Visa alla blogginlägg

Visar taggade inlägg med ♥ Preggo-Vanja

Förlossningsberättelse del 1!

Sorry att det dröjt lite, men här kommer nu första delen av min förlossningsberättelse! Iggy kom till världen via planerat kejsarsnitt den tjugonionde januari 2014. Bilden ovan är tagen samma morgon, på min älskade megasuperduperkitschiga loppisfyndade almanacka. Jag hade sovit rätt bra måste jag säga (trodde att jag kanske skulle vara nojig och knappt sova alls natten innan förlossningen, men så blev det inte märkligt nog, jag sov som en stock), och gått upp extra tidigt för att hinna med tvättritualen som man utför innan en kejsarsnittsoperation. För att gardera sig så bra man kan mot otäcka infektioner så skrubbar man hela kroppen noggrant och tvättar håret med en särskild desinfektionslösning, både kvällen innan och samma morgon som snittet äger rum. Man tar också bort allt nagellack, smink, får inte ha några hårprodukter eller använda hudlotion. Så man kommer in på operationssalen renskrubbad som...en liten bebis faktiskt. Kommer inte ihåg senaste gången jag var så..ehh, naturlig. (Tack å lov hade jag styrt min ögonfransförlängning, så att jag fick känna mig liiite fräsig i alla fall.)

BB-väskan var packad (här är inlägget om vad som åkte med i den), och jag stod i hallen och tog en sista bild ner på min mage. Det kändes så sjukt konstigt att den skulle vara borta bara några timmar senare, ersatt av en liten bebis. Jag hade ju haft svårt under alla 40 veckor att koppla att graviditeten faktiskt skulle resultera i ett riktigt litet barn, och inte kändes det mer på riktigt ens denna morgon. Både jag och Niklas kände oss förvånansvärt lugna, det var inga fjärilar i magen, ingen nervositet. Kanske berodde det på att jag födde just med kejsarsnitt? Hade jag haft värkar så är det möjligt att det känts mer "på riktigt". NU HÄNDER DET liksom. Vad vet jag? Vi mådde i alla fall väldigt bra, och när vi stängde ytterdörren så pratade vi om det märkliga med att nästa gång vi öppnar den, så är vi tre personer som ska bo hemma hos oss. Då har vår duo blivit en trio, och istället för att vara ett par så har vi gått och blivit en liten familj.

Vi tog vårt pick å pack och traskade ner till caféet som ligger i bottenvåningen på vårt hus. Där käkade Niklas frulle (eftersom jag skulle opereras så var det fasta som gällde för min del, ingen gokaffe där inte), och vi knäppte en bild på vår sista frukost som icke-päron. Cafétjejen tittade lite extra stjärnögt på oss, där satt vi i ottan med packade BB-väskor och ett tomt babyskydd bredvid oss. Hon förstod ju att vi skulle åka och föda barn, och på nåt sätt så blir det märkligt även för dem runtomkring. De blir ju (precis som vi) så medvetna om att här sitter två människor som inom kort ska få vara med om det största som kan hända i livet. Det är så fint, och man har någon slags magisk glans strösslad över sig känns det som. Efter frullen tog vi en bulle till Danderyds Sjukhus, och även taxichauffören blev stjärnögd när han såg min mage och maxi-cosin. Glad som en lärka ägnade han färden åt att berätta om sina egna barn, och om vilken magi som väntade oss. Och det var så skönt att han liksom tog kommandot och bubblade på hela vägen till sjukhuset. Så blev världen liksom lite normal igen, och det där andäktiga som svävar kring en lättade lite. Det andäktiga e fint, men det är också lite påfrestande kan jag tycka. Så det var skönt att taxiresan blev som en normal taxiresa, fast strösslad med lite extra stjärnglans förstås.

Väl framme på Danderyds Sjukhus så checkade vi in på avdelning 17. Det är en specialavdelning för de som föder med planerat kejsarsnitt. Det var mycket mysigare där än vad jag hade trott, och medan vi väntade på att få ett rum så kom det en nybliven pappa gåendes, med sin lilla lilla pinfärska bebis på armen. Då började jag nästan gråta, och det var så fint att tänka på att i alla rum inne på avdelningen så låg det alldeles nya små familjer och förundrades över sina små underverk. Och snart skulle vi vara en av dem. Eftersom vi filmade ett "Gravid vecka för vecka"-program (programmet från förlossningen hittas här), så mötte vi upp kamerateamet på avdelningen, och producent-Malin knäppte den här bilden på mig. Den allra allra sista bilden på min bebismage. Det känns så oerhört konstigt att tänka att det faktiskt var Iggy som låg därinne, bara några timmar innan han kom ut. Jag kan nog fortfarande inte förstå att jag och Niklas verkligen har GJORT Iggy. Min hjärna kan inte riktigt processa det där, det är för märkligt för att jag ska kunna ta in det nånsin tror jag.

Vi blev väldigt varmt mottagna av en superskön barnmorska som tog med oss in till ett rum där vi fick byta om till våra snajdiga kejsarsnittsoutfits. Hon gick också igenom allt som skulle hända de kommande timmarna, och vi fick ställa alla eventuella frågor som vi hade till henne. Precis som alla andra som tog hand om oss på avdelning 17, både under snittet och dagarna efter, så var hon så himla mjuk, kompetent, inkännade, lugn och proffsig att det var omöjligt att inte känna sig supertrygg. Jag förundrades över att hon och alla de som jobbade där kunde vara så oerhört fina. Det här är ju deras jobb, nåt de gör VARJE dag. Och ändå så fick de oss att känna som om vi var det första paret nånsin som fått barn. De var så uppmuntrande, exalterade, omhändertagande. Magiskt fina människor helt enkelt, som gör ett så otroligt bra och viktigt jobb. Varenda dag, år ut och år in. Fantastiskt.

Niklas, någon timme innan han blivit pappa. Har tyvärr ingen bild på honom i hans operationsoutfit, men kan berätta att han var himla tjusig. Efter att vi klätt om så tog barnmorskan med oss ner till operationsavdelningen, och promenaden genom sjukhuset var lätt surrealistisk. Då började det det helt plötsligt pirra i kroppen, och nervositeten började tränga sig på. Jag hade ju läst på så mycket om kejsarsnitt, så jag var inte orolig att något skulle gå snett eller så, och jag visste ju precis hur allt skulle gå till. Det enda jag egentligen var nojig över var ifall jag skulle tycka att det var obehagligt när de plockade ut Iggy. Man blir ju bedövad från bröstet och ner, och kan inte röra benen, så man känner ingen smärta. Men däremot känner man ju att någon drar i en, eller rör vid en. Och jag var nervös över att det skulle vara läskigt; att även om det inte gjorde ont, så kanske det skulle vara sjukt obehagligt att känna att någon röjde runt med en? Men jag försökte hålla fokuset på att vi snart skulle få träffa Iggy, och att själva proceduren ju faktiskt går så snabbt. "Om 45 minuter är allt klart, och vi har vår lille bebis", tänkte jag. Och då gick det ändå rätt bra att hålla tankarna i styr.

I det här klippet (som vi filmade själva då filmteamet inte fick följa med in i operationssalen) så har jag klättrat upp på operationsbordet och ska precis få ryggmärgsbedövning. Jag blev förvånad över hur "ofarlig" själva operationssalen såg ut. Jag hade väntat mig ett grått, tråkigt sjukhusrum. Men det var supermodernt, läkarna och sköterskorna hade glatt färgade hårmössor, och det var allmänt trevlig stämning därinne. Kändes mer som ett rum taget ur typ Grey´s Anatomy eller nåt. De frågade om vi hade med oss någon särskild musik som vi ville att de skulle sätta på, men jag tyckte att deras skvalradio som redan var på var perfekt - den gav liksom en skönt avväpnande ljudkuliss, och det kändes mer som att man var i ett mysigt fikarum än i en operationssal. Så Iggy föddes till tonerna av riktigt lökigt radioskval (typ Lugna Favoriter). Oerhört ironiskt då hans föräldrar är nästan ohälsosamt intresserade av musik, och Lugna Favoriter är nog den sista radiokanal vi någonsin skulle sätta på. En låt jag minns var 80-talets tryckarklassiker "Nothings gonna change my love for you" (!), och det var så himla roligt när den brakade igång. "Hur cheesy kan det bli liksom?" fnittrade jag inuti mitt huvud. Men det var skitbra! Lättade upp stämningen och tvättade bort ett duktigt antal nervositetsprocent. Så tack, kära Glenn Medeiros - du var min lustgas! Nåväl, i klippet ovan så ligger jag alltså på operationsbordet, jag har fått lokalbedövning och narkosläkaren ska precis till att lägga ryggmärgsbedövning. Niklas sitter bredvid bordet på en stol, håller min hand och...håller på att svimma. Det visste dock inte jag (tur det!). Minuterna innan hade en sköterska nämligen satt i min infart i handen (där droppet går in), men hon (det var en nääästan färdigutbildad sköterska, så hon fick öva på mig) misslyckades och satte den fel, så en ordinarie fick komma och göra om det. Eftersom jag inte gillar att titta på när folk sticker nålar i mig, så tittade jag åt ett annat håll, men Niklas såg vad som hände, och tydligen började det rinna en hel del blod när infartsproceduren skulle göras om, och det droppade ner på golvet och hade sig. (Det här märkte jag alltså aldrig av, ont gjorde det inte heller. Brände till lite, som alltid när man får en spruta, men inte värre än så.) Men det såg alltså ganska jobbigt ut, och detta i kombination med känslan av NU HÄNDER DET - SNART ÄR LIVETS STÖRSTA STUND HÄR, fick Niklas att bli lite vimmelkantig. Men han skötte det snyggt, och lyckades (utan att oroa mig) få en sköterska att ge honom ett glas saft. Och sen piggade han på sig och återvände från svimmandet. Rackarns tur det - vilken klassiker det hade varit annars! Frugan ligger och blir skuren å stucken, och maken svimmar, ha ha ha... Men som tur var, så avvärjde saftslurpandet svimningen, och jag märkte aldrig att han var på väg att tuppa av. Phu.

Efter att jag fått lokalbedövning, så fick jag lägga mig på sidan och kuta som attans med ryggen, så att de kunde sätta ryggmärgsbedövningen. Det kändes överhuvudtaget inte och man blev så lugnad av att alla hela tiden berättade precis vad de gjorde, och vad som skulle hända härnäst. En sak jag tänkte på var att samtliga i rummet var kvinnor, den enda karln var Niklas - och Iggy så småningom. Och det kändes också skönt, jag kände mig aldrig särskilt utlämnad, trots att man är naken från midjan, det sätts in kateter osv. Och det berodde nog mycket på att man var omgiven av dessa fantastiskt proffsiga - kvinnor. Hade nog känt mig mer obekväm om läkaren var man faktiskt. När ryggmärgsbedövningen lagt sig så får man som sockerdricka i benen, och sen förlorar man både förmågan att känna smärta och att röra dem. Att inte kunna röra benen var också något som jag trodde eventuellt skulle vara obehagligt, men tvärtom så kändes det bara bra. Det kopplade liksom bort en ytterligare från det som skulle hända på andra sidan skynket. Och på tal om skynke, så var det ungefär nu som det sattes upp. Jag och Niklas höll till på vår sida, och läkarteamet på sin. Katetern sattes in, men eftersom bedövningen redan var i full gång så kändes inte det alls. När allt var preppat och klart så kom själva kirurgen in, en bastant dam från Östeuropa som vi hade träffat en vecka tidigare när vi skrev in oss för vårt snitt. Och den damen hade örnkoll, kände man. Hon hade sån rackarns pondus och ingjöt sån respekt. Det är ju lätt att noja upp sig inför en sånhär stor operation, men man måste komma ihåg att dessa sköterskor och läkare gör detta dag ut och dag in. På Danderyds Sjukhus gör man ett kejsarsnitt i timmen, så de som tar hand om en är så oerhört rutinerade. Vilket verkligen känns, när man väl ligger på det där operationsbordet själv.

Längre än såhär hinner vi inte i dag, men inom kort så dyker såklart del 2 av denna förlossningsberättelse upp. Då får ni veta hur det kändes när Iggy plockades ut, och även se videos på en pinfärsk liten bebis inne på operationssalen. Så håll ut - det kommer mera... ;-)

Amningshjärnan har landat!

I morse knatade jag, Niklas å Iggy (okej, Igster åkte väl snarare än knatade) till BVC för en viktkoll. Allt såg bra ut och Piggly går upp som han ska, vilket känns kalas. På bilden ovan är vi på väg hem igen. Men, den uppmärksamme kan säkert se att något saknas på denna bild. En älskad trotjänare, och min konstanta partner in crime.


Jupp, min "once on never off" Sia Bag från Marc by Marc Jacobs. Sen jag köpte den här väskan har det knappt gått en dag utan att den åkt på. Den e så sjukt praktisk och är i en perfekt storlek. Och grymt att man kan ha den tvärsöver kroppen och få fria armar, annu bättre nu när det finns en bebis som gärna ockuperar just dessa armar. Sen livar ju lite grönt ormskinnsmönster liksom upp vilken outfit som helst, inte dumt. Hursom, den saknas i alla fall på bilden ovanför, och jag hade självklart glömt den på BVC. Och kom inte på det förrän vi var hemma igen. Inget annat att göra än att knata heeeela vägen tillbaka (dessutom är det en lång rackarns väg till vårt BVC, blev en väldigt sporty dag det här), fiska upp den (hade till råga på allt glömt den ute i vestibulen mitt på en bänk, känns som ett smärre mirakel att den låg kvar på samma plats helt orörd) och knata heeeeela vägen tillbaka hem igen. Phu. Känns som jag sprungit ett maraton i dag. Nåväl, jag är inte en person som glömmer min handväska (känns lika troligt som att jag skulle glömma mitt högra ben), så min enda förklaring till detta är att amningshjärnan har landat. Den är ju vida omtalad, så jag är mycket spänd på att se vad som glöms härnäst. Kommer jag smeta tandkräm runt ögonen i kväll innan jag går och lägger mig? Hälla skumpa i Iggys Calma-flaska? Spännande tider det här.

På väg tillbaka, med ormskinnsväskan på plats igen. Och en ormande bebis i famnen som bonus, prommisen blev liite för lång för Iggys smak. Så det blev till att plocka upp honom och bära sista vägen. En annan sak: har fått lite frågor om jag inte kan fortsätta med lite outfitbilder, och det kan jag absolut göra. Så får ni hojta om ni tycker det är tråkigt, nu när jag inte har en mage att klä längre. Men i dag var jag i alla utstyrd i detta:

Preggoleggings / GlamMom.se (slutsålda)

Pjucks / Whyred

Väska / Älskade parhästen från Marc by Marc Jacobs

Kofta / Acne

Amningstisha / GlamMom.se som hittas här

Amningsbh / GlamMom.se som hittas här

Jacka / H&M

Halsduk / 15 år gammalt garderobsfynd

Kepa / Hattbaren

Ormande bebis / Iggy iförd stilig overallpåse från Lindex

Vagn / Joolz som hittas här

Skötväska / Bagasi som hittas här

Amningsponcho som också var kalasbra som mörkläggningsfilt på vagnen / GlamMom.se som hittas här

Men, om jag ska fortsätta med lite outfitbilder - vad ska vi kalla dem? "Dagens Preggo" känns ju lite...daterat nu liksom. "Dagens Mama" har ju Anine Bing ockuperat. "Dagens Outfit" är ju bara för lökigt. Så vad ska dessa inlägg heta? Help!

Nytt avsnitt ute!

Denna härliga Alla Hjärtans Dag bjussar jag på ett nytt avsnitt av "Gravid vecka för vecka", passande nog med det oerhört romantiska temat "Vanja visar upp kejsarsnittsärret"!. Jag plockade ju bort bandaget över snittet för ett tag sedan, och i veckans program får ni följa med när jag med nervösa fingrar upptäcker vad som finns bakom kirurgtejpen. Det kommer såklart fler bilder på hur snittet läker, än så länge finns inte så mycket att visa dock. Tejpstripsen sitter kvar (trots idogt duschande), så förutom att svullnaden gått ner rejält så är det inte så stor skillnad sen jag tog av bandaget. Men uppdateringar kommer, lovar!

Det här är det näst sista avsnittet tror jag för min del i serien. Men jag kommer fortsätta videoblogga och lägga upp material på min egen kanal, så prenumerera gärna på den, så att vi kan fortsätta hänga tillsammans här i cyberspace. Så mysigt ju! Min egen YouTube-kanal hittas här!

Familjemys!

Jag och Niklas kände att vi ville vara själva så länge han var ledig från jobbet, och bara götta oss på egen hand i vår bebisbubbla utan någon press på att behöva vara sociala. Vilket var superhärligt. Det är så mycket att ta in ändå de här första veckorna, så det var skönt att inte behöva fokusera på något annat överhuvudtaget än att bara gossagossagossagossa med varandra. Men nu är det fritt fram för besök, så igår körde vi ett första familjerace. Först kom moster Mini på besök. Hon å Igster trivdes himla bra ihop, vilket känns härligt då moster är sjukt peppad på att bli en flitigt anlitad barnvakt. Och då måste man ju komma överens. Byta blöjor är hon inte riktigt lika peppad på dock, konstigt nog. Men det ingår liksom i barnvakteriet, försöker jag förklara.

Sen var det dags för farbror John att hälsa på Piggly. De trivdes himla bra ihop de med.

Har en känsla av att farbror John kommer bli lite av en idol för Igster. Han är nämligen en väldigt härlig typ. Det är för övrigt han som startat och driver Surfers Lodge Peniche, som jag tipsat om tidigare. Där kommer vi hänga så mycket vi kan under Iggys uppväxt.

Fräsiga faster Olivia var också på besök. Hon har nyligen styrt upp en liten bebis hon med, som nu är 7 månader. Iggys kusse. Vi har storslagna planer på att kusinerna ska bli bästisar.

En hiiimla trevlig bonus med besöksprylen är ju att man får presenter, jippie! Eller, Iggy får presenter rättare sagt. En mysig hoodie som tydligen är kussens favvis utrustades vi med. Faster tipsade om att det e toppen med luvtröjor, eftersom det e rackarns praktiskt med en inbyggd mössa, plus att det inte blir kallt i nacken. Himla bra med en svägerska som ligger några månader före i bebisracet, kan fråga henne om allt. Toppen!

Och ingen bebisgarderob är väl komplett utan ett gäng färgglada och djurmönstrade (älska älska djurmönstrat!) sockor?

Världens sötaste lilla barnvagnskort! Det var sjukt mysigt att få besök, alldeles perfekt timing faktiskt. Efter bubbledagarna har man börjat längta efter lite folk, och efter att få visa upp sitt magiska underverk såklart. Och det var roligt att det funkade så bra, denna besöksdag/kväll. La familia hade köpt med sig en massa god plockmat, så vi körde en avslappnad middag (som var ganska duktigt högljudd) med Igglypiggly snusandes en knapp halvmeter från bordet. Vi kör på med ljud omkring honom så att han ska vänja sig vid lite liv å rörelse. Tassar inte, pratar inte med låga röster osv. Vet inte om det påverkar i längden (det är säkert en personlighetspryl också, samt att det garanterat kommer faser då det är tassa or die som gäller), men än så länge känns det skönt att vi inte behöver ändra vår ljudkuliss här hemma för att Iggy ska trivas. En rackarns mysig dag å kväll var det.

Tack!

...fina fina fantastiska ni för all kärlek och förståelse! Jag är helt överväldigad av all respons, men framförallt är jag lättad. För ni har förstått vem jag är och vad jag står för, och det känns så himla himla bra. Visste väl det, det är smarta girlies som läser den här bloggen, det vet jag ju sen tidigare! Jag släpper det här grötiga kriget nu och traskar vidare. Dock med fågelsång i bröstet och extra fjädring i stegen på grund av allt fint ni öst över mig. Tack tack och åter TACK. Love you! ♥ ♥ ♥

Grötfrullen som blev till ett krig

Tidigare i dag la jag upp den här bilden på min grötfrulle på Instagram. I den tillhörande bildtexten skrev jag (med glimten i ögat, trodde jag att folk förstod) att efter 10 dagar i bebisbubblan där jag å Niklas spenderat varje vaken minut med att gossa med Iggy, mysa i soffan och trycka i oss så mycket smarrig mat och marängsviss vi bara orkat, så är en grötfrulle på sin plats. Jag skrev också (även här, ironiskt, vilket jag trodde framgick) att jag hade "gått upp mer under dessa bebisbubbleveckor än under hela preggofieringen", och bad marängsvissen hålla sig på armlängds avstånd, "åtminstone tills på fredag". Sen dess har det rasat något slags krig på min Instagram, där jag blir anklagad för att hetsa unga tjejer till självsvält, och jag anses vara en dålig förebild för alla gravida (inte bara det, alla kvinnor som någonsin fött barn) eftersom jag tydligen "skapar smalhets", "kroppsnojjar" och "skickar ut fel signaler till mina medsystrar". Suck, pust och stön, känner jag. Det enda jag ville säga med denna bild var precis det jag skrev: att efter 10 dagars intensivt marängsvissmumsande så kändes det som att en tallrik gröt var på sin plats. Varken mer eller mindre. Men, nu är debatten igång, så varför inte prata lite om detta med kroppsideal? Jag vill först och främst säga, att om det är någon av er bloggläsare som uppfattar mig som en kroppsfixerad smalhetsare som sprider osunda ideal, så ber jag verkligen innerligt om ursäkt. Det är det sista jag vill. I så fall har jag klumpat till det på nåt sätt, och då är jag verkligen ledsen. Att jag lägger ut bilder på hur min mage ser ut efter mitt kejsarsnitt har ingenting överhuvudtaget att göra med att jag (som Instagramkrigarna kanske tror) ägnar varje vaken minut till att tränabantasvälta för att "komma i form" efter min graviditet, eller att jag på något sätt tycker att man SKA "komma i form" efter att man fött barn. Eftersom jag bjussat på magbilder medan Iggy låg däri, så tänkte jag helt enkelt att jag fortsätter att bjussa på magbilder, även när han flyttat ut. För att jag själv är sjukt nyfiken på vad som händer med kroppen efter en graviditet och förlossning, och tänkte att det kanske finns fler som jag som skulle tycka att det vore roligt att se vad som händer. När jag la ut den första bilden efter förlossningen hade jag ingen aning om att det skulle ta 12 dagar tills dess att jag kände mig relativt back on track kroppsmässigt. Jag inser att det gått snabbt. Säkert snabbare än för vissa, men lika säkert också långsammare än för vissa. För vi kvinnor är OLIKA. Men det hade lika gärna kunnat ta 12 veckor, 12 månader eller så hade jag aldrig känt att jag var tillbaka på banan. Och jag hade bjussat på bilder på det med. Förstår ni? Och det är inte så att jag levt på gymmet (har aldrig tränat i hela mitt liv) eller på något sätt bantat för att jag panikartat känt att Jag Måste Bli Smal Igen Efter Min Förlossning. Inget kunde vara mer fel. Jag har grisat runt i soffan och gossat med min nyfödda bebis och min fina karl, och mumsat sviss och annat göttigt för kung och fosterland. Att Bli Smal är så långt ner på min prioriteringslista så man behöver kikare för att se den punkten. Om den ens finns. Därför blir jag så satans arg när folk lägger ord i min mun och anklagar mig för att hetsa andra nyblivna mammor att banta så fort bebisen pluppat ut. För det finns inget som gör mig så ledsen som när tjejer/kvinnor lägger alldeles för stor del av sin energi på att vara missnöjda med hur de ser ut. Om hälften av den energin las på något positivt istället så skulle vår kvinnliga värld se annorlunda ut, det lovar jag. Vi skjuter oss själva i foten när vi låter oss ockuperas av missnöjda tankar kring kroppsideal, istället för att fokusera på det som är bra å fint å fantastiskt med oss.
Vad gäller det här med "att komma i form" efter en förlossning så tycker jag att det är väl upp till var och en hur man vill göra. Vissa vill upp på trappmaskinen dagen efter BB, för att de mår bra av det. Och vissa vill äta sviss och låta preggokilona dunsta i lagom takt, för att de mår bra av det. Och vissa är fullkomligt nöjda med några extrakilon på höfterna, och skiter högaktningsfullt i det där med att "komma i form", för att de mår bra av det. Och det som är så viktigt här, tycker jag, är att alla dessa alternativ (och några miljontals alternativ till såklart, eftersom alla är OLIKA) givetvis är "rätt". De är rätt för rätt person, och vi måste bli bättre på att tillåta varandra att vara just... OLIKA. Det är ok att vara smal, det är ok att vara rund, det är ok att vara muskulös, det är ok att vara kortlångspinkigtjocklånghårigkorthårigblondellerbrunett. Eller jag tycker i alla fall att det SKA vara ok att vara OLIKA. Det finns plats för alla, utan att det ska bli sura miner. Jag blir uppriktigt ledsen när det uppstår något slags kroppshetskrig över en bild på en tallrik gröt, som inte var något mer än just en tallrik gröt. För det säger så mycket om vad som försiggår i människors hjärnor, och hur den där energin jag pratar om (som så gärna läggs på fel saker) ägnas åt att läsa in kroppsfixering i en Instagramfrukost, istället för att garva åt en smålarvig (och oviktig) bild med en glimten-i-ögat-text, och Gå Vidare Med Sin Dag. "Seek and you shall find", finns det ju ett ordspråk som lyder, och om man själv ockuperas av kroppsfixering så är det klart att man gärna läser in det i det mesta, även på ställen där den inte har att göra. Som min grötfrulle.
Hursomhelst, så vill jag bara en gång för alla säga att jag på intet sätt vill hetsa gravida eller nya mamas till något slags osunt kroppsideal. Tvärtom! Jag är och har alltid varit en ultrafeminist som gått in för att peppa andra tjejer på alla fronter som finns: jobbmässigt, utseendemässigt, karaktärsmässigt - vi brudar behöver ge varandra allt beröm vi kan på alla sätt vi kan. För om vi kan skaka av oss det här giftet som stavas Jag Duger Inte och istället ägna den energin åt att se oss själva i ett positivt ljus, då jävlar kommer vi invadera varenda bolagsstyrelse och maktposition som finns därute i världen. På nolltid. Det sista vi ska göra är att klanka ner på andra tjejer, leta fel och anklaga dem för saker som inte stämmer för att man själv lider av hjärnspöken. För det tråkiga är, att det alltid är vi tjejer själva som skapar såna här krig, upprör oss, anklagar och pekar finger. Medans snubbarna garvar hela vägen till bankdirektörsjobbet och highfivear (den manliga) kollegan för att de slipper konkurrens, eftersom de driftiga brudarna som annars skulle stulit deras jobb lägger energi på att tjafsa - med andra brudar.
Avslutningsvis: Det här är min blogg, där jag berättar om mitt liv och lägger upp bilder som har med mig att göra. Eftersom jag är jag och ser ut som jag gör (och tro mig, det finns inte ett kroppsfixerat ben i min nyförlösta lekamen, om jag nu har studsat tillbaka rätt snabbt viktmässigt så har det inte med något annat att göra än gener, gördel och Igsters ivriga mumsande på sin mamma) så kan jag omöjligt ge en bild av någonting annat än just min verklighet. Och den ser ut såhär. Medans en annans verklighet ser ut på ett annat sätt. Och det är precis lika brafinthärligtfantastisktmysigt. För alla är just - OLIKA, och det måste få vara ok.
Jag kommer inte kommentera detta ämne mer, oavsett vad för kommentarer som kommer in på det här inlägget, då jag tycker denna text säger precis var jag står i den här frågan.

Denna satans värme

Ni som hängt med den här bloggen ett tag vet ju att jag har varit så sjukt satans varm under min graviditet. Så pass att det liksom blivit skämmigt att gå å fixa naglarna, eftersom jag handsvettats så mycket på de stackars nagelmänskorna. Hua hua. Såg fram emot ett svalare liv när Iggy flyttat ut, men TJI FICK JAG! Kan tala om att jag är typ ÄNNU varmare nu. Suck. Tydligen gör mjölkproduktionen att man stiger någon grad i kroppstemperatur, så trots att jag går runt i linne här hemma så är jag alldeles för varm. Hela tiden. Och det blir inte bättre av att ha en liten goskorv (som dubbeljobbar som element) på bröstet en stor del av dygnet. Värst är det på natten, då tillverkas tydligen mest mjölk, vilket gör att man blir som allra varmast just då. För mig innebär det att jag svettas floder och vaknar upp i blöta lakan. Himla mysigt. Trodde först att det var något fel, men när jag var och styrde naglarna (hos ytterligare en stackars nagelmänska som fick stå ut med min hetta), så fick jag höra av henne (som fått en bebis för tre månader sen) att hon var precis likadan. Hon tipsade om att lägga handdukar i sängen så att man ska slippa byta lakan hela tiden. Så nu kör vi på det. Hon sa även att det minskar med tiden, så jag ser fram emot att kunna bli lite härligt cool sådär lagom till sommaren. Som säkert kommer vara stekhet bara därför. ;-) Och just det, en annan sak. Ni hade alldeles alldeles rätt i det där med att avslaget liksom kommer och går. Jag sa ju att jag kommer sluta med bindor eftersom det var så lite, men kan väl säga nu att avslaget liksom inte var riktigt...avslaget. För att vara lite Stefan & Krister-ig. Så man ska inte riktigt ropa hej på den fronten för tidigt. Ni har alltid så bra tips å input! Tack tack å kram på er!

Iggly kontrolleras

I går var BVC på besök hemma hos oss. En himla trevlig kvinna som hette Åsa gav oss en massa bra information och gick igenom allt som vi har framför oss på BVC-fronten; vaccinationer, kontroller, läkarkoller. Och jag måste säga att jag är så jäkla impad av all hjälp man får som färsk förälder. Från MVC, via förlossningen och nu på BVC. Rara och kompetenta människor som engagerar sig i vår nya familj och ser till att vi får en så bra start som möjligt. Helt plötsligt så känns det inte så rackarns segt att så mycket av såväl mina som mitt företags stålars åker rakt in i skattekassan. Heja Sverige! ...måste jag säga. Det är faktiskt helt otroligt vad man blir omhändertagen i det här landet.

BVC-Åsa kollade upp Igster ordentligt, och allt såg finfint ut. Det moment som vi väntat med spänning på var själva vägningen, vi var väldigt måna om att imponera på Åsa med en tjusig viktuppgång. Och halleluja - Piggly har gått upp till sin födelsevikt! Efter en knapp vecka hemma. Så det var MVG på matfronten. Bebisarna har tre veckor på sig att gå upp till sin födelsevikt från det att de kommit hem, så att han hunnit ikapp efter bara en vecka känns superbra. Vi har utvecklat en metod som ska ge Iggy absolut mest näring; 15 minuter på höger boob, sen 15 minuter på vänster (efter 15 minuter sinar mjölken, så då finns det ingen mera mat där), och sen Baby Semp (ersättning) som pappa ger. Igster käkar olika mycket Semp beroende på hur mycket mjölk han fått i sig, ibland alltihop, ibland bara hälften. Förhoppningsvis ökar min mjölkproduktion allteftersom, så att vi kan köra bara på den så småningom. Men än så länge är Sempen en räddande ängel.

Svar på lite undringar

Det har slunkit in en del frågor på sistone, och eftersom det inte finns någon fräsig svarsfunktion på kommentarer i den här bloggen, så tar jag ett gäng nu istället. Nåt som det kommer in mycket frågor om är mitt och Niklas juicande. KUL! Jag sprider mer än gärna juiceevangeliet. Världens lättaste och göttigaste sätt att få i sig en rackarns massa nyttigheter. Regel nummer ett är att köpa en schysst juicemaskin, som man dessutom tycker är lite snygg. Så att den får stå framme hela tiden. För om det blir en sån där grunka som man Måste Plocka Fram innan man kan använda den, så kommer den aaaaaaaldrig att användas. Vi har en råsaftcentrifug från Philips som vi tycker är kalasbra. Förutom att den är rätt snygg så är den enkel att rengöra, går på 1 minut. Också himla viktigt, är det för många delar att röja omkring med och diska efteråt så blir det också för meckigt. Lägg hellre några hundralappar extra på en maskin som är lite lyxigare och genomtänkt, just för att undvika att det bara blir en såndär hyllvärmare i köket.

Vad gäller recept så är ett tips att alltid ha med 1 äpple och 1 apelsin, eller 2 äpplen/2 apelsiner. Har man det som bas så kan man i princip slänga i vadsomhelst, och allt blir gott på grund av sötheten och fräscheten i äpplena/apelsinerna. Vi försöker att alltid få med broccoli eller grönkål eftersom det är såna superdupergrönsaker som är bra för ALLT. Ingefära är också toknyttigt (forskning visade nyligen att det är lika farligt för t ex cancerceller som broccoli), så det åker också alltid med. Efter det sätter bara fantasin gränser. Morötter, selleri, tomat, spenat, sallad (jodå, t ex ruccola är jättegott i lagom dos), alla möjliga frukter såklart, med mera med mera. Personligen älskar jag att ha i väldigt mycket citron (minst en halv!) i mina juicer, det fräschar upp (tycker inte om när det blir för sött). Komplettera med linfrölja (bra vegoalternativ till omega3-olja, de kapslar som är gjorda på fisk utarmar våra stackars hav och är inte så miljösnälla) så har du världens bästa start på dagen. Jag älskar känslan av att det första jag fyller kroppen med på morgonen är en massa goda nyttigheter. Och kom ihåg - köp all frukt ekologisk! Väldigt viktigt när man är en juiceoholic, eftersom man vill slänga ner så mycket man kan med skalet på då mycket nyttigheter sitter just där. Och då vill man inte ha äpplen och morötter som lyser i mörkret för att de är så fulla av pesticider...

Jag använder mig av bloglovin och skulle så gärna vilja följa dig där, men bara er gamla adress hittas?
Flera av er har frågat om Bloglovin, och I´m on it! Denna blogg har inget RSS-flöde som krävs för Bloglovin men jag hoppas det går att lösa. Om/när jag kirrat det hojtar jag till i ett inlägg så att ni har koll.

Hur gjorde ni när ni väl bestämde er för att skaffa barn, hade ni koll på ägglossning på något sätt? Eller körde ni bara på så att säga, ;-) Hur isåfall, varje, varannan eller hur ofta borde man ligga i? Hört så många olika sätt. Klurigt det där!
Eftersom min mens är extremt oregelbunden så körde jag med ägglossningsstickor för att få ett hum om när det liksom var...dags att göka. När stickan sa Kör! ...så körde vi. Och då blev Igster till. Så vi hade tur, det gick på första försöket. Vissa rekommenderar att man struntar i ägglossningsstickor och ligger varannan dag, då finns det liksom killar kvar i systemet om vi säger så, om man inte ligger på själva ägglossningsdagen. Tycker man får välja det som känns bäst för en själv och sitt förhållande, det får ju liksom inte bli ett jobb. Det måste ju vara kul. ;-)

Vad har du för storlek på dina amningsbh-ar? Lite svårt och veta när man ska köpa, men ser att vi har ungefär samma kroppsbyggnad.
I mjuka bhar som har storleksskala S, M, L, XL (som den här och den här t ex) har jag storlek S. I en "vanlig" bh-skala har jag 70C, som t ex i den här. Läs gärna igenom vår BH-info och kika på vår BH-skola, så tror jag du får svar på en hel del du undrar över.

Fick en hel del undringar om amningsbhn jag har på den här bilden. Har sagt det förr, men det tål att sägas igen; den är en riktig favvo. Framförallt att ha på natten. Och på BB var den guld värd. Så mjuk och go, och inget som är obekvämt. Den hittas här.

Jättefin bh! Men hur får man fram boobisarna när man ska amma?
Det är en omlottlösning, så man drar bara kuporna åt sidan. Superenkelt!

Är BHn något ni kommer att få in igen? Jag skulle vilja ha en rosa storlek M, men den verkar vara slut.
Den ingår i vårt basutbud, så vi har den nästan alltid i lager. Är den slut så kommer den in igen inom två veckor. Den finns även i vitt , i blått och i grått. Jag har den både i rosa och blått.

Funderar lite på hur utbudet ser ut i er fysiska butik? Kan ju vara en god idé att gå dit och prova eftersom jag är lite osäker på behåstorlek.
Absolut, gå dit och prova! Eftersom butiken är rackarns liten (men naggande god!) så har vi bara ett urval av vårt webbshopssortiment där. Men vi har också varor som bara finns i den fysiska butiken, och som vi inte har i webbshoppen. Och provar du ut en bh i vår butik, så har du koll på din storlek, så även om modellen som du vill ha inte skulle finnas i den fysiska butiken så vet du vilken storlek du ska klicka hem från webbshoppen. Du kan då välja att hämta ut varan i butik och slippa betala frakt. Så kan du prova den i butiken när du hämtar ut den.

Kommer noppiesjeansen i light wash boyfriend fit komma in igen?
Nej, tyvärr. Det var en sommartvätt som nu är helt slut. Nu finns bara höst/vintertvätten, den jag har på mig på bilden ovan. Hittas här.

Jag fick en liten tjej den 18 Jan och jag måste också ge henne lite ersättning efter amning så hon ska gå upp i vikt. Jag har matat med sked innan men nu köpte jag den flaskan som ni har. Problemet är att hon vägrar att ta den, hon börjar bara skrika. Tog Iggy den direkt eller har ni några tips på hur jag ska göra?
Grattis till lilltjejen! :-) Myspys! Iggy tog flaskan direkt (vi matade först via liten plastkopp, men eftersom vi måste ge så mycket ersättning så var flaska bättre), men vi fick tipset från barnmorskorna att smörja in sugdelen med lite bröstmjölk (eller ersättning), så att han skulle förstå att flaskans innehåll var mumsigt. Testa det tycker jag.

