsiga dopklänningen från mitten av 40-talet fick äran att beklä Rubes under namngivningen.

Ettåringen! Och (som ni vet) Iggys blivande bästis, i alla fall så hoppas vi det. Vi gillar ju att hänga med Rubys päron väääldigt mycket, så det vore ju himla smiiiidigt liksom, om boysen kunde hooka up å gilla varann.

Piggly, innan partajet hade börjat. Festpeppen var massiv!

Det var så sjukt fint ordnat allting.

Toksnygga blomster från Ulriksdal, plockade av Iggys farmor/Rubens mormor. Bra jobbat! Måste nog säga att det där var de perfekta blommorna. "Sköna Hem"-blommor, liksom.

Partajet hölls i Niklas mammas hus, och det är världens bästa festhus. Mången salongsberusad person har lyckligt snajdat runt där på diverse tillställningar. Dansat, bastat, badat, ölat, festat. Men det funkar såklart preciiis lika bra för stillsammare events där ölet byts ut mot kaffe. Badandet och bastandet brukar dock vara konstant. Vem kan motstå den kombon liksom?

Det var så mycket kakor å tårtor att till och med Jabba the hutt hade haft svårt att pula i sig allt. Så rackarns smarrigt! Kan tala om att den där kladdkakan som syns på bilden var EPISK. Bästa kladdkakan jag smakat. Någonsin. Och det säger en del, med tanke på att en stor del av mina tidiga tonår bestod av att äta mig igenom Stockholms innerstadscaféers diverse kladdkakor. Den här var helt enkelt magisk. Bakad av Rubens farmor.

Hon hade även svängt ihop den här göttiga kakan. Det var som dagt ingen brist på sötsaker. Precis som det ska va på ett kalas!

Era ord är vår lag!

Eftersom ungefär sjuttiarton stycken av er fräsiga läsare tipsade oss om Brios Vyssan Lull-tassar till spjälisen, så klickade vi såklart hem dem omedelbums. Har också känt på natten att man så gääääärna skulle vilja kunna ruska lite på Iggys säng för att få honom att lättare komma till ro. Så de här vaggpryttlarna verkar ju helt genialiska. Vilken idé!

Alldeles nyss hoppade därför Niklas i sina handyman-pants och skrivade fast dem. Igster hjälpte (nåja) till.

Voilà! Ska bli sjukt spännande att ruska runt på Igster säng i natt och se hur detta funkar. Har på känn at det kommer bli succé.

Vad gäller uppdatering på sängfronten så vaknar han ungefär varannan timme (vilket är en STOR förbättring mot förut), och äter innan han lägger sig runt 21, sen typ runt 02 och 05. Pratade dock länge med vår BVC-tjej i går och fick massor med bra info om både sömn och mat (svåååra områden för nybakade föräldrar tycker jag). Skriver mer om det förhoppningsvis i kväll eller i morgon. Vet att det är fler än jag som tycker det är svårt det här med mat/gluten/välling osv, och efter BVC-pratet känns det som att vi har lite bättre koll. Så ett inlägg om hur vi gör och vad vi fick lära oss i går coming up!

TACK för tipset om Brio-tassarna hörrni. Finns att klicka hem här för andra som känner peppet, vi har dem i vitt men de finns i svart också.

Nu måste jag sluta. Ettårskalas för Iggys kusse Ruben står på dagens agenda, så nu är det dags å dra!

Formex!

I dag snodde jag glammis-Viktoria från kontoret och slank iväg till Formexmässan. Piggly hängde (bokstavligen, hö hö!) med. Var där för att ha möte med de som producerar de amningsponchosar som GlamMom tog fram och sålde i våras. Första batchen blev huuur bra som helst, ni som läst bloggen länge känner igen min batikfärgade kompis som jag använt till ALLT det senaste halvåret...

...den funkar till exempel alldeles utmärkt när man vill klä ut Iggy till beduin. Bland mycket, mycket annat. Hursom, första batchen blev kalasbra och den sålde slut på ett litet kick. Men när vi beställde mer och fick hem dem så var kvaliteten annorlunda; tyget var tunnare, sömnaden undermålig. Och eftersom vi inte vill sälja något som vi inte tycker är 100% toppen, så fick de åka tillbaka till producenten.

Men i dag träffades vi, kikade på prover och pratade igenom hur vi ska gå vidare. Så nu känns det kalasbra, och ett stort gäng toksnygga amningponchos i tre olika färger är på väg till oss inom ett par veckor. KUL! Vet att det är många som undrar när de kommer in igen, jag hojtar såklart i bloggen när de dimpt ner.

Slank såklart runt lite bland barnkläderna också (kunde inte låta bli, även om det inte är GlamMoms område...). Och där tog vi en selfie jag å Piggly. Och hörrni! Är vi inte liiiite lika på den här bilden? Lite i alla fall? Tyckte vi hade något slags uttryck som var...ja, lite samma.

Det är i princip BARA Niklas som får höra hur lik Iggy är honom. Om det någon ynka gång slinker in en kommentar om att han minsann har ärvt NÅT från sin mor, så tror jag folk säger det mest för att de vill vara snälla mot mig. För att göra mig glad liksom. Har ju hört det där om att mammans gener kickar igång lite senare, när pappan blivit tillräckligt övertygad om att bebben e producerad av honom. Så jag håller tummarna och hoppas få se en liten glimt av mig själv i Iggeloni så småningom.

Det är ju inte det att jag inte tycker det är härligt att Iggy är så lik sin far, men VAFAN! Jag har ju ändå burit och fött den lille rackaren, så NÅT JÄKLA DRAG KAN HAN VÄL BJUSSA PÅ?! Jag nöjer mig med vadsomhelst. Ge mig knäna, det funkar. Allt funkar. Bara jag får se en liiiten bit mamma. Hade jag inte haft den här bebisen i min mage i nio månader skulle jag nästan trott att Niklas varit ute å vänstrat. Näväl, den som väntar på nåt gott...väntar tills ungen är två år och en spitting image av sin mor. Vi säger så, va?

Park Life

Har ju sagt det förr, men jag säger det igen: vi bor verkligen på den här gräsplätten just nu. Vi hänger här så mycket vi kan, varenda dag. Snart är ni lika trötta på att se bilder härifrån, som ni är på min gröna Marc Jacobs-väska va? ;-) Och ska det bli såhär många bilder från den här rackarns plätten måste jag styra en snyggare picknickfilt känner jag. Den här är sjukt praktisk (plastundersida + går att fälla ihop till en väska), men fräsighetspoäng får den inte så många.

På just de här bilderna ligger Piggelini å sussar i vagnen, men annars håller vi till under skuggan så att han kan härja runt på filten. Och shitoberto vad han härjar! Han har börjat "spjärna", liksom ta i med hälarna i golvet och spjärna med ryggen för att på så sätt förflytta sig. Det är en vansinnesspännande upptäckt för honom, och därför gör han det HELA TIDEN. Det spjärnas nåt så in i bängen. På mage, på rygg, på alla sätt han kan. Och jag fattar, måste ju vara så sjukt roligt att helt plötsligt kunna röra sig av egen maskin. Så han får spjärna loss såklart.

Måste säga att jag är så sjukt nöjd att jag bestämde mig för en månad till av mammaledighet. Jag har spenderat så mycket jag bara kunnat av augusti på den här gräsplätten, gossandes med min lilla bebis. Sugit märgen ur mammamyset liksom. Och det har varit helt magiskt. Det är också en annan grej att hänga när man är ute på en filt tycker jag, liksom inte lika härligt att leka loss på golvet hemma.

Och jag märker att Piggly inte alls trivs lika bra att hänga på golvet som han gör ute på filten. Han älskar plätten lika mycket som jag, och där har vi aldrig tråkigt. Hemma kan han bli uttråkad (tolkar jag det som), men det händer aldrig när vi är ute. Finns alltid nåt nytt att titta på; fåglar, mänskor, bilar. Eller nya favoritsysslan - rycka gräs. Äta gräs är också populärt har jag märkt, dock inte lika poppis hos mamma.

Ibland har jag med mig datorn, så styr jag lite prylar när Iggly sover. Men mest leker vi bara. Hade aldrig aldrig ALDRIG trott att jag skulle tycka det var så kul att hänga med en liten bebis. Men han e så jäkla rolig, som en liten minikompis - som dessutom råkar vara det sötaste jag någonsin sett. Som en mänsklig kattunge, typ. Bra kombo är det i alla fall.

Niklas brukar sitta och jobba på nåt fik i närheten, och rätt som det är så slinker han till plätten och hänger en stund. Kommer med kaffe, eller lunch, eller låter mamsen springa iväg på kisspaus (det enda som inte är perfekt med plätten är att den inte har en inbyggd toa). Älskade, älskade plätt. Jag kommer sakna dig i höst.

Bebis / Pojke

Det är så roligt, Iggy kan se så himla olika ut beroende på vilket humör han är på. Ovan är han en liten nyvaken tröttis, och då ser han ut som en liten liten god bebis.

En stund senare har han piggat på sig, så på den här bilden ser han så mycket mer ut som en liten pojke. Det är så roligt tycker jag, att ens lilla bebis då och då ger små flashar in i framtiden, och liksom bjussar på en smygkik av hur han kommer se ut då. Det är så sött att se tycker jag, den här lille pojken som sakta men säkert växer fram.

Det här med förispaniken

I kväll tog vi tag i det här med att sätta Iggeloni i föris-kö. Hade ju lite panik kring det häromdagen, om ni minns... Då var det omkring 50 förisar som dök upp när jag sökte på såna som fanns i närheten av vår lägenhet, och det kändes som ett övermäktigt uppdrag att välja 5 av dem. I kväll dök det upp 68 stycken när jag sökte. Finns ju inte en suck att man kan kolla upp alla dem. Men, nu är Igster anmäld till fyra stycken kommunala förisar i alla fall.

Vi frågade runt bland kompisar och här i el bloggo/på Insta och fick tips om några stycken i närheten av där vi bor. Kollade upp dem på Stockholms stads hemsida och alla hade jättefina rekommendationer i det där betygsformuläret som ligger till höger när man går in på förisarna. Min tanke var först att vi sen skulle besöka alla, och efter det ställa Piggly i kö. Men. Vi resonerar som såhär: Har vi fått dem rekommenderade är de säkert toppen allihop, och i grunden skulle jag tippa att de allra flesta förisar i Sverige håller en rätt hög nivå. Så då känns det faktiskt onödigt att göra en större grej av det här än vad det behöver vara. Känns inte förskolan rätt när Iggly väl går där, jamen då får vi väl byta då. Så länge han är så liten (och inte hunnit bli ett par år) så säger i alla fall mina vänner att man inte behöver stressa upp sig för en till inskolning.

Så nu har vi valt fyra stycken (får väl hitta en numro 5 också) kommunala förisar. Har också ställt Iggy i kö på ett par privata förskolor. Vi har en favorit som vi vet är toppentoppenbra (hans kusiner har gått där), så den är vårt absoluta förstaval. Har förstått på kompisar att hos privata förisar lönar det sig att lobba, så vi kör på den taktiken och försöker charma oss till en plats. Vet inte hur många bebbar som står i kö för att få börja där, men säkert ett duktigt gäng. På de fyra kommunala är det minst 136 barn i kö före oss, och som mest över 500. Pust.

Önskedatum som han ska börja är april 2015. Då är han 14 månader, det känns toppen. Niklas pappaledighet slutar sista januari, efter det får vi ratta ihop två månader till så att Piggly kan vara hemma lite till. Det löser sig. Vi har ju flexibla jobb, och sen kanske man kan putta in någon släkting ett par dagar per månad eller så. Det går nog bra.

Undrar dock hur sjuttsingen det ska gå, om han ska börja om 8 månader och det är 500 kids före i kön? Går ju inte riktigt ihop. Antar att det är megasuperduperlobbning på den privata förskolan som gäller, eller att Igster börjar på ett ställe (valt av kommunen?) och sen byter när det finns plats på vår favvo. Om inte förisen han redan går på då känns toppen såklart, då stannar vi ju där.

Men när det är 500 andra ungar i kön före, då antar jag att man inte får något av sina val? Sätter kommunen en på nåt annat ställe då? Vet att vi har rätt till föris inom tullarna, men att pendla till Östermalm för att hämta å lämna är ju inte riktigt ett alternativ. Vad sjuttsingen gör man då...? Mycket meck, det här med förisar. Paniken återvänder litegrann nu faktiskt. Pust.

Fler frågor om gördel efter förlossning

Det slank in lite mera frågor efter gördelinlägget, så här kommer svar. Har ni fler undringar, så bomba på bara så styr jag upp answers. Det första inlägget om gördel efter förlossning hittas här!

Bilden ovan får illustrera inlägget. Den är tagen dagen innan Piggly plockades ut. Han var beräknad till 31/1 och snittet ägde rum 29/1. Det tog ungefär 12 dagar (!) innan jag tyckte att kroppen var någorlunda på banan igen. Kunde faktiskt aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att magen kunde gå tillbaka så snabbt. Var chockad, imponerad och fascinerad.

Självklart beror det till stor del på gener hur snabbt kroppen återhämtar sig, men gördeln gjorde helt klart sitt till. Nåt annat "hjälpmedel" än den använde jag inte. Spenderade tvärtom de första veckorna efter Iggys ankomst med att gossa på sofflocket och trycka i mig marängsviss tillsammans med Niklas, tittandes på Piggly.

Jag undrar vad som menas med att man ska mäta på bredaste stället. Ska man mäta vid midjan eller nere vid höften på bredaste stället? Mina "muffinshandag" gör att jag blir bredare vid höften, men gördeln ska väl sitta mer vid midjan?
Mät där du är bredast, inkludera muffinasarna! Gördeln är rätt bred och täcker en stor del av magen. Och jag upplevde i alla fall att jag behövde mest stöd neråt, mot höfterna. Det var där magen var liksom. Upptill plattades den till rätt kvickt, när barnet är ute så går övre delen av magen ner ganska omgående.

Gördeln hjälper ju livmodern att dra ihop sig, och livmodern ligger ju längre ner, det är den som är större än vanligt och gör att magen känns "gravidig" även efter förlossningen. Självklart kan det ligga ett par extrakilon på magen också, men gördeln är som sagt till för att hjälpa just livmodern, så den ska hellre sitta något längre ner, än för långt upp.

Jag ska förlösas med kejsarsnitt och tycker gördel verkar vara en bra grej att använda efteråt. Vad skiljer er gördel mot Carriwells som många rekommenderar? Tacksam för hjälp i gördel-djungeln.
Gördel är en kalasgrej, oavsett om man föder vaginalt eller med kejsarsnitt. Eftersom jag stått i butik själv och sålt gravidprodukter (det var så jag träffade Malin som jag senare startade GlamMom med) så har jag erfarenhet av de flesta gördlar på marknaden. Carriwells är billig (som de flesta av deras produkter), men för lös enligt mig. Den gör liksom inget. Och då hjälper den inte.

Sen finns det ju Hollywoodfavoriten BellyBandit, men den är tvärtom för hård tycker jag (och Malin, det är därför vi inte vill sälja vare sig den eller Carriwells gördel på GlamMom). BellyBandit är (enligt mig ska tilläggas) alldeles för obekväm, jag skulle själv inte palla ha på mig den i en endaste minut. Så när vi letade efter en gördel att sälja på GlamMom ville vi hitta den allra allra bästa (enligt oss), och det är den vi säljer nu. Den har ett bra pris (349 pix) och är inte för mjuk, inte för hård utan alldeles lagom.

Hjälper det att börja använda gördel, även om man inte gjort det från allra första början?
Absolut, man kan börja använda den upp till ett par veckor efter förlossningen. Men har det gått två månader tycker jag nog inte det är någon idé. Men man behöver inte känna att man måste kränga på sig den minuten efter att bebben är ute. Jag började som sagt använda min dag 4, och det funkade finfint.

Det var det, har ni fler frågor kring gördelanvändandet så är det bara att hojta. Gördeln hittas här!

Syskon till Piggly

Får ibland frågan om vi vill ha fler barn, när i så fall, och hur många? Och svaret på de frågorna är JAJEMÄN/INTE NU/OKLART. Som jag skrivit om så många gånger förut så har jag ju aldrig varit någon "barnperson", och Niklas fick kämpa ett par år för att Iggelini skulle få produceras (märklig företeelse det här, att man faktiskt GÖR ett barn...). Men nu när Iggy har landat så är jag over the moon lycklig att få vara mamma till honom, och jag vill absoluuuuut ha fler kids! Att få barn är tamejtusan HELT SATANS MAGISKT. Bästa bästa. Ever. Helt omöjligt att förstå hur härligt det är (tycker i alla fall jag) förrän man är där själv.

Så om vi kan (man vet aldrig), så ska vi absolut försöka styra lite syskon till Igster. Fick Niklas bestämma skulle vi skaffa ett helt surflandslag, men det hinner inte den här gammelgäddan med. Om jag inte ska producera en bebis per år, och satsa på en ny karriär som tevemamma i Familjen Annorlunda.

Skämt åsido så skulle jag gärna skaffa minst ett barn till. Gärna två. Mer än så hinner jag nog inte med, är ju ändå 36 bast. Särskilt eftersom det känns som att vi vill vänta ett tag innan vi försöker oss på det här med bebisproducerande igen. Det känns fel att skifta fokus just nu. Just nu vill vi bara gå upp helt i Iggy, njuta av varenda sekund med honom.

Fick för mig en kort stund i dag att jag kanske var preggo, tyckte allt luktade så himla illa på stan och ville nästan kräkas när jag gick förbi en thaikiosk. #preggoflashback Men jag är inte gravid. Det skulle i så fall nästan snudda vid jungfrufödsel, ha ha! (Ett inlägg om att Få Till Det Efter Bebis är på g också kan jag berätta... ;-D) Men känner väldigt starkt att jag inte vill bli på smällen nu, jag är mer sugen på att få gå upp helt i Iggeloni, samt att få tillbaka jobbandet på banan.

Planen är att vänta omkring två år. Men skulle det hända att vi blev gravida tidigare så blir det såklart också kalasbra. Allt blir ju bra, oavsett hurnärvar det blir. Men får jag välja så väntar vi. Precis som många förstagångsmammor tycker jag det är det svårt att förstå att man kommer kunna älska en till knodd lika mycket, och tycka att den är lika fantastisk som Iggly. När jag tänker på ett syskon till honom så är det mer så jag tänker på det - som ett syskon till Iggy. Inte riktigt som en egen individ.

Tanken på Iggy som storebror, och att få se honom leka (och bråka!) med en lillebror eller lillasyster är ju vansinnesgullig. Och då blir jag (nästan) sugen på en till bebis. Men jag tänker bara på det med fokus på Iggly, förstår ni? Inte att jag längtar efter en till, utan snarare att jag i så fall längtar efter att se de sidorna av Igglypiggly.

Och det säger väl en del, att allt fokus är just nu på Iggeloni och det är där vi är sugna på att ha det för tillfället.

Jag e gäst i Barnvagspodden!

Jag fick äran att vara gäst i det senaste avsnittet av fantastiska podden Barnvagnspromenader, fräsi fräsi! Jag ställer två frågor till barnexperten Louise Hallin (som ju typ har svar på ALLT), och man kan väl säga att hon ger mig svar - med besked! Otroligt lyxigt att få chans att slänga iväg lite undringar till henne.

Lyssna på avsnittet direkt på webben här eller i iTunes här!

Gördel efter förlossning

Det är flera som frågat om hur man ska tänka när det kommer till storlek på gördeln som jag hade precis efter min förlossning. Bjussar därför på en bild som togs 6 dagar efter snittet, och tänkte skriva ett lite utförligare svar.

Jag köpte min gördel ungefär två veckor innan förlossningen, och gjorde precis som det stod i produkttexten för att hitta rätt storlek. Jag mätte magen på det bredaste stället och drog av 15 cm. Då hamnade jag enligt mätschemat på storlek XS som jag alltså köpte. Jag skulle rekommendera att köpa gördeln innan förlossningen, efter har man så mycket att dona med i alla fall så det sista man vill tänka på är att kirra en gördel. Plus att man vill gärna kunna hoppa i den så snart som möjligt.

För er som är sugna: gå antingen till vår butik på Regeringsgatan 91 i Stockholm. Där får ni tiptop hjälp av våra duktiga glammistjejer. Bor ni inte i Estocolmo (eller pallar inte gå till en butik, jag förstår era trötta preggofossingar!), så klicka hem den på nätet. Gördeln hittas här. Är det så att ni mäter magen och ändå tycker det är svårt att veta vilken storlek ni ska ha, klicka hem två stycken, prova i lugn och ro när bebben kommit och returnera sedan den som är för stor. Vi har alltid 30 dagars öppet köp på GlamMom, så ni har tid på er. :-) Köp den inte tidigare än omkring två veckor innan födseln, så att mätningen av magen inte blir för missvisande.

Jag hade tänkt att ta med min till BB för att börja kunna använda den så snart som möjligt efter förlossningen, men lämnade kvar den hemma. Vilket var rätt beslut för min del, jag hade aldrig orkat böka med den på BB. Då ville jag bara ligga i sängen och dyrka Piggly. När jag kom hem sen efter tre dagar åkte den dock på direkt. Eller, direkt och direkt. Så direkt som det gick, efter tumskruvar, Niklas hjälp och grannarnas inblandning.

Skämt åsido, jag behövde inte grannarnas hjälp, men jag fick verkligen kämpa mig in i den där rackarns gördeln de första dagarna. Det var på håret att jag fick igen den. Men när den väl var på satt den som berget och gav ett skönt stöd till ryggen och överkroppen (man kan ju känna sig lite ehhhhh...sladdrig i kroppen efter 9 månaders preggofiering och delade magmuskler). Den var dessutom mjuk mot huden, så den var inte obekväm på. En obekväm gördel går bort, då pallar man inte bära den tycker jag. Men! Ta hellre en storlek som du får kämpa dig in i än en som sitter för löst, är gördeln för stor kan den inte göra sitt jobb.

Angående hur länge man ska använda den varierar helt från person till person. Jag var själv typ chockad över hur snabbt min kropp återhämtade sig, så jag slutade ha den efter ett par veckor. Då tyckte jag inte att jag behövde den längre. Andra vet jag har burit den i tre månader, så det beror helt på hur kroppen beter sig. Och vad man tycker är skönt såklart. Kan tänka mig att vissa tycker om att bära den lite längre för att den som sagt stagar upp en litegrann.

Jag tyckte gördeln var toppen att använda, och den har garanterat påverkat min magåterhämtning. Kommer absolut köra på den när det är dags för bebis numero due också.

Hoppas det gav svar på era gördelundringar!

Dokusåpa nästa?

Vad ROLIGT att det senaste YouTube-klippet togs emot så bra. Kul att det är så många som tycker det är roligt att följa med i vår färska lilla familjs vardag, och att ni vill se mer av den. Då är det spikat då, vi gör fler såna avsnitt såklart!

Älskar spontaniteten med tuben, och att det går att fråga er som tittar direkt - tumme upp eller tumme ner? Åsså utgår man från det och formar nåt som blir bra. YouTube-dokusåpa nästa, ha ha? Familjevänlig sådan dock. Så stryk livesexet och fyllekaoset. En å annan tuttchock kan vi däremot bjussa på.

Första natten i egen säng

Okej, hur gick det nu då, att sova hela natten i egen säng? Över förväntan måste jag säga! Halleluja. Det kändes absolut som att Igster blev mindre störd av oss, för det var inte tal om att vakna en/två gånger i timmen som det varit den senaste tiden. Visst vaknade han, men det var inte alls lika frekvent.

Det visade sig lite trixigt att få honom att somna i sängen, han hade så mycket plats att han röjde runt som en yster lax istället för att bli sömnig. Att hänga i sängen var tydligen hur kul som helst, men det var ju inte riktigt lektajm. Eftersom jag förstått att man inte ska ha så mycket kuddar, täcken å grejer (kvävningsrisk) så la vi honom i hans SleepCarrier. Den har vi ju använt som resesäng tidigare och den har funkat kalasbra. Man kan dra åt ändarna med dragskosnoddar så att den blir lite mer ombonad, så det körde vi på. Men Iggly var ändå för exalterad över sin nya lekplats för att sova, så det slutade med att han fick somna i vår säng. Sen lyfte vi över honom till hans egen.

Vi la honom runt 21, sen vaknade han när vi la oss vid 23.30 och åt. Sen var det nappistoppning runt 01, och två vakningar med mat (tror jag, det är lite dimmigt he he) mellan 02 och 07. Kanske låter mycket, men för oss var det en skonsam natt. Tidigare har det ju liksom vaknats var 20:e minut mellan 23 och 02, och sen minst en gång i timmen fram till 07. Så att sova i egen säng får ett riktigt rackarns JIPPIE!

Upptäckte dock där runt 02 att Iggy hade svårt att somna igen efter matningen, för att han for runt så mycket i sängen. Så jag hämtade babynestet (trodde nästets tid var förbi eftersom han...växt ur det) och la även det i sängen, det hindrade honom från att rulla runt så mycket. Då blev han lugn och somnade.

Har stått på mig tre nätter i rad vad gäller nappinstoppningarna, så att det inte ska bli det där ständiga snaskandet. Att han måste ha en mun ersättning innan man får stoppa i nappen, det blir ingen bra vana tänker jag. Tidigare har jag bara kört på och dragit fram flaskan för att kunna få ro så snabbt som möjligt, men de senaste tre nätterna har jag låtit det gå i alla fall någon minut, och då har han accepterat nappen - utan flaska. Helt klart en liten seger i kampen om bättre sömn.

Målet nu är att han helst inte ska äta så många gånger per natt. Optimalt vore om han kunde äta när vi lägger honom, sen när Niklas går och lägger sig runt 23 (då brukar bebeloni vakna till), och sen inte förrän kl 05. Skippa 02 och 05-målen alltså. Så hade vi det ju för två månader sen (ljuva minnen), och att få komma tillbaka till att kunna sova fem, sex timmar i sträck vore GULD.

Men vi tar det pö om pö. Nu koncentrerar vi oss på att Piggly ska trivas i sin egen säng (man vet aldrig om denna första succé-natt berodde på tur), sen tar vi ätandet. Fortsättning följer...

Förisdjungeln!

La upp den här bilden på Insta tidigare i kväll. Skrev att när vi köpte den här solhatten till Piggly så kändes den gigantisk, vi trodde liksom aldrig att han skulle kunna växa i den. Och nu är den för liten. Tiden går så himla fort. Igster har gått från att vara en liten bebis till att bli mer och mer en liten pojke, och att bläddra bland gamla bilder är hisnande. Han har förändrats SÅ mycket! Och kvickt går det också, ofta kan man tycka att han ser helt annorlunda ut om man bara går två veckor tillbaks i tiden.

Hursom, vår lille bebis har nu hunnit bli sex månader gammal, och det innebär att det är dags att ställa honom i förskolekö. Jag (i min naiva enfald) tänkte i går kväll att det "skulle jag fixa". Snacka om att jag behövde en realitycheck. Gick in på Stockholms stads hemsida där man kan kika på de förisar som finns i närheten av oss. Tänkte läsa på lite och sen välja fem stycken. Men! Det kom upp ÖVER 40 STYCKEN RACKARNS FÖRISAR...! Bara att läsa igenom infon på ALLA dom känns övermäktigt. Ska man sen lyckas hålla isär dem, minnas vilka man tyckte kändes extra bra, och ringa å boka tid för besök så känns det som en månads heltidsjobb typ.

Så nu - återigen, det var värst vad jag är hjälplös den här veckan då - ber jag om er hjälp. Är det någon av er som läser bloggen som möjligtvis har koll på förisar på Söder? Vi bor på östra Söder (Medis/Mosebacke/SoFo), och jag har ingen rackarns susning om vart jag ens ska börja för att reda ut det här föristräsket. Har koll på två privata som jag har förstått är bra, men i övrigt är jag clueless. Har någon något tips? #desperat

Om inte, vad sjuttsingen börjar man? Hur gjorde ni? Fine om det var 10 förisar att kolla in, men nästan 50 känns absurt att lyckas få koll på.

It´s ON!

I dag har spjälsängen skruvats ihop, och i natt blir första gången som Iggeloni ska sova i egen säng!

De här djuriskt fräsiga bilderna har kanske inte supermycket med ämnet att göra (förutom att Piggly har sin pyjamas på sig då), men att ta kort på spjälsängen just nu känns för lurigt. Vi måste vänja oss vid denna GIGANT som nu bebor vårt sovrum först. Om jag uttrycker mig såhär: peppen att byta till större lägenhet har nog aldrig varit större.

Det ska bli spännande att se hur det går det här. Niklas håller just nu på att lägga Piggly, sen är det no going back! Planen är alltså: inte ge flaskan varje gång det gnys, utan nappen, och stå på mig om han ratar den föärst. Måste försöka lista ut när det är riktig hunger dock, för någon gång under natten ska han såklart få käka. Men det märker man nog beroende på hur väl nappen tas emot.

Ska bli sjukt intressant att se om Piggly vaknar färre gånger redan denna natt, i och med att han blir mindre störd av mig och Niklas i sängen. Ska också bli sjukt intressant att se om jag lyckas fortsätta med mina matningsmoves i sömnen, när jag nu ska kräla bort till sängens kortsida där Piggelini ligger å trynar från och med i natt. Nåväl, rapport avläggs i morgon om hur det går det här. Håll tummarna för oss nu!

Pilla pilla pilla...

Sådärja! Bakfull (men väldigt nöjd) pojkvän i säng = bloggdags!

Enligt appen Wonder Weeks har Igster precis kommit ur leap nr 5. Nu ska han bland annat ha lärt sig om avstånd, och andra relationer till saker och ting. Vad som är nära, långt bort, uppepå, under osv. Han ska också ha börjat få koll på detaljer och öva finmotoriken med att gilla att pilla på småpryttlar. Som etiketter till exempel. Och det stämmer så in i bängen. Han ÄLSKAR att pilla på smågrejer.

Därför var det som hand i handske att vi fick en suuuperfin pillkudde från en tjej på Instagram (@mikaelapn_syr heter hon) som syr en massa eget fint.

Snygg är den också, den lilla kudden. Passar nästan obehagligt bra in med sitt fräsiga marina tema, ha ha! Och perfekt för mamsen att sno å vila huvudet på, när grodis sover i vagnen och vi hänger på filt i parken.

Tycker för övrigt att det är väldigt roligt det här med alla minientreprenörer som skapas av att ploppa ut en bebis. Instagram fullkomligt vimlar av (tokduktiga!) mamas som pysslar ihop de allra finaste saker till bebbar. Inredningsprylar, gosedjur, leksaker, mobiler, kläder... Väldigt mycket roligt att spana runt på, och oftast kan man köpa dessa handgjorda saker för en väldigt billig penning.

För mig som är pysselinvalid är detta fascinerande. SÅ mycket fina grejer! Heja heja alla pyssliga mamas därute!

PF-fritt perk!

Här kommer ett snabbinlägg! En bonus med att ha PF-fritt är att man kan käka vaaaaad man vill till frulle! Och då blir det givetvis denna storfavorit: bacon, äggröra med tryffelolja och avocado. Så rackarns smarrigt! Älskar varma frukostar.

Men. Niklas aaaaavskyr bacon. VEM kan avsky bacon? Undrar ni nu förstås. Ja, det är väldigt underligt, men han tillhör den bråkdel av en nanopromille som inte gillar denna fantastiska delikatess. Doften, smaken, allt som har med den att göra tycker han är vidrigt. Så det är inte ofta det blir baconfrullar för min del. Så jag passar alltid på när han är borta. Till frukost, till lunch, och/eller (man kan ju inte få för mycket bacon liksom) till middag. Lovely.

Jag intervjuar mig själv

Morrn morrn! Eller, okej det är lite ljug. För nu när jag skriver detta så är klockan 01.11 och jag har inte gått å lagt mig än. Men snart så! Har haft en fantastisk eremitkväll här i soffan med rödtjut, god mat och så mycket sviss att jag känner mig kanderad inombords. En perfekt PF-kväll alltså.

Hursom, tänkte författa ett inlägg i förväg som jag kan publicera i morgon när vi gått upp (min dumma blogg kan inte göra tidsinställda inlägg). Eftersom jag är mol allena med Piggly så kommer det nog inte finnas möjlighet att blogga i morgon förmiddag, så därför förbereder jag mig så ambitiöst nu så att det ska finnas nåt läsa. Gör alltså ett litet quiz till mig själv, som jag snabbt kan fylla i i morgon innan jag trycker på publiceraknappen:

Natten ensam med Piggly var lättare än vad jag hade trott.

Han vaknade kanske 3 gånger. Tror jag. Det är lite dimmigt. Hittade min mobil på ett rätt oväntat ställe, så jag gör nog en hel del matningsmoves i sömnen tror jag. Kan alltså vara fler gånger än jag tror som Iggeloni vaknat, och kanske färre. Men oavsett så var det helt klart inte så många gånger som det brukar vara. Tror det kan bero på att Niklas (som har väldigt dålig sömn och vänder och vrider sig mycket under natten) inte var där, och att Piggly då kanske stördes mindre.

Måste tillägga en intressant observation kring Iggys sömn denna experimentnatt. För den var ju oväntat bra. Bättre än normalt. Vanligtvis så går Niklas och lägger sig runt kl 23. Jag brukar slinka in runt 01.30. Däremellan vaknar Piggly oftast en eller två gånger i timmen, vilket innebär att trots att Niklas går och lägger sig så pass mycket tidigare än mig, får han inte mycket mer sömn. Men! I går så la jag Piggly vid kl 20. Han vaknade till några gånger, åt ett ordentligt mål, de andra gångerna gick det bra att bara stoppa in nappen (brukar ju inte funka nattetid, men nu stod jag på mig med mina nappförsök, och då gick det).

Sista gången jag slank till sovrummet och stoppade in nappen var runt 23-tiden. Men sen vaknade han inte en endaste gång mellan det och när jag gick och la mig runt halv två. Detta kan ju faktiskt bero på att han fick tryna ensam i sängen, utan pappa där. Och då blev mindre störd, och vaknade mer sällan? Det plus att han faktiskt sov bättre i natt än på länge inger i alla fall hopp om vårt krig som kommer inledas på söndag, när vi ska försöka få fason på den här lille nattmarodören. Egen säng är ju på tapeten, och då är det lovande att han knoppade lite extra bra i natt tycker jag, när han fick sova lite mer ensam i sängen.

Nåväl, tillbaka till mitt (något märkliga) självquiz:

Jag sov många fler timmar/minuter än vad jag hade trott.

Känner mig därför rätt utvilad i dag.

Mina två glas rödtjut gav mig faktiskt ingen baksmälla. Alltid nåt. Däremot är tungan sträv som en tråkig dörrmatta, men det beror nog mer på min intensiva sockerfest än vinet.

Dealen med Niklas att byta en ensamnatt mot 90 minuters massage är jag sjukt nöjd med.

Jag skulle absolut göra samma deal igen. Men alltså, jag är ju en massageslampa av rang, så lockar man med kroppsknådning ska det mycket till för att jag inte ska gå med på grejer. Good to know, ni som har utpressningsgener.

Exakt hur mycket bättre mår du än Niklas i dag tror du? Efter 7 månaders partajtorka tror jag att han (och Magician) gick all in i går, så jag kan nog sätta mitt liv på att jag tar hem "fräschast i förhållandet"-statyetten i dag.

Okej, nu avslutar vi det här schizofrena kapitlet i bloggens historia. Nästa inlägg i dag kommer när min förmodat svårt baksjuke man krälat tillbaka till lägenheten.

PF!

I kväll är Niklas på sin första fest på 7 månader (han är lite av en partyprisse, så det har varit ett extremt långt uppehåll med hans mått mätt) och är därför glad som en lax. Om än en trött lax (nooo sleep i natt, pust.) Det är gudfar Charlie som håller i spektaklet, och det har pysslats med dekorationer hela veckan lång, så det är upplagt för en episk afton.

Niklas har även ett alter ego som heter Magician som dyker upp och gör väldigt luriga grejer på fester om man har tur. Det är Niklas inneboende diva som alltid har kaftan, handskar, glitterskor och hatt. Han spelar musik och bjussar på märkliga uppträdanden. #minpojkväneliteknäpp Och i kväll är en sån kväll, så de som kommer på nattens baluns kommer få vara med om nåt extra.

Jag däremot är inte mycket partyprisse alls, så lika glad som Niklas är att han är på fest är jag att jag är ensam hemma i min älskade soffa. PF! Pappafritt! Pojkvänfritt! Iggly sover, och jag sitter parkerad i soffan med en löjligt lyxig charkbricka, melon, tryffelbrie, krispiga rädisor och ett perfekt rumsvarmt glas rödtjut i handen. I frysen står en oförskämt stor marängsviss och göttar till sig. Lyckan är total.

Jag spenderar denna fantastiska kväll tillsammans med några riktiga favoriter. Nämligen...

...de här rackarna! Så. Sjukt. Jäkla. NÖJD.

Niklas sover över på festen, så det kommer dock bli en tuff natt. Att ratta Iggelini ensam nattetid just nu är rätt...krävande om jag säger så. Därför har jag förhandlat till mig en 90 minuters helkroppsmassage som kommer från Niklas plånka. Den tänker jag utnyttja så snabbt det bara går nästa vecka. Och det är den jag ska se framför mig när Iggy vaknar för hundrasjuttiofjärde gången i natt.

Nu - in i mat/vin/sviss/girls-dimman!

Piercat mig!

Eller, okejrå, "tagit hål i örat" då. Men det låter liksom inte lika häftigt som att man piercat sig. Hursom så åkte mitt vänsteröra på sitt fjärde hål i dag. Eller, tekniskt sett sitt femte eftersom jag inte tyckte det blev bra placerat första gången, så hon som gjorde hålet fick göra om och göra rätt. Det överblivna stackars öronhålet växer igen illa kvickt hoppas jag.

Skickade sen iväg båda dessa bilder till min fina kompis som är en tokbegåvad smyckessmed, och sa att nu har jag gjort min del, nu är det upp till henne. (Därav den något lökiga Just Do It-gesten ovan.) Jag har nämligen en plan för mitt vänsteröra, och hon är den som ska genomföra planen och se till att resultatet blir fräsigt. Någon som kan gissa vad jag tänker mig...?

Det nya livet

Jag har ju skrivit tidigare om hur märkligt det är att livet blir väldigt mycket annorlunda rent logistiskt när man skaffar barn. I dag upptäckte jag en ny grej: barnvagnskön. För inte nog med att man måste hitta nya vägar överallt (leta efter hiss/rulltrappor/platser som är breda nog att gå igenom), när man väl hittat fram så är det ungefär 50/50 att hissen är felanmäld å trasig (hände i dag - också), men också att man är barnvagn nummer 4 som vill åka hiss. Voilà - fenomenet barnvagnskön. Ibland slinker en rullator med också, men det är framförallt barnvagnar.

Och alla som någonsin åkt de där satans kisshissarna som tuben erbjuder vet att de går låååååååångsamt. Så 4 barnvagnar före en i barnvagnskön till hissen = 10 minuters extratid att stå å vänta. Inget för stressade alltså. Som jag såklart var idag, på väg till en kompislunch. Tyckte jag var ute i god tid, men som vanligt så lyckas de här omvägarna/luriga problemen som uppstår när man har en barnvagn som travel comapnion att försena en. Så Piggly fick stå ut med att skumpas nerför trappan (börjar bli rätt proffsig på att skumpa ner för trappor mjuuukt) för att min timmes lunchdejt inte skulle decimeras.

Barnvagnskön - ett fenomen att undvika.

Glad groda och lättad hönsmamma

I dag var vi på BVC för en sexmånaderskontroll. Allt var tiptopp, och vi har tydligen producerat en bebis som utvecklas alldeles prima. Väldigt härligt såklart.

Pratade med läkaren om Pigglys vevande högeram som gjorde att jag blev så sjukt orolig när vi var i Portugal senast. Jag lugnade ju ner mig efter att ha pratat med läkarkompisar och svenska BVC, och sen vi kom hem har han faktiskt knappt vevat alls. Eftersom vi hade en läkartid inbokad så pass snabbt på vårt BVC har vi inte åkt till akuten, utan känt att det varit ok att vänta tills i dag. Vi hade filmat när Iggeloni röjde på rätt ordentligt med armen i Portugal, så vi visade filmen för barnläkaren i dag och pratade med henne om det.

Lyckligtvis sa hon att det inte såg ut att vara något farligt alls. Barn har en massa luriga röreslemönster, särskilt när de äter, och så länge man enkelt kan stoppa vevningarna och få kontakt med barnet, så är det ingen fara. Det är kramp man är orolig över när barn rycker å vevar, men någon sån är det inte som Igster har. Eftersom allt annat såg så himla bra ut dessutom, så tyckte läkaren att det inte var något att oroa sig över. PHUUUU! Så jäkla skönt att höra.

Känner mig som jordens löjligaste hönsmamma, men jag mådde så otroligt dåligt där i Portugal. Får fortfarande små flashbacks av känslan av skräck som kryper genom kroppen ibland, men jag hoppas att de ska ta slut nu när vi varit och pratat med en läkare.

Vi filmade faktiskt lite i dag. Så jag ska bara klippa ihop det, sen puttar jag upp avsnittet på kanalen så får ni se mig hönsa runt lite mer. Blev skakis innan läkarbesöket, och så lättad efteråt att det kändes som jag klunkat helium. See for yourselves när klippet kommer upp.

Och tack igen alla ni som kommenterade med pepp, tröst och liknande vevnings-stories om era bebbar, det hjälpte så himla mycket. ♥

Vårt nya hem

Det här är vårt nya hem. Värmen gör att vår lägenhet blir fullkomligt vidrig att vistas i på dagarna (nätterna också för den delen), så vi flyr ut till den här gräsplätten så fort vi kan på morgonen. Förlåt om jag bölar, men den här värmen är inte härlig. I alla fall inte i stan. Fine om man får ligga på en playa, men i en asfaltsdjungel blir hettan bara ocharmig. Om man inte befinner sig på denna gräsplätt, typ.