Jag väntar mitt eget lilla knyte om drygt 3 veckor och undrar hur ni har bäddat i vagnen. Åkpåse eller inte? Overall eller inte? Filtar? Osv. Har liksom inte lyckats klura ut vad som behövs för en slutet-på-vintern/vår bebis. Bor i Uppsala under veckorna och Stockholm under helgerna så har ganska liknande väder till er.
Oj, ja du, det där är vi inga experter på. Vi är nog lika förvirrade som du. Men man får väl gå efter sunt förnuft. Nu är det ju inte särskilt kallt, så när vi var ute senast så låg Iggy ovanpå åkpåsen (blir ju mjukt och gossigt + ger värme underifrån) i en liten täckoverall. Kändes som att både åkpåse + overall skulle bli alldeles för varmt. Han hade också en tunn bomullsmössa på sig, och sen var det en fodrad huva på overallen som också låg kring huvudet. Locket på liggdelen adderar ju extra värme, plus att det inte blir blåsigt inne i liggdelen, så den outfiten räckte gott och väl. Hönsiga som vi är så stannade vi då och då och kände på hans bröst, och det kändes som att det var lagom varmt. Så mitt tips är nog att köra med lite lager på lager och sticka ner handen och känna på bröstet på bebisen att det känns bra då och då. Känn inte bara på händerna/fötterna då de alltid är ganska kalla, bebisarnas blodcirkulation är tydligen inte den bästa. Så utgår man från händer/fötter är det lätt att man buntar på dem för mycket kläder så de blir för varma. Lycka till med lilla knyttet, ni har magi som väntar! :-)

Jag funderar lite på vad du använder för eyeliner? Jag letar och letar men hittar ingen som blir så snygg som din! Handlar ju säkerligen även om teknik ;) Har också sett att du har en väldigt fin röd nyans på läpparna på några kort. Vad är det för något?
Men hallå, tackar! Jag använder IsaDoras Colorful Eyeliner, den har liksom en "penna" snarare än en pensel som man målar med, lättare då tycker jag. Nu är jag ganska bra på att få till mina kråksparkar, men övade ganska mycket innan det blev ok. Ett tips är att ta en handspegel, titta ner, och måla. Då är det lite lättare. Sen kan man alltid snygga till eyelinern med en fuktad bomullstops i efterhand. Vad gäller läpparna så har jag två röda läppstift som jag varvar emellan. En mer klassisk röd från Max factor i färgen 812, och en mer tomat/orangeröd (mitt hipsterläppstift). Det är från H&M och färgen heter Fiji Fling. Vissa dagar kräver röda läppar, de blir mycket roligare då.

Vad använder du för smink?
Blir ju väldigt smickrad av att ni frågar om hur jag sminkar mig, får mig att känna mig himla fräsig! Har tidigare gjort en mycket tjusig guide över mitt sminkande, och den hittas här!

Jag såg erat avsnitt nu igen när ni skulle ta reda på könet, då sa du att ni hade ett namn om de var en tjej men inte om det var en kille. Vad var det för tjejnamn och hur kom ni på namnet Iggy sedan?
Tjejnamnet håller vi på, he he. Vi gillar det supermycket så vi håller det för oss själva å spar det tills dess att Iggy kanske får en lillasyster i framtiden. ;-) Eventuellt ändrar vi oss dock, eftersom nästan alla vi berättade namnet för tyckte att det var lite knäppt, ha ha! Men vi gillar det fortfarande. (Och oroa er inte, det är inte ngt galet i stil med "Stjärnöga Snuttegosa" eller nåt, men det är lite...androgynt kan man kanske säga.) Namnet Iggy bara damp ner i mitt huvud en dag. Jag sa det till Niklas och han gillade det också. Så det var ren flax, vi är inga superdedikerade Iggy Ppo-fans eller så. Men kollar man upp namnet så var det faktiskt han som uppfann det. I dag finns 91 st Iggys i Sverige, och tydligen betyder namnet "The Fiery One". Huromhelst så passar det himla bra på...Iggy. :-)

Har fått ett gäng frågor om gördeln också, tänker att jag tar dem snart i ett separat inlägg, så håll ut ni gördelkvinnor därute! Ha nu världens underbaraste fredag! För vår del blir det pizza, marängsviss (vi e juiceoholics men inte aaaalltid så himla nyttiga! ;-D) och en film. Datenight i soffan liksom. Kom på när vi var på BB att vi inte hade tagit i varandra på två dygn (ett rekord för vår del, vi gillar å kramas), så nu gossar vi på rätt rejält här hemma. Alla tre. ♥ ♥ ♥

Gölle!

Företaget som byggt GlamMoms webbshopslösning heter Wikinggruppen. De är kostnadseffektiva, sjukt serviceinriktade (när besvärliga jag skickar jobbmail på lördagkvällar...så svarar de!) och allmänt härliga att ha å göra med. Och idag åkte deras härlighetsnivå nästan genom taket, då det kom ett bud med världens sötaste blomkorg, dessutom bebodd av en megamjuk nalle och en ask supersmarriga praliner...! Åsså ett fint kort som grattade oss till Iggy. Så. Himla. Omtänksamt! Och inte direkt något som en vanlig teknikleverantör gör. Tusen tusen tack alla ni fina människor på Wikinggruppen som jobbat så himla bra med GlamMom de senaste åren. Jag och GM-teamet älskade er förstås redan innan denna löjligt härliga korg damp ner, men nu måste jag säga att ni fått en alldeles egen och väldigt starkt lysande stjärna på såväl min privata himmel som på GlamMoms. Ni e för söta! Och är det någon av er läsare som funderar på att t ex starta en webbshop eller kirra en hemsida, så kan jag varmt rekommendera detta Hudiksvallsföretag. Megasöt blomkorg eller ej, så har vi varit sjukt nöjda med dem sedan dag 1, just för att de gör det där lilla extra. Ni hittar deras hemsida här!

Magen slinker in!

Magbilderna efter graviditeten fortsätter! Idag har det gått 8 dagar sen Iggy kom ut, och när jag vaknade i morse och såg magen i duschen så blev jag faktiskt förvånad. Nu har den slunkit in rätt rejält tycker jag!

Jag har nog gördeln att tacka för ett par centimetrar, men även Iggys ihärdiga käkande. Att amma hjälper ju också livmodern att dra ihop sig.

Tycker att det är så coolt hur kroppen funkar, och att det går såhär pass snabbt att återhämta sig. Är lite impad av hela preggoprylen faktiskt, allt magiskt som kroppen kan göra. Bygga en bebis, kirra mjölk, växa sig jättestor och sen vips bli liten igen. Otroligt coolt. Fick också chansen att inviga min fina Grace-amningsbh i dag. Efter drygt en veckas runtmysande i mjukisunderkläder är det skönt att få sätta på sig nåt lite...raffigare.

Nu åker kejsarsnittsbandaget av!

Okej, det här är för er som är nyfikna på det här med kejsarsnitt. De som är det minsta rädda för bilder på ärr och sår ska definitivt hoppa över detta inlägg, eftersom det handlar om...ärr och sår. I dag var det nämligen dags att ta av bandaget som suttit över snittet i en vecka nu. Och eftersom vi som sagt bjussar på det mesta i den här bloggen, så bjussar vi även på detta. Hade själv tyckt att det vore extremt intressant att få se såna här bilder, och då tänker jag att det finns fler därute som också tycker det. Därför delar jag med mig av den här inte helt supercharmiga biten av min kropp. He he. Men som sagt; tycker man det är obehagligt med sjukhuspryttlar så scrolla snabbt förbi. Såhär såg det i alla fall ut när man tog bort bandaget.

Över snittet sitter en massa strips med kirurgtejp, så man ser inte några stygn egentligen. Var lite rädd för vad jag skulle hitta under bandaget, men tycker inte att det känns så särskilt farligt. Det är rätt rent och prydligt, inte så särskilt blodigt. Snittet sitter mycket längre ner än vad jag trodde, fick akta mig noga för att inte visa Fiffi på de här bilderna, (Vi bjussar på mycket i den här bloggen som sagt, men Fiffi håller vi för oss själva.). Har jag trosor på mig så kommer ärret inte synas alls. Tycker dessutom bäst om låga trosor, men även de täcker ärret utan problem. Känns bra att kunna skutta runt i bikini så småningom utan ett stort streck på magen. För ja, jag bryr mig om sånt. Och det måste vara ok tycker jag. Okej girls, nu kommer det lite närbilder på själva ärret. Så, återigen - scrolla kvickt förbi nu om ni inte är upplagda för lite grisiga bilder.

Här kommer lite gulliga djur. Så att ni som tvekar på om ni verkligen vill kika på ärrbilder såhär på kvällskvisten får en sista chans att dra er ur. För nu smäller det. ;-)

Såhär ser alltså ärret ut i närbild. Man ser väldigt lite av stygnen eftersom det sitter tejp över. Tejpen ska falla bort av sig själv i duschen så småningom, och stygnen upplöses också av sig själva. Man behöver alltså inte böka med att åka in till sjukan för att ta bort dem. Är lite tjusigt röd där bandagetejpen suttit, och såklart svullen, framförallt just ovanför ärret. Det är väl en hel del som ska läka där på insidan, så inte så konstigt att det är lite svullet. Det gör inte ont alls, och jag har återigen glömt bort att ta mina smärtstillande i dag (kom på det just nu faktiskt när jag skriver detta inlägg). Så jag har inte knaprat några piller sen kl 23.30 i går. Och jag känner ingen skillnad mot när jag kommer ihåg att ta dem. Så jag tänker trappa ner på dem nu. Och sluta rätt snart. Har en bild kvar, en rejäl närbild. Bara för er som tål sånt och som tycker det är intressant. Ni andra - you know the drill: scrolla förbi!

Jag sa ju att det var en ordentlig närbild... ;-) Även om det är obehagligt att titta på sånt här, så tycker jag att ärret ser väldigt bra ut redan nu, det lilla man ser mellan stripsen. Det ska bli spännande att se hur detta läker, och hur det utvecklar sig utseendemässigt. Kan också tillägga att det inte stramar alls, jag känner som sagt inte av det så mycket överhuvudtaget. Om ens något. Men det känns helt sjukt att titta på detta sträck, och tänka att det var där som Iggy kom ut. Ok, nu är vi klara med ärr och sår för ett tag. Scrolla upp och kika på de gulliga djuren igen nu, för att rensa näthinnan.

Iggy gymmar!

I dag testade vi att lägga Herr Iggleton i sitt fräsiga babygym. Och jag måste nog säga att det gjorde succé. Det var en himlans storögd bebis som fascinerat låg och tittade på tygugglorna som dinglade omkring ovanför hans huvud.

Jag tycker benämningen "babygym" är så....satans töntig. Höll på att garva ihjäl mig när jag såg vad det var. Hade liksom en heeeelt annan bild i huvudet när jag fick höra ordet "babygym" utan att veta vad det var för nåt. Typ pyttesmå hantlar, kanske någon romersk ring i miniformat. ;-) Men jag hajar principen; titta, utforska, klämma, lyssna. Utveckling så att säga. En fantastisk pryttel såklart. Men "babygym"... Alltså, jag tror jag döper om vårt till...typ, "lekstation". Eller nåt. Iggy älskar i alla fall sitt babygym sin lekstation.

Nytt avsnitt ute!

Nu finns ett nytt avsnitt ute av "Gravid vecka för vecka"! Vi filmade när vi var på BB, så den här gången bjussar vi på en av Igglys första amningar, på hur min mage såg ut två dagar efter snittet och ett klipp från lägenheten när vi varit hemma i ett dygn.

Iggly gästspelar på Glam Mom-kontoret!

Och vart gick första barnvagnsfärden då månntro? Jo - till Glam Mom-kontoret såklart! Vi fick ett himla härligt mottagande, med pompa och ståt och till och med lite tårar. Här ovan ses min fantastiska partner in crime Malin, som grundade Glam Mom tillsammans med mig. Hon är företagets organisatoriska mastermind och Drottningen av råddande, Så vi kallar henne för Dråddningen. Finns inget som inte Malin råddar ihop. Första mötet med Igster var väldigt fint, tittar man noga ser man fortfarande lite tårblänk i Malins ögon. Igster trvdes himla fint i hennes famn, love at first sight.

Det var instant love från Igglypigglys sida även med underbara Viktoria. Såklart. Hon är Glam Mom-kontorets sjukt lojala och kompetenta klippa som råddar med alltifrån ordrar och kundtjänst till att styra mikrovågsugnar och teskedar till kontoret på eget bevåg när jag och Malin inte riktigt levererar på komfortfronten. Bästa Picklan.

Jag och Niklas och Piggly kände oss väldigt uppvaktade. Vi blev bjudna på fika och fick världens finaste blombukett. I rosa såklart (älska älska ääälska rosa!). Och det var en såndär sjukt söt "mamma och barn"-bukett, med en liten bukett som fästs i den stora med ett sidenband. Den tronar just nu på hedersplatsen här hemma. (Jag sa ju att det var en rackarns bra idé att styra kids om man gillar snittblommor.)

En finfin present till Iggy hade de styrt upp också. I boxen låg en sjukt söt body med pingviner på. Lite för stor än så länge, men Iggy kommer rocka den om några månader och vara tjusigast på Söder. Kändes väldigt härligt att få sticka in huvudet på kontoret, mittlivärmittjobbärmittliv vet ju ni som hängt med här i bloggen ett tag. Så jag hade saknat både mina fina glammisar och vårt kontor. Har en känsla av att de kommer att få se mycket, mycket mer av Iggy de kommande månaderna.

Första barnvagnsprommisen!

I dag vågade vi oss ut ur vår bubbla och tog en premiärtur med barnvagnen. Ni som sett "Gravid vecka för vecka" vet ju att de överraskade mig med vår drömvagn; en Joolz Earth Edition i färgen Elephant Grey, i julspecialprogrammet. Jag blev så himla glad, och lite chockad. Det var liksom världens finaste present. Kunde faktiskt inte tro att det var sant.

Att det är världens finaste vagn visste vi redan. Den har supersnygga läderdetaljer som gör att den känns extra lyxig (ett megaplus för pappa Niklas som äääälskar skinndetaljer på såväl plagg som ting), och färgställningen är så himla fin. Men sen vi fick den har den mest stått och snyggat sig i vardagsrummet, så därför var det extra kul att faktiskt pluppa ner Iggy i den i dag och ANVÄNDA den. Väldigt spännande. Har fått flera frågor från er därute också om vad vi tycker om vagnen, så jag passar på at ge en liten recension. Utseendemässigt så tycker jag verkligen den är superfräsig, finaste vagnen jag/vi sett, passar vår smak precis. Så där får Joolzvagnen 10 av 10. Eller kanske tom 11. Igglypiggly får 1000 av 10. Såklart.

Vi behöver en liten smidig vagn eftersom vi bor mitt i stan med liiiiten hiss, och inte direkt har någon jätteplats för den hemma i hallen. Och letar man efter just smidighet så måste jag säga att den verkligen levererade. Superenkel att fälla ihop så att vi fick in den i hissen (för liten för att få in hela vagnen som den är). Däremot var det inte självklart hur man skulle göra för att fälla ihop den, det var nästintill omöjligt att lista ut utan att kika på en instruktionsvideo/läsa handbok. Så där ryker ett litet poäng. Men som sagt, när vi förstått hur vi gjorde (superenkelt såklart, när man väl kan det) så var det nemas problemas. Så vad gäller smidighet och lätthet att fälla ihop så får den 9 av 10. Eftersom jag inte får bära tyngre än Iggly så fick Niklas studsa den nerför de sista trappstegen dit hissen inte når, och han tyckte att fjädringen på bakhjulen var extremt bra. De liksom "matade fram" vagnen i perfekt takt så att det kändes tryggt att ploppa ner sin lilla bebis för trappan.

En annan sak som är himla fiffig är att liggdelen är i så bra höjd. Vi var inställda på att köpa en Bugaboo först, men ändrade oss när vi upptäckte Joolz. Bland annat på grund av att Bugaboon är så himla mycket lägre, så Joolzkonstruktionen känns mer ergonomisk. Varukorgen har magnetknappar, så man slipper hassla med dragskotrådar och liknande. Skönt tycker jag. Och det var väldigt lätt att komma ner till Igster, bågen som man lyfter liggdelen i är bara att knäppa av och fälla åt sidan. Bra med plats i liggdelen också. Skötväskan använder vi inte eftersom vi har en sån fin i läder (som Niklas the leather lover köpte åt oss i julklapp) från Bagasi som passade så rackarns bra ihop med vagnen. Så den kan jag inte riktigt uttala mig om, men den hade allt som en skötväska ska ha; skötbädd, massa fack, nappflaskehållare (värmeisolerad) osv. Så på funktionsfronten får vagnen också 10 av 10 (många tior som generöst delas ut, märks det att vi e nöjda ha ha...?).

Men det allra bästa med vagnen är att den är Så Satans Lättkörd. Den kör typ sig själv, man behöver bara styra. Och den vänder på en femöring (nåt vi fick testa när vi vågade oss in på ICA vid femdraget, FULLT med folk som myllrade omkring och skulle snappa åt sig mjölkäggostbrödåflingor så snabbt de bara kunde). Framhjulen kan man låsa om man vill kunna mosa sig igenom t ex trixigare underlag, och blir det megasnöfall så kan man fixa vinterhjul till som är större och mer terrängiga. Men eftersom vi kommer bränna runt på Söders bakgator snarare än ute i skog å mark, så tror jag vi kommer klara oss finfint med de mindre hjulen som nu sitter på. Vi är helt enkelt supernöjda med Joolzvagnen. Den är skitsnygg, smidig, liten, nätt å lätt och kör som sagt sig själv. Så hela vagnen som sådan får en rungande glad tia av 10!

Magen fortsätter krympa!

Ok, nu fortsätter magbilderna post-preggofiering! De här tog vi i morse, och nu har det alltså gått 6 dagar sen snittet.

Magen har helt klart slunkit in ytterligare ett gäng centimeter, och jag känner mig slank som en liten sulfid. Hade jag sett den här bilden på mig själv för ett år sen skulle nog "å jäklar vad mycket saltlakrits som slunkit ner i den där maggen" varit min tanke, snarare än "slank som en sulfid". Men det är precis så det känns. Ingen bollmage som bökar när jag ska ta på mig jeans eller skor, eller sätta mig ner, eller ställa mig upp, eller vända mig om, eller...ja, ni fattar. Det är riktigt skönt att vara av med basketbollen faktiskt.

Magen är lite lös och mjuk såklart, men man kan inte direkt räkna med tvättbräda efter 9 månaders delade magmuskler som...icke-använts. Typ. Men lite styrka kommer med tiden tänker jag, att bära runt på Iggleton lär ju hjälpa till på den fronten om inte annat. Har fortfarande inte ont överhuvudtaget efter snittet. I morgon ska jag ta av bandaget och för första gången se stygnen. Uuuuu, tycker det ska bli sisådär lagom kul. Är lite rädd för vad jag ska hitta där bakom. Nåväl, det går nog bra. Ni får hänga på såklart, här bjuder vi friskt på magar, förlossningar och operationsärr. ;-)

Jag vet inte hur snabbt folk återhämtar sig efter förlossningar, men jag tycker i alla fall att det känns som att min mage gör ett rätt bra jobb. Tog inte med min gördel till BB (tänkte göra det, men ni avrådde och hade sååå rätt, hade aldrig orkat böka med den där och då). Men har använt den sen vi kom hem, och den hjälper garanterat till. Jag vet sen tidigare att en gördel hjälper livmodern att dra ihop sig (för inte så länge sen så lindade man mammornas magar för att åstadkomma samma effekt), men det ger också ett himla skönt stöd för ryggen. Man är ju liksom lite...sladdrig i överkroppen efter 9 månaders bebisbärande.

Fick kämpa lite för att komma i den första dagen, men sen har det gradvis blivit lättare. Gördeln är från GlamMom, vi har hittat en från USA som är mjuk och skön samtidigt som den verkligen funkar. Tycker INTE om Belly Bandit (en annan populär gördel), har sålt den tidigare och den är alldeles för hård och sjukt obekväm. Men den här är mjuk och skön, och inte jobbig att ha på sig. Blir det obekvämt orkar man ju inte pyssla med sånt här. Gördeln hittar ni här. Amningsbhn på bilden har jag ju lovordat tidigare, men jag gör det igen. Den är helt satans underbar att ha på sig på natten. Och den hittas här. Har precis köpt ytterligare en, så himla skönt att inte behöva tvätta så ofta, och det blir ju ganska kvickt mjölkfläckar på amningsbharna. Ok, det var allt för i dag! Nu ska jag Iggy-mysa!

♥ Kärlek i kubik ♥

Bonusarna med att skaffa bebis blir bara fler och fler upptäcker jag. Och de begränsas inte bara till Iggly. Jag är vanligtvis rätt duktigt kär i Niklas, men efter det att han blivit pappa så har mina känslor skruvats upp ytterligare en nivå. Inte bara för att han är pappa till vårt barn såklart, utan för hur han är pappa till vårt barn. Han råddar med allt här hemma som är lite jobbigt för mig då jag inte får lyfta tyngre än Iggy, och ser till att vi har världens godaste mat att knapra i oss till frukost, lunch och middag. Men det finaste av allt är såklart hur han är med vår lilla bebis. Känslan i natt när jag knackade Niklas på axeln efter att jag ammat klart och det var dags för ersättning (pappa-matning), var....så jäkla fin. För att uttrycka det lite plumpt. Klockan är mitt i natten, och Iggy gnyr lite eftersom han (trots 50 minuters amning) inte fått i sig tillräckligt med käk. En yrvaken Niklas sätter sig upp i sängen, tufsig i håret och med sömniga ögon. Och så räcker jag över Igster och det där sömniga ansiktsuttrycket byts ut mot ett enda stort leende. Och det är så himla mycket kärlek i sättet han tittar på Iggy att jag måste smygkika på dem ett slag istället för att "ta vara på tiden" och sova. Inser då att jag är nykär i inte bara en, utan två personer. ♥ ♥

Momtrepreneur!

För ett tag sen gjorde jag en intervju med onlinemagasinet Blogozine om hur det är att ha eget företag, hur jag ser på entreprenörskap och hur jag tänkt få ihop det med att bli mamma med mera. Läs artikeln här om du är nyfiken. Slås av hur fräsch jag ser ut på bilden ovan. Ni som följer mig på Instagram (ni hittar mig på @vanja_vfv) vet att det inte är riiiiiiktigt sådär som jag känner mig för tillfället, ha ha ha...

Svar på lite undringar

Såhär ser Iggleton (smeknamnen continues...) ut preciiiis efter att han käkat. En matkoma utan dess like, och det är alltid då som leendena dyker upp. Det syns på hela honom att han är så rackarns NÖJD. Väldigt sött. Vi fortsätter att komplettera med ersättning eftersom min mjölk inte riktigt räcker till än så länge. Ibland kommer det mycket, och då vill han bara ha liiite ersättning efter amningen, men ibland ammar vi i 50 minuter, och han vill ändå ha rejält med ersättning efteråt. Det är ju lite trixigt det där med amning, man kan aldrig veta hur mycket som kommer ut, eftersom man inte ser. Det enda sätt vi kan upfatta hur mycket bröstmjölk han fått i sig, är hur mycket eller lite ersättning han vill ha efteråt. Hursom, vi var på återbesök på BB i dag, och han fortsätter stadigt att gå upp i vikt, vilket känns kalas. Har fått några frågor om lite allt möjligt de senaste dagarna, så tänkte att jag tar och svarar litegrann.

Vad använder ni för nappflaska och ersättning? Har själv tänkt att köpa hem just in case, eftersom mitt första barn aldrig lärde sig det här med amning och jag nu vill vara förberedd ifall det skulle bli likadant igen. Det är en djungel av flaskor och ersättningar där ute!
Vi fick superb hjälp av alla megakompetenta barnmorskor på BB när Iggy inte gick upp i vikt som han skulle, och en väldigt viktig detalj när man ska ge ersättning är just att det ska vara rätt typ av flaska. De gav oss därför en flaska från Medela som heter Calma (hittas här). Den är speciellt utformad så att bebisen måste använda samma sugteknik som om den suger på ett bröst. Det är superviktigt, så att amningen inte störs. Har man en flaska som är "för lätt" att suga i sig mjölk ifrån så kan bebisen bli lite lat och inte vilja ta bröstet sen, eftersom den är van att liksom få maten serverad väldigt enkelt. Nu har vi kört med Calmaflaskan sen i lördags, och den är kanonbra. Tack vare att Iggy får ersättning också efter att vi har ammat, så går han upp i vikt och blir på gott humör. Och just humörbiten är viktig för att amningen ska fortsätta fungera. Vi märkte direkt att när vi bara ammade och inte hade ersättning, så blev han ledsnare och ledsnare och mer och mer frustrerad eftersom han fick i sig för lite mat. Då gick det knappt att amma alls. Han var så vrålhungrig och frustrerad att han inte ens orkade försöka amma (det är ju lite trixigare att få till när man är ovan, och flaskan har ju en napp som är lättare att suga tag i). Men nu när han får ersättning också så är han så himla nöjd, och ammar med glädje. Väldigt mysigt.

I ett av programmen när du visar upp mammakläder så har du en rosa tröja på dig och ett par baggyjeans. Finns den outfiten kvar att köpa?
Tröjan hittade jag på BikBok för typ ett år sen så den finns nog inte kvar. Jeansen är från GlamMom.se, och de köpte jag faktiskt innan jag blev gravid, tyckte de var så himla fina. Klippte bort mudden, och hade dem som "vanliga" jeans. Och sen när jag blev preggo så var de ett av mina absoluta favoritplagg. De är tyvärr slut i just den färgen, men vi har dem i en mörkare tvätt, den som jag har på bilden ovan. De hittas här!

Hur är det med avslaget.. Mycket, lite, lagom? Använder du BB:s stora bindor eller kör du på egna?
Jag använde BB´s bindor blöjor de första två dagarna, i kombination med de sjukt heta nättrosorna. Kände mig inte så satans glammig, men oj vad bekvämt det var! Preciiis det man ville ha på sig då. Vanliga bindor hade inte räckt till de dagarna, och hade jag haft egna trosor hade de fått gå rakt i sopen efteråt. Så blöja + nättrosa = perfekt kombo de första två dagarna, i alla fall för mig. Efter det har det räckt med vanliga bindor (och phu - vanliga trosor). Nu är det knappt någonting, så det känns som att jag kommer sluta med bindor också om några dagar om det fortsätter att bli mindre och mindre avslag.

Var kommer filten från?
(På bilden ovan alltså.) Ååååå vad glad och stolt jag blir att du frågar om den! Det är nämligen vårt allra första egenproducerade GlamMom-plagg! Det är vår smarta amningsponcho, den funkar också kalasbra som bebisfilt eftersom den är så himla mjuk och len, och inte för tjock. Dessutom är den ganska lång, så man kan vika den så många eller så få gånger man vill för att få en varmare eller svalare filt, och lägga den över sin bebis. Vi och Igster älskar den! Min är batikfärgad, den fick bara något enstaka prov på. Men den finns i fem andra superfina färger, både i vår butik på Regeringsgatan 91 i Stockholm, och i webbshoppen där de hittas här!

Grattis till bebisen! Vill bara flika in att det hade varit toppen om ni kunde utöka storlekarna på ammningsbharna. Jag hittar aldrig några fina i min strlk, när jag inte ammar så har jag 80 G så då kan du ju tänka dig vad som händer med mjölk i dunkarna. Vet att det finns fler storbystade än jag som vill ha fina bh:ar som är ordentligt vadderade och med bygel Så hoppas min önskning når fram!
Jag förstår dig så himla väl, och vi letar hela tiden efter SNYGGA amningsbhar för er med större byst. Allra helst med byglar eftersom de ju ger extra stöd. Dessvärre är det väldigt trixigt att hitta, ofta slutar bhskalorna på de sötare bharna någonstans runt F eller G-kupa, vilket är supertrist. De finaste vi hittat hittills går upp till H, och de är från You Lingerie (heter Playful White, Flirty Nude och Sexy Nude och hittas här). Men jag lovar, vi letar hela tiden efter mer och finare alternativ till er bystdrottningar därute, och är det någon som har något tips på nåt märke som går upp i kupa och som är SNYGGT, så hör mer än gärna av er!

Matmatmatmatmat...

Det är inte bara Iggy som äter som en tok här hemma. Hans mamma är så rackarns nöjd med att ha fått tillbaka utrymmet i sin mage, så varje dag är liksom en enda stor frossarfest: "Hmmm, vad kan vi gå loss på i dag då?". Indiskt, chark, ostar, massor av mackor, och i dag - en extremt efterlängtad sashimi! Lycka är att få tillbaka sin magsäck, kan jag konstatera.

Magbilderna fortsätter!

Jag tänker att vi fortsätter med magbilderna ett tag till, trots att Iggy flyttat ut. Skulle själv tycka det vore intressant att se hur en mage ser ut efter en förlossning, oavsett om det gäller ett kejsarsnitt eller en vaginal födsel. Så voilà - denna bild togs imorse, alltså fyra dagar efter snittet. Tycker själv att det är helt otroligt hur snabbt kroppen återhämtar sig. Kändes så himla lurigt efter duschen när jag krämade in mig, och när jag kom till magen så var den liksom...så himla decimerad. Jag ser ju helt klart fortfarande gravid ut, lite sådär mellanpreggo. Vecka 28 typ. Det kanske är så det fortsätter nu - nästa vecka ser jag ut att vara i vecka 27, sen vecka 26 osv? Så magbilderna continues on - "Icke-gravid vecka för vecka" liksom. Blir en spännande resa det med!

Och såhär ser magen ut framifrån. Längst ner är bandaget som sitter över snittet. Har verkligen inte ont alls. Tar smärtstillande tre gånger per dygn, men i dag glömde jag helt bort mina piller och tog dem över två timmar för sent. Märkte ingenting, så antingen räcker tabletterna längre än vad man tror (fast det verkar inte logiskt med tanke på att barnmorskorna rådde mig att ta dem något tidigare än vad det står på receptet, just för att "hinna före smärtan" så att den aldrig ska hinna ikapp), eller så gör det helt enkelt inte så ont. Oavsett så mår jag kalasbra, och känner mig inte särskilt begränsad alls. Det enda trista är att jag inte får bada, utan måste duscha istället. Och eftersom jag börjar varje dag med ett bad (väldigt snällt sätt att vakna till på, rekommenderas!), så kommer jag definitivt att sakna mitt dagliga badkarsmys. Men det är nog det enda "jobbiga" jag märkt av hittills. Och det är ju som sagt inte ens jobbigt. Jag vet att det är många som är nyfikna på exakt hur snittet gick till, vad jag tycktekändeupplevde osv, och jag lovar - det kommer. Jag ska skriva en ingående förlossningsberättelse med alla detaljer, har även en del videos som jag tror är spännande för er som är nyfikna på snitt, som vi själva filmade under operationen. Så håll ut - när jag har tid ska jag sätta mig och formulera ihop nåt som beskriver vår förlossning. Och med tanke på att tiden just nu bara far i väg så kanske det tar ett litet slag. Men det kommer - lovar! Kan i alla fall säga att jag är en miljon procent nöjd med mitt kejsarsnitt. För oss var det ett perfekt sätt att föda. Vi har fått en underbar start på vårt familjeliv, alla mår kalasbra och vi har kunnat ägna all tid sen Iggy kom åt att bara njuta av allt härligt och magiskt som kommer med att föda barn. Så kejsarsnittet får (hittills - vi är ju inte helt klara än, allt ska läka osv) 11 av 10 på en skala 1-10. Eller, det får 20 förresten. Så sjukt nöjda.

Det här med amning...

Iggy tog sin första slurk bröstmjölk redan några minuter efter det att han fötts. Det var förstås sjukt mysigt, och så blev jag så impad av att han hade sån koll - han visade vägen och jag fick mest hänga på. Sa kaxigt till Niklas att "det här var ju inte så trixigt, och det gör ju inte alls ont som alla säger". Och det är ju lätt sagt. När man e hög på morfin och ammar för första gången... När man sen gjort det ett par gånger till, så är det ju inte riiiiktigt lika smärtfritt. Man e liksom lite....naggad i kanterna. Om man säger så. Niklas var hygglig nog att smygfota mig när jag ammade på BB. Såhär ser jag ut den första minuten. Naggandet...tär litegrann liksom. Idag har jag börjat använda bröstvårtsskyddet från Medela som jag packade ner i min BB-väska, och attans vad bra det är! Det är verkligen ett hett tips till alla nyblivna mamas - styr upp en sån, superbra att ha hemma. Idag har jag nämligen inte gjort minen ovan en enda gång, tack vare detta smarta skydd. Annat som jag använder hela tiden är min underbara bröstvårtkräm (smörjer in efter varje amning för att vårda mina naggade boobs så bra jag kan) och den här amningsbhn. Guld värd; så skön och mjuk och lätt att amma i. Det är väldigt spännande att få prova GlamMoms sortiment såhär "på riktigt". Måste säga att jag är väldigt stolt över alla braiga produkter som vi letat fram. Har premiärburit den här amningsbhn under dagen idag, och den är också grym. Ger mera stöd än den andra bhn (som av just den anledningen är fantastisk att ha på natten), men fortfarande superduperskön.

Amningstekniken hade Iggy koll på alldeles själv, så vi hade tur med att den satt redan från start. Men däremot gick han ner lite för mycket i vikt första dygnen, så förmodligen kom det inte så mycket mjölk, även om vi ammade var tredje timme. Så Niklas fick bli matare nr 2, och ge ersättning efter varje amning så att Igglypigglys viktkurva skulle börja peka uppåt. Vi fick också stanna kvar ett extra dygn på BB så att vi skulle få koll på att han tjockade på sig. Vilket han gjorde när ersättningen kom in i bilden. Himla skönt. Och väldigt mysigt att Niklas och Igster fick egna matstunder. Känns som att vi kommer pumpa ut mjölk senare, så att Niklas också ska kunna mata Iggy. Nu har Slitzrattarna däremot landat, så mjölken har absolut runnit till nu. Men vi kör på med ersättning också, tills dess att vi är helt säkra på att bröstmjölken räcker till. Ska på återbesök på BB imorgon, då ska det vägas å kollas att viktkurvan fortsätter uppåt. Tror nog att den har det, känns som att vi har producerat ett litet matvrak. Som faktiskt alldeles precis just nu ligger här och...äter. Såklart.

Borta bra men hemma bäst

I går kom vi hem med vårt lilla lilla knytte. Trodde att det skulle kännas mer overkligt och konstigt att komma hem med en livs levande bebis, men underligt nog så känns det väldigt...självklart. Både jag och Niklas är förvånade hur naturligt det känns att ha Igglypiggly (smeknamnen svämmar över kan jag berätta...) här hemma. Det känns inte alls särskilt nojigt. Trodde att man skulle ägna de första dygnen åt att konstant oroa sig för att han överhuvudtaget lever och andas, men så har det inte alls varit. Mycket på grund av den otroligt fina omvårdnad vi fick på Danderyds sjukhus. Tack vare de oerhört kompetenta barnmorskorna och läkarna som tog så vansinnigt väl hand om oss i tre dygn så känns det som att vi har koll på det mesta. Och det vi inte har koll på kan man ju alltid googla upp. Eller fråga kompisar. Det har sina fördelar att vara sist ut i vänkretsen med att styra kids.

Just nu befinner vi oss mitt i den där berömda bebisbubblan som man hört så mycket om. Alla klyschorna stämmer; det går liksom inte att se sig mätt på Iggy, och trots att vi inte gör annat än att bara vara så har vi inte tråkigt en endaste sekund. Det är så otroligt häftigt att vi har GJORT den här lilla lilla varelsen, som är det godaste vi någonsin sett. Och lägenheten känns annorlunda. Vi har alltid trivts så himla bra här där vi bor, men nu känns vårt hem ännu härligare på nåt sätt. Mr Iggleton (jag sa ju att det är mååånga smeknamn...) har flyttat in, och ökat på myset med ungefär sjuttioarton triljoner procent. Och då var vi ända rätt bra på att styra mys innan.

I morse (eller, hmm, klockan var väl närmare 12 - tiden är liksom lite uppånervänd för tillfället) så styrde vi en riktigt smarrig frulle. En megagod å nyttig juice (hann drickas upp innan bilden togs, slurp sa det!), en rejäl kopp gott kaffe, två smörgåsar på nybakt bröd; en med cheddarost och en med avocado/shalottenlök/chiliflingor/örtsalt, åsså tända ljus. Med sussande bebis bredvid i soffan. Himmelriket på jorden, kändes det som. Jag är så sjukt glad att min förmåga att käka ordentligt har återvänt efter det att Igster flyttat ut. Läääänge sen jag kunde festa loss på TVÅ mackor till frulle. Halleluja! Jag älskar verkligen att äta, så det är en ren och skär fröjd att matutrymmet blivit lite större igen. Nu är Niklas ute och hämtar indiskt till middag, och jag ser SÅ himla mycket fram emot att kunna äta heeela portionen, inklusive ett peshwari-nan. Med sussande bebis intill. Mat, kärlek, färsk familj. Himmelriket på jorden.

Just nu...

...snaskas det på allehanda gottigheter som undvikits under preggofieringen. Och FY SATAN! ...vad gott det är med tunnskivad chark och en vällagrad manchego. Eftersom vårt kylskåp lägligt nog pajade dagarna innan vi skulle till BB, så hade vi inte riktigt möjlighet att fylla kyl och frys med massa godsaker som vi fått så mycket tips om. Men det ordnade sig ändå. Vi har fått en ny kyl, och lyckligtvis bor vi 30 sekunder från en kalasbra mataffär. Så Niklas pilade ut och köpte en massa gott omedelbart när vi kom hem. Och överraskade mig med en allehanda smarrigheter saker som jag längtat efter så länge. Så nu är det njutning i kubik här hemma. Av god mat, av att vara hemma och framförallt av vår sjukt härliga lilla bebis som ligger och snusar här bredvid.

Nu drar vi hem!

Jag och Niklas har tagit kanske sjuttiarton triljoner bilder på BB, det här är den allra sista. För nu drar vi från Danderyd, hem mot Söders höjder och nästa stopp på bebisäventyret!

Bloggkortis från sjukhuset

En liten uppdatering: vi blir kvar en extra natt på sjukhuset eftersom Iggy inte riktigt tjockar på sig som han ska. Min mjölk räcker inte riktigt, och förmodligen har den inte riktigt runnit till än. Vid kejsarsnitt är det vanligare att det tar några extra dagar innan Slitz-bysten anländer, så nu har vi precis fått lära oss hur man efter amningen matar lite extra med ersättning.

Vi kämpade på riktigt hårt i dag med amningen så att vi skulle kunna imponera på barnmorskorna med en finfin vikt i eftermiddags, men vi behöver lite hjälp på traven. Igster mår i alla fall som en liten prins, just nu ligger han och gossar på pappas bröst. Mer om förlossningen osv kommer senare, nu ska vi mysa vidare här på BB. Kram på er, och TACK för all kärlek vi får! Igster hälsar och tackar! ♥

Programmet om Iggys födsel!

Hej all fina, bloggar en kortis för att lägga upp programmet om Igsters födsel som nu kommit upp. Jag och Niklas grät som små grisar när vi såg det, trots att det bara gått två dygn så känns det redan så långt borta. Och Igster känns på samma sätt redan så självklar.

Iggy har landat!

I dag kl 11.52 damp Iggy ner i våra liv och gjorde mig och Niklas till föräldrar, och oss tre till en familj. Han är 48 cm lång och väger 3465 gram och är givetvis det vackraste lilla barn vi någonsin har sett. Alla mår tiptop! ♥ ♥ ♥

Vecka 40

Ok girlies - sista magbilden! Var ju tvungen att knäppa lite fräsiga kort på magen, iförd en av de fina amningsbhar som vi har på GlamMom.se (Playful White heter den och hittas här). Tar inte med såna här snyggingbhar till BB, tror att man mest kör på mysigt och mjukt där. Men efteråt så kommer jag frossa i fina amningsundisar. Att slippa dra på sig tokfula tantbhar bara för att man ammar var en av huvudanledningarna till att vi startade GlamMom.se. Vilken nyförlöst kvinnas självförtroende blir boostat av att behöva dra på sig nåt som ens gammelfarmor skulle ratat liksom? Nej, det är väldigt mycket härligare att få känna sig...lite härlig. Helt enkelt.

Det känns så oerhört underligt att denna mage kommer vara betydligt mindre i morgon, och att han som ligger och trynar därinne just nu kommer att ha flyttat ut. För att hälsa på oss, göra så vi två blir tre. I morgon vid den här tiden kommer vi ligga och gossa med Iggy, och vi kommer vara FÖRÄLDRAR. En liten familj. Så. Oerhört. Ofattbart. Nu ska jag packa det sista, och skrubba mig med desinfektionslösning inför operationen i morgon. Tack snälla fina underbara ni för all pepp och all kärlek vi får av er. Vi hörs på andra sidan. ♥ ♥ ♥

Breakfast for champions...

...känns som en bra idé när det är mindre än ett dygn kvar tills man ska föda barn.

2014 är solgult!

För mig är inhandlandet av en ny almanacka varje år lite av en ritual. Jag känner liksom efter vad jag är sugen på på almanacksfronten, å sen ger jag mig ut å letar upp det. 2013 var ett rosa år från Ordning & Reda, men det var helt självklart att 2014 skulle bli....solgult. Det kändes i hela kroppen. Tyvärr var detta solgula nåt som visade sig vara helt omöjligt att hitta vad almanackor beträffar. Letade som en tok i alla bokhandlar/prylbutiker/på nätet. Men nej, det erbjöds ingetingetinget som var just...solgult. Eller ens dassgult. Gult tycks inte vara modefärgen på almanackor i år, om vi säger så. Men! I mitt fanatiska googlande hittade jag till slut den här sjukt smarta sidan: personligalmanacka.se, och vips! ...så var mitt problem löst. Blev glad som ett barn när jag hittade sajten, den tillåter en att customize:a sin kalender hur sjutton man vill, och - jiiipppiiiieeee - äntliiiigen kunde jag kirra en SOLGUL almanacka! Ett stort rackarns VANJA - med utropstecken som grädde på det solgula moset - kände jag att jag skulle ha på framsidan. Känns liksom som att någon hejar lite härligt på mig varje gång jag ser den, som när man möter nån otippad mänska på stan.

Inuti kan man också välja precis hur man vill ha den vad gäller färger/planering/utseende. Man kan dessutom lägga in viktiga datum. Som till exempel...den 29/1. Såklart. 2014 kommer vara solgult, och satans rackarns jäkla episkt.

Dagen då Igster började bakas

Niklas gick igenom sin telefon i går, för att radera onödigheter så att vi har så mycket utrymme som möjligt för Iggyrelaterade bilder och videor. Då hittade han denna brusiga filmsnutt. Det är en usel film såklart, togs egentligen bara för att testa Vine. Helt värdelös på alla sätt och vis. Om det inte vore för att vi lyckades ta den PRECIS samma dag som Igster hade börjat bakas. Utan att bli för intim (eller what the hell, alla som läser den här bloggen vet väl iofs att man måste ligga för att styra upp en bebis) kan jag säga att vi hade haft en himla mysig morgon, och sen cyklat ner till Årstaviken för ett spontanbad. Det var en supervarm dag, så till och med en badkruka som jag (som tycker det är KALLTSOMSATAN att doppa sig om vattnet inte befinner sig i typ Costa Rica eller på Bali) var tvungen att hoppa i spat. Det är så sjukt att sitta här och titta på de där brusiga bilderna så många månader senare, och ha två dagar kvar tills bebisen som skapades just den dagen ska komma ut och hälsa på oss.

På tal om att det är två dagar kvar tills dess att Iggy kommer - vi fick preciiiis reda på att filmteamet från "Gravid vecka för vecka" fått tillstånd att filma kejsarsnittet. Så ni får följa med heeeeela vägen in i mål. :-)

Det här åker med i BB-väskan!

I dag har jag roat mig med att packa min BB-väska! Jag utgick ifrån alla FANTASTISKA tips som ni lämnat här i bloggen, på Instagram och på YouTube (tack så himla mycket ♥), och sen la jag till det som jag själv kände att jag ville ha med. Och voilà - det här blev resultatet! Nu kör vi!

1) Mina älskade leopardpreggobrallor från GlamMom, de är dessvärre slutsålda sen länge men OJ vad jag älskat detta plagg! Har burit dem nästan olagligt mycket, och de har fått besöka både Japan och Portugal med mig å Iggy. De kommer vara perfekta BB-brallor: mjuka och sköna, men ändå så att man känner sig fin. Både vi själva och våra familjer kommer ju ta en rackarns massa bilder på BB, så då är det ju roligare om man tycker att man var lite fräsigt klädd tänker jag. Ni tipsade ju om tofflor/sköna inneskor, så mina favvosneakers åker med. De kan man bara stoppa ner fossingarna i och glida runt.

2) Kommer ta med mig mina allra gossigaste och fluffigaste strumpor från mitt älskade Oysho (bästa bästa stället att hitta fina myskläder, på till kalaspriser dessutom).

3) Ännu ett plagg som jag nästan älskat sönder redan: min preggotisha från GlamMom som man ju dessutom kan amma i utan att det syns (tack vare en osynlig amningslösning). Jag plockar även med mig ett preggo/amningslinne i ljusare grått. Både tishan och linnet är supermjuka i kvaliteten och har en lös och avslappnad passform, så man slipper toppar som sitter för tight runt magen.

4) Jag kommer ta med mig två stycken av de här otroligt mysiga amningsbharna från GlamMom; en vit och en rosa. De är megamjuka och i omlottmodell. Perfekta att bära på natten och när man ska ligga ner mycket i en säng (som jag antar att man gör i början) eftersom de inte har några amningsclips som kan skava.

5) Fick tips dels från min svägerska och dels från er om att ta med ett sånt här bröstvårtsskydd från Medela. Det skyddar bröstvårtan och underlättar amningen om det är så att man skulle få ont/sår osv. Har förstått att jag ska lägga så mycket krut jag bara kan på att få igång amningen så bra det går innan vi lämnar BB, så allt som kan underlätta känns bra att få med sig.

6) På tal om amning så ska denna magiskt bra bröstvårtkräm från Dr Lipp självklart med i BB-väskan. Den är organisk, består av 100% medicinklassat lanolin (som utvinns från fårull och är världens mest naturligt fuktgivande ämne) och innehåller inga tillsatser. Jag har länge använt den som läppglans/lypsyl, runt näsan när jag varit förkyld och fått irriterad hud, på torra händer, torra delar på fötterna med mera med mera. Ska bli spännande att testa den på det den en gång utvecklades för - bröstvårtor.

7) Necessär med hudvårdsprodukter och smink. Jupp, jag tänker försöka vara så fräsig jag kan på BB. Alla de där bilderna ni vet, från punkt nr 1...

8) Tar också med mig den här amningsbhn från GlamMom. Även den är mjuk och superskön, men den har mera stöd än omlottbharna, och jag tror den kommer kännas perfekt på dagen, och när man är uppe och knatar omkring på avdelningen.

9) Amningsinlägg åker med såklart. De här är i ekologisk bomull, också från GlamMom. Snälla mot både bröst och miljö. (HUR bra jobb har inte jag när det kommer till att packa BB-väska? *haha*)

10) Min älskade dator får självklart följa med till BB! Ska såklart försöka blogga lite när vi är där.

11) Bröstvärmare i en ull/silkeskombination (ull behåller kroppstemperaturen istället för att addera extra värme, och silke är naturligt läkande) från GlamMom som jag kommer bära när vi åker hem. Allt för att förhindra mjölkstockning. *brrr*

12) Häxvrål. Kommentar överflödig. He he.

13) Många av er tipsade om att ta med sig en vattenflaska för att man blir så törstig efter förlossning och när man ammar. Och för att det är skönt att ha en flaska nära till hands som man alltid kan klunka ur. Så det plockas med.

14) Min älskade kroppskräm ska absolut med. Bästa krämen! Eftersom jag inte får smörja in mig med någon lotion efter att jag duschat med Descutan (bakteriedödande tvål) inför snittet, så kommer en krämtokig mänska som jag tycka att det är höjden av lyx att få smörja in mig igen när operationen är över.

15) Bindor. Har förstått att man får det på BB, men känns ändå skönt att ta med sig såna som man tycker om själv. Vad gäller trosor så säger ni som gjort BB-resan att nättrosorna man får där är absolut bäst till en början, så jag kör på dem och plockar inte med mig nåt fancy. Fick också ett smart tips att klippa bort framkanten på några trosor, eftersom den kan skava just när man är snittad. Lät himla smart tycker jag, så det blir till att plocka fram saxen och offra några undisar.

Ok, det var det jag tänkte ta med mig. Men det är ju två till som ska med på resan. Igster:

1) Till Iggy plockar vi med oss vår Maxi-Cosi. Supersäkert och smart babyskydd, som också går att klicka fast på vår Joolzvagn. Jag bävar redan nu för hemresan (som blir i taxi). Kommer nog vara den nojigaste bilresa man någonsin gjort...

2) Vi har ju sovit med den här krabaten i ett par veckor nu så att den ska lukta mamma och pappa (två stycken till och med, efter smarta tips från er så att man kan tvätta en utan att det blir panik). Vet inte om det funkar för att göra bebisen lugnare, men värt å testa. NIklas har döpt dem till Spaghetti. Så Spaghetti numero uno får följa med till BB. Vi hoppas att han ska bli Igsters bästis.

3) TOKgullig overall från H&M som är lite varmare. Blir perfekt att åka hem i tänker vi. Satans söt!

4) Att ta med sig ett babynest har både ni och familjen tipsat oss om. Känns bra att ha något som man kan lägga i sängen, med små "väggar" så att vi inte riskerar att mosa Igster. Bebisar vill ju ha det lite trångt också, så i den här kommer han att känna sig hemma. Också bra att han har hängt i den ett tag på BB, kanske ökar på tryggheten eftersom tanken är att han ska sova i babynestet när vi kommer hem sen.

5) Det verkar vara lite olika bud om man får tvättservetter eller inte på BB, så vi tar med en förpackning.

6) Himla smidigt att köpa färdiga set med kläder tycker jag, det här vansinnessöta kitet med elefanter från Lindex åker med till BB.

7) Planerar att ta med omkring 3 ombyten till Iggy. De här söta bodysarna i ekologisk bomull från Åhléns packar vi med oss. Ingår i deras Ta 3 betala för 2-serie, bra pris alltså. Skadar ju aldrig.

8) En bebisnapp packas ned. Och jupp, jag vet att man inte ska störa sugreflexerna osv. Men jag packar hellre med den än ångrar att jag inte gjorde det. Flera av er har också tipsat om att napp redan på BB varit guld värt.

9) Inotyl. Ska tydligen vara en magiskt bra blöjsalva, enligt både tips från er och mina kompisar.

10) Ytterligare ett set jag inte kunde motstå, från H&M. Innehåller bland annat en pyjamas som jag tror Iggy kommer vara himla fräsig i. Det är igelkottar på den, och heter man Iggy så får man stå ut med att bli klädd i igelkottar. Så det så. Just detta set finns inte kvar, men H&M har andra supersöta startkit i samma stil för en billig penning.

11) Små söta gröna byxor, och ett par med äpplen och ankor på (gull gull gull). Också de från Åhléns ekologiska Ta 3 betala för 2-serie.

12) Gossig filt (julklapp från sötaste moster som är väldigt peppad på Iggy) från Färg & Form.

Åsså Niklas då:

1) Myskläder (som ändå är lite fräsiga) gäller såklart för Niklas också. Den här gossiga hoodien packas ned. Från Scotch & Sodas Home Alone-kollektion, som har galet mycket fina myskläder, framförallt för killar.

2) Kuddar! Tack vare er så har vi förstått att egna kuddar är guld värda på BB, så TACK! Världens bästa tips tror jag, så egna kuddar ska definitivt plockas med.

3) Sköna skor att lufsa runt i, och som man bara kan ploppa i och ur. Jag fick ju dessa av Niklas i julklapp och äääälskar dem. Bästa barnvagnsprommispjucksen! De är från Tretorn och finns för både dam och herr. Hittas här.

4) Godis! Plopp å kokosprickar är Niklas favoriter.

5) Foam Symmetry, surftidning till min surfnörd. Även BB kan behöva lite vågor.

6) Har fått tips om att ta med tv-serier och filmer, och eftersom vi inte plöjt Orange Is The New Black än, så tar vi med oss den. Har dock en undring kring detta. Känns lite konstigt att man skulle vilja kolla på tv-serier när man har en liten nyfödd bebis att titta på. Är man verkligen sugen på att kika på tv då? Om man kan slita blicken från sitt färska barn några minuter kanske man hellre vill sova tänker jag? Men eftersom så många av er tipsat om att just ladda datorn med serier/filmer så kör vi på det. Jag förstår säkert när jag är där. Och då kommer jag tycka att det är så himla bra att jag har er som kan tipsa om sånt här, som jag aldrig skulle tänkt på själv.

7) Niklas reser såklart till BB med stil, och packar i en rackarns fräsig Bagasi-väska (som också gjort vår sjukt snygga skötväska).

8) Många av er har också tipsat om att ta med mat till Niklas, eftersom bara frukost och fika ingår för honom på BB. Han är ju som ni vet min alldeles egna Mästerkock, och de generna har han fått i rakt nedstigande led från sin mamma, som är en riktig hejare på att styra härligt käk. Så jag har en känsla av att mamma Barbro kommer komma med en massa godsaker och se till att såväl jag som Niklas får nåt gott att mumsa på.

9) Niklas dator åker (också) med. Jajemän, vi är en väldigt uppkopplad familj som älskarälskarälskar våra Macar.

Okej, det var alles! Vi har säkert glömt tusen prylar, trots att det här kan vara det längsta blogginlägget i bloggandets historia. Men det får vi leva med. TACK för alla era tips, de är ovärderliga! Nu känner vi oss tokpreppade inför BB-vistelsen. ♥

Vecka 39!

Näst sista magbilden! I alla fall med bebis i. Tänkte att vi fortsätter att bjussa på magbilder ett tag till efter Iggys ankomst, tycker själv att det ska bli väldigt spännande att se hur det kommer gå det där med att kommatillbakatillsigsjälvigen. Undrar just om det är skillnad på hur snabbt magen "går tillbaka" vid vaginal förlossning vs kejsarsnitt? Kanke tar längre tid om man snittats, eftersom det är en massa som måste läka ihop inuti magen? Ingen aning, vi får se helt enkelt.

Även om magen känns vääääldigt stor just nu, så tycker jag inte att den ser så himla stor ut. Jag trodde absolut att den skulle vara större, såhär i vecka 39 måste jag säga. Pratade med min barnmorska om det förra gången jag var där, och det är inte så att Iggy är en särskilt liten bebis. Av vad de kan se och mäta så ligger han strax under medelkurvan, men bara pyttelite. Ska bli sjukt spännande att se hur lång han är och hur mycket han väger när han kommer ut. Tydligen har jag "mycket plats" i min mage, och därför har den inte blivit större. Det var vad barnmorskan sa. Det kan också vara så att min mage faktiskt är stor, men att jag inte ser det. Har helt klart utvecklat en slags "magblindhet", och en ny kroppssyn. La ju upp den här bilden på Instagram i veckan:

Den är från förra sommaren, och när jag ser den tycker jag bara att jag ser så himla konstig ut. Vilken räka! Var e magen? Alla bilder jag ser på mig själv nu utan mage känns superunderliga. Jag tycker jag ser så lurig ut, nåt som saknas liksom. På jobbet tyckte de att jag såg nästan obehaglig ut på den här bilden, ha ha. Men jag tror det beror på att de är precis lika vana som jag numera att jag är Fröken Köttbulle, så de tycker också att det känns knäppt att se mig utan magen. Hursomhelst så ska det bli spännande att börja se sig själv maglös snart. Jag inser såklart att den inte direkt kommer försvinna som genom ett trollslag, men mindre kommer den garanterat att bli. Och som sagt, jag fortsätter med magbilderna även efter att Iggy flyttat ut, så ser vi vad som händer. Med både mage och kroppssyn.

Glömde ju!

...att berätta om i torsdags, då var ju jag och Niklas på inskrivning på Danderyds Sjukhus inför vårt snitt. Vi fick träffa den barnmorska som kommer vara med oss på onsdag när det är dags att plocka ut Iggy (till alla som undrar - jupp, han ska heta Iggy, det är inget arbetsnamn ;-D). Hon kollade hjärtljud på bebisen och blodtryck på mig, och kändes allmänt härlig. Väldigt bra att ha träffat henne innan, hon kommer ju vara den som är min partner in crime (förutom Niklas såklart) på min sida skynket så att säga. Så det är skönt att ha fått känna lite på varandra innan. Verkade supermysig, varm och lugn. Vi fick också träffa läkaren som ska göra själva snittet. Det var en barsk dam som först skrämde livet ur oss, men som man efter ett par minuter märkte hade en glimt i ögat. Då blev hon mindre läskig. Huvudsaken är att det känns som att hon har koll på läget, och så kändes det verkligen. Fick uppfattningen att hon kan sin grej utan å innan. Vi träffade också en narkosläkare, och fick lite allmän info om hur allt går till. Självklart får man inte ha nagellack, så delar av min fräsiga Mommy Makeover får jag helt enkelt...skrapa bort, ha ha... De rekommenderade oss att kika på den här filmen som Danderyds Sjukhus producerat, och som visar hur ett kejsarsnitt går till. Vi visste om den men hade inte vågat kika på den (vill inte se några uppskurna magar tack), men de försäkrade oss om att man bara fick se sånt som man...vill se, så att säga. Och om det är någon som blir irriterad på att jag inte vill se hur ett snitt går till rent kirurgiskt (när jag ändå kämpat så hårt för att få just ett snitt), så vill jag bara säga att för mig är detta med att föda barn som att välja mellan pest eller kolera. Och jag vill inte grotta ner mig i de obehagliga aspekterna av något av födslosätten. Jag vill fokusera på det som är bra och härligt. Och framförallt vill jag fokusera på att vi ska få träffa vår bebis. Jag vet precis hur ett snitt går till, men föredrar att inte se det "live", just för att jag bara vill ha bra bilder i huvudet när det är dags. Det kommer bli nojigt nog ändå att lägga sig på ett operationsbord. Hursom, filmen vågade vi oss på i kväll (vilket lördagsmys va!), och den var jättebra. Informativ. Så om det är någon som undrar vad som händer före, under och efter att man snittas så kan jag rekommendera att kika på den. Hursom, det var ungefär det som hände på inskrivningen, för min del kändes det bra att man har satt sin fot på avdelningen där man kommer hänga, och blivit lite bekant med både omgivningar och personal. Bra förberedelse. Och hörrni - jag måste säga ett stort TACK till er som delat med er av era snittupplevelser till mig här på bloggen och på Instagram. Ni är så fina som berättar! Tack vare er känner jag mig ännu mer förberedd, och bekväm. Har sagt det förr men jag säger det igen, det känns som att jag genom något slags magiskt trollslag fått en massa nya bästisar via bloggen och Insta. ♥

The Mommy Makeover - sista delen!

Såhär (o)härlig kände jag mig i dag; trött, förkyld, otymplig. Å lite grinig. Vad kunde då passa bättre än att besöka sista anhalten på min Mommy Makeover? Nämligen det här stället:

Jajemän - jag och Niklas drog på preggomassage! Och fy saaaatan vad underbart det var! Bara grejen att kunna ligga på mage - på MAGE! Minns inte när min mage fick möta madrassen senast. Och jag som typ alltid sover på mage annars. Så det var renutsagt LJUVLIGT att få klättra upp på den där bänken, stoppa ner magen i ett hål och sen bara ligga och maxnjuta bland tända ljus, plinkeplonk-musik och varma mjuka händer. Jag var i himmelriket. Sjukt bra massage var det också.

Tog en bild precis efteråt; lite tufsig i håret, lite simmiga ögon och ett välbefinnande som var...makalöst. Rackarns vilken mood-booster massage är! Nu e jag redo för kejsarsnitt, för bebis, för ett maraton - släng vadsomhelst på mig just nu så kommer jag säga att JAJEMÄN DET KIRRAR JAG! Älska älska massage. Måste bli löjligt rik så jag kan unna mig det varje dag.

Dagens preggo!

Såhär såg jag ut idag! Plus jackahalsdukvantar förstås, men vad gör man inte för att få till en lite tjusigare Dagens Preggo-bild! ;-) *darr* *skak* *förfrusen*

Preggojeans med boyfriendfit / GlamMom och hittas här!

Pjucks / Din Sko

Preggotisha som också går att amma i utan att det syns / Glam Mom och hittas här!

Kofta / Weekday

Kepa / Hattbaren

Mage / Vecka 39 (mindre än en vecka kvar, gaaahhh!)

Älskar boyfriendfit på jeans, preggo or not! De här kommer jag fortsätta använda även efter Igster, vansinnessköna.

Ser fram emot att amma i tshirten, det är så sjukt kul att få testa alla våra plagg och produkter "på riktigt".

En annan sak som känns helt sjuk är att det faktiskt ligger en liten bebis i den där bollmagen. Som ska komma ut å hälsa alldeles, alldeles strax. Går liksom (FORTFARANDE) inte att förstå.

Closeup! Låg mudd, som jag nog kommer klippa bort när Igster flyttat ut. Så blir de precis som vanliga jeans. Och hörrni - tusen tack för alla blogg- och Instagramsvar ang hur lång tid det tagit för er att bli preggo. Det är, precis som jag trodde, extremt varierat. Så himla fint att ni delar med er. Dels för att jag får läsa om er (älskar att få höra mer om er!), och dels för att jag tror att det betyder mycket för tjejen som ställde frågan att få höra att det är olika för alla. Ni är så fina. Ha en underbar fredagkväll nu! ♥

Hur länge försökte ni?

...tills dess att stickan plussade och ni blev gravida? Fick denna fråga från en tjej därute, och tänkte att vi med gemensamma krafter kanske kan ge henne någon slags uppfattning:

Jag har en liten fråga som jag hoppas att du har lite insyn i. Hur lång tid tar det egentligen att bli gravid? 7 månader sägs ju vara medel, men jag vill höra från en riktig människa med lite koll (som själv och som har bekanta som är/varit gravida) hur lång tid det tar innan man får till det. Kan inte höra mig för själv, eftersom det inte är officiellt att jag och min sambo försöker. Vi är inne på fjärde försöket nu, och jag börjar bli orolig. Nästan varenda person man läser om på nätet har ju blivit gravid på första försöket!

Jag är ju en av de där (lyckliga, har jag insett i efterhand) som blev på smällen på första försöket. Så det är därför som jag tänker att jag ställer frågan vidare till de fina mamas som läser den här bloggen, så att du kanske kan få en lite mer varierad bild. Jag hoppas att några av er tar er tid att svara. Det jag kan tänka mig är att det finns lika många "normala" tider det tar att bli gravid, som det finns par. Om jag ska titta på min egen bekantskapskrets så har det varit väldigt spridda skurar. Vissa har lyckats direkt, andra har fått försöka i flera år. Och flera av mina vänner har även fått missfall en eller ett par gånger innan både första och andra barnet. Men barn har det så småningom blivit för alla, även om det tagit tid och funnits hinder på vägen. Men jag tror att det viktigaste av allt är att inte stirra sig blind på de där stickorna, för jag tror inte att det är en myt att kroppen "låser sig" om man snöar in för hårt på just att man måstemåstemåååste bli gravid. Har ett exempel på det i min närhet, en kompis som önskat sedan tonåren att få bli mamma, och inte gjort annat än försökt i över tio år. Det slutade med adoption efter åratal av både statsfinansierade och egenfinansierade IVF-försök, och så mycket frustration och ångest. Så nu har de världens sötaste lilla adopterade tjej. Men - vad händer, knappt ett år efter att de fått sitt adopterade barn? Jo, hon blir gravid såklart. Just för att det där måstemåstemåååååste släpptes. Tror jag. Så nu har de en fantastisk familj med såväl adopterade som biologiska barn, och de är inte det enda exemplet på liknande historier. Mina egna föräldrar försökte i nästan två år för att få barn. Och det var först när de tagit steget och inlett en adoptionsprocess som min mamma blev gravid med mig. Också för att hon slappnade av, är jag övertygad om. Så försök att ta det lugnt är mitt råd, och stirra dig inte blind på den där stickan. Men köp ägglossningsstickor och ha koll på dina fertila dagar, så ökar ju såklart chanserna att ni ska bli preggo snabbt dramatiskt. Och viktigast av allt - glöm inte att ha KUL på vägen, det är ju faktiskt himla härligt att jobba på att styra upp kids. ;-)

PS - Till dig som ställde frågan: jag ställer den på min Instagram också (du hittar mig på @vanja_vfv) så får vi säkert ännu fler svar där. :-)

Min mästerkock!

Jag har en himla rackarns tur att jag har haffat en karl som gillar att laga mat, eftersom jag ÄLSKAR att äta men tyvärr AVSKYR att laga. Det är inte det att jag är dålig på att styra käk, tvärtom, men jag tycker bara att det är så satans tråkigt. Plus att jag blir "mätt" av att stå i matdoften när man lagar, vilket liksom förtar glädjen när man väl ska äta. Men! Som tur är så e Niklas en hejare i köket, och jag MÅSTE bara bjussa på receptet på den här helt fantastiska rätten som han lagade i kväll, och som är en av mina absoluta favoriträtter: Salmalaxsashimi med sojadressing och wasabikräm. Går på ca 20 minuter att få ihop, och är megasuperdupergott!

1 bit Salmalax
1 avocado

Sojadressing
1 schalottenlök
1 dl japansk soja
2 msk risvinäger
2 msk vatten
1 msk flytande honung
2 msk dijonsenap
3 msk olivolja
2 msk sesamolja

Wasabikräm
3 msk inlagd ingefära (gari)
1 litet knippe gräslök
1 dl crème fraiche
2–3 msk wasabi

Hacka schalottenlöken så fint du kan och vispa ihop det med de övriga ingredienserna till en jämn dressing. Häll av och strimla ingefäran fint och hacka gräslöken. Rör ihop örterna med wasabi och crème fraiche till en jämn kräm. Skär laxen och avocadon i fina skivor och lägg på ett fat. Ringla resten av dressingen över och strö över sesamfrön. Servera med wasabikrämen. Gör den här rätten, lovar att ni inte kommer ångra er. :-)

Eftersom Niklas rattar så mycket god och nyttig mat till mig hela tiden, så tyckte jag att han förtjänade ett eget Mästerkocksförkläde. Så förra året fick han det här av mig i julklapp. Har använts myyyycket flitigt. Lova nu att ni testar Salmasashimin - den är magiskt god! Och nyttig! Och snygg!

The Mommy Makeover continues!

I dag var det dags för anhalt nummer 3 på min Mommy Makeover - fina fossingar! Fick ett presentkort av Niklas i julas med det bästa av två världar: medicinsk fotvård som avslutas med shellac. Kan ju liksom inte bli bättre; nyttig uppfräschning där minsta skavank styrs upp OCH fint målade tånaglar som håller i en evighet. Det ena utesluter ofta det andra tycker jag, när det gäller pedikyr. Antingen får man medicinsk fotvård (men då är de inte så bra på att lacka), eller så får man tjusig lackning (men då är själva fot"vården" mest fluff). Eftersom jag inte kommit åt mina fötter på ett par veckor nu (eller okej, om jag verkligen kämpar så gör jag det, men det är fasen inte worth the effort för tillfället) så var de i trängande behov av lite kärlek, så det var perfekt att casha in den här presentchecken nu.

Så det var en himla nöjd mama som stoppade fossingarna i papperstofflor, sjönk ner i den fluffiga fåtöljen och varvade mellan att dricka iskallt apelsinvatten och hett (fantastiskt gott!) grönt te. I sällskap av sessan. Rackarns härligt sätt att slå ihjäl några timmar på.

BB-väskan - help me please!

Nu finns det senaste avsnittet av "Gravid vecka för vecka" ute, och den här gången funderar jag över vad sjuttsingen man ska ta med sig till BB? I dag är det PRECIS en vecka kvar innan Iggy dimper ner i våra liv, så det känns som hög tid att få detta väskpackande kirrat. Och snälla snälla ni - ge mig gärna era bästa tips! Vad ska vi absolut inte glömma att ta med till Iggy, till mig och till Niklas? Vad tycker ni är toksmart att få med sig, och vad är superonödigt? Help please! ♥

The Mommy Makeover!

Den här veckan har jag inlett min stora Mommy Makeover! En del kör ju det efter förlossningen, men jag tänker att det är väl lika bra att få allt på plats innan Iggy kommer. Så kan jag strunta i allt sånt sen, och bara gossa loss med min lille bebis. Anhalt nummer 1 var att styra upp frippan, så det gjorde jag för några dagar sen. Hejdå utväxt å gulnat hår - hej fräscha toppar och kalla blonda slingor. Himla härligt. Gick som vanligt till min absoluta favoritfrisör Freja på MOC, och det kommer nog dröja ett tag tills dess att hon sätter saxen i mitt hår igen, eftersom hon är nästan lika preggofierad som jag. Vecka 34 är hon i, och ska få en liten tjej. Sjukt kul förstås, även om jag redan har ångest inför vem som ska "ta över" mitt hår. Jag har avverkat fler frisörer än vad Tiger Woods har avverkat älskarinnor, och det var först när jag började gå till Freja som jag hittade hem. Men nu är det alltså dags att ge sig ut å jaga älskarinnor frisörer igen. Tips?

Anhalt nummer 2 på min Mommy Makeover var att kirra en ögonfransförlängning, och det skedde i dag. Eftersom jag är en sån där tjej som kommer vilja ha mascara på mig fast jag precis fått en liten bebbe (jupp!), så är det ju himla praktiskt om man slipper pyssla med det, fast att det ser ut som att man ändå gjort det. Har testat ögonfransförlängning en gång tidigare, men då gick det inte så värst bra. Jag såg ut som en transa när jag gick därifrån. Mänskorna som jobbar på såna där ställen blir liksom hemmablinda, så om det inte är FÖR mycket, så tycker de inte att det syns alls. Ni vet typen; någon som jobbar på en fillersklinik eller liknande och som sakta men säkert börjar joina kattfolket med ögonbryn vid hårfästet och bratwurstar till läppar. Hursom, tog en före och efterbild så ni ser skillnaden. Ledsen för det korniga resultatet. *måstemåstestyraiPhone5snart*

Closeup så ni ser bättre! Den här gången höll jag HÅRT i ögonfranstyglarna, och sa att jag absoluuut inte ville ha några fransar som var mer än MAX 1 mm längre än mina egna. Och halleluja - då blev det jättebra! Som att ha mascara. Inte som att bli förvandlad till Robert Fux. (Äääälskar iofs Robert Fux, men tycker att han passar bättre i sin look än vad jag gör.) Anhalt nummer 3 av the Mommy Makeover sker i morgon!

Iggy röjer runt!

Känns nästan som att man borde ha en "VARNING FÖR STARKA BILDER"-flagga på detta filmklipp. Jag som haft nästan ett helt år på mig att vänja mig vid att magen rör på sig tycker själv att det ser så jäkla lurigt ut när Iggy röjer omkring, så jag kan tänka mig att ganska många tycker det här klippet är mer läbbigt än härligt, ha ha ha... Hursomhelst, så filmade Niklas detta när vi hade gått och lagt oss i går kväll. Iggy var (som vanligt) kvällspigg, och det brukar vara som mest action på honom preciiiis när jag ska gå och lägga mig. I går var det lite extra action, så vi kunde bara inte låta bli att filma. Och det ser ju faktiskt helt satans bisarrt ut. Ett litet barn bor inne i min mage. ETT LITET BARN BOR INNE I MIN MAGE! Jag är ledsen, men det KAN inte bli verklighet för mig förrän han har flyttat ut, och jag kan ta på honom. Det är bara för konstigt alltihop.

Stygg mot "Christer"?

Jaha, här sitter jag och gör min bästa Dr Evil-imitation såhär på söndagskvällen. Varför det då? Jo, jag har tydligen varit för hård mot "Christer". Han undrade om min sexlust ökat sen jag blev preggo och vad min kille tycker om att min mage växer, och jag svarade...tja, lite syrligt på den frågan. Så nu var det någon som tycker att jag överreagerar, och Christer själv skriver såhär till mig:

"Inget menat något illa. Vissa mår strålande under graviditeten och andra inte. Jag menar att jag inte vill veta i detalj. Utan som frågan lyder. Jag vill inget illa och jag följer dels dig för att du är helt underbar. Jag kommer inte att störa dig om du tar illa vid då jag ställde frågan. Lycka till med barn med mera, så kommer jag inte att ställa känsliga frågor mera. Hur hade du reagerat om en tjej frågat exakt samma fråga?"
Kära Christer, eller Totte som du också kallar dig när du kommenterar, jag är jätteglad att du tycker att jag är en härlig person, tack för det. Och det kanske ligger något fullkomligt oskyldigt bakom din undring. Du kanske själv är tillsammans med någon som är gravid vars sexlust påverkats, och nu ser du chansen att fråga andra preggosar hur de ser på saken, för att förstå din tjej bättre. Vad vet jag? I så fall ber jag om ursäkt. Men, eftersom du ställt samma fråga både här och på YouTube, på flera olika gravidisars avsnitt, så känns det mest lite märkligt. Och ganska sunkigt. Jag har märkt att det finns rätt många gravidfixerade därute, som gärna vill grotta runt i sexlust och gravidmagar hit och dit. Så min toleransnivå på den fronten är rätt låg. Och JA, jag hade reagerat annorlunda om det var en tjej som ställt frågan. Men om du har alldeles rent mjöl i påsen får du gärna utveckla din undring, och berätta lite mer ingående varför just du funderar på just detta. Om du övertygar mig så lovar jag att ta både frågan och dig på allvar. Men om det dyker upp en liknande frågeställning från en "Lena" inom kort, så kan jag meddela att risken att jag svarar lika syrligt då är ungefär...tusen procent.

Yeti is the new black

Jag har ju sagt förut att jag ÄLSKAR loppisar, både att gå på dem och att stå på dem. Och i dag tipsade min mamma mig om en loppis bara 100 meter från vår port. Lyckan var total! Finns det någon härligare söndagssyssla än att glida runt och leta spännande fynd?

När jag dessutom hittade världens gossigaste fuskpäls efter endast fem minuter, för typ inga pengar alls (en hunka!), som min mamma till på köpet generöst nog fick för sig att bjussa mig på (att bli bortskämd av blivande mormor är helt klart en av preggofieringens fördelar), så var ju lyckan...ja, ÄNNU mer total! Ser fram emot att glida runt här på Söder, yeti-style, inom kort!

Vecka 38!

Ligger några dagar efter med magbilderna (är ju egentligen i vecka 39), men eftersom jag inte har postat vecka 38 än så kommer den här! Det syns inte så tydligt på den här bilden, men jag tycker att magen ser fyrkantigare och fyrkantigare ut... Någon sa att det beror på att bebisens rygg ligger "utåt", och formar om magen. Det kanske stämmer?

Nätmagasinet The High Issue...

...har en skribent som heter Camilla och som följt min och Niklas kejsarsnittsresa i "Gravid vecka för vecka". Hon ska föda 6:e februari, också via planerat kejsarsnitt, och har skrivit en intressant krönika om det som ni kan läsa här. Måste säga att jag är så himla himla glad om denna YouTube-serie kan hjälpa till att sprida info om just hur det är att vilja föda med planerat snitt, och blir stolt när jag ser att det ger ringar på vattnet, som denna krönika till exempel.

Sista frågestundssvaren - blandad kompott!

Är sugen på att se mer av eran lya! Om du vill visa såklart.
Nemas problemas! Jag kan absolut posta mer bilder från vår lägenhet. Inleder med denna då, på mitt klädskåp. (Kan tyvärr inte visa hela skåpet just i dag, det var liiiite för stökigt för att platsa på bild, men överdelen funkar he he.) Det hittade vi på ett av mina absoluta favoritställen när det kommer till möbel- och prylinköp: Qvartingeladan i Mariefred. Det är en gigantisk lada ca en timme utanför Stockholm, med mängder, mängder och åter mängder av tokfina och unika saker att fynda. Både jag och Niklas älskar loppisar, den största delen av inredningen i hans butik kommer därifrån också. Ett hett tips om man gillar att loppisfynda! Och ska man ändå åka dit, så rekommenderar jag varmt ett besök på Taxinge slotts kakbuffé. Det ligger inte långt från loppisladan, och är det perfekta stället att fylla på energiförråden före eller efter man shoppat loss!

Ovanpå klädskåpet bor Hasse. Jag fick honom på skämt av några kompisar när jag fyllde år för ett gäng år sen, men det var kärlek vid första anblicken och han har hängt med mig sen dess. Han får lite olika outfits beroende på humör, just nu tycker jag att han känns väldigt tjusig i min gamla Noa Noa-sjal och en hatt som jag hittade på H&M nyligen och som jag tror kommer bli en vårfavorit. Fotografiet bredvid Hasse har min lillasyster tagit, och jag älskar den tavlan. Vem blir inte på gott humör av två händer fulla med godis liksom?