Vi har flytt ut till Niklas mammas hus ibland, där finns det lyxigt nog pool. Och så länge man kan bada så blir värmen någorlunda njutbar. Men ändå, fy katten. Har alltid tyckt att över 25 grader så blir det bara jobbigt. Man är konstant klibbig, svullen, svettig, trött å slö. I vår lägenhet (bor i gammalt hus med obefintlig ventilation) har det den senaste veckan varit nästan 30 grader i sovrummet nattetid, trots att vi har alla fönster i hela lägenheten öppna. Uschlibuschli!

Inte så mysigt för stackars Piggeloni heller, denna hetta. I och med att han sovit så dåligt så länge så är den inte orsaken till hans nattliga härjningar, men det gör situationen såklart inte bättre.

Men jag ska inte böla alltför mycket. Att picknicka sig igenom livet är inte så dumt. Här är dagens lunch!

Hittade den här härliga ekoläsken som var supersmarrig att svalka sig med. Sötad med agavesirap, och bara organiskt å naturligt grejs i.

Och en grej som är bra med att hänga ute är att Iggy faktiskt gillar att ligga på mage utomhus, halleluja! Nu gör han inte det på just den här bilden, men som genom ett trollslag så blir det inget böl å stök när han befinner sig på mage på gräsplätten. Finns väl mycket att spana på där antar jag. Och jippie jippie jiiippiiieeeee, nu har äääntliiiigen vändningarna från mage till rygg börjat komma lite mer frekvent också. Den som väntar på nåt gott bla bla bla...

Ps - Ni ser att flippisarna är med på bilden högst upp. Fick hem Vagabondpjucksen i går, provade och tyväääärr så var de inte hundra. Så de får åka tillbaka, flippisarna hänger med ett tag till, och mitt hopp står nu till Etsy och Sandalianas. Fortsättning följer.

T-A-C-K!

Inledde dagen med en utefrulle på favorithakhet, läsandes era kommentarer på det förra inlägget. Återigen - TACK! Ni förstår inte hur mycket jag/vi uppskattar er hjälp. Har sagt det förr men säger det igen - det är ovärderligt att ha en expertpanel fylld med föräldraerfarenhet att rådfråga, så himla lyxigt.

Både jag och Niklas har med spänning läst igenom alla kommentarer som kommit in både här på bloggen och på Insta under dagen, och under kvällens middag (vi hade datenight med dinner and a movie) så pratade vi igenom hur vi känner att vi vill göra med det här rackarns sömngrejset. Det var väldigt intressant att få höra att det var många därute som har jämngamla barn som beter sig likadant. Iggy är ju inne i ett stort utvecklingsleap där han helt plötsligt förstår avstånd och relationer på ett helt annat sätt än förut, och det har vi förstått kan skapa otrygghet. Det är inget vi märker särskilt mycket av på dagen, men på natten kan det nog visa sig i form av det här gnyendet som han börjat med när han vaknar. Drömmar/känslor som är obehagliga på nåt sätt?

Men vad vi också förstår efter att ha fått höra era erfarenheter, plus att vi pratade med barnläkaren om det då vi var på sexmånaderskontroll på BVC i dag, var att barns sömn ser annorlunda ut än vuxnas. Att vi upplever att Piggly vaknar betyder förmodligen mer för oss än för honom. Han är (nog) knappt medveten om att han "vaknar" (om man ens kan kalla det att vakna då han med stängda ögon mumsar några munnar mjölk och sen får napp och somnar igen efter någon/några minuter). Barn kommer tydligen mycket snabbare ner i djupsömn än vi vuxna, så det här "vakna/sova/vakna/sova"-scenariot som pågår under våra nätter är ingenting han mår dåligt av, eller blir tröttare av. För han märker förmodligen inte så mycket av det.

Det var många som (precis som vi) var inne på det här med att sova i egen säng/eget rum, just för att man är så rackarns snabb på att mata/stoppa i napp/vyssja/vagga när man (som vi) ligger i samma säng. Får bebisen någon eller några minuter på sig kan de hinna somna om själva, utan att behöva assistans. Att inte mata lika många gånger per natt går hand i hand med att inte stoppa i nappen 3 sekunder efter att man hört det första gnället. För att han då förhoppningsvis hinner somna om/komma till ro innan jag blixtsnabbt ploppar fram flaskan.

Så - vi tänker att vi gör såhär: Piggly ska få börja sova i egen säng, det kommer störa alla tre mindre. På morgonen kommer han däremot fiskas upp fortare än kvickt till oss, får jag inte starta dagen med en god bebis bland kuddarna vill jag inte starta dagen alls.

På natten ska vi ge det några minuter när han vaknar och gnyr, inte ge flaskan. Vi ska stoppa in nappen, vill han inte ha den så gossar vi med honom, lägger handen på magen, stryker pannan osv, och försöker få in nappen igen om det verkar finnas behov. Förhoppningsvis blir det lite stök å bök, och sen kan vi få honom att somna om. Nästa gång han vaknar är det samma visa, och vi ska inte ta upp honom eller prata så mycket, bara sovgossa mjukt med honom så han blir lugn å trygg.

Går det som vi hoppas somnar han om utan att äta, och med mindre och mindre behov av assistans. En eller två gånger per natt är dock såklart ok att äta om han verkligen är hungrig, så det trixiga kommer bli att lista ut när det är falskt alarm och bara ska snuttas, och när det är verklig hunger. Går det inte att få honom att somna om utan mat så testar vi att ge honom flaskan. Men då ska det helst ätas ett ordentligt mål, inte bara sväljas några munnar.

Målet är en bebis som kan sova i egen säng, somna om själv och sova ett par timmar i sträck utan att vakna. Har inte den blekaste aning om vi kommer lyckas, men vi får försöka. Ni som gjort detta (det var rätt många av er) sa att man får ge det lite tid. Det kan ta två nätter innan det funkar, och det kan ta två veckor. Så det gäller att vara konsekvent och palla härda ut.

Så, nu vet ni hur vi tänker och vad vi kommer försöka med. Håll tummarna för att det funkar, så att vi stackars slitna päron kan få bli lite piggare. Måste dock vänta med att köra det här nya tills på lördag, Niklas ska på en fest på fredag, så vi tänker att vi tar kriget efter den. Men på lördag, då smäller det! Då ska det skruvas ihop spjälsäng!

Är sjukt peppad, och det känns som att ovan plan är rätt för oss. Funkar inte den, så får vi testa nåt annat. Men vi börjar här, och bloggen hänger på med tåget såklart!

HELP PLEASE!

I dag gick vi och unnade oss en riktigt härlig lunch. Vi kände att vi behövde lite lyx, lite mys och lite pepp. Vi är nämligen lite rejält slitna. För Piggeloni har de senaste sex veckorna fått för sig att vakna (minst) en gång i timmen heeeela natten lång. Ibland vaknar han två gånger per timme. Först trodde vi att det var en fas och att det skulle gå över (han sov ju sååå bra innan! Från 23-05, och somnade sen om så vi kunde grisa till 9.30), men det är en rackarns lång fas i så fall.

Han vaknar dessutom på ett nytt sätt. Förut när han vaknade så hörde man honom böka runt litegrann. Då pluppade man in en flaska i munnen på honom, han snaskade i sig den och somnade om. Och sov ett gäng timmar i sträck.

Nu vaknar han med ett gnällande gnyl, tar några munnar ersättning, och ska sen ha napp. (Han vägrar ta nappen om han inte får snaska lite mjölk först, vilket också är lite underligt.) Sen somnar han om. I typ 50 minuter. Då vaknar han igen med några små gnäll, snaskar några munnar mat och får napp och somnar. Och så håller det på. HELA natten. Somna, gnäll, vakna, snaska, napp, somna, gnäll, vakna...

Det känns mer som att han behöver tröst/närhet/omstoppning än mat, eftersom han inte äter så mycket varje gång. Men eftersom han vaknar (och äter) så otroligt många gånger hinner han ändå få i sig runt två flaskor (med 150 ml i varje) under natten. Han har även vaknat en natt och gråtit och varit superledsen, förmodligen av en mardröm. Det har aldrig hänt förut. Så detta kanske är en otrygg fas, och att det återspeglar sig i sömnen?

Hursom, vi måste göra nåt åt det här, för det börjar bli rejält påfrestande.

Det är tur att han är så rackarns god, den där lille bebisgrisen. Så vi kan inte annat göra än att förlåta vår lille nattmarodör. ;-)

Men - vad ska vi göra åt detta, har ni några idéer? Har era kids betett sig likadant? När slutade det i så fall? Kan man göra nåt för att förbättra sömnen?

Vi funderar lite kring om vi ska sluta helt med nattmål, om det kan påverka i rätt riktning. Styra upp rejäla rutiner, där natten är till för att enbart sova. Från 4 månaders ålder (vad jag fått höra) behöver inte bebbarna äta på natten av näringsskäl längre. Piggly är ju 6 månader, och vad jag förstått så är det ganska många som slutar med att äta på natten då. Vi tänker att vi måste styra upp några ordentliga nattrutiner, där sluta med nattätning ingår, och att det kanske kan förbättra sömnen? Att småsnaska sig igenom natten såhär känns inte så bra.

I morgon ska vi till BVC för sexmånaderskontroll. Då ska vi passa på att fråga om det här med hur Iggly beter sig på natten, och om/vad vi kan göra åt det. Om det är en fas av otrygghet så kanske man bara får vänta ut den. Men finns det nåt som de rekommenderar att vi gör, så provar vi gärna typ ALLT.

Vad tror ni - fas som går över eller beteende man kan göra nåt åt? Och hur gör ni med det här med att äta på natten? Heeeeeeeeeelp! #tröttmössor

Iggy rockar nya frippan!

I dag invigde Piggly sin alldeles färska surftisha. Men inte nog med det - han fick också chans att rocka sin nya Art Garfunkel-frippa!

Eller, okejrå. Det var väl inte riktigt hela sanningen. Gudfar Charlie gömde sig därbak, och vi får nog ge den mesta hårkredden till honom.

Charlie, även känd som Baraöverkroppsmannen här i el bloggo. Och han levererar - återigen.

Solskydd för bebis

Det är några av er som frågat hur vi gör vad gäller solskydd för Piggly, eftersom vi varit mycket i Portugal där det är solsolsol. Kan tänka mig att det är fler som fnurlat på detta, i och med denna pangsommar som vi begåvats med i år. Så nu kör vi ett solskyddsinlägg!

Jag har lärt mig mycket om bebisar och sol från min kloka svägerska Oliven som har bra koll på sånt. Så vi har dels följt hennes råd, och sen googlat på vad exempelvis Vårdguiden rekommenderar.

Vi har (försökt) undvika solen helt och hållet för Piggly. Han har för det mesta haft byxor och långärmat (men inte alltid solhatt) samt varit i skuggan när han varit i till exempel Portugal. Framförallt mellan kl 11-15 när solen är som starkast. Att barnet bränner sig är förstås ett BIG nono. Rekommendationen är att barn upp till 6 månader ska ha tunna kläder som täcker och en solhatt även om de är i skuggan, eftersom deras hud är så väldigt känslig den första tiden. Efter 6 månader kan de dock hamna i solen kortare stunder (med täckande kläder och/eller solkräm) utan att det är någon fara. Att hamna litegrann i solen på kvällen när den inte är så stark ska inte heller vara någon fara.

När vi är ute med vagnen ser vi till att han inte får sol på sig genom att använda solskärmen till vår Joolzvagn, som också har ett UV-skydd som man kan veckla ut och täcka hela sittdelen med. Har tyvärr inget solskydd som passar till Maxi-Cosin så där skyddar vi med en tunn sjal. Gör man så måste man dock ha benkoll på att det inte blir för varmt för bebisen inne i vagnen/cosin eftersom det kan vara direkt livsfarligt. Har dock fått tips från en av er läsare att det finns något som heter Dookey solgardin som tydligen ska passa Maxi-Cosin och skydda mot UV-strålning. Så det är ju nåt som borde införskaffas, så slipper man sjalgrejandet.

Vi har inte haft Iggy så mycket i sele när det varit soligt, just för att det är lite svårare att skydda honom då. Men bär man sin bebis i sele så bör en solhatt sitta på huvudet, och så får man tänka på att traska runt mest i skuggan.

För att kunna vara utomhus alla tre (med mamma och pappa i solen - täckta av solskydd såklart! ;-D) så har vi ofta byggt upp små skuggplatser till Iggelini bredvid oss där han kan härja runt. Typ ställt stolar som vi hängt ett gäng handdukar över för att skapa en skuggig plats osv. Men, man ska vara medveten om att det måste vara ganska tjocka prylar man hänger upp. Tunna sjalar till exempel ger inte mycket solskydd, trots att de ger skugga. Så det kan vara bra att tänka på.


Jag är ju extremt solskyddsfanatisk själv, men tror att som med så mycket annat så är det sunt förnuft som gäller på solskydd å bebis-fronten. Håll bebisen i skuggan tills han/hon är 6 månader (framförallt mellan kl 11-15), och kör sen med tunna täckande kläder och eventuellt solkräm. Men då skulle jag se till att hitta någon ekologisk solkräm, så mycket skräp i såna produkter. SPF 30-50 rekommenderas för små barn.

Komplettera gärna om ni sitter på mer bebis/spf-kunskap!

PRIDE!

I dag gick ju Prideveckans höjdpunkt Prideparaden av stapeln, så vi slank förstås ner till Hornsgatan och applåderade och tjoade alla fina som gick i årets upplaga.

Prideparaden blir alltid en sån rackarns folkfest, och tvärtemot vad (en del) folk tycker, så är den minst lika viktig nu som för tio år sen. Nästan varje år är det en ny grupp som börjar gå i paraden, jag minns hur stort det var för några år sen när gaypoliserna gick med för första gången - i uniform. Vansinne egentligen, att det inte skedde förrän någorlunda nyligen. Så den som eventuellt fnyser och tycker att såna här manifestationer är "onödiga nuförtiden" är antingen ignorant eller tre år gammal och för ung för att minnas hur det faktiskt varit. Och fortfarande är.

Jag har hejat på paraden nästan varje år, men faktiskt aldrig gått själv. Har många gay/bikompisar som gått, och som gick även i år. Och min syster har varit med ett par vändor. Blev sjukt sugen på att gå nästa år - med Piggly bredvid i regnbågsdräkt!

Mera regnbågar åt folket!

Vi hade tur och fick en finfin plats längst fram, trots att vi kom precis när det skulle börja. Att få en bra plats på Prideparaden har nästan blivit som att få biljetter till en Rihannakonsert, svisch säger det, och så är det smockfullt. Många hade säkert paxat sina platser flera timmar innan. Försökte snäppa några fräsigt färgglada pics till el bloggo såklart.

HUR underbar?

Piggly var också med såklart. Pridetraditionen måste ju börjas i tid!

Han trivdes som fisken i vattnet. Musiken var dock lite hög ibland, så vi fick göra ett hempysslat hörselskydd av pappas skjorta. Vi mååååste styra upp såna där bebishörselkåpor, har ju känt behov av såna flera gånger tidigare när vi varit i lite höggljudda miljöer med bebolino.

En trio som ansträngt sig.

Nöjd duo efter paraden. Piggelini var dagen till ära ekiperad i ett par fräsiga shorts som han fått av en av sina gay bonusmorbröder. Tack Magnus! ♥

Picknickdag!

Jajemän! Grisa på filt i parken-dag i dag igen! Dessutom med picknick som Niklas kom med vid lunchtid. Lovely.

Han är rackarns bra på att styra upp lyxiga måltider med kort varsel, min karl. I går var klockan 21.15 och vi hade fortfarande inte ätit. Tänkte hämta hem sushi, men vår favoritrestaurang hade sommarstängt. Då pep han över till Ica och kom hem med salmalax, Philadelphiaost med pepparrotssmak, rödlök och avocado. Hackade upp det lite kvickt i köket, och vips hade vi en egen variant på sashimi hemma. Sjukt gott, och sjukt snabbfixat. Rekommenderas!

Färsk baguette, brie å salami. Nomnom. Två franska familjer picknickade i samma park som oss, fast en bit bort. Så för att öka på idyllkänslan ytterligare sprang det runt söta små ungar och tjattrade på franska omkring oss. Extra bra parkvibbar i dag alltså.

Parmaskinka och melon. Finfin kombo. Piggly ser sugen ut, och han fick smaka lite melon. Ger honom små smakisar av sånt vi äter, och sen pillar vi i honom små smulor av vitt bröd. Att långsamt introducera gluten från och med (typ) nu ska tydligen innebära mindre risk för glutenintolerans. Så vi hoppas på det.

Har även köpt några Ella´s Kitchen som han fått testa, och de gillar han. Grymt med 100% ekologiska prylar, plus att det bara är ren frukt och inget annat skräp i dem. Självklart kan man lätt mosa ekologisk frukt själv, men det är sjukt praktiskt med de där påsarna. Man kan spara dem öppnade 48 timmar i kylen också, vilket är bra då Piggly inte äter så mycket per gång. Finns såna som funkar från 4 månader, de har vi startat med (trots att Igster är 6 månader) eftersom vi ganska nyligen börjat lite mer seriöst med det här med smakportioner.

Delad föräldraledighet - varför inte?

Niklas var med på filten i dag också. Jag å Piggly lekte, och Niklas jobbade. Så sjukt härligt att han kan sitta bredvid på en filt i en park...och jobba. Att han sålde butiken känns så himla bra. Hade han haft kvar den hade en dag som i dag aldrig varit möjlig. Jag älskar att han vågar släppa taget och våga sig på nya grejer. Han har så mycket kreativa idéer kring saker han vill göra. Ska bli så himla spännande att se hur hans jobbsituation utvecklar sig under 2014.

Tack vare att han slutade med butiken, så har ju vi kunnat vara tillsammans väldigt mycket under Iggys första halvår. Har ju skrivit om det tidigare, och att det garanterat bidragit enormt mycket till att den här första tiden som förälder varit så härlig. Vi har ju varit två som hjälpts åt. Och det har fått mig att fundera på varför i hela världen man inte får vara föräldralediga samtidigt?

Man har ju 30 dubbeldagar att ta ut, men sen är det stopp. Varför då, kan man undra? Det borde väl vara upp till föräldrarna hur de vill lägga upp det? Jag förstår att det (kanske?) till viss del handlar om att tiden hemma med barnet inte ska bli för kort (om båda tar ut föräldraledigheten samtidigt krymper ju antalet dagar de kan vara hemma), men så kan det ju bli ändå. Ingen kan ju tvinga en mamma eller pappa att ta ut mer än en kortare tids föräldraledighet.

Jag menar såklart inte att man bara ska vara hemma ett halvår med sin bebis, men att om båda föräldrarna vill vara hemma samtidigt, och sen lösa saker och ting på egen hand tills dess att barnet börjar på dagis (hjälp av familj/jobba hemifrån/annan kreativ lösning) så borde ju det vara tillåtet. Men som jag förstår det så går det inte nu. Dumt, tycker jag. Jag tror att många skulle uppleva föräldraskapet ännu härligare (eller härligt, om man tycker att det är väldigt jobbigt) om man fick hjälp av sin partner. Särskilt den första tiden.

Ju mer jag tänker på det, desto lurigare känns det att pappan ska tillbaks till jobbet efter 10 dagar. Hur konstigt är inte det? Man har en nyfödd bebis hemma, och så ska man bara lämna den, och se den igen först på kvällen. Och lika konstigt är det för mamman, som efter bara 10 dagar ska ratta en liten bebis alldeles ensam.

Jag tror vi skulle vinna mycket på om fler kunde vara föräldralediga samtidigt. Man hjälps åt med allt, får en bra start på familjelivet och slipper en massa gnöl och bök som uppstår av att den ena jobbar och den andra är hemma. Okej, det uppkommer säkert en hel del nytt gnöl och bök av att båda är hemma, men för min/vår del har det i alla fall varit en välsignelse.

Menar inte att detta är det bästa sättet för alla, eller att båda måste vara hemma för att det ska bli bra. Olika saker funkar olika bra för olika familjer. Men jag tycker det är konstigt att det inte är möjligt. Tycker inte ni?

Ljuvlig dag

I dag har varit en ljuvlig dag! Började igen på favoriten Pom & Flora, med avocadomackor, kallpressad juice och latte. Kom att tänka på att Anna (som har detta fantastiska café tillsammans med sin kille Rasmus) sa en så klok grej när jag var där för ett tag sen. Hon och Rasmus startade nämligen Pom & Flora preciiis när de fått sitt andra barn. Hon var därför inte heller traditionellt mammaledig, och vi snackade lite om det, och det dåliga samvete som det ibland kan ge.

Hon sa att "Man måste komma ihåg att klappa sig själv på axeln för alla saker man faktiskt klarar av, istället för att tänka på det man inte gör". Som att hon klarade av att bygga upp ett café (som nu är tokpoppis, mycket välförtjänt) samtidigt som hon rattade en nyfödd och ett litet barn. Att hon på grund av det inte hann springa på öppna förskolan varje dag är precis en sån grej som man skulle kunna ha dåligt samvete över. Men, som jag också skrivit tidigare, så har våra bebisar fått uppleva annat, som garanterat också är stimulerande. Same same but different.

Det är dock bra att påminna sig om det där med att fokusera på det som man gör vs det man inte gör. En enkel sanning (som de flesta sanningar, de är ju liksom inte så krångliga) som inte kan nötas in för mycket.

Hursom, resten av dagen spenderades på en filt i en park med la familia. Skulle egentligen börjat jobba igen på kontoret 1 augusti, men flyttade ju fram det till 1 september eftersom jag inte riktigt kände att jag fått vara tillräckligt med Piggly. Så därför vill jag kräma ut så mycket jag kan de här sista veckorna. Och att ligga på en filt med honom utomhus är megasuperduperkvalitetstid, och så rackarns härligt.

Iggy är så jäkla skojig att vara med. Det är som att ha en liten liten kompis med sig hela tiden. En minipartner in crime. Älskar när vi är ute bland folk, och jag får honom att le eller göra ljud. Då känns det som att vi har en hemlig pryl tillsammans, en egen värld som bara vi bebor. Han är ju en liten person, och det känns så galet att den här lilla personen gillar att hänga med mig och tycker jag är rolig när jag gör mina töntiga miner.

Jag är verkligen förvånad över hur genuint roligt jag tycker att det är att vara mamma. Har aldrig varit någon "barnperson", så jag är så förvånad att jag tycker så mycket om mammaprylen. Trodde såklart inte jag skulle tycka illa om det, men jag hade ingen aning om att jag ens kunde tycka det var så roligt med ett litet barn.

Bättre

Tack snälla för alla kommentarer på inlägget om Pigglys vevande högerarm. Att få höra att andras bebisar också gjort så (utan att det varit någon fara) är guld värt. Fina ni. TACK. Det känns bättre och bättre, men gårdagen var helt klart rätt jobbig. Även fast jag nu sansat mig och inte tror att det egentligen är något som är särskilt fel eller farligt, så slinker tankarna in på jobbiga spår om jag inte vaktar dem som en hök.

Jag vill inte claima att jag vet hur det känns att vara deprimerad (eftersom jag inte varit det), men jag kan tänka mig att det är lite liknande det jag känt de senaste dagarna. Att oavsett hur härligt man har det, så ligger det liksom ändå alltid nåt där och lurar. Nåt otäckt. Och om jag låter det ta över så är det kört. Då maratonlöper hjärnan iväg och målar upp den ena otrevliga bilden efter den andra. Så jag har verkligen försökt hålla mig och min hjärna i skinnet. Lyckades sisådär i går, bättre i dag och mycket bättre nu i kväll.

Men fy satan vad läskigt det är att oroa sig över sitt barn. Och jag antar att detta bara är början. Nu väntar väl 20 år (minst) till av hönserier. Pust.

En vidrig dag

I går var en vidrig dag. Vidrig. Det är inte ofta jag skriver om sånt här i bloggen, men det är för att jag inte upplever så många vidriga dagar. Men i går åkte jag på en sån. Och jag har inte riktigt hämtat mig.

Iggy har haft lite ryckningar i sin högerarm. De uppstod för ett par månader sen, men försvann efter ett tag. Men nu har de kommit tillbaka, och i förrgår kändes det som att det var mer än nånsin. De kommer när han äter, och det är liksom som att han försöker ta tag i sin flaska, men inte lyckas. Och sen vevar armen på ett par gånger, och det känns ganska okontrollerat.

Tänkte såklart att jag skulle kolla upp det här hos en barnläkare, men iom att de försvann tänkte jag att det var nåt som kom och gick. Men nu är de alltså tillbaka. Och det, i kombination med att när vi kom hem från lodgen sent i förrgår kväll så betedde sig Piggly väldigt lurigt, gjorde att jag gick bananas av oro. Han var överenergisk, stissig och allmänt underlig. Min logiska sida sa att det var för att han sovit i bilresan hem, sen väckts av oss och helt plötsligt befann sig i ett tänt hus (från en mörk bil) med massor av spotlights. (Det var spottarna han tittade på och liksom blev alldeles...knasig.)

Men min hysteriska hönsmammasida började tänka i alla möjliga obehagliga termer, och det slutade med att jag gråtande satt och googlade "ryckningar i armen bebis" mitt i natten. INTE ett bra drag kan jag säga. Såklart. De stories som man får upp då är inte direkt nåt som lugnar ner en. Vidriga historier om sjuka barn. Vidriga. Så jag blev typ hysterisk.

Gårdagen spenderades därför med att ringa BVC, och prata med läkarkompisar. Det kändes inte härligt alls att vara här, jag ville bara hem så vi kunde åka till akuten. Klart man kan åka till sjukhuset här också, men ni förstår säkert. Det känns inte lika tryggt att sitta och förklara på engelska osv osv.

Både BVC och läkaren som vi pratade med sa att iom att vi själva kan stoppa armvevandet lätt så är det ingen kramp och därför inget akut. Skulle det sprida sig till fler kroppsdelar eller rycka utan att vi kunde stoppa det, så skulle vi söka läkarhjälp här. Annars inte. Men däremot kolla upp det hos en barnläkare när vi kom hem, bara för att försäkra oss om att det inte är någon fara.

Läkaren sa att det förmodligen bara är ett rörelsemönster som kommer och går och som sen kommer att försvinna helt, barn har tydligen en massa sånt fuffens för sig. Och sakta men säkert började det kännas bättre. Men FY FAN vad dåligt jag mådde tills dess att jag började lugna ner mig. När man väl börjar oroa sig över nåt, så sprider det sig som en löpeld av skräck. Helt plötsligt tyckte jag att allt Iggly gjorde såg konstigt ut. Jag fick liksom sjukglasögon på mig. Seek and you shall find heter det ju, och jäklar vad jag hittade obehagliga grejer. Som såklart bara fanns i mitt huvud.

Efter att vi pratat länge med läkarkompisen (som var väldigt noggrann) så började det sakta men säkert kännas bättre. Och när jag tittade på Piggly med normala ögon igen så såg jag att han ju var precis som vanligt. Och som genom ett trollslag vevades det absolut ingenting i går, vilket lugnade mig ytterligare. Men jag var tvungen att ta en lååångprommis med Niklas (utan Piggly) för att kunna rensa sinnet och "komma tillbaka". Usch. Bland de vidrigaste dagarna i mitt liv faktiskt. Att ens tänka tanken att det är nåt lurt med ens barn är rentutsagt förjäkligt.

Men, nu är vi tillbaka på banan. Jag är mig själv igen, och Piggly är precis som vanligt. Vi ska kolla upp vevningarna när vi kommer hem, men det känns inte som att det är nåt vi behöver göra nununu. Phu. Vilken pärs.

Tack hörrni!

...för er input vad gäller gåstolen! Jag tar det till mig och ska låta den vila lite tills dess att Piggly blivit bättre på det här med mage/rulla-prylen. Vill absolut inte hämma några rörelsemönster eller utveckling. Ni är bäst - ÄLSKAR när ni kommer med tankar. Ju fler smarta hjärnor som tänker till, desto bättre. Så nu magtränas det för fullt här i Portugallien! Och det går faktiskt bättre nu, inte alls lika mycket knorrande. Heja heja!

Att icke-shoppa

Vi var sugna på lite shopping i dag, tänkte att vi kanske kunde fynda nåt på nån rea. Och den här väskan, gjord i kork (en Portugallisk specialitet), slank nästan med hem. Men bara nästan. Det är inte så ofta jag använder kuvertväskor nuförtiden, tanken på att ha en hand och arm upptagen känns inte så hemskans praktisk när man rattar barnvagn/lyfter bebis/plockar fram flaskor med mera med mera. Så den fick snällt stanna kvar i affären. Var det en miss kanske? Den är ju väääldigt fin ser jag ju nu...

Jag är sugen på att hitta ett par stilrena svarta sandaler i skinn, så att jag slipper ränna runt i mina flippisar hela tiden. Har inga jag gillar, och vet preciiiis hur jag vill att de ska se ut. Vilket gör att de bli omöjliga att hitta såklart.

Vi handlade faktiskt ingenting, crazy crazy! Inte ens på mitt älskade Oysho hittade jag nåt. Där brukar jag ju ruinera mig i vanliga fall. Men nu var det bara trökrea-grejer som hängde kvar, ledsna plagg på stökiga galgar. Så det blev en väldigt billig shoppingdag måste man väl säga. Icke-shopping, liksom. Ska ju spendera tre dagar i Lissabon, så då kanske vi tar igen ickeshoppingen med råge.

Hittade dock lite fina fynd till grodis på Zara. Deras kläder är för dyra i vanliga fall tycker jag, men nu kostade tishor och tröjor 3/5/7 euro. Så då passade vi på att handla lite. Går ju inte att motstå plagg som har surfmotiv...

På tal om kläder - har ju hittills klätt Piggly mycket i bodys och mjukbrallor. Bebiskläder liksom. Men nu är jag/vi supersugna på att klä honom i mer "pojkiga" kläder. Tycker det ser så sjuuuukt gulligt ut när han har små jeans och tröjor. Som stora pojkar. Så nu kör vi på sånt. Minns att jag för bara några veckor sen inte alls såg vitsen med "outfits", tyckte mest det var bökigt. På med bebisbodyn bara! Men nu har jag alltså gjort en kovändning, outfits e ju superKUL!

Och jupp - vi kommer tvätta Zarakläderna innan vi klär Iggelini i dem. Tvättar alla nyköpta kläder, men Zara har tydligen åkt på däng för att de har såna vansinnesmängder med gifter i sina plagg, så de kanske man ska tvätta två gånger.

Snygging-Caldas!

Efter marknaden slank vi runt i stan ett par timmar. Kollade in rean och alla fantastiskt fina byggnader.

Kan som sagt inte se mig mätt på blomster. Men hur snygga var inte de här rackarna?

Nåt annat som är rackarns snyggt här i Portugallien är alla kaklade fasader. Drömfint. Här är en detaljbild på en favorit.

Ytterligare nåt som är sjukt snyggt här är all street art. Det vimlar av tokfina konstverk vart man än tittar.

Love it!

Mulet = marknad

I dag vaknade vi upp till ett mulet Portugallien. Så då passade vi på att åka in till den lilla staden Caldas da Rainha som ligger i närheten. Där planterade vi oss på ett torg och snaskade i oss frulle. kaffet var väl sisådär, men apelsinjuicen var färskpressad och alldeles magiskt smarrig - för 1,5 euro...!

I Caldas finns en mysig liten marknad där de säljer lokalt producerade grejer. Frukt, grönsaker, nötter och blommor.

Smarrig fruktmix till morgonyoghurten!

Finfint juicematerial!

Kan aldrig se mig mätt på tjusiga blomster.

Sen såg vi den fina stensättningen på marken. Och då insåg vi att vi var precis framför en fiskmarknad.

Där fanns det, logisk tnog, fiskar. De är så sjukt snygga tycker jag. Kan titta hur länge som helst på firrar, precis som på blommor. Blir aldrig tråkigt.

Dorader (eller vad de nu heter på svenska). Sjukt goda att proppa fulla med kryddsmör å skjutsa in i ugnen.

Lodgehäng!

På eftermiddagen svidade vi om och drog till Surfers Lodge i Peniche. De har världens mysigaste takterrass där man kan hänga, dricka öl eller bara mysa. Perfekt när vädret är som det var i dag.

Gudfar Charlie rattade musiken på terrassen. Han tackar och bockar för övrigt så mycket för de himla trevliga kommentarerna som dök upp senast han var med i bloggen, ha ha!

El bebo tyckte gudfar gjorde ett bra jobb i dj-båset och steppade järnet.

Efter terrasshänget käkade vi middag på lodgen, och FY SATAN vad bra maten är! Så. Jäkla. GOD. Den här rätten som jag åt är helt gudomlig; halstrad tonfisk med en ingefäradressing som inte är av denna värld. Magiskt smarrig. Det är en utveckling av tonfiskrätten som vi åt i den här videon. Trodde inte den rätten kunde bli godare, men det kudne den alltså.

Daniel som är manager på lodgen är en Michelinkock, så han har ju skills vilket såklart märks på käket. Ojojoj.

Lodgens restaurang försöker använda så mycket lokala råvaror som möjligt, och även ölen är specialtillverkad och lokalt producerad i grannstaden Ericeira. Sjukt smarrig den med!

Vi var ett stort sällskap som käkade middag ihop. Det var härlig stämning och på terrassen höjdes temperaturen till ren fest medan vi åt. Sippade på min öl, blev vääääldigt glad först och till och med lite sugen på att slinka upp en sväng på terrassen och ta en till. Men sekunden efter att jag svalt sista klunken blev jag istället bara vääääädigt trött. Pigglys nya sovvanor rustar en inte direkt för partyprisseprylar. Phu. Så vi snaskade i oss en brownie till efterrätt, packade in oss i bilen och lämnade festandet till de barnlösa ungdomarna. De gjorde garanterat ett bättre jobb än vad vi skulle orkat med.

Godnatt lodgen! Och godnatt bloggen! ...för nu e det sängdags. Vi ses i morgon!

Framme!

Ahhhhh....! Sol, havsutsikt och en riktigt god frulle fick starta denna dag. Inte dumt alls. Och jupp, det är en Kalles ni ser. Inget ägg utan Kalles, gäller även här i Portugallien.

Bild från resans första poolbad! Frulle å poolgrisning är ungefär det vi hunnit med i dag. Ska fortsätta med det ett tag till, innan vi drar till lodgen där kvällen ska spenderas. Nöjd, nöjd, nöjdare än nöjdast. ...är väl en bra beskrivning av läget just nu.

Mellanlandningsmys i München

Den här gången åkte vi inte direktflyg (tokdyrt såhär i semestertider), utan vi köpte en biljett med mellanlandning i München. Hade tre timmar att slå ihjäl där, men det var rätt perfekt för det var runt middagstid. Så vi körde en tapasmiddag. Jag ääälskar fisk å skaldjur, så det var sjukt smarrigt.

Sen spatserade vi bort till ett fik, tog en cappo på maten och delade på en blåbärsmuffin. Grodis festade loss på lite nan.

Mina reskamrater. Inte dumma.

Om man har lite tid att slå ihjäl på nån flygplats nånstans, så är ett hett tips att leta reda på en såndär stolmassör. Vi brukar alltid göra det, och är lika nöjda varje gång. Priserna brukar vara helt ok, men framförallt är det väldigt välinvesterade euros. Att få någon som knådar en när man suttit instängd å inklämd i ett plan i ett par timmar är ljuvligt. För mig som är flygrädd och spenderar delar av resan med att spänna varje fiber i min kropp av skräck (hej luftgropar, jag hatar er) är det kanske extra härligt.

Ni ser ju - njutning på hög nivå! Man kan välja alltiifrån 5 minuter till 30 minuter. Vi brukar köra på en kvart. Det gör underverk.

Packning pågår!

Just nu är vi mitt uppe i en rackarns packfest, för om några timmar sitter vi på ett plan tillbaka till Portugallien. Ska bli sjukt mysigt! Vi kommer bo i Niklas familjs hus (fräsiga Villa M ni vet, och nu har Nklas styrt upp husets hemsida - kolla in den här!), och alla hans tre syskon + mamma Barbro åker med. Kusin Ruben också såklart. PEPP!

Ovan ser ni mina tre måsten på en solsemester, ironiskt nog såna som ser till att man undviker solen så gott det går: SOLglajer, SOLhatt och SOLskydd. Älskar ju Biolines solskydd, och när jag gillar nåt så snöar jag lätt in. Köööör liksom. Går all in. Så nu har jag klickat hem hela deras solserie, komplett med after sun-gel å allt. Serien hittas här, och det är fortfarande ta 3 betala för 2-kampanj!

Vi ses i Portugallien!

Babystepparen!

Jag sa ju att Iggelini gillar att hoppa! Hans senaste grej är att...liksom, steppa. Han kan hålla på hur länge som helst. Ni förstår varför mina stackars armar är gåstolen evigt tacksam va? Även om det är Niklas som håller Iggy i just det här klippet.

Nya favoriten!

Den här fräsiga farkosten härjar Piggeloni mer än gärna runt i just nu.

Han är (fortfarande) inte särskilt sugen alls på att ligga på mage (fortfarande knappt några vändningar - ska vl bli oroliga?), det enda han vill är att stå och att hoppa. Då är han glad som en liten lärka.

Därför klickade vi hem en sånhär, det känns som att allt han kan stå eller hoppa i kommer bli en hit. Så får mammas stackars biceps vila lite... Och Piggly ääälskar denna pryttel! Han får stå! Han får gå! Han får hoppa!

Eftersom han älskat att stå/hoppa sen har var yttepytteminiliten och dessutom varit jäkligt spänstig ändå från dag 1 (inga slappa ben där inte, de är som studsfjädrar!) så säger folk att han kommer vara en sån där som går tidigt. Och kanske det. Men jag vill gärna att han kör magprylen och börjar vända sig först. Helst inte att han hoppar över nåt steg.

Min mamma har nämligen alltid haft en massa ryggbesvär. Hon testade än det ena än det andra sättet att träna ryggen, men det som gjorde all skillnad var när en fysterapeut frågade henne om hon hade krupit som barn, eller om hon hoppade över det steget och började gå direkt. Mamma frågade mormor, som sa att jo så var det, hon kröp inte utan gick direkt. Detta, menade denna fysterapeut, gjorde att hon aldrig utvecklade vissa rörelser ordentligt. Nåt som då var orsaken till hennes ryggproblem som vuxen.

Mamma fick ett speciellt träningsschema med rörelser som fokuserade på höfterna som hon blev tillsagd att göra varje dag. Det har hon gjort sen dess (detta är nu 15 år sen) och hennes rygg blev märkbart bättre efter en tid med det nya träningsschemat.

Vi behöver gå igenom alla steg för att utveckla allt som behöver utvecklas, så därför vill jag inte att Iggy hoppar över nåt. Inte för att vi är där än och att han kommer börja knata av egen maskin i morgon direkt, men ni fattar min tankegång.

Det finns en massa skojiga grejer som låter och blinkar på gåstolen, och små pandor som man kan rycka och slita i. Himla fiffigt. Det är så jäkla roligt att se Piggly i den här, han är liksom...överförtjust. Och ens (egen!) bebis som är överförtjust...ja, det kan man bara inte se sig mätt på.

Update: Gåstolen finns att klicka hem här (just nu rea dessutom, heja heja)!

Vill ni strypa mig?

Fick en kommentar på det här inlägget som lyder som följer:

Hej Vanja..alltså kanske lite konstig kommentar men du verkar ha så himla mycket energi på nåt sätt..allt låter så lätt även när du skriver att du har det tuffare eller "uschligt" som du kallar det. du "rattar" alla dina olika projekt, och "bebolinon" "Piggly" är nästan alltid så "rackarns" glad och du åker till "Portugallien" och "grisar" vid poolen och bor i "Estocolmo" och allt verkar bara så himla toppen. jag har själv en bebis i samma ålder och känner mig ofta slut och inte alls sådär självklar som du. och så läser jag din blogg och känner mig ännu mer slut och misslyckad för att jag inte kan vara sådär käck och glad som du:(

Det här vill jag gärna svara på. För det sista jag vill är att skicka ut dåliga vibbar och få någon att känna sig misslyckad. Jag vill ju peppa! Sprida lovelyness och good vibes liksom. Men jag kan absolut förstå om någon tycker att jag är provocerande positiv och käck (brrrr, avskyr det ordet) ibland. Det tycker folk i "verkliga livet" också då och då. De vill liksom knyckla ihop min (sometimes) överpositiva inställning, trycka ner den i halsen på mig och långsamt kväva mig.

Och tro mig - jag hajar. Ibland pallar man bara inte med nån som envisas med att "det finns nog en uppsida med detta, vi måste bara leta reda på den". (Jag hör ju själv hur KÄCK-varningsklockorna skramlar öronbedövande.) Men saken är den, att jag funkar så. Det är inte någon bloggfasad. Jag tycker livet blir roligare om man försöker att alltid se det från den ljusa sidan, och har genom åren blivit bra på det. Det går numera per automatik. Glaset är alltid halvfullt, om ni förstår? Och detta innefattar även det här med mitt nyfunna bebisliv.

Men. Två saker tror jag skiljer mig från många. Till exempel tjejen som lämnade kommentaren ovan. Två saker som jag tror gör det lite lättare för mig att vara positiv mitt i dålig nattsömn/färsk förälder-världen.

Det första är att mina förväntningar på att bli förälder var att det skulle vara en SATANS MARDRÖM. Jupp. Jag hade verkligen ett skräckscenario uppmålat framför mig, framförallt baserat på vänners upplevelser. Vilka var många, eftersom jag är sist ut i min bekantskapskrets att få barn. Det som de vittnade om (plus att jag själv inte direkt varit ett bebis/barn-fan tidigare i livet) gjorde att jag beredde mig på det absolut värsta.

Jag och Niklas skulle sluta vara kära i varandra. Vi skulle aldrig få sova, bli irriterade och vidriga och förmodligen vilja göra slut på vårt förhållande.

Jag, eller Niklas - eller båda två - skulle enbart orka vara fokuserade på bebisen och helt glömma bort vår egen relation.

Jag skulle ha en liten krabat fastklistrad vid mig 24/7. Jag (som har eremitgener och stort behov av att få vara ensam) skulle inte längre få göra ens de mest basala saker ifred, som att duscha. Att gå på toa utan sällskap kunde jag glömma det närmsta året.

Livet skulle förvandlas totalt, från och med förlossningen och ett år framåt skulle fokus enbart ligga på denna nya krabat och dennes välbefinnande. Vi skulle bli låsta, inte kunna fortsätta leva det liv vi tyckte så mycket om med många middagar ute på restaurang osv.

Ovan skräckscenarier plus ungefär sjuttioarton till målade jag upp. Det kanske låter hårt, men jag var verkligen livrädd för hur ett barn kunde komma att påverka vårt liv negativt. Självklart såg jag också fram emot det, men det fanns helt klart en skräck. Det ska jag inte sticka under stolen med. Ifråga om att skaffa barn kan man alltså lugnt konstatera att jag inte var särskilt mycket "glaset är halvfullt"-Vanja.

Så - eftersom jag förväntade mig nåt så sjukt jobbigt, så kändes allt som inte var så hemskt som jag trott som en bonus. Vilket har gjort att jag upplevt det här med bebis så positivt. Det tror jag skiljer mig från rätt många, som dels kanske mest tänkt på allt härligt ett barn kommer tillföra, alternativt är tidiga i vänkretsen med att skaffa barn och inte hört så mycket om de jobbiga saker som ett tillskott i familjen kan föra med sig, om man inte ser upp.

Det andra som skiljer mig från många andra färska mamas stavas NIKLAS. Hade jag inte haft honom så tror jag inte jag tyckt bebislivet varit lika härligt. Han är en fantastisk person, det visste jag innan. Men det senaste halvåret har han varit en ren hjälte. Bättre partner in crime på föräldrafronten kunde jag inte haft.

Men - förutom att han är en kalasbra mänska så blir det ju lite extra lyxigt med någon som har möjlighet att flexa som han. Iggys första månader jobade han fortfarande kvar i butiken. Men eftersom han inte började förrän 10.30 så hann vi gå upp i lugn och ro, jag hann bada och göra mig iordning ifred medan han rattade bebis, och vi åt en mysig frulle ihop. Det var en BRA start som gjorde mig på gott humör och fick resten av dagen att löpa smidigt tack vare denna fina morgon.

Om han däremot (som väldigt många andra) varit tvungen att dra till jobbet 07.30 och därigenom lämnat mig ensam med allt vad det innebär att försöka få ordning på såväl sig själv som en liten bebis på morgonen, så hade det inte varit lika härligt. Morgonen skulle blivit stressad och pressad, vilket garanterat skulle färgat av sig på resten av dagen.

Några månader in i vårt föräldraskap slutade Niklas i butiken och blev egen. Detta innebär att han (utöver våra fina morgnar) har kunnat flexa friskt och jobba när och hur han velat. Vi har därför lunchat ihop, spontanmyst i en park om vädret varit härligt. Haft möjlighet att åka tillsammans till Portugal (där vi båda ändå kunnat jobba från våra datorer). Tagit sovmorgon om vi velat. Det har (nästan) känts som att vi varit föräldralediga ihop, nåt som jag tror skulle vara optimalt för övrigt.

Att kunna hjälpas åt, ge varandra ensamtid, sovmorgnar, möjlighet att ta jobbmöten eller gå på massage mitt på dagen är ovärderligt. Det gör underverk för humöret och själen, och detta tror jag är nyckeln till varför jag/vi haft en så mysig start på vårt familjeliv. Det är såklart även svaret på frågan som tjejen som lämnade kommentaren ställer: hur jag kan ha så mycket energi. Men att ha en partner som kan styra så över sin egen tid är såklart väldigt ovanligt.

Men, om man inte är en sån som förväntade sig en mardröm vad gäller att få bebis (sorry, förstår att det låter lite knäppt men hoppas ni förstår vad jag menar) eller har en partner som kan styra över sin egen tid, så finns det en grej till som jag definitivt tror har hjälp mig att behålla energi. Och det är nåt som alla kan göra. Det handlar om uppdelningen på natten.

Vi gjorde nämligen som så att jag har tagit nätterna (iom att jag ammade först blev det ju lättast för mig att mata + att Niklas skulle upp och jobba), MEN - när klockan slog 07 så var bebisansvaret Niklas. Så har det varit från dag ett, och så är det fortfarande. Kl 07 är en gnällig/superpigg/hungrig bebis inte mitt problem, det är pappas.

Och just att jag vetat att "när klockan är 07 så får jag sova vad som än händer" har varit så himla skönt. Vakningar och matningar efter det klockslaget har Niklas tagit. Vi har då gett ersättning,men man kan ju självklart pumpa ur också och ge bröstmjölk.

Eftersom vi har lite senare tider än många andra så är förmodligen 07 lite för sent för de flesta. Men kör på 05 då. Då tar pappa snällt över, och mamma får sova i två timmar till (eller nåt). För efter 07 fick jag sova till 09, och de timmarna gjorde att jag inte blev ett vrak trots att jag kanske vaknat och matat Piggly fyra gånger innan dess.

Så det är verkligen ett tips - kom överens om en tid då dags för din partner att ta över rattandet när det vaknas. För just att man vet om det där magiska klockslaget gör att man står ut när man matar en hungrig bebis för fjärde gången klockan 05.13. "Om knappt två timmar kan jag totalt slappna av och sooooovaa". För mig betydde (och betyder - vi gör såhär fortfarande) det väldigt mycket för mitt välbefinnande.

Okej, det här kanske blev världshistoriens längsta blogginlägg. Hoppas ni orkat läsa, hoppas ni tyckte det var intressant, och Sara (som skrev kommentaren) hoppas detta ger en bättre bild av varför jag är en rätt nöjd bebismamma. Många många kramar till dig, och till alla andra fina mamas därute som rattar små bebbar - oavsett om ni är urlakade tröttisar eller käcka energiknippen! ♥

Magisk middag - och brownie!

Eftersom att vistas utomhus fick mig att må bra i dag ville jag absolut inte gå hem och gå in. Ville prompt äta utomhus. Så vi slank till en riktig favorit - Hermans Trädgårdscafé. Tror jag glömde att rekommendera detta ställe i mitt inlägg med Stockholmstips (det hittas här), det borde absolut varit med. (Tack för kommentaren förresten du som utnyttjade några av tipsen under er Stockholmsresa, vad GLAD jag blir att jag kunde bidra lite till ert mys!)

Hermans är ett tokmysigt ställe, de har en magiskt god vegetarisk/vegansk buffé, och man äter i en supercharmig trädgård med världens finaste utsikt över Estocolmo. Perfekt för en varm sommarkväll som denna alltså.

Denna bild gör inte maten rättvisa någonstans (svårt att få det snajdigt när det är buffé och man tar mat själv - 20 rätter och sallader finns att välja mellan), men ni som inte varit där får ta mitt ord på att det är sanslöst smarrigt. Blir så impad varje gång jag är där av alla kreativa sallader och rätter.

Kändes extra bra att käka där i dag, för Niklas håller på och läser en bok om kost som verkar väldigt intressant. Den heter Ät vad du är, och handlar om hur man via det man stoppar i sig får kroppen att fungera på bästa sätt. Man ska bli friskare å piggare. Låter ju bra. Grönsaker är såklart alltid överlägset vad gäller att ge kroppen det den behöver, utan att orsaka skada. Så vi mumsade med extra stort nöje i oss Hermans vegokäk i dag.

Världens bästa middagssällskap.

Till dessert snaskade vi i oss den här choklad- och myntabrownien. Det var en rawbrownie, och det var tamejtusan bland det godaste jag ätit i kakväg! Vanligtvis blir jag alltid besviken när jag provar rawfoodkakor, de ser liksom ut som chokladbollar men smakar mest russin tycker jag. Är inte alls förtjust i dem. Hade gillat dem mer om de inte envisades med att maskera dem som just chokladbollar och andra sockriga kakor, det blir lite falsk marknadsföring. I mitt huvud blir det tilt i alla fall, jag tror liksom att jag ska få slurpa i mig en göttig chokladpryl, och sen vips har jag munnen full av russin.

Nåväl, denna kaka var därför en härlig överraskning - den smakade GUDOMLIGT gott. Choklad! Mint! Chokladfrosting på toppen! Crisp! Ja, den var helt enkelt magiskt god. Var tvungen att fråga hur sjuttsingen de gjort den, eftersom det ju faktiskt var en raw-kaka. Och håll i er nu - det som smakade som en mustig chokladbrownie med mintcrisp bestod alltså av solroskärnor, pumpafrön, dadlar och avocado. Bland annat. Minns inte alla ingredienser, men tillsammans skapade de alltså denna smakbomb som jag aldrig skulle gissat var en nyttokaka om jag inte redan visste det.

Magiskt fint ställe som sagt. Och väldigt härligt att denna dag som inte direkt började på topp, i alla fall fick sluta där.

Från uschligt till härligt på 14 timmar

Jag hade ingen toppendag i dag. PLAZA piggade upp såklart, men rent fysiskt mådde jag inte så rackarns härligt. Niklas fick en snabb men intensiv bacill i går, hög feber och magsjuka. Uuää. Det innebar att jag tog natten själv så min stackars sjuka karl skulle få sova någorlunda i alla fall, och eftersom Iggeloni vaknar upp varannan/var tredje timma nuförtiden så blev det rätt upphackad sömn för moi.

Så när jag vaknade i morse kände jag mig väldigt uschlig. Ont i kroppen, ont i halsen och sjukt ont i huvudet (precis så som Niklas bacill började i går). Addera typ no sleep på det så förstår ni att jag var rätt urlakad. Skulle cava-lunchat med min fantastiska partner in crime Malin (medgrundare och ägare av GlamMom), men det ställde jag in. Skulle också gått på ansiktsbehandling hos en hudterapeut som jag fått tips om ska vara fantastiskt bra, men det fick jag också ställa in. Pallade inte med nåt alls.

Hängde hemma först, var lite bölig och tyckte synd om mig själv. Men sen tog jag mig i kragen och rattade ut Piggly till kyrkogården här bredvid. Där parkerade vi oss på en picknickfilt och tog selfies. Och lite frisk luft och bebismys på rutig filt gjorde susen. Sakta men säkert började jag må bättre.

Niklas slank förbi en stund när han behövde jobbpaus (han jobbar numera från olika caféer i närheten). Jag såg till att både han å Piggly lusläste PLAZA såklart.

Jag å Iggy låg kvar på vår filt ända till klockan 20. Då hade jag repat mig, huvudvärken hade äntligen släppt och jag kände mig nästan 100% igen. Att hänga utomhus när man mår dåligt är typ bättre än Ipren ibland.

Det är så roligt att hänga med Iggy. Vi har verkligen kul ihop. I dag spenderade vi en faslig massa tid med att ligga på rygg och kika upp i trädkronorna. Har märkt att han älskar att titta på träd när vi är ute och går med vagnen, så i dag fick han verkligen sitt lystmäte. Så fort det blåste till och grenarna ruskade på sig, eller fåglar härjade runt i trädtoppen så skrattade han. Och jag med. Att titta upp i trädkronor är underskattat, det är ju rena rama meditationen.

Min lilla skatt. Världens godaste bebis. ♥

Nya vägar, nya världar

Jag har ju bölat lite tidigare om det här med att man helt plötsligt tvingas hitta nya vägar när får barn. Barnvagnen gör ju att man måste hitta hissar, som hälften av gångerna inte funkar, vilket gör att man måste hitta en ny hiss alternativt en rulltrappa, ramp eller, ja you know the drill. Om man mest älgade på innan man fick barn, så är ens vägar nu lite mer kringelkrokiga.

Men men, det finns ju väldigt härliga saker med det också. För när man tvingas ur sina gamla gängor så ser man ju nya saker. Hemmablindheten tvättas bort, och omgivningarna får nytt liv. Som i dag när jag skulle promenixa tillbaka till Söder efter en lunch på Kungsholmen med en kompis. Eftersom min "vanliga" (barnvagnslösa) väg innefattar alldeles för mycket trappor, så fick jag snällt lov att välja andra vägar hem. Vilket var värsta vinstlotten visade det sig.

Hamnade på Riddarholmen (som man ju aaaaldrig är på om man inte jobbar där eller är typ tysk turist) och det var ju helt fantastiskt. Stötte på mera trappor, så det slutade med att jag gick runt hela holmen - och insåg att jag nog aldrig varit på baksidan av den. Det är ju magiskt snyggt! Vilka byggnader! Vilken stämning! Var tvungen att stanna och knäppa en bild på Riddarholmskyrkans torn som stack upp, mot bakgrund av en blygrå regntung himmel. Så rackarns tjusigt.

Har nu googlat Riddarholmen (blev ju så nyfiken på alla vackra byggnader) och det är en fascinerande liten stadsdel. Stockholms minsta stoltserar jag nu med att veta. Det var en upplevelse att få traska runt där i dag, och det är just såna saker som gör att det inte är så dumt ändå, det här med att man tvingas till nya vägar som barnvagsrattare.

Solskyddspremiär!

Fick äääntligen chans att testa vagnens solskärm/UV-skydd i dag, har försökt klicka hem det i typ hundra år men de har varit restade fram tills just precis NU. Så nu finns de i lager igen (tips till er som har Joolzvagnar, jag köpte mitt här).

Såhär ser det ut när man har det på vagnens sittdel, ser schysst ut tycker jag. Solskärmen är alltså den svarta kanten på suffletten, och UV-skyddet är som ett nät som man fäller ner.

Piggly verkade trivas finfint inne i sin silverbubbla, så det var ju bra. Jag däremot tyckte det kändes lite lurigt att inte kunna se honom, så jag var tvungen att trycka nosen mot silvret ungefär en gång i kvarten för att kika in på el bebo. Det tyckte el bebo ifråga var jätteskoj, så det var inte direkt ett problem. Och man vänjer sig väl antar jag.

Är absolut nöjd, det enda jag tyckte var lite knepigt var att när man ska fälla upp UV-skyddet så måste man dels knäppa fast det på insidan av solskärmen, plus stoppa in det i ett fack och dra igen en dragkedja. Det orkar man liksom inte mecka med, i alla fall inte om man ska ta av och på det flera gånger om dagen. Så jag gjorde som på bilden ovan istället, drog upp det över solskärmen. Inte lika snajdigt kanske, men det gick betydligt fortare.

Tycker annars det var ett bra solskydd, lätt att fästa på vagnen och täckte precis det man ville att det skulle täcka. Tummen upp för Joolz även på denna front alltså!

Rådda rådda rådda

Är just nu i denna stund mer avslappnad än på typ...ja, ska vi säga drygt fem månader (he he)? Har nämligen precis kommit hem från en 90 minuters helkroppsmassage som var LJUVLIG. Alla massager är ljuvliga (jag tillhör ju dem som är nöjda även om någon mest rafsar runt, massage kan liksom aldrig vara oljuvlig), men denna massös jag och Niklas hittat är helt rackarns fantastisk. Så de senaste 90 minuterna kan ha varit bland de bästa i mitt liv. På massagefronten är de garanterat det.

Har lovat mig själv att jag ska prioritera om litegrann så att jag har råd att gå till henne minst varannan vecka. Sån rackarns livskvalitet att få bli knådad såhär omsorgsfullt, dessutom ett stenkast från vår lägenhet. För OJ vad en massage sitter fint numera. Kroppen är...inte riktigt som den brukade vara. "Sliten", är ordet som kommer till mig när jag tänker på min stukade lekamen just nu.

Vi är tillbaka i stan sen två dagar, men när vi bodde ute i Iggys farmors hus förra veckan så var både jag och Niklas så förvånade över att vi hade sån träningsvärk varenda dag. Varje liten del av kroppen värkte. Vi undrade vad sjuttsingen det berodde på, vi hade ju bara grisat vid poolen och semestrat. Sen kom vi på det. Att "bara" grisa vid poolen finns liksom inte längre.

För när man ska ut till poolen från vardagsrummet så ska det lyftas dit en bebis, en lekmatta, ett gäng leksaker, en barnstol (får gärna finnas lite alternativ för el bebolino), det ska byggas solskydd, som sen ska rivas och byggas upp på ett annat ställe när solen flyttat sig. Sen precis när man installerat sig så vips var det dags för lunch. Nähä - ingen mat hemma? Okej, off till ICA it is. Men först: samla ihop bebis, kanske byta en blöja, oj bebisen var hungrig, jamen då matar vi först då, sen bära ner bebis för två trappor, ratta ner vagnen för samma trappor, bort till ICA, upp med missnöjd bebis ur vagnen - vi bär istället, tillbaka till huset, ratta upp vagnen för två trappor, bära upp bebis plus kassar å sen styra lite käk.

Vi intar lunchen i köket, vilket innebär bära dit bebis plus barnstol plus lekmatta plus leksaker. Fem minuter in i lunchen; bebis är missnöjd på lekmattan och vill komma upp i famnen, jamen då hoppar vi upp och installerar bebis på nytt ställe, rackarns det var en poop i blöjan, okej då kånkar vi bebis till nedervåningen där det byts blöja, sen upp igen, vi avslutar lunchen.

Ut till poolen igen med alla attiraljer, turas om att grisa i solstolen 15 minuter var medan den andra krälar runt under solskyddet och leker med bebis. Leka på golvet, sen upp i barnstolen, efter det en stund i gymmet, kanske kastas runt i luften litegrann, efter det en sväng där bebis får hoppa runt på bordet, sen lite magträning på det.

Jag behöver inte skriva mer, jag tror ni fattar. Och känner igen er. För sen man fick barn så behöver man typ inte gymkort. För fy satan vad man hattar runt, upp, ner, hit och dit hela tiden. Vi råddar såklart omkring på samma sätt hemma i vår lägenhet också, men när vi helt plötsligt befann oss i ett hus (som dessutom är ganska stort) så blev detta råddande så mycket tydligare. Våra tre steg från vardagsrummet in i sovrummet blev helt plötsligt hundra steg och två trappor. Och då märker man på ett annat sätt att man kånkar på drygt sju kilo bebis och sjuttioarton pryttlar hela dagarna.

Så det är med andra ord inte så märkligt att vi fick rejäl träningsvärk båda två efter vår fräsiga villasemester. Träningsnivån (eller vad vi nu ska kalla det) i lägenheten här hemma är vi vana vid. Men att röja runt på samma sätt i ett stort hus hade vi inte riktigt formen för. Ska vi nånsin skaffa hus kombinerat med bebis så tänker jag ha flera uppsättningar av allt; varje våning ska ha sitt eget bebiskit liksom. Trädgården med. Vinden också. Å källaren såklart. Pust. Blir nog lite för dyrt att styra hus tror jag. Det var det i och för sig ändå, så det gör inget.

Vi bor kvar i stan å lägger pengarna på helkroppsmassager istället.

Vanja the Vattenfall

Det är (såklart) massor som händer med en när man får barn. En sak jag hade hört talas om innan var det här med blödigheten, den skulle liksom race:a på rätt ordentligt fick jag höra. Det fnös jag lite åt. "Vaddå? Ska man bli en annan mänska och reagera helt annorlunda på vissa prylar bara för att man producerat en bebis? Löjl!" ...tänkte jag. Men nu är det bara att krypa till korset, för SHIT-O-F*CKING-BERT-O vad jag blivit blödig sen Igster damp ner.

Det finns ett program som heter nåt i stil med "I´m having their baby" (på typ femman). Där följs gravida tjejer som av olika anledningar bestämt sig för att adoptera bort sina barn när de väl kommit till världen. Innan Iggy dimpt ner var det här nåt jag kunde titta på, fascineras av och tycka var...ja, underhållande antar jag (slå mig inte nu mamas, jag vet att det låter hårt).

Fast forward till våren 2014. Har försökt titta på det där rackarns programmet typ sjuttioelva gånger. Och lika många gånger har det slutat med tårar. För min del alltså. Det GÅR inte att se på det. Jag DÖR en liten bit av sorg när jag försöker titta. "Nej nej NEJ, adoptera inte bort din bebis!" skriker jag inombords. Programmet följer de här tjejerna genom graviditeten, och även vid förlossningen - där de ett par timmar efter att barnet är fött ska ta det i famnen, säga farväl för alltid och lämna över det till paret som ska ta över vårdnaden. Det är tårar, det är sorg, det är separationsångest för de inblandade. Och för mig med.

Jag gråter och gråter och gråter. Som ett satans vattenfall. Lever mig in utan att jag vill det och ser bara Iggy ligga där i en plastbunkebädd. Insvept i en filt med en söt mössa på sig, alldeles färsk. Världens finaste lilla bebis, byggd och buren av mig, bara för att lämnas bort till någon annan. Usch, börjar nästan böla bara jag tänker på det. Vilket vidrigt program, förstår inte att jag kunde titta på det innan. Har man fått barn kan man inte låta bli att leva sig in situationen, och då blir det outhärdligt. I alla fall för mig.

Tycker såklart det är fantastiskt att möjligheten att adoptera finns, och jag förstår att de som gör det har mer än goda skäl att avsäga sig vårdnaden. Men att titta på ett program om det, det går bara inte längre. Då dyker Vanja the Vattenfall upp på momangen.

Supersmart bebispryttel!

Eftersom det var några som frågade vad det var för nåt som Iggy ligger på i det här inlägget, så kan jag berätta vad det är och samtidgt tipsa om en sjukt smart grej. Det är en pryl som heter SleepCarrier och den är fyra (eller fler tycker jag) grejer i en: bärsele, mjuklift, babynest och lekmatta/madrass. Vi använder den till massor av grejer. Ovan får den agera lekmatta.

Vi använder den också som babynest (det finns stroppar i sidorna som man kan snörpa ihop SleepCarriern med så att den blir ombonad och gossig) och som resesäng. Nu när vi bott hos Iggys farmor i en vecka till exempel, så har han sovit i den här. Han börjar bli för stor för sitt näste, och det som är fiffigt med den här grejen är att den har en (urtagbar) bottenplatta som gör att bebisen alltid ligger plant med ryggen. Väldigt smidigt att den har handtag också, så att man bara kan fiska med sig Igster upp ur sängen och in i vardagsrummet. Och där släpper man ut stropparna så blir nästet en lekmatta. Toppsmart!

Snodde en bild från SleepCarriers webbplats så att ni får se hur den ser ut när man bär omkring på den. Den funkar som synes som mjuklift också, och man kan pluppa ner den i vagnens liggdel.

Ytterligare en snodd bild som visar hur den funkar när man använder den som bärsele. Vi har inte använt den här funktionen, men det följer med en liten sele som man hakar på carriern och som gör att man kan vagga sin bebis till sömns - medan den ligger helt plant på rygg. Andra bärselar/bärsjalar ligger de ju böjda i, alternativt sitter upp i och då kan de inte vistas i dem lika länge. Men i den här kan de alltså vaggas till sömns och sen knoppa vidare hur länge de nu behagar.

En bonusgrej är att den är rackarns bra att slänga ner alla leksaker i när man ska förflytta sig från sovrummet till vardagsrummet, sen från vardagsrummet ut till trädgården, och sen från trädgården...ja, ni vet hur man håller på. Och varje gång är det en miljard bebispryttlar som ska flyttas, förutom själva bebisen. Då funkar den här grejen även finfint som leksaksinsamlare.

Här är en liten film som visar hur man använder den. Kan tillägga att Iggy ääälskar att man gungar omkring honom när han ligger i den (med stropparna hopsnörpta som ett näste). Inte säker på att den är godkänd som bebiskarusell, men den är i alla fall väldigt bra på det. SleepCarriern hittas här!

Pankislurre!

Tack vare en snäll Instaföljare (jag hittas på @vanja_wikstrom om det är någon som undrar) som såg var vi befann oss i går, fick vi tips om Café Ekudden. Ett fik precis vid vattnet, i krokarna här där vi semestrat runt en vecka.

Så vi tog en barnvagnsprommis dit och lunchade. Väldigt härligt ställe som levererade riktig skärgårdskänsla trots att det inte ligger i skärgården. Det gillas.

Niklas lunch vs min lunch. Vuxen vs barn, typ. Han tog en caesarsallad å mellanöl. Jag tog pankisar å Loka. Kunde inte motstå dem när jag såg dem mysa runt på menyn, även om det var barnmenyn. Pankisar till lunch = semesterfeeling till tusen!

Nöjd pankismumsare. Ser förresten att poolbadandet har sköljt bort det mesta av mina tjusiga lavendeltoppar. Får bättra på dem snart. Är sugen på att köra hellila hår, men eftersom det lila blev blått (av kloret i poolen tror jag) så tror jag att jag väntar några veckor tills det att mina poolbadande dagar är över för den här sommaren. Lila hår känns härligt, men jag är nog inte lika sugen på blått.

Hittade den här spännande prytteln i skogen på vägen hem. Var ju tvungen att hoppa upp å sätta mig på den. Det var ju helt klart en blogg photo-op som inte kunde missas. Så där sitter jag, mitt i skogen på en underlig manick. Drickandes take away-cappuccino. Helt casual. Eller nåt. Ehh. Nåja, det blev en rätt fin bild i alla fall. Blogg photo-op, som sagt.

Nattmarodören

Jag har ju gnölat lite tidigare om det här med Igsters sömn. Han sov så rackarns bra i flera månader, och sen helt plötsligt så är det vakning varannan timma som gäller. Det började ju vid vaccinationen för två veckor sen, och det har inte blivit bättre sen dess. Det är ett rackarns hattande på natten, och även lite hattigare än vanligt med sömnen på dagtid tycker vi. Pust.

Det kan ju bero på att han är inne i ett utvecklingsleap. Förhoppningsvis styr sömnen upp sig ju längre in i leapet han kommer. Det kan ju också vara att han håller på och ändrar sina sömnmönster. Det har man ju hört om; kompisar vars bebisar sovit från 21 till 09 i ett halvår, och sen en dag så börjar de vakna kl 06 och är pigga som små bebismörtar. Får väl erkänna att jag hoppas mer på alternativ nr 1. Är ingen morgonmört myself, så en sjusovarbebis skulle helt klart vara mer i fas med sin mor, om man säger så.

Hursom, i kväll testar vi en ny grej, vilket är att lägga Iggly kl 21. Tidigare har han ju lagt sig när Niklas knytit sig, vilket varierat litegrann. Snusat i soffan bredvid oss om han varit trött innan dess. Men nu ska det bli en fast läggningstid tänker vi, borde väl vara bra? Vet inte riktigt vad jag hoppas på att åstadkomma genom att lägga honom tidigare än vanligt, men det bara...kändes som att det kunde vara bra med lite redigare rutiner. På med pyjamas, mata och spela Rockabye Baby (de har gjort en hel platta med Bowie-låtar upptäckte jag just - hurra!).

Så nu har jag precis lagt Iggeloni, och själva läggandet och somnandet gick finfint. Nu får vi se hur länge han sover, och hur många vakningar/matningar det blir innan morgonen. Håll tummarna för oss please.

Så. Rackarns. Nöjd.

Det här är jag, just precis NU. Och just precis NU är jag så jäkla rackarns nöjd. Nybastad, nybadad och typ nykär i livet. De här senaste dagarna har nämligen gjort underverk.

Jag har ju bölat lite tidigare om det här med att min mammaledighet inte riktigt blivit så....tja - ledig. Att jag på många sätt upplevt det senaste halvåret som den stressigaste tiden i mitt liv. Men. De här senaste sex dagarnas totala avslappning känns som att de väger upp sex månaders stress. Faktiskt.

Vi har ju flyttat ut temporärt till Niklas föräldrahem, ett hus som är underbart att vistas i. Även om jag trivs som fisken i vattnet hemma hos oss, så är det lätt att jag slinker in på jobb där (antingen i tanken eller plockar fram datorn), eftersom det på nåt sätt alltid ligger så nära till hands. Så att byta miljö har varit skönt. Värmen är en annan sak - att Stockholm helt plötsligt fått för sig att det är Rhodos har gjort att vi (eftersom det så lyxigt finns pool här) ägnat dagarna åt att vara utomhus. Vilket minimerat jobbandet för min del.

Varje dag har jag och Niklas ätit lyxigt och nyttigt (känns alltid bra när man är snäll mot sin kropp), lekt med Iggy och smidit storslagna planer inför framtiden. Vi har haft sån maxad semesterfeeling, och jag har verkligen varit såväl urkopplad som bortkopplad. Eller okej, kanske inte 100%, men precis så mycket ur- och bortkopplad som jag känt att jag velat vara. Och det har varit så rackarns härligt.

Jag riktigt känner hur energin kommer tillbaka, hur peppen på jobbet börjar smyga sig på igen och hur mycket jag älskar min familj, mitt jobb och...mitt liv. Sex dagar kan (tydligen) göra all skillnad i världen.

Gudfar Charlie

I dag har vi hängt med Niklas lillebror Charlie, som även är Iggys fräsiga gudfar. (Han har precis badat kanske jag ska tillägga, han glider inte alltid runt i endast handduk. Även om det vore rätt skoj.)

Eftersom varken jag eller Niklas är direkt troende, så kommer inte Piggly att döpas. Men ett par gudföräldrar ska han ändå ha tycker vi. Ju fler härliga personer som är involverade i Iggelonis uppväxt desto bättre. Det ligger ju nåt i uttrycket "it takes a village to raise a child", och jag vill gärna att Iggy ska få hänga med så mycket olika mänskor som möjligt. Det borgar för inlevelseförmåga, vilket borgar för empati vilket är en egenskap som jag är väldigt mån om att Iggy ska ha. Fanns det mer empati i den här världen skulle den se bättre ut.

En helt annan sak - HUR lik är inte Iggy sin pappa på den här bilden? Jag ser bara en liten miniversion av Niklas... Och på tal om det så verkar typ ALLA (fortfarande) tycka att de är lika som bär denna far och denna son, inte bara på den här bilden utan på ALLA BILDER JAG LÄGGER UPP HELA TIDEN. Har bara hört från två ynka personer (på snart sex månader!) att Iggy är lik mig. Och att de sa det tror jag mest berodde på att de ville vara snälla. Så, pappa får minsann fortfarande all cred för Iggys cuteness. Hrmpf. När marscherar mammas gener in och visar sig kan man ju undra? *väntarotåligt*

Himmelriket i en hängmatta

Hängmattor är bland det härligaste som finns. Fanns det plats i vår lägenhet skulle vi garanterat sätta upp en.

Det var Igsters allra första hängmattehäng i dag, och han verkade trivas lika bra som mamsen. Vore en härlig grej att ha i ett framtida barnrum - en hängmatta! ...som mamma och pappa smyger in å lånar titt som tätt.

Min utsikt. Magiskt mysigt. ♥

Blurrad nakenchock!

Tog den här bilden på Niklas och Iggy i går när han (Iggy alltså) badar pool för första gången någonsin. Var på väg att lägga upp den här i bloggen när jag slogs av samma tanke som för ett par veckor sen när jag hade tagit bilder på mig och Iggy badandes badkar i Portugal. Piggly är ju spritt språngande på bilderna, och det får det att snurra i huvudet på mig. Hur ska man tänka kring detta? Att lägga upp eller att inte lägga upp bilder på sitt nakna barn?

Den här bilden är från vår badsession i Portugal (bara några veckor sen men Iggy ser SÅ annorlunda ut tycker jag! Galet vad snabbt de växer och förändras...). Här syns ju ingenting, så den var ju..safe.

Men den här bilden var inte lika safe, så jag gjorde en blurrad fyrkant på väl valt ställe. Hursom, det jag undrar över är hur sjuttsingen man ska resonera kring det här. Trampar man på ens barns integritet om man lägger upp en nakenbild? Riskerar bilderna att hamna i fel händer, i obehagliga sammanhang? Vad är vi rädda för? Och behöver man vara rädd?

Vad gäller integriteten har jag nog redan förlorat alla pk-poäng på det planet, eftersom jag såväl bloggar som instagrammar som videofilmar sånt som händer i vårt liv. Och där är ju Iggelini en minst sagt central figur. Det är ett val vi har gjort, men självklart skulle jag aldrig blogga etc om något som jag trodde att han skulle bli ledsen på mig för, om han kunde läsa det. Jag går på magkänslan, känns en bild eller ett ämne bra att dela med sig av, så gör jag det. Men visst finns en risk att Iggy 16 år gammal tycker att det är fruktansvärt att hans bebistid finns dokumenterad för en allmänhet han inte valt att visa den för. Vad gör jag då?

Jag tror dock inte att han kommer ha några problem med det. Kanske mest på grund av att det när han växer upp inte kommer vara någon stor grej att ens föräldrar bloggat om en. Känns som att det finns fler föräldrabloggar därute än grässtrån i en hage. Typ. Det kommer vara mer ovanligt att inte ha blivit bloggad om. Nej, skämt åsido så är det här nåt jag tänker på då och då. Och en sak är solklar - skulle stämningen här förändras en dag (nu är ju ni bara så himla snälla, fantastiska och hjälpsamma *love you*), och det skulle börja blåsa hatiska vindar, så är det stopp på momangen. Det skulle jag inte utsätta mitt barn för. Men som det är nu är det dels en härlig dagbok, och dels ett sätt för mig att verkligen få utbyte och hjälp av andra föräldrar. Ni kommer ju med så mycket bra tips. Min fina virtuella mammagrupp å kompiskrets! ♥

Men det här med nakenbilder känns trixigt tycker jag. Minns med fasa en bok som gjordes om min klass när jag började ettan. Det var en journalist från DN som stod bakom den, och den dokumenterade vårt första år som "ettagluttare". I boken fanns en bild från vårt gymnastikomklädningsrum där en kille står och sliter av min handduk, och jag är spritt språngande näck och försöker dra tillbaks den.

Eftersom vi "bara var barn" (7 år) så tänkte hon som gjorde boken säkert inte på att en sån bild kunde bli jobbig om den publicerades. Hon tyckte säkert bara den var söt. Men jag fick leva med det där satans handduksrycket i flera år efteråt, och bli kallad för "nakenmodellen" (eller värre) tack vare den där bilden i den där boken. Så jag är medveten om att sånt som vuxna kan tycka är harmlöst, kan bli en jobbig grej för ett barn.

Hur tänker ni kring detta? Vore sjukt intressant om ni ville berätta! Tycker ni jag är knäpp som delar med mig av min bebis såhär? Varför i så fall? Eller tycker ni att det är ok? varför då i så fall? Bloggar ni själva - då måste ni väl ha funderat på såna här saker? Och det här med nakenbilder på sina barn - hur resonerar ni? Mååånga frågor, men det här är verkligen nåt jag funderar mycket kring. Hoppas ni vill dela era tankar kring detta!

Snapshots

Jag brukade sucka åt folk som hade sina mobiler fulla av bilder på sina barn - enbart. Minns när jag scrollade igenom en av mina bästa vänners foton, och höll på att gå av när jag insåg att hon BARA hade bilder på sina kids. BARA. Jag sa "åhh vad gulligt", men tyckte i mitt stilla sinne att det var...lite lökigt. Det fanns väl NÅT annat i livet som var värt att dokumentera?

Snabbspola två år framåt, låt oss säga till dagens datum, så kan vi väl ta en titt i min mobil? Och JAJEMÄN! Nu är jag PRECIS likadan. En triljard bilder på Igster huserar numera i mitt bildbibliotek. Nu fattar jag grejen. Dels går det ju liksom inte att se sig mätt på sin skatt, dels händer det ju så satans mycket i deras utveckling hela tiden, så på bara en vecka kan han ju se helt annorlunda ut. Och jag vill ju MINNAS VARENDA RACKARNS VECKA.

Sen är det ju också nåt magiskt med barn på bild - de kan ju liksom inte bli dåliga. Det är vinst varje gång liksom. Inbyggd fotogeniskhet, eller nåt. Så varje gång när jag tagit ett gäng bilder så väljer jag den bästa och sparar i datorn. Men. Sen kan jag 99 gånger av 100 inte med att radera de som blev över. De näst bästa bilderna. För han är ju så rackarns göllig på alla de också. Pust. Bara att gilla läget och inse att man blivit en sån där bebisbildshamstrare.

Men ni fattar grejen va? Säg att ni också är likadana! Vilken av ovan bilder skulle ha sparats, och vilka skulle åkt i papperskorgen? Nä precis, det GÅR ju inte att välja bort nåt. Hej, jag heter Vanja och jag är en bebisbildshamstrare.

Moster å Iggly

I dag har min lillasyster Mini hängt med oss. Myspys! Är så glad att hon finns. Hon är 14 år yngre än jag, och ska jag vara ärlig var jag inte sjukt peppad på henne från början (att min pappa skulle få barn med sin nya fru var väl sisådär poppis när det begav sig). Men så fort hon hade landat i vår familj var hon det bästa som hänt. Hon var vääärldens sötaste bebis, världens roligaste lillasyster, och nu är hon världens bästa vän. Älskar att hänga med henne. Och släng ett getöga på Igster, så ser ni att det gör han med. ♥

Vem är han?

I går messade Niklas den här bilden till mig när jag var inne i stan en sväng och fixade naglarna. Och den är så magiskt fin tycker jag. Framförallt för att Iggelini ser så mycket ut som en liten pojke snarare än en bebis. Man får liksom en liten aning om hur han kommer se ut. Tycker det är spännande att se såna här bilder, det sätter igång så mycket tankar. Dels tankar om hur fort tiden går (känns som att det kommer säga vips! ...och sen är Iggy myndig, typ), men också tankar om vem han är och vem han kommer bli.

Det känns ju som att barn föds med en personlighet, och vi håller ju sakta men säkert på att upptäcka Iggys. Självklart påverkas man av sin uppväxt och omgivning, men jag tror inte att allt kommer därifrån. Och det är så magiskt. Och så spännande. Vem är han, vår lille bebis som håller på att bli en liten pojke?

Tips, någon?

Var inne i stan en snabb vända i dag och kirrade mina naglar. De fick bli lila den här gången, med svart detalj på ringfingrarna. Heja vardagsglädjen, ni vet.

Men! Min fantastiskt duktiga nageltjej Daniela är preggofierad (hurra!), så i dag var sista gången jag kunde gå hos henne innan hon försvinner in i mammadimman. Så - är det någon därute som har tips på något bra nagelställe i Stockholm som gör shellac/gelish? Helst på Söder. Tipsa gäääärna!

Kommer sörja Daniela länge. Hon är superduktig, billig (tar 320 spänn för shellac) och gör alltid det där lilla extra (som t ex min svarta detalj med ett litet silverstreck) - UTAN att ta extra betalt för det. Galet bra deal att gå till henne alltså. Dessutom är hon sjukt trevlig. Så jag kommer verkligen sakna henne.

Valde ett matt överlack den här gången - superfint tycker jag! Men som sagt - tipsa mer än gärna om ni har någon bra nageltjej/kille att rekommendera. Jag behöver hitta en ny pronto!

Fortfarande här...

Det var ju aaaalldeles för härligt väder i dag för att slinka tillbaks till stan, så det blev en till härlig dag med semesterkänsla hos Iggys farmor. Och efter en titt på väderprognosen (som lovar PANGSOL) har vi bestämt oss för att stanna kvar här ett par dagar till. Ska hem en vända och hämta mer grejer, men sen parkerar vi oss i detta härliga hus resten av veckan tror jag.

Älskar för övrigt den här leopardsjalen. Den funkar som filt till Iggly, som sarong, som handduk, som skuggskydd och som...ehh, sjal. Härligt när prylar dubbeljobbar. Och trippeljobbar. Eller pentajobbar (eller vad sjuttsingen det nu kan heta när nåt går att använda på minst fem sätt).

Vacation vibes fortsätter

Vi stannade ju kvar härute hos Igsters farmor, så våra vacation vibes har definitivt fortsatt även i dag. Piggly har invigt barnstolen, och man inser att han växer så det knakar. Svårt att se när man är med honom varje dag, men för bara några veckor sen hade den här stolen inte alls varit nåt för Iggly. Han hade slunkit rätt ur den.

Vi har spenderat dagen med att promenixa omkring här i faggorna, tog till exempel en tur till graven och hängde med Iggys farfar. Det var fint men sorgligt. Lasse, we miss you. ♥

Sen har vi grisat vid poolen och varit...lediga. Det är helt magiskt vad mycket det gör att bara komma bort från stan i två dagar, en övernattning gjorde verkligen susen. Det känns som att vi är på resa och har varit borta en vecka. Fantastiskt mysigt. Faktiskt så mysigt att vi stannar i natt också.

Farmor bjussade på spontan barnvaktning, så det innebar spontan datenight för mig å Niklas. Vi slank i väg på dinner and a movie, och jag hann fynda ett par sjukt fräsiga Filippa K-braller på rean. Succé! Vi såg "The fault in our stars", en film baserad på en bok som är fantastisk. Filmen var helt ok, den hade Hollywoodifierats en del och var märkbart riktad till en yngre publik. Så hade jag varit 17 bast hade jag nog typ DÖTT för att jag tyckt den var så fin. Men eftersom jag är pushing forty så blev det inte riktigt så.

Men jag tyckte om filmen ändå, mest för att den påminde mig om hur fin jag tyckte boken var. Så boken är ett hett tips, den är väldigt läsvärd och man behöver inte vara en 17-åring tjej för att uppskatta historien. Och det var såklart väldigt mysigt att få hålla handen med min karl i två timmar. Men kanske var det mysigaste av allt att få komma hem till en liten god bebisgris, som vaknade när vi kom och bjussade på breda smajl. Fy satan vad kär jag är i min bebis.