Skulle du vilja få barn ungt?
Nej, det skulle inte ha passat mig alls att få barn ungt. Jag var inte redo för att få barn förrän för ungefär ett år sen. Nu känns det dock helt perfekt. Och jag tror absolut inte att ålder har något som helst att göra med hur bra förälder man är, en 18-åring och en 40-åring kan vara precis lika bra som mamma/pappa.

Jag har fattat det som att du mått ganska bra under graviditeten så det kan ju vara svårt för dig att spekulera i det här egentligen. MEN hur ser du på attityden kring dåligt mående under graviditeten? Jag vet inte hur många gånger jag hört "att vara gravid är ingen sjukdom, ryck upp dig". Visserligen är det inte någon sjukdom men vissa har det jobbigare än andra och de kommentarerna kan vara så extremt kränkande tycker jag. Som att man inte har rätt att må dåligt och känna sig sjuk.
Om jag ska vara riktigt ärlig så tycker jag att det borde vara skottpengar på folk som håller på och lägger sig i hur en annan mänska upplever SIN graviditet. Alla är olika, det är bara att tugga i sig. Och SJÄLVKLART har man rätt att må dåligt och tycka att det är pissjobbigt att vara preggo, även fast man har haft turen nog att bli det. Det handlar ju såklart inte om att man är otacksam för att man får bära på en bebis, men om något gör ont/är bökigt så måste man ju få uttrycka det. Du har helt rätt i att jag haft en okomplicerad graviditet, jag har verkligen mått jättebra, men nu såhär i vecka 39 så tycker jag att saker både gör ont och är bökiga. Och om någon skulle få för sig att klaga på mig om jag pustar lite extra för tillfället, så tror jag att den personen skulle fått en rak höger. Kan inte ens sätta mig in i hur jobbigt det skulle varit om min kropp hade börjat böka med mig redan för flera månader sen. Och hade jag då inte fått böla över det, utan fått höra att jag borde rycka upp mig, så skulle jag blivit fly förbannad. Det gör ju inte mindre ont för att det onda kommer utav att man är gravid istället för att man är sjuk? Ont som ont liksom. Så SJÄLVKLART har du rätt att må dåligt.

Är sugen på att göra en gravidplåtning och undrar vart ni var i "Gravid vecka för vecka"? Kändes ju väldigt proffsigt!
Vi var i en studio på Söder i Stockholm med en superduktig fotograf som nog inte gör gravidplåtningar annars utan mest reklam. Så jag tror tyvärr inte man kan boka in sig precis där vi var. Det var lite av en specialare. Men googla runt så hittar du säkert något bra, och var noggrann med att kolla fotografens portfolio innan, så att du vet att hon eller han gjort bra grejer innan. Rekommenderar verkligen att göra en sån plåtning, kommer vara så sjukt kul att ha kvar! Och tror inte att det är något man gör med andra barnet (pga tidsbrist osv), så gör det nu!

Har sexualiteten ökat sedan du blev gravid, eller är det som förut? Många kvinnor säger ju att känslorna ökar. Vissa mer än andra. Och hur reagerar din man när din mage växer?
Eftersom du som skrivit den här frågan gjort det i namnet "Christer", så tror jag att du är en sån som snöat in på gravida brudar och sitter och r*nkar till magbilder. Så vi kan väl säga att det blir ett stort rackarns NEJ till att svara vidare på denna fråga.

Vilken söt och smidig spjälsäng ni har? Varifrån är den om man får fråga?
Tack! Den är arvegods, läs mer om den i det här inlägget!

Vad är det för tavla i bakgrunden? Skitsnygg!
(Lägger upp bilden igen så ni förstår vilken det handlar om...) Vad kul att du gillar den. :-) Det är en tavla som en kompis till min lillasyster har gjort. Ett tryck från hennes första utställning. Hon har tyvärr ingen hemsida jag kan referera till, men jag hojtar när hon har utställning igen! Det var någon som frågade om påsarna också, tror de var från Leilas General Store.

Ok girls, då var alla svar från frågestunden avbockade! :-) Jag märker att det fortsätter att dyka upp frågor här i bloggen, så jag svarar vidare allteftersom. Och har jag glömt nåt, så påminn mig bara! Hoppas ni får en riktigt härlig lördagskväll nu. ♥

Mera frågestundssvar - jobb å sånt!

Hur kom det sig att du blev VD för Glam Mom? Verkar riktigt kul!
Jag är VD för GlamMom eftersom jag har grundat företaget tillsammans med Malin som ni ser här ovan. Vi drog igång hösten 2011 med ambitionen att fräscha upp och glamma till det (i vårt tycke) alldeles för undermåliga utbudet på gravidklädes- och amningsbhfronten. Vi tycker att man ska kunna få behålla sin egen stil och fortsätta vara sig själv när man är preggo och ammar. Att man ska slippa tvingas in i den där Mammastilen, där allt lätt blir väldigt tantigt eller väldigt gulligt. Och vem vill bära amningsbhar som ser ut som nåt man möjligtvis hittar i sin gammelmormors garderob? Inte så himla många, tänkte vi, och letade reda på så mycket snyggt vi kunde. Och det verkar som att det var fler som kände likadant, för två och ett halvt år senare har Glam Mom vuxit så det knakat, och vi hoppas på att kunna bli större och bättre för varje år som går, så att vi kan bidra så mycket vi bara kan till ett vettigt utbud på mammaklädesfronten. Och JA! Det är svinkul! Jag älskar mitt jobb. :-)


Vad har du för förväntningar/rädslor/känslor inför att klara livet som mamma och framgångsrik entreprenör?
Förväntansfull/livrädd/peppad/nojig/trygg/superosäker... Ungefär så har det sett ut. I alla fall tidigare. Ett sammelsurium av tankar och känslor; en rackarns röra. Men! Det börjar kännas som att jag sakta men säkert reder upp den. Jag tror att det kommer gå alldeles utmärkt med kombon bebis/företag, och den första utmaningen att få till nu blir min mammaledighet. Eller - "ledighet" är väl att ta i. Jag kallar det för "mammanedtrappning". Jag kommer fortsätta jobba på, i mån av tid, men vi kommer lägga över huvudansvaret för Glam Moms PR (som är det som jag framförallt jobbar med) på en superduktig tjej som jag faktiskt hade möte med i dag. Hon kommer göra ett grymt jobb, och hur svårt det än är att släppa ifrån sig delar av ansvaret för företaget (som ju också är min bebis, lika mycket som Iggy, fast på ett annat sätt) så är det ett måste. Jag är inte så naiv att jag tror att jag kan ha en nyfödd bebis och jobba 150% (som jag gör nu) samtidigt. Men en nyfödd bebis och jobba så pass mycket så att jag känner att jag har koll tror jag absolut att jag kan få till. Jag och Malin har också en jättebra plan för våren vilket känns kalas, och jag bor fem minuter från vårt kontor vilket innebär att jag kan poppa förbi där så ofta jag (och Igster) kan och vill. Har också turen att kunna sköta i princip alla mina arbetsuppgifter från min dator, så jag behöver varken bry mig om tid på dygnet eller ens behöva vara i Sverige för att kunna ratta sånt som behöver göras. Jag älskar mitt jobb, och har en känsla av att jag hellre kommer pyssla med något GlamMom-relaterat än att ta en fika när jag har tid över. Men några mammalatte ska såklart slinka ner. ;-) På längre sikt tror jag enbart att det är positivt att vara egenföretagare och mamma. För att kunna vara flexibel med tider och platser känns som något som kommer vara guld värt när man har barn. Är Iggy sjuk? Jaha, då jobbar jag hemifrån med honom. Är det dags att hänga lite extra? Jaha, då skippar vi dagis, spenderar hela dagen tillsammans och så jobbar jag på söndag istället. Eller inte alls om det inte är nödvändigt. Jag tror att en miljon situationer som är trixiga för föräldrar blir enklare av att man bestämmer själv över sitt jobb och sina arbetstider, och att man kan vara flexibel.


Ska du tillbaka till Glam Mom när du är klar med din mammaledighet?
Se ovan. Frågan är om det ens kommer kännas som att jag "lämnar". Tror att de på kontoret kommer behöva sakna mig mindre än vad de tror de kommande månaderna. Igster kommer nog bli en del av GM-teamet rätt omgående. He he.


Kommer pappan stanna hemma med Iggy någon fast dag i veckan eller tänker ni båda jobba 100%?
Planen nu är att jag är mammaledig på mammanedtrappning i 6 månader, sen tar Niklas över i 6 månader. Efter det vet vi inte riktigt. Då kanske vi delar på tiden, tar hjälp av mormor & morfar eller farmor & farfar någon dag i veckan, eller hittar världens bästa barnflicka som kan ta några timmar när det behövs. Ingen aning faktiskt, men det hinner vi säkert lösa tills dess.


Vad har du för utbildning? Vad har du jobbat med tidigare?
Jag har ingen fräsig universitetsutbildning eller så, utan det mesta jag kan har jag lärt mig på vägen. Treårig gymnasieutbildning är det jag har i bakfickan, gick yrkesmusikerlinjen på Södra Latin i Stockholm. Började sen frilansa som journalist när jag var 16 och skrev alltifrån artistintervjuer för tidningen OKEJ till artiklar om forskning och vetenskap för olika uppdragsgivare. Jag spenderade också många år i musikbranschen, släppte en skiva och skrev låtar åt andra. Jag har lärt mig otroligt mycket av min mamma som jag även arbetade en hel del med i början. Hon är en orädd person som ger sig på allt; hon har varit chefredaktör för en rackarns massa tidningar, hon har producerat tv-program och hon är glaskonstnär. Hennes senaste entreprenöriella äventyr är att starta ett gårdsmusteri. Otroligt inspirerande, och hon har lärt mig det viktigaste av allt när det kommer till att vara egenföretagare: man måste våga! Så man kan väl säga att jag, via fantastiska människor jag mött på vägen, har skapat mina egna kunskaper. Tror att det är så de flesta entreprenörer utvecklas, det är svårt att läsa sig till hur man skapar, driver och sköter ett företag. Man måste liksom…göra det.


Jag undrar vad du tycker om att göra på din fritid?
Jag är en riktig hemmagris och har dessutom eremit-tendenser. Så det bästa jag vet är att vara ensam hemma. Jag ÄLSKAR det. Har alltid, och kommer alltid, välja en kväll hemma själv framför en kväll ute med andra. Låter kanske tråkigt, men ge mig bara min soffa och min dator så roar jag mig kungligt i timmar, dagar, veckor. Det finns så mycket bra att läsa, lyssna på, titta på...


Jag såg en musikvideo med dig som var några år gammal, håller du fortfarande på med musik?
Njaaaeeejaaaeeej. Är väl svaret på den frågan. Musik har alltid varit min stora passion, så jag kommer aldrig "inte" hålla på med musik. Eller sluta vara intresserad. Men det är inget jag pysslar särskilt aktivt med för tillfället. Min studiohörna här hemma har nu omvandlats till Iggys hörna, t ex, det säger ju en del. Jag var länge övertygad om att det var i musikbranschen som jag hörde hemma, först som artist och sen som låtskrivare, men vips! ...så ser livet helt annorlunda ut än vad man tänkte sig, och man är toklycklig ändå. Så det är verkligen en lärdom: saker och ting kanske inte blir alls som du hade tänkt dig, men de kan bli MINST lika bra för det.

Eftersom det dök upp lite frågor om musik avslutar jag denna svarssesion med att bjussa på en låt som jag skrev som alla hjärtans dag-present till Niklas för ett gäng år sen. Den heter - logiskt nog - "Song for N". ♥

Nytt avsnitt ute!

Nu finns det senaste avsnittet av "Gravid vecka för vecka" ute! Ni får se vad det var för överraskning som jag fick, och Niklas delar med sig av "nej-träningen" som han är uppväxt med, och som förhoppningsvis ska hjälpa oss att göra Iggy till en välartad liten rackare! Får se om det funkar...hahaha... ;-)

Dagens Preggo!

Dagens Preggo!

Preggojeans / GlamMom
(Superfin modell utan magmudd som kommer upp i shoppen i vår, det är samma jeans jag hade på den här bilden som det var några som undrade över)
Preggotisha / GlamMom
Som också går att amma i utan att det syns, kommer bli min bästis när Igster landat! Obs, den är liten i strl, jag är en S i vanliga fall men väljer M i den här modellen.
Kavaj / Köpt i Japan
Ingen aning om vad märket heter eftersom allt (tvättråd etc) står på...japanska. He he.
Pjucks / Whyred
(Reafynden, minns ni?) Kan varmt rekommendera dem, gravid eller ej! Har lästat ut dem (preggofossingarna vill INTE behöva "jobba in" skor kan jag tala om, så det blir gräddfil med lästning omedelbart). Så nu är de lika sköna som de är snygga!
Mage / Vecka38
Humör / Satans kaffesugen
Om 5 min knatar jag till 6/5/4 och styr en latte! Är så sjukt nöjd med att jag har en kaffenörd till kille som lärt mig allt om hur en riktigt bra kaffe ska göras. Så jag smiter in i butiken varje eftermiddag, leker barista och gör min egen latte eller cappuccino, så att den blir PRECIS som jag vill ha den. Lyxpyx!

I dag...

...var vi invaderade av "Gravid vecka för vecka"-teamet! Niklas satt och sa en massa kloka saker om hur han ser på sitt kommande pappaliv, vi packade upp lite efterlängtade bebispryttlar som vi hittat på lekmer.se (ÄLSKAR att ALLT går att klicka hem på nätet! Passar en tidspressad dam som mig alldeles perfekt!) och jag fick mig en rejäl överraskning - igen! På onsdag sänds programmet, så får ni se vad som hände.

Fotograf-Thomas och producent-Malin var väldigt fascinerade av vår vattensäng. Hade de inte behövt ränna iväg för att filma Dessie på eftermiddagen tror jag att de skulle legat kvar än.


Har förresten fått lite frågor angående att vi är med i detta program, så jag passar på att svara på dem nu:

Jag undrar, var det självklart för dig att vara med i "Gravid vecka för vecka", hur gick tankarna? Tack för att du sa ja, superkul att kika på dig på Instagram och YouTube!
Först och främst - så himla KUL att ni tittar på programmet! Vi är så himla glada att ni är med på vår bebisresa, det är otroligt roligt att få era smarta tips och söta kommentarer. Så - tack fina ni! Det var inget svårt beslut att tacka ja till att vara med, eftersom vi kände oss trygga med att det ju inte direkt var snaskteve som skulle skapas. (Svårt att göra Paradise Hotel av ett gäng preggosar liksom.) Både jag och Niklas tyckte det kändes superroligt (och väldigt lyxigt!) att få vår bebisresa dokumenterad. Tänk vad kul att kunna se tillbaka på de här programmen om ett par år, och vad sjukt roligt det hade varit om man själv hade kunnat se ett avsnitt där ens egna föräldrar till exempel fick reda på att de skulle få en liten flicka, diskutera namnförslag osv. Jag tror att Iggy kommer tycka det är skitkul att se serien när han blir lite äldre. Jag såg dessutom en chans att få sprida vettig information om kejsarsnitt, och hade förhoppningar om att kanske till och med kunna ge stöd åt någon som tänkt samma tankar som jag. Och med tanke på de mail/kommentarer jag fått hittills så har jag faktiskt fått göra precis det. Och det känns helt fantastiskt. Så himla fint.

Kommer ni filma i operationsrummet vid förlossningen?
Jag hoppas att vi får tillstånd till det. För eftersom kejsarsnittsfrågan är så viktig för mig vill jag gärna visa hur HELA processen går till, och då ingår även själva födseln. Så, förutsatt att vi får för sjukhuset, så kommer kamerateamet vara med när Igster plockas ut.

Kommer man kunna följa dig efter förlossningen, fortsätter programmet?
Jag tror att det blir ett program till efter förlossningen, men inte mer än så. Vet inte riktigt hur det är tänkt faktiskt.

Kommer du fortsätta det flitiga Instagrammandet och bloggandet efter att Iggy anlänt?
Det kommer jag absolut! Jag tycker det är superkul att blogga och Instagramma, framförallt för att det känns som att jag fått ett nytt stort virtuellt kompisgäng i er läsare och följare. Ni kommer med så braiga tips och har så vettiga funderingar, lämnar så fina kommentarer... Jag tror inte att jag kommer kunna klara mig utan er i fortsättningen! Särskilt inte nu när Iggy faktiskt dimper ner alldeles strax, tänk vad lyxigt att ha värsta expertpanelen med härliga mamas som man kan fråga om allt möjligt. I ♥ you!

Kan du inte göra några videoinlägg i bloggen (utöver de från "Gravid vecka för vecka")?
Om det är något som ni skulle vilja så kan jag absolut göra det, kanske framförallt efter att programserien tagit slut i så fall. Så fortsätter den liksom ändå... Vad säger ni, är ni peppade på att jag fortsätter videoblogga, eller räcker det med Insta och den vanliga bloggen? Tyck gärna till!

Har fortfarande några frågestundsundringar kvar, och alla svar kommer - jag lovar! I morgon kanske jag lyckas få till den sista batchen. :-)

Vecka 37!

Egentligen är jag i vecka 38, men eftersom jag ligger efter några dagar med magbilderna så bjussar jag å Igster idag på hur vi såg ut i vecka 37! (Preggojeansen jag har på bilden är superhärliga, så vi kommer att börja sälja dem på GlamMom i vår!) Måste säga att det nu börjar bli ganska ordentligt kämpigt med att trixa på sig skorna/ta på sig byxor/komma upp ur badkaret/vända sig om i sängen med mera med mera. Om det inte var så att jag hade så mycket trådar att knyta ihop på jobbet (och även hemma för att hinna kirra allt innan vi är helt bebis-redo), så skulle jag nog gärna skippat den här preggomånaden och tryckt på Fast Forward-knappen. Fram tills nu har jag faktiskt inte tyckt att något varit särskilt jobbigt, och jag har inte haft några egentliga krämpor. Så att saker och ting börjar kännas krångliga är ovant för mig. Inser att jag haft tur, och kan tänka mig hur sjukt jäkla jobbigt det måste vara för dem som stöter på knöligheter tidigt i graviditeten. Så jag är såklart glad att det är först i vecka 37/38 som jag tycker att preggofieringen faktiskt kan vara lite bökig. Hursom, så kanske det finns en mening med det; att även om man haft en kalasgraviditet så SKA man liksom bli trött på den de sista veckorna. Så att man kan fokusera helt på att längta efter sin bebis. Så när jag tänker efter vill jag nog inte snabbspola de här sista veckorna i alla fall. Jag vill tröttna på att vara preggo, och jag vill hinna börja längta riktigt rejält efter Iggy.

Kalasdag!

I dag har vi varit på min brorsons 4-årskalas. Så himla mysigt! God mat och härligt sällskap. Och alltid lika roligt att hänga med mina brorsbarn, de är så gosiga. Men härligast av allt var nog att se Niklas in action med födelsedagsbarnet. Så kommer han sitta med Iggy om några år, det är så sjukt verkligt och så sjukt overkligt på samma gång liksom. Hursomhelst så dog jag gulldöden en smula. ♥

Och titta vad som fick följa med hem från kalaset: fiskdammspåsar! Min var fylld med saltlakrits. De har bra koll på mig minsann...

Nu går snakeskinleggingsen att klicka hem!

Eftersom det var så många som frågade var man kunde köpa snakeskinleggingsen som jag hade på mig i det här Dagens Preggo-inlägget, så har vi nu lagt upp dem i webbshoppen. Ni hittar dem HÄR! De är superdupermegasköna, jag bor typ i dem kan jag avslöja... De är hur fina som helst även efter graviditeten, bara att vika ner magmudden så är de precis som vanliga leggings. Så jag kommer garanterat fortsätta använda dem även när magen är borta.

Svar på frågorna continues - vem e den där Niklas egentligen?

Hur länge har du och Niklas varit tillsammans?
Den 20:e augusti har vi varit tillsammans i 9 fantastiska år. Han är världens finaste kille och en sjukt bra partner in crime på alla plan. Är nästan löjligt kär i honom faktiskt.

Är ni förlovade/gifta?
Jupp, vi är förlovade sen februari 2011.

Hur friade Niklas till dig?
Han överraskade chockade mig med jordens finaste tatuering på armen. Se ovan. En surfare (min skatt är en surfnörd av rang), åsså ett frieri i vågen. Ring hade han också kirrat; en tokfin vintagering från min favoritsmyckesaffär. Behöver jag säg att JAG TYP DOG? Nä, tänkte väl det.


Jag frågar alltid hur folk mötte sin partner, om du vill får du gärna dela med dig av det!
Jag och Niklas träffades faktiskt på ett superdupermegacheesy sätt: i en bar. Jag var inte ALLS sugen på att gå ut, men min kompis hade kärat ner sig i en DJ som skulle spela ett ställe vi gillade samma kväll, så jag kände att jag var ju liksom tvungen att gå med. För tänk om det här var tillfället då hon äntliiiigen skulle få ihop det med denna DJ-snubbe som hon hade haft en flirt med hur länge som helst. Så jag gaskade upp mig, drog några extra tag med rougeborsten över kinderna och pallrade mig ut. Och tur var väl det. Min kompis fick tyvärr inte ihop det med DJ-mannen (ingen förlust dock, idag har hon världens finaste kille som också e pappa till hennes barn), men jag och Niklas lyckades desto bättre. Minns så himla väl hur vi stod och drack öl och snackade, och att jag hela tiden tänkte att "han är ju sjukt härlig och SJUKT söt den här killen, men han kan ju inte vara äldre än typ 20, vore ju rena rama cradlerobbingen att gå vidare med det här". Han skulle precis fylla 25. Och, det roliga är, att Niklas tänkte precis samma sak om mig: "jaha, det här var ju en rackarns härlig tjej, men hon kan ju knappt vara lovlig". Jag var nyss fyllda 27. Så vi blev båda hemskans nöjda när vi redde ut åldersprylen och insåg att ingen av oss behövde oroa sig för någon cradlerobbing. Några dagar senare gick vi på en officiell dejt (breakdance-SM i Vita Bergsparken, rekommenderas varmt som datenight!), och ytterligare lite senare låg vi och gosade nervöst under ett gäng filtar i Tantolunden, tittandes på utomhusbio (Amelie från Montmartre - var ju liksom upplagt för megaromantik). Och sen var det klippt. Och det har det varit sen dess.

Vad jobbar din sambo med?
Han är också egenföretagare, och driver klädbutiken 6/5/4 på Söder i Stockholm (bilden). De har superfina plagg både för kille och tjej (jag fyndade precis den här tishan på deras rea, världens bästa preggotopp, supermjuk och perfekt längd!) och alla typer av surfpryttlar man kan tänka sig. Det finns också ett mysigt fik i butiken, som har sjukt bra kaffe.

6/5/4 gör också lite egna grejer, som den här tokfina klockan till exempel. Kolla in den lite närmare här.

Vilka bra egenskaper vill du att Iggy ska få från dig respektive Niklas? Om du får önska?
Min bästa egenskap är nog att jag är bra på att se saker positivt, jag har oftast de glada glasögonen på mig om man säger så. Glaset är liksom alltid halvfullt i min värld. Vissa kan nog tycka att det är provocerande ibland, och man vill ju inte gå över gränsen och bli sådär........käck. (*brrrrr* "käck" är ett vidrigt ord.) Men min inställning är att livet blir härligare om man alltid försöker hitta uppsidan med saker och ting, och tänka möjlighetsinriktat. Och jag tycker att jag är en rätt lycklig filur. Mycket på grund av min förmåga att fokusera på och se det braiga i det mesta. Så det är nog det viktigaste som jag vill att Iggy ska ärva från mig. I och med att musik är så viktigt för mig så håller jag också tummarna för att det inte ska komma ut en tondöv liten rackare, det skulle faktiskt bränna lite i hjärtat, ha ha... Så en musikalisk ådra skulle inte heller sitta fel. He he.

Vad gäller Niklas så vill jag gärna att Igster ärver hans humör. Jag har aldrig någonsin stött på en mänska med bättre humör. Det GÅR typ inte att irritera Niklas. Han har också en väldigt härlig inställning till livet: "Det ordnar sig!" ingen idé att jaga upp sig för nåt som redan har skett. Bättre att göra det bästa man kan av situationen istället. Varför vara irriterad om man verkligen inte måste? Man väljer själv till allra största del hur man mår, och det beror framförallt på hur man hanterar saker som kommer i ens väg. Vill man jaga upp sig, bli arg, svära och pysa över att man glömde köpa mjölk/favoritglaset gick i kras/man missade tuben så får man såklart bli det. Men om man inte direkt njuter av känslan att må dåligt över nåt, så är det skönare att hoppa över allt det där och använda grädde utspädd med vatten/fynda ett annat snyggingglas/ingen dör av att man blir sen till ett möte. Och ja, jag VET att det här kan låta så saaaatans.....käckt. *brrrr igen* Men en av sakerna som gör att jag tycker det är så sjukt mysigt att dela livet med just Niklas, är att det blir...härligare. Vi hoppar över så mycket av mådåligt-grejerna vi kan. Självklart blir vi också ledsna/arga/irriterade då och då. Men oftast inte över skitsaker, vilket 95% av allt som folk surnar till över just är. Är det värt att få en dålig känsla i magen och sprida en förgiftad stämning för att ens favoritglas gick sönder? Nej. Det tycker inte jag.

Niklas är också den mest omhändertagande person jag stött på, något som varit en förutsättning för att den här hösten skulle funka då jag har haft det väldigt pressat på jobbfronten. Men tack vare att han gjort...typ ALLT på hemmafronten (handlat/lagat mat/städat/tvättat/råddat allt som behöver råddas) så har jag dels kunnat göra det jag behövt göra arbetsmässigt, dels haft tid och möjlighet att njuta av att vara preggo och baka en bebis. Så Niklas omhändertagande sätt får Igster gärna ärva också. Och eftersom Niklas är till hälften fisk och trivs allra bäst i havet, så skulle ju en välvillig inställning till vatten hos lille Iggy inte heller sitta fel. Får Niklas som han vill kommer Igster kunna surfa innan han kan gå. Typ.

Har du och Niklas några bröllopstankar? Berätta!
Det har vi! Vi har en ganska klar uppfattning om var vi vill styra upp det, men inte riktigt när. Vi vill gärna gifta oss på Surfers Lodge Peniche, TOKmysigt ställe i Portugal, som drivs av Niklas bror och pappa. Kolla in filmen så får ni se, magiskt mysigt och vansinnesgod mat. Det invigdes för några månader sen, och jag kan verkligen rekommendera en vistelse där. Man bor hur härligt som helst, kan surfa/yoga/golfa/göramassaannatommanvill. Man äter ekologisk och närproducerad mat i den grymma restaurangen, tar ett glas cava (eller en kaffe) på takterrassen på kvällen, vandrar på stranden, shoppar, myyyyyyser helt enkelt. Så satans härligt ställe! Så där vill vi nog bli herr och fru. Det är planen i alla fall.

I morgon kör vi sista svarsracet! Natt natt alla fina, kram på er! ♥

Amningskurs

Amningskursen var faktiskt jättebra, är glad att jag pallrade mig dit. Vi var ett gäng basketbellies som satt i en ring och lyssnade på en barnmorska som var amningsexpert. Och hon lyckades med konststycket att ge bra och handfasta tips, utan att vara pekpinneaktig eller på nåt sätt säga saker som kan ge prestationsångest. Hon var himla noga med att hela tiden påpeka att det inte finns några rätt och fel, och att det är upp till varje föräldrapar hur/om/på vilket sätt man vill amma/mata sin bebis. Hon vann mitt hjärta lite extra mycket också, för att hon uttryckte sig i stil med "när man ligger i förlossningsrummet eller på operationsbordet" och "den man bor med/sin partner". Det var självklart att det finns olika sätt att föda barn på, och olika typer av familjekonstellationer. Två frågor som är så satans viktiga för mig. Så där fick hon pluspoäng! Hon fick ytterligare guldstjärna i kanten när hon pratade om hur viktigt det är att leva i nuet och att uppskatta vardagen, för hur mycket man än längtar till en semester så är det ju vardagen som är...vår vardag. Så det är allra, allra viktigast att den blir bra, inte att man har det extra härligt en vecka bland sol och palmer någon gång om året. Hon sa ju detta i kontexten att man ska njuta av tiden med sin bebis/sina barn överlag. Men för mig har detta varit en livsfilosofi länge, och mitt mål har alltid varit att styra upp en så rackarns bra vardag jag bara kan. Vardagen är livet. Ser fram emot en sån, där Igster är inkluderad. Ett sista plus med amningskursen var att barnmorskan hade en liiiiten bebisdocka som hon demonstrerade amningsteknik på. Och OJOJOJ vad den såg go ut. Så. Himla. Go. *längt*

Morning mamas!

God morgon! I dag är jag å Iggy uppe i ottan, och när man är för trött för att styra upp en härlig juice att inleda morgonen med, så får pressad citron i ett stort glas vatten duga. (Jajemän, är man sin egen chef vilket i mitt fall gör att jag bestämmer att jag börjar jobba kl 10, så är detta att vara uppe i ottan för mig... *hehehe* Och yes, jag hör hur ni skrattar alla bebismamas därute, snart kommer jag förmodligen tycka att en tidig morgon börjar strax efter kl 03... Eller? *gaaaaahhh*) Citronvatten är supergott, och bra för typ allt. Stärker immunförsvaret, hjälper kroppen att rensa bort slagg, hjälper en att ta upp järn, gör en mer basisk med mera med mera. Himla bra helt enkelt, och en enkel fuskis om man inte hinner eller orkar juica.

Varför är vi uppe så här tidigt i dag då? Jo, vi ska gå på...amningskurs! Har bokat in detta typ sjuttioelva gånger, men alltid lyckats missa. Men i dag är det tamejtusan dags! Min svägerska som fick en bebis för fem månader sen sa att om hon skulle ge mig nåt tips vad gäller bebisar, så var det att lägga krut på att få igång en fungerande amning innan man lämnar BB. Och att man ska ta hjälp av barnmorskorna som hänger runt där så man får tips på rätt teknik osv. Fungerande amning = ej uppstressad mamma = glad bebis. Lite förenklat såklart. Hursom, jag tycker det låter himla vettigt, så nu är det dags att svepa sista kaffet och ge sig av på kurs! Osäker dock på hur mycket såna här saker kan ge, så har ni mamas därute braiga tips som gäller amning så får ni er än gärna kommentera, så får jag både Mama Mia-kurs och blogg-kurs på amningsfronten!

Svar på frågorna continues - blandad kompott!

Superytlig fråga, men skulle du vilja berätta om din skönhetsrutin? Vilka krämer/ögonkräm etc du använder?
Ytliga frågor är precis lika välkomna som "djupare" funderingar. Yta e kul! :-) Jag är en riktig krämnörd och har testat mig fram till vad som passar min hy allra bäst. Jag har genomskinlig hy som har en tendens att bli lite röd, och tycker att Synchrorose-linjen från märket Synchroline hjälper till att jämna ut och lugna ner den. Denna hudvårdsserie är egentligen utvecklad för de som har rosacea (vilket jag inte har), men så fort jag började använda den så tyckte jag att jag för första gången någonsin verkligen såg skillnad på före och efter. Jag har provat mig igenom många dyra krämer, men den här serien funkar verkligen på mig.

Jag börjar varje morgon med att torka av ansiktet med en bomullsrondell med Synchrorose Tonic Lotion (ansiktsvatten). Hoppar över rengöringsmjölk på morgonen, det räcker med ansiktsvatten. Sen åker Synchrorose Intensive (dagkräm) på. Den har solskyddsfaktor 30 inbakat i formulan vilket är toppen. Superskön kräm som går snabbt in i huden, och den kladdar inte trots den höga solskyddsfaktorn. Är ett fan av Dermalogicas ögonkräm Total Eye Care sedan många år, så den åker på efter det. Då är morgonkrämrutinen avklarad. På kvällen tvättar jag bort sminket med Synchrorose Cleansing Milk, sen smörjer jag in hela ansiktet (även ögonområdet) med Clinical Super 3 Booster från Beauté Pacifique. Det är en stark A-vitaminkräm som motverkar just genomskinlig hud. Den ska även vara bra när man (som jag) börjar bli lite äldre, eftersom den stimulerar kollagenproduktionen. För mig så är denna kombo av krämer jättebra, men jag vågar inte rekommendera dem till höger och vänster eftersom samtliga produkter är såna som ska provas ut på hudvårdssalong. Så det är inget man bara klickar hem utan att få guidning innan. Däremot kan jag verkligen rekommendera båda märkena (Synchroline och Beauté Pacifique), och de har ju massor av olika produkter som riktar sig till olika hudtyper, så slink gärna in på någon hudvårdssalong och prata med någon duktig mänska om vad som kan passa just dig i deras serier.

Måste fråga vad du använder för epilator?
Jag har Braun Silk-Èpil 7. Den är faktiskt grymt bra måste jag säga. Har länge varit ett större fan av vaxremsor eftersom jag tycker att epilatorer oftast inte får med alla småhår. Men när jag testade denna så blev jag sjukt nöjd. Den får tag i typ ALLT, har en smart lampa som gör att man ser vad sjuttsingen man håller på med, och har dessutom något slags inbyggt massagehjul som gör att det helt klart är den "snällaste" jag testat. Tycker inte att den gör ont alls. Har blivit en ny bästis i badrummet, även om det just nu är rätt kämpigt med att...ehhh..komma åt. Om man säger så. Bloggade ju om det tidigare, och det har väl inte direkt blivit lättare sen dess. Pust.

Jag och min pojkvän ska åka till Japan i vår, och jag har förstått att du varit där nyligen. Kan du ge oss tips på vad man inte ska missa?
Mer än gärna, en Japan-guide är på g. Håll utkik i bloggen! Och KUL att ni ska dit. Det är världens vackraste, roligaste och MÄRKLIGASTE land. Fantastiskt resmål.

Är du och Niklas nöjda med Joolzvagnen? Recensera gärna!
Vi är superdupermeganöjda! Än så länge står den mest och snyggar sig här i vårt vardagsrum, det ska bli så jäkla kul att rulla runt den med en liten bebis i...! Det kommer ett längre inlägg snart som bara handlar om vagnen, sen kommer jag såklart blogga om vad vi tycker om den efter det att Iggy kommit och vi fått prova den lite mer på riktigt.

Jag har precis fått ett planerat snitt efter många turer! Vill tacka dig för att du delat med dig så mycket om dina tankar och känslor kring detta! Utan dina ord hade jag nog inte vågat stå på mig då alla jag mött inom sjukvården motarbetat detta även fast jag har en bebis som "ligger fel"... Så tusen tack, det är så bra och viktigt att detta tas upp, vi blir inga sämre mammor för att vi inte går igenom en vaginal förlossning!! Så till min fråga, kommer du använda gördel efter ditt ks?
Tack snälla för din kommentar, jag blev lite tårögd... Gulle dig. Jag kommer ta med mig den här gördeln till sjukhuset och börja använda den så snart jag kan. Den är mjuk och snäll i materialet samtidigt som den verkligen ger stöd. Och förutom att den hjälper livmodern att dra ihop sig så stagar den också upp ryggen, har hört från många tjejer att man kan känna sig lite "sladdrig" i kroppen efter sin förlossning, magmusklerna är ju inte riktigt i form osv. Så då är det skönt att bära en gördel även av den anledningen, man får lite extra magmuskler och ryggrad. ;-)

Är blond din naturliga hårfärg?
Nope, är en klassisk svensk råtta. Men min frisör Freja ser till att vi ordnar upp det.

Älskar håret och frisyren, så fint! Hur klipper du dig, har du längre fram än bak?
Jupp! Sned page liksom, längre fram än bak. Blir roligare så tycker jag.

Tycker du håret har förändrats sen du blev gravid?
Nej, jag tycker inte det. Vissa säger att de "får sån lyyyyyster" och att det "blir sååå tjoooockt och glaaansigt". Men det gäller inte mig. Mitt hår är precis som det brukar vara. Har dock hört man man tydligen tappar mindre hår än vanligt när man är preggo (vilket gör att vissa uppfattar det som att man får tjockare hår). Men att det jämnar ut sig sen när man börjar amma, eftersom det man inte tappade under graviditeten då liksom tycker att det är dags att frigöra sig. Så då kan det kännas som att man tappar en rackarns massa hår. Sen är det säkert olika, vissa tappar kanske en massa hår under amningen. Jag får hoppas att mina hårstrån håller kvar den här "vijobbarpåsomvanligt"-attityden som de haft hittills helt enkelt.

Har du någon favoritbodylotion?
Jajemän! På den här fronten har jag världens bästa tips. Det är inte den glammigaste av krämer, men saaatan vad bra den är! Apotekets Canoderm slår ALLT i kroppskrämsväg skulle jag vilja påstå. Den innehåller 5% karbamid (som är fuktighetsbevarande) och gör huden silkesmjuk. Detta är också en produkt jag varit trogen i snart ett decennium. Är krämtokig och har provat det mesta, köper gääärna dyra krämer i fina burkar. Men det här är den absolut bästa jag någonsin har testat. Lite trist att förpackningen är så sjukt ful, men om man vill kan man alltid ösa över den i någon härligare pumpflaska.

Tack för en trevlig blogg och ett trevligt program! Jag är på jakt efter en amningsbehå som man kan sova i, vilket jag har förstått att man bör ha. Har letat, köpt hem och provat men tycker alla är obekväma och skaver någonstans. Jag undrar om du har du någon att rekommendera?
Den här bhn kommer följa med i min BB-väska. Kommer nog ta med två, så att man kan byta om (eller kanske snarare när) man som novis-mams råkar söla ner den första... ;-) Den är megamjuk och snäll, har inga clips, hyskor eller hårda sömmar som skaver. Perfekt att sova i!

Favoritsaltlakrits?
Det här var en busenkel fråga! Vill man vinna mitt saltlakritsvurmande hjärta ska man bjuda mig på häxvrål... Saltlakrits som innehåller salmiak är mina absoluta favvisar i lakritsfamiljen, och häxvrål är Drottningen av dem alla! Älskar att kombinera lakrits med andra godisar, och har nu senast snöat in på att slänga in två gräddkolor (ni vet, såna där gammeldagsa) samtidigt som en häxvrålsbit. Lovely kombo!

Hörrni, det tar längre tid än jag trodde det här med att svara på frågor. Och det var fler frågor än vad jag trodde också, så jag får helt enkelt återkomma med med svar i morgon!

(Går)dagens Preggo!

Här kommer en Dagens preggo, fast från i går! Då vaggades det runt på stan, letandes fynd. Hittade dessvärre inga, men hade rackars trevligt ändå. Jag och Niklas snaskade mest i oss en massa mat hela dagen. En riktigt god megafrulle slank ner på Muggen (smörgås, smoothie, gröt, ägg och latte, nu jäklar ska väl Igster hålla sig kvar på sin finfina uppåtkurva!), juice på Juiceverket och sen en riktig kalasmiddag hemma. Åsså lite saltlakrits på det såklart. Hann dessutom med en film, som var riktigt bra. Kan absolut rekommendera den: About Time. Feelgoodfilm, utan att vara för lättviktig.


Gravidjeans / GlamMom.se (sjukt sköna, lever typ i dem nu...)
Tisha / Lindex
Hoodie / H&M herr
Jacka / H&M (extremt mkt o-herr)
Halsduk / minns inte märket
Mössa / Stadsmissionen
Väska / Marc by Marc Jacobs
Pjucks / H&M (var tydligen en vandrande H&M-reklam i går)
Trappa / Sturegallerian
Mage / Vecka 37

Niklas tyckte dock att jag ska posta "mindre pose-iga" Dagens Preggo-bilder. Så han tog en till. Mer "spontan". Då blir det såhär! #mittiettsteg #mittiettfniss

Svar på frågorna continues - preggo!

Smörjer du magen eller så för att slippa bristningar och märken?
Jag tror att det är i princip 100% genetiskt om man får bristningar eller inte (min mamma fick inga, så jag brås nog på henne). Så egentligen tror jag inte att man kan påverka sånt med oljor och krämer. Men, bara för att vara på den säkra sidan så har såväl mage som boobs fått sig en insmörjning med Apotekets mandelolja varje kväll. Om inte annat för att det är mysigt att klappa lite på sin bebis varje dag.

Vill du ha flera barn?
Ett till vill jag nog gärna ha, kanske till och med två om vi hinner med och orkar. Om det var upp till Niklas skulle vi styra upp ett helt surflandslag, men så många hinner vi inte med innan det börjar bli knivigt för mig på den biologiska fronten (iom att jag är 35). Tack och lov.

Tänkte bara fråga om "Iggy" bara är ett arbetsnamn eller om ni redan nu bestämt att pojken ska heta det?
Han ska heta Iggy! Det spelar ingen roll hur han ser ut när han väl kommer, han ÄR liksom redan Iggy för oss.

Hur kom ni fram till namnet Iggy?
Vi trodde först att vi skulle få en tjej, och hade vääärldens bästa (enligt oss) tjejnamn på g. Och eftersom jag tycker det är så sjukt mycket svårare att hitta bra kill- än tjejnamn, så var bland det första jag tänkte när vi fick veta att det var en liten kille: "hjääälp! Vad satan ska han heta?". Minns faktiskt inte riktigt hur jag hittade namnet Iggy, en dag bara var det där. Hade väl förmodligen sett det någonstans och registrerat det på något plan. Föreslog det för Niklas, som tyckte det var kalasbra, och i samma stund var det bestämt. Så vi är inga die hard Iggy Pop-fans som man kanske kan tro. Men ska man heta samma sak som en rockstjärna så känns herr Pop rätt bra i sammanhanget tycker jag. (Inget ont om Kurt Cobain, men det är nog bara just Kurt Cobain som kan få namnet Kurt att kännas härligt...)

Jag undrar hur länge det dröjde från det att ni bestämt er för att skaffa barn tills att du blev gravid?
Det gick på första försöket faktiskt. Min kropp var tydligen lika sugen på kids som Niklas.

Hur kände du att du var gravid?
Min kropp reagerade väldigt lurigt på att jag blev preggo. Jag vaknade en morgon och kunde inte ta mig upp ur sängen. Lederna var stela som pinnar, och så fort jag rörde mig så gjorde det ont. Kunde knappt gå i trappor och gick från 35 år till 95 år på ett dygn. Inte så himla kul. Hade ingen aning om att jag var gravid, så jag bodde i princip på vårdcentralen i en veckas tid, och de tog testpåtestpåtestpåtest utan att hitta någon förklaring på varför min kropp blivit som en gammal tants. Det pratades om reumatismutredning och andra autoimmuna sjukdomar, vilket var duktigt ångestframkallande. Trodde på riktigt att jag hade fått någon obotlig sjukdom, och att jag sakta men säkert skulle förtvina och dö. Var också inne på att det var stressymptom då jag hade jobbat som en galning under våren. Tänkte tanken efter ett tag att det kaaanske kunde bero på en graviditet, men efter ett test som visade negativt resultat la jag ner den tesen. (Hade naivt nog ingen aning om att det dröjer ett tag innan testen registrerar en graviditet.) Men efter ca 10 dagar började jag känna mig bättre, och när mensen uteblev tog jag ett test till. Och då syntes ett svagt streck. Pratade med en kompis till mig som är läkare, som sa att de symptom jag visade upp faktiskt förekommer hos nygravida som tecken på graviditet, även om det är väldigt ovanligt. Så tydligen fick mitt system sig en knäpp när Igster kom till, efter 14 dagar var jag dock helt återställd och har inte känt av ledprylen överhuvudtaget sen dess. Har ju också haft en väldigt härlig och okomplicerad graviditet, kanske fick jag den som kompensation för att jag i två veckors tid troode att jag skulle dö där i början. ;-)

Hur lång är du och hur mycket har du gått upp under din graviditet?
Jag är en liten rackare, mäter 166 cm över havet. Vi äger ingen våg, så jag vet inte exakt hur mycket jag gått upp eftersom jag inte vet vad jag började på. Men, jag vet att jag brukar väga mellan 51-53 kg (beroende på hur mycket saltlakrits som slinker ner). Så om jag låg på 52 kg från början så har jag hittills gått upp 11 kg (är nu i vecka 37). Jag har ätit precis som jag velat under hela min preggofiering, och har helt klart unnat mig mer godis än vanligt. Men det känns som att det mesta jag lagt på mig är Iggys prylar, som borde försvinna rätt snabbt. Det ska bli spännande faktiskt, att se hur mycket vikt som består av bebis, fostervatten, moderkaka osv.

Har du haft sammandragningar tidigt?
Nej, de började först för några veckor sen. De kommer t ex om jag älgar på lite för snabbt när jag är ute och går (måste av ngn outgrundlig anledning alltid gå så snabbt jag bara kan, något som min livmoder numera protesterar emot).

Jag undrar hur du tänker kring kost och motion både nu under graviditeten och senare under amningen. Bara lite generellt så där. :)
Jag tycker om att vara noggrann med vad jag stoppar i mig och älskar att äta, men jag avskyr att laga mat. Himla dålig kombo. Som tur är har jag världens bästa kille som lagar fantastiskt god (och nyttig!) mat till mig varje dag. När inte han är hemma lever jag på saltlakrits och cheeseburgare. Vi var ganska ekomedvetna även innan Iggy flyttade in i min mage (framförallt för att vi juicar så mycket, det blir det rena rama giftcocktailsen om frukten inte är eko-odlad), men snäppade upp det ett steg till efter att vi fick reda på att vi skulle få en bebis. Man är ju liksom så rädd om det där sköra lilla livet därinne, som inte alls har samma förmåga att hantera gifter som man själv har. Så nu köper vi i princip allt ekologiskt. Vi börjar alltid dagen med en juice, tror att vår råsaftcentrifug till och med jobbar hårdare än jag. ;-) En klassiker är: apelsin, äpple, broccoli (eller grönkålsblad), ingefära, citron, morot, spenat och selleri. I med en matsked ekologisk linfrölja, så har man världens bästa start på dagen. Har haft fantastiska värden genom hela min graviditet, och är helt säker på att det beror på allt juicande. Det är ett så himla lätt sätt att få i sig så mycket bra prylar. Jag håller tummarna för att Niklas ska orka fortsätta vara min personliga mästerkock även efter Iggys ankomst, så att inte sömnlösa nätter förvandlar även honom till en cheesburgarmumsare. Vad gäller motion så har jag aldrig varit en gymråtta, och får nog inse att jag (tyvärr) aldrig kommer bli det heller. Då och då dyker det upp ett jättesug, och jag vill bli Frisk Och Stark. Men det slutar alltid med att gymkortet bara kostar pengar och aldrig används. Är en sån som måste ha en personlig tränare för att det ska bli nåt av det hela tror jag. Är däremot en hejare på vardagsmotion; tar aldrig rulltrappan, går i stället för att ta tunnelbanan osv. Så när man ska ut å rulla vagn i vår kommer motionen automatiskt tänker jag.

Vågar du äta sushi nu? (Jag vill, men är så skeptisk.)
Absolut! Jag har typ levt på sushi hela under min graviditet, framförallt till lunch. Vi var ju i Japan också när jag precis var nypreggofierad, och att befinna sig i Japan utan att äta sushi GÅR liksom inte. (Kan tillägga att det var utomjordiskt gott också. En ny nivå på sushi som man typ inte visste fanns.) Man ska inte äta tonfisken eller insjöfiskar, men t ex laxen går ju finfint - så länge den varit fryst. Så gå till ett fräscht och bra ställe, fråga om deras lax varit fryst, och är svaret "ja" så är det fritt fram att njuta!

Vad har varit det bästa med graviditeten? Det mest överraskande?
Det bästa: Att man hela tiden bär med sig någon slags extralycka som liksom gör att livets härlighetsnivå höjs ytterligare ett snäpp. Att Iggy legat och trynat i min mage har gjort att varje dag på något sätt känts som en del i ett stort äventyr. Inte för att jag direkt spenderat 100% av min vakna tid med att fundera kring att jag är preggo (tvärtom, har haft den stressigaste hösten någonsin jobbmässigt vilket gjort att jag ganska sällan stannat upp och reflekterat över att jag håller på och bakar en bebis). Men varje gång tanken slunkit dit så har jag blivit så himla glad.

Det mest överraskande: Att jag inte en enda gång har känt mig rädd för vad som komma skall. Nu är det tre veckor kvar, så lite tid finns ju fortfarande för ett rejält psykbryt. Men eftersom jag varit så osugen på att skaffa barn under så många år (Niklas som velat ha barn länge har haft en ängels tålamod med mig på bebisfronten...), så känns det nästan märkligt att det känns så himla naturligt nu. Vände från nejjagvillfortfarandeintehabarnännu till yesnukööörvi i våras, och sen den dagen så har hela barnprylen känts toppenbra. Tror det beror mycket på att jag har världens bästa partner in crime när det gäller föräldraskapet, är så himla trygg med att Niklas är en sån klippa på alla områden i livet.

Vad skulle du ge dig själv för råd/tips om graviditeten om du kunde åka tillbaka till den stunden du fick veta att du var gravid?
Eftersom jag trodde att jag skulle förtvina och dö där i början så är "DU SKA INTE DÖ DU SKA BARA PYSSLA IHOP EN BEBIS!" det första jag skulle säga till mig själv. Sen skulle jag nog be mig själv slappna av lite, det var väldigt nojigt där i början tycker jag, innan det magiska 12-veckorstrecket. Fast jag tror nog ändå inte att jag skulle kunnat slappna av då, tanken på missfall var liksom ständigt närvarande. Jag tyckte att det kändes som att vi hade en bebis från den stunden vi såg det där svaga strecket på stickan, så jag förstår verkligen att ett missfall i vecka 7 kan sätta lika djupa spår som ett i vecka 15. Och jag har sån stor respekt för alla som varit tvungna att gå igenom denna hemskhet, men ändå pallat ladda om och försökt igen. Tror knappt att det går att förstå vilken styrka som krävs för det, innan man själv haft en bebis i magen.

Är du nervös inför förlossningen?
Eftersom jag fått mitt kejsarsnitt beviljat och därför får föda på det sätt som jag känner mig tryggast med, så är jag inte så nervös. Men när jag väl ligger där på operationsbordet kommer jag nog absolut inte vara så kaxig. Egentligen är det ju helt sjukt det som ska hända; att de ska skära upp min mage och plocka ut vår bebis - medan jag är vaken. Gaaahhhh... Jo, okej, nu är jag nog nervös inför förlossningen. ;-)

Hur kommer det sig att du väntade tills du var 35 med att skaffa barn?
Det kändes inte rätt innan dess helt enkelt. Tvärtom, så funderade jag under ett par år om jag ville ha barn överhuvudtaget. Men jag tror den största anledningen var att jag inte hade hittat rätt karriärsmässigt. Det kanske låter konstigt, men för mig har alltid jobbet och livet flätats ihop väldigt tätt: mittjobbärmittlivärmittjobb liksom. Känner jag mig inte trygg och tillfredsställd jobbmässigt, så är jag inte trygg eller tillfredsställd som mänska heller. Har i princip aldrig varit anställd utan alltid skapat mina egna arbetstillfällen utifrån vad jag velat göra. Och i över ett decennium så höll jag på med musik och var hundra procent säker på att det var där jag hörde hemma. När det visade sig att det inte var så, tog det ett tag innan jag hittade en annan planet att bebo och känna mig trygg på: GlamMom.se som jag grundade tillsammans med min kompis Malin. Jag älskar att jobba, gör det oftamycketochgärna, och kommer aldrig kunna vara en person som går till sin arbetsplats, gör sina timmar, tar emot sin lön och sen Lever Livet när arbetsdagen/veckan är slut. Jag måste göra något jag brinner för, som jag kan se växa. Annars mår jag inte bra. Men med GlamMom föll allt på plats, jag hittade vad jag ville göra och mådde bra. Och då kom också viljan att skaffa barn. Jag känner mig själv, och vet att jag har en förmåga att snöa in på saker. Och hade jag skaffat barn utan att ha hittat rätt på jobbfronten så skulle jag ha grottat ner mig helt i min bebis, blivit världens bästa mamma, och sen haft jordens största ångest när mammaledigheten var över eftersom jag inte skulle ha någon aning om vart JAG var på väg. Det hade kanske ordnat sig, men för mig var det en förutsättning att först bli trygg i min egen livs/jobbsitiuation innan jag pusslade in ett till liv i den.

Svar på frågorna continues - smink!

Nu fortsätter vi med svarandet! Å varför inte börja med lite skönhet, en grådassig dag som denna? Piggar alltid upp. Har fått en rackarns massa frågor om vad jag använder för smink, eftersom jag "ser sååå himla fräsch ut"! MENTACKSOMATTAN! ...säger jag då och rodnar klädsamt. Det är preciiis vad en höggravidis vill höra kan jag tala om. Jag tackar och bockar ödmjukast och tänker att ohh så trevligt att ni gått på den illusionen. Hursomhelst, här har ni en bild på vad som bor i min necessär. Jag är en riktig sminktjej och går helst inte utanför dörren utan dessa dagliga partners in crime. Slänger man på sig ovan mix så förvandlas vilken glåmig stackare som helst till en pigg rosenknopp. Det lovar jag! Har satt samman ett extremt pedagogiskt kollage nedan, med länkar till mina favvisar.

1) Mineralfoundation från svenska Tikei.se. Superbra produkt; 100% mineraler, de tillverkar allt själva, testar inte på djur och använder inte ämnen som kan reta känslig hy (som ofta finns med i andra mineralfoundations). För att hitta exakt rätt nyans kan man klicka hem prover för 10 spänn styck innan man beställer en större burk. Supersmart tycker jag! Jag har färgen N2. Använder den i hela ansiktet, och har den även som concealer runt ögonen. De har alltid fri frakt, och dessutom är priset kalasbra, bara 169 pix för en 9-gramsburk (jämfört med ex BareMinerals som kostar 469 kr).

2) Kabuki-borste för att svischa på sig foundation. Köper alla borstar från Tikei också, de innehåller inga djurhår, och jag tycker att deras kabuki-borste är mycket bättre än BareMInerals. Mjukare, men minst lika effektiv. Bra pris också, så att man kan klicka hem en ny när det behövs utan att behöva leva på nudlar resten av månaden.

3) Rouge från Face Stockholm i färgen Hot Pink. Är på konstant jakt efter den perfekta "komprecishemfrånensportigpromenad"-färgen, och just nu är den här min favorit. Ta en dutt på ögonlocken också.

4) Läppglans från Make Up Store i färgen Fuchsia. Perfekta vardagsglosset som jag tycker ger preciiiis rätt rosa nyans. Man ser inte sminkad ut - man ser bara lite bättre ut. Sånt gillar vi.

5) Lancôme Définicils Mascara. Bästa mascaran EVER! Har varit denna produkt trogen sen jag var 17 och kommer aldrig aldrig ALDRIG byta ut den. Perfekt borste som får tag i alla fransar (avskyr runda bulliga borstar) och grym konsistens som bygger på fransarna så att de blir lååånga och fina. Håller hela dagen men är ändå lätt att tvätta bort. En av få produkter jag med glädje skulle kunna bli en såndär tokpinsam tv-shopförsäljare för, eftersom jag älskar den så innerligt. Den och Yes diskmedel. Finns liksom inga värdiga konkurrenter.

6) Ögonskugga från MAC i färgen Omega som jag använder som brynskugga.

7) Favoritläppglans nr 2, Lipglass från MAC i färgen Heroine. Superfint lila glans som man kan dutta på lätt med fingret för att bara få lite färg (när man är sugen på nåt mer dramatiskt än det rosa från Make Up Store), eller smacka på rejält om man vill vara mer vavavoomig.

8) Solpudret Bronze Goddess från Estée Lauder (de verkar ha ändrat designen sen jag köpte mitt, så bli inte förvirrade av att 2014-versionen har en annan förpackning än i kollaget). Jag har färgen Medium. Eftersom jag i princip aldrig solar ansiktet så behöver jag en hel del hjälp på traven på den så kallade solkyssta fronten... Har försökt med den bleka Nicole Kidman-looken, men istället för en sån där ljuv porslinsdocke-feeling så blir det liksom mera spökansikte för min del. Så ett bra solpuder är min bästa vän.

9) Slutligen, utan min signature scent (ÄLSKAR att ha en sån, är lika beroende av att ha just en sån som utav själva doften tror jag) känner jag mig naken. Så två puffar i nacken av denna long time favourite (också en produkt jag varit trogen sen jag var tonåring) får avsluta piffandet.

Voilà!

Svar på frågorna del 1 av 3!

Vad KUL att ni hade så mycket frågor! Och ännu roligare att det var så varierat, det ni undrade över. Sitter nu i soffan med macen på magen (himla smidigt att man liksom har ett inbyggt datorbord numera), och ska göra mitt allra bästa för att svara så bra jag kan. Eftersom det kom in en hel del frågor om kejsarsnitt så tar jag dem i ett separat inlägg (detta), och de övriga undringarna delar jag upp på två omgångar så att det inte blir för mastigt. Nu kör vi!

När man har planerat kejsarsnitt, hur gör man då om förlossningen skulle sätta igång av sig själv tidigare?
Om värkarna sätter igång innan den 29/1 som mitt snitt är planerat till, så ringer man till förlossningavdelningen som då ger en ett akut snitt istället.


Kan du tänka dig att föda vaginalt om förlossningen sätter igång innan ditt snittdatum? Jag tänker att om du är en sån som har snabba förlossningar och det sätter igång tidigt...KAN man verkligen ställa in sig till 110 % på att det kommer bli snitt eller finns det alltid en "risk" att det inte blir så? Du kanske har världens bästa föda barn kropp som bara ploppar ut ongen? :) Är du rädd att det ska bli så?
Nej, jag kan inte tänka mig att föda vaginalt om förlossningen sätter igång innan 29/1. Inte om jag har ett val. Föder jag i taxin på väg till sjukhuset är det ju inte så mycket att göra åt saken, men har man planerat kejsarsnitt så gör sjukvården sitt yttersta för att man ska få det även om allt inte går enligt planerna, och man får då som sagt ett akut snitt istället för ett planerat. Visst är jag nervös för att Igster ska bestämma sig för att komma ut tidigare än vad det är tänkt. Dels för att det alltid kommer finnas en oro att jag ska behöva föda vaginalt fast jag nu inte vill det, och dels för att jag vill hinna knyta ihop alla lösa trådar på jobbet, så att jag verkligen kan slappna av till 100% och bara njuta av vår lille bebis när han väl dimpt ner. Men eftersom jag bor mitt i stan i Stockholm och hinner till sjukhuset på 20 minuter så borde det inte vara några problem att få till ett akutsnitt, och vad gäller jobbet så får det helt enkelt ordna sig. Så egentligen behöver jag nog inte vara så nervös.


Du skriver att du inte vill riskera att få förlossningsskador. Är det främsta anledningen till att du vill ha snitt, eller är det själva förlossningssmärtan (värkarna) som du vill undvika?
Det finns tusen anledningar till varför jag vill föda med kejsarsnitt, både fysiska som psykiska. Vad gäller förlossningsskador så är jag mer bekväm med den skadebild som finns vad gäller kejsarsnitt än en vaginal förlossning. För självklart finns det skaderisker även med ett snitt, men det är andra typer av risker. För att uttrycka det enkelt (och inte så nyanserat): vissa tycker att det obehagligaste som finns skulle vara att någon skar upp deras mage, och andra tycker att det obehagligaste som finns är att någon skulle klippa upp deras fiffi. Jag är inte särskilt vek, och har nog snarare hög smärttröskel än låg. Men det handlar inte om att jag vill undvika smärta, utan om att det för mig inte känns naturligt alls att föda vaginalt. Sen är min bild av eftervården av de kvinnor som råkat illa ut när de fött sina barn vaginalt inte så ljus. I många fall har denna varit i princip obefintlig, något som jag också fått mail om från tjejer som läser den här bloggen. Hade jag vetat att jag skulle få världens bästa omhändertagande efter en förlossning som gått snett så skulle jag eventuellt känna mig tryggare med att föda vaginalt. Mer om hur jag ser på förlossningsskador går att läsa i det HÄR inlägget, och mer om varför jag (och Niklas, vi är två om detta beslut såklart) vill föda med planerat kejsarsnitt går att läsa i det HÄR inlägget.

Får man avslag när man snittas?
Ja, vad jag förstått så får man avslag även efter kejsarsnitt. Men oftast är det mindre mängd, läste ngt om att läkaren skrapar rent livmodern vilket gör att det inte är så mycket som ska komma ut efteråt. Men är inte helt säker på att det stämmer. När man googlar verkar det variera väldigt mycket, vissa har det i 5 dagar, andra i 12 veckor. Lovar att avlägga rapport. ;-)

Du pratar om förlossningsskador, och jag får känslan av att du vet något som inte jag vet. Är det väldigt vanligt att kvinnor får skador som de måste leva med? HUR vanligt är det? Finns det någon statistik? Visst har jag hört om fall där det har gått snett på ett eller annat vis, men om förlossningen går som den ska så tänker jag att det inte blir några bestående men. Vad vet du som inte jag vet? Är det läge för mig att omvärdera min inställning, så här i elfte timmen?
Det SISTA jag vill är att skrämma upp någon. Men jag vill heller inte bidra till någon rosafluffig bild som inte stämmer, alternativt vara en av dem som sopar förlossningsskador under mattan. Jag tycker bara att man ska ge en ärlig bild av förlossningar, såväl vaginala som såna som skett via kejsarsnitt. Jag har ingen tillförlitlig statistik på hur många som får permanenta skador av en vaginal förlossning, men om jag skulle gissa (baserat på min egen bekantskapskrets) så är de självklart långt färre än de som blir återställda. Men att risken ens finns, samt att (som jag skrev i svaret på frågan ovanför) tycker det är rent ut sagt skrämmande hur dåligt vänner till mig har behandlats i den så kallade eftervården, gör att jag inte vill chansa. Sen tycker jag också att man kanske ska omvärdera vad "permanenta skador" innebär. För mycket av det som vi tjejer förutsätts tycka är "ok biverkningar" efter en vaginal förlossning tycker jag är oacceptabelt. Oavsett om det handlar om rent kosmetiska saker som att man inte längre känner igen sitt underliv, eller "allvarligare" efterverkningar som inkontinens eller att man får svårt att njuta av sex. Jag har svårt att se en värld där män födde barn, och var helt ok med att få en vanställd snorre, inte kunna jogga utan att läcka urin och inte tycka att sex var så värst skönt längre. Men för många tjejer ser det ut precis så, och har de mage att klaga så får de snabbt höra att det väl är ett lågt pris att betala för att ha fått barn. Lite krigsskador får man ju ta. Jag tycker att det borde vara självklart att man som nybliven mamma får den bästa eftervård man kan tänka sig, och hjälp med att rätta till såväl kosmetiska som andra saker. Om man känner att man behöver det, vill säga. Och jag tycker att vi omedelbums ska sluta lägga in värderingar i hur man får och inte får känna efter att man fött barn. Är man ledsen och mår dåligt över en sån "ytlig" sak som att man blivit ihopsydd snett och inte längre känner sig fin, ja men då ska ingen få den tjejen att känna sig dum, och staten ska komma till undsättning och erbjuda kirurgi (så ser det såklart inte ut idag). Det tycker jag verkligen. Har man råkat värre ut och fått nedsatt funktion på något område på grund av sin förlossning, så ska det vara SJÄLVKLART att man får den bästa hjälp som finns att tillgå (har tyvärr många exempel på fall där detta varit långt ifrån självklart). Och vill man behålla sina eventuella krigsskador för att man tycker de är sekundära, då man ju faktiskt fått dem för att man tillverkat och pluppat fram en ny liten mänska, så ska det vara precis lika ok. Men inget är "finare" eller "fulare" att tyckakännavara än något annat. Vi är alla olika, och måste få tyckakännavara olika också. Men - sen ska vi förstås inte glömma att det finns massor av tjejer som har fantastiska förlossningar och vars kroppar återhämtar sig kalasbra, så jag tycker absolut inte att du ska omvärdera din inställning. Hade jag vetat att en vaginal förlossning för min del skulle gå väldigt bra, och att jag skulle repa mig fint efteråt (alternativt känna mig trygg att jag skulle få en fantastisk eftervård som rättade till det som eventuellt gick snett), så skulle jag helt klart överväga det. Jag tror att det är en galet cool upplevelse. Men eftersom jag är som jag är så känns det som för mycket av ett lotteri för att jag ska våga chansa. Jag vill verkligen inte avskräcka någon, utan jag tror på att man ska lyssna på sig själv och välja det alternativ som känns bäst för just en själv. Och har du hittills känt att en vaginal förlossning känns bra, då kommer du säkert fixa det galant, kanske mycket för att du har en annan inställning än jag.

Tänkte bara fråga, vilken är den största anledningen till att du vill göra snitt? Jag är själv livrädd för smärta och vet inte riktigt hur jag ska klara av en förlossning, samtidigt som jag väldigt gärna vill skaffa barn. Typ nu :) Jag tänker också, ett snitt lär väl vara bra smärtsamt det med?
Se svar på ovan frågor om varför jag vill ha snitt. Vad gäller smärträdsla: dessvärre finns ju inget sätt att få fram bebisar på som är helt smärtfritt, så jag tror helt enkelt att man får känna efter vad för typ av smärta man är mest ok med. Kejsarsnitt är ingen genväg, det är ett satans bök det med, och kommer säkerligen göra ont. Ska jag vara ärlig så ser jag dessa två alternativ som pest eller kolera. Inget känns särskilt trevligt, men jag väljer det som jag känner minst obehag inför. Fanns det ett sätt att smälta bebisen, hälla ut den lite kvickt ur mamman och sen få ihop den igen på utsidan, så skulle jag välja det. ;-) Men oavsett om man föder vaginalt eller med snitt så finns det ju gott om smärtlindring att få. Så är du rädd för smärta så tycker jag att du ska prata med din barnmorska på en gång när du blivit gravid, och gå igenom alla alternativ som finns. Och sen vara noga med att skriva ner precis hur du vill ha det i ditt förlossningsbrev. Om smärtan är det du är mest bekymrad över så ska du se till att de omkring din födsel gör dig trygg med att du får all hjälp du kan på den fronten. För som sagt, det finns en massa saker att göra åt smärta. Och jag lovar att rapportera i detalj efter mitt snitt, så får du höra hur jag upplevde det, på såväl ha ont-fronten som på alla andra fronter.

I morgon kommer svarsomgång 2 av 3, stay tuned mamas! ♥

Man måste ju unna sig lite...

Var hos barnmorskan i går och fick glädjande besked; Igster har tjockat på sig och befinner sig återigen på en hälsosam tillväxtkurva, jippiiiee! (Kurvan hade ju planat ut för en vecka sen, då var jag inte lika glad...) Detta måste ju firas, så idag vaggade jag runt på Söder och...unnade mig. Hittade den här sjukt fina quiltade jackan. Passar perfekt nu när man är megapreggofierad, och kommer vara härligt oversize när Iggy flyttat ut.

Så himla fin att den förtjänar en bild till tycker jag. Samma passform som på min ÄLSKADE Carin Wester-jacka, men ljus! Vilket är himla härligt eftersom jag är helt inställd på vår nu. Hoppar gärna över vintern och har inte saknat snön alls. Och det bästa av allt med denna jacka? Den finns på Lindex med ett pris som slipper bränna hål i den magra januariplånkan.

Den här tishan fick också slinka med hem. Har haft en rackarns massa skoj i Le Marais i mina unga dar, så det gick liksom inte att undvika att motstå denna raring. Dessutom är den ljus - vår, here I come!

Eftersom det här var DenStoraUnnaSig-dagen, så slank det ner lite guld också. Tunna tunna ringar som just nu gör mina öron väldigt mycket tjusigare. På bilden ser de gigantiska ut, men de är pyttiga. Bara någon centimeter i diameter. Guld är ju svindyrt, men dessa fyndades med 50% rabatt, så den magra plånkan slapp begå harakiri även över dessa glädjespridare.

Men fick inte Iggy någonting då? Undrar ni säkert nu. Det var ju ändå han som varit så himla duktig och återupptagit sitt växande. Och jodå, en sånhär snuttefiltselefant blev hans belöning! Den ska nu tvättas, och sen tänker jag och Niklas sova med den de kommande veckorna, så att den luktar mammaåpappa och förhoppningsvis skänker lite extra trygghet till bebis-Igster när han flyttat ut. Nu ska jag fortsätta den här lördagen i samma UnnaMig-stil. Pizza å godis å säsong 3 av Downton Abbey står på menyn!

Vecka 26 vs vecka 36

För 10 veckor sen jämförde jag hur jag magen såg ut i vecka 16 respektive vecka 26, och garvade ihjäl mig åt att jag faktiskt tyckte att jag såg sååå gravid ut i vecka 16. Jag undrade också om det skulle kännas likadant om ytterligare 10 veckor. Och jag kan nu konstatera att JAJEMÄN! Det gör det! Vecka 36-magen knäcker helt klart vecka 26-magen...med hästlängder.

FRÅGESTUND!

Har märkt att det dyker upp frågor titt som tätt såväl här som på min Instagram, så jag tänkte att vi kör en riktig rackarns bloggklassiker - frågestund! Har fått in undringar som rör alltifrån kejsarsnitt till om jag är nöjd med mitt val av epilator, så jag tänker att det är väl lika bra att samla ihop ett gäng frågetecken och...tja, räta ut dem. Så - om ni fnurlar på något (vadsomhelst! T ex vad sjutton jag gjorde utklädd till wonderwoman på en parkeringsplats i Lissabon, åkandes kundvagn) så är det bara att ställa frågan här i bloggen eller på min Instagram (ni hittar mig på @vanja_vfv), så gör jag en finfin sammanställning som publiceras här på söndag! Så fråga på nu, annars blir det här tidernas pinsammaste frågestundsinlägg.

2014 rules! Redan!

4 x extremt nöjd och nästan sjukligt avslappnad höggravidis efter fyra timmars megamys. Det här är helt klart den bästa nyårsdagen EVER, och definitivt en ny tradition. Från och med nu vill jag alltid inleda årets första dag på det ljuvligaste sätt man kan tänka sig, det sätter liksom ribban. 2014 kommer bli EPISKT.

Lyxpyx

Men alltså, det är ju ändå nåt särskilt med Grand Hotel. Känns lite som att man hamnat i en film. För inbitna Söderbor som mig å Niklas känns det extra spännande att befinna oss på den här sidan stan, vi tar oss ju sällan norr om Slussen... Och säga vad man vill om Östermalm, men när det kommer till gammaldags lyx så slår de Söder med hästpololängder. De kan sin grej helt enkelt.

Antika bord, marmor, monogrammerade speglar och höga vaser med pampiga blommor är finfina ingredienser för att få till gammeldagslyxen. Inte en stilren björkmöbel i sikte. Inga hipsterskägg heller för den delen. Pälsar å tuperat hår däremot - jupp!

Ingången till Grands spaavdelning. Kan också vara porten till himmelriket.

Nöjd Niklas efter en hel eftermiddag och kväll fylld av bastande, badande, massage, ångbastande, thedrickande, fruktätande, mera badande, ännu mera bastande, osv osv. Fyra timmar spenderade vi på denna ljuvliga plats, men hade lätt kunnat stanna (minst) lika länge till.

Nyårsdagen...

...aka "Det Stora Megamyset" (som jag å Niklas nu känner helt enkelt måste bli tradition) kräver endast denna blygsamma outfit, och fortsätter HÄR!

Och shitoberto vilket ställe det här e! Har bara hunnit till omklädningsrummet, men känner att jag typ skulle kunna...bosätta mig här. Oj oj, har hamnat i himmelriket.

Nu inleder vi 2014!

Åsså har 2014 landat! Och det här är nog första gången jag sett fram MER emot nyårsdagen än själva nyårsafton. För en höggravidis som jag så var det inte riktigt aktuellt med megasuperduperfest i går, så Niklas lagade en riktig kalasmåltid, jag styrde en satans god dessert och sen skålade vi i lyxig systemetjulmust. Och gick och la oss. Typ så var vårt nyårsfirande. En film hann vi klämma in också. Inte det vildaste sättet att fira in det nya året kanske (förra året slirade vi hem vid 5-bläcket efter en riktig rackarbajsarfest), men i år var en lugn kväll hemma med massa god mat helt perfekt. Hursom, eftersom vi inte gjorde något superspännande i går, så tänkte vi istället göra nyårsdagen desto härligare. Så - dagen inleddes (bakisfri! HUR skönt?!) med tokmumsig brunch på underbara T Bar på Hotell Diplomat. Himla mysigt ställe, och helt perfekt brunchmeny i NY-anda. Frukt och bär, american pancakes, steak salad, ekologiska äggrätter, goda drinkar, yoghurt...

Jag slog till på en klassisk country style brunch. Ägg och bacon vinner liksom alltid mitt hjärta om det finns på menyn. Den hemgjorda chorizon var helt fantastisk, bönröran likaså. Måste. Äta. Här. OFTARE. Helt perfekt start på dagen.

Recap!

Här kommer en 2013-recap, mitt bidrag till Flipagram-strömmen! Ett rackarns bra år måste jag säga, fyllt med skojiga resor, massa kärlek å en växande mage. Men jag har en smygande känsla av att 2014 kommer bli ÄNNU bättre, så nu jäklar blir det åka av! Och TACK alla ni fina därute för att ni e med på resan, gott nytt på er! ♥

My precioussss...

Well helloooo there new besties! Vad bättre att reafynda på nyårsafton än GLITTRIGA skor - som dessutom e sjukt sköna å preggovänliga! Har spanat på dessa godingar läääänge, så det är en ren fröjd att nu kunna erbjuda dem härbärge hemma hos mig. Om man inleder 2014 med att traska runt i glitterpjucks, så KAN det ju inte bli annat än ett helt fantastiskt år!

Kärlek vid första ögonkastet! What´s not to love? Satans snygga, tokbekväma OCH glitterströsslade! Släng på lite rea på det, så förstår ni ju vilken bra deal det här är. Mina fötter blir glada, mina ögon blir glada och ...tja, Whyred borde ju också bli rätt så glada tänker jag. Gladhet all around - perfekt sätt att avsluta 2013 på! Gott nytt år!

Dagens (nyårs)preggo!

Dagens (nyårs)preggo!

Leopardbyxor/GlamMom.se (dessvärre slutsålda)
Linne/V Ave Shoe Repair
Tröja/654.se
Jacka/Carin Wester
Pjucks/Acne
Halsduk/H&M
Mössa/Stadsmissionen
Väska/Marc by Marc Jacobs
Mage/Vecka36
Humör/Himla bra! Hittade precis ett par toksnygga Whyred-pjucks jag spanat på tidigare i höst, på REA! Jiihoooo!

Vi slipper svälta!

YES! Halleluja! Kors i taket! Kom precis hem, och på hallmattan låg detta grönmönstrade kuvert och väntade. Öppnade det med darrande fingrar, och förberedde mig på det värsta. (Ni som läst bloggen ett tag kanske minns det här inlägget, jag har inte direkt tagit för givet att jag ska få någon föräldrapenning överhuvudtaget...) Med oro i magen sprättade jag upp pappret och stålsatte mig för att läsa nåt i stil med: "Eftersom du är en sån där jobbig egenföretagare behöver vi se x antal bokslut och xx antal lönespecifikationer från xxx antal år som styrker dina uppgifter att du tar ut lön från ditt företag. Vi vill också gärna att du löser gåtan om cancer samt kommer på formeln för hur man skapar guld. Skicka in samtliga dessa uppgifter till oss snarast, så ska vi kika på ditt ärende igen. Gott nytt år!". Men - jag kunde lägga ner vapnen på en gång, för det enda som stod på lappen var att mina inskickade inkomstuppgifter var godkända. GODKÄNDA! Utan knussel! Det hade jag verkigen inte väntat mig. Efter mitt senaste samtal med Försäkringskassan var jag rätt uppgiven och inställd på att behöva kämpakämpakämpa med en satans massa papper hit och dit för att kunna visa att jag tar ut lön som ger mig rätt till föräldrapenning. (I såna här lägen är det ALLTID bättre att ha "ett riktigt jobb" - kanske allra helst statligt - än att vara en sån där krånglig person som driver eget. Då är det liksom alltid upp till bevis på nåt sätt, man känner sig ofta misstänkliggjord.) Skickade ju in papper som anställd i stället för som egenföretagare (jag är ju anställd, i mitt eget aktiebolag), så kanske att det förenklade saken något. Hursomhelst så känns det i alla fall så rackarns skönt att inte behöva ta upp striden om rätt till föräldrapenning, ännu en sak att slippa oroa sig för, och ännu en sak att kunna checka av "krångelprylarnärmanskablipäron"-listan! Phu!