Sovrutiner

Såhär går det när mamma vänder ryggen till, avverkar sommarpratare vid poolen (Fredrik Wikingsson, RedOne och Elin Kling) och pappa får ratta bebis själv. Han är kreativ iallafall min karl. Det får man ge honom. Och GlamMoms amningsponcho kan helt plötsligt skryta med ytterligare ett användningsområde. #beduinbaby

Tänkte skriva lite om sovrutiner. Någon frågade vad vi har för några såna och det är lätt att svara på: Piggly går och lägger sig varje kväll samtidigt som Niklas. Vilket brukar vara runt 23/23.30. Då kör vi hans sovrutin vilket består av att byta till ny fräsch blöja, stoppa in honom i hans sovpåse och ge honom en flaska semp (ersättning). Då somnar han i hundra procent av fallen. Oavsett om han verkade trött innan, eller om han kändes pigg.

När han var nyfödd fram till att han var två månader vaknade han och åt i princip samma tider varje natt: kl 02.30, kl 05 och kl 07. När han var drygt två månader skippade han helt plötsligt att vakna 02.30, vilket för oss var som en DRÖM. Man fick sova oavbrutet från 23/23.30 till 05. Galet härligt. Nu har han ju dock börjat krångla lite och återgått till hur han sov sina första två månader, men jag tror det beror på allt tand/vaccinations-kaos. Så förhoppningsvis återgår han till att sova till kl 05 snart igen.

Efter kl 07-vakningen brukade vi kunna mata igen, och då sov han till 09.30. Vilket var tokskönt, eftersom man då alltid kunde "sova igen" några timmar på morgonen som man förlorat under natten.

Vi har inte gjort nåt för att få in rutiner i honom, annat än att lägga honom samma tid varje kväll. Snart tror jag dock (är osäker här, måste googla - tipsa gärna ni som vet!) att man kan börja med att införa rutiner för att han ska somna tidigare. Alltså läggdags vid kl 19, och sen att han sover i princip oavbrutet till tidig morgon. Tror att man kan börja med sånt runt sex månader, men måste kolla upp det lite nogrannare som sagt.

På dagen sover han sen typ två månader tillbaka alltid en timme runt lunchtid. Och sen varierar det jättemycket hur han sover på eftermiddagen. Ibland flera gånger och sammanlagt flera timmar (t ex om jag far runt på ärenden och han trynar i vagnen). Och andra dagar sover han ingenting alls på eftermiddagen (om vi är någonstans där det är mycket aktivitet och han är uppe och leker).

Men hur mycket han sover på eftermiddagen verkar inte påverka alls hur hans nattsömn blir. Han är alltid rätt konstant på natten (förutom just nu då). Det verkar vara väldigt individuellt det här med hur bebisar sover, ni får gärna berätta hur era kids gör. Alltid spännande att kunna jämföra.

Nåt som många bebsisar verkar ha gemensamt dock är behovet att dra nåt över ansiktet/ögonen när de är trötta å vill sova. Iggy vill alltid ha en filt över ögonen, och gärna nåt mjukt att klämma på (typ snutten) i händerna. Då är han i sovparadiset, oavsett om han ligger i sitt babynest, i en soffa, i sin vagn, i maxi-cosin, på golvet etc etc.

Ska kolla upp lite mer när man kan börja lägga honom för natten vid 19-tiden. Vore fantastiskt att kunna få en hel kväll med Niklas, utan att samtidigt som man kollar på upplösningen i OITNB gunga/mata/underhålla Piggly. Men. När man väl får kvällarna har jag förstått att sovmorgnarna till 09.30 förmodligen är ett minne blott. Då verkar det som att de vill upp runt 07, och då är det inte tal om att mata å sen grisa vidare till tidig förmiddag. Näää, då är det UPP Å BÖRJA DAGEN som gäller. Phu. Får helt enkelt hoppas att Igster brås på sin morgontrötta mor.

Dela gärna med er av era sovrutiner - tror alla som läser kommentarerna tycker det är spännande att höra hur andra familjer funkar (eller inte funkar!) på det här området.

Vacation vibes

I dag har vi kamperat hos Iggys farmor. Så rackarns skönt att kunna hänga vid en pool när det är så varmt som det varit i dag. Mindre skönt att hänga i stan då. Piggeloni har fått röja runt i bara blöjan hela dagen, och mamma å pappa har rockat badkläder.

En klar favorit på lekfronten - pappa pussar Iggys mage medan han grabbar tag i pappas hår. Funkar lika bra med mamma, bara det att mitt hår är svårare att släppa ifrån sig iom att det är så mycket längre. Så halva mitt hår har typ blivit utslitet. Men vad gör man inte för att få sin bebis att skratta..? Ehhh.

När man får barn förvandlas alla utflykter till rena rama campingexkursionerna. Även om man bara ska till ICA. Det är en rackarns massa grejer som ska med hela tiden, här är vår packning för dagen. Som snart kommer bli ungefär dubbelt så stor, för eftersom det var så mysigt här bestämde vi oss för att sova över. Så just nu är Niklas i stan och hämtar det som behövs för en övernattning; mera blöjor, sovpåse, babynest, ersättning, tvättservetter, kläder bla bla bla.

Okej, jag VET att bebisar i afrikanska byar inte behöver en sovpåse för att klara natten. Men även om jag överdriver lite - visst är det så att man numera släpar omkring en himla massa grejer hela tiden? Nåväl, jag får se allt bärande å råddande som gratis träning för både kropp och knopp. Övar ju upp såväl muskler som strategitänk. #glasetärhalvfulltglasetärhalvfulltglasetärhalvfullt

Park life

Vi tog vara på det tjusiga vädret i dag och körde lite parkhäng med Piggly. Som - halleluja - spenderade en del av hänget på mage! Det går något bättre nu. På BVC sist flikade de in lite lagom taktfullt att vi nog "borde låta honom ligga lite mer på mage, så inte huvudet blir så platt" Hjääälp! Sen dess ser jag bara hur platt Iggelinis stackars bakhuvud är. Rättar det till sig, eller? Och spelar det nån roll, förutom rent estetiskt? Tror inte det. Och vem har egentligen bestämt att platta huvuden är fula? Platt är det nya svarta, vad jag har hört. Högsta mode på bebisfronten. Jupp.

Det var en kombinerad playdate med Niklas syster Oliven och hennes bebis (Iggys kusse) Ruben. Vore så himla kul om Ruben å Iggy blev kompisar när de blir lite större. Även om det känns rätt lurigt att tänka sig de två ute på stan som 16-åringar, spanandes på brudar (eller gossar - who knows?), snikandes billig öl på falskleg. Nåväl, det är (tack och lov) låååångt dit.

Niklas fick stajla inför Ruben med sina fräsiga bollkunskaper. Och jag fick lufta fötterna. Bra dag!

Kan man pussas för mycket?

Men alltså... Det här med att pussa på sin bebis. Jag pussar Iggy så mycket att jag tror att han riskerar att utveckla pussfobi när han blir äldre. (Eller så kanske jag skapar en framtida pussfetischist?) Men jag kan inte låta bli, det är så jäkla mysigt. I morse var han så god när han låg i sängen och skrattade (han har världens mysigaste morgonhumör - vaknar faktiskt alltid med ett stort leende) att jag nästan inte kunde förmå mig att kliva upp. Jag var tvungen att gosa å pussa å mysa å pussa å gosa å pussa å..., ja ni fattar.

Låg kvar så länge att vi kom försent till caféet där vi skulle käka frulle, den hade tagit slut och de höll på att förbereda lunchen istället. Men det ordnade sig. Och det var det värt.

Niklas tycker att jag "förklär allt gos till lek", att jag egentligen bara gossar med Piggly fast jag får det att framstå som att jag leker med honom. Typ, "pruttar" honom i låren och på magen och i nacken (då snikar jag åt mig goda pussar). Och så kan det nog vara. Det gäller ju att börja drilla kidsen i tid. Om inte Piggly växer upp å blir en sån som gillar gos så vet jag inte vad jag gör. Så vi kan väl säga att jag tränar honom via mina...ehh, lekar. Intensivt.

Glada bebin!

Iggy e helt klart tillbaka på banan, i dag har han varit sitt vanliga soliga jag, och det massiva dregglandet som han pysslat med de senaste veckorna är borta det med. Det gör att jag verkligen tror på det här med tandteorin. Inget som syns i munnen dock, men det kan ju som sagt ha varit ett tillväxtskov på tandfronten ändå.

Sovandet är dock inte tillbaka på banan. I natt var det samma visa: vakna kl 02, 03, 05, 07 och sen nån slags halvsömn till kl 09. Tillbaka som det var när han var nyfödd, då var det precis såhär. Men när han var ca två månader började han sova i längre perioder, från det att vi (eller Niklas rättare sagt) gick och la sig vid 23/23.30 hela vägen fram till kl 05. Då åt han, sen sov han nöjt fram till 07.30, åt lite till och sov sen till 09.30. Rackarns skönt. Förhoppningsvis kommer det sömnmönstret tillbaka...

Å herrejävlar!

Har precis fått en timmes helt magiskt bra massage (med en riktigt fräsig tupering på köpet, då hon gjorde hårbotten också, mmmmm). Mår som en PRINSESSA! Massage är det ljuvligaste jag vet, även när man får en dålig massör så älskar jag det. Och i dag var jag hos en helt otroligt bra mänska, bara ett stenkast från lägenheten dessutom. Så nu lär jag slinka dit så ofta jag kan. Det var dessutom sjukt prisvärt (400 pix för en timme!), så man slipper bli ruinerad.

Det märks att man bär på 7 kilo bebis alltsomoftast, sover på luriga sätt för att undvika babynestet i sängen, sitter i not so ergonomiska ställningar på natten när det är matdags, släpar en vagn upp och ner för trappor ett par gånger om dagen, med mera med mera. Kroppen är inte i riktigt lika fin form som den brukade vara om man säger så. Har ont på ställen som jag knappt visste jag hade (vänstra knäet e lurigt, och höfterna känns i stort behov av typ...oljning eller nåt). Så att få en riktigt bra massage var rena rama himmelriket. Funderar redan på hur snabbt jag kan boka nästa tid.

Niklas har rattat Piggly under tiden, och nu är jag hemma en kortis alldeles ENSAM utan vare sig man eller bebbe - minns inte ens när det hände sist. Jag som är något av en eremit (bästa jag vet en lördagkväll - vara SJÄLV hemma i soffan med en påse saltlakrits, typ) känner att det är nåt jag behöver få vara oftare. Jag och Niklas får väl turas om och ge varandra ensamkvällar/dagar som man får spendera preciiis hur man vill. Det ska vi styra upp! Nu är det dock dags att slinka ut igen, ska möta upp man å bebbe och köra en playdate med Iggys kusin Ruben!

He´s baaaaaaack!

Jippiiiee! Min glada bebis är tillbaka! Hela dagen i dag har han varit sitt vanliga soliga jag. Har bara hört ETT ENDA "brääää!". Det är framförallt skönt att han känns mer som sig själv, den här bebisen känner vi igen liksom. Gjorde ju (såklart) misstaget att googla på vad vaccinationer kan göra (om de går fel), och det är inte så rolig läsning. Så hönsig som man är slinker hjärnan lätt in på såna tankar. Därför känns det bra att han är "tillbaka".

Försökte kolla i går om det finns några små tänder därinne i munnen, men han blev så jäkla sur på mig (tusen "bräää!" i rad) så jag pallade inte fortsätta. Men tydligen kan tänderna växa i skov, utan att de syns än. Så eventuellt har han haft ett sånt, utan att vi ser några små sockerbitar. Det visar sig.

Nåt som däremot inte blivit bättre är hans sovande. Eller brist på sovande rättare sagt. I natt vaknades det 01.30, 03, 05, 07 och 08. Phu. Det är som att dras tillbaks till hur det var när han var nyfödd. Hoppas hoppas att även detta beteende är tillfälligt.

Mammagruppsmys!

Eller, okej, inte "riktig" BVC-mammagrupp - men en egenhändigt ihopsnickrad sådan fick jag hänga med i dag. Spenderade nämligen eftermiddagen med Annika & Hannah, två färska mamas som även är färska kompisar till mig. Vi parkerade oss (och våra tre bebbar och tre vagnar) på fantastiskt barnvagnsvänliga Egoïste i Moodgallerian (tips om man är fler än två vagnar...) och snicksnackade i flera timmar om allt möjligt.

Det var faktiskt allra första gången jag träffade Annika och hennes lille Frans. Men det känns som att jag känner henne eftersom jag följer henne på Insta och även läser hennes blogg. Hon valde också att föda med planerat kejsarsnitt och skrev väldigt öppet om det, och det var faktiskt en av er bloggläsare som tipsade mig om hennes blogg när jag var preggo och gick ut med att jag ville föda på det viset. Jag började läsa den, och sen dess har vi haft lite kontakt just iom att hon gick igenom precis samma sak som jag, fast några månader före. (Hennes blogg hittas här.)

Det var väldigt kul att ses irl så att säga, rasande trevlig mänska! Inspirerande på klädfronten också, hon jobbar som moderedaktör så det kanske inte är så konstigt att hon får till det.

Hannah är också en rackarns trevlig och väldans fräsig mänska. Hon är stylist på Amelia, och vi lärde känna varandra litegrann när hon lånade kläder från GlamMom till preggoplåtningar för tidningen. Sen sprang vi in i varandra på en amningskurs och nu har hon begåvats med lille Knut, tre månader. Han låg dock och snusade i princip hela vår fika, så då fick hon gossa lite med Piggly istället.

Hannahs blogg läser jag också. Hon skriver väldigt öppet och ärligt, till exempel om sin förlossning som inte blev riktigt som hon hade tänkt sig. Kolla in hennes blogg här.

Det var väldigt kul att hänga med dessa två mamas, dels har vi (jag å Annika) kejsarsnittsprylen gemensamt, men ett område vi alla tre är väldigt lika på är att vi äääälskaaaar våra jobb. Annika fick sin bebis i december och började jobba i princip heltid i januari. Precis som jag alltså. Hon är också egenföretagare och det var väldigt spännande att höra hur hon tacklar jobb/bebis/familj/socialt liv osv. Det visade sig att vi gör på nästan exakt samma sätt. Jobbar när bebisen sover, annars någon timme på kvällen när killen tar över, samt sitter uppe på nätterna.

Hennes kille är (precis som Niklas) också egenföretagare och även han flexar lite för att Annika ska t ex kunna jobba på plåtningar där det är trixigt att ta med Frans. Kändes bara så skönt att höra att det finns fler än jag som rattar 100% jobb under denna mamma"ledighet", och att det GÅR. Jag tycker ju att det funkar 90% av tiden, men ibland slinker stressen in i systemet, och ibland känner jag mig som en skurk som till exempel inte varit på öppna förskolan med Iggly en endaste gång. Men han hänger ju med på allt jag gör jobbmässigt, så han får uppleva en massa annat tänker jag, som de som hinner med alla de där öppna förskoleprylarna kanske inte får. Same same but different liksom. Och lika bra, fast annorlunda.

Väldigt trevlig eftermiddag helt enkelt. Hoppas på fler mammagruppsträffar som dessa!

When the cat´s away...

Min absoluta favoritmat när det kommer till middagar är plock. Ääääälskar det! Min kärlek för charkuterier grundlades i tidig ålder, eftersom min pappa och jag brukade festa loss på vad vi kallade "korvmiddagar" (kanske mindre charmigt än "plock") när det vankades helg. Då köpte han hem massa goda korvar och annat plock, och så mumsade vi i oss. Supergöttigt. Nu är ju "charkisar" superdupertrendigt, och det är fantastiskt tycker jag. För det innebär att delikatessdiskarna numera är överfyllda med alla möjliga korvar å skinkor från jordens alla hörn. Love it! Min absoluta favorit är tryffelsalami.

Hursom, Niklas brukar reta mig för att mitt standardsvar på hans fråga "Vad ska vi ha till middag i kväll?" aaaalltid är "plock!". Jag avskyr ju att laga mat, så det funkar finfint för mig även av den anledningen. Niklas (som gillar att laga mat) vill hellre äta varmt på kvällen, så det är inte jätteofta jag får igenom min plock-önskan. Men! I kväll är han inte hemma, så då blire "korvmiddag" på studs!

Jag har tillåmed kirrat dessert! Veckans NU (sliskigt I know, men det är ett guilty pleasure of mine) och en ny variant på organisk choklad som jag inte testat tidigare. Blir perfa när Piggly somnat. Då ska jag kura ihop mig här i soffan, läsa slisk, snaska gotte å surpla zinfandel. Mmmmmm...

Tack!

Hörrni - tuuuuusen tack för alla tips på vad sjuttsingen det kan vara som händer med Iggelini (bara smeknamn, hans "riktiga" namn" är Iggy och inget annat, för er som frågar ;-D). Jag tror precis som ni att det är en kombo av ett utveckingsleap, vaccinationens efterverkningar och tänder på g. Så skönt att höra att det är flera som gått igenom samma sak. Och det är ju bara att suck it up - precis som någon av er kloka mamas därute skrev så är detta ju en del i bebisens utveckling, och vi måste försöka att inte vara så negativt inställda till det. Alla faser och beteenden behövs ju för att forma våra små bebbar.

Men jag får nog erkänna att jag gärna ser att den här "brrrääää!!!!"-perioden går över sooner snarare än later. He he.

Surmule!

Hjälp! Vår glada lilla bebis har blivit en riktig surmule. De tre senaste dagarna har han varit kinkig och stissig. Allmänt missnöjd. Det är som att han blir uttråkad sjukt snabbt, ingenting funkar mer än några minuter. Inte ligga på rygg, inte ligga på mage, inte mysa, inte sitta i vagnen med mera med mera. Det enda som funkar är att hitta någon lek som han tycker är rolig, och sen toooookleka. Men det funkar inte heller särskilt länge.

Han har ett nytt ljud (typ "brrräää!") som han gör så fort han är missnöjd, vilket är typ varannan minut just nu. Kan inte komma på nåt annat som ändrats än att vi vaccinerade honom i onsdags. Kan det bero på det? Han fick ju en rackarns feber och var hängig i några dagar. Och nu är han alltså jordens surmule.

I tre dagar har han också sovit urdåligt, vaknat kl 01.30, kl 03. kl 05, kl 07. Han som i vanliga fall sover från 23 till 05. Gaaaahhhh. Känns som att missnöjesprylen och det dåliga sovandet hänger ihop, har dock ingen aning om vad vi kan göra för att det ska bli bättre. Är det kanske en fas? Enligt Wonder Weeks-appen ska han göra nästa leap om 5 dagar (varje gång de går igenom ett leap blir bebisarna stissiga), kanske är han på väg in i det redan? Någon som har varit med om samma sak? Det är ju så konstigt att Iggy som vanligtvis är en liten sol och väldigt lätt att ha att göra med, helt plötsligt nästan blivit en annan bebis.

Man får sig såklart ett leende då och då, men det är inte alls som det brukar vara. Och det här med sömnen, gaaaahhhh... Helt plötsligt förstår jag varför relationer spricker och folk blir knäppa och gör dumma grejer som att skaka sina barn osv. Vi har bara haft det såhär i tre dygn, kan knappt tänka hur jobbigt det måste vara att ha det så i flera månader.

Märker blixtsnabbt hur det påverkar oss här hemma. Jag och Niklas som vanligtvis är väldigt snälla mot varandra blir fräsiga å snäsiga. Magontet över att inte hinna med jobbet alls (som jag oftast gör på nätterna, men är nu för trött för att sitta uppe till kl 02) växer till en stor klump. Ledsenheten över att min bebis är missnöjd och att inget jag gör rättar till det. Pust. Ge gäääärna tips på vad ni tror det kan vara, eller hur vi kan göra det bättre!

Vi unnade oss en lyxfrulle och tog varsin skål acai på Le Mond i morse för att bli lite gladare. Funkade rätt bra.

Piggly fick testa lite. Man kan väl säga att han var halvimpad. Däremot verkar majskrokar kunna bli någon slags favorit. Han käkade sin första krok i söndags, och den var tydligen både rolig att titta på och mumsig att snaska i sig.

Oohh la la!

Ingen lattemamma-dag är komplett utan en rejäl fika, så fantastiska La Petite France fick sig ett besök. (Sara - jag klampade såklaaart in i köket och kramade på Lelle! ;-D) Utsökta bakverk, gött kaffe och FRANSK personal som PRATAR FRANSKA. Som ljuv musik för mina frankofierade öron. Måste boka in en fransk fika med den nyinflyttade fransyskan som bor ovanför mig asap!

Är egentligen ingen bakverkstjej alls (smågodis e mer min gottis-melodi), men när de är såhär snygga så måste man ju äta. Lakritsmacaronen är (såklart) min favvo.

Lattemamma!

I dag har jag fått vara en riktig rackarns lattemamma! Eftersom jag jobbar så pass mycket och även rattar runt en hel del andra projekt, så är det inte så ofta som jag får grotta ner mig totalt i mamma"ledigheten". Men i dag har varit en sån dag. Så jäkla härligt! Åt lunch med två av mina allra bästa kompisar (varav en har en liten 7-månadersbebis) och promenixade sen omkring i timmar, babbladebabbladebabblade och fikade lite till. Magiskt!

Vädret var väl inte det allra bästa, men det gjorde nada. Det var en perfekt dag. Jag kan bli lite ledsen när jag tänker på att jag inte fått så många såna här dagar, och snart ska jag börja jobba igen (första augusti). Men jag vet också att om jag skulle fått en "normal" mammaledighet (där man faktiskt var ledig så att säga...) så skulle jag förmodligen blivit rastlös efter sisådär en vecka och styrt upp ett gäng projekt/börjat pilla med diverse jobbpryttlar. Så jag hade nog haft fullt upp ändå. Men det är skillnad på att vilja styra upp saker och att behöva styra upp dem. Som det är nu så måste jag jobba, om ni förstår. Till nästa bebis känner jag att jag vill kunna ha lite andra förutsättningar så att mina jobbinsatser blir en bonus, inte nåt som är en förutsättning för att saker å ting ska funka. Men så är det när man är egenföretagare, plus å minus.

För att hoppa till ett helt annat ämne: jag undrar om Iggy är vänsterhänt? Tycker att han verkar föredra att greppa prylar med den handen/armen. Ingen aning om man kan se sånt såhär tidigt (förmodligen inte), men det är lite roligt att fundera över i alla fall. Får se om det håller i sig.

Frulletankar

Idag körde vi utefrulle på vårt nya favorithak Le Mond. Det ligger ett stenkast från vår lägenhet, så det passade finfint att smita ner dit en regnig förmiddag som denna. Piggly har fortfarande inte hämtat sig riktigt från vaccinationsprylen, han är lite av en surmule som väldigt snabbt blir missnöjd om det inte konstant leks/tittas på nya roliga grejer/bärs omkring. Vi inser att vi är bortskämda med en bebis som för det mesta är rätt nöjd, för det känns lite ovant att han är såhär gnällig. Men som tur var var denna dag fylld av en massa äventyr, så han höll sig sysselsatt (och därmed nöjd) för det mesta.

God macka, god kaffe, god juice. Svårare än så är det inte att charma till sig oss som stammisar. Men det är inte lika lätt som det låter, för (tydligen) är det nästan omöjligt för caféer att styra upp schyssta frukostmackor. Då menar jag mackor som har smör över hela brödet (inte bara en klick ute i ena kanten), gott om pålägg (inte bara en lövtunn skiva ost och en trött tomat) och stuns i mackan (inte en torris som är så hård att tänderna går i flisor när man ska hugga in).

Nu låter jag väl som en riktig rackarns klagomur, men både jag och Niklas förundras verkligen över hur få ställen det är som har bra frukostmackor. Jag menar, hur svårt är det egentligen att göra en macka som är GOD? Inte sjuttsingen snålar man med smör å pålägg när man gör en smarrig macka åt sig själv hemma? Och inte sjuttsingen bygger man upp den som ett högt torn så att den blir fullkomligt omöjlig att få in i munnen? Nää, skärpning alla caféer i Estocolmo.

Så när vi hittar ett ställe som gör oss glada på frullefronten så blir vi så tacksamma att vi äter där igen å igen å igen å igen. Le Mond har dessutom acai, stort plus i kanten! Hursom - ni Stockholmsmamas som gillar goda frullemackor - ta en sväng förbi detta ställe. Rekommenderas! Bra med barnvagnsspace också, och rackarns trevlig personal.

Jag längtar inte!

Idag var första gången som Piggly hade på sig en riktig tröja, och inte bara en body. Det var Niklas som klädde honom i morse, och det var SÅ jäkla sött att se honom i en riktig, tja vad ska man säga - "outfit", typ. Jeans å tröja! Han såg helt plötsligt så mycket mer ut som en liten pojke, än som en liten bebis. Jag fick som en liten pust av framtiden. Himla mysigt.

På tal om framtiden, så vill jag passa på att böla lite över en grej. Men bara lite. ;-) Vet inte om det är någon annan än jag som upplever detta, men jag tycker ibland att folk som har lite äldre bebisar/barn kan vara lite okänsliga. Jag har i alla fall fått höra ganska många gånger att "vänta bara tills om några månader, då är det en HELT annan grej, man får SÅ mycket mer kontakt". Eller "längtar du inte tills Iggy kan fästa blicken/krypa/prata? Det blir ju HIMLA mycket roligare då.". Eller "det är mysigt med bebisar, men det är mycket ROLIGARE när man har mer utbyte". Osv osv osv.

Jag veeeeeet såklart att absolut ingen menar nåt illa med att säga såna där saker, men jag kan i alla fall bli lite trött i mitt stilla sinne av att höra dem. Ibland vill jag bara säga att "NEEEEEJ! Jag längtar inte ETT DYFT efter att bla bla och bla ska hända! Det är alldeles PERFEKT där vi är just nu!". Jag skulle kunna likna det vid att någon frågar "är du inte sugen på att se slutet på filmen?". NÄÄÄÄÄÄ! Jag vill bara få en chans att SE DEN SATANS FILMEN, njuta av vad som händer på vägen liksom!

För jag längtar inte ihjäl mig efter att Piggly ska kunna vara nåt annat än precis just det han är JUST NU. Han var perfekt och sjukt rolig att hänga med i går, han var det i dag och han kommer vara det i morgon. Vägen e målet folks! Nåväl, enough med bölande. Och vem vet, om nåt år kanske jag sitter där själv med nån kompis som nyss fått barn och säger att "det är efter månad tre det verkligen BÖRJAR". I så fall får ni slå mig med en bajsblöja.

I dag har vi spelat in avsnitt två av "7 bästa bebisgrejerna". Ska se till att klippa ihop det så att vi kan putta upp det på tuben nästa vecka.

Vi spelade också in en House Tour. Det är ganska många som bett om bilder eller videos där man ser mer av inredningen i vår lägenhet (vad SÖTT att ni tycker vi har det fräsigt här i vårt bo!), så vi tänkte att då bjussar vi väl på en liten lägenhetstur. Får se när den kommer upp dock, det blev sammanlagt 96 klipp (!) vilket innebär att det blir lite av ett hästjobb att klippa ihop. Men tanken är ju att det ska bli ett inspirerande avsnitt, så då vill man ju visa mycket detaljer, och då blir det en rackarns massa småklipp. Får se när jag har tid att pyssla ihop det avsnittet, men nu vet ni att ett sånt e på g i alla fall. :-)

Piggly-plåtning!

Idag hade jag och Piggly finbesök. Vi fick nämligen påhälsning av en väldans trevlig trio från det sjukt inspirerande nätmagasinet The Way We Play. De tog en massa bilder på moi, Piggeloni och vårt hem, och inom inte alltför länge dyker resultatet upp i avdelningen Smalltalk på deras sajt. Där intervjuas mammor som de tycker är inspirerande (tack å bock!), varvat med TOKSNYGGA (ni måste in å kolla!) bilder på dem och deras hem. Jag å grodis e i fint sällskap, andra som intervjuats är Frida Fahrman och Elin som grundat Stylein.

Fotograf-Linda charmade Igster på nolltid. Ska bli så himla kul att se bilderna, otroligt lyxigt att få fräsiga pics på sin lilla bebis. Det är Linda som plåtat mycket av det som finns på The Way We Play, och SATAN! ...säger jag. Så jäkla fina bilder på alltifrån coola mammor å bebisar till mode, inredning och mat. TOKinspirerande sajt måste jag säga. Ni måste svänga förbi, det är som ett livsstilsmagasin fullproppat med inspo, fast nischat till föräldrar. Love it. Nya favvon!

Älskar såna här initiativ, mycket som är riktat till föräldrar och/eller mammor kan ofta vara lite snuttigt och rätt töntigt. Kännas lite..."ofräscht", typ. Men, precis som GlamMom vill ta bort fulstämpeln på mammakläder och amningsbh:ar, så tar den här sajten bort allt vad töntigt heter på föräldrafronten. Tummen upp för det!

Men. Jag e lite nojig. Detta var första gången någon tog kort på mig i RAKT hår (löjligt att noja över det kanske, men så löjlig e jag), och jag är fortfarande inte 100% bekväm i frippan. Tycker den är kalasfin men har inte riiiktigt bott in mig än. Kom ihåg att jag har över ett decennium med lockar bakom mig. Så nu har jag lite ångest över att jag var stel å konstig. Tog på mig läppglans också för att vara lite extra fräsig, och det gjorde att jag inte kunde pussa på Piggly när de plåtade. Så nu har jag lite ångest över att det OCKSÅ fick mig att verka stel.

Kikade på de andra som varit med i samma avdelning i magasinet, och de ser ju sååååå avslappnade ut. Pussar på sina bebisar! Bekväma i sina frippor! Gaaaahhh. Nåväl, det blir nog jättebra. Med en sån rackarns duktig fotograf så hittar de nog några shots där jag ser normal ut. Och egentligen spelar det ingen roll. För om Piggly e med på bilden så kommer ingen titta på mig ändå. Ha ha. Ok, nu e det dags för middag, och dags att sluta noja. #lyxproblem

Hua hua

Rödgråten, med stukade kaninöron. Så såg Piggly ut i dag efter att vi varit på BVC och tryckt i två vaccinationssprutor i hans goda små lår. Inte kul, han skrek som en gris. Fick trösta med gos, mat och pipande giraff och till slut blev det bra. Han log till och med åt sköterskan som förrått honom så grymt. ;-) Inte kul när ens barn är ledset, hua hua vad det svider i hjärtat. Piggly gråter i princip aldrig, men nu kom det små små tårar. Usch. Gick över någorlunda fort dock, och nu ligger han här bredvid mig i soffan och snusar så gott.

Det här får mig att tänka på framtiden litegrann. Och på sånt som väntar. Han kommer slå sig, visst. Han kommer bli besviken när han inte får precis som han vill, visst. Men tänk om han blir ledsen för sånt som är jobbigt på riktigt? Tänk om någon retar honom, tänk om han blir mobbad? Tänk om han inte får vara med och leka på dagis eller i skolan? Uschuschusch vad sånt måste göra ont i föräldrarnas hjärtan. I Pigglys med såklart, men just nu sitter jag och tänker på det hela ur ett mammaperspektiv. När man funderar kring sånt här så förstår man vad folk menat innan, när de sagt att det värsta som kan hända en är att något händer ens barn.

Man kan såklart inte skydda sina kids från allt jobbigt (det är nog inte nyttigt heller), men fytusan om någon får för sig att reta eller utesluta min unge. Det hoppas jag slippa. Var mobbad själv när jag gick i lågstadiet (så pass att jag var tvungen att byta skola), så det unnar jag ingen. Och jag kommer göra allt jag bara kan för att se till att Iggy under inga omständigheter får för sig att göra så mot någon annan. Men så ska det nog inte bli, jag och Niklas ska trycka in så mycket emapti i vår lilla parvel att vi aldrig ska behöva oroa oss över sånt. Emapti rules! Om jag kunde så skulle jag destillera fram ett empatikoncentrat och sprida i alla världens vattendrag. Skulle få slut på många tråkigheter då.

Mot Estocolmo!

Nu sitter vi på tåget hem igen, efter en sjukt härlig midsommar i Skaraborg. Har haft det så rackarns bra. Det är lyxigt med en mamma som är så förtjust i Piggly att hon glatt (!) byter bajsblöjor och meeer än gärna sitter barnvakt. De kommer ha mycket skoj ihop, Piggeloni och hans mormor.

Lyckades efter mycket omsorgsfullt packande även få med oss samtliga loppisfynd. Nästa gång ska vi försöka hitta lite mindre tunga skatter. Marmorbrickor, stengodsleoparder och lampor i solitt stål är väl inte det smartaste att plocka upp när man ska ta tåget hem. Med resväskor, barn och barnvagn dessutom. Pust. Men nu sitter vi inpackade här på tåget och njuter av utsikten bloggar. På SJ´s sjukt långsamma wifi. Pust igen. Nåväl, hoppas att ni alla haft en riktig kalasmidsommar, vi ses hemma i Estocolmo!

Mustmys å hobbithål

Att cykla längs Göta Kanal är att påminnas om att vägen är målet (supermegaklyscha I know - men SÅ JÄKLA SANN så den får va med ändå). Man vill verkligen inte cykla för fort, för då missar man en massa tjusigt att titta på. Och att få in ett par stopp på väl valda ställen är också viktigt. Vi stannade i gulliga Norrkvarn där vi satte oss på bryggan och korkade upp mammas hemgjorda vinbärsmust.

Niklas har blivit beroende av mammas must. Liksom typ alla mina kompisar som testat den. Så satans smarrig! Hon har blivit någon slags must/sylt/saft/marmelad-expert, på onsdag ska hon sitta hela förmiddagen i lokalradion och ge tips om hur man gör såna saker bäst. Mamsen, hon e rolig hon. Alltid massa nya projekt på gång.

I Norrkvarn har de byggt upp en superfin miniversion av Göta Kanal, där kidsen kan leka och slussa fram båtar. Glömde att placera ut Niklas i bilden så ni ser hur litet allt är, men det röda huset till höger går en väl till knäna ungefär. Så får ni ett hum. Den gröna draken som lurar i vattnet bidrar väl också till att ni inser att detta inte är den verkliga Göta Kanal. Hursom, Igster kommer ju ÄLSKA att röja runt här om ett par år!

Norrkvarn bjussade också på vääärldens sötaste små stubbstugor! Man kan faktiskt hyra dem och bo där. Så jäkla rolig idé! Niklas (som är ett inbitet Sagan om Ringen-fan) trivdes som en hobbit i sin håla.

Cykelturen avslutades i Sjötorp där vi käkade middag med mormor och bonusmorfar. Och hittade en gigantisk båt! Kan verkligen rekommendera att cykla längs Göta Kanal, det var så sjukt mysigt. Lagom jobbigt (läs: typ inte alls, vilket jag tycker e perfekt he he) och TOKvackert.

Göta Kanal!

I går hade vi som sagt barnvakt av mormor, så vi passade på att köra en liten utflykt till Göta Kanal. Vi lånade cyklar, packade lite gott i en korg och drog i väg.

Vi hann inte längre än några meter innan den här magiskt snygga blåklintsängen dök upp. Egentligen är det ett fält där det odlas råg, men tydligen är det så att om man odlar råg utan att bespruta den med massa luriga gifter så dyker blåklinten upp som ett brev på posten. Den trivs nämligen alldeles utmärkt jämte rågen om den inte utplånas av elaka kemikalier. Bra kvitto på att rågen är giftfri alltså, och rackarns vad snyggt det blir!

Vi cyklade från söta lilla Hajstorp, och Göta Kanal-vägen är sjukt fin. Man cyklar längs vattnet, möter massa fina båtar och påminns om hur vackert Sverige är. Vägen kantas av smörblommor, hundkex, prästkragar och klöver. Var tvungen att plocka en liten bukett.

Endags-cykelsemester!

I dag har varit en helt fantastisk dag. Jag och Niklas dumpade Piggly hos en (överförtjust) mormor, och cyklade längs Göta Kanal. Inte heeeela kanalen, men en bit. Så. Rackarns. Mysigt. Rekommenderas! Innan dess hann vi med två loppisar, och gjorde fantastiska fynd. En toppendag helt enkelt! Men - det får ni höra om i morgon, för nu ska vi passa på att mysa rejält här med mormor och bonusmorfar eftersom det är vår sista kväll här. Så det blir ett kortisinlägg i dag, more to come tomorrow!

Den obligatoriska kransbilden

Det är ju i princip lag på att ta en bild på sin bekransade unge i midsommartid, så vi kan ju inte vara sämre. Här är vårt bidrag till årets skörd!

Looooooppiiiiis!

YES! Vi hittade en loppis som var öppen på midsommarafton, wooop wooop! Och NEJ, jag köpte inte denna fräsiga (och gigantiskt stora -typ 150 cm hög!) ängel. Men hade jag varit 9 bast hade jag nog nästan kunnat döda för att få chansen att pryda mitt rum med denna kitschiga skönhet. Men den fick bli kvar.

De här sjukt fina ljusstakarna fick därmed följa med hem. 50 pix!

Likaså den här fina lilla bollvasen som blev vår för 40 pix. I morgon ska vi jaga mer loppisfynd. Det riktigt kliar i fingrarna att köpaköpaköööööpa en massa fina prylar, men vi ska vänta tills dess att vi hittar en ny lägenhet. Då ska vi åka hit och GÅ LOSS på alla fantastiska loppisar som dessa trakter är strösslade med - det finns loppisar ööööverallt. Fantastiskt fina möbler och skatter att fynda, till tokbra priser. Hittade en grön skinnsoffa i går i Chesterfieldstil som jag nästan grät över att inte kunna plocka med mig hem. Hoppas vi hittar en bra lägenhet så att vi kan flytta snaaaart. Så att vi kan åka och kirra inredningen här. Om loppisgudarna tycker om mig finns den gröna soffan kvar när det väl är dags. Håll tummarna.

Skogspromenix

Tog en långprommis i skogen efter midsomreriet. Hittade en jätterolig (och SNYGG!) lekplats där det fanns en slags "inte nudda marken"-bana uppbyggd av fina gamla trästockar. Där kommer Iggeloni ääälska att ränna runt om ett par år. Han tyckte det var rätt skoj redan nu, bådar gott.

Jag och Niklas kunde inte låta bli att köra en runda själva. Såklart. Kan meddela att vi båda klarade den. Men jag gjorde det i trixigare pjucks än Niklas (som hade sneakers) så jag vann.

Mormor å Piggly! Dreamteam.

Mammas man Pär old school-dokumenterar Pigglys första midsommar.

Midsommarmys

Åsså var det midsommar! Hoppas ni har haft (och har) en supermysig sådan! Det har vi. Hela dagen har varit väldigt härlig faktiskt, vi blir bortskämda här hos mamma/mormor. En egenkirrad juice stod på frukostbordet i morse (som mamsen hade gjort), så dagen började så bra som den kunde. Hon är som sagt rackarns förtjust i sitt barnbarn, så hon gör allt hon kan för att vi ska trivas så bra att vi kommer tillbaka och hälsar på igen snabbt som ögat... ;-)

Tog en bild på en midsommarstång till detta inlägg, men känner att jag skippar den. Ni har sett nog med bilder på stänger i dag tänker jag. Min blogg får vara en stångfri zon. Slänger upp en bild på vår härliga midsommarfikabricka istället. Kalasade på kondisbitarna vi köpte i går och mammas hemkokta flädersaft.

Vi lunchtid svängde vi förbi midsommarfirandet och tittade på stången, åt en varmkorv och köpte lotter.

Och se på fan! Vi vann en maraboukaka när vi spelade på chokladhjulet. Plötsligt händer det.

Downtown Hova

Niklas har inte varit i Hova tidigare, så vi tog en liten sightseeingtur.

Vi slank förbi kondiset och köpte sex sorters hembakta kakor som vi ska kalasa på i morgon. Superfint ställe, ser ut precis som det måste gjort någon gång på 50-talet när det (antar jag) startades.

Vi slank också förbi stans galleri som mamma och hennes man varit med om att dra igång. Just nu har de en utställning där barn i förskoleålder upp till mellanstadiet gjort konst av återvinningsmaterial. Den här elefanten till exempel. Bredvid den stod en liten text om skapelsen: "Elefanten är ljusgrå. Har stora öron. En lång snabel. En liten svans. Inte så långa ben som en giraff." Jag döööööör vad roligt skrivet! Barn är så satans skojiga.

Det här alstret ingick också i utställningen. Det hette rätt och slätt "Hjälm". HUR underbar? Niklas favorit.

På tal om Niklas - visste ni förresten att jag är tillsammans med Prinsessan på ärten? Jag lever nämligen med en man som måste ha det väääldigt precist när han ska sova, annars blir det inget sovande alls. Det får inte vara för hårt, inte för mjukt, inte för ljust, inte för kallt, inte för varmt och det måste vara TYST. Phu. En rackarns massa space ska han ha också, så hemma hos oss har vi typ världens bredaste säng, två meter är den. På bredden alltså!

Hursom, på bilden ovan ser ni prinsessan in action. För när man ska sova borta tas det med allehanda attiraljer för att underlättande sovandet. En luftmadrass till exempel. Så just nu ligger jag i sängen och bloggar (ska snaaaart stänga ner locket på datorn), och bredvid mig - fast inte direkt bredvid mig, mycket högre upp faktiskt, ligger min älskling. På FYRA madrasser, inklusive en luftmadrass. Prinsessan på ärten som sagt. Hoppas han sover gott. Det låter så. Nu är det dags för mig att snusa också. Hoppas jag får sova gott jag med. Trots min ynka enda madrass.

Piggly på tåg

Sådärja, då kan Piggly (och vi) bocka av ännu en förstagångsupplevelse - åka tåg! Måste säga att det var sjukt smidigt att resa på det här sättet med bebis. Bara att knata in, trycka ihop vagnen nånstans och sätta sig åka. Tokenkelt! Inga barnstolar som ska upp på bagagehyllor, inga vagnar som ska packas in i påsar och checkas in, inget meckande med att hitta extraplats till Piggly. Supersmidigt helt enkelt!

Man kan ju välja när man bokar vad för slags platser man vill ha, så jag valde plats med bord. Det var kalas, då fick vi en perfekt liten hörna alldeles för oss själva. Pigglys biljett kostade ingenting, men han fick ändå en plats tilldelad. Lyxigt! Inte som på flyg alltså där man måste trixa till sig en extra plats på planet. Heja SJ! Vi hade supermysigt i vår lilla hörna, och Iggelini var glad som en lärka. Vilket innebar att han pep och pep och PEP. Som tur var låg vår hörna avskärmat från de andra resenärerna, så vår pipande bebis störde ingen, och vi behövde inte kallsvettas utan kunde njuta av hans otroligt vackra (i föräldraöron) läten.

Det blir lätt fler tågresor, hade nästan glömt hur mysigt det faktiskt är att åka tåg. Men eftersom Iggys mormor sedan tre år tillbaka bor i metropolen Hova i Skaraborg, så lär det ju bli en hel del tågåkande de kommande åren. Men det ser jag fram emot. Iggy kommer tycka att det är så kul; "åka till mormor" liksom. Det tyckte jag var så mysigt när jag var liten, det var som att få komma till en annan värld.

Äääääntliiiigen!

I dag var jag hos frisören, för första gången sen Piggly föddes. Ett sant HALLELUJA-moment! Det är snart 6 månader sen nån rörde min risbuske till hår, och utväxten ska vi inte ens prata om (men man kan väl säga att den var i svårt behov av uppstyrning). Det var lite läskigt, för min ordinarie frisör har fått bebis (nästan samtidigt som jag), så jag gick till tjejen som hoppat in för henne. Eftersom jag är lite av en krävande kund (hehe) så tycker jag INTE om att gå till nya frisörer, för jag blir så sällan helt nöjd. Men! Denna norska darling Maggie var heeeelt fantastisk! Så rackarns bra! Färgen blev toppsnygg (kalla blonda slingor) och klippningen superfin (typ samma page, fast ganska mycket kortare).

Hon var sjukt noggrann med såväl klipp å färg, och gav mig huvudmassage TVÅ (!) gånger (kommer ju älska henne livet ut nu, hon vet hur man vinner över mitt hjärta...). Men det bästa av allt, vet ni vad det var? Jo - hon lyckades få mig att känna mig snygg i RAKT hår...! Händer ju inte ofta. Typ aldrig, som jag ju luftat för er tidigare. Senast det skedde var när ni var så snälla mot mg här i bloggen då jag postade en rakhårad Vanja. Innan dess kan jag knappt komma ihåg när jag kände mig fin i mitt naturliga hår.

Vad var tricket då? Jo - hon lärde mig att det som ofta gör att man inte är bekväm i sitt raka hår (om man är en sån som gillar att locka det), är att det lägger sig så platt - man får ingen volym på frippan. Så hon hade en liten tuperingsskola med mig, och SEPÅFAN! ...när hon var klar (såg ju ut som en dammtuss först, innan det liksom var...tillslätat) så kände jag verkligen skillnaden. Det var det som gjorde det. Jag tyckte jag såg rätt het ut faktiskt, det raka håret till trots. När jag fått gå hem och pilla vidare lite (vill alltid styra om litegrann, så att jag får håret "på mitt sätt") så kände jag mig ännu hetare. Så pass att jag tillåmed blev lite sugen på att köra straight ibland. En stor eloge till denna norska pärla alltså, heja Maggie!

Är ledsen att jag inte har nån bild på hur jag ser ut, försökte ta ett kort för att visa min nya fräsiga look, men det blev bara pannkaka. Jag sov i princip inte alls i natt, och när en mänska pillar mig i huvudet i tre timmar i sträck (bästa som finns!) så frisätts så mycket lyckohormoner att jag blir typ hög resten av dygnet. Detta kombinerat med extrem trötthet gjorde att jag såg ut mer som en horsepundare än en nyklippt småbarnsmamma, så jag satsar på att ta en bild i morgon istället.

Hoppas hoppas att jag tycker att jag är lika fin i morgon, så att jag inte vill slita fram plattången å locka järnet så fort jag ser mig själv i spegeln. Det har ju hänt förr. Den som lever får se.

Man får alltid göttigt lyxkaffe hos min frisör, men nu hade de börjat med en himla härlig extra treat: fruktsallad! Satans god var den också. Vilken bonus. Och vilka perfekt spenderade timmar: sitta ner i lugn å ro, surplandes lyxkaffe, smaskandes fruktsallad, läsandes glossiga magasin. Med någon som konstant pillar en i håret. Och i princip ingen mobiltäckning, så det är omöjligt att jobba samtidigt. En PERFEKT eftermiddag med andra ord.

Barnvagnspoddsfrågorna!

Jag skrek ju på hjälp ang vad för frågor jag borde ställa i podden Barnvagnspromenader. Ni vet, där superduperexperten Louise Hallin svarar på frågor om kids. Fick undringar både här och på Insta, och eftersom det verkar vara fler än jag som är nyfikna på det här med hur viktigt det är för bebisarna att ligga på mage, fick det bli en fråga: hur viktigt är det egentligen med denna "magträning"? (Iggy avskyr fortfarande att ligga på mage.) Måste man hålla på å trixa med det? Det är ju rätt sällan man hör talas om kids som....inte lär sig att gå, liksom.

Fråga nummer två (därav bilderna på Iggelini i bärsele) handlar lite mer generellt om föräldraskap. Jag är ju rätt färsk på det här med att vara mamma, och jag går väldigt mycket på känsla vad gäller att vara en bra förälder. Jag tror att sunt förnuft och att försöka känna av sitt barns sinnesstämningar tar en väldigt långt. Men! Just nu är jag faktiskt lite förvirrad. Iggy är nämligen väldigt förtjust i att "vara med", han vill gärna se vad som händer omkring honom och kunna se sin omvärld. Han tycker om att bli buren framåt så att han kan kolla in prylar, och gillar inte alls (blir ålig å stissig) av att bli buren inåt. Och det känns som att han blir sjukt uttråkad av att ligga i vagnens liggdel, där utsikten mest består av sufflett, himmel eller tak. Får han bara komma upp lite (sittdel/maxi-cosi) och får "vara med" så blir han väldigt nöjd upplever vi.

Det här har gjort att vi varvat både bärsele och sittdel så att Iggy suttit vänd mot oss och från oss. Men... Eftersom det tydligen inte är toppengrejt för små kids att sitta vända från sina päron, så blir jag lite förvirrad, eftersom vi upplever att han tycker att det är så roligt och blir glad av det. En sån här sak kan göra att man tvivlar lite på hela sin föräldrapryl känner jag, för om man inte kan utgå från att nåt är bra om ens bebis verkar bli glad av det och är nöjd - vad sjuttsingen ska man då gå på? Får se om Miss Hallin har nåt fiffigt svar.

Länkar till poddavsnittet när det finns uppe. Podden spelas in i dag, så programmet borde komma ut rätt snart.

En helt ny värld...

Det är inte bara livet självt som förändras när man får barn, hur man tar sig runt i det förändras också. Tidigare var man ju van vid att kliva på bussen/hoppa på tuben/vinka in en bulle lite varsom å hursom när man skulle nånstans. Those days are OVER. Med stort O. Och lika stora V och E och R. I alla fall om man rattar runt en barnvagn.

Ska man ta bussen får man räkna med att ta buss nr 3, eftersom chansen att man får plats på buss nr 1 eller ens buss nr 2 inte alltid är 100%. Då får man snällt vänta.

En spontanbulle är inte att tänka på. Då måste det finnas barnstol/det ska finnas plats i bakluckan för vagnen å yada yada yada.

Tuben då? Jorå, den funkar fint. Förutsatt att man hittar hur sjuttsingen man tar sig ner till plattformen. Tidigare slank man ju bara ner för trapporna, och vips så var man där. Nu ska man leta reda på var hissarna finns, hoppas att det finns hiss åt det hållet som man vill gå när man kommer fram till rätt station så man inte behöver knata en kilometer extra. Och framförallt hoppas att hissarna funkar. För är det nåt jag upptäckt (förutom att man får kämpa för att inte spontankräkas av den genomvidriga kisslukten som dominerar 99% av alla Stockholms hissar) så är det att de vääääldigt ofta är ur funktion (kanske rostar sönder av allt rackarns kissande, vad vet jag?). Då blir det rulltrappsåkning istället.

Jag ska inte böla för mycket dock, egentligen handlar det bara om att vänja sig vid att (ALLTID) räkna med att det kommer ta längre tid än vad man tror att ta sig nånstans. Och Estocolmo är ändå himla bra rustat för behjulade. Att ratta runt en barnvagn i Paris lokaltrafik är knappt att tänka på. Inte NY heller. Tror vi har det rätt bra här. Det slog mig bara i dag när jag skulle luncha med en kompis i Västermalmsgallerian att min väg dit helt plötsligt var strösslad med en massa hinder. Så brukar det ju inte vara. Men! Jag kom fram till slut och vi hade en sjukt härligt lunch. (Västermalmsgallerian vid lunchtid kan för övrigt vara världens mest barnvagnstäta jordplätt. Har aldrig sett så mycket mamas å babies på ett å samma ställe...!)

Mors Dag!

...är det ju inte i dag. Men min första Mors Dag slarvades liksom bort på en flygplats, så den har inte riktigt blivit firad. Och ingen present har jag fått. Uuhuuu. Men i går damp den helt plötsligt ner, för då fiskade Niklas fram detta vansinnesfina datorfodral. Underbart, ännu roligare att presentas när man inte förväntar sig det ju. Så vi kanske ska glömma Mors Dag varje år, för att liksom pop up-fira den när man minst anar det?

Det var love at first sight. Rosa (bara det!) elefanter å fin träknapp. Tycker det är kalassnyggt. Min Mac trivdes som Tom Cruise i en Oprah-soffa.

Liten ficka på framsidan också, smart detalj tycker jag. Kommer bli en trogen följeslagare denna datorklädsel. Tack min skatt. ♥

Update: Sofie med elefanttokiga sambon, datorfodralet hittas här! :-)

Den dagliga juicen...

...intogs på lokal i dag, en får ju lyxa till det lite extra på helgen liksom. Juiceverket ligger ju farligt nära oss, så vi slank dit för att hälla i oss dagens dos av göttigt nyttigt.

Stor & Liten! Gissa vilken som e min och vilken som e Niklas? Det är lite kul, för den här bilden säger ganska mycket om oss som par faktiskt. Vi tycker ganska ofta om helt olika saker. Och just på denna bild blev det extra talande; en stooor söt juice med massa olika frukter, och en liiiiiten sur å stark shot-rackare med vetegräs, ingefära å citron. Diametrala motsatser. Precis som jag och Niklas i mångt och mycket. Men det funkar ju bra ändå; vi kompletteeeeeerar varandra som det så fint heter. Kunde ni gissa vilken som var min då? Svaret kommer här.......*trrrrumvirrrrvellll*......DEN GRÖNE LILLE RACKAREN! Min favvo. "Maria Wetterstrand" heter den. Bara det. ♥

Help please!

Jag har blivit ombedd att ställa två "barnrelaterade frågor" i nästa avsnitt av podcasten Barnvagnspromenader med Louise Hallin. Världens guldtillfälle att få experthjälp ju! Funderar på att fråga om det här med sitta utåtvänd/inåtvänd som jag nämnde i förra inlägget, men vet inte riktigt vad jag ska ha för fråga nr 2. Tänkte att jag ju kunde kolla med er - har ni några funderingar som ni vill dela med er av, så kan jag ju välja en fråga som ni vill ha svar på och ställa den i podden? Den spelas in nu på tisdag så jag måste skicka in frågan på måndag. Bara i dag (söndag) att komma på frågor alltså. Dela gärna med er i kommentarsfältet om ni har någon undring ni vill lufta, hon verkar sjukt kompetent denna Hallin, och podden är ju tokpoppis. Så det är ett finfint tillfälle att få vettig input på sånt man klurat på tänker jag.

Late lunch

Efter loppisen i dag slank vi ner till ett favvoställe för en sen lunch, med Piggly växlandes mellan bärsele och sittdel. Vi kör både sele och sittdel utåt (sitta och titta framåt) och inåt (mot den som rattar vagnen/bär selen) beroende på Iggys humör. Vet sen innan att bebisar inte ska sitta för länge vänd från föräldern (har även fått tips från er här i bloggen om det), men jag undrar vad som räknas som "för länge"? Så länge bebisen är nöjd å glad, så borde det väl vara ok, eller? Eller kan de ändå "ta skada" på nåt sätt av att sitta utåtvända?

Känns ju sjukt trixigt att vara en bra förälder om man inte ens kan gå efter hur barnet reagerar. Jag menar - nöjd å glad bebis som VILL sitta och titta utåt borde väl få göra det, och inte må dåligt av det? Eller mår de dåligt av det fast man inte märker? Phu. Inte lätt tycker jag. Särskilt inte för mig/oss som nog framförallt går på känsla vad gäller det här med föräldraskap.

Lunchen intogs (efter en kvick å spontan flygtur) i Thailand med fötterna i sanden. Himla trevligt.

Eller okej, vi spontandrog inte till Thailand. Men det kändes nästan så. Vi körde lunch på Thaibåten, det närmaste man kommer Thailand på Södermalm. Sjukt mysigt ställe om det är fint väder; komplett med palmer, sandstrand, och till och med en krokodil som lurar i vattnet nedanför båten. (Lägg märke till den nya äta asiatiskt-trenden som Niklas nu startar: äta med tre pinnar istället för två. Helt klart det nya svarta.)

God mat, palmer, ett pinfärskt loppisfynd i näven och mittpådagen-öl! Vad mer kan man begära? En bebis som sover sig igenom lunchen kanske? Check på den med! #scoooore

Som grädde på moset som en fjärde ätpinne i maten hittade Niklas glass på vägen hem. Och ett reafynd på Grandpa. Lyckan var total.

MENSedär!

Ni får förlåta min Stefan & Kristriga rubrik, men denna dag bjussade på inte bara en utan TVÅ premiärer, och det gjorde mig lite upprymd. Den ena premiären är - tadaaaa - jeansOUTFIT på bebis! Iggy har tidigare fått stå ut med att endast rocka bodys och mjukbyxor, men i dag slog päronen på stort å klädde på honom en riktig OUTFIT. Jeans å hoodie! Tycker det känns mest bökigt att krångla på honom annat än bodysar och mjukisar, men det var värt det. Bebis i pojkkläder (och uppfälld huva) = megasuperdupergölligt! Jag å Niklas kunde liksom inte se oss mätta. Okej, det var premiär nr 1. Premiär nr 2 är inte lika gullig. Nu kör vi styckeindelning. Dels för era ögons skull, dels för spänningens...

Premiär nr 2 (därav den skojfriska rubben) är nämligen att jag fick MENS i dag! Mens! Hade typ glömt bort att man har sånt. Har ju inte sett till den på över ett år. Om man inte räknar de där fantastiskt charmiga 6 (!) veckorna med avslag efter förlossningen. Då man inte ens fick använda tampong utan var tvungen att gå med blöja binda. Inte min bag. Nu åkte en propp upp fortare än kvickt, men inte förrän jag hade hunnit förundras lite.

Det kändes nästan lite pirrigt att den kommit tillbaks. Som att jag var tillbaka på banan efter graviditet, förlossning, amning. Back to normal på nåt sätt. Får erkänna att jag inte har någon jättekoll på närvarhur mensen ska komma tillbaka efter att man fått barn, så dagens uppenbarelse var en total överraskning. Har inte direkt saknat den, skulle gärna hoppa den biten av womanhood. (Har inga jätteproblem med tokont i magen eller så, men det är mest...kladdigt å bökigt liksom.) Hursom, så märktes det att jag inte direkt är en van mensare (är det ett verb? If not, let´s make it one!) längre. Glömde nämligen att stoppa upp en ny propp efter dagens första...byte. Det upptäckte jag mitt i inhandlandet av en present, på ett varuhus, fullt med folk. Inte kul. Inte härligt. Inte lägligt (är det nånsin det?). Men som tur var hann det lösas innan någon större skada skedde. (TMI, någon?) Men men, rookie mistake. Ska vänja mig vid att vara en mensare igen, och inte glömma att...fylla på. Sorry sorry om ni läser detta inlägg till frukost. He he.

Tick tack tick tack...

Fick en fråga häromdagen om det här med tid - hur får jag ihop mitt liv? Och just att få ihop sitt liv som nybakad mamma är nog något många av er kan relatera till. Jag har inte knäckt koden, men nu rattar jag runt livet åtminstone ganska bra. Tidigare fäktade jag för min överlevnad, kändes det som. För det är mycket som ska hinnas med. Jag driver ju som ni vet ett eget företag, och tanken var att jag skulle kunna vara lite mammaledig. Men det funkade inte riktigt, så jag jobbar 100% och har gjort det sen i princip två veckor efter att Piggly kom. Skillnaden är att nu trycker jag in 100% jobb på 50% av tiden. När man inte snicksnackar med sina (sjukt härliga - saknar er) kolleger på kontoret osv, så får man extremt mycket gjort när man väl sätter sig å jobbar. Effektiv, är väl ordet. Ett ord som jag tror ekar över de flestas mammadagar, oavsett om det gäller att duscha kvickt, få i sig mat, eller jobba. Utöver mitt GlamMom-jobb så har jag ju bloggen, YouTube-kanalen och Instagram att ratta, så det lägger till en del. Sen vill man ju såklart vara flickvän, kompis och dotter också. Och just det - mamma! Phu. Mycket att få ihop. Tror alla kan relatera till detta, oavsett om man behöver jobba under sin mammaledighet eller inte. Tidigare rände jag runt som en skållad råtta och var ständigt stressad över...ja, det mesta om jag ska vara ärlig. Alla MÅSTEN. Hade svårt att slappna av och fokusera på det jag gjorde just DÅ, tankarna slank lätt iväg till nästa grej som måste göras, å nästa grej, å nästa grej. Efter ett tag insåg jag att det blir typ omänskligt att ha det så, så jag började verkligen anstränga mig för att fokusera på det jag gjorde för stunden. Det går inte att göra mer än en sak åt gången (screw simultanförmåga), så lika bra att försöka bara vara på ett ställe i taget i huvudet. Annars blir det bara köttfärssås av alltihop.

Så nu går det bättre, men jag känner mig helt klart som en livsjonglör av rang. Som det ser ut nu så jobbar/bloggar/instagrammar jag när Piggly sover (som han gör ett par gånger per dag). Och när jag leker/är med Iggy så fokuserar jag helt på det. Efter middagen (som Niklas lagar tack å lov) får vi till nåt slags parmys i soffan framför nån serie. Och sen när Niklas å Iggy går och lägger sig vad halv elva, elva kör jag ett jobbpass till halv två, två. Piggly brukar vakna vid fyra, fem-draget och äta. Och sen tar Niklas morgonmatningen. Som tur är gillar Piggelini att sova (brås på mamsen som ju ääälskar att grisa), så efter morgonmatningen runt 07.30 brukar han sova några timmar till, så då gör jag också det. Så ser mitt dygn ut ungefär. Hade jag varit ensamstående eller haft en snubbe som inte var så engagerad hade detta ALDRIG gått. Men som tur är så är Niklas världens mest omtänksamma kille och finaste pappa, så han gör (minst) lika mycket som jag. Han har även lagt om sin jobbsituation så att han kan spendera mer tid med Iggy, vilket gör att han är flexibel på dagarna. Det innebär att vi kan flexa rätt mycket: om jag måste köra en dag på kontoret, eller göra nåt annat viktigt, så kan han ratta Iggy. Jag vill absolut inte böla, för allt jag gör tycker jag är sjukt kul. Men det är ju just det; hade jag tyckt bloggandet var tråkigt till exempel hade jag ju bara struntat i det, lagt ner. Men jag tycker det är SKITKUL. Precis som Instan, YouTube och självklart mitt jobb med GlamMom. Så jag varken kan eller vill ta bort nåt. Det som jag måste välja bort är att vara den där lediga filuren som skulle ränna runt på lååånga barnvagnsprommisar och ha så mycket tid över att hon inte visste vad hon skulle göra med den. Riktigt så har det ju inte blivit. Men jag försöker få in det mesta ändå, vill verkligen suga musten ur min "bli mamma"-upplevelse om ni förstår vad jag menar. Inte slarva bort den här tiden med världens godaste lilla bebis. Som inte kommer vara såhär liten särskilt länge. Har bara hunnit träffa min mammagrupp en gång, men det är i alla fall bättre än ingen gång. Och visst, det har inte blivit så många lattemammafikor direkt, men några har jag faktiskt fått till. Och Piggly får så mycket kärlek, gos å uppmärksamhet så honom går det ingen nöd på. Det är nog mera jag som skulle behöva lite mera andningspauser här och där. Blir det ett barn till i framtiden så vill jag inte behöva jobba såhär mycket under den mamma"ledigheten". Jag kommer aldrig släppa taget helt om GlamMom, men som det blivit den här gången är inte optimalt, om jag ska vara helt ärlig. Men det funkar rätt bra ändå, tillräckligt bra för att det ska kännas som att ingenting för viktigt blir lidande. Och ni då, hur får ni ihop ert jonglerande? Vet såklart att vardagen kan vara nog så trixig att ratta ihop, även om man är 100% mammaledig. Det finns alltid en triljon grejer som måste fixas å donas med. Dela gärna med er av era jonglörskonster!

#tbt

Det finns ju ett begrepp som heter #tbt på Insta, och det är ett skojigt koncept tycker jag. Så från å med nu inlemmar vi det i bloggen också. Et voilà - här kommer första #tbt-inägget! Det består av en video från nu senast vi var i Portugal. Då fyllde Piggelini 4 månader, och då är det ju dags att börja med smakportioner. Så vi styrde upp Pigglys allra första test av nåt annat än mjölk å semp. Vad tyckte han om det tro - bra eller anus (hjälp, får man skriva så i en mammablogg?!)? Kolla in videon så får ni se! Och tipsa gärna om annat som han kan prova att smaka på, vad ger ni era kids?

Sittdelspremiär!

Som ni vet så är ju Piggly väldigt sugen på att "vara med" hela tiden, och det innebär att liggdelen till vagnen numera är passé. Hur mysig den än är, så är den inte poppis, av den enkla anledningen att han vill se mer av världen än sufflett å himmel. Vi har ju kört på Maxi-Cosin rätt mycket, men eftersom vi ju faktiskt har en sittdel till vagnen så tänkte vi att det var dags att testa den. Det står att den rekommenderas först vid 6 månader (Piggly är ju drygt 4), men vi kör ändå. Lite info om den, ni som undrat hur sittdelen på en Joolzvagn är: den går att klicka fast åt båda hållen vilket är kalas, så Piggly har testat både att åka framåt och vänd mot oss. Framåt är favorit om han e pigg, och vänd mot oss känns bäst när han sover (för min del i alla fall, känns bra att ha koll på honom när han tar sig en lur). Den har flera inställningar för den inbyggda selen (som man kan spänna fast bebisen med), så att den kan anpassas för en mini som Piggeloni. Och sittdelen går att använda i flera lägen, från helt upprätt till helt liggande. Ovan är det någon slags mellanvariant. Jag tycker den verkar rätt smart uttänkt, så att man ska kunna ha den så länge som möjligt, aluminiumramen går t ex att förkorta och förlänga vid fotänden så att man kan anpassa den till ett större barn senare.

En egen sufflett följer med sittdelen, och den har ett inbyggt nät vid huvudänden. Där kan man vika upp en del av suffletten för att få in mer luft. Kanske är något otydligt på den här bilden eftersom jag har en sjal hängande över vagnen, men tror ni förstår vad jag menar. Vill såklaaaart ha ett anpassat UV/solskydd, men de är slut i alla butiker jag kollat. Restade, säger personalen. Så jag får snällt vänta på att de får in en ny laddning, och min trogna leopard får duga tills dess. Mitt betyg på sittdelen blir nog 5 Pigglys av 5, vet faktiskt inte mer vad för finesser den skulle kunna innehålla? Tycker den har allt som man vill ha; den känns smidig att klicka på, superviktigt att den är vändbar tycker jag, den känns bekväm för Piggly och lättanpassad till vilket läge man vill ha den i. Och så känns det som att vi kommer kunna ha den lääänge. I den kommer han få plats i flera år. Piggly älskade att åka i den, sitta framåt var huuur kul som helst. Stora pojken, liksom. ;-) Hojta om ni har några andra frågor kring sittdelen så svarar jag såklart!

3 x mästerpipare!

Två väldigt tydliga saker har hänt på Pigglyfronten: han dregglar massiva mängder, och han piper. Jupp, piper. Han har liksom kommit på att han kan göra höga ljud, och är så sjukt förtjust i att öva upp denna färdighet att det pips å pips å piiiiiips mest hela tiden här hemma. Och inte bara här hemma förresten. I går när jag skulle på lunchmöte så peps det på tunnelbanan, på väg till lunchen, PÅ lunchen och på väg bort från lunchen. Ett rackarns pipande helt enkelt. Folk som inte känner Piggeloni tror kanske att han är missnöjd, men han är bara nöjd över att kunna göra så fräsiga ljud. Men jag undrar ändå vad folk tror. Som i morse, när jag lagade frulle. Hade fönstret vidöppet i köket eftersom det var så varmt (plus att jag stekte bacon, muuums), och Piggly låg i en vagga precis vid fönstret. Och pep. Och pep och pep och pep och peeeeeep. Till slut tänkte jag att "nä, nu blir grannarna VANSINNIGA, alternativt tror att jag misshandlar min bebis", så jag flyttade faktiskt på honom till ett ställe där pipandet inte kunde slinka ut genom fönstret (och eka mellan husväggarna...) riktigt lika lätt.

Som förälder tycker man ju att det är sjukt kul, alla dessa utvecklingfaser. Som att han helt plötsligt vill pipa mest hela tiden till exempel. Så hemma sitter jag ju å fånler och lyssnar med glädje till hans trestrukna ess. Tycker att han är en så begåvad pipare. Men jag är ju inte dummare än att jag inser att det bara är ljud som föräldrar tycker är härliga, så när samma trestrukna ess trumpetas ut på tunnelbanan blir fånleendet utbytt mot kallsvett. Än så länge är han ju så liten att det inte tjänar nåt till att försöka få honom att vara tyst(are) på tuben. Han SKA ju göra alla de här grejerna nu, och han förstår inte om man försöker få honom att sluta. Så det tänker jag absolut inte göra. Man kan alltid locka med lite gottig napp för att skona medpassagerarnas öron tillfälligt. Men när han blir äldre och man kan börja uppfostra, så kommer jag göra mitt bästa för att varken medpassagerarna eller jag ska behöva få panik av ett ylande barn. Vi satt bredvid ett sånt på flyget hem från Portugal nu senast, och det var INTE kul. Hon skrek HELA resan. Jag skojar inte. Med undantag för den halvtimme då hon sov. Det var så illa att folk på flyget nästan fick panik, man ville bara bort. Och hon var ändå ett par år gammal, då känns det som att man borde kunna ställa lite krav. Men föräldrarna gjorde ingenting. De verkade knappt besvärade, så kanske var de så vana att de inte längre hörde hur illa det var. Man vet iofs inte hur deras situation ser ut, så det kan ju vara att hon gick igenom någon fas eller nåt annat som gjorde att hon betedde sig så (hon skrek för att hon var glad, och hon skrek för att hon var ledsen och hon skrek för att hon var trött), eller om hon var tvungen att skrika för att päronen skulle höra henne. Vad vet jag? Ska i alla fall försöka se till att vår pipare inte behöver växa upp å bli en skrikare.

Vad gäller dregglandet, så var det nån som sa att det kan bero på att det är tänder på g. Låter ju spännande. Får se om det dyker upp några små vita pluppar snart då. Tycker för övrigt att det här snea leendet är så rackarns gölligt. Undrar just om det kommer charma damer om sisådär 18 år?

Datenight!

I kväll hade vi datenight jag å Niklas. Körde en klassisk dinner and a movie-kväll. Har inte varit på bio sen pre-Piggly, så det satt fint med lite godissnaskande och handhållande i biomörkret. Vi såg den nya Tom Cruise-filmen, tror den heter Edge of tomorrow. Lite sci-fi, lite framtid, åsså 3D på det. Ingen djuplodande rulle, men precis vad vi kände för. Tom Cruise i sitt action-esse liksom. Inte så värst romaaantic kanske, men jäkligt underhållande. Den var helt klart sevärd om man gillar den typen av filmer. Slank vidare till storfavoriten Il Tempo efteråt, och slukade en vansinnesgod pilgrimsmusslepasta, till det ett glas himmelskt (jupp HIMMELSKT faktiskt) gött rödtjut. Delade på en tiramisu till efterrätt och var som vanligt sjukt nöjda. Ni som bor i Estocolmo och gillar italienare - ta en sväng till Il Tempo, alltid värt ett besök. Så jäkla härligt ställe.

Som grädde på moset förärades jag en present! Jippie! Det var en försenad kombinerad fölsis/mors dag-present. När jag fyllde år satt vi på ett plan hem från Portugal, och när det var Mors Dag satt vi på ett plan TILL Portugal. Så mina bemärkelsedagar hamnade liksom lite i skymundan. Tog igen det i kväll istället. Eftersom jag är skilsmässobarn och uppvuxen med två familjer så är jag van att skjuta på och flytta om dagar så att det ska funka att få till det med alla inblandade. Så att flytta en födelsedag några veckor hit eller dit är no big deal. Som tur är för Niklas. ;-)

I paketet låg ett jättefint silverhalsband. Lite kul att det var just en trekant, har nämligen kikat länge på de här smyckena som just baseras mycket på trianglar. Jättefint tycker jag. Det hade Niklas ingen aning om, så det var bra jobbat att lyckas välja en form som jag känner mig sugen på. Plus i kanten! Barnvakteriet hade gått kalasbra, Piggly var en glad å nöjd bebis när vi kom hem och morfar, moster å bonusmormor var också glada å nöjda. Vi hade styrt en god middag och snacks till dem, så mätta var de också. Gäller ju att göra det så lyxigt som möjligt för de snälla barnvakterna, så att de är villiga att göra det igen... All in all en härlig kväll!

Inspirerande möte och långpromenix

I dag har jag å Piggly varit på ett lunchmöte med en väldigt härlig tjej. Mellan tuggorna spånade vi kring en idé som jag faktiskt tror har sjukt stor potential. Vi ska fila lite mer på den, så får vi se om vi kan sjösätta den senare. Berättar mer då. Om det är så att vi skulle realisera projektet så skulle jag väldigt gärna vilja involvera er mamas därute, er input kring detta skulle vara guld värd. Men som sagt, än så länge är det bara på idéstadiet. Återkommer i detta ämne! Tog en juice på vägen hem, som var så JÄKLA smarrig! På Juiceverket, det var en variant med äpple, gurka, ingefära och persilja. Sjukt läskande och sjukt god! Otippat smarrigt med persiljan faktiskt. Måste införliva det här hemma. Är en juicemamma tror jag. Finns det lattemammor borde det väl finnas juicemammor? Vi skapar ett sånt begrepp här å nu annars tycker jag. #juicemamma

Eftersom det var så fint väder passade jag på att ta en rejäl promenix hem. Fick chansen att inviga dessa sandaler som jag köpte förra året utan att använda en enda gång. Ångrade mig när jag köpt dem, tyckte de kändes lite väl mycket "Troppan" liksom. Men var lat å lämnade inte tillbaks dem. Vilket jag är glad för denna sommar, för nu känns de bra tycker jag. Kanske har blivit stilmässigt lite mer av en blingad Troppantant i år kanske? Gillar ju leopard...

Slank förbi GlamMom-butiken och stack åt duktiga Irica som jobbar där en latte. Det var så fint skyltat, och skötväskorna var ett fräsigt inslag tycker jag. De är så satans fina. Kul att så många av er har gått å köpt dem!

Invigde vagnens sittdel i dag också, kul att se hur den funkade. Just här ligger Piggly ner i den å sover dock, skriver mer om den i morgon! (Oroa er inte för sjalen, det är ett luftnät vid huvudänden, och jag håller såklart koll på Piggly därinne så att det inte blir för varmt.) Nu måste jag sluta, för jag ska förbereda lite här hemma. I kväll är det nämligen datenight för mig å Niklas, och min syster, pappa och hans fru ska ratta Iggy. Kommer bli mysigt för alla inblandade.

Lika som bär

Det är alltid kul att se vad för typ av fysiska likheter man kan hitta mellan sitt barn och sin familj. Och när jag såg det här kortet på Lasse (Iggys farfar, till höger på bilden) så var jag bara tvungen att göra ett litet kollage. För jag tycker själv att likheten är rätt ordentlig. I alla fall på näsan och (framförallt) munnen. Får ju höra jämt å ständigt hur lik Iggy är Niklas (stackars mamsen får ingen kredd alls för Pigglys cuteness *grrrr*), och det håller jag absolut med om. Och eftersom Niklas är väldigt lik sin pappa, så är det inte så konstigt att Iggelini inte är helt olik Lasse. Hoppas han även blir lik sin farfar i personlighet, sätt och livssyn. Det ska vi i alla fall göra vårt bästa för att föra vidare. ♥

Tips!

Till er mamas därute - här kommer två av mina bästa bebistips på den digitala fronten! Först mitt bästa app-tips. Det är säkert många av er som redan känner till denna, men för er som inte vet om den så är den verkligen nåt att rekommendera: Wonder Weeks (läs mer om den här). Under preggofieringen är det ju många (jag själv inkluderad) som gillar att följa bebisens (och sin egen kropps) utveckling. Via t ex Gravidappen (Babygruppens sjukt populära app). Jag tyckte det var superkul, och jag och Niklas hade som en liten ceremoni att läsa innehållet i den högt för varandra varje ny vecka när de stora förändringarna skedde. Man läste vad som hände, kikade på magen och förundrades. Så himla mysigt. Men sen när bebisen kommer ut, så vill man ju gärna fortsätta få lättillgänglig (och BRA) info om sitt lilla gryn. Och då e Wonder Weeks kalasbra! Den delar in barnets utveckling i "leaps", och beskriver väldigt utförligt vilka framsteg som bebisen gör och hur det påverkar deras humör och sinnesstämning. Den är väldigt omfattande och sjukt intressant. Nåt för den som gillar mer djupgående info än bara "ungefär nu kommer din bebis att börja jollra". Typ. Så ladda hem den, ni som känner app-peppen!

Tips nummer två hittar man på YouTube, och det är nåt som verkar vara lika spännande för bebisar, som tatueringar är för Rihanna; de kan inte få nog! Och detta är *trumvirrrrvel*: Baby Einstein (se ovan)! Det är enkla program med färgglada dockor och roliga ljud. Iggys kusin Ruben (som är 10 månader) är totalhooked, och i Portugal märkte vi att när Ruben kollade på Baby Einstein (bra trick för att få honom fokuserad när det e dags att käka) så blev Piggly också helt insugen. Det är nåt med de där ljuden och figurerna som är preciiis det som små bebisar tycker är roligt. Och det är inte bara blaj å tidsfördriv; det ska dessutom vara "utbildande", eller vad man nu ska säga. Musiken som är med består av klassiska verk (de klassiska "hitsen" passar perfekt som barnmusik, de är ju sjukt trallvänliga), figurerna pratar såväl franska som spanska som engelska, och allt som är med finns där för att stimulera olika delar av bebisens utveckling. Tycker att namnet Baby Einstein inte är det hetaste (löööökigt värre tillåmed), det anspelar lite på att man ska hetsa sitt barn till att bli någon slags übermensch. (Typ såna där fanatiska New York-päron som hyr in privatlärare i franska, matematik och klassiskt piano innan ungen ens hinner börja gå.) Men kidsen verkar älska det. Och vill man av någon anledning sätta sitt barn framför en skärm för att titta på nåt (få ungen fokuserad/man som förälder behöver göra något annat en stund) så tycker jag att detta känns som ett bra alternativ. Tipsa gärna i kommentarsfältet om ni har några favoritappar eller liknande, vore kul att höra vad för slags tips ni sitter på därute!

Lördagsnöje!

Klädbutiken som Niklas startade (654.se) har utvecklat en liten sidogren. I ett garage under butiken så meckas det nämligen med motorcyklar under namnet 654 Motors. Väldigt hett känns det som. Typ som det nya whiskey; nåt för snubbar över 30 att riktigt nörda ner sig i. Niklas är inte med å meckar, men i dag var vi å kikade på alla fina hojar som vuxit fram därnere i garaget, för 654 Motors anordnade nämligen en hojträff.

Det var många riktigt tjusiga motorcyklar att kika på, men roligast var att titta på människorna. Det var liksom gräddan av de något äldre Söderhipstersarna som var där. Massor med kids, häftiga päron i snygga outfits, hipsterskägg å balla solglajer, typ. Vår kompis Jimmy är en av dem som lyckades pricka in alla Söderhipster-epitet på samma gång.

Det var fullt med food trucks på eventet. Den här är min favvo. Alltid gott med tacos! Åsså e trucken rosa...

På vägen hem slank vi förbi en pop up-loppis. Att folk ställer sig i ett gatuhörn och spontankränger sina gamla grejer än nåt jag ÄLSKAR med Söder. Har gjort några av mina allra bästa loppisfynd på såna här spontanloppisar. Den här gången blev det dock inget. Såg ett par sjukt snygga skor i en påse, men när jag rafsade fram dem sprang loppisinnehaverskan fram och sa att de hade hon packat ner igen, hon ville inte sälja dem längre. "En bra grej med att ha såna här loppisar är att man återupptäcker sin garderob", sa hon. Kan inte annat än att hålla med. Får knipa de där pjucksen nästa gång hon står i det här hörnet, kanske har hon tröttnat på riktigt på dem då...?

Nya favoriten!

...är helt klart den här! Selen alltså. Piggly verkar ha en fas just nu när han vill "vara med". Han är inte så peppad på att ligga i sitt babygym, men får han på nåt sätt vara med i det vi gör så är han glad som en sol. Det kan vara att sitta i knät om vi kikar på teve, eller att man bär honom "utåt", alltså så att han ser omvärlden. Då blir han sjukt nöjd. Babybjörnen är ju då en himla bra partner in crime. I går var han lite stissig, och det kändes som att ingenting riktigt hjälpte. Inte leka, inte äta, inte sova. Inte byta blöja. Så då krängde jag på mig selen och gick ut och (suuuperspännande!) handlade på ICA. Och det var tydligen huuur kul som helst. Megaglad bebis i alla fall.

Men hörrni. Det e dags att börja träna. Var ett tag sen vi var på BVC, men sist vägde Iggeloni dryga 6 pannor, så det är säkert 7 nu. Rätt mycket att känka runt på känner jag. Har ju en plan på att bli en sån där fräsig yogatjej, ska följa med en kompis till ett ställe som hon tycker är så bra att hon låter som en pingstkyrkopastor när hon berättar om det. Det riktigt lyser ur ögonen på henne. Så jag MÅSTE testa. Hon är i alla fall sjukt hookad. Så kanske kanske kaaaanske att det kan vara den träningsform som får en latmask som jag att börja röra på sig. Känner faktiskt att jag smygbörjade litegrann i Portugal med den där "bli-en-häftig-yogatjej"-prylen. Eller, hmm, ehh. Jag köpte en sportbh, det var det jag gjorde. Men det gjorde i alla fall att jag liksom känner att jag är På Väg. Måste ju börja nånstans.

Morgonmöte med pappsen!

Bilden e från några dagar sen, från Portugal. ÄLSKAR Pigglys blick när han kollar på Niklas. Finns det nåt härligare än att se sin stora darling med sin lilla darling? Nää. Inte ens den saltaste av saltlakrits kommer i närheten faktiskt. ♥

Inte längre knarksmugglare

Har precis vaknat (jupp, behövde soooovmorgon) och tycker att det är rätt skönt att få slå upp ögonen hemma i sitt eget sovrum. Hur härligt det än är att hänga utomlands, så blir det ändå liiite bekvämare hemma, för här har man ju lite bebisanpassat en del prylar. Och man har alla grejer, behöver inte välja bort nåt (har TOKsaknat vår babysitter som vi inte pallade packa med till exempel). Men, det var inte det jag tänkte skriva om. Nä, jag tänkte skriva om nåt som slog mig i går när vi passerade tullkontrollen på Arlanda: jag blev inte plockad! Ni tycker kanske inte det är superkonstigt, ni känner ju mig och vet att jag inte är nån lurig person direkt. Men polisen på Arlanda håller inte med. Höll i alla fall inte med. För jag har tappat räkningen på hur många gånger jag blivit insugen av en polis, antingen i den där gången innan man kommer ut i ankomsthallen, eller direkt efter att jag gått av planet (hände mer än en gång när jag flygit hem från Amsterdam). Vaffödådå? Undrar säkert ni. Och då kan jag avslöja, att alla ni som är sugna på mitt rosa hår; att rocka det har en liiiiten baksida. Och det är att man på flygplatser (i alla fall i Sverige) blir utpekad som skummis. "Vem ska vi suga in och kolla väskan på i dag då?" frågar passpolis nr 1. "Där har vi en lurig en! Rosa hår å allt! Henne tar vi!" svarar passpolis nr 2. Alltså: varje gång jag stiger av ett plan (om håret är tillräckligt rosa, ibland har jag ju bara blont hår) är jag beredd på att bli plockad, få frågor om var jag varit, hur länge jag varit där, vad syftet med resan var, och eventuellt få väskan kollad. Ingen fara med det tycker jag, är inget fan av drogindustrin (eller andra smuggelprylar) så de får gärna kolla att jag inte har nåt med sånt att göra. Men! Nu har det hänt nåt. Sen jag fick Piggly har jag inte blivit stoppad en enda gång! Har inte flugit superdupermycket de senaste månaderna, men ett par flighter har det ändå blivit. Så pass många at jag nog ändå skönjer ett mönster; tullpolisen är inte längre intresserad. Och den enda anledning till detta som jag kommer på är att jag har gått å blivit mams. Numera drar den där rosahåriga skummisen en barnvagn genom tullen, och då verkar hon helt plötsligt inte lika benägen att smuggla heroin. Eller utrotningshotade ödlor. Eller vad det nu är som smugglare smugglar. Tycker det är lite intressant, att när man fått barn så får man en annan stämpel. Automatiskt ses man som lite vuxnare, lite klokare, lite mer ansvarsfull. Lite mindre benägen att smuggla droger. Och att vara terrorist (vi föräldrar får ju ta med oss mängder av vätskor genom säkerhetskontrollen till exempel). För ingen som fått barn vill väl riskera deras välbefinnande genom att göra så dumma saker? Och kanske stämmer det? Jag har kaaanske blivit lite försiktigare, även om jag inte direkt var någon råbuse innan jag fick Iggy. Och kanske är just det den springande punkten - jag skulle aldrig fått för mig att försöka kränga speed innan jag blev mamma, det har mer att göra med min inställning till livet än med mitt föräldraskap. Och möjligtvis är det samma sak för den som ÄR intresserad av att göra lite röjigare prylar; det ligger i den personens inställning till livet. Ett föräldraskap kaaanske puttar dem lite längre åt "gör inga dumma grejer, för det är...dumt"-hållet, men jag vette sjutton om det är det som avgör. I så fall skulle vi inte ha några mammor och pappor i våra fängelser, och så är det ju inte. Tyvärr. Så jag undrar hur effektiva tullpolisens val av personer att plocka in är. Slår vad om att den där välkammade kostymklädda 50-plussaren med dyra skor som satt bredvid mig i Business Class häromdagen hade ett gäng utrotningshotade ödlor i portföljen.