Nakenchocken continues!

Här är del 2 från nakenpreggoplåtningen som jag gjorde tillsammans med Agnes och Dessie!

Dagens soundtrack

Perfekta boaåfixaådona-musiken! Kolla in plattan, tokbra!

Boaåfixaådona-dag!

I dag är det Stora Boaåfixaådona-dagen här hemma! Vi hade hoppats på att hitta en annan (lite större) lägenhet att flytta till innan Igster dimper ner, men nu är det dags att inse att det inte kommer bli så. Inga problem egentligen, vi bor i en 2,5:a på 60 kvadrat och trivs superbra, men det hade varit skönt att styra en lägenhet med ett rum till, som kan bli Iggys rum så småningom. Men eftersom de flesta kids verkar bo inne hos päronen i ett halvår/ett år, så funkar det såklart jättebra även att bo kvar. Tänker mest att det blir lite meckigare att flytta senare, när det är en bebis inblandad. Men det går såklart det med. Hursom, nu blir vi i alla fall kvar här ett tag till, så det är dags att ta tag i alla de där grejerna som man velat fixa till men inte brytt sig om, eftersom man liksom redan "flyttat" i huvudet. Jag börjar med att rensa ut min garderob, och säger därför hejdå till det färggranna bh-gänget här ovanför. De har inte passat sen i juli, då preggofieringen såg till att jag fick en rejäl boob-boost. Himla trevligt tycker jag som inte direkt haft någon hylla att skryta med innan, och eftersom jag inte tycker det är särskilt tråkigt att shoppa undisar (läs: jag är besatt av söta underkläder...), så kommer det bli ett nöje att förnya bh-lådan.

...passar också på att tvätta bebiskläder. Vi har fått en väldig massa plagg och pryttlar av familj och vänner vilket är fantastiskt, men jag slank iväg för några dagar sen och köpte några saker själv. Känns som att NÅT vill man gärna ha, som man valt alldeles på egen hand. Kändes väldigt märkligt att sondera terrängen på barnavdelningen, har liksom bara varit på studiebesök där tidigare när det köpts presenter. Men nu skulle man handla till sig själv. Megakonstig känsla tycker jag. Och det känns inte direkt mindre konstigt att nu se ett gäng små fötter hänga på tork i badrummet. Tur att de är så fasansfullt söta, sötheten tar över från konstigheten på nåt vis.

Myror i bena!

Nyupptäckt preggolurighet: myror i bena på kvällen! Har den senaste veckan ålat runt värre än Miley Cyrus på sin wrecking ball när det är dags att sova. Det kryper nåt förfärligt i benen och det vrids, vänds och vrids igen innan jag slumrar in. Inte riktigt vad man är sugen på med en vecka 35-mage. Phu. Någon som har tips om vad man kan göra åt dessa rackarns benmyror...?

Satans oro

Har precis varit hos min barnmorska, och allt såg kalasers ut, förutom Igsters tillväxtkurva som hade planat ut. Inget att oroa sig över tydligen (än), ska dit igen om en vecka och kolla att kurvan vänt uppåt så att Iggy tjockar på sig som han ska, men man blir ju ändå så satans nojig. Vill liksom BARA höra att alltärnormaltalltärnormaltalltärnormalt. Så humöret är lite sisådär just nu. Mörkt, kallt å regnigt är det också, bättrar inte på mitt mood direkt. Får dåligt samvete för att jag kanske ätit för lite, tycker det är svårt att få i mig så himla mycket när det bor någon i min mage. Platsen är liksom...begränsad, om vi säger så. Får i mig ungefär halva portioner av vad jag brukar äta, sen tar det stopp. Det innebär ju att jag borde käka dubbelt så många gånger (minst) om dagen, men det har jag inte riktigt gjort. Är tyvärr en sån som lätt glömmer bort att käka om jag inte har någon som påminner mig, och det är väl fine så länge som det bara påverkar mig själv. Men om min bebis inte växer som han ska för att jag äter för lite så känns det inte så himla lyckat. Så nu ska jag köra Skalman-style, och ställa klockan så att den påminner mig om mellanmål med jämna mellanrum. Någon som har tips på smarta, enkla prylar som man kan pilla i sig under dagen? Frukt tycker jag att jag klämmer i mig rätt bra varje dag, men gärna nåt mer matigt. Tipsa gärna!

Mera klappar!

Hoppas ni har haft en riktig kalasjul! Vår(a) jul(ar) har varit superhärlig(a); god mat, mysigt sällskap och finfina klappar. På tal om klappar, så följer här en liten uppdatering om vad tomten kom med i år. Jag är ett riktigt vanedjur, som dessutom äääälskar tanken på att ha en Signature Scent. Därför har jag haft samma parfym i snart 20 år; den här rackaren. Blev huvudlöst förälskad i doften första gången jag kände den, och är fortfarande så besinningslöst förtjust i den att den bara inte går att byta. Varje gång jag flyger så står jag där på taxfreen och plockar bland de fina flaskorna, sniffar vällustigt och tänker att kaaaaaanske ska jag testa nåt nytt...? Men det slutar alltid med att jag plockar på mig en flaska Angel, den är liksom lika mycket JAG som...tja, som min preggomage. Jag känner mig naken utan den, och får för mig att folk knappt skulle känna igen mig om jag inte bar "min" doft. Hursom, på tal om preggomagar så känns det inte helt härligt att spruta ner sig med en massa parfym när man ska ha en liten beis som säkert kommer snutta och snaska på en, och på så sätt få den i sig. Dofter är underbara, men inte som mat. Så när jag sprang in i doftoljan på bilden så var det kärlek vid första sniffet; den luktar nämligen vääääldigt likt min älskade Angel, samtidigt som den är helt naturlig OCH ekologisk. Score! Jag kan alltså fortsätta min snart 20-åriga doftkarriär, samtidigt som Igster inte behöver få i sig nåt ohälsosamt. Den åkte upp på önskelistan direkt, och eftersom Niklas tomten är så himla snäll så hittade den hem till oss på julafton.

Nåt annat som hittade hem till oss på julafton var dessa vinglas! Perfekt storlek (avskyr för stora vinglas, helt meningslöst när det skvalpar 2 cm vin på botten av en avgrundsstor kupa tycker jag) och perfekt form. Perfekt pris också (kan verkligen rekommendera att gå med i Iittalas medlemsklubb om man gillar deras grejer, de har erbjudanden som är Bra På Riktigt), vilket gjorde att de slank med när det egentligen skulle julshoppas till lillasyster. Men någon julklapp från sig själv till sig själv per år tycker jag är en finfin tradition. Bakom glasen skymtar en av mina klappar till Niklas: en sjukt snygg potatissäck som jag sprang på, ramade in och vips! ...så har vi den perfekta kökstavlan!

Självklart slank det med något bebisrelaterat i tomtesäcken också. Sjukt otippad present tycker jag, men Niklas hade styrt upp en rackarns snygg....skötväska! Han är ju svag för fina skinnpryttlar, så den här fräsiga saken som numera hänger på vår fina vagn är en skönhet i läder från svenska märket Bagasi. Och jag måste erkänna att den är toksnygg, matchar de fina läderdetaljerna på vagnen perfekt. Känns iofs helt vansinnigt att hålla på och prata snygghet på vagnar, skötväskor osv hit och dit. Så länge vagnen rullar och skötväskan har ett gäng fack så är väl allt som det ska liksom. Men samtidigt, finns det möjlighet att det man ska kika på/leva med/använda/rulla omkring varenda rackarns dag de kommande åren faktiskt också kan vara snyggt, så är ju det roligare. Än om det är...fult. Och jag måste säga att såväl Joolzvagnen som skötväskan lyckats med kombon praktiskmenändåfräsig himla himla bra. Och för er som undrat om vad vi tycker om vagnen (har fått lite frågor) - det kommer ett inlägg som bara fokuserar på den, så att ni får veta precis vad vi tycker. Håll ut!

Avslutningsvis, en annan klapp som jag blev väldigt glad för var ett presentkort på massage. Jag och Niklas fick varsitt, och så fort de röda dagarna är över så kommer jag slänga mig på telefon med blixtens hastighet för att boka en tid. Så satans mysigt, och PRECIS vad jag behöver just nu kan jag säga. Att ligga och bli massagemyst (med Niklas i samma rum förhoppningsvis) på ett härligt ställe känns lika lockande för mig just nu, som jag tänker mig att en tidsresa (automatiskt inställd på Gör Om Gör Rätt) känns för Lindsay Lohan. Himla bra alltså. All in all - denna jul får fem tjocka tomtemagar av fem!

Mysigaste klappen!

Årets mysigaste julklapp är helt klart dessa tokhärliga pjucks som jag fick av Niklas. Det är låga gummistövlar från Tretorn, med gossigt ludd i! HUR härligt? Torrt, varmt och TOKbekvämt! Ni förstår ju att jag kommer leva i de här skorna de kommande månaderna, måste ju vara världens bästa barnvagnsprommis-pjucks! Finns att klicka hem HÄR! De åker på redan i dag, för nu ska vi ut i slasket och ha dubbeldejt med Iggys färska kusins föräldrar (Niklas syrra med kille). Biomys med The Hobbit står på agendan, känns som en perfekt juldagspryl. Men först, ett besök i godisbutiken. En nästan tre timmar lång film kräver en duktig mängd saltlakrits...

Just nu...

...firas julafton 2.0. Himla mysigt!

God Jul!

Jag å Iggy passar på att visa upp hur vi ser ut i vecka 35, samtidigt som vi önskar er en sjukt härlig jul, hoppas ni får en helt underbar dag! Vår har kickat igång alldeles förträffligt, å strax e det dags att åka och fira julafton nummer två. Megasuperdupermånga kramar från oss! ♥

Epic Split - The Mom Edition!

Kolla in Epic Split - The Mom Edition! *asgarv* Featuring yours truly, min supersköna svägerska Olivia och världens mest flexibla lilla Smilla! För mer skojsiga videos, kolla in Supervideopros (blygsamt namn) YouTubekanal, hittas HÄR!

Rapport från julafton 1.0

I går hade vi ju vår första julafton, och det var verkligen tokmysigt! Glögg och jullunch med hemrullade köttbullar, egengjord sill (inget slår min pappas inlagda!), skinka, prinskorv, ostar, hemgjord snaps, gott bröd, en magiskt smarrig Jansson med mera med mera med mera. Har inte ätit någon julmat alls innan i går, så det var verkligen en treat. Så satans gott! *raap* Efter lunchen var det julmys på hög nivå med kaffe, hemkokta kolor och presentöppning. Låter som en klassisk Blogg-Jul där Allt Är Perfekt, men jag måste säga att det var faktiskt precis så. Helt perfekt. Så rackarns mysigt att få hänga med la familia, gossa med min ena brorsas kids och pumpa hans fru på bebisråd. Typ: "Ska Iggy ha overall i åkpåsen, eller räcker det med bara vanliga kläder?", "Ska man köra både tvål och handdesinfektion?" och "Hur många bodys behöver man - egentligen?". Alltså sånt som är sjuuukt ointressant för de flesta, men högvilt för en blivande mams.

Snälla som de är så hade de styrt upp nåt roligt att dricka till gravidisen, så jag fick eklagrad lyxjulmust. Sjukt smarrig, rekommenderas! Härligt härligt också att någon tänker på det alkoholfria preggot, så jäkla festligt att sörpla Loka är det faktiskt inte.

Julklappsutdelningen var den roligaste på många år måste jag säga. Jag är INTE en av de där som vill sluta med klappar bara för att Man Blivit Vuxen. Nähä då! Jag tycker att det är svinkul att både pyssla med presenter till andra, och att få själv. (Min mamma fick styra skattjakt åt mig på min födelsedag aaaalldeles för länge. När jag fyllde 25 sa hon ifrån att "nu får det räcka!". Men jag kan inte hjälpa det, jag ÄLSKAR presenter! Själva öppnandet mer än innehållet till och med, vilket iofs var tacksamt för mina föräldrar som kunde dela upp leksaker i olika delar för att det skulle bli fler presenter. Och jag var lika glad för det. Behövde inte vara tjusiga gåvor heller, fick jag en tanborste var jag lycklig som attan. Bara den var inslagen.) Hursom, i år var det ju liksom mer fokus på Iggy på klappfronten än på mig, och det var så roligt! Fick hur mycket sött som helst. En liten moln-outfit med flugsvampskräkis satt ju fint till exempel.

Svampbrallor och dregellapp med folkabubblor med surfbrädor på taket gjorde förstås stor succé hos Niklas.

Söta bebistofflor går ju liksom inte att få för många av. Och självklart kommer Igster älska sin Iggy Igelkottfilt...

Iggy goes Sporty Spice! Och när han flyttat ut ur min mage kan han ligga och tryna på världens gossigaste molnfilt. Det märks att folk gillar att köpa klappar till en bebis, så ur ett ekonomiskt perspektiv är det himlans kostnadseffektivt att styra upp kids strax efter julafton. Rekommenderas varmt. He he. Tror jag och Niklas kommer undan med Sveriges billigaste bebis.

Lite vuxenklappar fick vi också förstås; en ohälsosamt stor mängd lyxigt julgodis, och min (och kanske framförallt Niklas) absoluta favoritdryck: min mammas sjukt goda hemgjorda must. Vi har alltid en dunk av hennes äppelmust i kylen, nu hade hon dessutom styrt upp päronmust och svartvinbärsmust. Kommer slinka ner finfint.

Fick också lite fina bilder på brorsbarnen. Här håller jag i lilla Olle för allra första gången, då var han omkring två veckor gammal. Bilden är tagen för snart ett och ett halvt år sen. Nästan lite läskigt att titta på den nu, och tänka att om bara några veckor (gaaaaahhhh!!!) så kommer jag stå och hålla i mitt eget barn. Lurigt värre.

Utöver den massiva presentskörden igår, så fick vi också med oss Iggys lilla säng hem. Det är en sjukhussäng från förra sekelskiftet, som ursprungligen kommer från förlossningingsavdelningen på Umeå sjukhus. Den går i arv till alla bebisar i vår familj, så vi har allihop spenderat våra första månader i den. Och snart är det Iggys tur. Sängen är så otroligt söt, vi ställde in den i vårt sovrum i dag för att se hur det såg ut, och på nåt sätt så blev det med ens så mycket tydligare att Vi Ska Få En Bebis. SNART. Och kanske var den känslan den finaste julklappen av alla.

Julspecial & Nakepreggoplåtning!

Har helt glömt bort att lägga upp senaste avsnittet av "Gravid vecka för vecka"! Den här gången är det ett riktigt smaskigt program, ni får nämligen följa med när vi gravidisar som är med i serien gör den numera klassiska nakenplåtningen. Och jag måste varna er - det bjuds på en riktig nakenchock! Framförallt bjussar JAG rätt ordentligt på såväl mig själv som på Iggy i våra bday suits... Men men, av någon anledning känns det inte alls lika farligt att ränna omkring och plåtas näck när man har en gravidmage. Dels för att man kan skylla det mesta på preggofieringen ("tycker du mina ben är tjockare än vanligt? De är fulla med vatten ju, jag är ju för satan HÖGGRAVID pucko!"), och dels för att det liksom inte finns någon press att man ska sitta med Slitz-sug i blicken och agera sex kitten. Hade jag inte haft magen hade jag nog varit sjukt obekväm i den här situationen, men nu gick det liksom som på räls. Svårt att inte känna sig fin tycker jag, när man bär på en bebis som man faktiskt producerat alldeles själv. Eller okej, tillsammans med Niklas då.

Julafton 1.0

Jag har en stor och brokig familj med föräldrar som är skilda och omgifta, vilket gör att jag har såväl helsyskon som halvsyskon som bonussyskon. Åsså ett gäng plastmostrar, träfastrar och...ja, de flesta varianter som finns på familjemedlemmar återfinner man hos oss. Och eftersom alla kommer överens är det enbart härligt, the more the merrier liksom! Hursomhelst, denna stora och brokiga familj har - förutom en massa extra människor att tycka om vilket är en superbonus - dock orsakat en del meck just i juletid. För att kunna fira med alla så blir det sisådär sjuttiarton julaftnar och ett idogt turnerande mellan olika julgranar. Men, någonting magiskt händer när folk börjar skaffa kids, och det är att INGEN ORKAR MED sjuttiarton julaftnar och det idoga turnerandet längre. Så, sen mina bröder fick barn har vi lyckats banta ner firandet till två julaftnar. Himla härligt! Så - idag har vi julafton nummer ett. Så alldeles strax ska jag ta med mig paketen ovan och bege mig till min lillebror för att dricka glögg, tuta i mig sill, mumsa hemrullade köttbullar, snaska skinksmörgås och proppa i mig så mycket choklad som det är mänskligt möjligt. Det enda som grämer mig är att jag numera inte får i mig mer än halva portioner (ser fram emot att kunna äta massiva mål god mat igen när Iggy flyttat ut). Undrar också om jag åker på tomterollen i år (igen...)? Nu har jag ju iofs magen för jobbet, så kanske lika bra att jag drar på mig mask å mössa ytterligare en gång. Nästa jul e ju Iggy med, då kan inte mamsen helt plötsligt försvinna när julens huvudperson dyker upp, så jag kanske ska passa på att tomta runt medan tid är.

Och förresten - har ni spottat liljekonvaljstrenden? Känns som att en jul-liljekonvalj är det nya svarta liksom. Ser dem överallt. Eller är det bara jag som är seg och sist att upptäcka detta? Näväl, God Jul 1.0 på er! ♥

Vecka 34!

Jag å Igster avslutar denna regniga torsdagskväll med att stolt presentera vecka 34! Det sägs ju att kameran lägger på 5 kg, men jag tycker det funkar precis tvärtom på preggomagar. Tycker inte den ser alls lika stor ut på bilden som den känns i verkligheten. Börjar nu känna mig tokgravid och känner av magen mest hela tiden; när jag står, när jag går, när jag sitter, när jag ligger, när jag sätter på mig skorna, när jag tar av mig skorna, när jag lutar mig framåt, när jag lutar mig bakåt, när jag äter, när jag dricker...ja, ni fattar. Tycker att den liksom tar över mer och mer, och bli därför förvånad över att den inte ser större ut än vad den gör på bilden. Lurigt värre. Men men, oavsett hur den ser ut på kort, så har den i alla fall nu blivit en mycket framstående och en ständigt närvarande del av mig själv, och det känns underligt att det är hela 6 veckor kvar som den ska jäsa vidare. Om jag tycker att den känns stor NU, hur känns det då om 6 veckor? Gaaahhh...

Dagens Preggo!

Dagens Preggo! I dag såg jag å Igster ut såhär. Bekvämt, skönt å fräsigt (tycker vi själva)!

Favoritpreggoleggings / Glam Mom (finns i vår butik på Regeringsgatan 91, och i en färgad version HÄR)

Pjucks / Din Sko

Skinnpaj / Jofama

Väska / Marc by Marc Jacobs

Mössa / Stadsmissionen

Mage / Vecka 34

...åsså min nya favorit: poloponcho i ull från Paul & Friends - världens bästa preggovinterplagg! Håller magen varm och vindfri, och är fullkomligt omöjlig att växa ur. Kan vara vintergravid i 40 veckor till i den här rackaren om det skulle behövas. Det gillas.

Följ med oss på läkarsamtal ang ks!

Nu finns senaste avsnittet av "Gravid vecka för vecka" ute. Den här gången får ni följa med mig och Niklas till Danderyds sjukhus där vi var i förra veckan och träffade en läkare angående att vi vill föda med planerat kejsarsnitt. Eftersom läkaren vi träffade (Ellika Andolf, överläkare och professor) är en av landets främsta experter på just planerat kejsarsnitt passade jag på att ställa lite frågor till henne, och då de inte kom med i programmet så skriver jag hennes svar här i bloggen. Observera att nedan svar är mina ord utifrån min upplevelse av samtalet, och ingen regelrätt intervju som hon fått möjlighet att faktagranska.

Många tycker ju sig "veta" att ett kejsarsnitt är så mycket sämre för både bebis och mamma än en vaginal förlossning - stämmer det verkligen?

Här menade Ellika Andolf att det inte går att säga vad som är bäst, kejsarsnitt eller vaginal födsel, när man väger in alla faktorer (även humana). Det finns fördelar och nackdelar med båda. Framförallt menade hon att den forskning som finns på bebisar/mammor som förlösts med planerat kejsarsnitt är alldeles för skral för att man ska kunna dra några säkra slutsatser. En orsak är att planerade snitt inte gjorts i så stor utsträckning och så pass länge att vi kan se de långvariga effekterna än. Men framförallt: för att man ska kunna få fram säker forskning måste man i princip lotta fram ett stort antal kvinnor som får genomgå planerat kejsarsnitt, så att man får ett "normalt" tvärsnitt över befolkningen, precis som man gör med all annan typ av forskning. Den lilla forskning som finns tillgänglig nu baseras på de kvinnor som aktivt själva söker snittalternativet, och har olika "specialorsaker" till att vilja välja kejsarsnitt. Därmed faller principen om forskning som inte är färgad av diverse utomliggande faktorer, vilket gör att den inte blir tillförlitlig. Och eftersom alternativet att lotta fram x antal kvinnor som ska genomgå kejsarsnitt inte är möjligt (svårt att tvinga folk till det som inte vill…som tur är), så kommer vi inte att få tillförlitliga svar på hur "bra" eller "dåligt" planerat kejsarsnitt egentligen är, förrän om många många år när det finns tillräckligt mycket forskning gjord på tillräckligt många olika kvinnor.

Men, Ellika Andolf sa att den uppfattning man har i dag är att vad gäller blödningar (blodförlust) så är den lika stor oavsett om man föder vaginalt eller med snitt. Hon berättade att det fanns en förhöjd risk för mamman med planerat snitt vad gäller medicinska konsekvenser (ex blodpropp, skärskada på urinledaren och/eller tarm), men att det ändå handlar om oerhört låga nivåer. T ex är risken för skada på urinledaren 0,05% vid snittförlossningar, vid vaginala förlossningar är den något lägre. Så det handlar inte om att varannan snittad tjej får skärskador inuti buken. Men risken för det är förhöjd, även om den fortfarande är extremt liten. Och självklart är det oerhört viktigt att berätta om dessa förhöjda risker, för någon råkar ju tyvärr ut för dem, och då måste man ha blivit informerad. Vet man med sig att man vill ha väldigt många barn så är snitt inte heller att rekommendera då det kan uppstå ärrvävnad i buken/livmodern som försvårar ett stort antal graviditeter (risken är återigen liten, men den existerar). Risken för urin- och analinkontinens på längre sikt är lägre vid planerat snitt än vaginala förlossningar.

Konsekvenser för barnet vid planerat kejsarsnitt: Eftersom snittade barn oftast föds innan den vaginala förlossningen kommit igång kan det finnas fostervatten kvar i lungorna som inte hunnit pressas ut. Det är därför vanligare att snittbarn får någon form av andningsbesvär efter förlossningen och måste flyttas över till en barnklinik. Ju senare snittet görs, desto bättre för barnet. Mitt snitt är planerat till två dagar innan min beräknade förlossning, vilket är väldigt bra då Iggy får tryna så länge han kan i magen. Det finns studier som tyder på att snittbarn löper en ökad risk för allergier/astma. Risken är 2,6%, jämfört med barn som fötts vaginalt då risken är 2%. Det finns även studier som tyder på att snittbarn i större utsträckning utvecklar diabetes, men enligt Ellika Andolf så är inte denna forskning tillförlitlig, av samma orsaker jag nämnt ovan. Vi vet helt enkelt för lite än så länge för att kunna dra några säkra slutsatser.

Ellika Andolfs uppfattning var dock, att även om de medicinska riskerna är något högre vid planerat kejsarsnitt än vaginal förlossning, så är ett snitt ändå att rekommendera om kvinnan ifråga har svår förlossningsskräck. Skrev ju detta i ett tidigare inlägg, men det tål att sägas igen. Hon menade att en förutsättning för att en vaginal förlossning ska bli lyckad, är ett bra samarbete mellan barnmorskan och den födande kvinnan. Och är den födande kvinnan livrädd och inte VILL föda vaginalt, så försämras förutsättningarna för ett gott samarbete och en lyckad förlossning avsevärt. Och då är det bättre att kvinnan får föda med kejsarsnitt.

Varför är kejsarsnitt så skamfyllt och stigmatiserat i Sverige, men inte i många andra länder?

Här menade hon att det finns kulturella skillnader som påverkar. Till exempel att i vissa länder är det ”fint” att snittas, eftersom det är ett dyrare alternativ (som då bekostas av kvinnan/familjen själv). Och alltså visar på att man har pengar. I andra länder är det ett säkrare alternativ för både mamma och bebis, då den övriga förlossningsvården är undermålig och vaginala förlossningar (som då inte sköts professionellt) kan sluta med allvarliga komplikationer. På frågan om varför det just i Sverige är så ”fult” att vilja föda med kejsarsnitt sa hon att vissa kvinnor uppfattar att de som snittas ”slipper undan”. Och att det bidrar till att man gärna vill skambelägga de som genomgår kejsarsnitt. Men hon var också noga med att tillägga att ett kejsarsnitt INTE är någon genväg. Man har fortfarande ont och man löper fortfarande risker såväl i nutid som framtid. Men man har ont på annat sätt, och löper andra risker än de som föder vaginalt. Same same but different, om man ska hårdra det.

Hur stor roll spelar den ekonomiska faktorn (kejsarsnitt är dubbelt så dyrt som en vaginal förlossning) i att vården hellre ser att kvinnor föder vaginalt?

Ellika Andolf menade att den ekonomiska biten inte spelar någon som helst roll, och att det aldrig är ett skäl till varför en kvinna nekas ett kejsarsnitt. Här har jag dock hört mig för med läkarvänner som bestämt menar att det visst spelar in. Även min barnmorska har sagt att det självklart är en faktor som man inte kan bortse ifrån. Så jag tror nog att den ekonomiska biten absolut har en plats i varför vården helst vill att kvinnor ska föda vaginalt, men det kanske inte är något man säger inför en tv-kamera.

Självklart är inte den här texten någon heltäckande kunskapsbas som beskriver samtliga för- eller nackdelar med de båda förlossningssätten, men det är i alla fall något. Vill man veta mer får man googla och kika vidare. Läs gärna rapporten "Kejsarsnitt på moderns önskan" som Ellika Andolf varit med och tagit fram åt Socialstyrelsen, den hittas HÄR. Och jag ber om ursäkt för den låååååånga läsningen. Inte direkt ett bloggvänligt inlägg he he. Men för de av er som är intresserade av den här frågan så hoppas jag att det var bra information som ni tycker är intressant. Vissa av er därute tycker säkert att jag tjatar en jäkla massa om det här med kejsarsnitt, men det är lite av en hjärtefråga för mig, och jag vill att man ska kunna hitta information om det. Därav allt tjat. Ni som inte är intresserade får hoppa över dessa inlägg helt enkelt. Over & out. ♥

Nakenfisar!

I går var en av de märkligaste, roligaste och - framförallt - naknaste dagarna i mitt liv. Denna luriga dag fick jag äran att dela med mina två "Gravid vecka för vecka"-kolleger Dessie och Agnes.

Tillsammans skulle vi göra en plåtning och spela in ett julavslutningsprogram, och för att vi skulle vara extra tjusiga så blev vi finfint fiffade av tokduktiga makeupartisten Ann Sköld. Jag tycker alltid det är så jäkla nojigt att bli sminkad. Det kan bli supersnyggt, men det kan också sluta med att man ser ut som någon helt annan och inte känner igen sig eget ansikte. Men fröken Sköld var sjukt bra, jag kände mig riktigt fräsig när hon strösslat sin makeupmagi över mig. Hon chefar över sminket på TV4 fick jag höra sen, så hon har benkoll. Våra ansikten var alltså i mycket trygga händer.

...precis som våra magar! Plåtningen vi skulle göra omfattade helt klart mer hud än vad man (i alla fall jag) vanligtvis brukar visa upp på bild. Vi gjorde nämligen den numera klassiska nakenpreggoplåtningen! Och då var det inte bara ansiktet som fick sig en sminkomgång; magen, benen å boobsen fick sig också en pyts färg för att vi skulle bli så tjusiga som möjligt. Och förutom att det var himla trevligt att få en alldeles jämn (och brun!) hudfärg mitt i december, så var det ju inte direkt otrevligt att bli penslad med glow över hela kroppen. *funderar allvarligt på att anmäla mig som kroppsmålningsmodell*

När allt var färdigsminkat var det dags att plåta. Så här sitter jag i min favoritkaftan (fynd från Japan i somras) och är lite halvnäck. Bara sådär. Kaftanen kastades dock snart av, och voilà! ...så förvandlades halvnäck till helnäck. Bjussar dock inte på några såna bilder, eftersom de är...helnäck. Får de färdiga bilderna om någon vecka, får se då om jag bjuder till. Hursom, jag är ingen direkt "naken" person (är uppvuxen med en mamma som ääääälskar naturlighet och nakenhet, vilket såklart gjort att jag blivit tvärtom och typ badar i våtdräkt), så jag var rätt förvånad över att det gick såpass lätt att kasta kläderna. Inför fotograf, tv-fotograf, ljudkille, två producenter, sminkös, stylist, två andra preggosar å lite annat löst folk som hängde i kulisserna. Phu. Förutom kroppsmålningsmodell kanske jag ska börja söka kroki-uppdrag också? Uj uj.

Såhär gled vi runt mest hela dagen, nakenfisar i morgonrockar.

När nakenheten var över klädde vi på oss och gjorde en partyplåtning med nyårstema. Ballonger, konfetti och smällare. Bara skumpan som saknades. Agnes var tokfin i Glam Moms fina nyårspreggoblåsa (som också har en dold amningslösning, fiffigt va?). Sjukt kul att träffa Desirée också, första gången vi sågs. Hon är en väldigt gullig tjej. Är sjukt impad av att hon pallar bli mamma vid 19 års ålder, jag var inte ens i närheten av såna tankar då, och tror inte jag hade gjort ett särskilt stabilt jobb som förälder. Jag blev ju sugen på kids först i våras, då var jag 34. Men jag tror hon kommer bli en riktig kalasmams, hon känns som en tjej med hjärtat på rätta stället. Och har man det har man alla möjligheter att vara världens bästa mamma. ♥

Kunde inte låta bli att dokumentera Anns tjusiga sminkning (och Iggy i vecka 34!) innan det var dags att vaska av sig glowet och krypa till kojs. Missa inte programmet om denna galna dag! Då får ni också se vilken OTROLIGT FIN överraskning som jag fick i går. Helt galet. Crazy bananas. Helt i linje med dagen alltså.

Vecka 33!

Jag ligger lite efter med magbilderna. Egentligen gick jag å Igster in i vecka 34 i går, men vi håller lite på den bilden och bjussar istället på vecka 33! Ser väääldigt vän ut på den här bilden tycker jag. Beror nog iofs mer på den annalkande förkylning från helvetet som börjar lägra sig över mig (som gör en lite sådär allmänt blankögd och roskindad), än på att jag håller på att Bli En Mor.

Balans

Den här bilden kommer från ett frukostmöte som vi var på nyligen, gällande att hitta någon som ska ta över för mig när jag får bebis. Vi hade världens bästa möte, med världens bästa mänskor och det kändes verkligen superbra. Vi har hittat lösningen på vemsatantarövervanjasjobbnärvanjablirmamma. Och det känns KALASBRA förstås. Men det var ändå så himla blandade känslor, bitterljuvt på nåt sätt. En stor lättnad över att ha hittat någon som känns riktigt riktigt bra, och som jag är trygg med kan ta vid när jag lämnar, nej - jag kan inte skriva LÄMNAR för det kommer jag inte att göra. Jag kommer ha en fot i mammaledigheten och en fot kvar på kontoret (jag hör hur ni skrattar därute), men LÄMNA det kommer jag inte att göra. Glam Mom är lika mycket min bebis som Iggy, så jag tänker styra upp världens bästa barnvakt åt företaget, men jag kommer inte släppa taget helt. Men det fina var, att hon som vi träffade på frukostmötet uttryckte det så himla bra, hon sa: "Det du behöver är någon som äger frågan så att du kan slappna av". Och det är PRECIS så det är: jag behöver någon som har huvudansvaret för det jag bidrar med till företaget, så att jag kan släppa sargen. Och om/när jag vill sticka in huvudet på kontoret och göra en insats, så är det en bonus, inte en förutsättning för att Glam Mom ska överleva. Ni förstår ju själva hur bra den här tjejen är, eftersom hon lyckades pricka in exakt vad det är vi behöver. Ett geni denna mänska. Som dessutom kommer bidra med saker som jag aldrig skulle kunnat komma på. Så bättre kan det inte kännas. Men ändå är det som sagt bitterljuvt. Nästan lite sorgligt. Jag älskar mitt jobb så mycket, och det kommer kännas himla lurigt att inte vara med på samma intensiva sätt som nu. Fast jag tror också det kommer att vara sjukt nyttigt för mig. Jag är en sån person som snöar in på saker, och när jag gör det så upptar det hela min tillvaro. När jag pysslade med musik var det allt jag brydde mig om i helahelahelavärlden, och efter det att vi startade Glam Mom har jag ätit, sovit och andats företaget. Så tanken har faktiskt slagit mig att "om inte jag skaffar barn så kommer jag jobbajobbajobba och helt plötsligt vakna upp när jag är 60 och inse att jag aldrig lyft näsan från skrivbordet och därmed missat familj/vänner/alltannatsominteharmedjobbattgöra". Jag behöver nåt som har ett helt annat fokus, och som blir en passion på ett annat plan än det yrkesmässiga, då tror jag att jag får till balansen med jobb/familj. Och Igster kommer jag garanterat att snöa in på. Undrar bara om jag blir lika jobbig vad gäller honom som jag är med att låta någon ta över för mig på Glam Mom...? "Kanbästsjälv" liksom. Tänk om jag blir en såndär som aldrig vill ha barnvakt, som inte litar på att dagis gör ett bra jobb och som styr upp hemskolning för att jagkanbästsjälv. Hua. Det scenariot känns i och för sig ganska otroligt, för kanbästsjälv-inställningen tillåter liksom bara ett "snöainsigpå"-fokus (mer har man varken tid eller plats för), och inom kort kommer jag ha två. Och det är inte särskilt sannolikt att jag väljer bort något av dem. Så jag tror det blir bra ändå. I den bästa av världar bidrar Igster med att jag vågar släppa taget om Glam Mom på ett hälsosamt sätt, samtidigt som jag får nåt nytt att intressera mig för i livet. Balans helt enkelt.

Back to bush

Hade precis en dejt med fröken Epilator. Gick sådär kan jag meddela. Det är liksom nåt/någon i vägen. Att styra upp fiffi idag var ungefär lika bökigt som att få Lindsay Lohan att bli renlevnadsmänska. Pust. Nåväl, har upptäckt att preggofieringen inneburit att all typ av hårväxt (förutom på huvudet tack å lov) minskat avsevärt. Så det är i alla fall en tacksam kombo med ovanstående problem. Känns dock som att det blir sista dejten med fröken E innan Igster dimper ner. Så vad tusan gör jag sen? För nej, jag kommer inte gå till en klinik och låta en vilt främmande mänska styra upp mig. Helt otänkbart. #backtobush #gravid #preggo #hurfanfårfolktilldet

Det blev ett JA!

Förlååååt att jag hållit er på halster angående mötet med läkaren i förrgår (gällande att jag/vi vill ha kejsarsnitt). Inte meningen! Har haft så satans mycket på jobbet (typ som vanligt alltså ;-D) att jag inte hunnit blogga. Men nu så! I tisdags var alltså jag och Niklas på Danderyds sjukhus för att träffa en läkare för att (återigen) gå igenom varför vi vill föda med planerat kejsarsnitt. Hela "Gravid vecka för vecka"-teamet var dessutom med, så nu på tisdag kommer programmet där ni får se själva hur allt gick. Men, det viktigaste först - vi fick vårt snitt, jiippiieee! Är så sjukt lättad. Det känns hur bra som helst att ÄNTLIGEN få detta bekräftat. Dels för att få slut på oron att inte själv få bestämma över min egen förlossning, men också för att jag nu kan lägga bort rustningen och packa ner vapnen. Jag behöver inte strida längre, och framförallt behöver jag inte oroa mig för att behöva kriga med barnmorskor och läkare, samtidigt som klockan tickar och förlossningen närmar sig. Nu andas jag ut. Känns satans skönt, och befriande.

Hursom, jag vill gärna berätta lite om det här mötet, eftersom den jag fick träffa är en av Sveriges ledande experter på just kejsarsnitt, och "kejsarsnitt på moderns önskan" som det heter. Alltså när en kvinna vill förlösas med kejsarsnitt av humanitära, och inte medicinska, skäl. Precis som jag då. Ellika Andolf heter hon, och är överläkare och professor på Danderyds sjukhus. Hon har varit med och skrivit en väldigt intressant rapport (läs den HÄR!) om just kejsarsnitt på moderns önskan, och är ofta den som uttalar sig i frågan när tidningar och tv ska göra reportage kring detta kontroversiella ämne. Hon var extremt saklig under vårt samtal och jag blev väldigt bra bemött. Det fanns inga som helst personliga värderingar inlagda i det hon sa, hon var bara väldigt mån om att jag skulle få bästa möjliga vård: dvs all tillgänglig medicinsk information om de fördelar och nackdelar som finns med båda förlossningssätten. Så att jag och Niklas tillsammans kunde fatta ett informerat beslut.

Mötet gick till så att vi gick igenom orsakerna till varför jag vill ha ett snitt, sen gav hon mig all medicinsk information kring de båda sätten att föda. Hon berättade också att det finns möjlighet att (om man vill) börja med en vaginal födsel, som sedan kan övergå i ett snitt om man börjar känna sig otrygg i situationen och hellre vill förlösas med kejsarsnitt. Då är man alltså "snitt-lovad" och behöver bara säga till så får man sitt snitt, men kan på så sätt prova att inleda födseln vaginalt om man känner att man vill det. Och det är säkert en jättebra lösning för många, för då känner man sig trygg med att man FÅR ändra sig under förlossningens gång. För min del så är det dock enbart snitt som gäller, och när jag sa det så ringde hon helt enkelt och bokade tid. En helt overklig känsla på så många sätt. Dels för att jag i samma ögonblick som hon lyfte den där telefonluren kunde känna hur jag slappnade av i alla celler i min kropp, men också för att datumet hon bokade ju blir Iggys födelsedag. En märklig känsla att VETA den, redan nu. Märklig, men fantastisk.

Eftersom det här är något av en hjärtefråga för mig, så passade jag på att intervjua henne (sitter man med en expert på ämnet så går det ju liksom inte att låta bli...) om sånt jag själv undrat vad gäller kejsarsnitt. Till exempel :
- Många tycker ju sig "veta" att ett kejsarsnitt är så mycket sämre för både bebis och mamma än en vaginal förlossning - stämmer det verkligen?
- Varför är kejsarsnitt så skamfyllt och stigmatiserat i Sverige, men inte i många andra länder?
- Hur stor roll spelar den ekonomiska faktorn (kejsarsnitt är dubbelt så dyrt som en vaginal förlossning) i att vården hellre ser att kvinnor föder vaginalt?
Detta filmades, så förhoppningsvis kommer ovanstående frågor med i programmet som kommer på tisdag, för er som är intresserade. Och kommer de inte med i programmet skriver jag hennes svar här i bloggen istället. Men, den viktigaste frågan av alla: "Är det rätt att neka en kvinna ett kejsarsnitt som begärs av humanitära skäl?", skriver jag hennes svar på redan nu, eftersom jag vet att det finns tjejer därute som läser min blogg och som fått avslag på sina önskemål om snitt, hos både en och två läkare. Och Ellika Andolfs uppfattning var (obs, allt som följer är mina ord utifrån min upplevelse av samtalet med henne), att om kvinnan ifråga har fått all medicinsk information, och blivit erbjuden (och ev gått igenom) samtal hos experter på förlossningsrädda kvinnor, men fortfarande inte kan tänka sig något annat än ett kejsarsnitt, så ska ett kejsarsnitt beviljas. Hon menade att en förutsättning för att en vaginal förlossning ska bli lyckad, är ett bra samarbete mellan barnmorskan och den födande kvinnan. Och är den födande kvinnan livrädd och inte VILL föda vaginalt, så försämras förutsättningarna för ett gott samarbete och en lyckad förlossning avsevärt. Och då är det bättre att kvinnan får föda med kejsarsnitt. Hon sa också att detta är hennes uppfattning och rekommendation (t ex i rapporten från Socialstyrelsen), men att det finns läkare som inte alls håller med. Och att för bara 15 år sen var det i princip praxis att alltid avslå begäran om kejsarsnitt på moderns önskan (av humanitära skäl), så uppfattningen om att man ska bevilja fler är relativt ny. De humanitära snitten ökar, och även inställningen att hellre säga ja än nej, men kan kan alltså råka ut för läkare som är väldigt fasta i sin syn på att kejsarsnitt endast ska utföras om det finns medicinska skäl.
Eftersom jag vet att flera av er därute har gjort just det, så ville jag bara skriva detta sista stycke, så att ni förhoppningsvis får lite mer kraft i att veta att en av Sveriges främsta experter på området faktiskt är på er sida. Vet att en av er har haft en fruktansvärt svår första (vaginal) förlossning, och nu fått avslag för snitt med andra barnet hos inte bara en, utan två läkare. Denna tjej är i ungefär samma vecka som jag, och fy satan vad jag hade mått dåligt om jag fått avslag nu. Det sista man vill såhär sent i sin graviditet är att känna skräck och maktlöshet över sin situation. Jag berättade om denna tjej för Ellika, och hennes uppfattning var att behandlingen hon fått var "direkt inhuman". Så du därute, stå på dig! Palla boka tid hos en läkare till. Tredje gången gillt. Jag tänker på dig. Jag hade tur att få avsluta min graviditet i Sverige istället för Ryssland, och hoppas innerligt att du får det också. ♥

Iggy kommer dimpa ner i vår värld onsdagen den 29:e januari, och blir därmed en Vattuman till Niklas stora förtjusning. (Niklas är nämligen till hälften fisk; badar två gånger varje dag (!) och trivs allra bäst när han befinner sig ute på havet, helst i sällskap av en av sina älskade surfbrädor.)

Help please!

Gaaaaaahhh! Vi insåg preciiiis att det är hög tid PANIKDAGS att beställa vagn! Det kan ju ta upp till tre månader innan de levereras, och eftersom Igster ska dimpa ner om mindre än TVÅ månader, så börjar det liksom brinna lite i knutarna, om vi säger så. Phu. Har kikat runt lite, och just nu står striden mellan Bugaboo och Joolz. Har faktiskt sålt vagnar tidigare, och minns hur skönt det var att dema exempelvis Bugaboo för kunder, eftersom den var så sjukt enkel att ha att göra med. Några knapptryck här och där, och vips! ...så fälldes den ihop/byttes sida på sittdelen osv. Är dock minst lika sugen på Joolz-vagnen, dels eftersom den också verkar vara tokenkel att ratta/fälla ihop, och dels för att den är rackarns snygg. Niklas har dessutom en öm plats i hjärtat för alla typer av läderpryttlar, så skinndetaljerna på Joolzvagnen gör att den får guldstjärna (HUR fräsig är inte den här rackaren t ex?). Eftersom vi bor i lägenhet mitt i stan (med liiiiten hiss), så måste vagnen vara liten, smidig, lätt att ratta å fälla ihop samt kompatibel med en maxi-cosi (som vi faktiskt redan kirrat). Snälla fina mamas! Tips? Råd? Åsikter? Erfarenheter? Dela gärna med er till oss bebisåvagn-noviser! ♥

Vägen till kejsarsnitt I

Hallå alla finisar! Har ju lovat att berätta om min (och Niklas, han är ju liksom med på tåget om vi säger så) väg till att få föda med planerat kejsarsnitt. Så nu kör vi! Anledningarna till varför jag/vi vill ha kejsarsnitt har jag ju berättat om tidigare, slink in här och här om ni vill läsa om det. För det här inlägget handlar om vägen till att få ett snitt, efter det att man bestämt sig.

Jag har ju alltid känt att jag velat föda med kejsarsnitt, och min skräck att inte få göra det har gjort att jag avvaktat med livets kanske viktigaste beslut: att skaffa barn. Har via kommentarer och mail som jag fått förstått att jag inte är ensam om att känna såhär, och för mig tycks det helt absurt att skräcken för att inte få bestämma hur man vill föda fram sitt eget barn ska riskera att vissa kvinnor kanske inte skaffar barn. Vansinne. Det finns trots allt den där satans biologiska klockan som ticktocktickar. Så vem vet hur många tjejer det finns därute som aldrig fick chansen att bli gravida, för att de sköt upp beslutet att skaffa barn på grund av rädsla för att inte få ett kejsarsnitt? Det kanske inte är tusentals vi pratar om, men finns det tio stycken så är det garanterat tio stycken för många.

För ett och ett halvt år sen kände jag att "Shit, jag e 34 bast, har det mesta kirrat vad gäller bostad/jobb och har världens finaste kille som velat skaffa barn med mig i flera år. Nu MÅSTE jag ta tag i det här med kids/förlossningsrädsla/kejsarsnitt. Som Gwen så fint uttrycker det: "Whatyouwaitingwhatyouwaitingwhatyouwaitingfooooor?!".

Anledningen till att jag skjutit upp att skaffa barn är inte endast på grund av min rädsla för att inte få föda med snitt, det har också haft mycket att göra med att jag har ett eget företag som jag vårdat som en bebis och som jag ville skulle kunna stå stadigt på egna ben innan jag skiftade fokus till något annat. Men snittprylen har helt klart spelat en stor roll. Så, för ett och ett halvt år sen kände jag alltså att jag verkligen borde ta tag i det här, och bokade tid hos en barnmorska för att få prata av mig. Målet med det samtalet var (för mig) att jag skulle mötas av förståelse och gå glad och lugnad därifrån, redo att berätta för Niklas att NU KÖR VI, nu gör vi barn! Så blev det inte. Istället blev det en vidrig upplevelse. Jag möttes av ett bombardemang av personliga åsikter från denna kvinna, som inom loppet av en nanosekund efter det att jag uttryckt min vilja att föda med snitt mycket tydligt klargjorde för mig att det var FEL, och att hon skulle leda mig RÄTT. I en timme satt jag och grätgrätgrät och kände mig inmålad i ett hörn. Och utmålad som bov. Befann jag mig i Sverige eller i gamla Ryssland? Hon erbjöd mig terapi, specialsamtal och gav mig en lunta med papper om Hur Dåligt Det Är Att Föda Med Kejsarsnitt. För både mig och barnet. Inte en enda gång sa hon något nyanserat, något som inte var färgat av hennes personliga åsikter. Jag gick därifrån med en enorm känsla av maktlöshet och uppgivenhet - skulle det verkligen vara så att man inte får bestämma över sin egen kropp? Är det verkligen möjligt? Tanken på barn kändes återigen långt borta.

Vägen till kejsarsnitt II

En tid senare skulle jag till min gynekolog för en rutinkoll. Tänkte att jag skulle passa på att fråga även henne om det här med snitt; hur hon såg på det, och vad man har för rättigheter. Denna gång kom jag förberedd, med stooora pappersnäsduksförrådet i handväskan, redo för en ny dos däng. Men, den här gången slapp jag gråta alls. Nu möttes jag av en helt annan attityd. Sakligt presenterade hon fakta kring de olika förlossningssätten, informerade om fördelar och nackdelar samt avslutade med att säga att hon aldrig varit med om någon kvinna som verkligen velat föda med kejsarsnitt, som inte fått det. Men det viktigaste av allt var att hon gjorde detta utan att lägga in några personliga värderingar i hur hon pratade med mig. Hon var varken för eller emot mitt beslut, hon informerade bara om de olika fakta som fanns kring det jag undrade över. Och vips! ...så transporterades jag tillbaks från gamla Ryssland till Sverige igen. Skammen över att redan vara en Dålig Mamma innan jag ens blivit gravid skingrades. Jag andades ut, det kändes som att jag faktiskt kanske hade ett val ändå. Och den där känslan av glädje och lättnad som jag längtat så intensivt efter infann sig plötsligt. Den la sig som varm bomull inuti, och jag fick äntligen gå hem till Niklas och säga de där magiska orden som jag vet att han längtat efter så länge: "NU KÖR VI! Nu gör vi en bebis!".
Tydligen var min kropp lika sugen som min kille på att styra upp kids, för jag blev gravid på första försöket. Och när vi hade tagit oss igenom de där första veckorna där man ständigt oroar sig för missfall, så var det dags att skriva in sig på en mödravårdcentral. Då började oron mala igen. Hur skulle denna barnmorska reagera på mina kejsarsnittsönskningar? Skulle jag hamna i Ryssland eller Sverige? Jag frågade runt bland mina vänner och fick tips om en barnmorska som en av mina närmsta vänner upplevt som väldigt bra. Min vän som rekommenderade henne har själv tre barn, två är födda vaginalt och en med akut snitt. Så det var inte så att jag letade efter en "snittvänlig" barnmorska, jag ville bara ha någon som var vettig och opartisk. När jag skrev in mig på mvc och träffade henne för första gången berättade jag direkt att jag ville föda med kejsarsnitt. Min tanke var, att om jag skulle få Rysslandsreaktionen så skulle jag byta barnmorska omedelbums, så att jag så fort som möjligt kunde hitta någon jag kände mig trygg med. Men tack och lov slapp jag det. Jag förklarade varför jag kände som jag gjorde, och att min stora skräck var att jag skulle behöva gå och oroa mig för att inte få föda som jag vill, när jag redan har en bebis i magen. Och jag måste säga att jag kunde inte fått en bättre barnmorska, eller en bättre reaktion. Hennes inställning var, precis som min gynekologs, nykter och opartisk och hon gav mig information om bra vs mindre bra med olika sätt att föda barn. Det enda personliga som las in i samtalet var att hon sa: "Att vara gravid är fantastiskt, och det sista du ska göra är att spendera det kommande halvåret med att oroa dig. Det är varken bra för dig eller barnet. Du ska njuta av den här resan! Det finns ingen som kan tvinga dig till hur du ska föda ditt barn, så släpp omedelbart de här tankarna och slappna av. Vill du verkligen ha ett kejsarsnitt så kommer du att få det, så från och med i dag vill jag att du släpper den här oron och börjar njuta till hundra procent av att vara gravid!".
Sen informerade hon om vägen man vandrar i processen att få ett snitt (samtal på Auroramottagningen med barnmorska som är specialutbildad på förlossningsrädsla, samt samtal med läkare). Och så rekommenderade hon att vi ändå deltog i en förlossningsförberedande kurs (FUB) om vi skulle ändra uppfattning på vägen, alternativt att bebisen skulle komma för tidigt. Det var alles. Sen pratade vi om annat. Återigen la sig lättnaden som en len filt inuti, och jag slappnade av. Rejält den här gången.

Vägen till kejsarsnitt III

Omkring vecka 28 var det dags för samtalet på Auroramottagningen. Där fick vi träffa en barnmorska som var specialutbildad på förlossningsrädda, och de flesta som önskar att få planerat kejsarsnitt går på ett Aurorasamtal. Oron slank in i mitt system igen, och jag kom till samtalet klädd i en tjock rustning av beslutsamhet, beväpnad till tänderna med argument. Redo för kamp, om vi säger så. Men även här blev jag positivt överraskad. Visst märktes det att barnmorskan vi träffade allra helst hade sett att vi ändrade uppfattning och valde att föda vaginalt, men det var inte den intensiva övertalningskampanj som jag varit rädd för. Jag fick (återigen, tror jag kan rabbla mina kejsarsnittsanledningar i sömnen vid det här laget) berätta om Varför, och jag fick (återigen) höra om fördelar- och nackdelar. Men, som barnmorskan uttryckte det, så var hennes jobb inte att övertyga någon åt det ena eller det andra hållet, utan att genom samtal hitta det sätt som var mest lämpligt att föda på för varje par, det sätt som gjorde dem allra tryggast. Och i vårt fall upplevde hon att det var via kejsarsnitt. Såhär står det i min journal:
"35-årig frisk förstföderska med Bp 31/1. I dag v 27+6. Kommer till mottagningen pga stark förlossningsrädsla. Har alltid varit förlossningsrädd. Väntat med att bilda familj pga detta. Har sökt på nätet och läst mycket om vagnalförl/sectio. Kan inte tänka sig föda vaginalt. Känner skuldkänslor över sitt beslut. Mycket påläst och bestämd i sitt beslut att föda med el sectio."
Efter det står att hon "bokar patienten på en läkartid". Och det är där vi befinner oss nu. På tisdag ska vi träffa en läkare, och vi trodde att vi vid detta möte mest skulle gå igenom själva kejsarsnittsproceduren och boka datum. Men min ordinarie barnmorska berättade, att vi även vid detta tillfälle ska gå igenom Varför samt för- och nackdelar. Så det är inte riktigt över än. Hon sa också att det kan vara bra att förbereda sig på att inte alla läkare är lika välvilligt inställda till kvinnors önskan om snitt. Så det är alltså rustning på och polera argument som gäller. Igen. Och självklart dyker då oron upp som ett brev på posten. Näsdukar eller torra ögon? Sverige eller Ryssland?
Jag har läst på så mycket om det här ämnet att jag tror mig veta att jag inte kan KRÄVA ett kejsarsnitt. Det finns inget i lagen som ger mig rätten till det. (Jag är dock ingen jurist, så om någon av er därute vet bättre än jag och har annan information, så dela den gärna. Ingen blir gladare än jag om jag har fel.) Däremot vet jag att vården hellre säger ja än nej, förutsatt att kvinnan har starka nog förutsättningar (antingen "patientrelaterade" såsom stark förlossningsskräck, eller "vårdprocessrelaterade" vilket innebär medicinska skäl) för att hennes önskan ska beviljas. Så det allra viktigaste är att vara tydlig med hur man känner (gärna så snabbt som möjligt - vänta inte med att prata om det här med din barnmorska!), och varför man känner som man gör. Patientens autonomi (självbestämmanderätt) vad gäller vilken vårdinsats som ska genomföras ska också vara stark i Sverige, och i Socialstyrelsens dokument "Indikation för kejsarsnitt på moderns önskan" står det:
"I de fall där patienten hamnar i en viss situation där hon måste genomgå något, i detta fall en vaginal förlossning, om inget görs, ser beslutssituationen annorlunda ut än vid andra medicinska beslut. Detta skulle kunna motivera att man gör ett avsteg från normalregeln och tillåter kvinnan att önska en alternativ åtgärd om hon har goda skäl för detta. Men sjukvården bör kräva att kvin­nan uppger relevanta skäl för sin önskan – eftersom det faktiskt finns möjlighet att avstå från att tillmötesgå kvinnans önskan."
I samma rapports slutats står också:
"Om en patient som bedöms ha tillräckligt tungt vägande skäl har fått och förstått all information hon behöver samt har erbjudits och eventuellt genomgått stödsamtal och ändå står fast vid sin önskan om kejsarsnitt så är det motiverat att bifalla denna önskan."
Läkaren som jag och Niklas ska träffa nu på tisdag är en av de som ingick i arbetsgruppen som tog fram denna rapport, har jag precis upptäckt. Det ska bli oerhört intressant att se om hon låter oss stanna kvar i Sverige, eller om det blir en enkel biljett till gamla Ryssland.

Nytt avsnitt!

I veckans avsnitt säger jag ett stort rackarns TACK för all fin feedback och förståelse angående mitt beslut att föda med planerat kejsarsnitt. Jag berättar också om när jag nyligen helt glömde bort min preggomage, dök in i ett trångt utrymme mellan två tvättmaskiner i tvättstgan, och...fastnade. Jupp. Ni som följer mig på Instagram (@vanja_vfv) har redan koll på den incidenten. He he. Just det! Kan också tipsa om att senaste tillskottet i vår "Gravid vecka för vecka"-klubb är åsiktmaskinen Katrin Zytomierska. Spana in hennes program här!

Vecka 32!

Men hallå där VECKA 32!!! Den här veckan säger vi hej till en drygt 40 cm lång bebis i magen (hur satan får han plats?!) och ett mjölkchokladsug som inte är av denna värld. Och som inte direkt blir bättre av att butiken preciiiis bredvid kontoret har megasuperextrapris på Marabou mjölkchokladkakor; 5 pix/styck. Oj oj oj oj oj, var ska detta sluta? Hoppas att vecka 33 bjussar på ett intensivt sellerisug istället. Phu.

Adventsmys!

Dagens uppdrag var ju att styra upp julstämning här hemma eftersom det är första advent, och jag måste nog klappa mig själv på axeln och säga att jag lyckades ganska bra. Julstjärnan e uppe, och jag hittade en massa mysiga julblommor som numera bebor våra fönsternischer. Amaryllis? Check! Hyacint? Check! Julros? Check! Åsså lite mossa, granris och tända ljus på det. Alltså: julmys? CHECK! Känns rackarns härligt. En annan sak som känns härlig, är tanken på att nästa gång det blir första advent så kommer vi ha en liten Iggy att julpynta för. Som barn ääääälskar man ju traditioner, så det här är sista gången vi kommer kunna slippa undan eventuellt pyntande, sjungande, skinkätande och firande (om vi nu skulle vilja det). För från och med nästa jul så kommer det finnas en liten kille som kommer se till att vi gör vårt allra bästa för att han ska få uppleva den mysigaste julen någonsin. Och det är ju då det blir riktigt roligt igen; när man har små kids som får ta del av allt det härliga som såna här tillfällen faktiskt har att erbjuda. För visst var julen magisk när man var liten? Ska bli så fint att få stå på andra sidan, och vara den som skapar magin.

Dagens Preggo!

Här kommer en Dagens Preggo! Idag slinker jag runt i våra grymma preggoleggings (finns i butiken på Regeringsgatan 91, och i en färgad version i webbshoppen som hittas HÄR) och är lycklig över att jag fortfarande kan stänga min dunväst över magen. För usch å fy så kallt det börjar bli. Dagens uppdrag - hitta härliga julblommor att adventspynta med, och att få upp julstjärnan!

Snakeskinleggings / Glam Mom
Tröja / H&M
Pjucks / Johnny Bulls
Dunväst / Uniqlo
Jacka / Carin Wester
Halsduk / H&M
Väska / Marc by Marc Jacobs
Mage / Vecka 31
Väder / Satans blåsigt
Stadsdel / Söder såklart

Angående kejsarsnittsprogrammet

Har fått några kommentarer kring kejsarsnittsprogrammet som jag gärna vill svara på. Jag tycker själv att programmet blev lite konstigt klippt, jag och Niklas hade skickat så himla mycket filmat material och bett dem att göra två program istället för ett, eftersom det var så viktigt för oss att allt blev rätt. Men tydligen fanns det inte tid till det, så det programmet som sen blev upplever jag som lite konstigt. T ex tog de inte med överhuvudtaget det kanske viktigaste av allt - VARFÖR jag vill föda med kejsarsnitt. Vilket många har reagerat på. Jag får helt enkelt hoppas att de som tycker jag är en oklar filur som dillar om att jag vill ha kejsarsnitt men inte förklarar orsaken till det hittar hit till bloggen, för här kan jag ju uttrycka lite mer detaljerat varför jag känner som jag gör.
En tjej som heter Emelie har reagerat på nåt som Niklas säger i avsnittet, och där håller jag med, den kommentaren du nämner känns plump och konstig. Och jag förstår att den kan uppfattas som ytlig. Men, återigen, så var den en del i ett större resonemang som dessvärre inte kom med i programmet. Det han menade med att "kroppen förhoppningsvis kommer se ut lite mer som vanligt" efter ett kejsarsnitt är just att vi gärna vill försöka undvika de skador som kan uppkomma vid en vaginal förlossning. Och det är inte på något sätt utseendebaserat, utan handlar om att vi har så pass många vänner som fött vaginalt som fortfarande (åratal efter att de fått sina barn) lider av skador de fick under sina förlossningar. Av någon anledning så känns det dels som att den här typen av skador helt enkelt är något som man inte ska prata om, och dels som att alla kvinnor som råkar ut för dem ska acceptera dem rätt och slätt. De är liksom en "naturlig konsekvens av att föda barn". Och det stör mig. Att vi inte ska/får/vill ifrågasätta om det verkligen ska behöva vara så? Jag känner så många tjejer som blivit klumpigt eller till och med felaktigt ihopsydda eller på andra sätt lider av men efter att de fött barn, och eftersom inte så många pratar om just de här sakerna så tror jag att mörkertalet är mycket större än vad vi tror. Om samtliga dessa kvinnor skulle höja sina röster och KRÄVA rätten till att få en bättre (eller, bättre räcker inte, fantastisk ska den vara) eftervård, så tror jag att kostnaden för vaginala förlossningar långt skulle överskrida kostnaden för kejsarsnitt. Men tack vare att vi tjejer på något sätt "ska" tycka att det är ok att inte fungera normalt (kanske i resten av livet) efter en förlossning, så blir det färre extrakostnader för staten vid vaginala förlossningar, eftersom liten (eller ingen) insats görs för att rätta till det som eventuellt gått fel. En orsak som i alla fall jag är övertygad spelar in när det kommer till att vården hellre ser att man föder vaginalt. Pengar är ALLTID en faktor, och vårdindustrin (för det är en industri, precis som allt annat som på något sätt går att tjäna pengar på) är inget undantag. Observera att jag vet att det såklart finns massor av tjejer vars kroppar återhämtar sig suveränt, så det här gäller absolut inte alla. Och jag vill heller inte skrämma upp någon, en vaginal förlossning kan förstås gå fantastiskt bra och vara underbar. Men om inte min bekantskapskrets är ovanligt ovanlig, så upplever i alla fall jag att det är större risk för skador än vad man gärna pratar om. Och jag tycker inte att det känns ok att det ska ses som självklart att de bara ska accepteras. Vi förtjänar bättre än så.

Vecka 31

Vecka 31 har anlänt! ...och med den, insikten om att dagarna då magen mest fick hänga på medan jag körde på precis som vanligt är ÖVER. Från och med nu är det magen som (med önskvärd tydlighet bör tilläggas) dikterar villkoren, och jag som får hänga på. Igsters tid som härskare i familjen har härmed smygstartats. Phu.

Preggolicious!

Glam Mom´s sjukt begåvade medarbetare Irica har gjort en illustration inspirerad av underteckad...! Jag är så vansinnesstolt att jag får äran att vara en del av denna megatjusiga skapelse (som nu hänger i vår butik på Regeringsgatan 91 i Stockholm), även om jag inte känner mig tillnärmelsevis lika fräsig som denna donna. Men, om jag var en tecknad superhjälte så är det preciiis såhär jag skulle vilja se ut. Då skulle jag flyga omkring och strö stjärnstoft över alla fina mamas så att de mådde kanonbra medan de var preggo, och att de fick glada friska bebisar och fantastiska förlossningar (oavsett hur de ville föda ;-D). Extra kul med denna illus är att jag/hon/fröken Preggolicious är iförd mina absoluta favoritbraller (våra boyfriendjeans, finns i en ljus och en mörk tvätt), och vår toksnygga amningsbh Azalea Orchid. Sväng förbi Iricas Insta eller sajt för mer toksnygga illustrationer!

Iggy sköter sig!

I senaste avsnittet av "Gravid vecka för vecka" är jag och Niklas på besök hos barnmorskan. Där togs det prover och konstaterades att Iggy är en rackarns duktig bebis som fortfarande håller sig preciiiis i mitten av tillväxtkurvan. Mina värden fick bra betyg igen (tack Niklas för all god å nyttig mat du lagar!) och vi pratade om hur det gick på besöket hos Auroramottagningen (där vi var och pratade om att vi ville ha kejsarsnitt). Sen visar jag magen såklart. Och råkar (nästan) göra en ofrivillig boobflash.

Morgonmage vs kvällsmage

Men alltså... Det här med morgonmage vs kvällsmage: har det gått 8 timmar mellan dessa bilder, eller 8 månader...? (Bild från i går.)

Magiskt bra!

Fy SATAN vad bra! Ren och skär musikmagi. Årets snyggaste körpaket!

Loppishelg!

De här bilderna är ifrån förra helgen när jag å Niklas stod på Bruno Vintage Market och krängde prylar. Jag älskar loppisar, både att gå på dem och att stå på dem. Världens bästa sätt att förvandla gamla favoritplagg till pengar, så att man kan köpa nya favoritplagg. ;-) Dessutom träffar man en rackarns massa härligt folk, den här sköna snubben och hans grymt trevliga kille var t ex våra loppisbordsgrannar. Och sen är det sjukt kul att wheala å deala med de som vill köpa ens grejer såklart!

Eftersom jag stod på Bondens loppis förra sommaren och sålde bort ALLT som legat lite för länge i garderoben (läs mer om det här och här), så hade jag faktiskt inte sådär jättemycket att kränga. Men herr Niklas hade desto mer. Blir lätt så när man driver klädbutik. Vid dagens slut hade vi nästan inget kvar, och strax under 6 nya härliga laxar i plånboken. Perfekt extraslant till alla Iggy-relaterade extrakostnader som börjar knacka på dörren. Så - dagens tips är alltså: hyr ett bord på en loppis och säljsälsjsälj bort alla gamla pryttlar!

Kejsarsnittsavsnittet...

...har jag ju helt glömt bort att faktiskt lägga upp mitt i all min nervositet över hur det skulle mottas. Så här kommer det!

Vecka 30!

Ligger något efter med magbilderna, men även om det är lite sent så kommer här vecka 30! Tadaaaa! Känns spännande (och lite stressande om jag ska vara ärlig) att vara uppe på 30-strecket, det betyder liksom att Nu Är Det Inte Så Långt Kvar...

♥ ♥ ♥ TACK! ♥ ♥ ♥

20 kilo lättare! Så känner jag mig nu. Och det är tack vare er! TACK snälla ni för alla kommentarer och mail! ♥ ♥ ♥ Ni har lämnat så fina avtryck, såväl här i bloggen, som på Instagram och på YouTube. Jag har till och med fått meddelanden från bekantas bekanta på Facebook, varav en skrev "att föda med kejsarsnitt är nästan som att vara med i en hemlig klubb, ingen pratar om det, men så fort någon går ut med att hon gjort det så öppnar sig en massa andra tjejer och helt plötsligt inser man att vi inte är så himla få till antalet som man trodde". Så jag kanske inte är så ensam ändå. Men, det som känns allra allra finast är just det, att trots att inte alla ni som kommenterat själva skulle välja kejsarsnitt, så tycker (i alla fall merparten) att det är helt ok att jag gör det; att det är min kropp, mitt beslut, mitt val. Och det är egentligen allt jag begär: att vi ska tillåta varandra att välja olika. Jag är så himla glad att ni delat med er av så otroligt personliga saker; att jag fått lyxen att kika in i era liv och ta del av era känslor och tankar kring det här uppenbarligen fortfarande heta ämnet. Ni berättar om planerade kejsarsnitt som gått toppenbra, men också om såna som inte gått som man tänkt sig alls. Om akuta kejsarsnitt som varit otroligt jobbiga, men också om såna som funkat hur fint som helst. Om vaginala förlossningar som gått som en dans och varit livets häftigaste utmaning, och om de som gått snett. Fantastiskt intressant att läsa, och så otroligt givande på så många plan.

Tack Mikaela för infon om att snittbebisar kan ha fostervatten kvar i lungorna, väldigt bra att ha koll på. Du har förmodligen sparat mig en hjärtattack. ;-) Tack fina C som delade med sig av sin förlossningsresa som inte blev alls som du hade tänkt dig. Har flera vänner som råkat ut för traumatiska förlossningar med svåra förlossningsskador som följd (som tyvärr inte repat sig trots att det gått flera år sen de fick sina barn), där åtminstone två (precis som du) hamnade i djupa depressioner efteråt pga sina upplevelser. Inte den härligaste starten på familjelvet. Oavsett hur du väljer att föda nästa barn, så prata med din barnmorska och förklara vad som hänt, så att du får tryggast möjliga bemötande. Förstår hon dig inte till fullo, så byt! Är det något jag lärt mig på den här resan, så är det att fel barnmorska kan ställa till det rejält, och rätt barnmorska kan göra underverk. Tack Lisa som ifrågasätter om män skulle acceptera de eventuella kroniska skador som kan uppstå vid en vaginal födsel. Jag tror inte det. Och framförallt tror jag att om det var män som födde barn, så skulle eftervården se helt annorlunda ut. Det skulle vara mycket mer självklart att man (på statens bekostnad) hade rätt till återställande insatser. Det är min känsla i alla fall. Tack Karin, vars bloggkommentar fick mig att fälla en tår. Så otroligt, otroligt fin. ♥ Och tack alla ni andra som peppat, stöttat och delat med er. Känns som att jag har en massa bästisar därute som jag inte träffat än. Love you. ♥

Ps - Eftersom det är så många som frågat om närvarhur jag pratade med min barnmorska om att jag önskade kejsarsnitt, och vad som hände efter det, så återkommer jag med ett inlägg om allt som rör den processen. Då får ni veta precis hur det gått till i mitt fall.

Nojigt...

Hej fina läsare. I dag kommer det ut ett nytt avsnitt av "Gravid vecka för vecka", och jag är jättenervös för hur det ska tas emot. Så pass nervös att jag förberett detta blogginlägg, som nåt slags försvarstal. Och samtidigt som det känns skönt att få förklara mig, så blir jag också lite ledsen av att jag tycker att jag faktiskt MÅSTE förklara mig. För måste jag verkligen det? Ska det inte bara vara fullkomligt självklart att jag och ingen annan vet bäst hur jag vill hantera det största jag kommer få vara med om i hela mitt liv?
Avsnittet som sänds i dag handlar om hur jag vill ha min förlossning, och att jag vill föda med planerat kejsarsnitt. Något som upprör en väldans massa känslor hos en väldans massa människor har jag märkt. Och eftersom det är fullkomligt omöjligt att ge en komplett bild av varför jag vill föda på det här sättet i ett femminuters YouTube-program (som jag dessutom inte vet hur det klippts ihop, har i skrivande stund heller inte sett det), så vill jag berätta lite mer om hur mina tankar kring detta går. Så det gör jag här och nu.
Jag har alltid känt väldigt starkt att när det är dags för mig att skaffa barn, så är det via snitt. Det här är alltså inte något jag kom fram till i förrgår. En anledning till att jag vill föda med kejsarsnitt är att jag är ett kontrollfreak av rang; jag vill veta varnärhur saker och ting ska ske, i vilken ordning och på vilket sätt. Jag avskyr tanken på att inte ha hundraprocentig koll när mitt barn kommer till världen. Jag vill helt enkelt känna att jag har så bra pejl på läget som jag bara kan, såväl fysiskt som psykiskt. Med det säger jag absolut inte att alla som föder vaginalt inte är närvarande, eller känner kontroll under sin förlossning. För det finns såklart massor av tjejer som har benkoll på situationen när det är dags att föda barn. Och som har en fantastisk upplevelse. Och lika självklart finns det massor av tjejer som inte känner någon kontroll överhuvudtaget, och som även de har en fantastisk upplevelse. Det jag vill förmedla med det här blogginlägget gäller alltså endast hur jag känner, och vad som känns rätt för mig. Vi är alla olika, och tankarna i den här texten står endast för mig, och vad som känns bra för min del.
En annan anledning till varför jag vill föda med kejsarsnitt är för att jag upplever vaginala förlossningar som lite av ett lotteri. De kan gå fantastiskt bra; mamma, pappa och barn upplever livets starkaste stund tillsammans, oavsett om det sa "plopp" eller om det blev en kamp så mår alla bra efteråt, världens mest omtumlande äventyr resulterade i en liten bebis. Helt plötsligt går man från att vara två till att Bli En Familj. Och jag förstår att det måste vara jordens ballaste känsla. Men, det kan också gå snett; förlossningen gick inte som planerat, och plötsligt börjar det där omtumlande äventyret mest likna en mardröm. Med livrädd pappa och mörbultad mamma, som fortare än kvickt helst bara vill glömma den där sugklockan, det där akuta kejsarsnittet, den där känslan av mendetvarjuintesåhärdetskullebli. Visste jag att jag skulle få vara med om upplevelse nummer 1 så är det möjligt att jag skulle överväga det alternativet. Men lotteriets odds gör att jag inte vill det.
Jag är i princip sist ut i min bekantskapskrets med att skaffa barn. De flesta av mina vänner har ett, två eller till och med flera kids, så självklart finns det exempel på såväl dröm- som mardrömsförlossningar bland dem. Men jag måste säga att min bild är att de där vinstlottsupplevelserna ändå är underrepresenterade. Och det beror inte på att mina tjejkompisar fyllt mig med skräckhistorier, tvärtom så har jag verkligen fått dra ur dem information om hur deras födslar var. Det sista man vill är ju att skrämma upp sin vän. Men efter ett decennium av kompisar som skaffat barn, så måste jag nog säga att min önskan att få föda med kejsarsnitt bara vuxit sig starkare.
Men - oavsett vad man har för skäl att inte vilja föda vaginalt, så skulle jag önska att det inte var så himla stigmatiserat. För stigmatiserat är det. Varje gång någon frågar mig om min förlossning, och jag nämner att vi vill föda med kejsarsnitt, så DÖR konversationen. Och stämningen. Samtalet tar slut. I början drog jag mig för att berätta, kände mig skyldig, dum och dålig. Och gjorde jag inte det så såg personen som jag pratade med till att jag kände mig så, genom att påpeka hur värdelöst ett kejsarsnitt är, för både mig och bebisen. Vilket såklart inte stämmer. Ändå "vet" alla att det är ett så undermåligt alternativ. Och självklart finns det risker även med ett planerat kejsarsnitt, och det kan såklart uppstå komplikationer. Tro mig, jag är väldigt medveten om att det är en omfattande och ingående bukoperation, det är ingen söndagspromenad. Men jag har bollat mina tankar kring detta så länge och med så många läkare att jag känner mig väldigt trygg i att ett planerat snitt är ett högst fullgott alternativ. Och det är väl det jag skulle vilja känna lite mer; att det finns flera legitima sätt att föda barn, inte bara ett. Och det här är mitt sätt.
Jag har ofta känt mig väldigt ensam vad gäller de här tankarna. Har inte hittat så mycket information på nätet som jag hade önskat, kanske håller de som känner som jag tyst för att det anses lite "fult" att vilja föda med kejsarsnitt? Men just därför är det så himla viktigt för mig att ta upp det här ämnet i de kanaler som jag nu har fått tillgång till; i programmet och här i bloggen. Jag önskar att jag hade haft någon att ställa frågor till, någon att bolla med. Så därför tycker jag att vi öppnar spjället: oavsett om du tycker att jag gör fel, eller om du kanske känner igen dig och funderar på samma saker som jag, så är det fritt fram att ställa frågor i kommentarsfältet. Jag lovar att svara på allt.
heart
//Vanja

Dagens Preggo!

Denna lördag bjöd ju på SOL (inte så mycket och inte så länge, men ändåååå), så då bjuder jag å Iggy på en Dagens Preggo!

Pjucks / H&M

Röd strumpa som kikar fram sådär lagom snajdigt / Snodd från Niklas strumplåda (tvättkris - knappt en pinal ren i min egen garderob)

Preggojeans / Glam Mom

Tröja / Garderobsfynd (Isabel Marant-kopia obv)

Älsklingsjacka / H&M

Halsduk / Köpt för 15 år sen, tror det var nån fräsig svensk designer som jag dock inte minns namnet på

Väska / Marc by Marc Jacobs

Solisar / fyndade på loppis i NY (den meningen älskar man ju att få skriva...)