Date Day III

Väl tillbaka i huset passade vi på att grisa i solen lite till. Man kan aaaaaldrig grisa för mycket i solen. Iförd hatt å extremt mycket SPF förstås. ;-)

Ingen Date Day utan sexchock! Eller nåt. Min kära fästman är i alla fall inte särskilt blyg (har nog aldrig mött en naknare man. Raka motsatsen till mig, som helst vill ha bikini i badkaret, typ) så han bjussar glatt på lite hud. Undrar om Piggly kommer brås på mig eller på sin far vad gäller hudbjussande? Har en känsla av att han kommer bli en naken liten filur. Får nog fortsätta värnandet om vitsen av badkläder på egen hand.

En sak som är väldigt rolig med att ha barnvakt (när man själv är hemma, tillsammans med barnvakten) är att man blir nästan ÄNNU mer sugen på att hänga med sin bebis. För när jag ser någon annan med Iggeloni så växer hjärtat lite extra i bröstet, jag tycker nästan att han är ÄNNU härligare å sötare. Så när det var dags för Beatrice att gå hem, så var man helt klart extra sugen på att bebismysa. Så kvällen slutade med hämtpizza, mörk choklad, film och soffmys med bebis i famnen. En värdig avslutning på denna Portugallienvistelse! ♥

Date Day continues!

Väl nere vid stranden slank vi in på vårt favorithak och slukade en sån där enkel men smarrig tonfisksallad igen. Och släckte törsten lite. Niklas med cola, och jag med rosé. Såklart.

Vems törstsläckarval blir ni mest sugna på? #nocontest (Börjar jag riskera att hamna i Eric Saade-zonen om jag forstätter att hashtagga såhär? Stoppa mig i så fall.)

Efter lunchen trampade vi ut i sanden. Bland det skönaste jag vet är att sticka ner mina bara fossingar i sand, och sen stå på samma fläck och liksom "borra" mig neråt, så att alla miljontals små sandkorn gnids mot varenda kubikmillimeter hud på fötterna. Gör man det, så pirrar det i hela kroppen av välbehag. Som massage för själen.

Vi strandkanten hittade jag en ny kompis.

En bild som denna vill man gärna ha på näthinnan när det regnar katter å hundar hemma. Gör inget att den e lite suddig, gör den bara drömskare.

Date Day!

Så! Nu har vi landat i Estocolmo igen, men dagens bildskörd får bli från i går. Vi hyrde som sagt in barnvakts-Beatrice, så hon kom vid ett och stannade till klockan sex. Då passade vi på att slappna av rejält, och eftersom vädret var kalas i kubik inledde vi vår date day med att grisa runt poolen. Att bara få ligga ner, HELT avslappnad med hatt på huvudet och skvallertidning i handen = sånjäklalyckla.

När vi grisat loss rejält slank vi ner till stranden. Jag fick chansen att premiärbära Oysho-klänningen jag köpte förra gången vi var i Portugallien. Känslan att kunna ränna runt i såna här plagg UTAN att frysa = sånjäklalycka.

Eftersom jag tvingar Niklas att ta ungefär hundrasjuttiotretton bilder på mig till bloggen, så tyckte han att det var dags för mig att återgälda fotograferandet. Et voilà - Dagens Dadspo! Brunbränd barfotakarl i sommarskjorta = sånjäklalycka.

1 + 1 = sånjäkla lycka. #ivoryandebony

Sista timmarna...

Just nu njuter vi av våra allra sista timmar här i Portugallien, för i morgon bär det av hemåt igen. Piggly har lekt med sin barnvakt Beatrice hela dagen, så jag å Niklas har haft lite av en date day faktiskt. Puttar upp de bilderna i morgon så får ni se vad vi gjorde med vår..."egentid". (Denna barnvokabulär alltså!). Vi har haft en riktig rackarns kalasdag i alla fall, och vädret har varit på sitt allra bjussigaste humör. PANGsol hela dagen! Om inte alltför länge så sänds dokumentären på SVT1 (kl 21.30), men iom att vi e här så missar vi den. Typiskt va, när man för en gång skull e på tv så missar man det. Ha ha ha! Kommer kika på den på YouTube istället. Där laddas den upp samma tid som den går på tv. Om ni också missar den i kväll, så är det bara att slinka in här och kika på den om ni känner peppen. Nu ska vi packa ihop, sen blire hämtpizza, filmkoll och chokladgodis i soffan. En episk avslutning på denna Portugallienvistelse måste jag säga!

Men äsch då!

...vilket makalöst storartat mottagande mitt raka hår fick här å på Insta då! Jag rodnar ju värre än en kristdemokrat på bastuklubb! Gölle er! ♥ Nu blir jag ju sjukt peppad på att gå au naturel lite oftare. Ska försöka vänja mig lite mer vid det, så att jag slipper få panik när det vankas regn. Får tacka min svägerskas snubbe Kimpis lite extra, för tagandet av den tjusiga rakahår-bilden (och även den ovan). Han är för övrigt (förutom å va sjukt skön och pappa till Iggys kusse Ruben förstås) grundare av megafräsiga Whispr som har rackarns tunga (men hemliga, så jag får knipa näbb om dem här i bloggen) kunder. Ytterligare en enterprenör i la familia alltså. Älskar det, folk att inspireras av överallt!

Vändningen!

Hallelulija! I dag HÄNDE det! Den berömda Vändningen. Som ni vet så e Piggelini inte överförtjust i att ligga på mage, det går max några minuter åt gången, och under dessa minuter knorras det vilt. Hursomhelst, så körde vi i alla fall lite mage i dag. Och VIPS! ...så händer det. Snabbt som blixten så snurrar han över på rygg! Jag var tokförvånad, blev löjligt glad och kvittrade lika lyckligt som en kolibri på speed. Och så la jag ner honom på mage igen - och då rullade han över en gång till! Woop woop! Så jäkla skoj att se. Tänk om jag hade vänt ryggen till eller donat med nåt annat och inte kollat på Piggly. Är så himla glad att jag verkligen fick vara med och se när han druttade över. Helt sjukt vad man blir exalterad över såna här saker som mams. Har inte direkt grottat ner mig i fenomenet ryggvändande bebisar tidigare. Men precis som med allt annat (jupp, ALLT - tom bajskonsistenser...) så blir det faktiskt spännande när det är man själv som styrt upp den där lilla bebisen. Precis som det ska va, antar jag. Kommer i alla fall lägga mig lite extra glad i kväll, och vänta med spänning på om han upprepar detta mästerliga konstycke (såja mamman, lugna ner dig nu) i morgon.

Lodgemiddag

I går körde vi middag på lodgen. Så rackarns härligt. Vår nya favvo Beatrice the Babysitter rattade båda kidsen hemma i huset så att vi kunde köra en barnfri kväll. På tal om ordet "barnfri"; jag och Oliven filosoferade lite över detta med att man faktiskt får ett helt nytt ordförråd när man får barn. "Barnfri" är ju ett av uttrycken som plussar på vokabulären post bebis. "Komma till ro" (när man pratar om att bebisen ska sova) är ett annat, "klappa fint" (när storkusin Ruben ska pilla på lillkusin Iggy) är ett annat. "Egentid" är ett tredje. Päronvokabulären helt enkelt. Den utvecklas säkert med tiden till att innehålla uttryck som "sabla rackarunge!" och "tonårspesten" lite längre fram. Eller vad tror ni? ;-)

Olivens tjejgäng som joinat oss här i Portugallien. Så jäkla sköna brudar! Himla härligt att jag liksom fått slinka med på deras tjejresa. Egentligen skulle de varit här i Portugallien själva, men eftersom Niklas behövde jobba med lodgen så var vi mer eller mindre tvungna att crasha deras tjejweekend. Det har dock bara blivit tokmysigt. The more the merrier.

Mina bästa bebistips!

I går var det regnigt å trist här i Portugallien, så då passade jag på att spela in en video där jag tipsar om mina 7 bästa bebisfavoriter! Alltså: såna produkter som jag tycker varit kalasbra när man styrt upp ett kids. Kolla in klippet och dela gärna med er i kommentarsfältet av sånt som ni tyckt varit oumbärligt, så sprider vi favvisarna vidare till andra mamas and papas som behöver lite guidning på bebisgrejsfronten. (För vem gör inte det? Har nog aldrig blivit översköljd med så många "livsnödvändiga" prylar som när man var preggo...)

ÄNTLIGEN!

De senaste två dagarna har vädret inte varit det bästa (läs regnregnregn å kalltkalltkallt), men idag visade sig Portugallien från sin allra soligaste sida. Halleluja! Barnvakts-Beatrice rattade di tva sma, så jag & Oliven och hennes sköna tjejgäng som joinat oss här i huset kunde hoppa i bikinisar och bara NJUTA. Fy satan vad skönt det var! Sjukt efterlängtat.

Niklas drog och hämtade grillad kyckling (har ju sagt tidigare att Portugal inte är nåt vidare matland, men nåt som de är experter på är just denna magiskt goda grillade kyckling - bästa man någonsin ätit!), och så styrde vi en riktigt skön lunch i solen. Älskar för övrigt hur Niklas beter sig när jag ber honom vara med på bild. Då åker liksom armarna ut på det mest teatraliska sätt man nånsin skådat (man hör ju "ta-daaa"!:et, eller hur?), så som han aldrig beter sig egentligen. Han måste jobba på lite mer avslappnade bloggbildsposer känner jag. Gillar ju iofs att man skymtar både min å Pigglys tatuering. Hmm... Okej, nu när jag tänker efter lite så är den inte så dum faktiskt. Tatueringarna vann över mig. Från och med nu får det här bli Niklas signature pose. Jag döper den till "Ta-daaa!".

Piggly firar fyra månader!

I dag är det precis fyra månader sen Piggly kom till världen. Det känns så ynkligt på nåt sätt. Som att fyra månader, det är ju ingenting. En fis i rymden. Samtidigt som det inte går att tänka sig ett liv utan honom, så dessa fyra månader känns också långa - som ett helt liv. Som de ju faktiskt också är. Pigglys lilla liv. Han fick fira med att testköra barnvaktens MC, nåt han (som synes) var himlans nöjd med. Barnvakt som sagt. I dag hyrde vi nämligen in Beatrice, hon är en allt-i-allo-fixar-dam här som gör det mesta åt de flesta. Sitter barnvakt till exempel. Så i dag var hon här mellan 15 och 19 och rattade båda kusinerna. Jag och Oliven var hemma, men det var så satans skönt att kunna slappna av lite, läsa en tidning och göra allt det där andra som man lite tog för givet innan man hade barn. Jag är ju van vid att Niklas rattar Piggly ungefär lika mycket som jag, men dessa dagar har han sugits upp helt av lodgen och allt jobb som behöver göras där, så då har jag å Piggly hängt mest själva. Vilket såklart är mysigt, men iom att jag utöver el Piggelini har en hel del annat att sköta om så har det känts lite stressigt. Därför var det en sån lättnad att ha Beatrice här i dag. Väldigt lyxigt att ha barnvakt, fast man själv är hemma. Då kan man alltid komma till undsättning om det skulle vara nåt, samtidigt som man kan koppla bort den där hela-tiden-vara-lite-på-spänn-grejen. Det var så skönt att hon ska komma tillbaka igen i morgon. Tycker det känns så BRA att köra barnvakt, tror det är roligt för Iggy också att få umgås med någon annan. Hon hittar ju på grejer som jag inte gör, så han blir stimulerad på lite nya sätt. Och Beatrice är en cool katt. En femtioplussare som precis gjort sina första tatueringar, vilket e rätt modigt (tänk på att här i Portugal är tatueringar inte alls lika vanligt som i Sverige, Stockholm är ju världens mest tatueringstäta stad). Hon färgar luggen brandgul, medan hon lämnar resten av håret grått. Och i dag sladdade hon hit på sin feta motorcykel. Sjukt otippad dam. Och precis en sån som jag vill att Piggelini ska omges av. Så i morgon får de hänga igen.

Lodgehäng!

I dag var vädret sisådär, så då packade jag och Oliven in kidsen i bilen (jupp, på det där trafikpolis-impopulära sättet igen...) och drog till Surfers Lodge. Unnade oss smarriga capposar medan kidsen ålade runt och charmade personalen.

Ålare nr 1!

...och ålare nummer 2! Som ni vet är ju Piggly (fortfarande) inget fan av att ligga på mage. Men! Av någon lurig anledning så går det finfint när han gör det på den här kudden på lodgen. Han kanske är en blivande jeansfetischist? Vad vet jag, funkar gör den i alla fall, den här kudden.

En lunch slank ner också. Blev två förrätter för min del, älskar att äta så; två mindre portioner av något istället för en större. Då får man ju smaka på mer liksom. Alltid härligt. Och på tal om härligt; jag tog en carpaccio och sen denna utsökta darling. Den låter så konstig när man ser den på menyn, men den är LJUVLIG. Och tokenkel att styra upp hemma själv. Så här kommer ett litet tips om ni vill ha en annorlunda förrätt att bjuda på någon gång, som är skitgod och superlätt att göra. Ta lite philadelfiaost och forma till en puck. Bred över tomatmarmelad. Toppa med färskriven ingefära, och sprinkla på lite koriander. Voilà - en förrätt som impar (en smaksensation faktiskt!) utan att vara jobbig att få till. Perfekt för stressade föräldrar ju. ;-) Lova att testa - detta är så jäkla smarrigt!

Mister Lodge himself skålade med oss från väggen. Fina Lasse. Vilket fantastiskt ställe han styrt upp. ♥

Ett jäklans meck

Jaaa hörrni, såhär kan det se ut när vi (jag å Oliven) e ute å kör för tillfället. Vagnar i framsätet... Inte optimalt, men det var det enda sättet vi kunde få med två telningar i babyskydd, två vagnar, två skötväskor och två mammor i en liiiten Fiat. Pust. Vi "skulle bara åka å handla", men det är lättare sagt än gjort med två bebisar. I alla fall om man ska få in allt i en liten rackarns hyrbil. Men efter lite fix and trix så fick vi ihop det. Trafikpoliserna därute kanske inte blir toknöjda med vår lösning, men det var så det fick bli. Och det här med bebisar innebär ju en hel del råddande överlag. Det ska diskas flaskor och amningsnappar sjuttioelva gånger per dag, det ska bytas blöjor, det ska ätas, det ska kräkas, det ska bytas kräkiga kläder, det ska packas skötväska, det ska packas ur skötväska, det ska diskas ännu fler flaskor, det ska kokas flaskor och nappar, det ska...pust. Mycket meck är det. Men man kommer in i det ganska sömlöst tycker jag, man Bara Gör. Och så tänker man inte så mycket mer på det, det blir liksom rutin. Men här på semestern känner man av det där råddandet lite extra. Hemma har man ju allt anpassat efter vad som funkar bäst, men här får man bebisanpassa lite allteftersom, hela tiden. Och ska man någonstans är det inte bara att rulla ut vagnen på stan, utan det är inpackning i bil med babyskydd, hopfällning av vagn, planerande av skötväskeinnehåll med mera med mera. Det är helt enkelt ett jäklans meckande att ha en liten bebis, och här känner man av det mycket mer. Det negativa med det är ju att...det är ett jäklans meckande. Men det positiva är att jag känner mig Så Himla Duktig för att jag Bara Gör. Det finns ju inget alternativ, så man bara fixar å donar och meckar och styr upp. Så i kväll ger jag mig en rejäl klapp på axeln, och en minst lika rejäl klapp till er andra mamas (och papas) därute som Bara Gör. Fy satan vad vi/ni är bra!

Vacation vibes

Alltså. Den här bilden säger väl ungefär...allt. Hej semestervibb liksom! I dag har Niklas varit på lodgen och jobbat hela dagen. Högsäsongen (lodgens allra första, och redan nästan fullbokat vilket är så jäkla skoj och så rackarns välförtjänt) drar igång strax, och det är en del att trimma innan dess vilket han hjälper till med. Jag å Piggly har därför spenderat dagen med...

...min toksköna svägerska Oliven, och hennes bebbe/Iggys kusse Ruben som e tio månader och också med på resan. Vi slank ner till favoritbaren på stranden och sänkte varsin tonfisksallad. Och lite välförtjänt rosévin. Inte dumt.

Världens enklaste tonfisksallad, men så jäkla god. Tomaterna SMAKAR nåt, inte bara vatten som de gärna gör hemma. Och den där ljusa löken, den är magisk. Så mjuk och fräsch i smaken. Mild å krispig. Galet mumsig.

Varje gång jag är i Portugal brukar jag gå ner till den här baren, beställa in tonfisksalladen och en flaska rosé. Och sen sitter jag mol allena och tittar på havet och njuter av att bli lite sådär lagom mittpådagenlullig. Men. Det är mycket som förändras när man får barn. Jag går fortfarande ner till baren, beställer in tonfisksalladen och rosévin, men kan ju avslöja att andelen vin som slurpas upp inte kommer i närheten av hur det såg ut tidigare. Ni ser ju flaskan på bilden ovan. Och den DELADE vi på. Säger en del. Jag brukade tidigare beställa en halvflaska (den i dag var en kvartsflaska, att det ens FINNS så ynkliga flarror!) och utan problem njuta upp den ensam. Men det vill sig inte riktigt nu. Älskar att mittpådagendricka, men är sjukt osugen på att vara det minsta onykter omkring Piggly. Av alla möjliga anledningar. Det känns helt enkelt inte särskilt härligt. Vill inte låta som någon trist moraltant, och min åsikt är att alla ska göra precis det som de är bekväma med, men jag upptäcker att jag själv inte är särskilt bekväm med att dricka kring min bebis. Detta glas var perfekt, det räckte. Jag njöt som en tok av det, men när jag tidigare gääärna ville ha ett glas till och ett till för att det var så mysigt att få vara i den där salongsberusade atmosfären, så var dessa ynkliga millilitrar precis vad jag ville ha nu. Inte mer. Så det är inte bara spännande att följa sin bebis utveckling har jag upptäckt, det är lika spännande att se vad sjuttsingen som händer med en själv.

Den här raringen fick avsluta vår drömlunch. Dag 1 på Portugallienvistelsen får härmed 10 av 10 glada rosa kalufser.

Skötväskan har landat!

Wooohooooooo! Nu går det ääääntliiiigen att klicka hem min megasuperduperfräsiga skötväska (den hittas här)! Ni är himla många mamas därute som frågat efter denna raring efter att ha sett den stajla loss här i bloggen, så jag lovade ju att tipsa när den landat i shoppen. Jag fick min i julklapp av Niklas (läs det inlägget här om ni e nyfikna) och det var love at first sight. Den är så satans snygg, och precis lika praktisk. Håller stilen lika bra som den håller reda på nappar, flaskor, skötbädd med mera med mera. Tycker skötväskor överlag är ett ganska sorgligt kapitel designmässigt, lite samma som med amningsbhar (innan GlamMom styrde upp dem såklart ;-D); praktiska men inte så rackarns skojiga att titta på. Och ska man nu kika på den här väskan varenda dag i flera år, så är det ju härligt om den kan få vara lite fin tycker jag. Vardagsglädjen, ni vet. ;-) Det är precis såna här fantastiska produkter som vi vill kunna erbjuda på GlamMom, så därför är jag också extra stolt att vi får vara exklusiv återförsäljare av denna darling. Vi har använt vår i fyra månader nu, och ju mer man sliter den, desto snyggare blir den. Den är en riktig favorit och kommer hänga med i vår familj lääääänge. Det följer ju med en axelrem, så när kidsen blir större och inte behöver vagn lika ofta så får den fortsätta stajla loss på axeln istället. Vi har den i cognac eftersom det passar så bra ihop med vår Joolz-vagn, men väskan finns även i svart. Här kan ni läsa mer om den, och se fler bilder! Och har ni några undringar om den så är det bara att fråga på!

Framme!

Sådärja! Nu är vi tillbaka i Portugallien. Pigglys andra flygresa, och till vår stora glädje (och lättnad *pust*) så gick det finfint även denna gång. Överlag var det mer avslappnat nu, eftersom vi har gått igenom hela proceduren förr. Vi plockade med oss Maxi-Cosin som vanligt, och som ni ser blir den en rackarns bra vagn, kombinerad med en bagagetrolley. Eftersom man (i Sverige i alla fall) måste checka in hjulen, så är det skönt att kunna svischa runt på en sån här på flygplatsen istället för att kånka runt med bebis på armen.

Lite reselektyr. En perfekt kombo av grisigt skvaller och djuplodande artiklar. Måste ju föda båda hjärnhalvorna. Eller nåt.

Vi tog med oss cosin på flyget, och Piggeloni fick sitta i den hela resan. Men vid start och landning satt han i mitt knä. Han var glad som en lärka även denna flygning (sov dock mest), så som tur är verkar han inte ha några problem med tryckutjämnandet.

Mammas helikoptervy.

På tal om att vara glad som en lärka: det kommer ju nya ljud ur Igglys strupe hela tiden, och det senaste är ett slags...pipkvitter, får vi nog kalla det för. Det är rätt ljust och rätt högt, om vi säger så. Och eftersom vi som e hans päron tycker att ALLT han gör är sååå spännande, och blir vilda av förtjusning när det dyker upp nya ljud, så uppmuntrar ju vi det till tusen när vi är hemma. Men. Nu satte han igång på planet med sitt glada pipande, och eftersom jag starkt misstänker att alla som inte är hans föräldrar inte är riktigt lika förtjusta i en bebis som skjuter ut trestrukna c i parti och minut, så blev jag lite stressad. "In med nappen!" liksom. Klart han måste få låta, men att gå loss till tusen tycker inte jag känns ok mot de stackarns medpassagerarna. Hursom, det fick mig att fundera på en grej. En grej som är så himla fin med att få barn. Och det är att ALLT verkligen är så jäkla intressant och roligt; varje litet ljud, varje steg som tas i utvecklingen. Det är som att se en spännande film, fast du får vara MED I filmen. Hela tiden. Så tycker i alla fall jag att det känns. Och då ska man veta att jag aldrig varit särskilt intresserad av kids om jag ska vara ärlig. Inte blivit automatiskt stjärnögd för att en bebis kommit i min väg. Tvärtom, så har jag faktiskt mest tyckt att barn är lite jobbiga. Sorry, men så är det faktiskt. Men det är just det som är så fint: för helt plötsligt kommer denna lilla krabat in från vänster och fullkomligt blåser en av stolen. Knockar en totalt. En sfär jag aldrig varit särskilt intresserad av blir nu det som är roligast av allt. Jag älskar när livet överraskar en så. Jag pratade med min svägerska Oliven (som är med här i Portugal, tillsammans med Iggys kusin Ruben) om detta, och hon hade diskuterat precis samma sak med Lasse. Och då hade han sagt nåt så fint, nämligen att det bästa av allt är att det bara fortsätter vara såhär roligt. Det slutar inte för att någon fyller tio, eller arton eller trettiofem. Att följa sina barns utveckling är nåt som är precis lika spännande livet ut. Och det är just så det känns: från och med Iggys ankomst kommer vi alltid ha nåt som är så himla roligt att följa. Just nu är det hans pipkvitter, längre fram kommer det vara alltifrån hur leker med sina kompisar till hur det går när han blir kär för första gången. Kanske är det allra största när han en gång själv får barn. Långt fram i tiden, jag vet, men jag ser verkligen fram emot allt som vi kommer få vara med om genom honom. Jag älskar att vara mamma. ♥

Vacation vibes

Alltså. Den här bilden säger väl ungefär...allt. Hej semestervibb liksom! I dag har Niklas varit på lodgen och jobbat hela dagen. Högsäsongen (lodgens allra första, och redan nästan fullbokat vilket är så jäkla skoj och så rackarns välförtjänt) drar igång strax, och det är en del att trimma innan dess vilket han hjälper till med. Jag å Piggly har därför spenderat dagen med...

...min toksköna svägerska Oliven, och hennes bebbe/Iggys kusse Ruben som e tio månader och också med på resan. Vi slank ner till favoritbaren på stranden och sänkte varsin tonfisksallad. Och lite välförtjänt rosévin. Inte dumt.

Världens enklaste tonfisksallad, men så jäkla god. Tomaterna SMAKAR nåt, inte bara vatten som de gärna gör hemma. Och den där ljusa löken, den är magisk. Så mjuk och fräsch i smaken. Mild å krispig. Galet mumsig.

Varje gång jag är i Portugal brukar jag gå ner till den här baren, beställa in tonfisksalladen och en flaska rosé. Och sen sitter jag mol allena och tittar på havet och njuter av att bli lite sådär lagom mittpådagenlullig. Men. Det är mycket som förändras när man får barn. Jag går fortfarande ner till baren, beställer in tonfisksalladen och rosévin, men kan ju avslöja att andelen vin som slurpas upp inte kommer i närheten av hur det såg ut tidigare. Ni ser ju flaskan på bilden ovan. Och den DELADE vi på. Säger en del. Jag brukade tidigare beställa en halvflaska (den i dag var en kvartsflaska, att det ens FINNS så ynkliga flarror!) och utan problem njuta upp den ensam. Men det vill sig inte riktigt nu. Älskar att mittpådagendricka, men är sjukt osugen på att vara det minsta onykter omkring Piggly. Av alla möjliga anledningar. Det känns helt enkelt inte särskilt härligt. Vill inte låta som någon trist moraltant, och min åsikt är att alla ska göra precis det som de är bekväma med, men jag upptäcker att jag själv inte är särskilt bekväm med att dricka kring min bebis. Detta glas var perfekt, det räckte. Jag njöt som en tok av det, men när jag tidigare gääärna ville ha ett glas till och ett till för att det var så mysigt att få vara i den där salongsberusade atmosfären, så var dessa ynkliga millilitrar precis vad jag ville ha nu. Inte mer. Så det är inte bara spännande att följa sin bebis utveckling har jag upptäckt, det är lika spännande att se vad sjuttsingen som händer med en själv.

Den här raringen fick avsluta vår drömlunch. Dag 1 på Portugallienvistelsen får härmed 10 av 10 glada rosa kalufser.

Vacation vibes

Alltså. Den här bilden säger väl ungefär...allt. Hej semestervibb liksom! I dag har Niklas varit på lodgen och jobbat hela dagen. Högsäsongen (lodgens allra första, och redan nästan fullbokat vilket är så jäkla skoj och så rackarns välförtjänt) drar igång strax, och det är en del att trimma innan dess vilket han hjälper till med. Jag å Piggly har därför spenderat dagen med...

...min toksköna svägerska Oliven, och hennes bebbe/Iggys kusse Ruben som e tio månader och också med på resan. Vi slank ner till favoritbaren på stranden och sänkte varsin tonfisksallad. Och lite välförtjänt rosévin. Inte dumt.

Världens enklaste tonfisksallad, men så jäkla god. Tomaterna SMAKAR nåt, inte bara vatten som de gärna gör hemma. Och den där ljusa löken, den är magisk. Så mjuk och fräsch i smaken. Mild å krispig. Galet mumsig.

Varje gång jag är i Portugal brukar jag gå ner till den här baren, beställa in tonfisksalladen och en flaska rosé. Och sen sitter jag mol allena och tittar på havet och njuter av att bli lite sådär lagom mittpådagenlullig. Men. Det är mycket som förändras när man får barn. Jag går fortfarande ner till baren, beställer in tonfisksalladen och rosévin, men kan ju avslöja att andelen vin som slurpas upp inte kommer i närheten av hur det såg ut tidigare. Ni ser ju flaskan på bilden ovan. Och den DELADE vi på. Säger en del. Jag brukade tidigare beställa en halvflaska (den i dag var en kvartsflaska, att det ens FINNS så ynkliga flarror!) och utan problem njuta upp den ensam. Men det vill sig inte riktigt nu. Älskar att mittpådagendricka, men är sjukt osugen på att vara det minsta onykter omkring Piggly. Av alla möjliga anledningar. Det känns helt enkelt inte särskilt härligt. Vill inte låta som någon trist moraltant, och min åsikt är att alla ska göra precis det som de är bekväma med, men jag upptäcker att jag själv inte är särskilt bekväm med att dricka kring min bebis. Detta glas var perfekt, det räckte. Jag njöt som en tok av det, men när jag tidigare gääärna ville ha ett glas till och ett till för att det var så mysigt att få vara i den där salongsberusade atmosfären, så var dessa ynkliga millilitrar precis vad jag ville ha nu. Inte mer. Så det är inte bara spännande att följa sin bebis utveckling har jag upptäckt, det är lika spännande att se vad sjuttsingen som händer med en själv.

Den här raringen fick avsluta vår drömlunch. Dag 1 på Portugallienvistelsen får härmed 10 av 10 glada rosa kalufser.

Värmebölja!

Men HJÄLP vad varmt det är! Helt fantastiskt såklart, i går utnyttjades vädret till max. Inledde med grötfrulle och solgul apelsinjuice på uteservering.

Så fort jag knäpper en bild på käk så snappar Niklas åt sig mobilen och tar en bild på mig MED käket. "Det blir mycket roligare att titta på då" säger han, som AVSKYR fina matbilder/blombilder/allmänna-men-okejrå-kanske-rätt-intetsägande mysbilder. Kommer det upp såna i hans feed tar han bort användaren bums, jag skojar inte. Han tycker de är helt ointressanta. Och de är de nog, men de är ju så myyyysiga! Ha ha. Jag vet att det finns folk som målar krigsmålning, spottar i nävarna och gör sig redo för fajt när Instagram besudlas av frukosttallrikar och blombuketter i den där satans daggvasen. Och jag kan hålla med till viss del, baaaara såna bilder är ju inte så spännande. Men lite då och då är de välkomna tycker jag, det inspirerar. Men hursomhelst, nu åkte ni i alla fall på en morgontrött Vanja på bilden, plus en cyklist och en solglasögonherre. Visst blev bilden myyyyycket roligare att titta på? (Läser Niklas detta kommer jag inte få någon mat i kväll.)

Efter frullen slank jag hem med en sovande Piggly å körde ett jobbpass. Som ni ser så skojade jag inte när jag sa att jag tycker långkjolar är det bästa sommarplagget ever. Tredje dan i rad med värmebölja, tredje dan i rad för Vanjapanja med lånkjol. I love långkjol, skulle man kanske kunna säga.

Man skulle också kunna säga att jag tydligen är världsbäst på att matcha håret, huden, bhn och linnet. Och kanske även kjolen litegrann. Ljusrosa från topp till tå! Jag jobbar hårt på att vara en förebild för att ljusrosa hy kan vara preciiis lika fint som gyllenbrun. He he. Akta dig Gisele Bündchen, snart tar jag och mina Nicole Kidman/Gwen Stefani-bleka jäntor över! Eller nåt.

Efter en intensiv datorsession hemma med sovande bebis, så slank vi ut igen när Piggeloni vaknade. Plockade upp en skål acai med massa god frukt på vägen, och planterade oss på Katarina kyrkogård.

Där fick en nöjd bebis hänga med en minst lika nöjd moster Mini. Jollrande Iggy på picknickfilt var för övrigt bland det mysigaste jag varit med om. Kommer bli många fler såna tillfällen i sommar hoppas jag. Så sjukt härligt att kunna vara ute och hänga i skuggan utan att frysa. En ovanlig företeelse här hemma i Svedala, även på sommaren.

Park life

Både jag och Niklas har sjukt mycket att ratta med just nu, på alla möjliga plan. Därför var det himla härligt att ta en paus idag, dra ut på gräset i det fina vädret och bara VARA i en timme. Piggly hakade på förstås.

Magiskt väder! Högsommarfeeling.

Piggly trivdes finfint i gräset. Så jäkla mysigt att bolla runt med honom på picknickfilten. Ser fram emot några lugnare veckor i sommar där vi ska kunna spendera en hel dag (eller flera) såhär, och inte bara en timme. Men denna timme var guld värd. Kändes nästan som att vi varit på semester.

Bonusbild på El Piggelino!

Det här med att ta fräsiga bloggbilder är inte alltid helt lättkirrat kan jag avslöja. Detta var ett försök att få med mig själv, min solande fästman och mitt lekande barn i en sån där härlig "shitoberto vad de har det mysigt då"-bild. Gick väl sisådär va. Yours truly kom med i alla fall, så får ni nöja er med Pigglys och Niklas händer. (Mental note: practise group selfies.)

Som hand i handske!

...passar den här fiffiga kaffekoppstermosen i vagnens lattehållare. Lyxproblem I know, men jag har faktiskt bölat lite över att det faktiskt inte GÅR att placera en latte i hållaren. I alla fall inte om man är mer sugen på att dricka kaffet än att spilla ut det. Hållaren är liksom för hög å smal, perfekt för...ja, typ en ölburk. Inte så perfekt för en kort å satt take away-kaffe. Och eftersom jag är en kaffedrickare av rang så har ju detta stört mig en smula. Men! Tack vare GlamMom-Malins tokfina present (jaaaa, försenad födelsedagspresent, love it!) så är detta (lyx)problem nu löst för alltid. Denna termoskoppsraring kommer bli min bästa kompis känner jag. Kurbits är den prydd med också, mitt absoluta favoritmönster (hade en period för några år sen när jag var BESATT av kurbits - så sjukt rackarns snyggt!). Och dessutom mer miljövänligt än slängmuggar. Tack bästa Malin! ♥

#babymugging

La upp denna bild på Insta tidigare i dag, men den är så skön så jag bara måååste lägga upp den här också! Senaste trenden på Instagram: Babymugging. Sjukt rolig hashtag, rekommenderas varmt att gå in å kika på!

Loppissöndag!

Eftersom denna värmebölja behagade stanna kvar även i dag, inleddes denna söndag med brunchtallrik på uteservering, mitt i pangsolen. Kan inte alla dagar börja så?

Sen flanerades det runt en hel del. Slank till exempel in en kortis på Bruno Vintage Market. Är ju en loppisråtta av rang, och på Bruno har jag såväl stått själv å krängt prylar, som hittat finfina fynd som fått följa med hem. Och i dag var en riktig turdag, för jag hittade inte bara ett utan två fantastiska nya darlings som kommer trivas alldeles utmärkt hemma hos oss.

Nämligen dessa skönheter! De svarta är från Whyred (äääälskar deras pjucks!) och de blågröna (toksnygg färg, kommer inte riktigt fram på bilden dock) är från & Other stories. Tillsammans har dessa snyggingar förmodligen gått loss på runt 5 lax, men vet ni vad jag fick dem för (efter lite prutande såklart, hör liksom loppisvärlden till)? Håll i er nu! *trumvirvel* Tvåhundra spänn! Gaaaahhhh! Det är fynd som dessa som gör att jag äääälskar loppisar. Eller "vintage-marknader" som det ju gärna kallas nuförtiden.

Nöjd sommar-mama! (Linnet är för övrigt också ett loppisfynd från förra sommaren. Tror jag betalade 20 pix. *älska älska loppisar*)

Nu har det hänt!

Framifrån märks det inte, då är Piggly lika ljuvligt söt som vanligt. Men vänder man på steken så upptäcker man det...

MUNKFRILLAN!!! Den e här! Eller egentligen är det inte ens en munkfrilla, Piggly har liksom uppfunnit något helt nytt på frisyrfronten. Låt oss kalla det för....halvhåret! Hårtappet har ju varit på g ett par veckor, men nu är det verkligen i full blom. Som en trädgräns upphör de mjuka stråna plötsligt helt tvärt på mitten av hjässan. Håhåjaja, om ytterligare ett par veckor är väl allt Pigglys hår ett minne blott, så vi får passa på att njuta av denna märkliga frisyr nu när vi kan.

Saltishäng!

Nu är jag riktigt rackarns svensk, men jag måååste ju bara påpeka: VILKET VÄDER! HUR fint? Så jäkla härligt! Vi passade på att åka på utflykt till Mickan & Fredde-land, och spenderade dagen i sjukt fina Saltis. Och säga vad man vill om detta ställe (såg fler klyschigt uppvikta piket-kragar, kotlettfrillor och svindyra sportbilar än vi kunde räkna såklart) men vackert är det. Magiskt snygga hus, kluckande hav, tjusiga segelbåtar och skärgårdskänsla. Tokmysigt.

Vi åkte ut med några kompisar (heja bilburna vänner som bjussar på utflykt!), och Piggly hakade på såklart.

Brygglunch i solen med en av mina favoriträtter: Toast Skagen. Bra betyg får den också. Räkröran ska fullkomligt övermanna brödet, inte tvärtom. Och det gjorde denna, så det blir MVG. Dricker i princip aldrig läsk (typ det enda onyttiga som jag aldrig fastnat för), men i dag (som synes he he) så fullkomligt slukades det cola med is å citron. Det var en colamedisåcitron-dag i dag helt enkelt.

Efter lunchen tog vi en skön prommis till...

...det magiskt vackra kallbadhuset. Det invigdes 1913, är helt byggt i trä och en riktig snickarglädjebyggnad.

Trots värmen så var det inte så många badande här i dag. Niklas hade med sig badbraxer, men blåsten avskräckte.

Visst är det fint? Älskar kombinationen av färger. Och den där lilan... Det är verkligen den perfekta lila färgen.

Sommarkänsla i kubik! Kan förresten inte låta bli att undra hur många tiotals miljoner man skulle behöva punga ut med för något utav husen på andra sidan viken. 20? 30? Rackarns många i alla fall. Så det blir ingen flytt till Saltis för vår del. Tur det kanske, tror inte Niklas skulle trivas i kotlettfrilla å uppvikt krage. ;-)

BB-väskan - vad använde vi?

Jag har fått ganska många frågor kring vad jag/vi tyckte var bra respektive onödigt att ta med i BB-väskan, så här kommer en liten uppdatering på den fronten. Vad skulle vi tagit med oss i dag, om vi skulle packa om väskan månntro? Jo...

1) Sköna mjuka braxer och sneakers var tipptopp att plocka med sig. Jag körde sneakers istället för tofflor, det funkade galant.

2) Gossiga mysstrumpor var också en fullträff. Jag hängde mest inne på vårt rum, så då lufsade jag runt i strumplästen när jag lämnade sängen.

3) Amningstisha/amningslinne. Alltså, jag trivdes så himla himla bra i den där urtvättade sjukhusskjortan som man får på förlossningen, så jag bodde faktiskt i den de tre dygn vi spenderade på BB. Jag klädde bara på mig när vi skulle på barnläkarkontrollen, annars hängde vi som sagt inne på vårt rum och då var det härligt att bara ha den där skjortan på sig. Vi tryckte ihop våra sängar så att de blev som en stor dubbelsäng, och där satte vi upp vårt läger. I den låg vi och gossade med färska lilla Piggly, och eftersom vi ville ha så mycket hud mot hud som möjligt med honom, så var sjukhusskjortan perfekt då den var så lätt att knäppa upp. Den var också kalasbra när man ammade, bara att knyta upp så kunde man ha sin lille bebis hud mot hud på bröstet. Jag tyckte det var helt underbart att inte klä på sig, det kändes liksom som att söndagsgrisa i sängen, fast i tre dagar i sträck. Ha ha, passar mig som går under namnet "mästergrisen" här hemma. Hursom, så använde jag alltså knappt amningstopparna på BB, däremot har jag använt dem maaaaaaaassor sen dess (hittas här). Men om man är en sån som vill ut och knata lite på sjukhuset (som kanske blir rastlös av att ligga flera dagar i sängen som mästergrisen Vanja), så är det nog jättebra att ha lite amningstoppar med sig. Alla är vi ju olika.

4) Precis som med sjukhusskjortan så bodde jag verkligen i de här amningsbharna (de heter Pullover Sleep Bra och hittas här). De är så himla mjuka och sköna, och helt perfekta att ta med till BB! Jag använder dem fortfarande varje natt, har tre olika som jag varvar mellan.

5) De här bröstvårtsskydden var guld värda på BB tycker jag. Först tyckte jag att amningen var en piece of cake, det gjorde ju inte ont alls (som jag hade fått höra). Men efter ett par gånger så hade mina boobs liksom naggats litegrann, och då gjorde det satans ont. Inte lika kaxig då... Blev också lite sårigt, hua hua. Och då var det en fröjd att kunna sätta på de här skydden, de hjälpte jättemycket. De gjorde det också enklare för bebisen att hitta bröstvårtan och få ett bra sug, så de är toppen på flera sätt. Rekommenderas! Använder dem fortfarande faktiskt.

6) När brösten började bli lite naggade så fullkomligt knarkade jag den här bröstvårtssalvan (hittas här). Jag smorde in efter varje amning (funkar bra även om man inte använder bröstvårtsskydd, salvan har ingenting giftigt i sig och det är fritt fram för bebisen att få i sig den) och det lindrade rejält. Fortsatte att smörja in mig med den efter varje matning tills dess att mina stackarns bröstvårtor hade hämtat sig igen.

7) Min necessär med smink och hudvårdsprodukter var skön att ha med sig, men jag kan inte påstå att innehållet blev särskilt välanvänt. Jag piffade mig lite inför familjebesöken dag 2, men annars körde jag på "tufsigt hår och jag sover med sminket på tre dagar i sträck"-looken. Låt oss kalla det rockstar mama-stilen. Jag som i vanliga fall är TOKnoga med att rengöra ansiktet osv innan jag går och lägger mig (hur tankad jag än är om jag varit ute å partat loss så åker make up:en ALLTID av innan sänggång, det går liksom på autopilot) sket fullständigt i alla skönhetsrutiner. Jag ville inte lägga tid på det, orkade inte. Ville bara ligga i min mjuka skjorta i vår stora säng och gossa med vår lilla bebis. Men - dag 3 när det var dags för hemfärd var det faktiskt himla skönt att kunna styra upp sig litegrann, så blir det en BB-vända till för mig i framtiden så åker en fullpackad necessär nog med då också.

8) Den här amningsbh:n använde jag inte alls. Den är också mjuk och skön, men har mera stöd än Pullover Sleep Bra. Så tanken var att jag skulle ha den "när jag är uppe och knatar omkring på avdelningen". Så skrev jag i mitt ordinarie BB-väskeinlägg (som kan läsas här). Men iom att jag bodde i sängen så blev det aldrig nåt knatande, och då användes aldrig denna bh. Levde dock i den när jag kom hem, i flera veckor var detta den enda bh jag ville ha på mig på dagtid. Den hittas här.

9) Amningsinlägg! De här använde jag, men inte på det sätt jag trodde. Jag hade ju så lite mjölk på BB, så något läckage var det inte tal om. Men - eftersom mina stackars bröstvårtor var lite ledsna så smorde jag ju in dem med salva rätt ofta, och då var det perfekt att ha dessa inlägg i bhn så att inte salvan skulle kladda av sig. Så de fyllde sin funktion ändå.

10) Min dator använde jag, men inte så mycket. Behövde faktiskt styra lite jobbgrejer dag 2 som inte kunde vänta, så då var det skönt att ha min trogna Mac med på färden. Vi kollade också lite på några Play-program, men inte mycket alls. Vi ville mest kolla på vår bebis.

11) Eftersom vi blev hämtade av Niklas pappa på BB och fick skjuts från dörr till dörr, så blev det aldrig att jag använde mina bröstvärmare. Tror att de flesta åker bil/tar en taxi hem, så då spenderar man inte många sekunder utomhus på hemvägen. Så dessa var helt klart onödiga att ha med till BB. Men jag har använt dem väldigt mycket efteråt, varje gång jag varit ute egentligen och det varit kallt eller blåsigt. De hittas här.

12) Godis var härligt att ha med, men det hade faktiskt lika gärna kunnat stanna hemma. För jag gick istället loss på massa smarriga mackor. Käkade inte färdigskivade pålägg under preggofieringen, så min lycka var ju gjord när det fanns skinka och salami i avdelningens kylskåp. Niklas fick springa otaliga gånger (jag bodde ju som sagt i sängen, rörde mig absolutely nowhere) och kirra mackor till mig. Med maaaassa smör och maaaaaaaaassa pålägg. Så JÄKLA gött var det! Bästa mackorna jag ätit nånsin!

13) Vattenflaskan var också onödig. Vi hade ständigt en karaff vatten och en karaff saft (BB-saften var också den godaste jag smakat i hela mitt liv! Dricker aldrig saft annars, men där var det bara sååå gott!) på ett sånt där svängbart bord som går in över sängen. Och tog vattnet/saften slut så sprang Niklas å fyllde på. Så vi led aldrig av någon törstsläckarbrist.

14) Min favoritkräm. Den användes knappt heller, av samma anledning som att jag inte använde innehållet i necessären så flitigt. Jag pallade inte lägga tid på att smörja in mig (också något jag annars är vansinnesnoga med efter varje bad), dessutom var man ju lite sliten efter en stor operation så jag var inte så sugen på att hålla på och pyssla med sånt. Det tog för mycket energi. Däremot använde jag den supermycket till händerna (torr luft på sjukhus!), så kontentan är att jag borde pumpat över litegrann till en reseburk. Det hade räckt gott å väl.

15) Bindor... De första dagarna var det inte tal om ha några små bindor inte, då var det bara att köra på med BB-blöjorna. Inte så jäkla sexigt kanske, men en vanlig liten binda hade helt enkelt inte gjort susen. Jag tyckte kombon BB-blöja/megaful BB-nättrosa var toppen de första två dagarna, för då blödde det ganska mycket och då var det ingen idé att löjla runt med en fintrosa och liten binda. Det hade inte räckt till, och trosan hade garanterat blivit förstörd. Varje gång jag reste mig ur sängen och ställde mig upp så kom det liksom en liten flod (sorry ni som tycker att det här e TMI), och då var jag bara tacksam att det fanns nåt nertill som kunde fånga upp alltihop. Sista dagen (när vi skulle åka hem) så körde jag dock vanlig binda och vanlig trosa, och då funkade det hur bra som helst. Floden hade ebbat ut litegrann. Så bindorna var ändå bra att ha med.

Det här plockade vi med oss till Iggy! Vad använde vi av detta då månntro...?

1) Jag har ju vurmat för denna fantastiska pryl förut, och jag gör det igen: jag äääälskar våran Maxi-Cosi (hittas här)! Den var perfekt att pluppa ner Iggy i när vi skulle hem från BB. Lätt att bära och enkel att sätta fast i bilen. Toppenbra att ha med!

2) Snutten Spaghetti. Den hade vi sovit med innan för att den skulle lukta mamma och pappa, och det vete sjutton om det tillförde nåt. Men det var en mysig grej att göra. Och kanske hjälpte det, vem vet? Iggy snuttade inte så mycket med den, vi använde den mest som filt (känns galet att tänka att han var så liten då att vi faktiskt kunde ha den som filt...). Men den var helt klart mysig att ha med.

3) Björnoverallen hade Piggly på sig när vi satte honom i Cosin och åkte hem. Den var alldeles för stor, och han var så galet söt i den. Nu är den alldeles för liten. Tiden går fort!

4) Vi hade med oss babynestet till BB och det var SÅ BRA! Hett tips! Piggly kunde då ligga och sova i den mellan oss, så vi använde aldrig den där plastbaljan som säng. Tack vare de upphöjda kanterna så behöver man inte vara rädd för att rulla över sin lilla bebis. Och det blir dessutom superlätt att flytta runt sitt lilla knytte, eftersom man ju lyfter upp hela nästet.

5) Baby wipes fanns det massor av på BB, värsta braiga blöjbytarkitet var redan förberett på rummet när vi kom. Så vi behövde inte använda sånt som vi tagit med själva. Vet dock att det kan vara olika från sjukhus till sjukhus vad som erbjuds, så om man är osäker på vad som ingår på ens BB så kan man säkert ringa och fråga.

6) + 7) + 10) + 11) Vi tog med oss tre ombyten till Piggly. Men vi hade bara behövt en uppsättning kläder. För vi hade honom i bara blöjan hela tiden. Vi låg ju i sängen och gossade med honom i tre dagar, så det blev aldrig att vi satte på honom några kläder. Det var så sjukt jäkla mysigt att lägga honom på mitt bröst, och svepa sjukhusskjortan runt oss båda. Eller så låg han på Niklas bara bröst, med ett täcke eller en av Niklas skjortor på sig. Vi klädde inte på honom förrän samma dag vi åkte hem.

8) Vi hade med oss en napp, och när Piggly började bli lite ledsen dag 2 så testade vi med den. Men en av barnmorskorna såg det och förklarade varför det inte var bra att vi använde den, så vi kände oss som skurkar, ha ha... Men hon hade helt rätt, det är inte så lyckat att stoppa in en napp och riskera att sugtekniken och därmed amningen blir lidande. Det behöver ju inte bli så, men dumt att riskera. Vet dock att vissa tar med napp till BB och att det funkar kalas, så det är ju upp till var och en vad som passar just deras bebis såklart.

9) Inotyolen använde vi aldrig, och hade vi behövt sån kräm hade det garanterat funnits på BB, så den var helt klart överflödig. Grym kräm dock måste jag säga, magiskt bra! Vi använder den nu på Piggly, för ibland blir han lite röd i vecken under hakan, och sätter man på Inotyol och låter det verka över natten så gör det underverk. Sjukt dryg är den också. Toppenbra!

12) Bebisfilten användes flitigt!

Sista väskan - Niklas!

1) Myskläderna användes, framförallt på alla trippar ut till avdelningens kök då en viss nybliven mamma konstant krävde påfyllning av smarriga mackor.

2) Egna kuddar - GULD värt! Ta med det, det var så himla mysigt att ha sina egna kuddar. Gjorde (det rätt omysiga) BB-rummet mycket härligare. Och så doftade det Hemma.

3) Sköna lufsa runt-pjucks användes flitigt av Niklas, eftersom han var den som var ute och sprang på avdelningen.

4) Godis var inte dumt att ha med. Han smaskade Plopp när jag smaskade salamimacka.

5) Tidning - helt onödigt. Den tävlade ju med Iggy om vad man ville titta på, och det var ingen lätt match vill jag lova.

6) + 9) Det här med att "ladda datorn full med serier" var jag ju tveksam till redan innan, och vi tittade väldigt lite på datorn. Tror det är en annan grej om man föder vaginalt, för då kan det ju bli långa vänteperioder innan förlossningen sätter igång. Då är det säkert bra att ha lite serier att kika på. Men för vår del var det ju lite annorlunda; vi åkte in, och sen var bebisen utplockad. Och när Iggy väl var ute så var man inte direkt sugen på att grotta ner sig i "Orange is the new black". Vi låg som sagt mest och tittade på honom, men tror vi kikade på några avsnitt av Mästerkocken. Hann inte med så mycket sånt, dagarna liksom flög iväg, trots att man inte gjorde någonting egentligen. Men när vi kommit hem så klämde vi "Orange is...", då var det grymt att ha något färdigladdat som man kunde mysa med i soffan, med Piggly snusandes i babynästet bredvid.

7) Fräsig väska att packa i. Det blir ju liksom aldrig onödigt. Heja vardagslyxen!

8) Fick tips om att ta med oss mat till Niklas eftersom bara frukost och fika ingick för pappan. Det gjorde vi dock inte, för det fanns ju hur mycket mat som helst på sjukhuset att köpa (varierar ju såklart beroende på var man föder). Och, precis som jag trodde (och hoppades) så kom Niklas mamma Barbro och pappa Lasse förbi BB med toklyxig hemlagad mat dag 3. Så då kalasade vi på oxfilé med grönpepparsås, potatisgratäng och sallad (en riktig söndagmiddag!), på linneduk och omgivna av tända ljus. Så rackarns lyxigt. Bästa måltiden i mitt liv tror jag. Magiskt mysigt.

Så... Det var alltså det uppdaterade BB-väskeinlägget. Hoppas ni fått något bra tips inför packande av era BB-väskor. Jag har i alla fall lärt mig en hel del till nästa gång. ;-)

Morgonbadaren

Piggly har inte varit så himla förtjust i att bada, i alla fall inte hittills. Vi växlar mellan att bada honom i handfatet, och att någon av oss badar med honom i badkaret. I morse var det jag och Piggeloni som teamplaskade ihop, och jag måste säga att det var bästa badet so far. Det är inte så att han hatar det, men han är inte direkt överväldigad av glädje heller. Det är mer som att han liksom accepterar sitt bad-öde. Jag tycker dock att det är superskoj att köra bebisbad, och med tanke på att Niklas är till hälften fisk (jo, han trivs minst lika bra i havet som på land), så känns det liksom som att vi måste få till någon slags kärlek till vatten vad gäller vårt lilla barn. Men i morse gick det som sagt riktigt bra. Vi höll på rätt länge, och det fladdrade (tror jag) till och med förbi ett snabbt leende. Men när han skulle upp å svepas in i sin handduk för att torkas så blev det ändå lite missnöjespip. Kanske för att han frös? Svårt att veta. Men vi jobbar på med badandet, så hoppas vi att hans vattenvilja gradvis ökar. Hur är det med era kids - gillar de att bada? När började de tycka att det var kul? Det känns ju som att de flesta barn borde tycka att det är rätt skoj att plaska runt i badkaret. Tror att Piggly kanske fortfarande är lite för liten för att förstå vad som händer. Ingen stress såklart, och det funkar ju bra att torka av honom med en fuktad tvättlapp också. Men titt som tätt så behövs ett helkroppsbad, så det vore ju härligt om han kunde tycka det vore lika mysigt som hans mamma å pappa...

Dans! Dans! Dans!

Jag mår SÅ mycket bättre i dag! Förkylningen är (nästan) som bortblåst, jippie! En himla tur, eftersom jag skulle på min brorsdotters dansuppvisning på Oscarsteatern kl 10 i morse, det ville man ju inte missa. Och jag är så rackarns glad att jag kunde gå, för FY SATAN vad härligt det var! Alla dagar borde egentligen börja med att man tittar på en massa galet söta ungar som dansar, det var som att svälja ett stort lyckopiller! Jag blev så himla inspirerad. De som uppträdde var kids mellan 4-10 år, och de bjussade på balett, jazzdans och hip-hop. Alla var duktiga såklart, men framförallt så märktes det så tydligt att alla hade så jäkla KUL. Det bara spratt i deras små kroppar utav glädje, vissa var liksom helt inne i sina egna små världar. De gick in för det till tusen procent.

Det påminde mig om den där fina tiden när man var liten och bara gjorde saker utan att bry sig om vad andra tyckte. Man sket fullständigt i om man såg dum ut, eller inte gjorde nåt på precis samma sätt som alla andra. Man bara VAR. "Göra bort sig" var ett begrepp som inte existerade. Man var så fri. Sen blev man sakta men säkert mer och mer medveten, och i takt med det mindre och mindre fri. Så var det för mig i alla fall. Tänk om alla kunde få behålla den där obrydda attityden man hade som barn. Istället för att gå hundratals timmar i terapi, för att försöka få tillbaks den i vuxen ålder. Att det är svårt att behålla den här friheten märktes även på dansuppvisningen; i de yngsta grupperna var det nästan lika många pojkar som flickor som dansade balett. Men i min brorsdotters åldersgrupp (9-10 år) var det bara en ensam kille kvar på balettfronten. Jag kan såklart inte veta, men jag gissar att killarnas avdroppande beror mer på just denna medvetenhet och omvärldens förväntningar/krav än på att balett helt plötsligt blir tråkigt. Medan hip-hop och jazzdans tydligen är precis lika skoj för äldre pojkar, för i de grupperna sågs inte samma avdroppning. Tycker därför att denna kille som var ensam kvar var så jäkla cool, och blir nyfiken på honom. Det känns som att han lyckats behålla en större bit av den där frihetskänslan. Hursomhelst, så fick denna start på dagen mig att känna att Iggy absolut måste få prova på dans när han blir lite äldre. Det verkade som sagt så rackarns KUL! Får se vad han gillar bäst - jazzdans, hip-hop eller balett? Och blir det balett, så hoppas jag att han är den där killen som inte slutar för att medvetenheten hinner ikapp.

Men ni e ju bara så jäklans bra!

...för precis som vanligt löser ni mina problem! Jag frågade ju om tips för att få Piggly att digga magträningen lite mer - och att lägga honom på mina skenben var ett av de som trillade in. Och jäklar i min lilla låda (HUR bra uttryck?! Måste användas mer!) vad det funkade bra! Igster älskar att "flyga", och på det här viset får vi båda en liten workout. För mina magmuskler jobbar nog minst lika hårt som hans rygg- och bröstmuskler tror jag...

Ni ser ju: toknöjd bebis!

Tack snälla för era tips, jag har sagt det förr men jag säger det igen; ni är tamejtusan ovärderliga! Min virtuella kompisklubb som är full av kompetenta mamas. Love you! ♥ ♥ ♥

I did it!

YES! Shitoberto vad stolt jag är. Har nämligen precis kommit hem efter en LÖPRUNDA. Jupp, ni läste rätt - LÖPRUNDA! Vanja "soffliggarn" Wikström har TRÄNAT. Det händer inte ofta, har därför målat ett stort kors i taket här hemma som jag just nu stirrar på med förundrade ögon. Jag köpte ju lite fräsiga träningskläder i Portugal, och i dag kändes det som att det var dags för dem att komma ut å luftas lite. Jag tog det varligt och sprang bara i dryga 20 minuter, klassiskt fel att ta i för hårt första gången ju. Och jag är rätt stolt att jag lyckades hålla mig springandes alla 20 minuter, inget promenerande. Blodsmak i munnen, absolut, men det gick. Heja! Hade ju tänkt att dessa löprundor (jupp, plural - detta ska hända igen har jag tänkt mig) skulle bli min musikstund, men ljudet på min iPhone har precis pajat tyvärr. Men rotade runt lite hemma och fiskade fram den här gamla shuffle-godbiten (rosa såklart!). Fortfarande fylld med en "120 minutes jogging mix"-playlist. En relik från förra gången jag "satte igång att jogga". Kan avslöja att den playlisten innehåller aaaalldeles för gamla låtar. Ehhrm.

Tummen upp för löpning! Har känt den senaste tiden att jag verkligen är sugen på att komma i bättre form, och bli mer hälsosam. Säkert rätt vanligt hos post-preggosar. Men, det ironiska är att för min del kommer sig inte detta av att jag varit gravid. För de preggokilon jag gick upp slank iväg rätt snabbt efter förlossningen, och kroppen återhämtade sig förvånansvärt kvickt utan att jag gjorde ett dyft. Men - innan Iggy kom så fick jag alltid rätt bra med vardagsmotion. Eftersom jag HATAR träning, och samtliga mina försök att bli en sån där häftig gymtjej har misslyckats fatalt, så har jag satsat på att alltid gå i trappan istället för att ta hissen/rulltrappan, hellre gå än åka om jag ska någonstans osv osv. Jag vill ju att mitt hjärta ska orka med att pumpa runt blodet i min kropp liksom, och inte dö av hjärtsvikt när jag är 50 för att jag bara låg på soffan och åt saltlakrits. Men, sen El Grodo damp ner så har det blivit typ noll vardagsmotion. Vet att många ju är ute på långa barnvagnsprommisar när de precis fått barn, men eftersom jag måste jobba en hel del trots att jag är "mammaledig", så funkar inte det. När Igster sover måste jag passa på att knattra loss på datorn. Det är klart vi går ut då och då, och på helgerna promeneras det friskt. Men den där dagliga motionen finns liksom inte där längre. Så även om alla mammakilon e borta, så har det dykt upp några "mammaledighets-kilon", eller vad jag nu ska kalla dem. Och NEJ, detta handlar inte om någon vikthets. Har inte ägt en våg på 15 år, så "viktfixerad" är jag. Men att behöva tvinga in sig i jeansen som förr bara slank på, och känna att ryggen håller på att knaka ihop för att jag kånkar runt på Igster utan att ha en endaste ryggmuskel till hjälp, det är inte så härligt. Så nu vill jag bli en friskus! Och jag tänker att om jag joggar några gånger i veckan så får jag bättre flås, starkare hjärta, och hela kroppen får sig liksom en omgång. Det mesta tränas ju när man springer, så kanske att det räcker för att jag ska känna att jag är på rätt väg. För nån gymråtta kommer jag aldrig bli, det har jag insett. Håll tummarna nu för att jag pallar fortsätta vandra jogga på denna friskus-väg! Så att jag inte hittar den där iPod shuffeln igen om några år i en byrålåda, senast uppdaterad med 2014´s bästa springlåtar...

Riktig rackarns business-dag!

I dag har varit en sån jäkla rolig dag! Niklas har rattat Iggy, och jag har kört ett riktigt rackarns momtrepreneursrace. Dagen började med YouTube-skola på United Screens. Jag har ju en YouTube-kanal (den hittas här - prenumerera gärna!), men eftersom jag är en sån färsking på hela den här YT-grejen, så behöver jag lite skolning. Det gjorde även megasuperdupercoola Nikeisha Andersson (underbarn/musikvideoregissör/filmare/klippare). Så tillsammans satt vi snällt i skolbänken och fick massor av himla mycket bra tips om hur man bäst tar vara på detta fantastiska medium som marscherar om "gammelteve" med stormsteg. Om bara några månader räknar svenska YouTube med att ha gått om samtliga "vanliga" kanaler (SVT, TV4, TV3 etc) i antal visningar per dag. i USA hände detta för länge sen. Så sjukt spännande att få vara en del av denna tv-revolution! Jäkligt skoj också att sitta och bli upplärd av 20-åringar, som är så otroligt kunniga och kompetenta på detta område att man häpnar. För dem är YouTube en självklarhet. En plats där man prenumererar på kanaler och tittar på videos, ja helt enkelt konsumerar tv, i lika stor eller till och med större utsträckning än "vanlig" gammeltv. Jag känner mig lite som en gammelgädda, eftersom jag inte (ännu) beter mig på samma sätt vad gäller att titta på rörlig bild. Men jag kommer garanterat hamna där inom kort, det kommer förmodligen alla förr eller senare. Så rackarns spännande!

När jag rest mig ur skolbänken så var det dags för en annan asfräsig pryl; en intervju med Passion for Business. Det är ett affärsmagasin som syftar till att inspirera kvinnor att nå sina karriärsmål (BULLSEYE!). Att få vara med där känns helt otroligt, om det är nåt jag brinner för så är det ju kvinnligt företagande. Att dessutom få göra intervjun i sällskap av Sveriges (Skandinaviens? Europas?) coolaste VD Stina Honkamaa (som gjort kometkarriär, senaste jobbet var som chef för Google Sverige...) och Lovisa Sandström, som tagit sin träningsblogg (en av Sveriges största) Lofsan.se och byggt ut den till ett mindre imperium var en riktig rackarns ära. Så sjukt inspirerande brudar, det bara bubblar i hela kroppen av allt jag vill göra efter att ha spenderat tid med dem. Journalisten som intervjuade oss var var också en superfräsig brutta; hon är en av grundarna av det tunga (och internationellt uppmärksammade) fashionmagasinet Contributor. Så hon var också egenföretagare. Jag blev liksom så stolt äver att få vara i samma rum och samma kontext som de här driftiga kvinnorna. Och så blev jag så stolt över Sveriges brudar, det finns så sjukt mycket kompetenta damer i detta land, som gör så mycket bra grejer. Heja tjejer!

Sista etappen på dagen var att svänga förbi GlamMom-butiken när jag ändå var i närheten. Så jag plockade upp två goda latte från Brunkebergs Bageri (nästan granne med butiken och gör SÅ bra kaffe!) och slank in för att hänga lite med vår fantastiska Irica som chefar över butiken. (Ni måste förresten spana in Iricas illustrationer som hittas här, så satans begåvad tjej! Fler och fler upptäcker hennes fantastiska bilder. På hennes Instagram @I_am_Irica har hon såväl Izabella Scorupco som Bea Åkerlund och Isabel Adrian bland sina följare. Sjukt coolt!) Men istället för att sippa kaffe å snicksnacka med irica, så fick jag hoppa in å jobba då det var full fart i butiken med kunder som ville prova såväl kläder som bhar. Kul! Den härliga tjejen ovan slank hem med en kasse fylld av alla mina favvisar; Pullover Sleep Bra (bästa BB-bhn!), Fast Food Bra (levde jag i när jag precis kommit hem från BB), gördeln (gjorde underverk för min preggomagge) och den här tishan som varit en favvo under såväl preggofieringen som nu när jag ammar. Det var länge sen jag var förbi butiken, så det var roligt att se hur fint personalen hade skyltat, och kika på nya fina vårplagg som kommit in. Som Wrapklänningen från Madeleine Maternity som nu finns i en superfin rosa nyans. Perfekt till sommarens bröllop till exempel. Hursom, jag fick verkligen känna mig som en riktig affärsbrud i dag, och det var så himla kul. Jag älskar ju som ni vet mitt jobb (mittjobbärmittlivärmittjobbärmittliv...), så dagar som dessa är riktiga energiinjektioner. Och att jag sen fick komma hem och pussa på världens finaste man och min rasande tjusiga bebis var som ett klarrött glänsande cocktailbär på chokladsåsen på grädden på moset på glassen. I världens finaste skål. Livet e bra gött ändå. ♥

Det här med att ligga på mage...

...är INTE mister Grodis favoritgrej. Alls. Varje gång jag kör magträning så knorras det. Försöker få in åtminstone några kortare stunder varje dag, men ofta går det inte mer än någon minut eller två innan han börjar protestera. Det är ju jätteviktigt att han ligger på mage så att han kan öva upp sina rygg- å nackmuskler inför krypandet, så det är lite jobbigt att han inte är så förtjust i det tycker jag. Vad säger ni därute? Nu är Iggy precis 3 månader, vad har ni för erfarenheter av det här med att ligga på mage? Gör era bebbar det, hur gamla är de? Har de redan börjat vända sig kanske? Antar att det bara är att ta det lite pö om pö, magliggandet, vändandet å krypandet kommer väl tids nog. Vet inte riktigt vad det "normala" är vad gäller det här med att ligga på mage, men när jag träffade min mammagrupp så låg ALLA deras bebisar på mage, och var så rackarns nöjda. De var förvisso några veckor äldre än Piggly, men ändå. Idag gick det dock bäst hittills (därav denna glada magbild!). Jag la gymmet på sängen och stagade upp honom med en liten kudde under bröstet. Då var han nöjd i nästan tio minuter, men sen blev han en liten siren. Ni får gärna berätta hur era barn är vad gäller att ligga på mage. Är också tacksam om ni har några tips på hur vi kan få Iggy att gilla sin magträning bättre?

Gölle!

Det är ju som sagt min födelsedag i dag (36 bast! shit vad det låter vuxet! pushing 40 liksom...), och vad möts jag av utanför min port när vi stiger ur bullen från Arlanda? Jo - Glammis-Viktoria fipplandes utanför, i full färd med att leverera handplockade vitsippor och en göttig påse kolsvart lakrits. En present från henne å Glammis-Malin. Hon skulle hänga den på min dörr så att jag fick en överraskning när jag kom hem, men vi lyckades komma hem mitt i hennes dörrhängande. Ännu bättre! Fick jag ju krama på henne också. TACK finaste Picklan & Mallan - ni e bäst! Love you. Sitter just nu å knaprar i mig lakritsen, himla god! Hoppas ni alla får en fantastiskt härlig Valborg. Min kommer spenderas raklång i soffan, gossandes med bebis och man, tittandes på Game of Thrones. För även om El Grodo var snäll å lät mig sova så länge inatt, så tar det på krafterna att ränna runt på flygplatser. Så målet för kvällen är att maxa grisandet. En perfekt födelsedag enligt mig (jag går under smeknamnet mästergrisen här hemma, och det är inte för intet kan jag meddela). Tjoff.

Flygresan...

...gick bra, även denna gång. Men! Nu fick vi inte ha Iggly i Maxi-Cosin, så det verkar vara lite olika beroende från flight till flight hur det funkar. På det här planet gick den inte heller in i bagagyllan, men det var nemas problemas. Den snälla personalen la den i sitt bagageutrymme istället. Eftersom det blir lite jobbigt för både oss å bebis att bara hänga i knät i fyra timmar, så meckade vi runt med platserna istället så att vi fick en trea för oss själva. Då kunde Igster ligga mysigt i mellansätet. Det funkade kalasbra. Piggly blev ingen siren den här gången heller. Han var precis som vanligt, och då är det ju liksom inte jobbigt. Blir han ledsen vill han äta eller sova eller byta ställning/se nåt nytt, så då löser man ju det. Anledningen till att jag var lite nojig för att flyga med honom var att jag var rädd att han skulle få ont i öronen av trycket, eller tycka att känslan i kroppen med tryck/luftgropar osv var läskig. Men han reagerade inte nämnvärt på det någon av gångerna. Så i fortsättningen kommer det att kännas toklugnt att flyga med bebis. En gång kan man ju ha tur, men två flighter på raken utan sirenskrik = inget att oroa sig över. Så nu gör vi inte det nåt mer. Oroar oss alltså.

Att krafsa runt i pappas hår är en nyupptäckt favoritlek.

Mot Estocolmo!

Så var det dags för hemfärd! Det är faktiskt min födelsedag i dag, och den inleddes med den bästa presenten av alla från Herr Iggelini: en HEL natts sömn! Hallef*ckinglulija! Vi la oss 23.30 och VI var tvungna att väcka HONOM när det var dags att dra till flyget i morse vid 05.45. Han sov alltså nonstop från det att vi la oss i sängen, tills dess att vi skulle upp. Magiskt! Så jag fick inleda hemresan pigg som en mört.

En himla lyxig grej när man reser hem från Portugallien är att man som småbarnsförälder får åka gräddfil genom hela flygplatsen. Man får checka in i en prioriterad (superkort) kö, man får gå igenom en egen säkerhetskontroll (också superkort kö) och man får ta med sig vagnen HELA vägen genom gaten fram till planet. Lovely! Innan man går upp för trappan till flyget fäller man ihop den och lämnar över den till personalen som tar hand om vagnen därifrån. Bara att hämta ut den på Arlanda sen (kommer på vanliga bagagebandet). Behövde inte ens packa in den i nåt. Smidigt värre.

Detta gäller även preggosar. Hade ingen aning om att denna gräddfil existerade förrän alldeles nyligen. Men förra gången jag åkte hem från Portugal så ställde jag mig i den vanliga kön (såklart) för incheckning osv. Men då kom det fram en flygplatsanställd som knackade mig försiktigt på axeln och frågade "gràvida?". "Yesbox!" sa jag, och vips blev jag utplockad och inlemmad i gräddfilen. Himla härligt. Varför är det inte så i Sverige, kan man undra?

Lodgelunch!

I går, efter magiska parken, så käkade vi lunch på Lodgen och hade några sista möten innan hemresan. Fy satan vad fint det är där, och så sjukt mysigt. Det är som att vara hemma, fast borta. Världens finaste inredning som Niklas föräldrar rest jorden runt för att hitta, sjukt trevilg stämning och kalasgod mat.

Den här rackaren slank ner i min mage till lunch. Jag är en riktigt köttsnobb, tycker inte om smaken om det inte är den finaste fina delen från det gladaste glada djuret i den dyraste dyra sektionen av köttdisken. Så när det blir kött hemma hos oss blir det i princip alltid ekologisk oxfilé, det är det enda jag gillar. He he. Hamburgare har jag nästan alltid svårt för, eftersom det lätt blir en sån slasktratt för dåligt kött. Men Lodgens burgare är sagolik, så jäkla god! Gjord på fantastiskt kött. Åsså frasiga hemlagade pommes.

Kocken Andy vässar knivarna...

Hann med å blogga lite från Lodgen också, medan Piggly övade mage på en kudde bredvid. Perfekt avslutning på Portugaltrippen!

Magiska parken i Caldas da Rainha

Den här vistelsen i Portugal är en kombinerad semester och jobbresa eftersom Lodgen går mot sin första högsäsong, så det är mycket som ska trimmas och fixas just nu. Jag (och Piggly) har varit med på de flesta mötena, men idag när farmor å pappa satt å snicksnackade med en advokat *gääääsp* så snodde jag med mig Iggeloni och smet ut till en magisk park. Det här är ingången till den. Pampigt värre.

Magiskt tjusigt. Parken är strösslad med såna här små träbyggnader, täckta av vackra växter.

Avskavt trä, grönska och sol = rackarns snyggt tak.

Det finns också ett gäng vackra gamla byggnader i parken, som numera bebos av duvor. Portugal är en märklig blandning av makalöst snygga old school-hus, och nybyggnation som är direkt förfärlig. Men de gamla husen är så rasande fina, att man förlåter alla nya fula cementlådor i ett nafs.

Medan man traskar runt så fylls näsan av fantastiska dofter. Ingen aning om vad den här blomrackaren heter, men satan vad härligt den luktade! Finns också en rosträdgård med rosa, vita, röda, orange rosor. Ingen dum plats för en dejt, passerade säkert ett dussin småhånglande turturduvor under prommisen.

Alltid kul med statyer som inte är gamla gubbar. Heja luriga djur-statyer!

Grodis sov sig igenom hela promenaden såklart. Men när han är lite äldre ska vi leka här, tror han kommer tycka den här platsen är lika magisk som jag. Snutten har Iggly inte brytt sig så mycket om tidigare, men den senaste veckan har Spaghetti (som snutten heter) gjort en jäkla spurt. Klar favorit, och trygg att gossa in sig i när man ska sova. Perfekt att den är som en liten filt, han drar den liksom över ögonen så att det blir mörkt å mysigt när det är sovdags.

På väg ut från magiska parken. När man e ute å traskar själv har man ju ingen som kan ta fräsiga bilder på en, Iggys förmåga att hantera en kamera är än så länge inte lysande. Så vagnen får duga som motiv.

Men titta! En spegeltelefonkiosk! Så fick jag va med lite i det här inlägget i alla fall...

Komsi komsi!

I dag är vädergudarna på bättre humör, så nu bjussas vi återigen på den Portugalliska solen vilket innebär poooolhäng, jippiiiee! Här kommer en liten vink från vårt sovrum. Fnurlar på om jag ska filma en snutt så ni får se hur vi har det? Varning för Portugalcravings dock! ;-) Såna cravings är i och för sig inte så himla farliga, för en sak som är härligt med detta land är att det är så billigt att vistas här. Varje gång man handlar mat till exempel, så blir man förvånad över det magra kvittot. Och eftersom Portugal har en sån enorm textilindustri så är shoppingen (av inhemska märken) vansinnesbillig. Så man kan lyxa på rätt rejält utan att bränna alltför stora hål i plånkan. Och jag veeeeeet att landet är i ekonomisk kris, och det är såklart inte härligt alls på många sätt. Men det innebär faktiskt också att ju fler som kommer hit och spenderar stålars, desto bättre för Portugallien. Så komsi komsi vettja!

Nästan nöjd

Idag är det regnregnregn som gäller här i Portugallien. Så Niklas har spenderat den på Lodgen, där finns det en hel del att pyssla med som sagt innan högsäsongen drar igång. Jag å El Grodo (nu börjar smeknamnen på "Grodis" eskalera, brace yourselves...) har hållit oss hemma i huset. Och vad gör man då för att roa sig, när poolhänget e en big nono för att regnet står som spön i backen utomhus? Jo, man styr upp lite lördagslyx i form av - MASSAGE SÅKLART! Så, nu är jag precis nyknådad av en portugisisk herre som hade väldigt spänstiga nypor. Och FY SATAN vad skönt det var! Massagen var helt fantastisk, och myyyycket välbehövlig. Känner av i ryggen, nacken och axlarna att man kånkar runt på en liten 5-kilos (guld)klimp dagarna i ända. Om massage inte var så rackarns dyrt hemma i Svedala skulle jag se till att bli knådad varannan dag. Är en massageslampa av rang: tar vadhelst jag kan få, närsom, hursom. Älskar det! Och, herren med de spänstiga nyporna som precis lämnat huset gjorde ett kalasjobb. Men... Han var en sån där massör som ska hålla på å berätta en massa saker om en, som han liksom "upptäckte" via min fysik. Och jag aaaavskyr det. Mest på grund av att allt de säger 9 av 10 (eller 10 av 10) gånger är helt fel. Och det förtar liksom effekten av den fantastiska massagen när man måste ligga där på britsen å hålla med om en massa knäppa grejer. Nu MÅSTE man ju inte det, men jag är alldeles för feg för att säga att NEJ du har felfelfeeeel i allt du påstår. Så jag ligger där å smajlar och nickar. Å håller med. Den här gången höll jag med om att jag är en person med "många fobier" och "oro i kroppen". För det kände ju han genom att knåda runt på mig. Jag är tydligen också väldigt "anxious" och "blir lätt nervös". Jag upplevde nog att det han beskrev var min diametrala motsats, men nickade så snällt ändå. Blir ju så jobbig stämning om man ska propsa på att NEJDUDINRACKAREJAGÄRINTEALLSNÅNJÄKLANOJARBRUTTA. Och jobbig stämning är liksom det sista man är ute efter när man ligger naken på en brits och knådas av en främmande mänska. Så jag nickade så snällt. Tydligen har jag även ett stort hjärta (fysiskt alltså, det är STORT i min kropp), och små njurar. Liten urinblåsa fick han också fram att jag hade. Pust. Men men, massagen var kalas. Om han bara hade knipit näbb.

Munkfrippa nästa!

Jag å Piggeloni har precis avslutat en leksession (eller okej, lek å lek; det går mest ut på att säga uuuuu ääääää gööööö och yyyyuuuåååäääööö till varandra, men Piggly tycker det e rackarns skoj), och vet ni vad jag upptäckte? Jo, när jag lyfte upp honom från sängen så såg jag en massa luddiga mörka små strån på de vita lakanen där hans lilla huvud hade legat. Han tappar håret! Jag visste ju att han förmodligen skulle göra det, men nu händer det alltså. I nacken är hans mörka testar ganska långa, så han ligger farligt nära en hockefrilla för tillfället. Som inom en snar framtid med största sannolikhet kommer att förvandlas till en munkhjässa. Håhåjaja. Nåväl, han kommer i alla fall bli den gulligaste lilla munken jag sett.

Gymsession!

...med farbror John!

I ♥ Portugallien!

I går hade vi en helt galet härlig dag. Vi inledde med att grisa vid poolen i huset (iförd ett ton solskyddsfaktor + hatt såklart #besatt). Å sen passade farmor lilla Piggelini, så jag å Niklas tog en strandprommis. Tycker de här kioskerna är så rackarns fina. De är inte öppna för säsongen än, men de är nästan tjusigare när de inte är belamrade med flipflops å plastbollar.

De här palmerna är inte äkta vara, utan smidda i plåt. Superfin utsmyckning vid vårt favoritcafé nere vid stranden. Stökiga vågor dock, så ingen surf för Niklas.

Min skatt. Nöjd å glad efter att ha mumsat i sin en cheesecakeglass.

För min del blev det en cappuccino. Som i och för sig knappt hade någonting alls gemensamt med det som faktiskt är en cappuccino, men den satt fint ändå. Sand mellan tårna, vågskvalp och strålande sol är mycket förmildrande omständigheter. Men, just det här med mat är inte Portugalliens starka sida. Skosulesegt kött med ett stekt ägg på är en klassiker. Har man tur får man en smaklös bit kokt morot eller broccoli till för att piffa upp det. Kanske en stor skål senap bredvid, om man ber om sås. Portugal bjussar på en massa mys, fantastisk miljö och underbara mänskor, men det är inget matland. Det är därför vi håller extra koll på maten just nu på Lodgen, för gör man inte det så är det risk att det slinker in ett ägg nånstans, eller att dressingen i caesarsalladen (som ju gör hela rätten) huxflux bytts ut mot...senap.

YES!

...jag fick mitt poolhäng som jag längtade så himla mycket efter! I två dagar har vi haft kalasväder och kunnat grisa runt i solen. Helt fantastiskt. Portugal levererar! ...skulle jag sagt om jag vore sportkommentator.

Ridiculously cute!

När man e en liten bebis ligger "löjlig" och "söt" rätt nära varandra. Eller är det kanske precis samma sak...? Vi kan väl i alla fall vara överens om att den här dressen är...löjligt söt!

Framme!

Vi har haft en riktigt mysig första dag här i Portugallien. Den inleddes med lite poolhäng (YES!), innan det bar av till nyöppnade Surfer´s Lodge där vi hade den otrooooligt jobbiga uppgiften att hjälpa till att smaka av restaurangens meny så att den kan finjusteras innan sommarsäsongen drar igång. Så vi tutade i oss en riktig braklunch bestående av grymt god ceviche, frasiga chicken wings med blue cheese-dressing, en riktigt smarrig pulled pork sandwich och magiskt goda moules marinières. Caesarsalladen behöver dock lite uppstyrning, och en mango- och räksallad får nog stryka på foten. Cappuccinon efter maten får dock alla tummar upp, och desserten med glass på brynt smör var vansinnesgod. (Blev en ostmacka till middag, mer gick inte att få ner efter denna lunchfiesta...)

Medan vi snaskade i oss godsaker så övade Piggelini att ligga på mage. Det brukar bli en hel del gnäll när vi ska köra magträning, men det måste vara nåt i luften på lodgen, för på den här jeanskudden protesterades det inte alls. Surfer´s Lodge byggdes ju av Niklas pappa Lasse, och tillsammans med Niklas mamma och bror så har de tagit fram ett unikt koncept där alla bitar är så otroligt väl genomförda. Allt är tip-top helt enkelt, det märks så väl att det är ett riktigt hjärteprojekt. Det känns konstigt att inte Lasse är här med oss nu och får njuta av det, vi saknar honom så mycket hela tiden. Men vi får vara glada att han lämnade nåt så härligt efter sig som detta ställe, det andas Lasse så in i bängen och det kommer alltid påminna en om honom, och vilken one in a million-mänska han var.

Och på tal om Surfer´s Lodge, så passade Iggly förstås på att hänga med dess mycket fräsiga VD; farbror John. Ett riktigt bra team.

Flyga med bebis!