Tout va bien

På väg till kontoret efter att ha blivit stucken i fingret av barnmorskan. Där har det mätts mage och tagits prover. Allt såg tiptop ut, vilket känns bra efter en tokintensiv höst som inte direkt bjudit på många lata dagar. Barnmorskan var till och med förvånad över hur bra värden jag hade (måste vara all god å nyttig mat + alla juicer som Niklas styr upp åt mig). Allt var så bra som det kunde vara, och av järnbrist (som det verkar som att många gravidisar drabbas av) syntes absolut ingenting, tvärtom var järnvärdena strålande. Härligt! Och Igster sköter sig exemplariskt i magen, han ligger preciiiiis på mitten av tillväxtkurvan. Bra där bebis! Känns extra skönt att veta att allt är ok, eftersom jag nyligen blev lite skraj då jag helt plötsligt började må jäkligt risigt. Satt på tunnelbanan och kände plötsligt hur det började göra tväront på högra sidan av ryggen, strax nedanför revbenen. Några minuter senare drog ett rejält illamående igång, och det kändes som att jag skulle kräkas, tuppa av eller både och i tunnelbanevagnen. Inte så himla härligt. Lyckades dock ta mig av, och fram till vår butik som jag var på väg till. Där satt jag sen och pustade ett bra slag, och sakta men säkert kändes det bättre. Illamåendet och ryggsmärtan kom och gick i vågor under dagen, och på natten vaknade jag av att jag mådde sjukt illa och hade tokont bak i ryggen. Slutade med att jag gick upp kl 04, googlade (ska man såklart inte göra, hittade bara sånt man dör en säker död av) och skickade ett ynkligt mail min barnmorska och berättade hur jag mådde. Dagen efter kändes det mycket bättre (både ryggont och illamående borta), så när hon ringde upp och kollade av situationen så var alla symptom som bortblåsta. Baserat på det jag berättade var hon dock inte ett dugg orolig för Iggy, däremot tyckte hon att jag borde lugna ner mig lite och sluta fara omkring som ett rackarns jehu (vad ÄR egentligen ett jehu?). Det har jag väl iofs inte direkt lytt, men den här jobbiga prylen har i allafall inte kommit tillbaka, och eftersom allt nu såg så himla bra ut så känner jag mig lugn, både vad gäller Igsters och min egen hälsa. Phu. Ska tacka Niklas lite extra i kväll för alla nyttigheter han stoppar i mig. Lever som sagt på cheesburgare och saltlakrits om han är borta, undrar just hur impad barnmorskan hade varit av mina värden då... ;-)

Vecka 29!

Dags för Veckans Mage! Så - voilà - här har vi nu vecka 29! Tycker att Igster börjat spurta på rätt bra nu, känns helt klart som att det börjar bli lite snålt med svängrum därinne. Och att sätta på sig skorna är inte riiiiiiktigt lika smidigt som det en gång var... Ps - boyfriendjeansen på bilden (mina favvobrallor!) hittas just nu till vansinnesbra pris på vår utförsäljning, klicka här så hittar du dem! Jag köpte mina långt innan jag blev preggo, därav den bortklippta magmudden. Men de funkar finfint ändå!

Nytt avsnitt!

Nu finns ett nytt avsnitt ute av "Gravid vecka för vecka"! Den här gången får ni följa med mig och Niklas in i vårt sovrum... ;-)

Hur ska detta gå månntro...?

Ok! Nu var det här postat! Ska bli sjukt spännande att se vad som händer, när jag ringde Försäkringskassan för några veckor sen för att prata föräldrapenning var allt frid å fröjd tills dess att jag nämnde att jag var egenföretagare. Då blev tonen en helt annan. Plötsligt ställdes det tusen frågor, det pratades om "utredning", krav på "dokumenterad inkomst" och "flertalet årsredovisningar" som kan visa att företaget är "hälsosamt". Kände mig som en brottsling på korsförhör. Inte kul. Det var inte förrän jag nämnde att mitt företag var ett AB som Försäkringskassekvinnan lugnade ner sig, det var tydligen himla mycket bättre än ett HB eller en enskild firma. Men tonen var fortfarande misstänksam. Och hon var mycket noga med att påpeka att jag absoluuuut inte kan jämföra mig med andra egenföretagare och vad de fått i föräldrapenning, det blir en "enskild utredning" så jag ska inte tro att jag ska få ut något överhuvudtaget innan de har finkammat mitt företags ekonomi. Pust. Brukar inte klaga på klimatet för egenföretagare i Sverige. Tycker att jag och Glam Mom har fått otroligt mycket bra (dessutom gratis!) hjälp, som varit bekostad av staten - framförallt vid uppstarten av vårt företag. Men att gå på mammaledighet är tydligen inte så poppis, då är man bara ett krångligt problem Som Måste Utredas. Har nu lämnat in papper där det står att jag är anställd, i stället för att jag är egenföretagare. För jag är ju anställd, i mitt aktiebolag. Får se om Försäkringskassan accepterar det, eller om det kommer krånglas. Någon annan momtrepreneur därute som har erfarenhet av mammapenning och egenföretagare, som kan ge några tips, råd eller allra helst uppmuntrande ord? För just nu känns det som att jag kommer få kämpa som ett djur för att överhuvudtaget kunna plocka ut någon föräldrapenning. Gaaahh.

Följ med mig å Malin när vi öppnar butik!

Nu finns ett nytt avsnitt av "Gravid vecka för vecka" ute! Den här gången får ni följa med mig och Malin när vi öppnar GlamMom´s första fysiska butik. Det var sjuuuukt stressigt (det var då jag skrev det här inlägget...), men otroligt kul såklart. Kan såhär i efterhand knappt fatta att vi lyckades få ihop en liten affär, med tanke på den tighta tidsramen. Men ALLT GÅR, det har vi lärt oss. ;-)

Vink vink från Vanja!

Jaha, här står jag å vinkar från bakom kassadisken på vår utförsäljning! Bild snodd från Deers blogg´s Instagram (@deersblogg), hon var nämligen inne och fyndade ett par toksnygga snakeskinjeans alldeles nyss! Utförsäljningen fortsätter ända till och med söndag, och vi plockar fram nya storlekar och nya finfina plagg kontinuerligt. Så det finns MAAASSOR kvar att fynda! Komsi komsi!

Veckans Mage!

Nu är det dags för mig å Igster att presentera Veckans Mage! Såhär ser vi ut just nu - i vecka 28!

(går)Dagens Preggo!

...som egentligen även blir Dagens Preggo eftersom jag inte orkat byta kläder. He he.

Pjucks / Johnny Bulls

Preggoleggings / GlamMom (finns i vår butik på Regeringsgatan 91 i Stockholm, TOKsköna!)

Långt linne / V Ave Shoe Repair

Tisha / från familjens andra företagsbebis 654.se

Jeansskjorta / loppis i NY

Jacka / loppis på Söder

Halsduk / garderobsfynd

Mössa / Stadsmissionen

Väska / Marc by Marc Jacobs

Just nu...

...övar jag på att vara en sån där Skojig Mamma med min lilla kanin till brorson på Snickarbacken 7!

Tacktacktack...

Måste bara säga att jag är så sjukt tacksam över att min preggofiering inte inneburit att jag inte längre tycker att kaffe smakar gott. En riktigt bra cappuccino är för mig vad mdma är för Lindsay Lohan dunderhonung är för Bamse, så att jag kunnat fortsätta sörpla i mig java de senaste månaderna är riktigt rackarns härligt.

Är inte en sån som måååste få i mig kaffe varje dag, men en välgjord kopp till helgfrullen är ju en sån satans guldkant tycker jag.

Hur är det för er - har kaffe hamnat på er äckelpäckel-lista, eller kan ni fortfarande njuta av en kopp? På min äckelpäckel-lista har (tyvärr!) lammkött och grillade grönsaker hamnat. Hoppas innerligt att de seglar upp på smaskigt-listan igen när Iggy flyttat ut...

*asg*

Denna #tbt kollar jag tillbaka 10 veckor och jämför vecka 16 med vecka 26 - och garvar ihjäl mig åt mig själv som var sååå stolt å tyckte jag såg sååå preggo ut för 10 veckor sen. "Preggo?!" Tänker jag nu. "Hon ser ju för fasen på gränsen till anorektisk ut, TOM liksom!" Undrar om det är samma visa 10 veckor från nu...?

Veckans Mage!

Nu är det återigen dags för - tadaaa - Veckans Mage! Jag å Iggy presenterar därför mycket stolt: vecka 27, wooohooooo! :-)

Datenights & Preggonäsan

Halloj! Nu finns ett nytt avsnitt av "Gravid vecka för vecka" ute! Den här gången svamlar jag om preggonäsans superkrafter (en inte odelat positiv ny utvecklad egenskap), att jag vill planera in bebisfria datenights med Niklas (redan nu!) samt att vi förstagångspreggos verkligen ska ta vara på och njuta av vår preggofiering. När nästa knodd ska bakas kommer vi inte ha en tusendel av den tid vi nu kan lägga på att Känna In Graviditeten om man säger så. För då är det redan småfolk runt fötterna som ska ätadrickasovabajsaleka. Så passa på att vara TOKgravida NU!

Back on track!

I går var jag ett riktigt neggopreggo, men nu är jag back on track - livskrafterna är tillbaka! Jiihooo! Tänk vad 16 timmars raklångt soffliggande, en natts sömn, och framförallt - era fantastiska råd här på bloggen och på Insta! - kan göra för ett uttröttat sinne. Underverk helt enkelt! TACK ni fina mamas för all pepp, och för att ni delar med er av hur ni gör för att pussla ihop kombon av jobb och familj! Det GÅR att få ihop på ett kalasbra sätt, ni är beviset för detta och inspirerar mig att styra upp nåt som kommer funka för mig och för oss. I ♥ you! Mmwaaah!

Som ett utsketet äppelskrutt!

...precis så känner jag mig just nu. Det är som att någon har tuggat i sig allt jag har att erbjuda, svalt ner resterna också, processat mig igenom en labyrint av ytterligare utsugning, för att till sist spotta ut mig - i en toalett. Inte den härligaste känslan kan jag meddela. Jag är helt slut. Inte för att jag är preggo, utan för att jag känner mig helt satans sönderjobbad. Jag är van att jobba hårt och gör det gärna, eftersom jag älskar mitt arbete. Har alltid hållit på med egenföretagande av olika slag vilket gör att jag i princip bara jobbat med sånt som intresserat mig och som jag känt en passion för. Mitt liv är mitt jobb är mitt liv om ni förstår vad jag menar? Jobbet och livet har för mig alltid varit samma flöde och ständigt slingrat sig in i varandra, nåt som jag älskat. Det gör dock att man i princip aldrig "stänger av", man är hela tiden uppkopplad/påkopplad/inkopplad, och slappnar sällan av helt och hållet. Det har iofs aldrig varit ett problem, är (kanske för) bra på att Bara Köra På Utan Att Känna Efter, och jag brukar fixa det mesta - oavsett hur mycket jag tuffar på. Men jag har nog aldrig rattat så många olika saker och jobbat så hårt som jag gjort under de senaste veckorna, och för första gången i mitt liv så Känner Jag Det. Och det beror nog på preggofieringen. Iggy säger Stopp! Han tvingar mig att känna efter. Hade min första helt lediga dag på jagvetintehurlänge idag, och den har spenderats raklång i soffan. Framför dumteve, orkar inte ta in nåt annat. Har inte rört mig en millimeter sen jag la mig här, däremot har tankarna löpt maraton. Det enda som snurrar i mitt huvud är hur sjutton jag ska få ihop mitt liv är mitt jobb är mitt liv med en bebis...? Visst, de senaste veckorna har varit extrema på jobbfronten, men även "lugnare" perioder så är det såklart ganska mycket att göra. Just för att jag pysslar med sånt jag älskar, det är kul att jobba! Så hur får man ihop det? Det går ju bevisligen, jag är inte den första egenföretagartjejen som får en bebis. Snälla mamas, ge mig tips på hur ni fått till en bra kombo! Jag behöver alla uppmuntrande ord jag kan få. Sinnet är för tillfället nattsvart. Nu ska jag, min Britneytofs och mitt osminkade trötta ansikte inta den där raklånga soffpositionen igen. Så får vi hoppas att det känns bättre imorgon.

Skyltfönstret är klart!

GlamMom-teamets senaste tillskott Irica med skissen hon gjort på hur vårt skyltfönster skulle se ut.

Och sähår fint blev det i verkligheten! :-) Man kan tom följa vår egen GlamMom-bebis Iggy, och se i vilken vecka han (och jag...) befinner sig i, genialt!

Två trötta men glada glammisar!

Malin!

Vanja! (Iförd hatt, eftersom de senaste veckornas intensiva schema inte riktigt tillåtit tid för hårtvätt. Då sitter en smäck...som en smäck!)

Simultanförmågan testas rejält i dag...

Förutom att skruva ihop sista delarna av butiksinredningen, hänga upp kläder på galgarna, packa goodiebags inför bloggminglet som snart drar igång etc etc etc så passar vi också på att spela in ett avsnitt av "Gravid vecka för vecka" mitt i alltihop. Idag testas simultanförmågan kan jag lova...

Åsså lite magbilder på det! Jag, Iggy å myggsladden i vecka 26! Ok - tillbaks till bloggmingelförberedelserna!

Snaaaart så!

Just nu - skruvas pallen som ska stå bakom kassan i butiken ihop! Så inom ett par minuter kommer det finnas något för personalen att vila rumpen på. Snaaaart så har vi en butik, kan knappt tro det!

Vecka 26!

Här står jag med mina lurigt morgontrötta ögon och posar - för nu är det tamejtusan vecka 26, tjooohooooo!!! :-D

Så. Himla. Konstigt.

Googlade på "baby week 25" och hittade den här bilden + en massa andra för tidigt födda bebisar. Fick någon slags chock. Läste i min app att från och med vecka 25 så kan barnet faktiskt klara sig om det föds för tidigt. Det är inte säkert, men det finns en chans. Den informationen, kombinerad med bilder som den ovan gör att det liksom går upp för en att Det Är En RIKTIG Bebis Därinne! Det är ju nästan knäppt att man FORTFARANDE inte fattat det, trots en kropp som tydligt talar om för en varje dag att den numera bebos av fler än jag själv. Men det är så svårt att förstå att det som ålar runt i magen nu ser ut som en liten person, och skulle han få för sig att titta ut så är det inget embryo eller genomskinligt skal som vi skulle få hälsa på, utan en riktig bebis. Fast i miniformat. Just nu buffar Iggy på rätt bra därinne, och att sitta och titta på den här bilden, samtidigt som man känner honom och hans rörelser så tydligt, gör att det nästan kokar över i hjärnan. Kan en bebis som ser sådär färdig ut verkligen bo inne i en mage? Tycker han inte att det är läskigt? Mörkt? Ensamt? Blött? Idiottankar, jag vet, men jag kan liksom inte koppla ihop buffandet med det jag ser på bilden. Det blir för konstigt. Samtidigt som det känns nästan ännu konstigare att jag inte kan koppla ihop det, om ni förstår vad jag menar? Det var ju det här som var målet - vi skulle göra en bebis! Och det är precis vad vi gjort; nu ligger det ju bevisligen en liten minimänska inne i mig och gör sig påmind. Score! Men det går ändå inte att fatta. Jag är inte en särskilt religiös person, men det här med att göra bebisar är ta mig tusan det närmaste jag kommit ett verkligt mirakel.

God morgon!

Hoppas ni har sovit gott! Det har INTE jag. Jag har ju tidigare nämnt mina duster med preggonäsan, och i natt härjade den loss ordentligt med mig igen. Tyckte redan innan jag skulle gå och lägga mig i går att en jobbig doft hade belägrat vårt sovrum. Och mycket riktigt, några timmar senare vaknade jag av att jag tyckte mig känna att en otroligt vidrig lukt spridit sig i rummet. Omöjligt att somna om. Jag öppnade fönstret, men det blev inte bättre. Drog upp täcket över näsan, funkade inte. Öppnade dörren till sovrummet, ingen förändring. Det slutade med att jag knatade in til badrummet, greppade tag i min parfymflaska och sprejade vilt omkring mig i sovrum och säng. Sen kunde jag somna. Vaknade i morse med huvudet tungt av parfym, och en mycket förundrad Niklas bredvid mig i sängen som undrade vad sjutton jag pysslade med i natt och varför vårt hem luktade bordell. Pust.

Nytt avsnitt!

Nytt avsnitt ute av "Gravid vecka för vecka"! Nu är det vecka 22, och mina boobs är på tapeten igen... ;-) För övrigt kan vi väl konstatera att jag måste vara mästare på att få till megafula freeze frames.

Preggoskugga!

Dagens Preggo!

Dagens Preggo!

Boyfriendjeans / GlamMom som hittas HÄR!

Tisha / Maison Scotch

Solbrillor / fyndade på loppis i NY

Pjucks / INGA! *fötterna i sanden woop woop*

Trappa / Peniche

Mage / vecka 25

Sunset session

Varje kväll (om vädret tillåter) så är det Sunset Sessions på lodgens takterrass. Satans mysigt! Just nu är det Niklas bror Charlie som spisar plattor, för att använda ett uttryck som absolut borde få större plats i vår moderna vokabulär.

Himla barnvänligt är det också. :-) Här ligger Iggys 10 veckor gamla kusin (och soon to be best friend hoppas vi!) Ruben och terrassmyser med mamma Olivia. Denna bebis var för övrigt en vandrande (ok, kanske mer en liggandes och sprattlandes) reklampelare för bebisproduktion; snällare och lugnare bebis kan nog vara trixigt att hitta!

Mr Manager himself, John, kopplar av med lodgens egenproducerade (och självklart ekologiska!) öl.

Sunset sessions - fasansfullt mysigt!

Surfers Lodge Peniche II

(Samtliga bilder lånade av Emilie Lindgren Fotografi.)

Surfers Lodge Peniche

Anledningen till denna blixtvisit i Portugal är att mina svärisar, tillsammans med Niklas bror John, precis öppnat en surflodge i Peniche. Hela Niklas familj är surftokig, och efter flera års hårt arbete så står äntligen vad de tycker är det optimala surfstället färdigt: Surfers Lodge Peniche. Och det går inte annat än att hålla med; detta är ett helt fantastiskt härligt ställe - optimalt helt enkelt! Världens mysigaste inredning, omsorgsfullt handplockad från resor jorden runt (allt trä kommer från gamla båtar på Bali t ex). Världens godaste mat, där alla råvaror är ekologiska och närproducerade. Och världens bästa location - grymma vågor, vackra solnedgångar och magiskt vacker natur. Alla rum är unika och personliga, och det går helt enkelt inte att inte trivas på detta underbara ställe. Jag är helt knockad av hur fantastiskt bra det här stället är, och rekommenderar verkligen alla att ta sig hit. Ett måste för alla som vill ha en annorlunda semester! Man kan surfa, golfa, yoga, mysa, bada, sola... Svårt att beskriva med ord hur mysigt det är, så jag har lånat ett gäng bilder från tokduktiga fotografen Emilie Lindgren som var här för någon vecka sen, som istället för sköta snacket.

Dagens Preggo!

Här kommer en Dagens Preggo från Portugal! Himla härligt att få plocka fram solisarna igen vill jag lova! ;-)

Preggobrallor från GlamMom (dessvärre slutsålda, men HÄR hittas ett par liknande)

Tisha från H&M

Jacka fyndad på (herr)vintagebutik i Tokyo

Väska från Marc by Marc Jacobs

Solbrillor från en loppis i New York (himla globetrotteraktig outfit det här märker jag)

Hus i Foz do Arhelo

Mage i vecka 25

Working with a view

Just nu så jobbas det från den här helt otroligt härliga platsen. Vågorna brusar, vinden susar, MacBooken brummar och Iggy sparkar i magen. Himla bra kombo!

Djuriskt

Håller precis på att packa inför en blixtvisit i Portugal dit kosan bär om några timmar. Upptäcker en klar röd tråd i min väska. Hm. Känns som att jag om en sisådär 40 år kommer bli en sån där tant som är i starkt behov av djurmönster-rehab.

Skämmigt skämmigt skämmigt

Jag e nyss hemkommen från att ha gjort nya fräsiga höstnaglar. Dessvärre blev priset skyhögt, om man inkluderar min skämsfaktor. Ett minus med att bli preggofierad har för mig nämligen varit att jag är så satans varm hela tiden. Varje dag när jag kommer till kontoret slår jag upp fönsterna på vid gavel. Mina stackars kolleger fryser baken av sig, och jag svettas, trots öppnade fönster. Har verkligen sett fram emot kyligare dagar, men trots att det bara är runt tio grader ute nu så vägrar värmen ge med sig. Jag vet ju att jag inte direkt är ensam om det här, ökad blodvolym osv gör att man får stå ut med att bli varmare än vad man brukar vara. Men på sistone tycker jag det blivit lite tröttsamt. Och värst är det i händerna. Kan avslöja att det är en hetta utan dess like som bosatt sig i mina handflator och fingrar, varav en tråkig biprodukt är *trumvirvel*...handsvett! Jajemän, inte härligt alls. Det tyckte heller inte nagelkvinnan som behandlade mig idag. Hon suckade, pustade, plockade demonstrativt fram en hushållspappersrulle och torkade av mig (!), och föreslog innan jag skamset slank iväg att jag borde prata med en läkare om mina "problem". Så nu vågar jag inte gå tillbaka dit, utan kommer googla fram nya nagelställen att avverka ett efter ett tills den här jäkla hettan släpper! Alla tips på nagelsalonger på Söder (alternativt fukttåliga manikyrister) emottages därför tacksamt! Är det nån som har knep för att kyla ner preggon så behöver jag kanske inte säga att ni mer än gärna får dela med er. Phu.

Den Store Zlatan

Apropå mäster Zlatans insats i går; jag tror det är svårt för oss svenskar att ta in hur ENORMT stor Zlatan är utomlands. Större än kungaparet, Roxette och kanske till och med Astrid Lindgren. Tillsammans. Ett exempel på detta är när jag och Niklas var i Japan i somras, då dök det upp folk som ville ta kort på oss med den enda anledningen att vi kom från samma hemland som den store Zlatan. När vi var ute och käkade en kväll, så blev en av servitörerna helt kollrig när han förstod att vi var från Sverige; han bad oss prata svenska och skulle ta bilder tillsammans med oss. Allt på grund av Zlatan, som var hans store hjälte. Zlatans stjärnglans är större än av vi förstår, och i somras sken den ett litet slag även på oss.

God morgon!

En sån här syn är säkert vardagsmat för de flesta, men för mig som brukar köpa enmackaåenkaffeellerenyoghurtåenkaffe och kvickt gulpa i mig det antingen på väg till jobbet eller framför datorn, så är hemmafrulle faktiskt en relativt ny företeelse. Nu vill jag sitta ner, gärna tända lite ljus, göra en svingod kaffe i lugn och ro och sen äta oldschoolmackor med Västerbotten/tomat/aromat, eller gröt med rårörda lingon, eller kokt ägg med Kalles, eller yoghurt med färsk frukt. Eller kanske allra helst allt på samma gång. Det här nya frukostbeteendet dök helt klart upp i samband med preggofierandet av min kropp. Så kanske att det är Iggy som tycker det är på sin plats med lite lugnare (och mer näringsrika...) frukostrutiner? Eller är det kanske mitt undermedvetnna som ser till att jag får njuta av dessa morgnar nu medans det går, lugnet före stormen liksom... Vad tror ni? Någon som känner igen sig...?

(Går)dagens preggo!

Phu. I dag har varit en sån fullspäckad och intensiv dag att jag knappt vet vad jag heter för tillfället. Näsblodstempo från kl 08 till kl 21. Malin och jag har farit runt som skottspolar (vad sjutton ÄR en skottspole egentligen?! *måstegoogla*) för att titta på inredning, lager med mera till butiken. Inte det lättaste att få ihop eftersom den är så rackarns liten. Så man får verkligen tänka till. Dagen har därför spenderats med måttband och skisser i högsta hugg, tänkandes så det knakar, på diverse butikinredningsställen. När inte de levererade på alla fronter så styrde vi kosan mot Ikea; himmelriket för den som orkar tänka kreativt. Vår kassadisk kommer till exempel bestå av köksskåp kom vi fram till till. LÅter kanske lurigt, men kommer bli jättebra. Och alldeles lagom size för vår minibutik. Vi har också hunnit med Jula, Citygross och K-Rauta, och efter 12 intensiva timmar så känns det som att vi börjar få koll på hur butiken ska se ut. Vi har varit alldeles för upptagna med måtträknafnurla för att hinna ta några fräsiga bilder, så i dag bjuds det istället på en bild från i går, då tempot var i alla fall något lugnare. ;-)

Preggojeans med snakeskinprint från GlamMom, hittas HÄR (älskar dem! Toksöna och superfina!)

Pjucks från Acne

Tisha från H&M

Tröja från Weekday

Jacka från Carin Wester

Mage i vecka 24

Nu är det soffan som gäller! *zzzzzzzzz*

Vecka 24!

Äntliiigen är vi ikapp min "riktiga" preggovecka, så här kommer en dagsfärsk bild på magen som den ser ut precis just nu - i vecka 24! Tycker inte att man ser så himla stor skillnad på denna veckan och förra, däremot känns skillnaden! Iggy (arbetsnamnet på bebisen) blir helt klart starkare och starkare därinne, för rackarns vad han gör sig påmind! Håller man handen på magen när han är igång kan man åka på rejäla boxningar. Han e en aktiv liten rackare den där Iggy.

Avsnitt 4!


Nu finns avsnitt 4 av YouTube-serien "Gravid vecka för vecka" ute! Vårt kontorspreggo (och GlamMoms VD) Vanja är en av tjejerna som följs, och som ni ser är veckans avsnitt extra spännande då hon uppenbarligen fått finbesök av The Claw i vardagsrumssoffan... #kanskevärldensfulastescreenshot

Sista magkavalkaden!

Nu börjar vi närma oss min "riktiga" vecka. De här magarna är från vecka 22 och vecka 23, och det känns verkligen som att preggo-looken satt sig på riktigt! Magen har landat, den e här för att stanna liksom. Den känns mycket mera spänd än tidigare, innan var det mest min egen ganska mjuka mage med en bulle längst ner, men iom vecka 22 anlände en nyvunnen spänstighet, och nu känns det verkligen som En Riktigt Bebismage, KUL! :-)

Magkavalkad II!

Vecka 19, 20 & 21, nu börjar det hända grejer! Jag går stadigt från att mest se lite för glad ut i bullar (med kläder på), till att folk nog ändå tänker "kanske är hon preggo? Hmm...." när de ser mig traska förbi.

Magkavalkad!

Eftersom jag började blogga först efter halva preggotiden, så måste jag hinna ikapp lite här tänker jag. Så vi kör lite magbilder, så att vi tar oss fram till den vecka som jag faktiskt är i just nu (gick in i vecka 24 i går). Så här får ni kika på hur magen såg ut i vecka 16, 17 & 18! Man ser tydliga framsteg tycker jag. :-D

Partypreggo!

Jag är ingen festprisse som Måste Ut varje helg (trivs nästan FÖR bra hemma i soffan med en påse saltlakrits inom räckhåll och Shark Tank på tv), men nåt jag älskar är att gå ut och ta ett glas bubbel eller en riktigt god drink med mina kompisar. Någonstans där det är skön stämning, och sådär lagom festigt, så att man kan prataprataprata. Ni vet, precis såna där samtal som efter två glas bubbel löser såväl alla upptänkliga personliga problem som världskriser. Finns inga så fantastiska problemlösare som kvinnor med två glas innanför bhn. Hursom, har förstått att många preggon därute slutar gå ut och drinka med kompisarna så fort de fått reda på att de är gravida. Och detta beror inte på att de inte vill, utan för att deras kompisar helt enkelt slutar att bjuda med dem. Himla synd tycker jag. Det finns ju faktiskt massor av smarriga alkoholfria saker att festa loss på. Och även om man inte suger i sig volymprocent, så kan man fortfarande prataprataprata, känna in den där lagom festiga stämningen och - framför allt - fortsätta hänga med på kompiståget. Att inte bjuda med preggosarna på utekvällarna tycker jag är lika skumt (och dumt!) som att man inte bjuder med vegosen när alla ska ut å käka middag. Som tur är har denna partyuteslutning inte drabbat mig, så igår var det drinkkväll med kompisarna, på ett ställe med lagom festlig stämning, och vi pratadepratadepratadepratade. Löste alla världens problem. Även om min problemlösarförmåga dock var något nedsatt (tranbärsjuice gör en inte riktigt lika kreativ som en whisky sour).

Hittade också den perfekta drinken att beställa!

Fredagsfundering

För ett tag sen var jag och Niklas barnvakter åt mina brorsbarn, 3 och 1 år gamla. Det var inget litet fjösigt "någratimmars"-barnvaktande inte, vi kom vid lunch och gick när mamma och pappa bröllopsfestat färdigt runt 02-tiden. All in barnakteri alltså! Dagen och kvällen gick hur bra som helst, kan nog till och med säga att det var succé - på alla fronter! Jag och Niklas (som är rätt nya på det här med barnpassning) var beredda på en riktig rackarns fullrulle-dag, eventuellt fylld av föräldralängt, gråt och tandagnisslan (potentiellt resulterandes i VADSATANHARVIGETTOSSINPÅEGENTLIGEN?!). Men det blev precis tvärtom. Världens mysigaste dag och kväll, toksnälla roliga barn som bara fick oss att längta ännu mer efter bebisen som just nu ligger på jäsning i min mage. Med självförtroendet på topp (ta hand om kids - en piece of cake! Bli föräldrar - nemas problemas!) seglade vi därifrån på natten efter väl utfört uppdrag. (Dock medvetna om skörheten i det hela; eftersom den här dagen gick så himla bra, kommer vi inte våga närma oss en enda unge fram tills dess att vårt eget kids anländer. Det gäller att klamra sig fast vid den här självförtroendeboosten nu, försvara den med näbbar och klor!)

Hursom, förutom att det var en sjukt mysig dag, så satte barnvakteriet igång en hel del tankar. Ettåringen var (som många ettåringar antar jag) lite mammig, och eftersom jag och hans mamma inte är helt olika till utseendet (korta blonda små saker), så tror jag att det blev en trygghet att vända sig till mig när han ville bli upplockad osv. Och det innebar att jag för första gången fick känna på känslan av att vara sådär Superviktig För Ett Barn. Och det är ju kanske världens gosigaste känsla. Berusande till och med. Men, det fick mig också att fundera. Eftersom jag och Niklas som sagt är nya på det här med barnvakteri, så var det enklast att jag tog hand om den minsta då han ändå vände sig till mig. Det var den smidigaste lösningen. Dock gjorde det att jag började tänka på hur lätt det var att direkt komma till undsättning (jag är ju faktiskt Superviktig!), istället för att låta den andra föräldern också hjälpa till. Jag förstår att det finns naturliga orsaker till att det kan bli mest Mammamammamamma i början, men jag vill verkligen att det ska bli Vi Båda, så mycket som möjligt, så tidigt som möjligt. Den största anledningen till att det blir Mammammammammamma är förmodligen för att det just är smidigast - där finns käket osv. Men jag fick också en inblick i den där berusande härliga känslan av ett litet litet barn som sträcker sig efter en och bara vill ha Mammammammammamma, och insåg att den är så mysig att den inte är helt lätt att dela med sig av. Och kanske kanske kanske att även det spelar in litegrann vad gäller uppdelningen Mamma/Pappa därhemma. Jag kände i alla fall att det var väldigt viktigt för mig att bli medveten om det här, så att jag förhoppningsvis kan minnas det om ett år, och då inte glömma att dela med mig av den där berusande, megasuperdupergossiga känslan, så att Pappapappapappa får en chans att bli lika självklar som Mammamammamamma.

Om tre och ett halvt år sitter Pappapappapappa Niklas och mutar vår egna lille kille med glass. Tusen tack brorsan för att vi fick låna dina fantastiska kids!

Preggonäsan...

Preggonäsans superkrafter är ett tveeggat svärd har jag upptäckt. Jag tackar gudarna för Kanelbullens Dag (svävade på de fluffigaste av sockermoln hela vägen till kontoret i morse tack vare alla 7/Eleven som maniskt cashar in på alla bullsugna), men jag vill också yxmörda alla rökare. Långsamt, bit för bit.

Gay?

Det är någon *host host Jesper Olsson host host* som kommenterat på ett av våra "Gravid vecka för vecka"-avsnitt att min pojkvän "är bög, eller åtminstone smygbi". Detta konstateras mycket bestämt av kommentarslämnaren, analysen baseras på Niklas "mesighet, röstläge och rörelsemönster". Jag förstår inte alls vad han menar, postar därför den här oerhört manliga bilden på Niklas för att ta död på denna diskussion i dess linda.

Följ mig på Instagram!

Följ mig gärna på Instagram, där heter jag @vanja_vfv! Där bjussas det friskt på magbilder och annat megasuperduperspännande. ;-) Här är en bild från mitt och Niklas hotellrum i Tokyo i somras. Känns som evigheter sen. Då var jag i vecka 11, och vi var så himla nervösa att bebisen inte skulle stanna kvar hos oss. Ville bara förbi vecka 12 så att vi kunde känna oss lite tryggare. Vi ville inte heller berätta för familjen innan vi var över vecka 12-puckeln, så vi var så sjukt peppade på att få komma hem från Japan med bebisen i behåll, och berätta Den Stora Nyheten. Och det fick vi. Himla fint.

He. He.

Den pinsamma sanningen bakom Dagens Preggo. #ofotogenisk

Dagens Preggo!

Vi kör ju på Dagens Glam Mom här på sajten där ni fina kunder skickar in bilder till oss. Men eftersom vi nu har en livs levande gravidis här på kontoret (läs: preggo-Vanja), så kommer vi köra lite outfits på mig också - man kan ju aldrig få för mycket gravidinspo! Mina bidrag kommer dock heta Dagens Preggo, men de hamnar under samma bloggkategori som era bilder (Dagens Glam Mom) så att man snabbt kan hitta alla bloggens outfitbilder. Okidoki, nog förklarat. Nu drar vi igång detta!


Olivgröna preggojeans från GlamMom som hittas HÄR
Tröja från NN07
Pjucks från Ingen Aning
Halsband från H&M
Mage i vecka 23


...åsså lite läppstift på det - världens bästa trick för att bli lite extra glad när man tittar i spegeln; färg funkar! :-D

Avsnitt 3 - följ med oss in på GlamMom-kontoret!

Avsnitt 3 av "Gravid vecka för vecka" har nu landat på Youtube! Den här gången får ni följa med in på GlamMom-kontoret, där avslöjar jag mina bästa tips för att få preggogarderoben att funka! Jag leker också modell *insert skämskudde* och svassar runt i mina favoritplagg som just nu finns i shoppen! Som den här toksnygga klänningen, de här jeansen och de här leggingsen! De här superfina olivgröna jeansen har jag också på mig i programmet (ääälskar dem - lika snygga som sköna och mycket roligare att sätta på sig en mulen höstdag än svarta jeans... ;-D).

I´m taking ooooveeer!

Halloj! Eftersom det är många som varit nyfikna på allt som har med min graviditet att göra, så gör vi nu om detta till min alldeles egna preggoblogg, med stadiga inslag från GlamMom förstås! :-D Så från och med nu så kommer jag putta ut mina gravidistankar (och bilder!) här. Varmt välkomna att följa med preggers-resan! Nu köööör vi! :-)

Just nu...

...är preggo-Vanjas underbara "Gravid vecka för vecka"-kollega Agnes på besök på kontoret! Himla kul att träffa henne irl istället för på Youtube, precis lika härlig in the flesh! :-) Spana in både Vanja & Agnes och följ deras graviditetsresor på Youtube-kanalen här: Youtube.com/gravidsverige

Avsnitt 2!

Nu finns avsnitt 2 av Youtube-serien "Gravid vecka för vecka" ute! Som ni vet så är preggo-Vanja här på GlamMom-kontoret med i serien, spana in alla avsnitt HÄR!

Premiärtårta!

Det e fredag! Det är premiär! Det e TÅRTdags!

Premiärdags!

GAAAAHHHH!!!! I dag är det premiär för Youtube-programmet "Gravid vecka för vecka" där man får följa tre tjejer under hela deras graviditetsresa. GlamMom-Vanja (just nu i vecka 21) är en av de tre tjejerna, så just nu sitter hon som på nålar här på kontoret med fingrarna framför ögonen och tittar nervöst på det första avsnittet... Serien kommer att sändas tre gånger i veckan (tis/ons/tors) klockan 10. Gå gärna in och prenumerera så att ni inte missar något! Ni hittar kanalen på Youtube.com/gravidsverige. Programmen finns också textade på norska, finska och engelska (välj språk genom att klicka på textningssymbolen till höger i fönstret). Här hittas den norska sidan: Youtube.com/gravidnorge Spännande värre!!!

Just nu...

...tas det pressbilder på preggo-Vanja, för i morgon smäller det! *skräckblandad förtjusning* Gaaahhhh....

Dagens Glam Mom - Vanja!

Dagens Glam Mom är preggo-Vanja, som precis snappat åt sig våra tokfina olivgröna gravidjeans! De är lika sköna som snygga lovar hon!

Gravidjeans från GlamMom som hittas HÄR!

Tröja från Maison Scotch

Skor från Gina Tricot

Mage i vecka 21

Skicka in en gravid- eller amningsoutfit-bild till oss på [email protected] och vinn 500 kr att shoppa loss för! Varje månad väljs en vinnare ut bland de inskickade bilderna, LÄS MER HÄR!

Nyttigt = gott?

Eftersom det inte är hållbart att gravidnibbla på choklad och saltlakrits i fem månader till, så ger preggo-Vanja nu dessa raringar en chans. Om de inte är lika goda som de ser ut börjar jag gråta. Behöver jag tilllägga att tips på nyttiga (men goda!) snacks emottages tacksamt...?

Dagens Glam Mom - GlamMom-Vanja!

Dagens Glam Mom denna fantastiska fredag är......*trumvirrrrrrrvel*...........GlamMom-Vanja! Jajamensan! I slutet på januari 2014 tittar det ut en liten GlamMom-bebis som just nu ligger och trynar i magen. Den är någorlunda nybakad, här är en bild ifrån förra veckan när jag och magen befann oss i Provence. Kommer bli en sjukt spännande höst det här! :-D

Bikinitopp från Oysho

Bikinitrosa från Mads Nørgaard

Hatt lånad av mamma

Solglajer fyndade på marknad i NY

Badplats Bauden

Mage vecka 15

Skicka in en gravid- eller amningsoutfit-bild till oss på [email protected] och vinn 500 kr att shoppa loss för! Varje månad väljs en vinnare ut bland de inskickade bilderna, LÄS MER HÄR!

Produkter
Övrigt
   

Drift & produktion:  Wikinggruppen