Att flyga med bebis gick faktiskt tusen gånger smidigare än vad jag trodde. Phu! Lite info för er som är intresserade av det praktiska: om man (som vi) vill ta med sig vagnen på resan så köper man en stor plastpåse för 50 pix på Arlanda som man packar in den i och lämnar in på specialbagage, ingen extra kostnad tillkommer. Har man en reseväska till vagnen funkar det såklart jättebra, men det hade inte vi så vi fick köra på påsen. Var lite nojig för att vagnen skulle ta stryk iom att vi inte hade någon fräsig väska, och en plastpåse ger inte direkt något stötskydd. Men det gick hur bra som helst. Skötväskan fick också åka med i vagnpåsen. Var också nojig över huruvida man fick ta med sig ersättning genom säkerhetskontrollen (man kan ju ta pulver såklart, men vi hade med oss tetrapack). Men barnmat är undantaget regeln om att man högst får ta med sig 100 ml vätska, så det var bara att köra på.

Bagagekärra + maxi-cosi = himla bra bebistransport när man ränner runt på flygplatser! Vi plockade bara med oss maxi-cosin, och lämnade liggdelen till vagnen hemma. Kändes smidigast. Under flygresan kunde Piggly dessutom sitta i den, för i mån av plats så kan man nämligen sno åt sig ett extra säte till sin bebis där man då kan placera barnstolen. Är flyget fullt så får barnet sitta i föräldrarnas knä, men vårt plan hade några tomma stolar så vi passade på att knipa en till El Piggelino.

Under start å landning måste bebin sitta fastspänd i mammas eller pappas knä, så då åkte cosin upp på bagagehyllan. Men sen gick det bra att hänga i den hela resan. Perfekt för oss, eftersom Piggly trivs så himla bra i sin lilla stol. Jag var nojig för att han skulle bli en liten siren på flyget (VART tar man vägen om bebin gallskriker?! Finns ju ingenstans att fly! *paniiiiik*), men det var faktiskt nemas problemas. Vi hade koll på att man ska mata under start å landning så att bebin sväljer och får bort trycket ur öronen som annars kan göra ont. Det hjälpte säkert. Annars var han mest glad, tror till och med att han tyckte att det var lite roligt när det sög i magen. Till skillnad från sin mor, som AVSKYR att flyga. Jag hatar det. Starten är värst, dels för att det känns så jäkla svajigt, men också för att då har man hela helvetet framför sig. Timtal av dödsångest. Lagom skoj. Luftgropar är också vidrigt förstås, då tror jag hela tiden att planet ska trilla ner. Landningen är gräslig den med, men då är man åtminstone nästan i säkerhet, så den är minst jobbig. Och jag VET att det är det säkraste sättet att resa bla bla bla, men det spelar ingen roll. Att sitta i en plåtburk 10 000 meter upp i luften, och vara helt utlämnad till någon annans kompetens, det är inte min favoritsyssla. Jag har dock inte alltid varit rädd för att flyga, tvärtom så älskade jag det faktiskt fram tills för bara några år sen. Flög en rackarns massa ett tag när jag pysslade med musik, och jag äääälskade att hänga på flygplatser (det gör jag iofs fortfarande, det är nåt härligt i luften på såna ställen där alla är på väg någonstans). Men för fyra år sen, på ett plan på väg till Costa Rica i ett plan som skuttade fram som en halt åsna ovan molnen på grund av ett ruskigt oväder, så slog skräcken för att störta plötsligt klorna i mig. Och sen dess har den inte släppt. Hurom, Piggly hade i alla fall inga problem med att flyga. Han sov i princip hela resan. Ganska ytligt dock på grund av alla ljud. Till nästa flight tror jag vi ska styra upp såna där hörselkåpor, så att han får lite mer lugn å ro. Så flyga med bebis = inte så läskigt/jobbigt/besvärligt som jag trodde.

Soooooool!

I dag var ju vädret VANSINNESFINT! Heja heja! Så Niklas slank ut å parkerade sig på en solig gräsplätt, bullade upp med kuddar å musik, och mös järnet - med Elin Kling. De hade en fantastisk dag, hörde jag.

Nääädå, jag va där också såklart.

Precis som Piggly! Han passade på att inviga sin nya solhatt, premiärtajm alltså!

För min del blev det också en premiär, årets första "inga strumpor i skorna"-dag inföll nämligen i dag. Lika hett efterlängtad som vanligt. Ett säkert tecken på att våren börjar övergå i sommar. Superkul att få inviga mina leoballerinor också, de är verkligen galet sköna. Man liksom studsar fram över marken när man bär dem. Lyxigt!

Inget parkhäng e ju komplett utan picknick, så det fick bli ruccolapizza med fötterna i gräset. Maxmys med andra ord!

Piggly intar Söders uteserveringar!

I dag har jag å Piggly hängt runt i det makalöst härliga vädret tillsammans med lika makalöst härliga Odd å Magnus. De är några av mina allra bästa svirar-kompisar. I sällskap med dessa herrar har jag sänkt många glas bubbel och dansat otaliga steg på dunkande klubbgolv. Men i dag gick det lugnare till; bubblet utbytt mot cappuccino och dansstegen mot barnvagnsprommis. Men det gick bra det med. Åsså var det presentutdelning!

Och kolla vicket vansinnesfint paket vi fick! Om vägen till mannens hjärta går via magen, så måste vägen till mammans hjärta helt klart gå via presentpapper som detta. Ojojoj vad många pluspoäng, guldstjärnor och plus i kanten man får för ett sånt här tjusigt paket...! Innehållet var också jättefint, Piggly fick såväl söta outfits som en skojig leksak, men pappret... PAPPRET...

Fina Magnus. Vi hängde runt på lite olika uteserveringar på Söder, och det känns skönt att jag nu faktiskt känner mig ganska trygg med att ratta Iggy ute bland folk. Det var inte särskilt länge sen (hmm nej, typ en vecka he he) jag blev kallsvettig av att rulla in honom på ICA (tänk om han skriker! Gaaaaahhhhh! *skräck*) eller ha med honom på restaurang. Men nu känns det rätt lugnt. Skriker han så plockar jag upp honom, och förmodligen vill han ha käk. Eller byta blöja. Det är inte mer med det liksom. Och skriker han när han är upplockad så lägger jag ner honom i vagnen, för då vill han förmodligen sova. Och det är inte mer med det heller. Bebisar är ju inte så komplicerade, så egentligen är det ju inte så svårt att göra dem nöjda (i alla fall vad jag erfarit). Så nu känns det nästan lite dumt att jag varit nojig över att plocka med honom på olika grejer. Men, precis som med allt annat när det gäller att få kids, så är det en process. Man vänjer sig vid allt lite gradvis sådär. Men jag ska inte låta alltför kaxig, i övermorgon väntar en grej som jag faktiskt nojar lite över. Och det är att ratta bebis på flyg. Phu. Men men, än är det bara lördag, så nu tänker jag njuta av att jag är trygg i att ta med bebis på lokal. Ett steg i sänder.

Premiär x 2!

Tänkte att jag skulle visa mina nya tjusiga vardagsglädje-naglar (gjorda av tokduktiga @daninails_sthlm på Söders Hårpunkt) men vet ni hur svåååårt det e att få till en fräsig bild på sin egen hand? Sjukt rackarns svårt, kan jag meddela! I alla fall om man heter Vanja. Ju fler bilder jag tog, desto lurigare tyckte jag handen såg ut. Till slut såg jag bara en röra av fingrar och flator, den ena bilden konstigare än den andra. Men här kommer i alla fall fyra försök, ni får helt enkelt kika på naglarna och ingenting annat. (Nån som känner igen sig? Lite som när man börjar fnurla på hur ett ord stavas, och smakar på det i munnen igen och igen. Och till slut känns det som världens konstigaste ord, man börjar undra om det ens existerar...? Så känns mina händer just nu.) Hursomhelst, dessa bilder togs i alla fall i dag, på väg till BVC. Där var det dags för två premiärer: vaccinationsspruta för Piggly, och mammagrupp för mig.

Knäppte ingen bild på BVC, så jag fuskar genom att slänga upp denna bild från i går istället som illustration. Då hängde Piggly med mig å GlamMom-Malin på bankmöte. Han börjar bli van att flänga runt med mamsen, och vice versa. Så länge det finns käk å napp inom armslängds avstånd, så löser sig det mesta som tur är. Hursomhelst, Pigglys vaccination gick bra, men ojojoj vad han ylade när sprutorna (jupp, TVÅ stycken bjöd de oss på i hans små fluffiga lår) togs. Och jag förstår honom, måste ju varit värsta chocken. Som förälder är man ju så himla mån om att INGENTING ska göra ont NÅGONGÅNG på sin bebis, så han har ju liksom inte riktigt upplevt smärta än. Så det var såväl smärt- som sprutpremiär. Det sved i mammahjärtat att se sin bebis förvandlas till en ledsen liten siren, men eftersom vi drar iväg utomlands på måndag så känns det väldigt bra att vi hann ta den här vaccinationen innan resan. Tydligen kan man råka ut för biverkningar i form av febrig bebis efter att ha tagit de här sprutorna, så vi får se hur det går i kväll. Men än så länge verkar allt ok, han gnyr till lite då och då, antagligen för att det är ömt där han blev stucken. Men det försöker vi gossa bort.

Åt en sån sjukt smarrig omelett till lunch efter BVC, var tvungen att ta en bild. ÄLSKAR omelett, och är alltid förundrad över att inte fler restauranger i Sverige serverar dem till lunch. Bästa lurren ju! Men men, tillbaka till BVC. Idag var som sagt även premiär för min del, då jag hade mitt första möte med min mammagrupp. Var himla nyfiken på detta, då vissa är så himla anti, och andra älskar sin mammagrupp och får kompisar för livet. Jag gick framförallt för att jag vill uppleva allt som hör den här föräldraresan till, och resonerar att om man nu inte skulle gilla det, så är det ju bara att inte gå på fler träffar. Men jag tyckte det var roligt. Min superbraiga BVC-tant hade bebisskola och lärde oss en massa fiffiga grejer, och de andra mammorna verkade hur sköna som helst. Och så var det kul att se bebisar i Iggys ålder, hur de såg ut, betedde sig osv. En intressant diskussion vi hade var kring det här med amning, då det visade sig att alla förutom en i vår mammagrupp gav ersättning istället för eller i kombination med att amma. Jag är ju en av de som kör på både och (vilket har varit kalasbra för oss), och de andra tjejerna hade haft precis samma problem som jag: det kom helt enkelt för lite mjölk redan från början, så de gled in på ersättning ganska omgående. Alla hade försökt att amma, hyrt pumpar och meckat hit och dit precis som jag för att få igång sina boobs. Men kapitulerat när meckandet blev för mycket att mäkta med. Och tycker nu att ersättning är kalas, framförallt för att båda päronen kan mata. Det ironiska var, att den enda tjejen som helammade i vår grupp hade försökt få sin bebis att ta flaska med ersättning lika mycket som vi andra kämpat med att få igång vår amning. Hon ville så gärna att hennes lille kille skulle kunna käka ersättning av praktiska skäl, men han tokvägrade flaska så det gick inte. Intressant, tycker jag, att det kan se ut såhär i en mammagrupp nuförtiden. Jag tror att det räcker med att backa bara några år för att det skulle se helt annorlunda ut, med en attityd som inte var alls lika öppen gentemot dem som flaskmatar. Så mammagruppspremiären var en spännande upplevelse, får se vad det blir för diskussion nästa gång. För jag blir nog en av de där som kommer gilla att gå på mammaträffar. Om det dyker upp nån vän för livet vet jag inte, men kul var det!

Snicksnackarna!

Piggly har börjat prata en rackarns massa, här är ett utdrag från morgonens diskussion med pappsen. De pratade om frukostmjölken som mamma bjussade på (tummen upp från Igster) och om ligga på mage-träningen som mamma också bjussade på (tummen ner från Igster, det där med att ligga på mage är ingen favorit direkt). Det är så himla kul att snicksnacka med Piggly på det här sättet, och att se alla små framsteg han gör hela tiden. Och vet ni vad? Han har bjussat på en riktig rackarns bonus den senaste veckan. Vanligtvis brukar vi lägga oss runt 23.30, sen vaknar han 02.30 och vill käka, samt 05.30. Men! Nu har han börjat sova från 23.30 till 04 eller till och med till 05, så sjukt skönt...! Känns som rena rama semestern. Lustigt nog började han med detta nya sovmönster preciiiis när Lasse gick vidare, nästan som om han kände på sig att mamma och pappa behöver sova lite extra just nu. Hursomhelst så är det himla trevligt, så vi hoppas att det håller i sig.

Märkliga dagar

Tack för alla fina kommentarer på Instagram, jag förstår på dem att det är fler av er läsare och följare som också tyvärr tampas med denna vidriga sjukdom som stavas cancer. Kärlek till er alla. ♥ Den senaste veckan har varit märklig, men väldigt väldigt fin ändå. Hela Niklas familj har varit samlad, och vi har umgåtts i princip oavbrutet. Gjort mysiga saker tillsammans och pratat, gråtit och skrattat omvartannat. Niklas har en underbar familj med fantastiska syskon och en oerhört härlig mamma, och ihop har vi gjort sånt som vi vet att Lasse skulle tyckt om. Iggy och hans lille 7-månaderskusin Ruben har varit med hela tiden, och de har verkligen varit riktiga små stämningshöjare. Så det har blivit mycket häng och gossande med farmor, farbröderna och faster den senaste veckan för Piggly.

Mamma har gossat järnet också såklart. En fin sak som den gångna veckan fört med sig, är att alla vi verkligen varit så oerhört närvarande hela tiden. I vanliga fall är det lätt att man hela tiden tänker på allt sånt som man "måste" göra, att hjärnan liksom är konstant stressad och hamnar i ett "jagskabara"-tänk. Istället för att vara i nuet, och njuta av det som man gör just NU. Men de senaste dagarna har allt få stå tillbaka till förmån för att bara vara med dem man tycker om. En befriande känsla måste jag säga. Kan faktiskt inte minnas senast jag var så "med", om ni förstår vad jag menar? Att inte ligga tre steg före i huvudet med saker som "måste" göras, nåt som ibland hindrar mig från att vila i ögonblicket och vara helt närvarande i det som händer JUST NU. Jag och Niklas syster pratade om att det här påminner om när man befann sig mitt inne i den mest intensiva delen av bebisbubblan, det är lite samma känsla. Då var man också så oerhört närvarande, ingenting annat betydde något än det som skedde nununu. Helt klart en läxa att lära av. För även om livet så sakteliga börjar återgå till det normala, så kommer jag ta med mig känslan av hur fint det är när man är helt närvarande i det man gör just nu. Och det betyder inte att man inte gör de andra tre grejerna som ligger och sprattlar i huvudet. Det innebär bara att man inte behöver tänka på dem förrän man faktiskt är där och gör dem. Maler de omkring i huvudet redan innan, så tappar man fokus från det som sker just nu. Och det tjänar man ingenting på.

Vi har som sagt fyllt dagarna med att göra sånt som man mår bra av, och sånt som vi vet att Lasse skulle tyckt om att vi gjorde. Så det har till exempel blivit en tripp till Ulriksdals handelsträdgård. Världens mysigaste ställe (bättre än Rosendal tycker jag, mindre folk och godare mat) och fantastiskt god vegetarisk buffé.

Tog inte med oss vagnen, men en plantkärra med en maxi-cosi på funkade alldeles utmärkt. Åsså en snäll farbror Charlie som bar skötväskan.

Vädret var inte det bästa, men att få strosa runt bland allt grönt (och den explosion av dofter och färger från alla blommor inne i växthusen) var helt klart en lisa för själen. Dagen avslutades med en middag på det här fantastiska stället, med mat som Lasse skulle älskat och Piggly å Ruben sovande i sina maxi-cosis under bordet.

Ibland slinker tankarna ner i diket, och då blir jag så ledsen över att Iggy inte kommer få hänga med sin fantastiska farfar nåt mer. De skulle ju haft så rackarns skoj ihop, det vet jag. Men jag måste komma ihåg hur glada vi ska vara att de faktiskt hann träffas alls. Hade Piggly kommit två och en halv månad senare hade de ju inte fått någon tid ihop överhuvudtaget. Och vi ska se till att Iggy kommer få lära känna sin farfar ändå, genom alla fantastiska historier som finns att berätta.

Följ med på underklädesplåtningen!

Passade på att spela in lite när vi plåtade vårens nya amningsundisar i fredags, så kika på klippet om ni vill se hur det såg ut! Iggly var förstås med mamsen på jobbet, och fick dessutom agera rekvisita. Som småföretagare får man ju ta vara på de gratisresurser som finns liksom...

Framsteg på nappfronten!

Som vanligt när jag har issues så kommer ni till undsättning med era smarta tips - TACK! Senast var det ju Iggys nappsugande. Eller brist på nappsugande snarare. Ni tipsade om att testa andra märken och om nappar med längre gummigrej, så att den är lättare att hålla kvar i munnen. Så i dag köpte jag en MAM-napp (en av de ni tyckte jag borde prova), och halleluja! Den verkar faktiskt funka bättre. Det är ju inte så att Igster gått från att vara världens sämsta nappsugare till världens bästa genom ett MAM-trollslag, men det verkar faktiskt som att den här varianten får stanna kvar längre i munnen. Jippie jippie! Så jag ville bara säga ett stort TACK för att ni alltid finns där å hjälper till! ♥

Amningsklädestips!

Att klä sig när man ammar är inte det lättaste. I alla fall inte om man inte gillar plagg som skriker just "AMNINGSTOPP!". Det är ofta luckor mitt på bröstet, eller krisskrosslösningar i urringningen. Helt enkelt väldigt uppenbara amningsplagg, som i alla fall jag inte är så förtjust i eftersom man tvingas in i nån slags "amningsstil". Men även om jag skulle gilla dem, så skulle jag inte köpa så många såna plagg eftersom de används under en begränsad period, och hur skoj är det att gå runt i samma kläder hela tiden i sex månader eller mer? Hursom, jag har lite tips på detta trixiga område!

Mitt första tips är såklart tishorna och linnena från GlamMom (jag har den här tishan på mig på bilden ovan då jag var i vecka 38). De ser ut som helt vanliga plagg (inga bröstluckor så långt ögat kan nå!) tack vare en helt osynlig amningslösning, och man kan dessutom ha dem även när man är preggo. Superfiffigt! Men, eftersom jag inte vill gå i dem JÄMT, så har jag ett annat tips som låter en använda alla sina vanliga kläder som redan finns i garderoben:

...nämligen ett tunt och stretchigt amningslinne att bära undertill! Jag har ett vitt (hittas här) och ett svart (hittas här). Och det är allt som behövs för att förvandla samtliga toppar man har hemma till amningstoppar. Funkar under tröjor, tishor, skjortor...allt! Linnena är sömlösa, supermjuka och tokstretchiga, så de slinker lätt in under alla kläder utan att synas, korva sig eller göra en för varm. När man ska amma fiskar man bara upp sin tröja, hakar av kupan på linnet och på bh:n och matar på. Lätt som en plätt, och man slipper flasha magen. Voilà - mitt bästa amningsklädestips!

Världens sämsta nappsugare!

När Iggy är lite ledsen eller stissig så brukar han tycka att det är väldigt härligt att få snaska loss på sin goda lilla napp. Problemet är bara att han är så rackarns dålig på det. Han suger på att suga, skulle man kunna säga. Ibland funkar det ett litet tag, men för det mesta så sugs det ett eller ett par gånger, och sen plupp! ...så åker nappen ut. Har förstått att det ofta tar ett par veckor/månader innan bebisar blir fenor på det där med att hålla kvar nappen i munnen. Är det någon av er som har erfarenhet av hur lång tid det brukar ta? Vore himla fiffigt att slippa hålla det där pekfingret på Mister Iggles napp kl 03.17 på natten...

Söndagsprommis!

I dag körde vi vårt numera klassiska söndagsrace: långprommis med Piggelini! Denna gång styrde vi kosan ner mot Årstaviken där det fick bli korvpaus på bryggan för mamma...

...å mjölkpaus för Iggy. Himla smidigt att kunna kombinera amning å ersättning. Vi har alltid en flaska NAN förberedd i skötväskan, så att vi kvickt kan styra käk till Iggly vid tillfällen då det e trixigt att amma. Som t ex på en blåsig brygga, får mjölkstockning bara av tanken att plocka fram boobsen där. Det är också himla mysigt att Niklas får mata så mycket. Innan vi fick barn trodde vi (eftersom så många hade sagt det till oss) att det skulle vara ungefär 95% mamma och 5% pappa som gällde för bebisen de första månaderna. Just för att käket finns hos mamsen. Men så har det inte alls varit, och att Niklas kan mata Iggy precis lika bra som jag kan, har för oss varit jättebra och garanterat bidragit till att vi känner oss lika delaktiga. Det var ju inte planerat att vi skulle köra ersättning, så blev det för att mjölken inte var tillräcklig i början. Men såhär i efterhand så var det bara bra att det blev så, för oss funkar den kombon superbra. Självklart kan man pumpa ur bröstmjölk också, så att pappan kan ge flaska om man skulle vilja det. Men det känns inte som att man skulle orka göra det, det blir liksom ett extra meck att pyssla med. Hursom, jag är himla tacksam att det finns så bra ersättning som det gör, och att ingen (varken på BB, MVC eller BVC) har försökt ge mig dåligt samvete för att jag inte helammar. Har en vän som fick barn för en tid sedan, och vars bebis skrek konstant i tre månader. Det var ett mindre helvete för hela familjen såklart. Och att ge ersättning var det inte tal om, så fort hon nämnde det så vajades den stora Dålig Mamma-flaggan av både barnmorskor och barnskötare. Så hon fortsatte kämpa på med sin otillräckliga amning. Efter tre månader (när hon och familjen stod på randen av vansinne) gav hon upp och köpte semp. Och då var det som att de fått en ny bebis. Skrikandet upphörde omgående. När man hör sånt så blir jag så satans arg. Dels för hennes och hennes lilla familjs skull eftersom jag vet vilket helvete det var med en konstant ledsen bebis. Men jag blir också arg för barnets räkning - är det verkligen en så himla bra idé att svälta sin bebis i tre månader? För det är ju precis det man gör om man inte har tillräckligt med mjölk, och ändå tvingas envisas med att vägra andra matalternativ. Självklart ska man försöka få igång sin amning om det är det man vill, men att utbildade fackmänniskor hellre ser att en bebis svälter i flera månader än att föräldrarna får ge ersättning, det begriper jag bara inte.

Liten blir stor!

...eller, i alla fall större! Insåg precis att Piggly sakta men säkert börjar växa ur sin första uppsättning kläder. Skulle sätta på honom den här bodyn i morse, men det blev lite väl...tajt. Så den får helt enkelt vikas ihop och packas ner till nästa bebis som behagar dyka upp i släkten. Det är såklart helt naturligt och precis som det ska, att kläderna blir för små. Iggy var ju 48 cm när han kom, och på senaste BVC-besöket så hade han vuxit till 56 ståtliga centimetrar. Men det känns ändå lite konstigt att inse att han blir större. Ska han inte alltid vara såhär liten? Känns helt absurt att han ska bli en "riktig" pojke som går å pratar. Kan liksom inte föreställa mig det. Men jag var ju iofs usel på att inse att jag faktiskt hade En Riktig Bebis i magen när jag var gravid. Så att jag inte kan leva mig in i att Iggly ska bli större är väl helt i linje med det. Det är så jag funkar antar jag.

Eftersom kläderna vi har här hemma alltså börjar bli för små, så stack vi ut å köpte lite nya fräsiga outfits till Iggelini i dag. Så här ger jag er Dagens Piggly - zebra å tiger! Mamma e ju ett stooort fan av djurmönstrat, så jag tänker att det ju ska börjas i tid...

Iggy börjar bli väldigt mycket mer generös med sina leenden nu också. Så jäkla kul! Han har smålett litegrann tidigare, men de senaste dagarna har han bjussat på smajl till höger å vänster, känns som att vi får fler å fler varje dag. Sjukt mysigt, nu börjar han verkligen kännas som en liten person.

Dateday!

Eftersom mormor var i stan och det gick så himla bra med barnvaktandet igår, så blev det som så att datenighten fortsatte, och mynnade ut i en dateday i dag. Himla härligt! Den spenderades på Clarions Elements Spa. Jag har nämligen fått en spadag där i 35-årspresent av världens bästa partner in crime-Malin, så den passade vi på att utnyttja. Och satans vad mysigt det var!

Såhär nöjd ser man ut efter att ha badat, bastat och njutit av en helt ljuvlig 50-minutersmassage! Massage är bland det lyxigaste som finns tycker jag, och med två månaders sömnbrist i kroppen var det om möjligt ännu härligare än vad det någonsin varit tidigare. Varenda cell i kroppen dansade runt, så kändes det. Magiskt skönt.

Tanken var att vi skulle dit, mysa lite, få massage och sen gå hem. Men det var så himla härligt, och mormor å Iggly var så himla nöjda på sitt håll, att vi stannade å hängde där hela dagen. Två bastuomgångar hann det bli, och när vi blev för varma gick vi ut å hämtade is för att kyla ner oss. Och sen stekte vi vidare.

Spat var superhärligt, rekommenderas! Hade inte varit där tidigare. De har en fantastisk inomhuspool som fortsätter utomhus, så att man kan sitta och skvalpa i den friska luften, och kika ut över kolonilotterna och Årstaviken. Sjukt mysigt. Bra size på stället också, inte för stort. Små span är bäst tycker jag, då blir det inte för mycket folk.

Men kolla här då! Är vi på Södermalm eller i Portugal kan man ju undra? Vädret i dag var ju heeeelt fantastiskt, varmaste hittills! Och spat har en terrass i söderläge, så där kunde man ligga i bikini (!) och njuta av solen utan att frysa det minsta. Helt galet. Så där låg vi lääääänge, och kände att vi var på solsemester.

Lunch i solen fick det bli. En rackarns god halloumiburgare med riktigt frasiga pommes.

Att ligga å hålla handen nybastad, nybadad, nymasserad och nyäten ute på en pangsolig terrass = kundeintehaftenbättrefredag. På hemvägen började vi prata om Piggly. Vi funderade kring om han undrade var vi varit hela dagen och om han skulle bjussa på ett leende när han insåg att vi var hemma. Och då small saknaden till i bröstet. Jag började tänka på hur mysigt det är att krama hans lilla bebiskropp, hur goda hans små kinder är, hur söta hans fina jollringar låter, hur hjärtekrossande vackra hans pigga mörka ögon är och hur mycket kärlek som sköljer genom en när man är i hans närhet. Och då blev jag så himla längtig. Och det var SÅ mysigt att få bli just det - längtig. Så när jag kom in genom dörren här hemma, så fiskade jag upp honom och satt å gossade å snusade å vaggade å kramade längelängelängelängelänge. Och fick ett leende. ♥

Datenight!

I kväll har vi haft vår första datenight sen lille Iggelini kom till världen. Den var planerad sen länge (bokade den innan Piggly föddes) eftersom jag var rädd att man varken skulle hinna eller orka tänka på att boka in mysiga parprylar när man är mitt uppe i bebisland. Mormor hade därför kommit till stan för att ratta Igster, och vi inledde datenighten med en brakmiddag på en av våra favoritkrogar: Il Tempo. Först snaskade vi oss igenom en rejäl charkbricka. Lövtunna skivor chark och ett riktigt gott glas rött till det, var nog den mat jag saknade mest under graviditeten. Men just eftersom jag längtat så oerhört mycket efter det i så många månader, så smakar det faktiskt till och med ÄNNU bättre nu. Så det är helt klart värt lite avhållsamhet. Efter charken blev det deras magiskt goda papardelle med högrevsragu. Och sen hade vi siktat in oss på en smarrig efterrrättstallrik, men då var klockan redan alldeles för mycket, så det var bara att betala å slinka iväg. Tiden sprang verkligen ifrån oss!

Etapp två på datenighten var nämligen inget man kunde komma försent till: en konsert med obehagligt begåvade Rebekka Karijord på Södra Teatern. En av min absoluta favoritartister, på ett av mina absoluta favoritkonsertställen. Sjukt bra kombo! (Instagrammade denna bild under kvällen, och blev såååå himla stolt när jag såg att hon regrammade den på sitt Instakonto! *woop woop*)

Om ni inte vet vem Rebekka Karijord är, så börja med att lyssna på "Wear it like a crown" ovan, så lovar jag att ni inte kommer kunna sluta lyssna på henne. Konserten var magiskt bra, lyxig sättning med sjumannaband och hon spelade alla mina favoritlåtar. Dessutom hade vi kalasplatser, så jag var i musikhimlen.

Och som detta inte var nog, så dök Ane Brun upp å gästade! Väldigt härlig bonus. Vi hade sån tur som slank med på den här konserten, fröken Karijord är nämligen preggo, så detta blev hennes sista spelning innan bebis. Så det kommer nog dröja ett tag innan hon är ute å turnerar igen. Efter konserten slank vi hem, till en väldigt nöjd bebis och en nästan ännu nöjdare mormor som var väldigt glad över att ha fått rå om sitt barnbarn en heeeel kväll. Det var väldigt mysigt att hänga bara jag å Niklas. Man har ju hört talas om föräldrar som går ut på date och bara längtar hem till bebben, men så tyckte vi inte att det kändes alls. Vi var sjukt nöjda med att bara vara vi. Det var heller inte så att det var "skönt att få avlastning", för vi tycker ju faktiskt inte att det är så särskilt jobbigt. Det kändes mest bara som att det var ju perfekt att vi gick ut själva; vi hade ju i alla fall inte velat ta med lille Piggly på konsert. Det känns mer som en vuxengrej än en bebisgrej. Hade vår datenight utspelat sig på ett zoo eller ett vattenland däremot (dåliga exempel kanske, men ni fattar - sånt som en bebis tycker e skoj), så skulle det känts perfa att ha med Iggy på daten. Men nu blev det bra för alla - vi fick njuta av en konsert, och mormor fick njuta av Iggy. En himla bra kväll! ♥

Datemorning!

I kväll är det min å Niklas första datenight sen Iggly damp ner hos oss. Men vi tjuvstartar redan nu å kör en datefrulle! Himla passande att det blev ett hjärta i latten då.

#familj

Just nu ligger vi alla tre i soffan å kollar på Mästerkocken på TV4play. Och hjärtat svämmar över av sån där fåglarnasjungersolenstrålarrådjurengullar-lycka.

Jag kunde aldrig föreställa mig hur mysigt det är att få barn. För oss har det varit precis sådär klyschigt fantastiskt å magiskt som man hört talas om att det kan vara. Så fort jag å Niklas tittar på Iggy så smälter vi. Vi tycker att han är världens sötaste, finaste och godaste lilla bebis, och förstår inte hur vi kunde styra upp nåt så härligt. Har vi verkligen GJORT honom? Nu är det ens svårt att minnas hur det var innan han kom. Det känns som att det måste varit så ensamt? Men det var det ju såklart inte.

Vi hade det jättehärligt innan Igster damp ner, och det var svårt att tänka sig att livet faktiskt kunde bli ännu bättre. Men det blev det. För att dra en (kanske lite lurig, men ändå) parallell - att bli med bebis är lite som att bli med mobiltelefon (denna parallell funkar bara på er som är gamla nog att minnas tiden UTAN mobiler). Man visste inte hur mycket man behövde och älskade den, innan man helt plötsligt hade en. ♥

Goodiebagsen!

Idag packades innehållet i goodiebagsen upp, jippie jippie! Och rackarns vad de var välfyllda - så mycket skojiga pryttlar! Här är jag i full färd med att riva runt i alla härliga grejer.

Det var ju tema Mammalyx på eventet, så mammalyx var verkligen vad påsarna innehöll. Titta här bara! Superhärligt doftljus från PartyLite, Nuxes megabraiga guldolja (favorit här hemma sen länge) och fräsiga hårprodukter från Kevin Murphy.

Mera Mammalyx! Nageltjofräs från Scratch, hårskugga (rosa, woop woop!) från Amberbird, ögonfransmojs och en duschcreme som jag är sjukt peppad på att testa. Verkar vara någon slags skumkräm, och det låter ju exciting tycker jag. Extra plus för den rosa flaskan såklart.

Ett lyxigt Weleda-kit! Den gröna krämen (Skin Food) var jag helt hooked på i många år, men nu är det länge sen jag använde den, så det var kul att återse en gammal favvo. Den är vansinnesbra på återfuktning, och ska tydligen vara supermodellernas hemliga knep för att få fason på torrhet. Keramikängeln är gjord av en kompis, den har hängt med mig i en massa år och brukar bo ovanför min säng, så den ingick inte. Men den var fin att ha med på bild tyckte jag.

Även kidsen fick en massa lyx. Supersöt vimpellängd från Oskar & Ellen, en virkad skallra från Sebra, en babyfilt från NG Baby, den här smarta prylen från Tröstisar, och väääärldens gulligaste lilla kaninlampa från Hungry Bunny.

Goodiebagsen innehöll också en massa goda å nyttiga snacks, för såväl mamma som bebis.

...åsså lite snacks som inte var lika nyttiga, men ååååååååå så smarriga!

Alla som delat kontor med mig vet min obsession för sköna pennor. Jag blir VANSINNIG om någon snor min favoritpenna, så jag sätter klistermärken på dem för att folk ska se att de är MINA BARA MIIINA. På riktigt. Har till och med tagit hem min absoluta favvopenna från kontoret, kan inte leva utan den. Så en lyxig penna som är skön att skriva med och dessutom snygg var ju perfa för min del!

Den här ingick inte i goodiebagen, utan den här superlyxiga sidenblusen från Island Of Your Own lyckades jag faktiskt vinna, hurra!

Och kolla här då! Sist med inte minst - saltlakrits! Woop woop! Så mycket härliga grejer! Men hörrni - eftersom goodiebagsen faktiskt innehöll ÄNNU mer än det jag visat upp här (typ omöjligt att få med allt...), så badar jag just nu i en fasans massa trevliga saker. Och då e det ju fint att få dela med sig lite tänker jag. Så vad säger ni, ska vi köra en tävling och lotta ut ett mysigt Mammalyxkit kanske?

Sköna söndag

I dag har vi haft en riktig mysdag. Inledde med att slinka förbi återvinningskuporna och pluppa i lite glasplastpapper. Alltid härligt att köra en veckorensning så att det blir lite mer plats hemma i boet. Bebis = väldigt mycket mer skräp, har vi märkt. Kuporna var för fula för att få vara med på bild, men den tjusiga skolan (där Iggy förmodligen kommer gå så småningom) får däremot godkänt som backdrop.

Det är preciiiiiis sånt här som gör att vi älskar att bo på Söder. Man promenerar in på en bakgata, och vips! ...så har nån styrt upp ett tillfälligt galleri i ett garage. Vi var ju tvungna att kika in.

Inne i garaget pågick någon slags artsyfarty installation, som jag dessvärre inte förstod så himla mycket av. Men jag hittade en barbröstad donna med rosa hår, och det får såklart tummen upp.

Niklas var sugen på att hitta en plätt med sol och lä, så vi stannade till på Mosebacke och sög i oss lite ljus å värme.

Iggys pappa. ♥

Mosebacke-dans!

Niklas skrattar ofta åt mig för att jag ALLTID fastnar utanför blomsterbutiker. Men jag kan inte hjälpa det, det finns liksom inget lyxigare än blommor tycker jag. Så jag stannar gärna till och njuter en extra minut så fort vi passerar nåt såhär tjusigt. Kan inte se mig mätt på blommor. Påskliljor, tulpaner och videkissar = vår i kubik!

Det märks att vi inte är lika up to date som vi brukar (hej bebisbubbla), för HUR sjutton kan vi ha missat att underbara Juiceverket har öppnat tre minuter från vårt hem?! Som tur är så upptäckte vi det i dag, och slank genast in för varsin shot. Här kommer vi göra av med mycket stålars, har jag på känn.

Det var soligt men satans blåsigt i dag, så jakten på mys i lä fortsatte. Blecktornsgränd vid Mariatorget erbjöd finfin trappa att sitta i, lä, sol OCH mysigt café, så där parkerade vi oss en bra stund och sög i oss både lunch å värme.

Att få sitta å kramas å prata framtid med den här mänskan är ett himla härligt tidsfördriv. En himla härlig söndag, helt enkelt!

Äääääntliiiiigen!

I morse kunde jag ÄNTLIGEN ta mitt första bad på 6 veckor - hallef*ckinglulija så underbart det var! Vet inte om det gäller alla som fött eller om det är något speziale med just oss snittisar, men jag fick i alla fall strikta order på BB att inte bada på 6-8 veckor. Dels pga ärret, men också pga avslaget tror jag (minns inte). Detta SATANS avslag. Jag hatar det. Nu är det bara teenyweeny-lite kvar, men det kan liksom inte försvinna fort nog. Konstant mens i en och en halv månad är inte härligt. Särskilt inte när tamponger är nono, utan man måste använda bindor. Har inte använt bindor sen jag var typ 15, och vill helst aldrig göra det igen. Men nu har man ju liksom varit så illa tvungen. Hursomhelst, så är ärret så tjusigt och avslaget så litet att jag i morse bestämde mig för att Nu Får Det Vara Nog. Nu är det bad som gäller! Att inte få bada har för mig inneburit ett stort minus i vardagen, eftersom jag alltid inleder min dag med just ett bad. Det är ett väldigt snällt sätt att vakna på; man stiger motviligt upp ur sängen. lite frusen och sömndrucken. Men så traskar man in i badrummet, tappar upp lite varmt vatten (med skum och väldoft såklart!) och slinker ner i karet. Och...aaahhhhhh... Det är så rackarns härligt. Man värms upp in i minsta cell, vaknar till sådär lagom mjukt och blir omedelbart på bättre humör. Redo att möta dagen. Och man behöver inte känna sig som en miljöbov heller, för det räcker med ungefär handhögt vatten, typ två decimeter max från karets botten. Så vattnet behöver inte täcka kroppen, utan man kan liksom sänka ner sig, och sen skvalpa omkring så att man får vatten över hela sig. Är vattnet riktigt varmt så blir det perfekt på det viset. Tycker oftast att man blir för varm om man har vatten upp till hakan. Då blir det mer en bastueffekt. Mitt morgonbad brukar ta ca 7 minuter, och det är verkligen världens bästa sätt att vakna upp på. Och SOM jag har saknat det! Särskilt dessa veckor när man är extraestraextra trött, och vaknar upp kallsvettig i princip varje morgon tack vare extravärmen som ammandet genererat på natten. Så att i dag (nu har det gått preci 6 veckor sen Igster kom) få återvända till världens härligaste morgonritual var...typ himmelskt.

Julafton varje dag!

Har sagt det förr men jag säger det igen: att få barn innebär ett riktigt rackarns presentregn! Mest till Igglypiggly förstås (som sig bör, han e ju ändå huvudperson), men en hel del slinker ju över till mamma Vanja också. Väldigt härligt måste jag säga, jag ääääälskar presenter (vem gör inte det iofs? Idiotisk kommentar) så jag borde kanske styra upp barn lite oftare. Det otroligt söta kortet ovan fick jag av GlamMoms medgrundare Malins söta päron. Det är handgjort av Malins underbara mamma, och står nu i köket och gör mig glad varje morgon.

Och det här superhärliga mamma/bebis-kittet fick jag från en av GlamMoms underbara bh-leverantörer; Ecolyxica-Malin! Ser fram emot att massera Iggly med oljan (om han brås på sin mamma alls så kommer han ÄLSKA massage...) och använda de andra produkterna. (Förresten, om han brås på sin mamma alls så kommer han ÄLSKA hudvårdsprodukter överlag. Det kanske är nu jag inviger honom i krämernas/oljornas/tvålarnas ljuvliga värld?) De är från Weledas Baby-serie, gillar att allt innehåll är naturligt. Och sätter man nyckelpigor på flaskorna så har man redan halva inne hos mig. Fick också en superfin kräklapp från en kompis mamma som syr barnkläder av återbrukade tyger. Bra idé! Dots and Stripes heter de, har tyvärr ingen tjusig bild på kräklappen för den är...nerkräkt. Iggly är lite glupsk tror jag, för även om vi rapar honom efter varje måltid så pluppar det alltid upp mat ur hans lilla mun igen. Det kan komma lite närsom, antingen alldeles efter käkandet eller när det gått flera timmar. Det är väl ingen fara egentligen, tror inte Piggly lider så mycket av det. Det är nog mer tvättmaskinen (i detta fall mammas händer, eftersom vi har tvättstuga i källaren vilket innebär att det blir en hel del tvättaihandfatet-tvättar) som tycker det kan bli lite träligt.

Sköna gröna söndag!

I dag körde Iggly på en helgrön outfit. Kändes väldigt rätt denna sköna söndag, som var fylld till bredden av VÅR! Yes!

Passar också himla bra med grönt, eftersom smeknamnet som just nu går varmt här hemma är Grodis. Jag vet, lite löjligt, men det kan inte hjälpas.

Grodis matchade sin mamma, eftersom även hon rockade grönt i dag. Och mamma matchade väggen. I alla fall mammas hår. #varslutarfrippanvarbörjarteglet

Nu hände det!

Precis som några av er varnade för, så upptäckte jag i natt att Igglypiggly blivit hård i magen av ersättningen som vi kompletterar amningen med (Baby Semp). Och återigen - vilken satans TUR att jag har er...! För annars hade jag inte haft en aning om vad det berott på, utan säkert börjat mecka med vad jag själv stoppar i mig, för att på så sätt påverka bröstmjölken, eftersom man ju hört så mycket om att det mamsen äter kan påverka bebin. Men tack vare er så insåg vi direkt att det förmodligen var Baby Sempen det berodde på. Så tack! Ni besparade oss en massa oro och huvudvärk. ♥ Ni tipsade ju om något som heter NAN som man kan köra på istället, men den var slut på ICA, så vi köpte hem den här varianten. Nu väntar vi med spänning på nästa bajsblöja, för att se om saker och ting har...ehhh....löst sig.

Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen